Tip:
Highlight text to annotate it
X
Världen i tjugohundratalet befinner sig vid ett vägval.
Jag känner att mänskligheten har nått ett vägval.
Jag vill inte överdriva eller verka sensationslysten, men jag tror att det är sant.
Jag tror att vår art, mänskligheten, nu står inför ett beslut.
Det är ett enormt beslut: Vilka är vi? och Vilka väljer vi att verkligen vara?
Vilka är vi? och Vilka väljer vi att verkligen vara?
Vilka är vi? och Vilka väljer vi att verkligen vara?
Vi föreställer oss att det är en politisk fråga.
Sen säger vi "Åh, det måste vara ett ekonomiskt problem".
Problemet är inte politiskt och det är inte ekonomiskt.
Och det är inte heller militärt, uppenbarligen.
Omständigheter bestämmer inte vem du är – de uppenbarar vem du är.
Och omständigheterna i vår värld i dag förändras så snabbt att vi uppenbaras.
Problem finns inte. Ett problem är i grunden en övergång.
Jag ser därför dagens kris som en övergångsfas för mänskligheten.
Betrakta det mänskliga dramat och urskilj med dina kritiska egenskaper vad det är som pågår.
Utan att döma.
Urskilj bara: Vad handlar detta mänskliga drama om just nu, och vilken roll kan jag bäst spela i det?
CROSSROADS – VÄGVAL
CROSSROADS En ny tid föds
En film av Joseph Ohayon
"Betydande problem vi står inför kan inte lösas på samma nivå av tänkande som skapade dem." -Albert Einstein
ÖMSESIDIGT BEROENDE
Den senaste globala riskrapporten, publicerad av World Economic Forum-
-presenterar en häpnadsväckande "Karta över riskförbindelse".
Den visar tydligt hur alla globala risker är sammanvävda och relaterade till varandra.
Ekonomiska, miljörelaterade, geopolitiska, sociala, och teknologiska risker är ömsesidigt beroende.
En kris inom ett område leder snabbt till kriser inom andra områden.
Graden av sammanlänkning och komplexitet i den här kartan illustrerar hur oförenliga alla våra system är.
Detta är förvånande med tanke på den förra finansiella krisens slagkraftighet och hastighet.
Det visar hur separerade vi har blivit.
Våra försök att styra dessa system är fragmentariska och förenklade, och matchar inte dagens utmaningar.
Hur vi använder våra naturresurser bygger på vårt ekonomiska system,
-som är nära relaterat till våra sociala värderingar,
-som direkt påverkar våra psykologiska och känslomässiga system, och alla våra handlingar.
Vad vi ser i vår värld är en reflektion av vilka vi är. (Jairon G Cuesta, Socialantropolog, psykoterapeut)
Man kan inte separera vad som händer i världen och vad som pågår inom människor.
Krisen är därför inte bara politisk eller ekonomisk.
Människor är nu i kris med sig själva.
När jag studerade biocybernetik insåg jag att när vi fördjupar oss i naturen, djurriket och ekosystemet,
-ser vi att allting är sammanlänkat genom ömsesidiga skeenden.
En del av dem förstår vi, en del ännu inte.
Men nu är också det mänskliga samhället på väg att bli så integrerat att vi får ett enda slutet system,
-som omfattar hela jorden.
Krisen vi nu möter är mycket unik.
Vi är alla inneslutna i ett och samma system.
Och vi kan inte längre göra precis som vi vill där i.
Världens ledare och presidenter har tappat förmågan att styra folket.
Tunisien januari 2011
Egypten februari 2011
Spanien mars 2011
Det är som om världen börjat röra sig utan några tyglar.
Utan snarare enligt en ny lag av ömsesidighet och förbindelse.
Det är lagen som kännetecknar integrerade system.
Israel juli 2011
Och vi ser att världens ledare inte ens kan ta beslut. Vare sig det är G8 eller G20.
USA september 2011
Och även om de kommer fram till något, så kan de inte sätta det i verket.
EGOLUTION
Amit Goswami fil.dr., teoretisk kvantfysiker
Vetenskapen började i Newtons anda och vi låtsades vara maskiner. Det var vår världsbild för en tid.
Detta förändrades när biologerna kom. Biologi ger en helt annan syn på människan.
Biologer säger att, visst, vi är maskiner, tävlande maskiner som kämpar för överlevnad.
Så våra högre värderingar är viktiga bara om de främjar vår överlevnad.
Människan har ingen annan drivkraft än överlevnad.
Och på grund av denna idé har vi, som du vet, blivit extremt tävlingsinriktade i vårt samhälle.
Har någon annan något så måste jag också skaffa det. Om de inte har det så måste jag skaffa det först.
Denna idé orsakar ödeläggelse i vårt samhälle.
Mycket av framstegen i den mänskliga civilisationen har drivits av egoistisk tävlan.
Folk försöker överträffa varandra, vilket skapar bättre vetenskap, bättre teknologi etc.
Men nu har vi nått en punkt där denna egoistiska drift har blivit så extrem att den inte viker sig för något.
Det enda som räknas är vara eller ha mer än andra.
Företag förstör ekosystemet. Bankmän skapar ekonomisk kris. Folk bygger sig själva på andras ruin.
Våra mattillgångar hotas.
Vattentillgången minskar ständigt.
Och vårt finansiella system fortsätter vara instabilt och riskbenäget.
Samtidigt upptäcker vi hur alla våra system är sammankopplade och beroende av varandra.
Vi befinner oss i en återvändsgränd.
[Global kollaps: MIT-forskare förutser ett *** på världen som vi ser den.]
I all tid har vi i mycket ägnat oss åt individuell överlevnad:
Hur tar jag mig igenom dagen, veckan, månaden.
Vi lär oss i det tjugonde århundradet att vi inte längre kan fokusera på individuella överlevnadsstrategier.
Om vi inte börjar sammanföra strategierna och lära oss överleva kollektivt,
-så kommer till *** ingen överleva.
Jag vill inte vara någon olycksprofet, men jag inser att vi står inför mycket kritiska tider.
Den separationsteologi som människan etablerat genom åren har skapat en separationskosmologi.
Alltså ett kosmologiskt synsätt som säger att 'allting är avskiljt från allt annat'.
Och separationskosmologin har producerat en separationssociologi, som är ett sätt att samverka.
Den säger: Jag är här, och du är där, och våra intressen kan komma att mötas.
Kan de kombineras försöker vi samarbeta. Om våra intressen är olika, kan jag bli tvungen att skada dig.
Jag kanske till och med blir tvungen att döda dig.
SVART VARG, VIT VARG
Det finns en gammal historia. En gammal man talar med sitt barnbarn i en stuga.
Barnbarnet kommer in och säger: Jag hade en dröm i natt; det var två vargar som slogs.
Det var en svart varg och en vit; den svarta vargen skrämde mig farfar, och den vita gav mig hopp.
Vilken av dem kommer överleva? Och den gamle sa: Den du matar mest.
För mig är detta mänsklighetens natur – att vi har båda två.
Den vi ger mest föda är den vi kommer få se i världen.
1951 Asch-experimentet
Asch-experimentet är ett av psykologins äldsta och mest populära forskningsprojekt.
En frivillig experimentdeltagare har fått veta att han deltar i ett test i syn-perception.
Han vet inte att de andra deltagarna är skådespelare. Han är den enda som deltar i det verkliga testet,
-som i själva verket handlar om gruppanpassning.
Vänligen börja. Experimentet ni deltar i idag handlar om uppfattning av linjelängd.
Er uppgift är att titta på linjen till vänster och säga vilken av de tre linjerna till höger som är lika lång.
Skådespelarna har blivit uppmanade att uppge fel linjer.
Försöksdeltagaren observeras för att se om han ger det rätta svaret-
-eller om han anpassar sig till gruppens åsikt och anger fel svar.
I det första testet är det rätta svaret "två".
Ett. Ett. Ett.
Två.
Ett.
Det rätta svaret är återigen två.
Tre. Tre. Tre.
Tre.
Tre.
Aschs anpassningsexperiment har upprepats många gånger.
Man har hävdat att störningen först uppstår på handlingsplanet.
Försöksdeltagaren anser att de andra har fel. Ändå ansluter han sig till dem.
Sedan sker det på omdömesplanet.
Försöksdeltagaren börjar tänka, "Kanske ser de något jag inte ser".
Sedan sker det på perceptionsplanet.
Försöksdeltagarens själva uppfattning om vad som är rätt eller fel förvrängs här av majoriteten.
Om vi länkar dessa slutsatser till vad som sker i världen i dag måste man fråga sig:
"På vilket sätt använder vi samhällets påverkan, som antagligen är människans starkaste psykologiska-
-drivkraft?"
1967 Påverkan från biologiska miljöer Ett stamcellsexperiment
För över fyrtio år sedan klonade jag stamceller och ett av de första experimenten slog mig med häpnad.
Det förändrade helt riktningen i min utbildning, och i mitt liv.
Jag satte en ensam stamcell i en petriskål och den delade sig en gång var tionde till tolfte timme.
Efter en vecka var det tusentals celler. Men viktigast: alla celler är genetiskt identiska.
I experimentet delade jag kulturen av identiska celler i tre olika petriskålar. Och jag förändrade miljön.
Den gemensamma kulturen för celler är som världen vi lever i: Den har luft, vatten, föda, alla komponenter.
Så jag hade tre olika miljöer, men med genetiskt identiska celler i varje skål.
Resultatet blev att i miljö A formades muskelceller,
-i miljö B benceller,
-och i miljö C fettceller.
Vad som är så enormt viktigt här är frågan: Vad bestämmer cellernas öde?
Experimentet visar tydligt att alla cellerna var genetiskt identiska.
Det enda som skiljde den ena skålen från den andra var miljön.
Då jag undervisade medicinstuderande sade läroböckerna att generna kontrollerar vårt öde och-
-våra liv – genetisk determinism.
Men mitt experiment avslöjade något helt annat: att det främst är miljön som formar beteende och genetik.
Analys av sociala nätverk Nya upptäckter
Det finns ny forskning från Harvard Medical School om social smittospridning.
Det är ganska uppenbart och något intuitivt att man uppfattar sinnesstämningen hos folk runtom en.
Men nu har man funnit att folk blir feta i grupp; de blir lyckliga i grupp; de slutar röka i grupp.
Nicholas Christakis och hittade en källa i The Framington Heart Study, som vi inte räknat med.
De frågade folk under trettiotvå år "Vilka är dina familjemedlemmar? Var arbetar du? Var bor du?"
Och viktigast, "Vilka är dina vänner?" För första gången, nu när vi har dessa data-
-är det möjligt att få en helhetsöverblick över nätverken vi lever i.
Vi hade bekräftade uppskattningar av olika känslor, inklusive lycka. Och vad vi ville visa, och kunde visa-
-är att min lycka inte bara beror på mina egna handlingar, tankar och beteenden-
-utan också på handlingar, tankar och beteenden hos folk jag är i direkt kontakt med-
-mina vänner, syskon, partner, grannar, medarbetare osv, och folk som de är i kontakt med-
-och t o m folk som de är i kontakt med.
Vad detta resultat visar är att det inte bara är beteenden som sprids genom nätverk;
-utan också känslotillstånd som sprids genom närverk.
Det finns en tendens att sprida idéer och beteendenormer.
Du är en social organism. Du är skapad av din miljö. Det finns inget "du" och inget "jag".
När man börjar tänka på hur allting man gör har blivit inlärt på ett eller annat sätt ...
Man drar slutsatser och tar beslut, men besluten är begränsade till informationen man har fått-
-vad man lärt sig.
Så jag är en levande legering av ett socialt ingenjörsarbete så att säga.
Om jag ser mig själv separerad från allting annat så är det inkorrekt.
Alla vet t.ex. att man måste andas.
Folk kommer börja förstå att deras integritet är samma integritet som hos allt som finns runt dem.
Vad som händer i forskningen är patetiskt, och vad som sker i allmänheten överlag är tillika patetiskt.
För vad som sker är att genom att låtsas vara något så blir vi detta något.
Genom att låtsas var något, blir vi detta något.
1971 Stanfordexperimentet
Jag började känna att jag förlorade min identitet, denna Clay som frivilligt satt mig i detta fängelse.
För det var ett fängelse för mig. Det är det fortfarande. Jag ser det inte som ett experiment.
Det var ett fängelse som drevs av psykologer istället för av staten.
1971 bestämde sig den idag välkände psykologen Philip Zimbaro sig för att undersöka vad som händer-
-om man tar normala och friska unga studenter och skapar en fängelseliknande miljö på Stanford-
-University, och säger till dem, "Kommande två veckor ska några av er agera fångar och några vakter".
Efter en dag bröt ett uppror ut. Vakterna började förödmjuka fångarna. De använde fysisk bestraffning.
Vissa blev extremt sadistiska. Fångarna började få känslomässiga sammanbrott.
Vissa måste avlägsnas från experimentet tidigt, och efter bara sex dagar måste experimentet avbrytas.
Plågovakt Två månader senare
Jag trodde verkligen att jag var inkapabel till ett sådant beteende. Jag var förvå*** ... Nej, bestört-
-att upptäcka att jag verkligen kunde agera på ett sätt så långt från vad jag hade kunnat drömma om.
Och när jag gjorde det kände jag ingen ånger, ingen skuld.
Det var först efteråt, när jag reflekterade över vad jag gjort, som det här beteendet började gå upp för mig.
Och jag insåg att det här beteendet var en del av mig som jag inte hade lagt märke till tidigare.
Genom att låtsas vara något, blir vi detta något.
Genom att låtsas att vi är sinneslös materia stänger vi ute livets djupare aspekter.
Vi stänger ute nyanserna i vår upplevelseförmåga. Och detta är något mycket allvarligt.
Materia vs mening
Vi har darwinistisk teori som säger att vi konkurrerar och jämför varandra för att hitta vår plats.
Vi har också den newtonska fysiken som säger att universums storhet ligger i den fysiska strukturen.
Ta dessa två synsätt och ställ frågan "Hur vet jag var jag passar in i den darwinistiska världen?"
Och svaret blir "Hur mycket materia äger du?"
Evolutionen sedan Newtons tid har därför varit att utvinna material ur planeten för att skaffa ägodelar.
Och ägodelarna reflekterade var vi befinner oss i hierarkin.
Var du långt nere i den mänskliga hierarkin, så ägde du inget.
Var du högt upp, så hade du pengar och ägodelar och hus och leksaker o s v.
Frågan är, "Vem får lida av allt detta?"
Det finns stort lidande på alla nivåer: i planeten, i den mänskliga civilisationen, överallt.
För att hävda mig i den mänskliga hierarkin måste jag utvinna material ur planeten. Så vad gör jag?
Jag utgräver och våldtar planeten på alla dess ägodelar för att sedan kunna hålla min guldklimp och-
-säga: "Se vad jag är värd! Var har du ditt guld?"
Evolutionsteorin baseras inte på kollektivet, utan på individen.
Den newtonska fysiken menade att bara synliga saker är relevanta.
Men i kvantfysikens värld, som baseras på energi, ser vi att energins natur innehåller känslor.
Som kärlek och skönhet.
Dessa är uttryck för energi. Och i en kvantfysikens värld poängteras kärlekens natur, känslor, energi-
-skönhet och harmoni mer än pengar och materiella uttryck som vi fokuserar på idag.
Varför är då detta viktigt?
Vi ser på världen och säger "Vill du ha ett kilo guld, eller ett liv fyllt av kärlek?"
Fil.dr. Paul Bloom Kognitiv psykologi & utvecklingspsykologi
Detta är en målning känd som "Måltiden vid Emmaus". På fyrtiotalet då den ansågs vara målad av-
-Johann Vermeer, var den värd miljontals dollar. Det var i Holland och det var en av de mest ryktbara-
-målningarna i Europa. Folk kom från alla hörn i Europa för att se den. Tills en hemsk dag då det-
-avslöjades att den inte alls var målad av Vermeer, utan av den store förfalskaren Van Meegeren.
Med andra ord upptäckte man att det inte var den här målningen – utan den här målningen.
Och plötsligt föll dess värde till ingenting.
Hur man känner smaken av något man äter påverkas i hög grad av vad man tror att man äter.
Och detta visar sig på många olika sätt.
En studie illustrerar detta med barn. Hur får man barn att inte bara äta sina morötter och dricka mjölk-
-utan att också efteråt mena att de smakade gott; godare än de vanliga morötterna,
-bättre än den vanliga mjölken?
Det är faktiskt mycket enkelt. Det upptäcktes i en studie för ett par år sedan.
Man tar upp dem ur en påse från McDonalds.
De tar in folk i en hjärnscanner, och när de ligger där på rygg så har de en slang in i munnen.
Och de får dricka vin ur slangen medan deras hjärna scannas.
Ovanför sig har de en skärm där de får information om vinet de dricker. Alla dricker samma vin.
Om de tror att de dricker nåt billigt rapporterar de: "Nä, det smakar inget vidare".
Och de har ett lågt gensvar i nerverna.
Om de tror de dricker ur en tvåhundradollarsflaska säger de att de älskar det.
Och njutningscentrumet i deras hjärna tindrar som en julgran.
Detta är John Cages verk. Det brukar kallas 4 minuter och 33 sekunder eftersom det stammar från ett-
-berömt modernt framträdande där pianisten sitter vid pianot och är tyst i 4 minuter och 33 sekunder.
Detta är högst kontroversiellt. Huruvida detta är något briljant – eller bara löjligt.
Men mitt favoritfakta här är att man kan gå in på iTunes-
-och man köpa hela stycket – 4 minuter och 33 sekunder tystnad – för 1 dollar och 99 cent.
Och jag har läst kommentarer där folk är urförbannade på detta.
"Man kan ju bara stänga av volymen på datorn och sitta där i 4 minuter och 33 sekunder".
Men psykologiskt tror jag inte att det vore samma tystnad.
Det är inte den tystnaden från det framträdandet.
Det är häpnadsväckande att vi inte inser att vi bara hittar på allt detta. Det är påhittat.
Vet du varför guld är värt vad det är värt? För att någon ville det.
Vet du varför bränsle kostar vad det kostar? För att någon ville det.
Någon spekulerar, bestämmer. Någon tror något och tillräckligt många håller med: så får man priset.
Vi har alla bestämt detta. Och vi märker att de här cyklerna bara upprepas, och vi börjar tröttna på det.
Kanske vi skulle prova något annat den här gången – vara något annat.
Folk är intresserade av att arbeta med MENING och VÄRDERINGAR.
Vi måste höra det. Det är samhället, speciellt media, som får vanligt folk till denna fruktlösa jakt på-
-materiella varor.
Folk levde inte så här för 50, 60 år sen. Detta är ett fenomen som uppstått nyligen.
Att om man har två mobiler istället för en, i två fickor, så har man det på något sätt bättre.
Just det!
Jag är överflödets kung.
Jag är en säljande sultan.
Det är jag som är rabatt-bossen.
Mina kreditkort felar aldrig.
Jag har drygt sjuhundra i kreditpoäng. Det betyder att jag inte är skyldig något och jag kan köpa ännu mer.
Jag är en bufféätande, tabloidläsande älskvärd prick.
Jag får det bästa av det bästa som mina pengar kan köpa.
Livet är underbart!!
Med min rödhåriga fru.
Livet är underbart!
I genomsnitt konsumerar nu en amerikan dubbelt så mycket som för femtio år sedan. Fråga din farmor.
På hennes tid värderades förvaltning och rådighet och sparsamhet. Så hur blev det så här?
Kort efter andra världskriget klurade man ut hur man skulle få fart på ekonomin.
Säljmarknadsexperten Victor Lebow ordade lösningen som har blivit normen för hela systemet.
Han sa: "Vår enormt produktiva ekonomi kräver att vi gör konsumtion till vår livsstil. Att vi gör köp och-
-användandet av varor till ritualer, att vi söker vår andliga tillfredsställelse, vårt egos tillfredsställelse i-
-konsumtionen. Saker måste konsumeras, brännas, bytas ut och kastas bort, i allt snabbare takt."
Annonsering och media spelar en stor roll här. Varje människa i USA möts av 3000 annonser om dagen.
Vi ser fler annonser på ett år än folk för 50 år sedan såg under en livstid.
Och vad är poängen med en annons förutom att göra oss missnöjda med vad vi har?
Så 3 000 gånger om dagen får vi veta att vårt hår är fel, vår hud är fel, våra kläder, våra möbler-
-våra bilar, vi är fel. Men att allt ordnar sig bara vi går ut och shoppar.
Mr. Rogers, som var tevekillen här i USA sa: "Avståndet mellan teven och tittaren bör vara heligt".
Det handlar om pengar – om det går att sälja.
Även om det hjälper mänskligheten så tror jag att det mesta som media ligger bakom, 99%, inte handlar om-
-att påverka konsumenten.
Det viktiga är "Kan vi sälja det?". Och går det att sälja och är något bra för oss, då säljer de det.
Är det något som är dåligt för oss – då säljer de det i alla fall.
Jag tror att detta har en stor inverkan på den som lyssnar, för det förändrar ens liv på något sätt.
En del av problemet är att folk endast fokuserar på sin egen värld, sina egna små liv, vad man vill uppnå.
Men det finns inte något man kan uppnå som ger lika mycket glädje som när man gör det med andra.
Det är för mycket av den entreprenörsmässiga girigheten de sista årtiondena: "Jag, jag, jag".
Och jag tror att folk har blivit medvetna om att vi blir allt olyckligare, inte bara i USA-
-utan över hela världen.
Depressionskvoterna stiger snabbare.
CDC: Användandet av antidepressiva medel har ökat med 400% de senaste 20 åren.
År 2020 kommer depression vara den nästa största orsaken till funktionsnedsättning.
Jag tror folk ofta inte är medvetna om det innan man ställer kärnfulla frågor till dem.
Vad är det bästa som hänt dig den senaste månaden?
Vad gör dig riktigt glad?
Vad ger dig mening i livet?
Forskningen här är intressant; frågar man college-elever vad de strävar efter så talar de om pengar.
Men om man frågar dem om det bästa som hänt dem den senaste månaden-
-nämner de upplevelser med andra människor; de nämner aldrig ägodelar.
Så på den intuitiva nivån förstår folk verkligen vad som ger dem glädje.
Men ibland krävs det att man upptäcker det den svåra vägen.
Det är en löjlig situation: vi går till jobbet, kanske två jobb, och kommer hem och är utmattade.
Vi sjunker ner på vår nya soffa och tittar på teve och får veta genom reklamen att DU DUGER INTE!
Så vi får gå ner till shoppingcentret och köpa något för att må bättre.
Och då måste vi jobba mer för att betala för sakerna vi köpt, och vi kommer hem och är ännu tröttare.
Så jag sätter mig och tittar mer på teve, som uppmanar mig att gå till shoppingcentret igen.
Vi befinner oss i ett ekorrhjul – jobba, glo, spendera ...
Kan vi inte bara SLUTA?!
VAR FEMTE SEKUND SVÄLTER ETT BARN IHJÄL
GLOBALA MILITÄRA KOSTNADER STIGER VARJE ÅR. JUST NU ÖVER 2 TRILJONER DOLLAR
75% AV FISKEVATTNEN ÄR NÄSTAN UTFISKADE 40% AV DEN ODLINGSBARA MARKEN SKADAD
Världen är förändrad.
66% FLER NATURKATASTROFER SEDAN ÅR 2000
Och vi måste förändras med den.
FÖRÄNDRING?
Jag har skrivit ett öppet brev till president Obama och återupplivat en slogan.
Under Clintons presidentkampanj använde de en slogan som löd "Det handlar om ekonomin, knäppis!"
Min slogan är "Det handlar om världsbilden, knäppis!"
Om inte världsbilden förändras, om inte världen börjar lyssna till värderingarna och meningen med livet-
-på det personliga planet och på samhällsplanet kommer ingen riktig förändring att inträffa.
Så jag skrev till president Obama: "Du talade om riktig förändring, förändring vi kan tro på."
"Om du verkligen vill ha förändring vi kan tro på, snälla hjälp oss då att förändra vår världsbild."
Förändring av människan är nyckeln till förändring av allt annat i världen.
Utan det kommer ingenting verkligen förändras.
Det räcker inte att bara lappa ihop; det räcker inte med lösningar endast på aktuella problem.
Vad vi behöver är en omvandling, en grundläggande omvandling.
Det betyder en förändring av våra värderingar,
-förändring av våra tankar,
-förändring av vårt medvetande,
-en förändring av hur människan tänker och agerar.
En världsåskådning påverkar civilisationens motor.
Den påverkar hur vi tänker och beter oss som individer.
Den påverkar vår moraluppfattning, ekonomin – den påverkar allt.
Ett experiment utfördes av två socialpsykologer där de gjorde följande:
De tog några studenter och lät dem läsa ett av två textstycken.
En av texterna var en beskrivning av vilka vi tror vi är, och nyckelfrasen i det här stycket var:
Du är inget mer än en klump neuroner
– Att vi alla består av fysisk materia och att allt du tror du är, hela ditt inre, dina tankar och känslor-
-inte är något annat än en packe neuroner.
Sedan fick eleverna göra ett par experiment där det var möjligt att fuska om de ville.
Eleverna som läst stycket "Du är inget mer än ett stycke neuroner" fuskade betydligt mer.
Om din världsåskådning säger att det inte finns någon inneboende mening i någonting,
-att universum i ***änden är ett meningslöst objekt och att man sedan dör och att det är allt,
-då förändrar det din uppfattning om "hur jag bör leva just nu?".
"Tja, jag måste få det jag kan, nu med en gång! Jag bör fuska om det är vad som krävs!".
Men om vi hade en annan modell, som sa att du kanske är en del av ett gigantiskt levande system-
-med en inneboende mening o s v, så skulle det kunna ha konsekvenser inte bara för dig själv-
-utan också för dina närmaste, och alla andra.
Alla problem vi står inför just nu är i själva verket inte problem, utan frågor.
Vilka är vi? Vilka väljer vi att vara? Hur väljer vi att relatera till livet självt?
Hur väljer vi att relatera till livets olika delar: miljön, planeten själv, människorna?
Varför är vi här och vart är vi på väg?
Vad är meningen med mitt liv?
Vi är i en övergångsfas där de gamla svaren inte längre är hållbara.
Och det är därför vi står inför krisen vi möter nu.
Vi har en befolkning i ett tillstånd av förändring som menar att det gamla inte funkar längre-
-och vi är redo för nya svar som kan skapa en nyare, mer hållbar civilisation.
Den enkla poängen: den gamla civilisationen är inte längre hållbar.
Svaren är bristfälliga.
Nya svar är på väg och vi är på väg att väva en ny kultur med hjälp av dessa nya svar,
-en kultur som stödjer de svaren och stödjer oss själva.
I dessa kritiska tider måste vi omdefiniera vad det betyder att vara människa.
Vi måste välja en ny identitet – bokstavligen välja en ny identitet,
-och återskapa oss själva, som en mänsklighet, som en helt ny sorts levande organism, en helt ny art.
Och vi måste återskapa denna organism som något samlat, som en grupp snarare än spridda individer.
Vi måste förändra vårt synsätt på vilka vi är i relation till varandra.
Vi har levt i ett konkurrenssamhälle för länge.
Världen vi ser är ett resultat av det – egot, det tävlingsinriktade egot.
Vi måste lära oss att samarbeta och ge upp egot.
Vi måste inse att om vi har människor i ett land som är mycket fattiga, och andra som är mycket rika-
-så kommer de rika behöva stora arméer och höga stängsel för att hålla de andra borta.
Det kommer inte att fungera med den indelning och stratifiering vi har i samhället idag.
Människan måste gå igenom en förändring för att inse att livet bör levas för mänsklighetens enandes skull.
Då vi alla är som en människa med ett hjärta. Vi delar det begäret, den tanken.
Vi är då i ömsesidig förbindelse och ömsesidig acceptans, som celler i en levande kropp.
LARV, FJÄRIL
Det är så enkelt, men vi gör det så svårt, och det är detta svåra – utmaningarna, det hemska vi ser –
-som är där för att mana oss till att bli bättre.
Och jag tror att tills vi börjar inse detta så kommer det fortsätta, på alla plan.
Vi ser på vår ekonomiska kris och vår ekologiska kris och andliga kris och säger:
"Jag är inte lycklig, samhället är inte lyckligt, vad är det för fel på oss?"
Det är det som utlöser det. Vi måste ha problem för att hitta lösningar. Problem skapar kreativitet.
Problem finns inte; ett problem är i grunden en övergång.
Jag ser därför dagens kriser som en övergångspunkt för mänskligheten.
Jag ser dem inte nödvändigtvis som något som avviker från det normala.
Om och om igen i naturen ser vi att allt, från den mest uråldriga bakterien till de nyaste arterna-
-går igenom en barndomsfas av fientlig konkurrens för att etablera sig själva.
Och sen upptäcker de samarbetets ekonomi. De inser att det är billigare och effektivare och fördelaktigare-
-för alla att gynna sin fiende snarare än att bekämpa honom.
Då är vi på väg mot den nya civilisationen som vi alla letar efter.
Det fina med att naturen är fraktal är att vi kan använda vissa mönster för att förstå andra mönster.
För mönster upprepar sig.
Så om vi vill studera ett mönster i naturen för att få insikt i vad som pågår, titta in i en växande larv.
En larv kan representera sju miljarder celler som lever under samma hud; varje cell är en medborgare.
Och titta, de är precis som oss! De arbetar varje dag.
Cellerna i matsmältningssystemet tar maten och bryter ned den och gör produkter av den.
Vissa celler står för rörligheten. De transporterar larven liksom lastbilar på våra motorvägar.
Cellerna i immunsystemet arbetar med att skydda systemet. Respirationssystemet sköter syreleverans.
Alla celler har sina jobb. Larven växer.
Placera en reporter där och hon hade sett sig om och utbrustit: "Ekonomin är på topp; den växer varje dag."
"Alla arbetar, full sysselsättning och några procents tillväxt om dagen. Precis som vi vill ha det!".
Larven når sen en ny fas. Den slutar äta. Den klarar inte mer. Den når sin maximala storlek.
Tänk dig att du är en arbetande cell i ett sånt samhälle. Plötsligt avtar matleveranserna.
Och matsmältningscentralen meddelar: "Arbetsmängden minskar och fabriken saktar ner".
Och plötsligt är man på en så låg nivå att det knappt finns några jobb alls; många celler får sparken.
Andra celler arbetar inte ordentligt. Varför? Det kommer inte in mat nog för att hålla dem i arbete.
Och då påverkas även andra jobb. För utan mat, ingen energi. Då börjar alla system avskeda celler.
Och snart råder utbrett kaos inuti larven.
Varför?
Systemet slutade växa; cellerna är arbetslösa; inget utvecklas. Allt faller.
Vore du då en cell i den larven hade du sett dig om och sagt "Herre Gud, världen är på väg att gå under".
Men mitt bland dessa miljarder celler finns andra celler som är genetiskt identiska med dem.
Det finns ingen skillnad. Men de tänker annorlunda; de svarar mot signalerna på ett annat sätt.
Dessa celler har det intressanta namnet "tankeceller".
Tankecellerna kommer med nya visioner.
Vad händer då i detta kaos då alla de andra cellerna är upptagna med tankar om världens undergång?
De nya tankecellerna skapar nu nya idéer och visioner, en ny plan, ett nytt sätt att leva.
Och de börjar omorganisera sig runt de här nya idéerna och skapa nya enorma organisationer.
De börjar skapa något mycket mer fantastiskt än det tidigare systemet.
Ett mer hållbart system, med en högre nivå av evolution.
Systemet de bygger kallas "fjäril".
Det är en övergång från den gamla världen, från larvens ohållbara tankesystem och levnadssätt.
Vi har därför två val i den här världen just nu:
Vi kan fortsätta vara larver och säga "Herregud, undergången är nära!" och leva i rädsla.
Eller så kan vi säga "Larven ska bort. Jag vill bygga en fjäril".
Varför?
För jag blir aktiv och positiv när jag bygger min fjäril; jag jobbar och engagerar mig; vi skapar en framtid.
Om jag sitter och sörjer förlusten av larven, då förpestar jag mig själv och allt omkring mig.
Varför?
För jag bidrar inte till evolutionen.
Så, var befinner vi oss?
Vi är i slutet av civilisationens larvfas, på väg in i fjärilens tid.
Vad vi måste inse är att hela dagens kris inte är utanför vårt medvetande, utan inom det.
Det finns en plan för den här galenskapen.
All biologisk evolution av betydelse föregås av en katastrof.
Vad som pågår nu är evolution av människan, från överdriven fokus på negativa känslor och irrationellt-
-tänkande till att lyssna mer till värderingar som kärlek, skönhet, rättvisa, sanning, godhet.
Vi måste lyssna till dessa. Men hur kan vi lyssna utan lidandets värkar?
MEDVETEN EVOLUTION
Frågan är hur vi kan få största möjliga antal människor att förstå att vi i själva verket är ett,
-att förstå vår enhet.
Vår miljö måste förändras så att vi stöttas till att respektera varandra.
Och vårt värderingssystem måste förstå att vi inte längre kan överleva enbart genom vårt logiska-
-resonerande och tävlingsmentalitet som har överlevt generation efter generation.
Om vår miljö fortsätter att underhålla denna själviskhet kommer det bli svårare att ta sig ur den.
Om vi skapar en miljö som kan ge oss mod att ge, som belönar och stärker givande-
-då tror jag att vi mycket fortare kan gå över till den sortens givande mentalitet.
Vad vi börjar skymta nu är alla de stora institutionernas fall.
Ekonomi, politik, utbildning, sjukvård – på varje grundläggande nivå av världens institutioner.
Det måste därför ske förändringar på varje nivå. Och det börjar med utbildning och medvetenhet.
Varför?
För vår kunskap om vilka vi är och varför vi är här visar sig vara föråldrade uppfattningar som inte-
-stödjer vår överlevnad.
Vi måste gå från våra gamla begränsande uppfattningar som har lett till världens nuvarande-
-tillstånd, och skriva om de uppfattningarna så att vi kan ta nästa steg framåt.
Vi gör det med ny medvetenhet, ny kraft, en ny förståelse för vart vi vill nå.
Därför måste vi förändra utbildningen.
Föreställ dig vad som skulle kunna hända om vi förändrade vår miljö totalt.
Tänk om vi ständigt fick höra på nyheterna, genom konst, underhållning, reklam-
-att vi alla är beroende av varandra och sammankopplade som ett enda integrerat system.
Hur hade vår värld sett ut?
Hur hade du relaterat till alla andra i det systemet?
Du hade plötsligt börjat känna att du relaterar till andra som något nära dig.
Du hade tänkt mindre på hur du kan utnyttja och manipulera andra och dra fördel av dem.
Du hade börjat se andra som närmare dig själv. Du får en känsla av samhörighet, som att de tillhör dig.
Du börjar se dem på samma sätt som du ser på dina barn, eller din familj.
Du börjar ta dem i beaktning när du tänker göra något i livet. Du tänker: "Hur kommer det påverka dem?".
Det är den typen av förändring vi måste gå igenom.
Och det kan ske med oss genom den rätta miljön, som vi skapar åt oss själva.
Vi har olika negativa känslokretsar i vår hjärna, som konkurrens och girighet o s v.
Men vi kan också skapa en verklighet där vi skapar positiva känslor i oss själva och i våra relationer.
Och vi kan skapa positiva känslomässiga hjärnkretsar.
Hjärnkretsar vi skapat genom frivilliga handlingar av kärlek, som vi avsiktligt utfört i praktiken.
Detta kommer att dämpa de negativa känslomässiga hjärnkretsarna och vi kan övervinna våra låga begär.
Vi började se att känslor har en sorts kollektiv identitet, som en slags känslomässig massrörelse hos-
-mänskliga populationer. Ett slags tyst uppror som pågår precis under ytan hela tiden.
För när vi kartlade det här nätverket fann vi kluster av lyckliga och olyckliga människor inom nätverket.
Och vi kunde också visa att lyckliga människor kan påverka andra att bli lyckliga, och att lycka kan-
-spridas från person till person, till person till person.
Denna syn på den mänskliga superorganismen har börjat förändra hur vi ser oss själva som människor.
Vi är sammankopplade.
Vi är sammankopplade på samma sätt som andra arter, som fiskstim och fågelflockar.
Djur har detta. Så kallade "primitiva folkslag" har detta.
Vi verkar ha förlorat det genom vår intensiva egoistiska attityd.
Om vi kan återupprätta den här förbindelsen kommer vi att agera med större solidaritet mot varandra-
-och vi kommer expandera den solidaritet som existerar i familjer.
Vi kan utveckla den över större områden och i ***änden till hela den mänskliga familjen-
-och till den levande miljön.
Vi kan uppmuntra folk i alla livets stråk, i alla sorters organisationer, att bli en sann global familj-
-och införliva en sådan värld vi alla faktiskt drömmer om.
Det har mer och mer framkommit att de lyckligaste människorna har livfulla sociala nätverk.
De arbetar hårt för att odla relationer med andra människor.
Det är samhörigheten, att vara tillsammans, som ger folk mest glädje.
FÖRBINDELSENS NATUR
På något sätt har vetenskapen alltid bekräftat att allting är sammankopplat.
Men också att allt är ömsesidigt beroende, och att man inte kan studera allt samtidigt.
Så vetenskapen har varit mycket duktig på att liksom sortera upp världen i små bitar och sedan djupdyka-
-in i varje bit, som blir en forskningsgren.
Vi har mycket lätt för att "glömma" att denna lilla bit fortfarande är förbunden till allt annat.
Vi bryter alltså ner detta hela och sammansatta system till ett söndrat system.
Förvisso har nog en liten bråkdel av vetenskapsmännen en naturlig dragning till frågan om hur-
-vad just jag själv studerar passar in i ett större sammanhang.
Och vetenskapsmän som tänker på detta och löper linan ut, kommer till *** till tanken-
-att universum i själva verket är en enda stor enhet.
Vi ställer oss frågan "Varför är vi här som människor?"
Svaret blir något så simpelt och katastrofalt illa som:
"Det finns ingen orsak till varför vi är här. Vi är bara 'genetiska tillfälligheter'".
"Och därför kan vi göra vad vi vill, för vi var inte ämnade att vara här från början".
Så vi ringaktar i hög grad vårt förhållande till världen runt omkring oss och till naturen vi lever i.
För vi tror att organismer bara kom hit av en slump.
Jorden vi lever på är en mycket liten zon som stödjer liv.
En perfekt kombination av gaser i miljön, en perfekt temperatur o s v.
Och allt förblir konstant, vilket är något mycket ovanligt.
För hur kan en planet förbli konstant i en värld där allting runtom är dynamiskt?
Svaret är att naturen har skapat organism efter organism för att bevara miljön i balans-
-och kompensera för alla aktiviteter som sker runt oss, så att vi kan bevara den s k "homeostasen".
HOMEOSTAS
Ett enkelt exempel: När världen främst bestod av växter fanns till en början koldioxid och lite syre.
Senare utarmades koldioxiden och syret ökade eftersom växterna ständigt använde koldioxiden och-
-släppte ut syre. Balansen upphävdes.
Det fanns så mycket syre på planeten att den var lättantändlig.
Det hände då och då att blixten slog ner och brände upp allt syre och planeten. Livet var inte hållbart.
Så naturen skapade en balans, en balans som kallas djur.
Djur andas in syre och släpper ut koldioxid, vilket är det motsatta till vad växterna gjorde.
Varför är då detta viktigt? För när vi sätter djur och växter i samma miljö, och växterna tar in koldioxid-
-och avger syre, då tar djuren in syre och avger koldioxid. Detta skapar en balanserad cykel: harmoni.
Så djurens införande var inte en slump; det var något som krävdes för att upprätthålla balansen.
Tänk dig livet som en gungbräda som går upp och ner.
Sätt en organism på ena sidan och det rubbar balansen så att brädan väger över åt ena hållet.
Naturen sätter då en annan organism på den andra sidan för att återbringa balansen.
Var finns då människan på den här gungbrädan, och varför är det viktigt?
Människans har så stor makt att lite oförsiktighet med var vi lägger vikten kan rubba hela balansen.
Då måste vi dra lärdom och återvinna balansen.
Utan medvetenhet om vår plats i naturen tappar vi insikten om att varje organism har bidragit till att hålla-
-miljön mer stabil.
Vi borde inte ha manipulerat miljön.
Om balansen rubbas helt p g a mänskligheten betyder det att naturen inte längre kommer stödja-
-mänskligt liv på den här planeten.
Det betyder att vi rubbat balansen i miljön och orsakar vårt eget utdöende.
Det är tydliga fakta. Vi måste arbeta kollektivt för att återskapa harmoni i miljön.
När vi blir medvetna om detta kan vi sysselsätta oss med det som mål för den mänskliga civilisationen.
KRITISK ***
Kan vi som en global folkstam handla snabbt nog för att förändra vårt kollektiva beteende?
Den stora potentialen här är att alla inte behöver förändras samtidigt, för vi talar om en "kritisk ***".
Vi vet inte hur många som måste förändras för att det ska spridas, men faktum är att när folk börjar tänka-
-och handla annorlunda så har det effekt på andra; det sprids.
Forskare vid RPI har funnit att då 10% av en population är djupt engagerade i en idé-
-anammas alltid den idén av samhällets majoritet.
Det är intressant hur deras matematiska modell visar att detta sker som ett spontant språng.
D v s, under tio procent finns ingen synlig utveckling; men över tio procent sprids idén som en löpeld.
Jag tror inte att det kommer att ske först bland ledarskapet, varken politiskt eller ekonomiskt.
Det finns alltid undantag såsom mycket upplysta ledare inom politik och näringsliv.
Men dessa människor har för mycket på spel i det nuvarande systemet och de är rädda för förändring.
För deras egen makt och rikedom beror av att upprätthålla det nuvarande systemet.
Förändringen måste därför komma från någon annanstans.
Jag tror inte den kan komma från de allra fattigaste.
De fattigaste, kanske två miljarder människor i världen, kämpar för att överleva.
De måste skaffa den nödvändiga nivån av mat och boende och arbete och hälsovård och utbildning.
Vi kan inte förvänta oss den från de två, tre hundra miljoner i den rikaste och ledande klassen.
Den måste komma från dem mitt emellan, de som har ett val och börjar bli mer och mer angelägna.
De som vet att något måste göras. Hoppet ligger i att de vaknar.
Om det finns människor som är medvetna om att världen måste bli integrerad, då är frågan:
Kan de förenas? Kan de ta det första steget mot detta?
Problemet med den globala krisen är att man inte vet vad man ska göra åt den som individ.
Mitt ego är en illusion. För hur kan jag omvandla mitt ego när jag är beroende av så många andra egon?
Några fås ansträngningar förändrar världens centrum. Hur?
Det evolutionära trycket verkar på alla. Vissa har dock inte den rätta miljön.
Allt de behöver är en utlösare.
Utlösaren kommer att bestå av en övre gruppering människor som arbetar tillsammans för att utveckla-
-positiva känslor.
De kommer då påverka många fler människor än det lilla antal som startade det.
Så en liten förändring i en liten grupp kan påverka en mycket större grupp av människor.
Och den sammanlänkning som finns genom Internet, mellan våra egon, kommer plötsligt, utan att ens-
-veta om det, att förändras och etablera sig själv. Därför kan förändringar komma mycket snabbt.
Mänskligheten är en enorm sammansättning människor utsträckt i oändlighet.
Jag är kopplad till dig, och du till andra, vidare oändligt.
Dina handlingar kan påverka andras handlingar och känslor, vilka i sin tur kan spridas till andra-
-och vidare till ännu fler.
Om du säger till någon att de inte påverkar någon, då kommer de inte göra någonting.
Men, om du säger till dem att de påverkar tusen människor, då kommer de förändra sina liv.
Det är därför det är så viktigt för oss att först och främst förstå hur och varför vi är sammankopplade.
Tänkande människor
Tänkande människor kan se möjligheter i detta. Vi måste göra detta kollektivt.
Vi måste göra det kollektivt genom dialog. Först mellan två människor, genom relationen mellan dem.
Sedan utvidga det till en hel familj, till hela samhället, till större samhällen, till nationen, till hela världen.
Det krävs ett samhälle för att inse att vi inte kan göra detta på egen hand.
Vi kan inte göra detta ensamma.
Vad vi måste göra är egentligen mycket enkelt.
Vi måste bara få människor att identifiera sig med det och se nyttan av det här erbjudandet.
Erbjudandet att arbeta tillsammans. Och hur omstörtande mycket bättre livet kommer att bli-
-både materiellt och andligt.
Bristen på förbindelse mellan folk orsakar all nedstämdhet i världen. Utan tvivel.
Vi står inför ett vägval.
Och det kommer inte avgöras av ödet.
Det är inte ödet.
Vi har nått en punkt där mänsklighetens framtid avgörs av hur folk tänker sig den.
Och hur de agerar.
Medvetenhet.
Uppvaknande.
Det är nyckelorden.
Vi har en chans att förändras.
Vi måste inse att det inte längre finns några alternativ till förändring.
Förändringen kommer.
Frågan är bara om den kommer att komma över oss oväntat och abrupt-
-så att vi inte kan göra något åt den; vi blir dess offer.
Eller om vi kan förutse den och skapa de stora förändringar som kan bringa en bättre framtid.
Det är denna enastående uppgift den nuvarande generationen har.
CROSSROADS En ny tid föds
Skriven, regisserad, och redigerad av Joseph Ohayon