Tip:
Highlight text to annotate it
X
Det är inte p.g.a. att jag är så viljestark och så duktig.
Det finns sådana som kommer till mig och klappar mig på axeln
och är stolta över mig för vad jag har åstadkommit och sånt,
men det är ju inte min förtjänst, det er den helige Ande,
Det är den som har tagit tag i mig, annars hade jag varit hjälplös
Så jag är mycket glad över den helige Ande.
Raymond Tøgard Ett liv i förvandling
Jag växte upp med en frånskild mamma och hade två bröder.
Och i miljön som vi växte upp i bildades det ett killgäng
som började stjäla.
Och jag visste väl att det var fel, men det var en slags spänning
och viljan att få medlen var större än rädslan att åka fast.
Och samvetet slutade gradvis att påminna mig så mycket om sådana saker.
Jag hade en kristen far och en kristen farfar,
så jag hade hört en del om Gud och om att vara god och rättvis
och så småningom började det verka väldigt tilldragande för mig.
Jag har väl alltid känt en dragning till Gud i mig,
jag har alltid varit troende även om jag levde som jag gjorde.
Killgänget som Raymond var med i utvecklades negativt i ett allt sämre spår.
Inbrotten blev allvarligare och summorna växte.
Så småningom kom också droger in i bilden.
På den tiden var det främst hasch, som var mycket populärt.
Flera av mina vänner, och även jag - prövade amfetamin och kokain
Jag var kanske 18 eller 19 år, precis innan jag omvände mig, när vi prövade på det.
Flera av mina vänner gick vidare och hamnade på ***
Här var det det skedde. Här försiggick narkotialangningen. Här hade vi trapporna
och här var en flyktväg, och här, man kunde smita båda vägarna.
Och här kunde vi också sticka av,
så här var en typ av centrum, härifrån kunde vi rymma tre vägar.
Nej alltså det var en tomhet, jag kände mig egentligen som en främling
jag kände att jag egentligen inte tillhörde miljön jag var i och
kände mig alltid lite som en främling.
Även om jag var mitt i det, och det berodde nog på den längtan som jag hade i mitt hjärta
jag kunde gå och gråta och be till Gud, jag kände att jag var en mycket usel själ.
Jag var långt borta och hade en enorm nöd inom mig
som jag inte lyckades tillfredsställa på det sättet som jag levde
men så var jag nere i slottsparken, där försäljningen av droger försiggick
och då såg jag att en vän kom, och jag ville inte att han skulle se att jag var där
så jag gick över till andra sidan av slottsparken, den kallas för abelhögen.
och där kände jag, där fick jag Nåden över mig
Nej nu, nu är det ***.
Nu vill jag börja med något nytt.
Det bara dimpade ner i mig: "Nu är det ***".
Det som händer efter att man omvänt sig och har fattat ett beslut,
jag kände väl heller ingenting, jag kände bara att jag hade fattat ett beslut,
och jag blev mycket snabbt satt på prov, det var genast nästa dag
att mina gamla vänner var där, och jag sattes genast på prov
Men då blev jag påmind om beslutet som jag fattat kvällen innan, "nej" - det ville ja stå fast vid.
Och även om jag ville vara med och röka
och ville vara med på det som de andra gjorde, sade jag "Nej".
Och jag har tänkt på det efteråt, det står att Gud ger sin Ande till dem som lyder honom.
Så eftersom jag var lydig då - utan känslor,
men jag var lydig
Så sände Gud sin helige Ande till mig
och jag fick det otroligt bra, jag svävade på moln,
och kände verkligen Guds närvaro under lång tid
Så lyckligtvis hade jag en far som var kristen, som jag kunde få kontakt med
Första kvällen efter att jag omvänt mig började jag söka kontakt med honom.
Efter att Raymond omvänt sig, gjorde han upp alla sina saker från sin ungdom.
Det blev två tätskrivna A4-sidor.
Efter en tid kom han i förbindelse med Brunstad Christian Church.
Här, min son! Ska vi klä den på dig? Är det din nya jacka?
Så, ska vi se. Ska vi också ta ut fiskespöet?
Pappa, jag vill fiska!
Det är så att när man omvänder sig och blir lycklig, glad och befriad,
så tar det inte så lång tid innan naturen som vi fötts med
som hos mig hade uttryckt sig så kraftigt,
fortfarande visar sig vara gällande trots att jag blivit kristen.
Då måste vi arbeta och det blir också en inre kamp
för nu möter vi vår natur. Och att frigöras från naturen är en kamp.
Oj, det är ganska läskigt! Du är inte rädd för att ramla?
- Det är kul!
Det är en inre förändring som är ett mycket starkt bevis på att Gud lever
och kan göra något med vårt inre.
Jag måste säga att för min del tycker jag att livet är oerhört intressant
och jag lever ett mycket enkelt liv, jag går till jobbet och är hemma
det är inte något speciellt liv, men det inre livet är en ny dag varje dag
jag är otroligt glad för möjligheten som jag fått
och som varje människa kan få genom att ta emot
för varje människa, vi har möjligheter så länge vi lever för att få del av evangeliet
oberoende av hur långt nere vi är och hur illa det är med oss så kan Gud lyfta oss upp
och göra ett helt nytt verk inom oss.