Tip:
Highlight text to annotate it
X
Det här är vad Destiny avsåg
när hon gick in i stjärnsystemet.
Vi kommer att överleva.
Vi kommer att ta oss hem.
Skeppet kom hit av en anledning!
Destiny drivs av själva stjärnorna.
Han och Young är inte överens.
Jag vet inte vilket läger som är bäst.
Ska vi låtsas som om inget har hänt?
Vi måste vara redo för nästa möte.
- För besättningens skull.
- För besättningens skull.
- Jag vill se det främmande skeppet.
- Försökte du distrahera mig?
Så jag inte märkte vad Rush gjorde?
Jag visste att det skulle ske,
men inte när.
Navigering, framdrivning och annat
har låsts ute av en huvudkod-
-som vi inte har kunnat knäcka.
- En sådan anordning är en dödsdom.
Jag hindrar dig inte, Rush.
Gå, sitt, var min gäst.
SSG - SweSUB Group © taureane
www.SweSUB.nu
- Har du sett mina glasögon?
- Vid brödlådan.
Du är uppe tidigt.
Jag trodde du skulle sova längre.
- Jag har saker att göra.
- Klockan 4?
- Dr Browning.
- Ja visst, det är i dag.
Lyssna, jag kan inte i dag.
- Nicholas...
- Det är inget att oroa sig för.
Vem kan säga mig
innebörden av Schors algoritm?
Det är en kvantalgoritm som används
för heltals faktoriseringar.
Den är viktig eftersom den kan användas
för att "knäcka" den flitigt använda-
-krypteringen med öppen nyckel som
kallas RSA. RSA bygger på antagandet-
-att det är beräkningsmässigt
omöjligt att faktorera stora tal.
Antagandet är giltigt för klassiska
datorer. Ingen algoritm är känd-
-som kan faktorera i polynomisk tid.
- Professor Rush?
- Ja. Mycket bra.
Nicholas!
- Nicholas? Vad gör du här?
- Jag är ledsen, Constance, inte nu.
- Är inte du med Gloria till onkologen?
- Hon ville gå själv.
- Är du säker på det?
- Helt säker.
- Jag trodde att du skulle vara orolig.
- Jag är mycket oroad.
- Ja?
- Det är tillbaka.
- Jag kände det på mig.
- Gjorde du? Du... Du sa aldrig det.
Nej.
Jag kan inte gå igenom det här igen.
Jag kan inte.
- Nick? Nick, är du där?
- Ja, ja.
Kommer du hem?
Nick...
Ja, snart, snart.
Professor Rush?
Jag är dr Daniel Jackson.
Jag är ledsen att antasta dig här.
De sa att du inte hade dykt upp i dag.
Du vill nog höra vad jag har att säga.
- Finns det nåt ställe vi kan prata?
- Du ska berätta om Stargate-programmet.
Ditt dilemma...hur man låser upp
stjärnportens nionde och sista chevron.
Närmare bestämt, hur mycket
energi som krävs.
- Hur vet du det? Detaljerna är hemliga.
- Projektet har inget namn än, eller?
Vad sägs om "Icarus"?
Jag vet för att det redan har hänt...
Och du är bara ett hjärnspöke.
Att återuppleva allt detta är bara ett
nödvändigt ont, en olycklig bieffekt-
-av en process jag inte kan kontrollera,
och som hindrar det jag måste göra.
Du, universitetet och
molnen på himlen är bara en dröm.
Ett avlägset minne,
som jag helst vill glömma.
Vad fan händer?
- Pulsen är stark. Blodtrycket förhöjt.
- Han ville inte involvera någon annan.
Jag för befälet. Det betyder att ni
gör ingenting utan att jag vet.
- Förstår ni?
- Vad är det här?
Vi ändrade gränssnittet så att man
kan använda stolen utan att skadas.
- Och?
- Rush är den första.
- Väck honom.
- Jag kan inte.
Att bryta anslutningen kan vara farligt.
Han måste göra det själv.
- Rush hade gjort det utan mig.
- Även efter det som hände Franklin?
Detta är enda sättet att låsa upp kont-
rollen. Koden måste vara i databanken.
Om Rush vill döda sig själv, må så vara.
Hur vet ni att ändringen inte slår
tillbaka och sätter skeppet i fara?
- Jag vet inte.
- Hur fungerar det nya gränssnittet?
Vi bromsade ner informationsöverföringen.
Vi begränsade också anslutningen till
en liten del av det undermedvetna.
Det borde skydda hans hjärna.
I värsta fall går
målminnena förlorade.
Fungerar det, så får Rush tillgång till
skeppets data i en dröm.
En halvklar dröm. En slags
stimulering av de aktuella minnena.
- Hur vaknar han?
- En inbyggd trigger, en dörr.
Allt han behöver göra är att
öppna den och gå igenom.
- Han verkar stabil nu.
- Vi säger att det fungerar.
- Vet du vad Rush gör där?
- Nej.
Jag drar ur kontakten om nåt går fel.
- Sätt dig på ett plan. Åk.
- Jag vill inte åka ensam.
- Jag åker med dig.
- Tack.
Även om jag vill...
så tror jag inte jag orkar.
Nicholas?
Oroa dig inte. Jag har inte förlorat
förståndet, inte än i alla fall-
-men som du ser är jag rätt upptagen.
- Att ignorera det hjälper inte någon.
- Hon behöver dig...
- Tack för din oro, men...
Jag fixar inte distraktioner just nu.
- Är din döende hustru en distraktion?
- Nej, naturligtvis inte.
Hon vill åka hem en sista gång.
Du ska åka med henne.
Jag vet att du menar väl,
det gör jag verkligen.
Men jag kan inte åka nånstans,
inte nu.
- Hej.
- Hej.
- Är vi okej?
- Visst. Varför inte?
Du väljer att sitta här för dig själv,
istället för med mig.
Du såg upptagen ut.
Jag vill veta att
vi kommer att bli okej.
Jag vet att du tror att jag
svek dig, och jag är ledsen.
Jag menade aldrig att såra dig.
Det kommer aldrig att hända igen.
Din vänskap betyder för mycket för mig.
Aldrig en tråkig stund.
Ska vi se var vi är nu?
- Vad har vi?
- Ta en ***.
- Är de där byggnader?
- Var. De ser ut som ruiner.
- Det är första tecknet på civilisation.
- Inga tecken på nåt liv.
- Vi borde gå och kolla upp det.
- Vi har sex timmar på oss.
- Gör er iordning.
- Jag vill följa med.
Jag med.
- Chloe har studerat dr Jacksons arbete.
- Verkligen?
- Säg nåt arkeologiskt.
- Skiktning.
Det är bra. Sa du inte att du
studerade Antikens historia?
Hur hjälper det oss miljarder ljusår
från jorden? Men jag fattar.
Vi har nog bevisat att skeppet
inte är säkrare än nån planet.
- Kidnappad av rymdvarelser, just här.
- Jag har inga problem med att ni åker.
- Var bara försiktiga.
- Ja, sir.
Varje kod som någonsin har knäckts-
-varje chiffer under de senaste
två årtusenden-
-har baserats på de som
kom före dem.
Denna kod är så gammal att det kanske
inte finns några kända föregångare.
- Du pratar om en ur-kryptering?
- Just det.
Hur ska vi angripa det
utan utgångspunkt?
Ingen av er?
Ingenting?
Ser ingen av nåt mönster i det här?
Till vilken nytta är ni då?
Varför är ni här?
- Det är symboler vi aldrig har sett.
- Jo, eftersom jag har, och ni är jag!
Ut! Allihopa, bara ut!
Det är inte deras fel.
Jag vet.
Jag är den som inte kan lösa det.
Trots att det är rakt framför mig.
Har du tänkt på vad vi pratade om?
Åh, ja... Jag kommer att
misslyckas med det också.
Att lösa problemet med
uppringningen av den nionde chevron.
Jag ska ägna två och en halvt år
av mitt liv till det. Medan min fru...
...tillbringar sina döende dagar
ensam medan jag är borta, ute-
-och försöker lösa problemet...
Och sedan kommer nån unge,
ett stort barn-
-utan någon utbildning,
och dyker upp i sista stund...
...och löser det, bara sådär.
Utan ambitioner. Han ägnar mesta
tiden åt att spela löjliga spel-
-men han är geniet jag aldrig blir.
Han är den som borde vara här nu,
och se vad jag ser.
Du är uppenbarligen
inte dig själv just nu.
- Jag förstår vad du går igenom.
- Ja, jag vet.
Jag förlorade min fru, och kunde inte
rädda henne. Det är en hemsk känsla.
Min fru är inte svaret.
Data kommer snabbare med henne, det
hjälper inte om jag inte kan tolka det.
Det finns mönster jag inte ser.
Om du behöver tid, var med henne.
Det är mer viktigt just nu.
Det är viktigare än allt.
Tack, du har varit till stor hjälp.
Din näsa blöder.
Kinon gjorde inte rättvisa åt platsen.
- Det är ganska otroligt.
- Häftigt.
Det ser inte ut som om någon
har varit här på väldigt länge.
Vi har ungefär sex timmar att lista ut
vad som hände. Vi ser oss omkring.
- Några framsteg?
- Hans näsa blödde. Det har slutat nu.
- Vad betyder det?
- Det kan inte vara bra för honom-
-hur den här bråkar med hjärnan.
Hans puls och blodtryck har varierat.
- Du sa att han var stabil.
- "Just nu." Det var en timme sen.
Finns inget sätt att veta om han
har någon framgång?
Jag kan bara följa hastigheten som datan
flyter in i hjärnan, och det varierar.
Vad är oddsen att det dödar honom,
om vi tar ut honom därifrån?
Jag skulle inte ens gissa.
Jag har ägnat de senaste 20 åren
med att tittar på vad jag äter-
-och nekat mig själv de saker
jag tyckte mest om, och nu...
...kan jag äta vad jag vill,
och ingenting verkar tilltalande.
Ja.
- Varför är du här, Nick?
- För det här är vad som hände.
- Du har arbete att göra. Gör det.
- Jag gör det.
- Det spelar ingen roll var jag är.
- Du kan ändra så många saker.
Det enda du inte kan ändra
är vad som händer med mig.
Låt inte det hålla dig tillbaka.
När det är dags, vet jag att du är där.
Varje gång jag vänder ser jag en
annan vägg... Vad betyder det?
- Vad ser du?
- Det är ganska häftigt.
Det ser ut som ett nätverk av under-
jordiska tunnlar. Vi bör kolla upp det.
- Vill du inte veta vilka som levde här?
- Hur hjälper det oss?
Hittills har Destiny stannat på planeter
som haft nåt som vi behöver.
- Det kanske inte alltid är så.
- Såg du nåt i kinon?
- Nej, men vi...
- Vad finns där nere som vi behöver?
Jag vet inte. Vad sägs om en strömkälla
som kan ringa tillbaka till jorden?
Det verkar inte ha varit avancerade.
Många avancerade civilisationer som
hittats i Vintergatan och Pegasus-
-levde i primitiva stenbyggnader,
som dolde mycket kraftfull teknik.
Jag erkänner att det lät nördigt,
men det är sant, eller hur?
- Du har kinobilderna. Vi går.
- Ja, det är det som är grejen.
Vi...har inga kinobilder.
- Vad menar du?
- Det är som en labyrint där nere...
- Har du tappat bort den?
- Nej, jag tog fel riktning.
Jag behöver bara ta en ***
och orientera mig.
Filmen kan vara viktig.
- Bara...
- Okej, okej.
- Jag stannar här och täcker er.
- Är du rädd?
Det var ett skämt.
Jag är ledsen,
jag trodde vi var på den nivån nu.
Vänner som kan skoja med varandra så?
Snälla döda mig inte?
Kom igen, du kan gå längst bak.
Vi går inte långt.
Vad är hans problem?
Jag trodde inget skrämde honom.
Han är lite klaustrofobisk.
Jag måste sitta ner.
Gud är vår tillflykt och vår styrka-
-en mycket närvarande hjälp i nöden.
Därför ska vi inte frukta,
om än jorden rämnar.
Fastän bergen försvinner i havsdjupet,
fastän vågorna dånar och brusar.
Fastän bergen skakar av dess uppror.
Det finns en flod vars strömmar
ger glädje åt Guds stad-
-åt den Högstes heliga boning...
- Jag vill att du övar, okej?
Gud bor i henne,
hon kommer inte att flyttas.
Gud hjälper henne när morgonen gryr.
- Vad var det?
- Förmodligen vinden.
- Nån mer som tycker att vi sett nog?
- Hoppades inte du på döda kroppar?
Några spår av mänskliga skelettdelar,
men det verkar inte finnas några.
Åh, Gud, få bort det!
Ta bort det!
Det är nog. Jag går härifrån!
Bra idé. Vi går.
- Stanna.
- Varför?
- Rör dig inte.
- Herregud, vad är det?
Spring!
Jag tror att du fick den.
Löjtnant Scott, det är
överste Young, hör du mig?
- Scott, Greer, kom in.
- Jag är glad att höra din röst.
- Vi är...i en liten knipa här nere.
- Vad är det?
Vi är fångade i en underjordisk tunnel.
Vi utforskade ruinerna.
Greer tvingades att avlossa sitt vapen.
Tunneln kollapsade över oss.
Ingen är skadad. Eli och Chloe letar
efter en väg ut, hittar det ingen-
-behöver vi hjälp härifrån, sir.
- Varför avlossade Greer sitt vapen?
Det var en spindel på väg mot Chloe.
- En spindel?
- Det var en rätt stor spindel, sir.
Jag skickar ett team.
Young, klart ***.
Mindre än två timmar
innan vi hoppar till ultrafart.
Det är mitt fel.
Vi borde inte ha gått ner hit.
De goda nyheterna är att vi inte
har stött på några fler spindlar.
- Hittade du kinon?
- Nej, tunnlarna fortsätter i evighet.
Vi har inte hittat några andra utgångar
eller vägar till marknivån.
- Vi hörde vinden tjuta.
- Nej, det är vad ni sa det var.
- Jag har redan svårt att andas.
- Det är luft här nere.
Min puls är hög och jag är yr.
Lugna ner dig. Det måste finnas
mer än en väg in och ut här.
Jag antar att gräva inte går bra.
- Vi har C-4.
- Det kommer att göra det värre.
Överste Young meddelade precis
att de skickar ett räddningsteam.
Och vad ska de göra?
Löjtnant Scott,
det är löjtnant James, hör du mig?
- James, vi hör dig? Var är du?
- Vi hittade precis tunnelmynningen.
- Är alla okej där nere?
- Ja, vi är okej.
Hur illa är det?
Jag tänker inte ljuga för dig.
Det ser inte bra ut.
Men vi kommer att få ut er därifrån.
- Okej, då sätter vi igång!
Dr Rush?
Jag ringde på flera gånger.
Dörren var öppen.
- Ja.
- Din näsa blöder igen.
Jag har bra nyheter. Vår källa
i Lucian alliansen har hört av sig.
Vi har hittat en planet som passar
våra energikrav.
Jag trodde du skulle vara mer
entusiastisk, det behövs göras en del.
- Det finns ett gruva som drivs av en...
- Dr Jackson, förstår du nåt på tavlan?
- Nej, egentligen inte. Ska jag?
- Nej, jag gör det inte heller.
Jag trodde inte att det bara
skulle visa sig. Varför skulle det?
Det är en kod, som ska vara dold.
En kod för vad?
Destiny.
Det här är all information som
lagras i hennes minnesbank.
Jag tror att det är en liten del av det.
Det är meningslöst i den här formen,
utan sammanhang.
Jag tror inte att det blir tydligare
av att jag stannar här längre.
- Ska du någonstans?
- Jag är klar.
Hur är det med din fru?
Hon är döende.
- I dag, faktiskt.
- Jag är verkligen ledsen.
Ja, det är jag också.
Borde du inte vara med henne?
- Du säger det hela tiden.
- Ja, det är sant, är det inte?
- Vad är det för datum i dag?
- Din fru dör idag. Du minns inte...
- Berätta bara.
- 6:e april.
6:e april...
Hon har blivit sämre. Läkarna säger att
det är mycket allvarligt.
De tror inte att hon
överlever dagen. Tack.
6:e april.
- Vad betyder det?
- Jag vet inte, Gloria dog inte 6 april.
Det är inte ultimata svaret på livet,
universum och allting. Det är 42.
- Liftarens guide till galaxen.
- Tack, du har varit till stor hjälp.
Adressen till det här huset
är nummer 4, inte 46.
- Varför står det 46 på dörren?
- 46 delat med 2 är 23.
Du har säkert hört talas om 23-gåtan.
Den hänvisar till en idé att allt och
ingenting - är förbundet till nummer 23.
De flesta ser gåtan som bevis på själens
makt att uppfatta sanningen i det mesta.
Om du letar efter det...
så kommer du att hitta det.
Så, vad är det här?
Är det min hjärna som spelar spratt?
Ser jag nåt som inte finns där?
Övertygar mig själv att det här
är nåt viktigt? Viktigt...
Dr Rush?
James, det är Young, kom in.
Jag önskar att jag hade bättre nyheter.
Vi gör så gott vi kan, men...
- ...det går långsamt.
- Ni har ont om tid.
- Ja, vi vet det.
- Kan jag få panik nu?
Vi har mindre än en halvtimme kvar.
Vi kommer inte att klara det.
Allvarligt, vad ska vi göra?
Han fick just nåt med hjärtat.
Han verkar stabiliserad-
-men han klarar inte mycket till.
- Dör han om han stannar kvar där?
- Jag tror det. Det är bara en tidsfråga.
- Att ta ut honom dödar honom också.
Jag avrådde det, men det är kanske
bättre att välja risken före säkerhet.
Det går inte så bra på planeten.
Vi har inte nog tid att gräva ut dem.
Om Rush hittar huvudkoden, kanske vi
kan förhala Destinys hopp till ultrafart.
- Vi riskerar att offra Rush.
- Han har valt att vara ansluten.
Han kanske inte är medveten om faran.
Om vi hoppar, lämnas Scott,
Greer och Chloe kvar.
Så just nu,
är Rush deras bästa chans.
Vi hittade inte någon annan ingång.
Det är kanske dags att vi gör en.
- Vi har ont om tid.
- Vi vet.
Vi ska använda C-4 för att försöka
blåsa ett hål i tunneltaket.
Hur långt bort är ni ungefär
från den kollapsade öppningen?
- Inte långt. Cirka 10 meter.
- Gå så långt bort ni kan, säg till sen.
Uppfattat.
- Då går vi.
- Går det?
- Vi får se.
- Vi är redo här uppe.
- Förhoppningsvis är vi säkra här nere.
Eld i berget!
- Löjtnant, hör du mig?
- Ja, vi är fortfarande här.
- Det hade ingen önskad effekt.
- Vi gjorde bara saken mycket värre.
- Jag är ledsen.
- Du gjorde det bästa du kunde.
Ta ditt team tillbaka till skeppet.
- Vi har fortfarande tid...
- Inte mycket.
Det var en order - gå.
Du är inte här för mig.
- Jag har redan gått igenom det här.
- Nej, det har du inte. Inte riktigt.
Jag var här.
Du kan inte ljuga för dig själv.
Du valde det här minnet eftersom
det är ett minne du helst vill glömma.
Vad du behöver är här just nu.
Det är därför du är här.
Det är inte för min skull.
Du vill bara ha ditt svar.
Jag behöver ett svar.
- Du är döende.
- Jag vet.
Dör du hellre än misslyckas?
Vad har du blivit, Nicholas?
De saker du har gjort, det är inte
den du är. Det är inte du.
Jag har alltid haft det i mig...
...att ta de svåra besluten.
Jag har skäl.
- Goda skäl.
- Att såra människor?
Är du säker?
Du säger till dig själv
att min död gav dig mod.
Sanningen är,
att den gjorde dig känslokall.
Du är inte den man jag älskade.
- Han dog med dig.
- Jag var aldrig ditt samvete, Nicholas.
Du har fortfarande ett eget samvete.
Du behöver bara lyssna på det.
Vissa människor lever hela sina liv
och hittar aldrig det vi hade.
Låt inte vad som hände mig förändra dig
på det här sättet. Det är ingens fel.
Jag vet...
Jag vet det.
Det är en dum gen som jag ärvde
från min mor, som inte kunde-
-utföra en enkel sak,
att reparera skadat DNA.
Det är det, eller hur?
Är det inte därför du är här?
Självklart.
Gå.
Jag vet hur mycket du älskade mig.
Sluta ta ut det på alla andra.
Jag har inte glömt dig, Gloria...
...det kommer jag aldrig.
- Dr Rush?
- Lyssna på mig.
Vi har fem minuter att stoppa skeppet
från att hoppa till ultrafart.
- Människors liv är beroende av det.
- Jag kan inte göra det.
Jag kan inte göra det...
Jag kan inte göra nåt åt det...
- Löjtnant Scott, kan du höra mig?
- Ja, sir.
Vi kan inte stoppa skeppet.
Uppfattat.
Gud vare med er, överste.
Er alla.
Det är inte över, min son.
Ge inte upp.
De hoppade precis.
- Vad gör du utanför sjukstugan?
- Jag har jobb att göra.
Vad sägs om att lösa åtkomstkoden
så vi kan vända skeppet?
- Jo, lustigt nog...
- Jag trodde inte du hittade nåt.
Det har jag inte sagt. Jag sa att jag
inte kunde stoppa skeppet då och där.
Även om det nästan dödade mig, hittade
jag en ledtråd som ger oss kontrollen-
-en gång för alla.
- En ledtråd?
- 46.
- Det verkar lite för enkelt.
Antalet kromosomer i människans DNA.
En genetisk kod.
Vi vet att de Gamla använde
sensorer som begränsade åtkomst-
-genom att upptäcka genetiska markörer.
- Koden till Destiny är inte en sådan.
Den är numerologisk. För att knäcka
koden hade vi ingen startpunkt.
- Vi gissade bara hejvilt.
- Nu vet vi var vi ska börja.
De använde sin egen genetiska kod.
Förmodligen mera utvecklad än vår.
- Nu behöver vi bara köra variationer.
- Vi pratar om miljarder möjligheter.
Jag har skrivit ett program som
går igenom kombinationerna.
- Hur lång tid tar det?
- Flera dagar.
- Eller flera år...
- Jag försökte vara optimistisk.
Det är olikt dig.
Rush...var allt det här
värt att riskera ditt liv för?
Vi får se.
SSG - SweSUB Group © taureane
www.SweSUB.nu