Tip:
Highlight text to annotate it
X
YouTubes symfoniorkester 2011
Idén med Mothership föddes egentligen för att vi ville höja ribban
efter vårt första försök
när vi drog igång med ett stycke som vi kallade Warehouse Medicine
i den allra första YouTube-symfonin.
Det började med att Michael sa att "Vi måste skapa ett helt nytt stycke
och den här gången ska vi använda solister som ansluter till orkestern
från olika platser runt om i världen."
Och jag tänkte direkt att – Okej, det här kommer aldrig gå.
Det är alldeles för svårt.
Jag förstår inte hur det skulle kunna funka. Inte ens på 2000-talet.
Men sen började jag fundera. Jag började tänka på orkestern som
ett moderfartyg där olika solister
lägger till eller dockar vid olika delar i stycket.
När jag hörde orkestermusik för första gången var det inte Beethovens femte symfoni.
Det är nog ganska få som sitter på ett konserthus första gången de hör en orkester.
De kanske snarare lyssnar på en skiva med Pink Floyd.
Eller idag kanske Radiohead är en bättre jämförelse,
med sina många smäktande stråkar. Eller Björk.
Även i filmer förekommer mycket orkestermusik.
Och jag fångades verkligen av de
enorma möjligheter som en symfoniorkester medför.
En orkester kan ju på sätt och vis liknas med världens största synt.
I början när jag komponerade orkestermusik skrev jag bara för symfoniorkestrar.
Men när jag sedan flyttade till San Francisco
började jag bli intresserad av techno.
Och jag levde ett ganska schizofrent liv.
På nätterna var jag DJ och på dagarna komponerade jag
orkestermusik. Och det är ju två helt skilda världar och många ser dem som diametralt motsatta.
Men du vet, all musik i världen är besläktad – den har samma DNA.
Så numera använder jag inte bara de drivande rytmerna
i techno, hiphop och drum and bass i symfonierna, utan jag blandar också in fantasifulla delar från den elektroniska musiken.
Ljudinspelningar från en jordbävning eller smältande glaciärer i Antarktis.
Eller som i Mothership – ljudet av motorer som startar och olika rymdljud.
Det är många som frågar mig hur det är att skriva för en symfoniorkester.
Hur jag kan föreställa mig alla instrument tillsammans på samma gång.
Men jag ser det inte riktigt så.
Tänk dig till exempel att du skriver ett filmmanus som sedan ska omvandlas till en film.
När du föreställer dig en historia ser du hela förloppet framför dig.
Du hänger inte upp dig på små detaljer som ljussättning eller hur sminket ser ut eller hur det ska filmas.
Det kommer senare.
När jag väl började se orkestern som ett moderfartyg
och solisterna som besökare som lägger till vid moderfartyget i cyberspace,
när idén hade fötts, då hade jag någonting som jag kunde jobba med.
Jag föreställde mig någonting som rörde sig mycket snabbt,
och som sedan saktade in för att plocka upp besökare.
Förr var improvisationen en stor del av det som vi idag kallar för klassisk musik.
Bach var en fantastisk improvisatör på orgeln.
I sina pianokonserter kunde Mozart slita kadenserna i stycken.
Med det här stycket ville jag hitta tillbaka den traditionen.
Du kan komma från en klassisk bakgrund
eller från en helt annan bakgrund: kanske rock eller jazz.
Du behöver inte ens kunna läsa noter. Det räcker om du kan lyssna på musiken och reagera på den.
Jag ser verkligen fram emot att få lyssna på de här improvisationsdelarna.
Alla instrument i orkestern är givetvis välkomna.
Men vi vill gärna ha till exempel elgitarr och jazzpiano också
eller något spännande slagverk. Altsax – vad som helst!
Vad du än spelar skickar du det till oss. Vi vill gärna höra!
Allt du behöver är ett par fungerande öron och lite äventyrslusta.
YouTubes symfoniorkester 2011