Tip:
Highlight text to annotate it
X
När du har en regering som agerar utan gränser
som hävdar rätten att arrestera, tortera och döda vemsomhelst
varsomhelst, utan tillstånd,
utan rättegång, utan rättslig process.
När du har en regering som militariserar polisen och ger stridsrustade styrkor tillåtelse att agera med immunitet
inom sina egna gränser och utanför,
en regering som betraktar folket som fienden och behandlar dig som sådan.
När du har en regering som ljuger för att ta er i anfallskrig,
störta land efter land, döda otaliga civila,
skickar era söner och döttrar, era pappor och bröder hem i flaggprydda kistor
som är vanställda och nedbrutna till kropp och själ
med sina liv förstörda i krig som enbart tjänar till att fylla fickorna hos en ickevald kartell med bankirer och företag.
När du har allt detta rakt framför dig, så tydligt och klart
med president efter president som lyder order under samma agenda
så borde du inte behöva övertygas om att båda partier i denna politiska dockteater
ägs och styrs av samma intressen.
Du borde inte behöva övertygas om att dessa överskattade företagsstyrda popularitetstävlingar som vissa kallar "val"
är distraktioner som inte åstadkommer något.
Om du ser vart det är på väg så borde du inte behöva övertygas om att systemet du lever under
måste stoppas.
Detta är uppenbara slutsatser för dem som har varit uppmärksamma
så vi ska inte försöka övertyga er här.
Denna video fokuserar enbart på hur vi ska stoppa systemet.
Tänk dig den som manual för revolution.
Det finns de som ryggar tillbaka när du börjar använda ordet revolution.
Revolution, att göra revolt,
och störta den nuvarande maktstrukturen är en extrem åtgärd
som bör hanteras med extrem försiktighet
och i flesta fall bör det undvikas.
Revolution är farligt sett till ordets alla aspekter
och det är svårt om inte omöjligt att förutse dess följder.
Men det finns tidpunkter då det är farligare att låta de som sitter på makten fortsätta ha makten.
Just nu är frågan du behöver ställa dig själv denna:
Har vi kommit till denna tidpunkt än? Kan det nuvarande systemet reformeras?
Revolutioner börjar med ett NEJ och slutar med ett JA.
Revolutioner börjar när du säger NEJ till dem som påstår sig har makt över dig
och revolutioner upphör när du accepterar ett nytt normaltillstånd, en ny norm
oavsett om det nya normaltillståndet är ett framsteg eller ej.
Orsakerna till revolution
är otaliga, men det finns en gemensam nämnare, och det är missnöje.
Missnöje är känslan som byggs upp under ytan.
Det är en storm som bubblar i människor sinnen, och bara väntar på att släppas lös.
Problemet är att det är lättare att släppa loss stormen än det är att få människor att nå en överenskommelse
om vad som borde komma härnäst.
Det är inte lätt att få människor att mötas öga mot öga angående vad som ska hända efter att det nuvarande systemet fallit.
Så detta skjuts ofta upp
eller undviks helt och hållet.
Och det är ett allvarligt misstag.
Utan tydliga målsättningar, så uppstår vanligtvis kaos strax efter att den gamla regimen fallit
och då, i det maktvakuum som skapas, framträder en tyrann för att skapa ordning.
Resultatet blir då att systemet som uppkommer efter revolutionen ofta är lika totalitärt eller mer totalitärt
än det som den bytte ut.
Det borde därför vara mer än uppenbart
att missnöje inte är en effektiv drivkraft för revolution
i alla fall om ditt mål är att faktiskt lämna efter dig en bättre värld åt dina barn och barnbarn.
För att en omvälvande händelse ska ha positivt resultat
måste den drivas av en tydlig och realistisk vision
en vision som tar hänsyn till världen och människorna utifrån hur det faktiskt är just nu
inte utifrån hur vi önskar att det skulle vara
eller hur vi önskar att det kanske kan bli
och det måste skiljas mellan vad som kan
och inte kan förändras på kort sikt.
Det finns inget farligare än beväpnade män med utopiska drömmar.
Så låt oss vara realistiska.
Vi människor är delade.
Vi har delat in oss själva i klasser och underklasser,
liberaler, konservativa, liberterianer, anarkister,
socialister, anarko-socialister, monarkister, statsbaserade marknadskapitalister,
anarko-kapitalister, anhängare av resursbaserad ekonomi, och många fler.
Det finns ingen möjlighet att någon av er
kommer kunna övertyga alla andra om att din väg är den rätta vägen,
förutom om någon av er når politisk makt under kampen och påtvingar dina övertygelser under vapenhot.
Detta är vad som vanligtvis har hänt genom historien
och det är vad som måste undvikas att återupprepas.
En rörelse är bara framgångsrik om den startar med en idé som är tillräckligt stark för att kunna rota sig i sinnet hos befolkningen
och inspirerar och motiverar människor att sprida den.
Det är möjligt för ett skiftande och delat folk att skapa en sammanhållning i behövande tider
och samlas kring en idé,
men det fungerar bara om den idén lever upp till följande tre kriterier:
1. Det måste formulera ett tydligt definierat gemensamt intresse som möjliggör för folket att arbeta tillsammans.
Vikten av enighet, även om den enigheten är tillfällig
måste vara tydligt för alla inblandade
och det måste backas upp av en känsla av angelägenhet som förmår människor att ta kontakt med andra i samhället
och sprida idén.
2. En tydlig vision om vad man arbetar emot.
Vad kommer ni att ersätta det nuvarande systemet med?
Att vara väldigt detaljerad är inte givande.
Vad som behövs är en bred och abstrakt vision som bygger på principer.
I mänskliga samhällen är extrema och plötsliga förändringar ofta destruktiva.
Alla insatser måste till för att bibehålla social stabilitet
och det innebär att slå ifrån sig alla slags utopiska fantasier.
Tidpunkten för att förändra mänskligheten är inte under en krisperiod.
Historiskt så slutar sådana försök oftast i tragedi.
3. En handlingsplan, och en god förståelse för omständigheterna.
Vi kommer att hänvisa till dessa tre kriterier tillsammans som "den medvetna revolutionens paradigm."
Du behöver inte bli fundersam om detta, det betyder helt enkelt att man ska tänka innan man handlar.
Låt oss börja med det gemensamma intresset.
Att fastställa ett gemensamt intresse är enkelt om ni är välinformerade
och om folket runt omkring är oinformerade
så är jobbet tydligt; informera dem.
Oavsett om du betraktar dig själv som liberal eller konservativ eller något annat
så har bankirerna och företagen som drar i de statliga marionettdockornas trådar lett in oss alla
på en väg som leder till total förstörelse.
Vårt gemensamma intresse är världen som vi efterlämnar åt våra barn.
Den tydliga visionen av vad vi arbetar emot är mycket svårare.
Återigen, det finns inget farligare än beväpnade män med utopiska drömmar,
och det finns inget tydligare symtom på utopism än illusionen
att vi kan övertyga hela världen att acceptera ett gigantiskt enhetligt system.
Likväl så drivs alla framgångsrika rörelser av en idé, de drivs av en vision.
Hur klargör vi en sådan uppenbar motsägelse?
Hur kan vi finna en gemensam vision utan att falla till föga för en naiv fantasi att vi kan ena alla världsåskådningar?
Svaret är faktiskt ganska enkelt
och det är bra
för endast väldigt enkla idéer kan överföras från person till person till person utan att brytas ned.
Vår vision måste starta med den grundläggande förståelsen
att det finns inte en enda rätt väg för människor att leva på denna planet
och att det är oacceptabelt att tvinga andra in i något system utan deras samtycke
eller att använda våld eller tvång för att tvinga dem att lyda en uppsättning regler som de aldrig gått med på.
Detta borde vara sunt förnuft, men det är det verkligen inte för de allra flesta.
De flesta människor gillar att använda skurkar i regeringen för att tvinga fram sina goda intentioner.
De gillar det bara inte när det kommer att gälla dem själv, och pistolen pekar mot deras ansikten.
När det nuvarande systemet faller så kommer det inte finnas några möjligheter att återupprätta det i sin gamla form
och storlek utan våld och tvång
och också det kommer troligtvis inte att fungera.
Därför är det enda riktigt etiska alternativet att acceptera att ett kass system inte kommer att sättas samman igen.
När det är dags att återuppbygga behöver vi inte räkna ut ett system som alla kan passa in i,
snarare behöver vi räkna ut ett förhållningssätt som kan hantera många system sida vid sida.
Hur skulle detta se ut?
Tänk dig ett nätverk av små frivilligt formade samhällen
sammanknutna i lösa federationer som samarbetar för gemensamt försvar och nödvändig handel
med beslutsfattande som tar plats på lokal nivå.
Det är ett enkelt koncept, ett som har använts många gånger genom historien.
Det mest framträdande exemplet är dock Iroquis Federationen
som enade sex stammar, var och en med deras egna kulturer och traditioner.
Iroquis Federationen existerade före Columbus ankomst
och varade till 1779 när de besegrades militärt av USA.
Många historiker tror att Iroquis Federationen tjänade som ursprunglig inspirationskälla till USA.
Den mest framträdande skillnaden är att Iroquis Federationen aldrig hade en central regering.
Ingen på toppnivå hade makten att tvinga en medlemsstam att göra något överhuvudtaget
och ändå fungerade detta system och det fungerade väl under mycket lång tid.
Så uppenbarligen är inte detta en utopisk fantasi,
det är ett genomförbart alternativ, och det är det enda alternativ som kan genomföras på frivillig grund.
Det sista kriteriet i den medvetna revolutionens paradigm
är handlingsplanen,
strategin och taktiken,
de kortsiktiga och långsiktiga målsättningarna
och rörelsens struktur.
Låt oss börja med strategi på toppnivå och röra oss mot taktiken.
Vissa tänker på revolution i termer av kulor och bomber, men detta är en missuppfattning.
Revolutioner handlar om att slå bort maktens pelare underifrån en efter en tills den faller.
Staten vilar på tre primära maktpelare:
1. Kontroll över grupptänkande, idéer och övertygelser
2. Kontroll över pengar, finansiering och därmed mänsklig aktivitet
3. Våldsmonopolet, och användandet av skrämseltaktik för att framtvinga lydnad ur rädsla.
Det finns tre steg i en revolution som följer en sekvens, och som sammanfaller direkt med maktens tre pelare.
Den första är den ideologiska revolutionen.
Det är här vi underminerar trosuppfattningar som stödjer deras kontroll.
Det är här som vi systematiskt vittrar sönder deras illusion av legitimitet,
deras maktaura.
Vi synliggör dessa kriminella som de skurkar de är
och vi inspirerar till missnöje bland dem som staten förlitar sig på för att kunna fungera.
Om du är ny inför detta, välkommen till festen.
Den är redan i full gång, och gissa vad, vi vinner.
Makten har tappat kontrollen över dialogen, och de vet om det.
ZBIEGNIEW BRZEZINSKI: Under de senaste årtiondena har sociala förändringar över världen
upplevt en ojämförbar historsisk acceleration
i synnerhet för att direkt masskommunikation,
såsom radio,
television,
och internet,
växande har stimulerat till
ett universellt uppvaknande i fråga om omfattande politisk medvetenhet.
Den resulterande utbredningen av världsomspännande folklig aktivism har visat sig vara skadlig
för dominans i utlandet av sådant slag som förhärskade under tidsåldern för kolonialism och imperialism.
Ett ihärdigt och starkt motiverat folkligt motstånd
bestående av politiskt medvetna och historiskt förargade människor
gentemot kontroll från utomstående länder
har visat sig allt svårare att kuva.
Den andra fasen av en revolution är strategisk olydnad
eller rättare sagt trotsighet.
Detta kan göras på många sätt, och otaliga tillvägagångssätt kan användas samtidigt.
Målet med strategisk olydnad är att fördröja "lydnads-kedjan" så länge som möjligt
och så många gånger som möjligt
för att marknadsföra detta fördröjande i så stor skala som möjligt,
för att dokumentera övervåld från polis och militär som följer därav
och för att distribuera bilder vitt och brett.
Syftet med detta är att skada de styrande partiernas image,
därför att makt enbart handlar om image.
Det handlar helt och hållet om rökridåer och speglar.
Så fort deras image börjar vittra sönder kommer det att inspirera andra till olydnad
man börjar efterhärma varandra
och när verklig förståelse sätter in och spridningen tar fart så blir det en naturkraft likt en flodvåg.
Allt handlar om att uppnå den kritiska massan.
Något som är viktigt att förstå här är att revolutioner nästan alltid är av psykologisk natur.
I detta sammanhang är uppbyggandet av förtroende den viktigaste faktorn.
Därför är det bättre att göra små framgångsrika insatser och bygga vidare därifrån,
än att starta med stora riskfyllda arrangemang.
Det tredje steget i revolutionen kommer när människor har byggt upp tillräckligt mycket kraft
för att kunna ta våldsmonopolet ur händerna från den rådande regimen.
Under bästa förutsättningar kan en sådan övergång vara relativt fridfull
men det är bara möjligt när en betydande del av polisen och militären har ställt sig på folkets sida.
Polisen och militären utgör statens tvingande arm och utan dem
så har den rådande makten ingen makt alls.
Vacklande regeringar tar nästan alltid till brutalt förtryck som ett försök att behålla makten,
men detta är ofta ett fatalt misstag.
En enda ordervägran mot en omoralisk order kan räcka för att trigga igång en kedjereaktion som förgör illusionen av auktoritet
som de så varsamt odlar.
Så fort detta händer, så är spelet ***.
I Östtyskland, 7 november 1989,
beordrade kommunistpartiet militären att sätta stopp för en massprotest som hade vuxit under året.
Arméchefen vägrade och han beordrade sina män att dra sig tillbaka.
Det skickade en tydlig signal om att kommunistpartiet inte längre hade kontrollen.
Denna verklighet spred sig snabbt bland befolkningen och kommunismen föll.
Eftersom detta är en så viktig faktor i ekvationen så är det något som inte borde lämnas åt slumpen.
Varje ansträngning behöver göras precis nu för att nå ut till polisen och militären,
för att hjälpa dem att vakna upp inför det som pågår
och låta dem veta att folket kommer stötta dem
om de bryter "order-kedjan?"
När vi nu har beskrivit helhetsbilden, låt oss ta en *** på två andra nyckelfaktorer;
ledarskap och organisationsstrukturer.
Vårt nuvarande system bygger på en hierarkisk kedja av befallningar,
en social pyramid som tillåter en handfull individer att kontrollera alla andra.
Inom sociologin kallar man detta för vertikal kollektivism.
Om vår långsiktiga vision inte är kompatibel med en sådan struktur,
så skulle det vara dumt att bygga upp en motståndsrörelse som kopierar den.
Målen helgar inte medlen, medlen kommer att avgöra slutresultatet.
Så om vi vill ha en decentraliserad,
icke-hierarkisk federation bestående av självständiga samhällen
istället för nuvarande system, så måste rörelsen också vara decentraliserad och icke-hierarkisk.
Det betyder inte att det inte finns utrymme för ledarskap.
Tvärtom så är ledarskap något grundläggande.
Distinktionen behöver göras mellan ledare och härskare.
Ledare går framför gruppen.
Härskare placerar sig själva ovanför gruppen.
Vad som behövs är ett omfattande nätverk av ledare,
som är oberoende motiverade och kapabla att tänka själva
och som arbetar för att organisera grupper både lokalt i den verkliga världen och på internet,
som inte är enade av lydnad under en ensam ledare, utan enade av en idé.
Medan detta förhållningssätt innebär vissa logistiska utmaningar
så har den fördelen att det blir praktiskt taget omöjligt att förstöra organisationen
genom att endast få bort en eller två ledare.
En fördelad organisationsstruktur är mycket motståndskraftigare.
Så var finns dessa ledare?
Nå, vänta inte på att de ska dyka upp.
Vi behöver att du blir en av dessa ledare.
Om du inte vet hur man blir en ledare, lär dig!
Att hantera grupper är en kompetens, en som du kan förfina genom träning och studier.
Den som vill lära sig basal psykologi kring uppror
och hur man arbetar med allmänheten borde studera följande böcker noggrant,
och lära dem flera gånger, skriva anteckningar och reflektera över det som sägs.
Tre böcker; "The Crowd" och "The Psychology of Revolution" av Gustave Le Bon
samt "From Dictatorship to Democracy" av Gene Sharp.
Dessa böcker finns alla tillgängliga online att läsa och ladda hem gratis.
Du kommer att hitta länkar till dessa böcker i beskrivningen till denna video.
Ett varningens ord: Dessa böcker innehåller politik, åsikter och fördomar som jag inte stödjer.
Liksom alla böcker, ska de läsas med ett kritiskt tänkande och ifrågasätta alla som sägs.
I vilket fall så erbjuder de en stor portion insikt angående hur man tar makten ifrån en tyrann.
Ledarskap tar många former och kan betyda många saker beroende på situationen,
hursomhelst är ledarens primära jobb att inspirera människor att gå till handling,
att organisera människor i grupper så att de kan vara mer effektiva än enskilt,
och att träna andra att göra samma sak.
Nu går vi vidare till den sista faktorn som behövs för att starta revolutionen vilket är taktik.
I våldets värld så har staten ett tydligt övertag
och det vore dumdristigt att angripa dem där de är som starkast.
Istället bör vi angripa dem där de är som svagast.
Lyckligtvis finns det ingen brist på icke-vålds-taktiker som bevisligen har varit effektiva för att fälla diktaturer.
Gene Sharp´s bok "From Dictatorship to Democracy" listas 198,
men de är under inga omständigheter de enda som kan användas.
De taktiker som används av respektive grupp kommer att vara beroende av uppdraget och de specifika målen för gruppen.
Militären delas upp i Armén, Flygstyrkan, Flottan och Marinkåren
så att var och en kan specialisera sig i taktiken för den terräng där de ska strida.
På samma sätt borde icke-våldsrörelsen ha specialiserade grupper för specifika uppdrag.
Detta håller redan på att utvecklas.
Vi har PANDA-folk mot NDAA.
PANDA är nationell organisation som har arbetat för att motarbeta NDAA
på statlig och lokal nivå och de har haft framgångar.
Vad som är mest imponerade är att grundaren, Daniel Johnson startade sin organisation när han var 17.
Vi har även "the Oathkeepoer" som grundades av Stewart Rhodes,
som har nåt ut till polisen och militären, och påminner dem om deras ed
för att förbereda dem psykologiskt att trotsa ickekonstitutionella order ges.
The OathKeepers gjorde ett offentligt ställningstagande mot NDAA och de lockar stöd hos de lägre graderna.
Andra organiserar sociala-medier-grupper för att samla och sprida information.
Andra organiserar gatuaktivism genom att skriva meddelanden med krita på trottoarerna,
eller hänger upp affischer, eller lägger in små flyers i böcker och tidningar i affären.
Möjligheterna är oändliga.
Huruvida du startar din egen grupp,
ansluter till en redan existerande grupp
eller agerar individuellt är upp till dig.
Ingen kan bestämma det åt dig.
Det viktigaste är att ta första steget och gör något, vad som helst.
Gå till handling och bryt passiviteten, det är så du tar tillbaka makten, en millimeter åt gången.
I denna 15 minuters video har du nu fått tillräcklig med information för att påbörja en revolution.
Du kanske behöver titta på denna video mer än en gång och du kommer behöva läsa dessa böcker.
Men nu har du en instruktionsbok, något som du kan dela ut till människor och hjälpa dem att lära sig.
Om du vill att fler människor ska se denna video vänligen dela den på så många platser som möjligt.
Lägg upp den på facebook, twitter och på din blogg.
Presentera den för dina vänner via e-post.
Du har tillåtelse att ladda ner den, lägga in den på CD-skiva och dela ut på gatan.
Om du översätter den vänligen posta den då som ett videosvar så att det är lätt för mig att hitta.
Om du vill ser fler videos likt denna skriv upp dig på subscribe...
Du hittar oss på facebbok på facebook.com/stormcloudsgathering
eller twitter@Collapseupdates
Du kan hitta oss å google plus genom att söka efter stormcloudsgathering
och vår hemsida är stormcloudsgathering.com