Tip:
Highlight text to annotate it
X
Oavsett var vi gömmer oss
så hittar replikatorerna oss.
Atlantis lämnar planeten.
- Vi är inte tillräckligt högt upp.
- Vi har inte kraft nog.
Vi är vilse. Vi ramlade ur hyperrymden
för tidigt. Jag vet inte var vi är.
Hon svarar inte. Pupillerna är slöa.
Förbered OP och ha en skanner redo.
Flera kondensatorer är påverkade av
strålen.
Hon lider av vätskefyllnad och det
kan orsaka allvarliga hjärnskador.
- Vad är det?
- Asteroidbälte.
Vi ska rensa vägen med våra droner.
Elisabeth kraschar. Vi måste göra det
nu.
- Vad gjorde du?
- Aktiverade naniterna.
- För helvete, McKay!
- Jag är säker på att de fungerar.
- Det här är en mycket dålig idé.
- Finns det någon planet med en ZPM?
Det skulle vara replikatorernas värld.
Känner du för en stöt?
Okej, när jag säger, prova,
tar du den vänstra.
- Herregud! Jag sa, när jag säger till.
- Jag tyckte du gjorde det.
Hur går det grabbar?
Vi hade varit längre om inte Timmy
torteraren här, försöker döda mig.
Jag försöker inte... döda honom.
Kan du hoppa in i hyperrymden, eller?
- Ja, jag tror det.
- Du tror det?
- Ja, det tror jag.
- Du sa att du kunde det.
Korrigering. Jag sa "troligen göra det."
Han har problem med en algoritm som han
skapade vid sin närapå uppstigning.
Det är otroligt komplext, okej.
Det får teoretiska strängar
att likna icke linjära dynamiker.
Och även om jag får det att fungera så
är det tusentals saker som kan gå fel.
Jag förstår. Det är svårt. Odds 1
till 1 miljon, bla, bla...
Något annat, eller är du här för att
bara förringa?
Nej, nej... Inte bara.
Det är ett annat problem vi måste
tänka på.
Som att...
Vad gör vi när vi kommer dit?
Att få in den här saken i hyperrymden-
-är det lätta, infiltrera staden och
stjäla ZPM:en tror jag är lite osäkert.
- Minst sagt.
- Jag har tänkt på det.
Jag tror att ska vi lyckas
måste vi ha lite hjälp.
Från vem?
Känner du för en liten tripp?
Text hämtad från www.UNDERTEXTER.se
Översatt av: Pedalen
Omsynkning: Barbie_on_Weed
www.divxsweden.net
-bästa svenska undertexterna på nätet
Stargate Atlantis, Säsong 04, Episod 02
"Lifeline"
Naniterna i dig, tror jag att om de
kommer nära deras stad-
-så kan jag manipulera dem
att hacka deras huvuddator.
Vi måste hitta närmaste ZPM och
snabbaste vägen dit.
Inte bara det, vi kan se deras rörelser
också.
Vi märker dem innan de ser oss.
Men faran är inte över för det.
- Långt ifrån, men...
- Men, det ger oss en fördel.
Vad händer om de tar kontroll
över naniterna?
- Det kommer inte att ske, jag...
- Men, om de gör?
Rodney fick order att skapa en döda
knapp. Aktiveras den, neutraliseras de.
"Neutraliseras de." Du menar, stängs av?
- Ja.
- Och naniterna håller mig vid liv.
Det gör de. Stänger vi av dem...
...dör du.
Men det kommer inte att ske.
Okej?
Rodney har order att hålla ett öga på
de små rackarna, så de sköter sig.
Vi skulle inte begära det här om det
inte var enda chansen att lyckas.
Hon har rätt. Får vi tag i en ZPM...
När åker vi?
- Nu.
- Vad? Nej, nej. Inte nu. Jag har int...
Slutför den. Vi måste åka.
Du kommer att bli bra, Elisabeth
Ändå vill jag att ni håller koll på mig-
-och vid första tecken, får ni inte
tveka att använda döda knappen.
- Okej, men det kommer inte att ske.
- John, jag menar det.
Hallå, Teyla, vänta.
Jag behöver ha dig att bevaka det här.
John, om inte uppdraget blir lyckat...
Zelenka tror att han hittat
en planet med rätt atmosfär.
Han kan nog få dit staden i ett stycke.
Utan sköldar kan vi inte landa.
Jag vet. Vi har inte kraft nog,
att gå i omlopp.
Du måste flyga förbi och få in alla
hopparen.
- Du menar överge staden.
- Ja, om det kommer till det.
De kommer att behöva en ledare...
...någon kan hålla dem vid liv,
och mest av allt, hålla hoppet uppe.
Det är du, Teyla. Är jag inte tillbaka
om 12 timmar, ger du ordern.
Okej.
Nu!
- Är du säker?
- Ja.
- Jag frågar då du var osäker senast.
- Radek!
Okej!
Okej?
- Jag tror vi har det.
- Bra. Bra, nu...
Så länge vi inte bränner upp
all kraft på första hoppet, så...
Ja, ja. Visst. Jag sticker nu.
- Är du klar?
- Ja.
Jag vet inte om det fungerar, jag har
gjort allt jag...
Sheppard, var redo.
- Okej, Teyla. Vi är klara för start.
- Uppfattat.
Hangardörrar öppnas.
Kom ihåg, inga vilda partyn när vi
är borta.
Vi ska försöka hålla oss.
- Lycka till.
- Okej, då kör vi.
Rodney? Är du redo?
Sa jag att det här kanske inte fungerar?
Eller att vi kan ramla ur hyperrymd för
tidigt, och hamna mitt i djuprymden-
-eller pulvriseras i samma ögonblick
som...
Svara bara på den förbannade frågan!
- Ja, jag är redo.
- Bra. Sätt dig ner.
Här kommer det.
Okej. Öppnar hyperrymds fönster
om tre... två... ett.
Åh, min gud... Det är vackert!
Ja, det är det.
Det ser ut som Elwynn skogen.
Åh, inget... Det är ett land i Warcraft.
Det är ett... spel jag brukade spela.
Ja... Ibland.
Blir du okej?
Ja. Jag bara, du vet, jag kommer aldrig
iväg på utomvärlds uppdrag. Nästan.
Ta lite kort, vi blir inte här så länge.
Okej, ingen dum idé.
Överste Carter anropar Apollo.
Överste Ellis, hör du mig?
- Fem av fem, överste.
- Vi är redo för transport vid porten.
- Nej, nej, vänta.
- Avvakta.
Välkomna till Pegasus galaxen, överste.
Tack.
Fortfarande inget från Atlantis?
Ingenting. Jag har gått igenom dina
specifikationer som du föreslår-
-för sensorerna.
Du begär ökad kraft på fem
sammanslagningar.
Plus att du vill slakta delar
från ett halvdussin system-
-inklusive subrymds kommunikation.
- Det är korrekt.
- Och om de försöker kontakta oss?
Om de kunde det, hade de gjort det.
Allt det här baseras på ett antagande
att de gått ur hyperrymd tidigt.
Ja, vi tror att det är det
mest sannolika scenariot.
Okej. Låt oss göra det.
Gratulerar Rodney.
Din hyperdrive fungerade.
Oturligt nog, tro det eller ej,
men Zelenka hade faktiskt rätt.
Vi brände mer kraft i hoppet
än vi kunnat tro.
Vad säger du, vi kommer inte tillbaka?
Nej, nej, vad jag säger är...
Faktiskt så är det vad jag säger.
När vi har en ZPM, kan jag ta kraften-
-och inte överladda huvud...
- Låt ta ett steg i taget, okej?
Första steget blir att få tag i en ZPM.
Okej.
Okej, jag tänker försöka initiera
länken.
- Vad vill du att jag ska göra?
- Inget.
Låt mig veta om något dyker upp i ditt
sinne.
Vad menar du? Kommer jag att känna
något, eller är det mer som...
Åh, herregud.
Jag gjorde det.
Jag menar hon gjorde det.
Vi måste vara snabba. Även om
naniterna är i sniffmode, vet de snart-
-att en annan spelare är med i spelet.
- Hur känns det, Elisabeth?
- Mycket konstigt.
Jag kan plötsligt se staden framför mig.
Varje korridor, varje rum.
Den vägen.
ZPM:en.
Fjärde kvadranten, övervåningen,
enkel access, knappast någon där.
Tja, det fungerar för mig.
Okej, vi har landat. Rodney stanna med
Elisabeth-
-och granska all intel.
Ni kan guida oss via radio.
20 meter till vänster,
bakom hopparen finns en dörr.
En trappa ner kommer du till
hjälpkorridor sju.
Gå nu, kusten är klar.
- Vi är vid korridoren.
- Ta till höger.
Sex meter fram, ska det finnas en
korridor.
- Vi ser den.
- Vänster. Vänta! Tillbaka!
Det är okej. Han såg er inte.
Verkligen... Du vet det?
Ja, som sagt, det är konstigt.
- Kan vi gå nu?
- Ja, gå nu.
Ta vänster, sedan höger.
- Det bör vara rakt framför er.
- Ja, jag ser det.
Vänta lite, Chewie.
Vet de inte, när vi drar ur pluggen?
Troligen, men de har flera ZPM:er.
Vi får hoppas att det blir när vi åkt.
Det är önsketänkande.
Är vi fortfarande okej?
En liten grupp av replikatorer på
ovanvåningen-
-på väg mot er, så snabba på.
- Jag har den.
- Vi är på väg mot er.
- Koppla in ZPM:en. Vi sticker.
- Vänta, vi kan inte åka.
Vad pratar du om? Du sa du kunde få
igång hyperdriven.
Ja, jag menar vi kan, men inte än.
När Elisabeth var inkopplad gick jag
genom replikatorernas grundkod.
Jag hittade det här.
Vad är det där?
Den heliga kalken.
Orsaken till deras varande.
Kommandokoden att attackera vålnaderna.
Men, de attackerar inte vålnaderna.
De har suttit på häcken i tiotusen år.
- Bara för att den är inaktiverad.
- Och hur hände det?
Jag vet inte. De gamla kan ha gjort det
när de tappade kontrollen.
Du bara upptäckte det nu, eller?
Det här är bara en av miljoner kommandon
i grundkoden.
Jag antog att det fanns något liknande,
men det var inte lätt att hitta den.
- Kan du aktivera den?
- Ja, men det finns ett problem.
Jag kan omprogrammera dina naniter och
använda länken, men-
-vi måste vänta till nästa förening för
att få effekt på alla, samtidigt.
Vi vet inte när det kan ske.
Och då vet de att du är där-
-och vidtar steg för att assimilera dig.
- Då gör vi det inte.
- John, du vet vad det kan betyda.
Om replikatorerna går i krig mot
vålnaderna...
- Glöm det.
- Det är inte ditt beslut!
I helvete det inte är!
Vänta, det kan finnas en annan väg.
Det finns en central datakärna.
Det är som en backup disk
för alla replikatorer.
Om jag kan ladda upp attackkoden
direkt till den behövs inte Elisabeth.
Vi kan vara halvvägs tillbaka när den
får effekt vid nästa förening.
Det låter mycket bättre.
Bara ett litet problem...
Egentligen inte ett litet problem.
Kärnan är i centrum av staden, några
våningar ner.
Omöjligt att nå utan upptäckt.
Fint. Vi får komma återkomma
när vi lämnat ZPM:en på Atlantis-
-och landat staden.
- Jag tror inte vi kan göra något annat.
Han har rätt. När de märker
att ZPM:en saknas, kan de spåra oss.
Jag kan inte göra om det då.
Ska vi göra det här,
är det nu eller aldrig.
Du tänker göra manteln till
anti-replikator?
Ja, genom att koppla A.R.G:s kontroll
kristall till mantelns generator.
Frågan är bara hur långt jag kan sträcka
den.
Flyg oss så nära centrum du kan.
- Där.
- Kommer vi inte att synas då?
Jo, det blir vi. Anti-replikator
fältet skyddar oss-
-om jag kan vidga fältet att täcka
hopparen och datakärnan-
-och förutsatt att vi kan springa fort
nog dit, få in programmeringen-
-innan de kan motstå fältet, och...
Du vet... slaktar oss.
Oroa dig inte, du följer inte med.
Inte Elisabeth heller.
- Ursäkta, vad?
- Ni får guida oss som förra gången.
Vänta. Om jag inte är där,
hur ska vi få in programmet?
Ge mig det så lägger jag in det.
Plug and play? Tror du det är så enkelt?
Det blir det, för du ska göra det så
enkelt.
- Jag behöver dig här, Rodney.
- Varför?
- Rodney!
- För att hålla koll på mig.
Du kanske måste aktivera döda naniterna
knappen. Du kan hålla bättre koll-
-på mig om vi stannar i hopparen.
Okej. Hallå, försvinn från det där!
Kärnan är under den plattformen.
Hur långt under?
Nio våningar.
Lätt som en plätt.
- Någonting?
- Nej.
Elva hopp.
Tyvärr. Med ökad räckvidd på sensorerna,
täcker vi bara ett litet område.
Vi har 39 hopp kvar innan vi
når Lanteas ursprungsplanet.
39?
Rymden är ganska vid.
Det menar du inte?
Starta hyperdrive.
Stopp vid nummer tolv.
- Vi är synliga.
- Startar anti-replikator fältet nu.
- Det fungerar. Då kopplar vi in
och ser hur långt vi penetrerar.
- Penetrerar?
- Vad då?
Då kör vi.
- Det fungerar.
- Förbannat rätt att det fungerar!
Det omsluter kärnans rum.
Ni kan gå säkert nu.
Vad? Ni tror inte mig, men henne tror
ni på?
- Inget illa ment.
- Illa ment, taget.
Rakt ner, nio våningar.
Sedan snabbt
nedför korridoren till rummet.
Okej, jag skrev en enkel transportkod
i block för att ladda upp attackkoden-
-direkt in i kärnan.
Du behöver bara koppla in den här i
huvudkretsen-
-så konfigurerar den sig och laddar upp.
- Bara plugga in.
- Du ville ha det enkelt.
- Jag gillar enkelt.
Ja, vi skapade adaptern mot de gamlas
teknik-
-vilket replikatorerna gärna imiterar,
så det bör inte vara något problem.
Nu, ni måste vara snabba, för så fort de
vet vad vi gör, försöker de stoppa oss.
Gör bara vad du gjorde senast.
Vi är tillbaka innan du vet det.
Då sticker vi.
- Vad är det?
- En energi anomali i andra kvadranten.
- Källa?
- Okänt än så länge.
Det skapar söndringsfält från
toppvåningen, nio våningar rakt ner.
Härden.
Okej, vi är här. Vänster eller höger?
Vänster.
- Skölden fungerar, Rodney.
- Bra. Se till att vara bakom den.
- Tack för tipset.
- Ta till höger nu.
Vi är framme. Jag antar att den
stora glödande saken är härden.
Det är det. Det bör finnas en öppning
där du kan plugga in sladden.
Okej.
Då försöker vi.
- Den är inkopplad.
- Är den? Varför ser jag inget?
Satte du den i rätt slot?
Det finns bara en slot, Rodney.
Skynda, John, de kommer.
Det är hundratals av dem.
- Skyddar inte fältet oss?
- Bara om ni skyndar er.
Okej...
Försök plugga in den igen.
Den är inpluggad igen.
Fortfarande inget. Vad gjorde du?
Ingenting.
De fortsätter attackera fältet.
De är villiga att offra sig själva.
Varför skulle de göra det?
Ju mer de attackerar det, desto snabbare
vet de hur de kommer förbi det.
- Då måste vi komma härifrån snart.
- Rodney, varför fungerar det inte?
Därför att kärnan
inte känner igen handdatorn.
- Varför inte?
- Jag vet inte!
- Vi är snart igenom fältet.
- Bra.
Jag är på väg.
Justeringarna måste in i protokollet
för att utnyttja parallellen på enheten.
- Vad?
- Gör bara som jag säger. Koppla loss.
Gå in i rootkatalogen på handdatorn.
Det här är inte "enkelt!"
- De måste ut nu, genast!
- Men vi är inte klara.
Det finns ingen tid. De har knäckt
fältet.
Vad menar du med knäckt fältet?
De vet hur de förbigår det. Vi måste
snabba oss.
Du måste göra ändringar i handskaknings
prokollet för direkt data ersättning.
Vi behöver tillåta återsynkning av
paketgränserna i dataströmmen.
Oberoth är på väg mot kärnans rum.
- Han vet att det är vi.
- Hur långt bort är han? Hinner de ut?
Nej. De kommer från alla håll.
De är fast.
Det betyder att de är närapå döda.
- Vi kan höra er, vet ni det?
- När jag säger, så gott som döda...
- Elisabeth?
- Stanna här!
Du kan inte gå ut dit! Elisabeth!
- Vad händer, Rodney?
- Elisabeth lämnade hopparen.
- Varför?
- Vet inte. Hon bara sprang ut.
Elisabeth, Sheppard här. Hör du mig?
Elisabeth, svara.
- Om de tar henne...
- Jag vet.
Så, vad gör vi nu?
Hon sa att du skulle trycka på knappen
om hon gjorde något misstänksamt.
Jag vet, men...
Sheppard...
Ge ordern.
Gör det.
- Det fungerar inte.
- Vad?
- Varför inte?
- Ge mig en sekund.
Jag får ingen verifikation, och fråga
inte varför, för jag vet inte, okej?.
Sist hon hade aktiva naniter i sig
hade hon lite kontroll-
-och hon har kanske det nu också, eller
så stör de hennes frekvens.
Jag vet inte, jag behöver köra en
diagnostik.
Bättre upp, varför inte hitta en väg ut?
Om vi ändå är körda, varför inte avsluta
uppdraget?
- Doktor Weir?
- Hej, Oberoth.
- Du är överraskad.
- Det är jag verkligen.
Niam infekterade mig med naniter.
Ja, jag kan känna dem nu.
Vi lyckades neutralisera dem.
Och sedan programmera om dem.
Och manipulera dem för vårt eget syfte.
Strävsamt av er.
Vilket är därför jag har
en fysisk länk genom dig.
Jag har en direktlänk till
replikatorernas kollektiv.
Jag har kontrollen nu.
Inkopplad igen. Något ännu?
Ja, ja, det fungerar.
Vad fasen hände nyss?
- Replikatorerna är frusna.
- Det ser jag väl. Vem gjorde det?
Inte var det jag.
- Det kan ha varit Elisabeth.
- Kan hon göra det?
Jag vet inte, jag menar, hon måste vara
direktkopplad till kollektivet-
-vilket gör att chansen att ta över
naniterna ökar exceptionellt.
Hur lång tid till de vaknar upp?
Din gissning är lika bra som min, men
jag tror mer på mindre än mer.
- Kan vi sticka?
- En sak i taget. Hur går uppladdningen?
Nästan där, några sekunder till bara.
- Hur många sekunder?
- Börja inte nu igen!
Jag är imponerad av din styrka-
-Dr Weir, men jag påminner om att det är
en tidsfråga före jag gjort korrigering-
-att återta kontrollen.
Jag är beredd att slåss så länge
det behövs.
Bra för dig.
Ditt begär att skydda ditt folk är
beundransvärt.
Men du kommer till *** att misslyckas.
Fortsätt tro det.
Låt din arrogans undergräva dig.
Du vet att det sant, Dr Weir.
Jag känner att du redan blir svagare.
Trots ditt begär-
-är det här en fight som du är-
-illa rustad för.
Sådär. Du är klar. Koppla ur och stick.
Än en gång, har du underskattat mig.
De rör på sig igen!
Ja, jag vet.
- Tja, det här känner man igen.
- Jag försöker se om intrånget är-
-modighet eller dumhet.
- Var är Dr Weir?
Hennes försök att ta kontroll över
kollektivet, blev för mycket för henne-
-och gav hennes sinne och kropp
en virtuell död.
Hon har skickats iväg för... reparation.
- Du tänker ta kontroll över henne.
- Det är vad som redan hänt.
Tyvärr så lyckades jag inte få ut all
information ur henne.
- Så jag måste ta den från dig.
- Information?
Om Atlantis exakta position.
Ni lämnade planeten innan vi hann
förstöra den.
Tråkigt att vi störde era planer.
- Inget är stört-
-snarare uppskjutet.
Och nu med er hjälp, kommer vi att
slutföra förstörelsen.
Du får se att ingen av oss
lämnar information frivilligt.
Du vet, ganska väl, att vi har metoder
att få den information vi behöver.
Problem?
Vad?
Jag tänkte att eftersom du rört runt i
våra sinnen, så gör jag samma sak i ert.
Du övervann inte mig, Oberoth.
Replikatorvakterna tog inte mitt team.
Det var ett fiction scenario i ditt
sinne.
I verkligheten är dina vakter frusna,
och mitt team flyr, när vi pratar.
Du hade fel, Oberoth.
Jag har aldrig underskattat dig.
Däremot har du helt klart underskattat
mig.
Du lämnar inte staden levande!
Kanske inte, men mitt team gör det!
- Inget än från Elisabeth?
- Nej.
Nej. Ingen kontakt med henne, inga spår.
Det är som hon försvunnit.
- Om hon frös replikatorerna, lever hon.
- För stunden, kanske.
- Hon kan inte vara långt härifrån.
Vi hittar henne.
Gör det fort. Replikatorerna kvicknar
till snart.
Tack, Rodney.
Jag beundrar din orubblighet.
Men jag kommer inte att bli lurad igen.
Du kämpar, Dr Weir.
- Elizabeth.
- Stick till hopparen.
Du följer med oss.
Jag kan inte hålla dem frusna
länge till.
Vi lämnar dig inte efter!
Om ni inte sticker nu, kommer ingen
av oss härifrån! Stick! Det är en order!
- Kom!
- Elisabeth!
Stick!
- Tack, gode gud.
- Elisabeth?
Kan vi mantla?
Rodney, kan vi mantla?
Nej, inte än. Vi tog för mycket kraft då
vi kopplade till A.R fältet.
Jag försöker koppla om ZPM:en,
men vi behöver tid.
Vi får alltså sticka fort, då.
- Hur verkar hyperrymd?
- Inte bra.
Att ta kraft från ZPM:en är svårt.
Minsta lilla fel, så kan vi alla...
Två skepp kommer mot oss!
- Rodney?
- Lyssna, jag behöver mer tid!
- Vi förlorade precis vapnen.
- Kom igen, McKay.
Det är inte så enkelt!
En felkalibrering-
-och vi bränns till aska i hyperrymden.
Jag får in något rakt framför oss.
Skit...
De laddar vapnen!
Vad i helvete är det?
Överste Sheppard, Apollo här,
hör ni oss?
- Överste Ellis, är det ni?
- Ja, hangar 302 är öppen för er-
-och ni har tillstånd att komma ombord.
Uppfattat Apollo, vi är på väg.
Jag kan tillägga att er timing är djäkla
perfekt!
Vi skulle kommit tidigare, men vi hade
problem att hitta Atlantis.
Sam?
Är det du?
Det är jag. Jag förklarar när ni är
ombord.
Överste, vi förlorade Dr Weir
på deras planet.
Kan du låsa på henne
och stråla ombord henne?
Jag får inte in någon signal.
Uppfattat.
Här är en bra en. M35-117.
- Vet Dr Weir om den?
- Den finns inte på någon lista.
Jag sökte på planeter som inte varit
intressanta tidigare.
De kan sondera henne, de kommer inte att
hitta något.
Bra.
För oss.
Stabil atmosfär, stor ocean.
Förutom de enorma ormliknande varelserna
som bosatt sig där-
-så är det en välkomnande miljö...
Visst, Radek, hur går det?
Allt klart här. ZPM:en är online.
Okej, då kör vi.
Vi gjorde det.
Det är fortfarande en fråga om att
landa.
Tja, bara att hoppa i stolen och sänka
oss ner.
Det kan bli svårt.
Vi tog mycket kraft av ZPM:en.
Har vi kraft nog att hålla skölden uppe
vid inträdet?
Säkrast det. Den här storleken skapar
stor friktion.
Kommer vi in för fort, eller brant,
förtunnas skölden-
-och allt slits i stycken eller
brinner upp, eller både och.
- Du slutar aldrig, vet du det?
- Vad?
Säg till alla att spänna fast sig,
vi går in.
Sköldar okej, än så länge är allt okej.
- Vad är fel?
- Vinkeln är för brant.
Fortsätter vi, belastas sköldarna för
hårt och ZPM:en töms på energi.
Sheppard, vinkeln är för brant.
Du måste räta ut den i inträdet.
Faktiskt menar du "ingång", vi lämnade
aldrig den här...
- Bill.
- Okej.
- Räta ut vinkeln.
- Jag hörde dig första gången, Rodney.
Och ändå kommer vi in för brant.
Var beredda.
Vi är över oceanen.
Sheppard, bromsa oss, vi kommer in över
vattnet.
Det är uppfattat.
Det går för fort, bromsa ner!
Vi vill landa mjukt,
som ett löv som kysser dammen.
Det var ju också en kyss!
Hur mår vi?
Systemet mår bra... än så länge.
Mycket energi kvar i ZPM:en.
Sänk skölden.
Överste Sheppard, vi klarade det.
Staden flyter lugnt på oceanen.
Utmärkt landning.
Tack.
Vem tror du kommer att ersätta henne?
Jag vet inte.
Vem det än blir,
så är det svårt att fylla de skorna.
Ja.
- Okej, gör ett försök.
- Okej.
Det här är Atlantis som anropar
stargate kommandot. Hör ni oss?
Vi hör er Atlantis, skönt att höra
från er.
Härligt att bli hörd. Hälsa general
Landry att vi är tillbaka på kartan.
- Rodney...
- Vad?
Långdistans sensorerna visar en stor
flotta skepp-
-som lyfter från replikatorernas planet.
Men de går inte mot oss.
Det där är en av vålnadernas planeter.
Attack kommandot måste ha aktiverats.
Där ser man. Det fungerade!
Där är du.
- Två månar!
- Faktiskt så är det fem.
Bara det att det är bara de här två
som syns.
- Verkligen?
- Ja.
Jag hörde att Rodney kopplat in oss på
intergallaktiska bryggan.
Ja. General Landry var oerhört
lättad att höra från oss.
I all uppståndelse
fick jag ingen chans att tacka dig.
Din befordran. Du är ju överste nu.
Jaha, tack.
- Tänker du stanna kvar?
- Nej.
General Landry vill att Dr Lee och jag
återvänder och rapporterar om det här.
Apollo stannar i omlopp, om ni skulle
behöva assistans med något.
Tack för att du räddade oss
från de onda grabbarna där borta.
Det var riskabelt.
Det var inget, jämfört med det ditt team
tog.
Jag är faktiskt förvå*** att du
lyckades klara det.
Vi fick lite hjälp.
Jaha.
General Landry sänder sina kondoleanser.
Han blev mycket ledsen
att höra om Dr Weir.
Det blev vi alla.
Vi har inte gett upp.
Om det finns en chans att hon lever...
...så hittar jag henne.
Ja, jag vet.
Text hämtad från www.UNDERTEXTER.se
Översatt av: Pedalen
Omsynkning: Barbie_on_Weed
www.divxsweden.net
-bästa svenska undertexterna på nätet