Tip:
Highlight text to annotate it
X
Varje cell i kroppen behöver energi för att överleva och utföra olika funktioner. Om vi tar
våra hjärnceller till exempel så behöver de energi för att kunna stimulera andra hjärnceller och sända signaler och
information. Om det är muskelceller behövs det energi för att göra sammandragningar, de behöver energi för att kunna utföra cellens grundläggande funktion
och platsen där de får den energin från eller den primära energikällan är från
glukos och glukos är en enkel sockerart. Om du faktiskt skulle smaka glukos så skulle det smaka sött. Och glukos
levereras till cellerna genom blodet. Så detta här är lite blod som jag ritar som
passerar förbi en cell, kanske strömmar blodet i den riktningen, och i blodet, ritar jag
några små glukosmolekyler som strömmar fram. Så i en ideal situation när cellen behöver energi,
kommer glukos in i cellen. Tyvärr är det inte så enkelt för den stora majoriteten av celler i kroppen.
Glukoset kommer inte in i cellen av sig självt utan behöver assistans av ett hormon eller en molekyl som kallas insulin.
Så låt mig märka ut allt detta. Detta är glukos och det behöver insulin.
Så låt mig rita insulin här som en molekyl i magentafärg. Så där. Det där är insulin
och på cellens yta finns det insulinreceptorer
och jag har ritat en förenklad version av dem – platser där dessa magentafärgade cirklar kan fästa,
binda sig. Vad som händer är att för att cellen ska kunna ta upp glukosen
måste insulin fästa sig på receptorerna vilket öppnar kanalerna för glukosen,
detta för att glukosen ska kunna upptas av cellen. Insulin måste bindas till insulinreceptorerna
och när det väl sker så kan glukosen tas upp av cellen.
Nu är det dessvärre så att saker inte alltid fungerar som det var tänkt. Så låt mig rita några olika scenarios här.
Först ritar jag min förenklade version av en cell och sedan ritar jag blodet... här borta
och glukosen som strömmar fram i blodet, och sedan har jag mina insulinreceptorer
på cellens yta. En av de första sakerna som skulle kunna gå fel är följande: vad händer om kroppen inte producerar insulin?
Insulin produceras i bukspottkörteln. Vad händer om bukspottkörteln inte producerar tillräckligt med insulin?
Alltså…inget insulin. I den här situationen finns det ingenting som kan binda receptorerna, vilket innebär att
glukoskanalerna inte kommer att öppnas och glukosen har ingen möjlighet att komma in i cellen.
Den här situationen brukar betecknas “Typ 1-diabetes”,
där du har glukos och därmed också har energi och du har väl fungerande insulinreceptorer.
Du har helt enkelt inte det insulin som krävs för att öppna portarna så att glukosen faktiskt kan komma in i cellen.
Det andra scenariot som vi kan föreställa oss är…låt mig rita cellen igen och blodet
och detta är naturligtvis bara en av flera biljoner celler i människokroppen. Vi har uppskattningsvis mellan tio och hundra biljoner celler
så detta är bara en förenklad figur för att ge en tydlig bild. Så, låt mig ännu en gång rita lite glukos som strömmar fram…,
några insulinreceptorer på cellen och så lite insulin också. Så vår bukspottkörtel producerar insulin
och skickar ut det i vårt blodomlopp så att det kan komma till användning.
Men det kan uppstå en situation där receptorerna inte fungerar som de ska
och de har blivit okänsliga för insulin. Den här situationen innebär att receptorerna har svårigheter att binda sig till insulinet
och glukos kan inte komma in i cellen. Alltså. I vart och ett av dessa scenarios
och låt oss här tänka i bred mening. Åh, och jag nämnde inte ens det andra scenariot här
Det andra scenariot, som du säkert kan ana, om det här uppe är typ 1 då är det här nere typ 2-diabetes.
Ett sätt att hantera typ 1-diabetes är att injicera insulin i blodet.
Det enda problemet med det, och det är ett stort problem, är att det inte finns något insulin i blodet. Så här borta kan vi injicera insulin.
Så du har insulin som kan fästa på receptorerna och då kan glukos bearbetas på rätt sätt.
Vid typ 2-diabetes finns det flera olika angreppssätt.
För att hjälpa patienter med typ 2-diabetes kan mediciner och livsstilsförändringar användas för att åter göra kroppen receptiv för insulin och glukos.
Precis som dem typ 1 kan insulin också injiceras i blodet. Nu tänker du kanske ”vänta nu! Jag har ju redan insulin här…
varför skulle jag behöva tillföra mer insulin?” Men kom ihåg att bara för att cellerna
inte längre är receptive behöver det inte innebära att de inte vill binda sig till insulin. Det betyder endast att det behövs mer insulin
för att kunna uppta samma mängd glukos. Så om du tillför tillräckligt med insulin så kan det räcka
för att binda sig med insulinet och orsaka en viss absorption av glukos.
Men det finns flera angreppssätt här och vanligtvis används mediciner för hjälpa receptorerna att bli mer receptiva.
Det sista som jag vill ta upp här är vad som skulle hända om du inte behandlade diabetes.
Det finns två avgörande problem här: 1. Dina celler kan inte fungera utan glukos
och ett annat problem är sockret i blodet – när det väl blivit tillräckligt koncentrerat
kan det faktiskt orsaka en hel del skada i kroppen.
Alltså, du vill inte att någondera av dessa saker ska hända. Du vill inte ha för mycket socker som strömmar omkring i ditt blod och skadar din kropp.