Tip:
Highlight text to annotate it
X
Vårt umgänge med andra består huvudsakligen i att vi diskuterar-
-och värderar vår nästas karaktär och beteende.
Detta har medfört att jag avstått från praktiskt taget all så kallad samvaro.
Härigenom har jag blivit en smula ensam på min ålderdom.
Min livsdag har varit full av hårt arbete och det är jag tacksam för.
Det började som slit för brödfödan och slutade som kärlek till en vetenskap.
Jag har en son som också är läkare och bor i Lund, gift sedan många år.
Äktenskapet är barnlöst.
Min mor lever fortfarande och är mycket vital, trots sin höga ålder.
Min hustru, Karin, är död sedan många år.
Middagen är serverad, professor Borg.
Ja tack.
Jag har förmånen att äga en god hushållerska.
Kanske bör jag tillfoga att jag är en gammal pedant.
Något som varit ganska påfrestande-
-både för mig själv och de människor som tvingas leva i min närhet.
Jag heter Eberhard Isak Borg, och är sjuttioåtta år gammal.
I morgon ska jag promoveras till jubeldoktor i Lunds domkyrka.
På efternatten den 1 juni hade jag en egendomlig och obehaglig dröm.
Jag drömde att jag under min promenad förirrat mig till en okänd stadsdel-
-med öde gator och förfallna hus.
Ljud av hjärtslag
Ljudet tystnar tvärt
Kyrkklockor
En klocka slår
-Är professorn sjuk? -Var vänlig gör i ordning lite mat.
Gå in och lägg sig och sov, så kommer jag med kaffe klockan nio.
För all del, jag kan resa utan mat.
Och vem ska lägga ner fracken? Hur blir det med mig då?
Fröken Agda kan följa med i bilen eller också kan hon ta flygmaskinen.
Jag har glatt mig åt att få vara med om när professorn promoveras.
Vi har organiserat allt på bästa sätt, och så ska professorn köra bil!
Promotionen är inte förrän fem. Om jag reser genast har jag 14 timmar på mig.
Allting blir ju förstört.
Vad ska professorns pojke, som väntar på flygplatsen i Malmö, säga?
Om professorn tar bilen så blir jag inte med.
-Hör nu, fröken Agda... -Ta han bilen och åk!
-Förstör min högtidligaste dag. -Vi är inte gifta, fröken Agda.
Jag tackar Gud varje kväll att jag inte är gift med professorn.
l 7 4 år har jag handlat efter eget förstånd.
Är det fröken Agdas sista ord?
Det är mitt sista ord, men för mig själv kommer jag att säga åtskilligt-
-om gamla elaka herrar som inte tänker det minsta på andra-
-som tjänat trofast i fyrtio års tid.
Det är obegripligt att jag funnit mig i frökens ohyggliga härsklystnad.
-Det kan vara *** i morgon dag. -Nu åker jag bil i alla fall.
Fröken Agda får göra vad fan hon vill.
Jag är fullvuxen och behöver inte finna mig i frökens Agdas kommenderingar.
-Ingen kan packa som fröken Agda. -Jaså?
-Gamla surpotta. -Ska jag koka ett par ägg?
Ja tack, det var vänligt. Tack, snälla fröken Agda.
Jubeldoktor! Fy fan så dumt.
Fakulteten skulle hellre utnämna mig till jubelidiot.
Jag ska köpa nånting åt tanten så blir hon snäll igen.
Jag som inte kan göra en fluga förnär. Ännu mindre fröken Agda.
-Ska professorn ha rostat bröd? -Inget besvär för min skull...
-Ska hon inte ha en kopp själv? -Nej tack.
Godmorgon, farbror Isak.
-Vad gör min ärade sonhustru uppe? -Ni tjoar så att väggarna skallrar.
-Här är det ingen som har tjoat. -Nej, verkligen inte.
Du ska åka med bilen till Lund? Kan jag få följa med?
-Åker du hem? -Ja, jag vill hem.
-Hem till Evald? -Du behöver inte fråga efter orsaken.
-Det är klart att du får åka med. -Jag är färdig om tio minuter.
Ja, herregud.
Rök inte är du hygglig. Jag kan inte fördra cigarettrök.
Det borde vara lag på att fruntimmer inte fick röka.
-Det är fint väder. -Det är kvavt. Jag tror det blir åska.
Tacka vet jag cigarr. Stimulans och avkoppling. Det är en last för män.
-Vilka laster får kvinnor hålla sig med? -Gråta, föda barn, tala illa om andra.
-Hur gammal är du egentligen? -Varför frågar du det?
Jag vet varför du frågade.
-Du tycker inte om mig. -Jag känner dig bara som svärfar.
-Varför reser du hem? -En impuls.
Evald råkar vara min son.
-Vi är lika, vi har våra principer. -Det behöver du inte tala om.
-Det här lånet till exempel... -Han skulle betala när han blev docent.
Det är en hederssak att amortera fem tusen om året och så vidare.
Vi kan aldrig vara fria tillsammans och din son arbetar ihjäl sig.
Särskilt om man tänker på att du är stenförmögen.
Jag vet att Evald förstår och respekterar mig.
Men han hatar dig också.
-Vad har du emot mig egentligen? -Ska jag svara dig uppriktigt?
Du är en gammal egoist. Du har aldrig lyssnat till någon annan än dig själv.
Men du maskerar det bra bakom din gammelmansfiness.
Du är en benhård egoist. Sen må du utmålas som en stor människovän.
Men vi som har sett dig på nära håll vet vem du är.
Jag hade nån idiotisk idé om att du skulle hjälpa Evald och mig-
-så jag bad att få bo hos dig i några veckor.
Jag sa att du hjärtans gärna fick bo hos mig.
Så här sa du, fast det har du väl glömtv
"Dra inte in mig i era äktenskapliga kalamiteter, för dem struntar jag i."
-Sa jag det? -Så här sa du ordagrantv
"Jag har ingen respekt för själsliga lidanden."
"Men om du behöver psykisk onani, kan jag ordna en bra själskvackare."
-Sa jag det? -Du är kategorisk i dina omdömen.
Det vore hemskt att på ett eller annat sätt vara beroende av dig.
Jag har trivts bra med att ha dig i huset.
-Som en katt då? -Eller en människa.
Du är en rekorderlig kvinna. Jag beklagar att du tycker illa om mig.
Jag tycker inte illa om dig. Jag tycker synd om dig.
Skrattar
-Jag har stor *** att berätta en dröm. -Jag är inte intresserad av drömmar.
Nej, naturligtvis inte. Det är klart det.
Nynnar
-Vart ska vi nu ta vägen? -Jag ska visa dig något.
Varje sommar de första tjugo åren av mitt liv bodde vi här.
Vi var tio syskon. Ja, det vet du kanske.
-Bor det folk här nu också? -Nej, inte i sommar.
Jag går och tar mig ett dopp om du inte har något emot det.
Smultronstället!
Det är möjligt att jag blev lite sentimental.
Det kan hända att jag blev lite trött och kände mig en aning vemodig.
Det är inte otroligt att jag kom att tänka på ett och annat-
-som varit förknippat med barndomens lekplatser.
Jag vet inte hur det inträffade, men dagens klara verklighet-
-gled över i minnets ännu klarare bilder-
-som steg fram för mitt öga med styrkan av ett verkligt skeende.
Sara, Sara...
Det är din kusin Isak.
Jag har blivit lite gammal förstås, så jag är mig inte särskilt lik.
Men du har inte ändrat dig det allra minsta.
-God morgon. Vad har du för dig? -Plockar smultron ser du väl.
Vem ska hugnas med dessa bär, plockade i morgonväkten av en ljuvlig ung kvinna?
Farbror Aron har namnsdag i dag. Han får en korg med smultron.
Sigbritt och Charlotta har sytt en bonad-
-Anna har målat en tavla och Kristina och Birgitta har skrivit en sång.
-Vad bra - farbror Aron är stendöv. -Han kommer att bli hemskt glad.
Och du har en förbålt söt nacke.
Du vet att du inte får göra så där.
Du är en odräglig liten herre, som tror att han är något.
Jag är din kusin och du är förtjust i mig.
Kom hit ska jag kyssa dig.
Håll dig i skinnet, annars talar jag om för Isak att du försöker kyssa mig.
-Honom klår jag enkelt. -Vi är hemligt förlovade.
Den förlovningen är så hemlig så hela huset vet om den.
När ska ni gifta er då? När ska ni gifta er då?
Av er fyra bröder så vet jag inte vem som är minst högfärdig-
-men jag tror att det är Isak.
Du är elakast, odrägligast, dummast, fånigast, löjligast, stroppigast!
-Håll med om att du är svag för mig. -Och så luktar du cigarr.
Det är väl en manlig lukt bara?
Dessutom säger tvillingarna att du har haft ganska fula saker för dig-
-med äldsta flickan Berglund. Hon är inte någon fin flicka.
Vad du är söt när du är röd i ansiktet. Nu måste du kyssa mig.
-Jag är alldeles förbålt kär i dig. -Det säger du bara.
Tvillingarna säger att du är alldeles galen efter flickor.
Är det sant det?
Gråter
Titta, alla smultronen!
Vad ska Isak säga, som är så snäll och verkligen älskar mig!
Vad du har gjort mig illa!
Du har gjort mig till en dålig kvinna, åtminstone nästan.
Jag vill aldrig se dig mer, åtminstone inte före frukost.
Hjälp mig att plocka upp smultronen. Nu har jag fått en fläck på förklädet!
Någon ringer i en gonggong
Birgitta och Kristina, var är Isak?
Jag tror att Isak är ute med far och metar.
Far sa förresten att vi inte skulle vänta med maten.
Småprat
Pianomusik och sång
Plommonen!
Klappar i händerna
l Jesu namn till bords vi gå välsigna Gud den mat vi få. Amen.
Benjamin går och tvättar händerna.
-När ska du lära dig renlighet? -Jag har tvättat händerna.
Sigbritt räcker gröten till Angelica, som lägger för tvillingarna.
Hagbart, ge mig brödet.
Vem har lärt dig att bre smör på rätsidan av brödet?
Saltet får inte stå framme, för det fuktar sig.
-Jag har målarfärg under naglarna. -Vem har plockat smultron åt mig?
Va?
-Du måste tala högre, lilla vän. -Det har jag gjort!
Att du kom ihåg farbror Arons namnsdag! Det var sannerligen vänligt av dig.
-Får farbror en snaps till frukosten? -När inte far är hemma? Aldrig!
Farbror har redan tagit tre snapsar. Det såg vi när vi gick till badhuset.
-Jaså, ni har också plockat smultron. -Tvillingarna låter maten tysta mun.
Ni gick ifrån era sängar obäddade. Till straff får ni torka silvret.
Tvillingarna hör vad moster Olga säger. - Benjamin ska inte bita på naglarna.
-Anna, vad gör du under bordet? -Jag vill ge farbror Aron min tavla.
-Kan vi inte få ge honom presenterna? -Lugna dig tills efter maten.
Det är ett avancerat konstverk - Fritjof och Ingeborg.
Fast man vet inte säkert vem som är Fritjof.
Vad hade förresten Sigfrid och Sara för sig nere vid smultronstället?
-Man skulle sätta munlås dem. -Håll tyst eller gå från bordet.
Har man inte yttrandefrihet, va?
Sara rodnar, Sara rodnar, Sara rodnar.
Sigfrid rodnar han med! Haha!
Nu ska det vara tyst vid bordet!
-Men Sara då...! -De bara ljuger!
Sara snyftar
Isak är så fin, förstår du.
Han är så hemskt fin och moralisk och känslosam.
Han vill att vi ska läsa dikter och tala om livet efter detta-
-och spela fyrhändigt på pianot.
Han vill bara kyssas när det är mörkt och så talar han om synden.
Jag tror han är förfärligt högstående och jag känner mig så usel.
Jag är usel, det är inget resonemang om den saken.
Ibland får jag för mig att jag är mycket äldre än Isak.
Då tycker jag att han är ett barn, fast vi är jämnåriga.
Sigfrid är så fräck och spännande!
Jag vill inte vara här hela sommaren till ett åtlöje för er allihop.
Håller inte Sigfrid sig i skinnet, ska jag se till att han får ferieläsning.
Det ordnar far, för han tycker också att Sigfrid är ohängd.
Stackars Isak, som är så fin mot mig. Tänk vad allting ändå är orättvist.
Det ordnar sig, ska du se. Nu sjunger de för farbror Aron.
Det är väl tokigt att skriva en sång till en döv gubbe.
Det är typiskt tvillingarna.
Sång Gräsen buga kring vår lilla nätta stuga
Vi vår onkel Aron firar
och med sång hans änne sirar
Ett fyrfaldigt leve för farbror Aron.
Hurra, hurra, hurra, hurra!
Jag springer ner och möter Isak och morbror.
En känsla av tomhet och sorgsenhet överföll mig-
-men jag väcktes ur mina drömmerier av en flickröst-
-som frågade mig om något.
-Är det här din kåk? -Nej.
Min farsa äger nämligen hela udden, inklusive kåken.
Jag har bott här en gång. För tvåhundra år sen.
Är det ditt åk som står däruppe? Verkar antikt.
-Det är antikt också - liksom ägaren. -Du har självironi också. Fantastiskt!
-Vart är du på väg? -Till Lund.
Det passar fantastiskt. Jag är på väg till ltalien.
-Jag heter Sara. Knasigt namn, va? -Isak - det är också knasigt.
-Var inte de gifta? -Det var Abraham och Sara.
-Ska vi åka då? -Jag har en annan dam med mig.
Marianne, det här är Sara. Vi får sällskap till Lund.
Sara ska till ltalien, men har lovat att åka med oss.
Nu var du ironisk igen, men det klär dig. Ska vi sticka då?
Jag får lift nästan ända till ltalien. - Det här är Anders och Viktor.
-Det här är fader Isak. -Goddag.
Puddingen som ni står och glor på heter Marianne.
-Det var en ovanligt stor bil. -Vi ska nog få rum.
Bagaget kan vi sätta i bakluckan om ni inte har något emot det.
Fnissar
Jag måste förstås anförtro Isak att Anders och jag kilar stadigt.
Viktor är med som förkläde.
Viktor är också kär i mig och bevakar Anders.
Det är ett genialt drag av farsan.
Jag måste kanske förföra Viktor för att sätta honom ur spel.
Bäst jag upplyser Isak om att jag är oskuld.
Så röker jag pipa. Det är nyttigt, säger Viktor.
Viktor är galen i allting som är nyttigt.
Jag hade en ungdomskärlek som hette Sara.
-Hon var lik mig förstås, va? -Hon var ganska lik dig.
Hon blev gift med min bror Sigfrid.
Nu är hon sjuttiofem år, en vacker liten gumma.
Jag kan inte tänka mig nåt värre än att bli gammal.
Isak skrattar Nu sa jag bestämt nåt dumt!
Vänta, låt mig ta mina glasögon...
Hur gick det? Vi har inga ursäkter. Det var min hustru som körde.
Är ni välbehållna? Tack och lov för det.
Mördarna bör presentera sig! Ingenjör Ahlman.
Min hustru har varit skådespelerska. Det var det vi diskuterade när...
-Kom och be om förlåtelse, Berit. -Förlåt. Det var mitt fel.
Jag skulle just klippa till min man.
En del straffar Gud med detsamma. Eller vad säger du, som är katolik?
Vi ska få er bil på rätt köl igen.
Håll nu käften. Somliga människor har faktiskt oegoistiska avsikter.
Min hustru är lite nervös, tror jag. Men vi har fått en chock.
Titta nu hur ingenjören mäter sina krafter med de unga gossarna.
Hur han spänner sina slaknade lemmar för att stoltsera inför flickan.
Sten, älsklingen min, akta så du inte får hjärnblödning.
Min hustru älskar att genera mig. Jag låter henne hållas.
Stopp!
Visslar
Jag kan aldrig skilja på om min hustru gråter äkta eller om hon gråter teater.
Jag tror tamejfan att det är på riktigt.
-Så är det att skåda döden. -Kan du inte hålla käften?
Hon har stor inlevelseförmåga. I två år inbillade hon mig att hon hade cancer-
-och trakasserade vår omgivning med alla upptänkliga sjukdomssymptom.
Hon var så övertygande så vi trodde mer på henne än på läkarna.
Hur skulle det vara om ni lämnade er hustru i fred?
Kvinnornas gråt åt kvinnorna. Rör inte vid kvinnornas tårar, ty de äro heliga.
Gamla Berit börjar bli lite schabbig. Därför har ni råd att försvara henne.
Jag tillåter mig att hysa medlidande med er hustru - av flera skäl.
Ni verkar inte det minsta hysterisk. Berit däremot är en prakthysterika.
-Vet ni vad det innebär? -Enligt er hustru är ni ju katolik.
Det är mitt sätt att härda ut. Jag förlöjligar henne och hon mig.
Vi är beroende av varandras sällskap.
Det är rena egoismen att vi inte har slagit ihjäl varandra.
Nu kom smällen. Det är sånt här som kallas synkoper, inte sant?
Outhärdligt komiskt.
Om jag haft ett tidtagarur skulle jag beräknat urladdningen.
Håll käften!
Det kanske är höjden av sanning och utlevelse, men vi har barn i bilen.
För deras skull kanske ni vill stiga ur.
Förlåt oss, om ni kan.
Det var med blandade känslor jag återsåg den här trakten.
Dels hade jag här min första praktik, dels bor min mor strax i närheten.
Goddag, goddag. Goddag, doktorn.
Jaså, doktorn är ute och åker. Ska det vara full tank?
Eva! Kom hit ett slag!
Här ser du dr Borg i egen hög person.
Han som hela bygden snackar om. Världens bästa doktor.
Vi uppkallar den nya telningen efter doktorn.
Isak Åkerman, det är inget dåligt namn på en statsminister.
Eva och jag gör bara pojkar. Ska det vara olja och vatten med?
-Och far mår bra, trots sin dåliga rygg? -Det börjar bli skräpigt med gubben.
Men mor hon är som en liten bomb. Ska doktorn hälsa på sin mamma?
-Hon måste vara minst nittiofem. -Nittiosex.
Jag säger då det...
-Hur mycket blir det? -Vi bjuder på soppan.
Såra oss inte, doktorn! Vi kan vara lite spanska av oss vi också.
-Jag uppskattar vänligheten, men... -Det finns sånt som inte kan betalas.
-Vi glömmer ingenting i första taget. -Fråga vem som helst i stan.
De minns vad doktorn gjorde för dem.
-Jag borde kanske ha stannat här. -Det förstår jag inte.
-Vad sa Henrik? -Doktorn sa att han borde stannat här.
Tack i alla fall.
Jag kanske ***kÅan komma och stå fadder för den nye Akerman.
-Ni vet var jag finns. -Ja tack.
Då sa jag till käringenv "Det är väl ändå jag som är provinsialläkaren!"
Under lunchen blev jag en smula upprymd-
-och berättade för ungdomarna om mina år som provinsialläkare.
Mina historier gjorde en viss lycka. Jag tror inte de skrattade av artighet.
Och jag drack både vin till maten och portvin till kaffet.
Dikt till musik Ack, när så mycket skönt i varje åder av skapelsen och livet sig förråder.
Hur skön då måste själva källan vara, den evigt klara!
-Anders ska bli präst och Viktor läkare. -Vi skulle inte diskutera det.
Anders lyriska utbrott är ett avsteg från det.
Hur kan en modern människa bli präst?
Din rationalism är ett obegripligt andligt snusförnuft.
Jag anser att den moderna människan ser sin meningslöshet i vitögat-
-och tror på sin biologiska död.
Människan ser på sin död med skräck och står inte ut med meningslösheten.
Religionen åt folket. *** åt den värkande lemmen.
Är de inte söta?
Hörru du, när du var liten trodde du på tomten, nu tror du på Gud.
Vad anser professorn till exempel?
Ni skulle möta min åsikt med ironi vad jag än råkade säga.
-Vore de inte olyckliga i så fall? -Nej, mycket, mycket lyckliga.
"Var är den vän som överallt jag söker."
"När dagen gryr min längtan blott sig öker."
"När dagen flyr..."
"När dagen flyr jag än ej honom finner."
"Fast hjärtat brinner."
Professorn är religiös, inte sant?
"Jag ser hans spår varhelst en kraft sig röjer."
"En blomma doftar och ett ax sig böjer."
"Uti den suck jag drar - den luft jag andas, hans kärlek blandas."
"Jag hör hans röst där sommarvinden susar."
Nu blev jag så där högtidlig igen. Jag kan bli det utan vidare.
Jag ska avlägga ett besök hos min mor.
-Får jag följa med dig? -Ja, visst får du det.
Åskmuller
Nu kommer visst åskvädret.
Jag har avsänt ett telegram för att tala om att jag tänker på dig i dag.
I dag på din stora dag, och så kommer du hit.
Man har ju sina ljusa ögonblick, kära mor.
Är det din hustru som står där, Isak? Du måste be henne lämna rummet.
-Hon har gjort oss alltför mycket ont. -Det är Evalds hustru.
-Det är min sonhustru Marianne. -Hon kan komma fram och hälsa.
Goddag, fru Borg.
-Varför är du ute och reser? -Jag har varit i Stockholm.
-Varför är du inte hemma med barnet? -Evald och jag har inga barn.
Det är underligt med unga människor nu för tiden. Själv födde jag tio barn.
Vill Marianne vara vänlig och hämta hit den stora asken som står där borta.
Min mor bodde i det här huset före mig. Och ni barn kom ofta och hälsade på.
I asken ligger några av era leksaker.
Jag har försökt tänka ut vem som ägde vad.
Tio barn och alla är döda utom Isak. Tjugo barnbarn.
Ingen besöker mig utom Evald en gång om året. Jag beklagar mig inte.
15 barnbarnsbarn som jag aldrig sett.
Jag sänder brev och presenter till 53 bemärkelsedagar om året.
Får vänliga tackbrev, men ingen besöker mig-
-utom då det gäller att låna pengar. Ja, jag är naturligtvis tröttsam.
-Se det inte så, snälla mor. -Jag har ett fel till. Jag dör inte.
Arvet faller inte ut enligt beräkningar som gjorts upp av unga människor.
Den här dockan, den var Sigbritts. Hon fick den när hon fyllde åtta år.
Jag har själv sytt klänningen, men hon brydde sig inte om den-
-så Charlotta övertog den. Det minns jag så tydligt.
Det är Sigfrid när han var tre år och du själv när du var fem.
Och så är det jag. Herregud, så man såg ut på den tiden.
-Kan jag få den där bilden? -Ja, visst får du den.
Är målarboken tvillingarnas, Annas eller Angelicas?
Ja, jag vet faktiskt inte.
Och Kristina har klottrat: "Mest av alla älskar jag i alla fall pappa".
Och Birgitta har lagt till: "Jag ska gifta mig med pappa".
Är det inte lustigt. Jag skrattade när jag såg det.
Är det inte kallt här inne? Jag har frusit så länge jag kan minnas.
-Vad beror det på, du som är läkare? -Du har ju lågt blodtryck.
Ska vi be syster Elisabet att ordna lite te, så kan vi sitta och språka?
-Nu ska vi inte besvära längre. -Titta här.
Sigbritts äldsta pojke fyller femtio år. Jag tänkte ge honom fars guldklocka.
Kan jag ge honom den, fast visarna lossnat?
Jag minns när Sigbritts pojke var nyfödd-
-och låg i sin lilla korg i syrénbersån.
Nu ska han bli femtio år.
Och lilla kusin Sara, som alltid gick och bar på honom-
-som gifte sig med Sigfrid, den slarvern.
Nu måste ni gå så ni hinner med allt.
Jag är mycket tacksam över besöket.
Hälsa Evald så mycket. Adjö.
-Var är Anders och Viktor? -De började snacka om Guds existens.
Till *** blev de så arga att Anders försökte vrida Viktors arm ur led.
Ett taskigt argument för Guds existens.
De kunde intressera sig för mig i stället.
De sa att jag skulle hålla babblan för det var en principdebatt.
De skulle göra upp, eftersom de hade sårat varandras innersta känslor.
Så nu ska de slå varandra på truten.
Passa dig!
-Då ska jag gå och ta rätt på dem. -Vem tycker du bäst om?
Anders ska ju bli präst. Han är ganska varm och rar, förstås. Fast prästfru...
Viktor är ju kul. Han kommer att gå långt.
-Hur menar Sara med det? -En präst är ju nåt antikverat.
Fast han har snygga ben, killen. Hur kan man tro på Gud?
Nå? Fanns Gud?
Jag somnade, men förföljdes under sömnen av drömmar och bilder-
-som föreföll mig ytterst påtagliga och förödmjukande.
Jag kan inte förneka att det i dessa drömsituationer-
-fanns något betvingande som borrade sig fast i mitt medvetande-
-med en nästan outhärdlig avsiktlighet.
Har du sett dig i spegeln, Isak? Inte det?
Då ska jag visa dig hur du ser ut.
Du är en ängslig gubbe som ska dö, men jag har hela livet framför mig.
-Titta, nu blev du sårad i alla fall. -Nej, jag blev inte sårad.
Jo, du blev sårad, därför att du inte tål sanningen.
Jag har tagit alldeles för mycket hänsyn.
-Då blir man grym utan att vilja det. -Ja, jag förstår.
Nej, du förstår inte! Vi talar inte samma språk.
Se dig i spegeln en gång till. Nej, du ska inte titta bort.
Nu säger jagv "Jag ska gifta mig med din bror Sigfrid."
Han och jag älskar varandra nästan som på lek.
Titta nu hur du blir i ansiktet. Försök att le!
-Så där ja, nu ler du. -Det gör så ont!
Du som är professor emeritus borde veta varför det gör ont, men det vet du inte.
För trots att du vet så mycket så vet du egentligen ingenting.
Jag måste gå. Jag har lovat att se efter Sigbritts lille pojke.
Fåglar
Barnet gråter
Stackars lilla barnet mitt. Du ska sova stilla nu.
Inte vara rädd för vinden, för fåglarna, kajorna och måsarna.
Inte vara rädd för vågorna från havet. Jag är hos dig, jag håller fast dig.
Inte vara rädd, lilla barn. Snart är det dag igen.
Ingen gör dig ont. Jag är hos dig. Jag håller om dig.
Piano
Vill ni vara snäll att komma in hit, professor Borg.
Varsågod och sitt.
-Har ni er tentamensbok med er? -Javisst. Varsågod.
Tack.
Vill ni vara vänlig att bestämma bakterieprovet i mikroskopet.
Det måste vara något fel på mikroskopet.
-Det är inget fel på mikroskopet. -Jag kan inte se nånting.
Vill ni vara snäll och läsa den här texten.
lnke tan magrov stak farsin los kret.
Fajne kaserte mjotron presete.
-Vad betyder det? -Jag vet inte.
Jag är läkare. Jag är inte språkman.
På tavlan här står det som är en läkares första plikt.
Vet ni överhuvudtaget vad som är en läkares första plikt?
-Om jag får tänka mig för. -Tag god tid på er.
En läkares första plikt... Tänk, det har jag glömt.
En läkares första plikt är att be om förlåtelse.
Javisst, ja. Nu minns jag!
-Ni är vidare skyldig till skuld. -Skyldig till skuld?
Jag antecknar att ni inte förstått anklagelsen.
-Är det graverande? -Tyvärr, professorn.
Jag har dåligt hjärta. Jag är gammal, ingenjör Ahlman. Jag måste skonas.
Det står ingenting om ert hjärta.
-Vill ni kanske avbryta tentamen? -Nej, för guds skull.
Vill ni vara vänlig att göra anamnes och ställa diagnos på patienten.
Skrattar Patienten är ju död.
-Vad skriver ni i min bok? -Min slutsats.
-Att ni är inkompetent. -Inkompetent?
Vidare är ni anklagad för en del allvarliga förseelser.
-Känslokyla, själviskhet, hänsynslöshet. -Nej.
Anklagelserna framställdes av er hustru. Ni ska konfronteras med henne.
-Min hustru är ju död sedan många år! -Tror ni jag skämtar?
Var vänlig följ med godvilligt. Ni har inget val, förresten. Kom nu.
Skratt
Skrattar
Många glömmer en kvinna som varit död i trettio år-
-men ni kan när som helst återkalla den här scenen i ert minne.
Tisdagen den första maj 1917.
Ni stod här och hörde och såg vad kvinnan och mannen sa och gjorde.
Nu ska jag tala om det här för Isak och jag vet precis vad han säger:
"Stackars lilla flicka, vad jag tycker synd om dig."
Precis som om han vore Gud fader. Och då gråter jag och säger:
"Har du verkligen lite medlidande med mig?"
Och han säger: "Jag tycker oändligt synd om dig."
Då gråter jag ännu mer och frågar om han kan förlåta mig. Och han säger:
"Inte ska du be mig om förlåtelse. Jag har ingenting att förlåta dig."
Men han menar inget med vad han säger, för han är alldeles kall.
Och så blir han plötsligt mycket öm.
Jag skriker att han inte är klok-
-och att man kan spy på ett så förljuget ädelmod.
Då säger han att han ska hämta lugnande och att han förstår allt mycket bra.
Jag säger att det är hans skuld att jag är som jag är.
Då ser han mycket sorgsen ut och säger att det är hans skuld.
Men han bryr sig inte om nånting, för han är alldeles kall.
-Var är hon? -Det vet ni. Hon är borta.
Hör ni inte så tyst det är? Allt är ju bortopererat, professor Borg.
Ingenting som smärtar, blöder eller skälver.
-Det är verkligen ganska tyst. -En i sitt slag fulländad gärning.
-Och vad blir straffet? -Det gamla vanliga, antar jag.
-Det gamla vanliga? -Ensamheten.
-Ensamheten? -Just det - ensamheten.
-Finns det ingen nåd? -Fråga inte mig.
-Vad är det här? -Barnen ville sträcka på benen.
-Men det regnar ju fortfarande. -De insisterade på att få hylla dig.
Har du sovit gott?
De sista månaderna har jag haft de besynnerligaste drömmar.
Det är som om jag vill säga något som jag inte vill höra när jag är vaken.
Att jag är död. Fast jag lever.
-Du och Evald är mycket lika. -Ja, du har sagt det.
-Evald har sagt precis detsamma. -Om mig? Det tror jag nog.
-Nej, om sig själv. -Han är ju bara trettioåtta år.
Får jag berätta alltsammans för dig eller tråkar det ut dig?
Det var för några månader sen.
Jag ville tala med Evald, så vi tog bilen och for ner till havet.
Nu har du mig i fällan. Vad ville du säga mig? Något obehagligt?
-Om jag ändå inte behövde tala om det. -Du har hittat någon annan.
Var inte barnslig nu.
Här säger du att du vill tala med mig. Vi tar bilen och far ner till havet.
Herregud, ut med hela saken. Håll mig för fan inte på halster.
Vad tror du jag egentligen ska berätta? Att jag mördat? Eller förskingrat?
Jag är med barn, Evald.
-Är du säker? -Jag fick besked på provet igår.
Det var alltså hemligheten.
En sak vill jag säga dig samtidigt. Den här ungen ska jag ha.
-Det var klart besked. -Jo, det var det.
Du vet att jag inte vill ha barn. Du får välja mellan mig och barn.
Stackars Evald...
Det är orimligt att tro att nya stackare ska få det bättre än vi.
-Det där är svepskäl. -Kalla det vad du vill.
Jag var själv ett barn i ett äktenskap som var en frisk avglans av helvetet.
Mycket rörande, men du beter dig som en barnunge.
Jag ska vara på sjukhuset klockan tre och har inte tid att diskutera saken.
-Du är feg! -Ja.
Jag tar inte ett ansvar som tvingar mig att existera en dag längre än jag vill.
Jag menar allvar och det är inte någon sorts hysteri som du trodde i början.
-Jag vet att det här är fel. -Det finns inget rätt eller fel.
-Man fungerar enligt sina behov. -Och vad har vi för behov?
Du har ett förbannat behov av att vara levande, att åstadkomma liv.
Mitt behov är att vara död - absolut, orörligt död.
Vill du röka en cigarett så får du gärna.
Varför har du berättat allt det här för mig?
Jag såg dig med din mor och greps av en alldeles besinningslös rädsla.
Det förstår jag inte.
Så här tänkte jagv Där är hans mor.
En urgammal kvinna - iskall alltigenom, mer skrämmande än döden själv.
Där står hennes son. Det är ljusårs avstånd mellan dem.
Själv säger han att han är levande död.
Och så Evald som håller på att bli lika ensam, kall och död.
Jag tänkte på min unge i magen.
Så tänkte jag att det är bara kyla, död och ensamhet hela vägen.
-Nånstans måste det ju ta ***. -Du far ju tillbaka till Evald.
Jag går inte med på hans villkor. Ingen kan ta min unge ifrån mig.
Inte ens den som jag älskar mest av alla människor.
-Kan jag hjälpa dig? -Ingen kan hjälpa mig.
Vi är för gamla, Isak.
-Vad hände efter ert samtal i bilen? -Jag reste ifrån honom dan därpå.
-Har han inte lå*** höra av sig? -Jag vill inte att vi ska få det så...
-Hur menar du? -Stackarna som vi körde ut ur bilen.
Jag tänkte på Ahlman och hans hustru. De påminde mig om mitt äktenskap.
Men vi älskar varandra.
Sång Jag må han leva uti hundrade år...
Vi har hört att du firar en stor festdag så vi vill hylla dig-
-och tala om att vi är mycket imponerade av att du har varit doktor i femtio år.
Vi förstår att du är en mycket klok farbror som vet allt om livet-
-och lärt sig hela bruksanvisningen utantill.
Tack så mycket. Nu måste vi fortsätta. Klockan är mycket redan.
Kyrkklockor
Ni kom i alla fall. Vi hade just slutat hoppas.
Det är praktiskt att åka bil, inte sant? Nu får professorn krypa i fracken.
Goddag, Marianne. Jag har förberett Evald på hennes ankomst.
-Fröken Agda reste i alla fall. -Det var min plikt.
Men nöjet är förstört.
-Goddag, far. Välkommen. -Jag har tagit Marianne med mig.
-Kan jag gå upp med mina grejer? -Vill far bo i gästrummet som vanligt?
Ni kan gå ut i köket, så kommer jag snart.
Har ni haft en skön resa? Vad är det för ungdomar ni har med er?
-De ska till Italien. -De är mycket trevliga.
Jag ville bara säga det att klockan är en kvart över fyra.
Jag har köpt nya skosnören.
-Nej, jag ska åka i morgon. -Tänker du bo på hotell?
Nog kan vi dela sängkammare en natt till.
-Det var trevligt att se dig. -Detsamma.
Nå, ska vi gå på middagen?
Jag ska bara ringa till Stenberg och säga att jag har en dam med mig.
Det är bråttom, professorn!
De blåser fanfar
Fader Isak! Fader Isak!
Latin Primo pileum meum sumo et capiti meo impono.
Isak Borg, medice peritissime atque experimentissime-
-inventor medicorum instrumentorum sagacissime.
Salve medicine doctor praeclarissime.
Accipe pileum libertatis spectataeque virtutis.
Jag ertappade mig med att mitt under ceremonien-
-i tankarna återvända till dagens händelser.
Det var nu jag beslöt att dra mig till minnes och nedskriva allt som hänt.
Jag tyckte att det i denna slumpvis hoptrasslade händelsekedja -
-skymtade en högst märkvärdig kausalitet.
Vale praeclarissime medicine doctor jubilaris Lundensis.
-Nå, var det roligt på promotionen? -Ja tack.
Är fröken Agda trött? Ta en av mina sömntabletter.
Nej tack.
Fröken Agda, jag är ledsen för det där i morse.
Är professorn sjuk? Jag vet inte, men det låter ängsligt.
Är det så ovanligt att jag ångrar mig?
-Ska professorn ha karaffinen på bordet? -Nej tack.
Jag öppnar balkongdörren.
Det regnar nu.
Tack i alla fall, professorn. God natt.
Jo, fröken Agda.
Tycker inte fröken Agda att vi som varit så goda vänner i en hel mansålder...
-...skulle kunna säga du till varandra? -Nej, det tycker jag verkligen inte.
-Varför inte det då? -Har professorn borstat tänderna?
Jag betackar mig för alla intimiteter. Det är bra som det är mellan oss två.
-Ja, vi är gamla nu. -Tala för sig själv.
En kvinna är angelägen om sitt rykte. Vad skulle folk säga?
Vad skulle folk säga? Handlar fröken Agda alltid rätt?
Nästan alltid. Vid vår ålder bör man veta hur man ska bete sig.
Godnatt, fröken Agda.
Godnatt, professorn. Jag ställer dörren på glänt.
Professorn vet var jag finns, om det skulle vara något.
Godnatt, godnatt.
Sång Soliga barn av luft och ljus
Oh, jag förstår ert tysta sus
Blommande sköna dalar
hem för hjärtats ro
Hej, fader Isak. Du var fantastisk i processionen. Nu ska vi fara vidare.
-Vi har fått lift ända till Hamburg. -Anders är alldeles nere i tanten.
-Adjö med er och tack för sällskapet. -Förstår du att det är dig jag älskar?
-I dag, i morgon och alla dagar. -Det ska jag komma ihåg.
-Skynda dig på. -Adjö, professorn.
Adjö, Viktor och Anders.
Ja, nu måste vi nog kila.
Hör av er någon gång.
-Jag tror farbror sover. -Evald!
-Är ni redan hemma? -Marianne måste byta skor.
-Ni ska gå på dansen alltså? -Vi ska väl det.
-Hur mår far? Hjärtat har skött sig? -Utmärkt.
-Godnatt då, far. -Evald...
Kom och sätt dig här ett tag.
Är det något särskilt?
Jag ville fråga dig hur det ska bli mellan dig och Marianne.
-Förlåt att jag frågar. -Jag vet ingenting.
Jag har inte med saken att göra, men blir det inte...
-Jag har bett henne stanna. -Bör ni inte...
-Jag kan inte vara utan henne. -Menar du ensam?
Jag kan inte vara utan henne. Det är det jag menar.
-Det får bli som hon vill. -Och vill hon?
Hon ska tänka på saken.
-Angående den där skulden... -Du ska få dina pengar.
Det var inte så jag menade.
-Hur mår du? -Mycket bra.
Jag tappade en klack så jag får byta. Kan jag ha de här skorna istället?
-Tack för resesällskapet. -Tack själv.
-Jag tycker om dig, Marianne. -Jag tycker om dig också, farbror Isak.
Då jag under dagen varit orolig eller sorgsen-
-brukar jag för att stilla mig återkalla minnen från barndomens värld.
Så gjorde jag även denna afton.
Isak, det finns inga smultron kvar.
Du ska leta reda på din pappa. Vi hämtar er på andra sidan ön.
-Jag hittar varken far eller mor. -Jag ska hjälpa dig.
Kom un