Stargate Universe S1E3 - Svenska Transcript

Designen är gammal, utskickad för hundratusentals år sedan. - Var är vi? - Flera miljarder ljusår hemifrån. Vi är på ett skepp, och vi vet inte var vi är i förhållande till jorden. Skeppet kan vara en lika viktig upptäckt som stjärnporten. Det är fel personer på fel ställe... Vi har flera skadade och måste hem. Vi har knappt ström till systemen. Skeppet kan inte ringa upp jorden. En ventilationsfläkt är sönder. Vi måste först spärra av läckorna. Vi har nån dag innan CO2 dödar oss. - Du kan inte be nån att offra sig! - Vi har kommit ur ultrafart. Skeppet upptäckte en planet som kanske har det vi behöver. Vad vi behöver finns på andra sidan maskhålet. Varmt. Häftigt. Se till att vi kan ringa tillbaka till skeppet. - Det ser ut som gips. - Det blir bra. - Varför? - Vi letar efter kalciumkarbonat. Gips är kalciumsulfat, vilket är 36% kalciumkarbonat. - Det löses upp. - Ska sanden fixa luftrenarna? Troligtvis finns alla komponenter i närheten. För bästa effekt vill jag hitta koncentrerad kornig kalk. Vi letar efter en uttorkad sjö eller saltvattenbädd. Det är en öken. Kalk bildas oftast av kvarlevorna från marina organismer. - Har det funnits liv här? - Inget som vi har sett innan. Vattnet är borta, men öknen bildades när H2O avdunstande på en strandmark- -vilket gjorde gipset till en kristallisk form, kallad selenit. Har sanden tillräckligt hög koncentration av kalcit- -kommer lösningen att absorbera syran. - Vätskan blir då genomskinlig. Vilket det inte är. Allt är bra! Detta är Scott. Det finns inget användbart i närheten av porten. Ni har tolv timmar. Använd dem väl. Vi ger oss av! Synd att vi inte kan använda sanden. Det finns definitivt nog av det. Svensk text: SSG - SweSUB Group © Barbie_on_Weed och taureane www.SweSUB.nu - För bättre texter - Jag mår bra. - Det gör du inte. Det gör inte jag heller, men vi... lever på grund av vad han gjorde. - För vad det är värt... - Så länge vi är här, lovar jag dig... Jag har redigerat min fars tal, så jag vet vad du ska säga... Det gör du inte, för det gör inte ens jag. Vi tog med en uråldrig enhet, kommunikationstenar- -de gör så att vi... - Jag vet vad de gör. Jag tänker använda dem för att meddela vår situation till jorden. Jag vill själv berätta det för henne. Du har suttit här sedan Rush tog kontakt. Låt nån annan ta över. Jag lämnar inte stolen. Jag har varit på projektet de senaste sex månaderna... Överste? Det här är konstigt... - Dr Rush, är det du? - Nej, det är överste Young- -du måste ta mig till general O'Neill. Jag kommer behöva dig med. - Jag sa att du inte skulle stiga upp! - Vad har han gjort med sig själv? Han har brutna revben och hjärnskakning som resulterade i neuropraxia. Chloe? Kan du hjälpa mig, snälla? Jag hade några av mina bästa diskussioner med din far. - Vann du några? - Det beror på vem man frågar. Major Green kommer att eskortera dig till din mor. - Beklaga sorgen från mig. - Tack. - Hur går det där ute? - Jag vet inte vad dr Rush har sagt. Vi har kanske inte tillräckligt med tid. Skeppet är gammalt och faller isär. Även om vi lagar livsuppehållande så har vi inte mycket mat och vatten. Det är fel personer på fel ställe, och som grupp är de inte kvalificerade. Jag var inte heller kvalificerad första gången. De senaste åren har vi skickat hundratals team igenom porten... I grund och botten... så är ingen av oss kvalificerad. Vi kommer snart till en punkt där alla ska få möjlighet att ta farväl. Förstått. - Spara på det. - Det är inte särskilt smart. Vid temperaturer som dessa behöver människokroppen minst... - Han har rätt i det han säger... - Eli! Titta! Mer sand. Det här är meningslöst. Vi borde gå tillbaka. Vi bör kolla upp de andra planeterna i närheten av skeppet. Lösningen finns här. Jag vet att det var en hägring, men när vi gick över den sista sanddynen- -trodde jag att det var Frihetsgudinnan som stack upp ur sanden... Då var jag redo att skrika... "fan ta er!" "Fan ta er alla!" - Det var roligt! - Var det? Det skulle betyda att vi var på jorden, men i framtiden- -och apor har tagit över. - Eli? Drick lite. Greer, vänta! Det här funkar inte. Vi måste dela upp oss. - Låter bra för mig. - Franklin, du följer med mig. Nej, du följer med mig och Greer. Solen rör sig dit- -vi kallar det väst... Eli, Franklin, Palmer- -och Curtis, ni går dit. - Vi testar vart 20:e minut. Efter två timmar går ni åt sydöst... som bör ta er i riktning mot porten. - Ska vi verkligen dela på oss? - Vi bör återvända. Det är ingen mening att gå samma sträcka igen. Eller...så håller vi ihop. Jag är ledsen... Jag får bara en dålig känsla- -att ni går den vägen och vi den andra... Jag behöver nån jag kan lita på som leder den andra gruppen, det är du. Curtis är en bra soldat, han låter inget hända er. - Du vill bli av med mig. - Jag gör det som är bäst för uppdraget. Du ville följa med. Jag säger vad du kan göra för att hjälpa mig. Visst. Vi går hitåt. Utgå! Hör av dig om du hittar sjön. Du vet vad du ska säga när du ser Frihetsgudinnan? Nu kanske vi kan få nåt gjort. - Är hon här? - Ja, men som jag förklarade... Jag vet att jag ser ut och låter annorlunda... ...men det är jag. Mamma, snälla. Jag har nåt att berätta. Mamma... Sluta! Jag är ledsen. Det är bara det... Tanken på att du är på ett skepp längre bort än jag kan föreställa mig. Säg att du kommer hem. Jag vet inte... Mamma, snälla! Skeppet är gammalt och skadat. Vi förlorade luft och nån var tvungen... Han är död, eller hur? Några söker efter allt som kan ha CO2-separerande egenskaper- -resten är i sina hytter. Överste, vi kunde ringa upp planeten igen. Detta är överste Telford, dr Mehta. - Har du kontaktat teamet? - Ja, de har inget att rapportera än. - Hur lång tid innan ultrafart? - Ungefär nio timmar. - Upprätthåll regelbunden kontakt. - Vi har problem med kraften. Att ringa porten drar mycket av det lilla vi har. Teamet som är utomvärlds är högsta prioritet just nu. - Det finns andra portar inom räckhåll? - Vi kommer inte åt dem. - Har du försökt komma runt det? - Enligt Rush var det ingen bra idé. Det måste finnas en anledning till varför adresserna inte går att använda. Om det finns goda skäl, ta då reda på vilka de är. Du bör vila. Sir, överste Youngs kropp behöver tid att återhämta sig. Ge mig nåt för smärtan. Bara gör det, löjtnant. Ni behöver tydligen min hjälp. Nu rör vi på oss. - Du ska nog spara lite av det där. - Vi bör ta det lugnt. - Vi måste täcka mer mark. - Vi kan inte hålla samma takt tillbaka. För dig kanske. Va tröttsamt, små pojkar som leker "soldater". - Jag spelar inte det spelet. - Jag försöker rädda alla på skeppet. Fortsätter vi i samma takt, kommer vi att dö här ute. Ljusår ifrån din fars beundrande ögon, eller din sergeant... Eller vems godkännande du så desperat söker. - Såg ni det? - Vad? Jag vet inte... Ingenting. Nu går vi. En timme - en timme, och sedan tar vi oss tillbaka. Visst. - Håll den där. - Tack. Vad gav du mig? Det skulle vara mot smärtan. Vad gav du honom? Lugnande, som jag fick använda så Young kan återvända i funktionsdugligt skick. - Du har gått över gränsen, löjtnant. - Ja, om man struntar i någons hälsa. Jag har min fulla rätt som läkare. Han vaknar om nån timme. Vad ska jag göra? Jag bryr mig inte. Jag har andra patienter att sköta. Är nåt fel? Nej, jag mår bra. Den här platsen funkar bra att utföra testet på. - Jag antar att det inte är bra. - Nej. Ännu en negativ. Jag meddelar Scott att vi fortsätter. - Det är inte vad som kommer att ske. - Inte? Det finns fyra till adresser. Jag kan nog göra så vi kan ringa härifrån. Se dig omkring. Planeten är en död zon. Vi skulle ha försökt ringa de andra planeterna från början. - Vi litar inte på honom. - Rush vill inte att vi ska dö. Det betyder inte att vi litar på att han fattar rätt beslut. Hur blir det med sjöbädden? Det kan vara hundratals mil. Då kanske vi inte kan evakuera. Kanske tog skeppet oss hit för att det finns kalk här. De Uråldriga hade kanske ett sätt att hitta det. De kunde nog ha stoppat skeppet längre för att hitta det med rätt verktyg. De Uråldriga hade inte lå*** livsuppehållande gå sönder från början. Rush bryr sig bara om att laga skeppet. Vi måste hitta en planet vi kan överleva på. Detta är kanske vår sista chans. Vi måste fortsätta. Här. Ta den. - Jag har en egen. - Jag kan inte fortsätta. Jag kommer aldrig att ta mig tillbaka. Jag vet att det är här. Du måste hitta det. Ta den. - Ska vi lämna honom här? - Jag tar mig tillbaka till porten. - Jag lämnar inte dig själv. - Se till att han kommer tillbaka. Hittar inte jag det vi behöver, så kommer han finna ett sätt att rädda er alla på. - Du börjar bli knäpp. - Jag klarar mig. Scott, det är Eli, kom in? Vi har problem. Franklin, Curtis och Palmer har gett upp- -och ska försöka ringa de andra adresserna med fjärrkontrollen. De tror inte att vi ska hitta kalk. De vill hitta en planet som stödjer liv. Behöver inte vi fjärrkontrollen för att ta oss tillbaka till skeppet? Några timmar räcker inte för att avgöra om en planet är säker- -eller kan upprätthålla liv. Skeppet är vårt enda hopp för att kunna ta oss hem. Stoppa dem om ni kan. Jag återvänder när jag måste. Gå! Du tar täten. Miss Armstrong, vi måste snart röra på oss. - Du ser till att min dotter kommer hem. - Alla gör så gott de kan. Det räcker inte. Jag är en personlig vän till presidenten och landets första dam. Säg era överordnade att om nåt händer henne, går jag ut med vad jag vet. Mamma... - Jag är ledsen, hon är upprörd. Min man... gav sitt liv för min dotter. Hämta hem henne, annars får alla veta vad som pågått de senaste åren. Jag behöver vatten. Eftersom jag gav Scott vattenflaskan, kunde vi dela. - Du hade fel om det. - Jag borde ha vetat det. Du tror att du känner mig, eller hur? Jag deltog i valet av personalen till Icarusbasen. Jag läste din akt. Varken du heller kapten Marvel var på min lista. - Tror du att jag bryr mig? - Ge mig lite vatten. Fortsätt gå. Bara för att du föddes fattig, så får du vara arg på världen. Så patetiskt. Om det inte var för armén, skulle du sitta i fängelse eller värre. Det är vad ni rika tror. Min far arbetade på ett skeppsvarv. Jag fick ett stipendium till Oxford- -medan jag hade två jobb. Jag har fått rätten att fatta beslut- -utan att förklara mig för någon annan. Ge mig vatten! - Fortsätt gå. - Ge mig lite... - Rör mig aldrig igen. - Ge mig lite... Gör du det igen, sätter jag en kula... - ...i ditt ansikte. - Det ska du? Jag tror inte det. Du behöver mig. Annars skulle du ha gjort det nu. Just nu ber jag till Gud att uttorkningen ska stänga käften på dig. Gå! Eller dö här! Det är ditt val, herr... "beslutsfattare." - Ser ut att vara värt ett försök. - Då gör vi det. Vänta! Den är inte perfekt, men bättre än här. Vegetation, vatten, luft... Det är inte för sent att följa med. Vi ringer tillbaka om det är säkert där. - Ni kommer aldrig tillbaka hem. - Vi kanske kan ansluta portsystemen. Det måste finnas en anledning till att skeppet utestängde adresserna! Skjut honom! - Varför gjorde du det där? - Han sa åt mig att göra det. - Vi räddade hans liv. - Han överlever. - Du strandsatte just Curtis och Palmer. - Vi skickar dem en annan fjärrkontroll. - Var är Scott? - Han letar fortfarande efter kalksten. Det är nästan halvtid. Vi har bara sex timmar på oss. - Löjtnanten, det är Greer. Kom in - Jag hoppas han vänt tillbaka nu. Löjtnanten... ...kom in? Du måste fortsätta, min pojke. - Ge inte upp. - Du behöver inte säga det. Jag tänker inte svika någon, som jag svek dig. Du behöver inte följa efter för att påminna mig. Han har sin plan... ...för oss alla. Han är antingen utom radioavstånd, eller så ligger han i sanden- -död, eller snart på väg. - Jag går tillbaka efter honom. - Det är ju storartat - självmord. - Jag lämnar honom inte här ute. - Du kommer bara att sinka mig. - Han måste till skeppet för läkarvård. Ring upp. Han kan ta Franklin tillbaka. - Du väntar här på mig. Du har fem timmar på dig. Det har inte varit ett nöje att känna dig. - Vad behöver jag den för? - Ifall att. Jag vet inte hur man avfyrar den. - Det är bäst att du är här. - Det kommer jag. Jag har en pistol. - Varför känner jag mig drogad? - Skönt att ha er tillbaka, sir. Vad fan höll Telford på med? Du kommer att behöva den här. - Där är de. - Skynda på. Kom igen, hjälp honom. - Vad hände? - Greer... Greer sköt honom. Vatten? Det var min dagliga ranson. Vad är det som händer? Vi har haft en underbar dag på stranden. Och du då? Jag har syndat, fader. Jag har svikit dig. Jag har svikit Honom. Jag har svikit mig själv. Vi får försoning genom hans blod. Curtis? Palmer? Det här är Eli. Om ni kan höra mig, hör av er. Curtis, Palmer. Snälla, svara. Älskar du henne? - Hon tänker inte föda det. - Är du säker? Hon är 16. Vi känner knappt varandra. Vad tänker du göra? Jag vet ingenting... ...om någonting. Jag trodde...att Han var mitt kall. Men nu... Jag är ledsen. Varför? Jag är den som är svag. - Det är mitt fel. - Nej... Det är det inte. Det är inte ditt. Det är Scott! Kom in! Jag fann det. Jag hittade sjöbädden! Jag har kalken! Åh, Gud! Om du kan höra mig, vänta! Vänta, jag kommer! Eli. Vilken väg? Vi går. Scott... Drick, Scott! Kom igen. - Ta ryggsäcken! - Det finns inte tid! - Du måste ta det. Jag klarar det inte. - Res dig upp för i helvete. Jag kan inte göra det. Jag kan inte bära dig och den här! Få upp ditt svaga arsle! Kom! Kom igen, soldat! - Mindre än tre minuter innan vi hoppar. - Inkommande! - Jag stannar. - Det är okej. Jag klarar det. - Ledsen, sir. - Du gjorde ditt bästa. Mindre än en minut. Jag ser dem. Jag ser dem! - Det bär på något! - Vi har det! Gå inte! Vi har det! De har kalken! De kommer inte att klara det! 40 sekunder. Ge mig radion. Eli, stick in armen i händelsehorisonten. - Allvarligt? - Är du säker? Det finns säkert ett säkerhetsprotokoll som hindrar någon att bli avskuren. - 20 sekunder. - Eli, gör det nu! - Kom igen. - Kom igen! Fem...fyra... tre...två...ett... Bra, Eli. Tack. Scott, titta på mig. Löjtnant, titta på mig. Bra gjort, Eli. Bra gjort. Titta. Jag tog med lite vatten. - Jag har lite kvar. - Du behöver verkligen dricka det. Alla uppskattar vad du gjorde. Har Rush sagt hur länge det räcker? Han är inte säker. Hur mår du? Mina föräldrar dog i en bilolycka när jag var fyra år gammal. - Jag är ledsen. - Prästen som uppfostrade mig... Han drack ihjäl sig när jag var 16. Jag försöker inte överglänsa dig. - Nej, jag vet. - Jag tror min poäng är... Det är något man aldrig kommer över. Det är bara så det är. Man går vidare... ...så bra man kan. Svensk text: SSG - SweSUB Group © Barbie_on_Weed och taureane