American Horror Story S1E12 - Svenska Transcript

Älskling, det här måste du se. FÖR NIO MÅNADER SEN Jag går nu. Jag tar Violet med mig till Jo. I Florida? Ja, innan skolan börjar igen. Jag förstår inte. Men Los Angeles, då? Vi skulle ju börja om! Jag kan inte. - Vi har ju försökt. - Vi har inte försökt. - Jag klarar det inte mer. - Terapi är inte att försöka. Det är bara att räkna ut nåt så att man kommer vidare. Jag har försökt. Jag försöker släppa in dig igen... men då kommer muren upp... och jag kommer inte förbi. Titta på huset bara. Se på huset jag har hittat. Det ligger vid Hancock Park, där alla de gamla villorna finns. Du har alltid velat ha ett hus med personlighet. - Här är det. - Du hör inte på. Ett hus läker inte såren. Det är bara ett hus, Viv. Titta på det. Fint, va? Tiffanylampor och sånt. Jag vet inte, det kanske spökar. Det är lite högt i pris... men det har varit på marknaden ett tag och de kanske kan pruta. Det har t.o.m. en mottagning så att jag kan ta emot patienter hemma. Perfekt! Nej. Skälet till att du inte kan tänka dig att resa... är för att du egentligen inte vill. Jag har letat hus i en må*** och när jag fann detta... var det som en laserstråle slog in i skallen på mig. Jag såg allt så klart. Som en film i mitt huvud. Det var du och jag och Violet tillsammans vid brasan. Violet läste nån ruskig rysk roman... jag petade i brasan... och du satt i soffan och vyssjade en baby. Älskling... vi har fattat så många beslut bara på magkänsla... och nu säger mig min mage att det här är en plats... ett hus, som bryter ner den där väggen i dig. Det är säkert ett vackert hus. Jag älskar dig så mycket. Jag tigger och ber- Kom bara med och se huset. Vi flyger dit alla tre. Kom och se det bara. När jag ser det här stället... känner jag för första gången hopp. Vivien? Violet! Var är du, Vivien? Var är du? Vi väntade er först i morgon. Efter begravningen. Jag vet, men jag kan inte tränga mig på så här. Var inte fånig, den här lille ängeln kan aldrig bli påträngande. Jag vill inte belasta dig ytterligare... med vården av en nyfödd i din otroliga sorg. Tack, men Viviens syster är här nu- Jaha. En sån välsignelse avlägsen släkt kan vara i svåra tider. Om jag bara få ta hans saker- Javisst. Det är snart dags för hans lunch. Ja, jag kan väl ge honom? Han somnar direkt... och så kan du komma tillbaka om ett par timmar. - Jag kan ge honom. - Det är inget problem alls. Jag ska hämta min son, Constance. Din son, ja visst. Jag ska bara ta hans saker. Vällingen måste värmas. - Håll den under varmvattenkranen. - Jag klarar mig. Det tror jag inte... och inte heller barnet om du tar honom till huset igen. - Ge mig hans saker. - Dr Harmon, hör på mig. Det är krafter i gång i huset som kan skada barnet. Det vet vi båda om. Samma krafter som dödade din fru. Och hur är det med din dotter? Dr Harmon, har du köpt en kista åt henne också? Om huset tar hennes ande... vad händer då med den här lilla babyn? - Babyn klarar sig fint. - Du är så dum! Efter allt som du har sett... efter allt som hänt... hur kan du vara så blind? Hallå? Det är Ben Harmon, Tates terapeut. Jag ringer för att jag inte kan behandla er son mer. Jag kan ge er numret till en annan terapeut som kan hjälpa honom. Men varför då, doktorn? För att han gått över en gräns med min dotter. - Men- - Jag är hemskt ledsen. - Var är han? - I sin grav. Där han varit längre än han levde på jorden. Du har ödelagt min familj! Du betalar för dina synder, dr Harmon. Låt mig ge dig ett råd. När jag går nu, lås om dig och be för att jag inte återvänder. Hur anpassar du dig? Det svåraste är att se Ben. Han är så förkrossad. Ja, de levande gör det svårt. Du behöver inte springa iväg. Han ser dig inte om du inte vill det. Det glömmer jag bort. Jag vill sköta om honom så mycket. Nej, inte i mikron, Ben. Ni hänger kvar, det är inte bra. Han kom ihåg! Han var en god far. Moira, jag vet att ni inte gillar det... men trots hans fel är han en bra far. Jag fattar inte varför ni alltid måste försvara honom. Varsågod. Vill ni att han ska se er? Kämpar ni med en önskan om att synas? Nej, han ska inte få se mig. Jag vill inte att han ska se vare sig mig eller Violet. Hon lovade. Om han ser oss vill han bara stanna kvar här. - Det är lugnt. - Han måste härifrån. Och uppfostra ert barn. Sätt er och håll avståndet. Kom ihåg ert slutspel. Allt blir bra. Nånting är annorlunda med Ben. Han är så blodfull. Han kanske drömmer om alla kvinnor han kan få nu. Förlåt mig, det var inte snällt sagt. Kan ni laga en kopp te åt mig? Nej. Ni är ett spöke, mrs Harmon. Jag tar inga order från spöken. Nu är jag er like. Det är ni, ja. Jag är skyldig er en ursäkt. Ni kan få kalla mig Vivien. Det vill jag gärna. Vivien, om jag får- Låt honom vara. Plåga dig inte. Det är inte ditt fel. Inget av det här. Moster Jo kommer snart hit. LIVFÖRSÄKRING KOD - Du får inte göra så här. - Vivien. Jag visste att du var här. Varför kom du inte till mig? Det skulle bara göra allt värre. Du ska ta babyn och åka bort. Låt mig göra det, och sen kan vi vara ihop. Babyn behöver en far. Jag är inte hans far. Det vet vi båda. Det är min baby och du ska inte röka. Jag bryr mig inte varifrån han kommer. Jag ger vad som helst för att få ta hand- Vivien, jag är... så ledsen för allt jag tvingat dig igenom. Du ska höra på mig. Jag förlåter dig. Nu får det räcka med tragedi och drama. Vi har fått nog av det i vår familj. Den enda ljusglimten är babyn som sover däruppe. Det är din chans att göra nåt annorlunda. Jag vill att du tar babyn och lämnar detta hus... och aldrig kommer tillbaka. Din syster skulle ta hand om honom. Hon är en bra mor. - Jag vill inte det. - Vad vill du, då? Se dig själv med pojken på dina axlar... vandra längs Newbury Street. Men Violet, då? Vadå Violet? Jag är tonåring, inte precis en barnunge. Violet. Vilken far har jag varit? Du åt inte, du gick inte till skolan. Du var redan borta och jag fattade inte. Jag uteslöt dig. Jag var rädd att du skulle gå sönder. Jag saknar dig så mycket. Jag skulle aldrig till Harvard. - Men jag har sparat skitmycket pengar. - Ja. Du måste härifrån, pappa. Varje sekund du stannar här i huset är du i fara, och babyn med. Gör det för vår skull. Vart ska du, Ben? Du trodde väl inte jag skulle släppa dig, va? Ur vägen, Hayden. Jag har inte tid med ditt skitsnack. Nu har vi all tid i världen. Välkomna, ni måste vara familjen Ramos. Ja, jag heter Stacy. Det här är min make, Miguel. Miguel. Ett sånt exotiskt namn. Jag är så fascinerad av allt söder om gränsen. Min släkt kommer faktiskt från Spanien. Så mycket bättre. Européer är överlägsna. Det här är ett klassiskt viktorianskt- Det byggdes på 20-talet av en kändisläkare. Som ni ser är det fabulöst. Riktiga Tiffany-armaturer. Allt annat har moderniserats. Lägg av nu, Gabriel. Jag ber om ursäkt för min son. Han är ihopväxt med sin skateboard. Han går ingenstans utan den. Det är okej, mr Ramos. Bara vi inte gör märken på golvet. - Väntar vi på ytterligare syskon? - Nej, vi har bara honom. Tack. Möblerna kommer från förra ägarna... men om ni ser nåt som ni gillar... kan man nog komma överens om ett bra pris. Det är otroligt. Titta på huset! På tal om det, ekonomin är ju dålig... men varför ligger utropspriset så lågt? Det är väl inget mögel eller radon här, va? Nej, så enkelt är det inte. Eftersom det råder total öppenhet... måste jag berätta att de förra ägarna dog här i huset. Hur då? Frun dog i barnsäng... och maken tog sitt liv av sorgen. Han hängde sig i balkongen på övervåningen. En tragisk kärlekshistoria. Det här är deras hund, Hallie. Hon är den enda som överlevt i familjen Harmon. Jag har adopterat henne. De blev i alla fall inte mördade. - Mrs Ramos. - Ja? Jag visar er gärna ett annat hus. Men vart ni än kommer, flyttar ni in i nån annans bakgrund. Det här kan ändå säljas 200 000 billigare än sist jag sålde det. Vad tycker du, Gabe? Jag tror inte på spöken. Så klart att han säger det. Ska vi fortsätta? Ja visst. Ni kommer att älska köket. Lägg av. Bänkskivor i marmor, en frukosthörna- och har ni sett en pastahängare förr? Nej. Inte jag heller, jag lever ensam. Mrs Harmon såg sig själv som en gourmet. Ser ni lusthuset i trädgården? Gick det bra? Ja. Jag halkade. Var är mamma? Så fort hon klev in i köket var matchen över. Vi har just köpt ett hus! Du måste kolla resten av huset. Här finns det plats för ett biljardbord. Här kan vi ta en god mojito en varm sommardag. Ja, ni tål väl värmen bättre än vi gringos. Eller hur? SÅLT Ni har fått nya grannar, ser jag. Ja, hoppas att det är en trevlig familj. Jag skulle gå över och hälsa dem välkomna... men som ni förstår är det svårt att återvända till huset... efter det jag såg. Din dumma jävel. Säg inte att du kommer med fler dåliga nyheter. Inga riktiga nyheter, nej. Ni har alltså inte hittat babyn än? - Inte ett spår. - Det är oroväckande. Vi vill gå igenom rapporten med er igen. Så att vi inte har missat nåt. Visst. Ni gick över till Harmons cirka halvåtta på kvällen... för att kolla dr Harmon och hans dotter. Ni ringde på men fick inget svar och bestämde er att kliva in ändå. Jag är ju inte främmande för tragedier och var mycket orolig. Och jag hade ju rätt. Din dumma jävel. Att hon dödade mig! Rätt åt dig. Min första impuls var att skrika och springa därifrån... men sen tänkte jag på babyn. Fan! Pappa? Det är mycket rörande, alltihop. Men var fan är babyn? Jag började söka efter Harmons dotter. När jag upptäckte att hon också var borta... insåg jag vad som hade hänt. Har du kommit för att se mitt barn? - Jag tänker hämta mitt barnbarn. - Det tror du? Mrs Harmon håller med mig. Dödens Hus är inget ställe att uppfostra barn i. - Jo, för det här speciella barnet. - Han är min. Över min döda kropp. Det gäller väl knappast mer. Fan. Violet har flytt med barnet. Gud vet vart. Men jag ber för dem varje kväll. Om ni påminner er nåt som Violet kan ha sagt... som kan antyda vart hon kan ha tagit vägen, meddelar ni oss? Utan att tveka. Tack för er tid. Vem är min egen lilla ängel? Vem är min egen lilla ängel? Här är min egen lilla ängel. Vem är du? Du har jävligt dålig musiksmak. *** Surfers? Hallå? Inbrottsförsök, va? Vem är du? En ande från mitt tidigare jag. Violet. Jag bor här i närheten. Du har kalla händer. Du vet väl: kalla händer, varmt hjärta. Har du ingen Ramones? Animal Boy eller Too Tough To Die? Försvinn ur mitt rum. Vill du verkligen vara ensam? Det här huset är hemsökt. Du är väl lite snurrig, va? Det är bara början. - Gick det bra? - Ja, golvet är skevt. Vet du vem som är skev? Den där mäklaren, Marcy. Tror du? Jag tycker hon var läcker. Stenläcker, så det ryker. Jaså? Jag får väl göra mig av med henne sen. Jag räcker nog till för er båda. Jag tänker inte dela. Ska vi inviga huset ikväll? Fick du svar nu? Ja, nu. Gabe är däruppe. Jag minns när vi höll på så där. I början. Fortsättning följer. - Precis där vi var. - Ja. Gabe tar studenten i år. Huset är så stort. Tänk om vi känner oss ensamma? En baby? - Är jag inte för gammal? - Nästan. Bäst att vi sätter igång då. Jag har förlorat två barn här i huset. Ett av dem fick inte ens ett andetag... och Constance stal det andra. Han är i alla fall ute ur huset. De verkar som ett trevligt par. De kan inte ha barn här i huset. Nej, vi måste göra nåt. Ni behöver hjälp. Somliga andar här i huset är arga och hämndlystna... och vill gärna lägga över sitt öde på andra. Men många av oss är oskyldiga, vänliga och offer för en annan. Vi vill inte ser mer lidande här i huset. Vad drömde du om? - Fan! - Jag vet nog- Jag skulle också drömma om henne, om jag kunde. Men det gör jag inte. Va fan? Vem är du? Vad gör du i mitt rum? En gång var det mitt rum. Och sen var det hennes. Vad snackar du om? Violet. Hon var min flickvän. Den där läskiga tjejen? Vadå, läskiga? Hon var helcool. Inget hände. Hon sa inget om nån pojkvän. Vi gjorde ***. Jag gör inget, grabben. Jag fattar. Nej, det gör du nog inte. Fan, mamma? Herregud! Miguel! Bort från mig! Bort från mig! - Stanna här! - Vad vill du? Gabe! Gabe? Varför? Jag vill att hon ska vara lycklig och hon gillar dig. - Du är en schyst kille, va? - Vad? Du har en *** kompisar, och gillar idrott. - Du har bra betyg, va? - Lagom. Lagom är bra och normalt är bra. Hon förtjänar nåt normalt. Ur vägen! Jag vill inte göra dig illa! Fast jag måste döda dig. Miguel. Det är dags att du öppnar ögonen... och inser vad det här huset kan göra. Nån måste känna mitt lidande. Låt mig leda dig. Se vad det har gjort med mig. SPRING Varför gör du så här? Inget hände, sa jag ju! - Kan du sluta titta på mig? - Va? Ställ dig upp- Vänd på dig eller nåt sånt? Döda mig inte, snälla. Det är inget personligt, men hon är så ensam. Och det är inte rätt. Ställ dig upp! Lägg av! Vänd dig om. Stygga pojke. Vad ska Stacey tycka! Jag drömmer. Du är helt vaken. Låt henne vara! Din sjuka skitstövel. De har ju knappt flyttat in! Och du snokar redan efter nytt byte? - Vad är ni för några? - Han var min make en gång. Du vet inte hur jag har längtat efter det där. Du vet inte hur länge jag har velat göra det där. Så här går det för en. Det här huset- Fly. Lägg ner kniven, Tate. Men jag gör det här för din skull. Jag kunde inte rädda dig. Det är mitt fel att du är ensam nu. Men jag är inte ensam, min familj är här. Du behöver nån mer. Inte han! Vad vill du, då? Det var dig jag ville ha. Du stötte bort mig. Men jag sa aldrig adjö. Låt mig säga adjö. Adjö, Tate. Sen flyttar nån annan stackars familj in. Några sorgliga typer som inte vet vad de gör. Och vi vet precis vad vi gör. NEDSATT Vår tur slutar med ett av de mest berömda skräckhusen i Änglarnas stad. Den nyaste och blodiga tragedi är familjen Harmon. Här finns inget att se. Den ökar på Mordhusets rykte ytterligare. Jag måste sälja huset. Försvinn! Det räcker nu! Jag måste sälja huset. Får jag störa en stund? Jag är den siste ni vill träffa nu. Du är ingen människa. Du är ett monster. Jag saknar våra samtal, de hjälpte verkligen. Skitsnack, du är en psykopat. Det är en mentalsjukdom, där hjälper inte terapi. Är det er diagnos? Är jag psykopat? Värsta sorten. Du är karismatisk och en patologisk lögnhals. Men bry dig inte om mig. Jag bara fuskar. Terapi funkar faktiskt inte. Varför genomgår man det då? För att man inte vill ta ansvar för sitt skitliv. De betalar en terapeut som lyssnar på deras skitsnack... och får det att verka... speciellt. Sen kan de skylla på sina morsor för allt som gick fel. Känns det igen? Ja, en fantastisk idé. Vecka efter vecka, år efter år... får vi betalt, men innerst inne vet vi att det inte funkar. Din jävla skitstövel. Vi är inte så olika, Tate. Jag är också en ond människa. Jag har skadat dem jag älskade allra mest. Men de förlät dig, va? - Kanske Violet kan förlåta mig också. - Nej. Man kan bara förlåta det som gjorts dig direkt. De människor som du mördade? De är de enda som kan förlåta dig... och den chansen förstörde du. Är det så? Finns det inget jag kan göra? Ingen möjlighet till nåd? Stilig föreställning, Tate. Det missförstådda barnet? Både jag och Violet föll för det. En psykopat är per definition inkapabel till ånger. Nu tar vi om det, och på riktigt den här gången... Du förstörde allt som var viktigt för mig. Vad kan du önska av mig mer? Jag förstår inte dina definitioner, men förlåt mig, Ben. - Mer för dig än nån annan. - Förlåt är ett enkelt ord. Tänk om du skulle ta ansvar för dina handlingar istället? Du kan inte ens säga orden. 1994 satte jag eld på mammas pojkvän. Sen sköt jag 15 ungdomar vid Westfield High. Jag mördade bögarna som bodde här före er. Våldtog din fru. Det finns mer, andra som jag skadat. Jag ska berätta allt. Jag är inte din präst. Tate. Jag kan inte förlåta dig allt. Det fattar jag. Men kan du bara... vara med mig ibland? Hallå? Tack gode gud att du är här. Jag är så trött. Är ni den nya barnflickan? Mrs Montgomery, tack. Det har mamma lärt mig. Man ska aldrig låta tjänarna säga ditt förnamn- Är det min baby? Förlåt mig, mrs Montgomery. Jag skulle ha kommit förr, men jag trodde inte han klarade sig. Jag trodde han var dödfödd. Nästan. Han gav upp ett litet pip, sen dog han. Jag är nog den ende som såg det. Inte Charles, geniet. Det är ett olyckligt barn. Ditt fel, hans biologiska mor. Du kanske inte hade näring nog, eller usla gener. Jag är rätt missnöjd, han är en vekling. Han har starka lungor, jag hörde honom ditupp. - Får jag? - Bort med tassarna. Ni tror att ni bara kan dyka upp här med nån sorts födslorätt... men det är redan förutbestämt. Det är min baby. Jag förstår. Men jag har några trick... som kanske kan få honom tyst. - Vad heter han? - Lille Högljudda Monster. Tyst, lilla baby Var alldeles tyst Mamma tänker ge dig en liten fågel Om den inte sjunger mer Får du av pappa en vacker ring Tack gode Gud. Jag blev riktigt rädd att jag skulle skada honom om han inte blev tyst. Han har varit otröstlig i evigheter. Jag är så trött. Jag tror att jag måste... vila lite. Kan du kanske ta honom över natten? Ta ni och vila ett tag, mrs Montgomery. Vi klarar oss. Jag har nog inte tålamod nog för att vara mamma. Det var nog alla de där gräsliga barnflickorna. Mamma var inte heller så bra på det. Är du en Nicholas? Eller en Jonah? En Jeffrey, kanske? Blir du en liten Jeffrey? Vem är du, lille man? Moira, vad gör du? Skurar skåpen med vinäger, mrs Harmon. Jag insåg just hur klibbigt det var när de flyttade ut. Jag vet inte vad jag ska göra annars. Städa kan jag, så att jag fortsätter. Ursäkta, Moira. Titta vem jag har hittat. I källaren. Han var där med Nora och kunde inte sluta skrika. Jag visste att hon inte klarade honom. Hon ville inte ha nån baby. Hon satt bara fast i tanken. Det finns ingen moderlig i henne. Vill du hålla honom? Här får du. En sån liten skör varelse. Med en hy som persikor. Jag kunde a blivit en bra mamma om jag inte varit en sån slampa. Förlåt, det finns inget värre än en självömkande hemhjälp. Jag kommer att behöva så mycket hjälp med honom. Jag kan inte acceptera det, jag är ingen barnsköterska. Jag menar inte att du skulle jobba åt oss. Utan om du vill bli hans gudmor. Om ni känner er tryggare. Du skulle tillföra familjen en ***. Jag hittade dem på vinden. Julgransprydnader som är antika. Jag antar det. Du kommer att inse, Violet... att ordet "antik" förlorar sin betydelse... när hela ens existens är ett enda långt "idag". Är alla beredda? Titta. Jag högg ner den själv, faktiskt. Har ni nånsin sett nåt så vackert? Ja. Se på honom, så otrolig. Han skriker nästan aldrig. Ser ut som sin pappa. Vill du hålla honom? Jag trodde inte det var möjligt, Vivien. Jag är lycklig. Lägg ner, Rimbaud. Hon vill inte ha dig. Du kommer inte åt henne mer. Hon vill inte prata med dig mer. Jag kan vänta. För alltid, om jag måste. TRE ÅR SENARE Pling-plong. Skulle du vilja göra ett mirakel idag, Helen? Constance, sätt dig bara i en stol! Var har du hållit hus? Jag började tro att du hittat en ny salong. Himmel, nej! Nej jag har varit hemma ett tag. Skrik inte nu när jag tar av sjalen. Hemfärgning och jag har blivit alltför goda kompisar. - Stannar hemma, har du varit sjuk? - Nej. Jag har fått en baby. - En baby? - En pojke. En son. Nej, jag har inte fött honom själv. Hans mamma var en syssling på min mammas sida. Familjen DeLongpres i Virginia. Evaline och Steve. De dog i en motorvägsolycka utanför Richmond... och lämnade den lille föräldralös. - Så hemskt. - Ja. Men Michael och jag var avsedda för varann. Han skulle bli min son. Och jag, hans mamma. Jag är så trött på att se ut som hans mormor. Använd din magi. Du är verkligen en konstnär. T.o.m. konstnärer behöver riktiga material. Under alla år som jag känt dig... har du inte sett yngre eller vackrare ut. Det är sant, va? - Får jag avslöja en sak? - Ja. Ända sen jag var en liten flicka... visste jag att jag var ämnad för nåt stort. Jag skulle bli någon. En person... som betyder nåt. En filmstjärna trodde jag en gång. Men mina drömmar blev mardrömmar. Istället för lagerkrans... blev det begravningsblommor. Istället för ära... bitter besvikelse. Grymheter. Nu förstår jag. Tragedierna har förberett mig... för nåt större. Alla förluster var bara en läxa. Jag förbereddes. Och nu vet jag varför. För detta barn. En märklig pojke. Ämnad för storartade saker. I behov av en märklig mor. Någon som skapats i motgångarnas eld... som kan leda honom... med klokskap... bestämdhet- Med kärlek. Förlåt att jag är sen, Flora. Men Helen berättade varenda tröttsam detalj... om sin systerdotters bat mitzvah. Vilka summor de där människorna slänger ut på en 13-åring- Flora? Herregud! Vad ska jag göra med dig? Översättning: Eva Söderqvist Swedish Retail subrip by jeem.