Tip:
Highlight text to annotate it
X
Ni känner nog till en vid namnet Janus.
Jag har info om var hans labb finns.
- Vi blev attackerade.
- Av vilka?
Få saken funktionsduglig inom en timme
annars dör han, förstår du?
På nåt vis
så fann ni Attero-apparaten.
Vi är instängda.
Det är fel på saken,
jag måste tala med...
Fortsätter det så exploderar porten.
Alla som inte behövs här
tar sig till stadens utkant.
Det är inte tillräckligt.
Snabbt! Vi måste föra
alla till den lägre delen av tornet...
Sheppard, är du okej?
John?
- Det finns två där uppe.
- Jag hämtar mitt folk.
John?
- De var kvar när jag gick.
- Om explosionen var kraftfull nog-
-finns det kanske inget kvar att hitta.
Hörde du det?
John!
Vi tog inte skydd.
Mår du bra?
Mina öron...
tror jag har glasbitar i ryggen.
- Vi är utan porten och kontrollrummet.
- Men du klarade dig. Vilket är bra.
Alla trupperna är ombord.
Ge order att samla in människorna
i en av hangarerna.
Meddela vår kupa att vänta här
och inte använda hyperdriften-
-är det förstått?
Vart ska vi?
Atlantis.
SSG - SweSUB Group © Barbie_on_Weed,
taureane och TAZ
Den enda sidan för svenska undertexter!
- www.SweSUB.nu -
Banks och hennes team ska inrätta
en sjukstuga vid det skadade rummet.
- De har redan börjat. Hur mår du?
- Jag är vid liv.
- Jag förstår inte vad som hände.
- Porten exploderade.
- Så mycket förstod jag. Men varför?
- Jag vet inte.
Var är McKay när man behöver honom.
Saken skapar en turbulens som stör
Vålnadernas kontroll över hyperdriften.
Men det finns en biverkning.
Vi har inte sett det än-
-för det finns ingen port här.
Det påverkar bara Vålnadernas hyperdrift
men skapar en farlig strålning-
-vilket inverkar på portarna.
- Som i alla portarna?
- Alla i Pegasus.
- Inverkan på vad?
När porten rings upp samlas kraften
som överbelastar den.
Så länge saken är igång och någon
ringer upp en port i galaxen...
Exploderar den.
Miljoner dör om vi inte stänger av den.
Precis i tid, mr Woolsey.
Vad du än tror att vi har gjort,
så kan jag lova...
- Ta oss ur hyperrymden.
- Vi är inte framme vid Atlantis än.
Vi är inom kommunikationsavstånd.
Vi vill inte komma för nära.
Jag hoppades att du skulle vara
vaken för det här.
- Är allt igång?
- Allt går igenom det här rummet.
- Då famlar vi inte helt i blindo.
- Men det är illa.
Utan porten eller Daedalus
kan vi inte ta oss till M6H-987-
-eller rädda Jackson och Rodney.
- Den som kontaktar Daedalus får pengar.
- Har du en idé?
- Får ett meddelande från Daedalus-
-räknas det?
- Det får duga. Släpp fram honom.
Jag betalar dig senare.
- Daedalus, det är trevligt att...
- Överste Sheppard.
- Vad är det här? Var är Caldwell?
- Han och de andra är ur tjänst.
- Vi är inte nära nog för en hoppare.
- Jag återlämnar dem till dig.
- I utbyte mot vad?
- Ni aktiverade Attero-apparaten.
Ni ska stänga av den
och berätta var den finns.
- Vad pratar du om?
- Det var smart av dig-
-att lura ut oss
så du fick se om det fungerade.
- Vad fungerade?
- Jag är imponerad.
Jag var där för 10 000 år sedan
när de Uråldriga satte på maskinen.
Men de hade inte modet
att låta den vara på-
-när de såg hur många portar som
förstördes, och människor som skulle dö.
Ge mig direktiv på var saken finns
så återlämnar jag alla till dig.
Vi hade inget med det här att göra.
För varje minut som går
till du berättar var saken finns-
-dödar jag en från ditt team.
- Nedräkningen börjar nu.
- Ett ögonblick.
Det här borde inte räknas på tiden.
Han har inte sagt nej...ännu.
- Vad är chansen att - vad heter saken?
- Attero-apparaten.
Vad är chansen att den kommunicerade
med andra sidan när Rodney var i labbet?
M6H-987? Mycket troligt
att han och Jackson är där.
Måste vara ett vapen Janus skapade
under kriget med Vålnaderna.
Att portarna förstördes
var nog inget de hade räknat med.
Det som togs från labbet gjorde att de
kunde återaktivera den igen.
Todd gjorde sig besväret
att ta Daedalus.
Får han adressen så förstör han allt
i sin väg, även Rodney och dr Jackson.
Vi har inget val.
Vår sköld tog det mesta av explosionen,
men händer det på andra världar-
-kan miljoner dö.
Släpp fram honom igen.
Det är inte vi
som ligger bakom det här.
Vi ligger inte bakom det.
Men vi har kanske det ni behöver.
Atlantis blev attackerade
av en ras som vi inte känner till.
De tog en sak som kan tillhöra
den här Attera-apparaten.
Vi lyckades spåra dem.
Hämta mig så tar jag er dit.
Så att ni kan slå ut vår hyperdrift
med en drönare?
Ni är en av få med ett skepp
som kan ta hand om problemet.
Vilket jag tänker fortsätta med.
John Sheppard, överför koordinaten-
-annars äter jag av mr Woolsey!
Gör det.
Vi har det.
Vi hör av oss.
- Tror du att det funkar?
- Har du en bättre idé?
Vi är på ett rymdskepp. Hur ska du komma
igenom när inte ens luften gör det?
Jag är större än luft.
Var det jag menade.
Ronon!
Är allt bra?
- Vad är planen?
- Ner två våningar till maskinrummet.
- Sen lamslår vi skeppet.
- Kan du allt det?
- Gör inte du det?
- Nej.
Se och lär.
- Hyperrymdsfönster öppnar sig.
- Har Todd ändrat sig?
- Han förstår kanske hur skadade vi är.
- Vi blir anropade.
Mitt namn är Katana Labrea.
Larrin har skickat mig.
- Är allt bra?
- Nej.
Larrin
undrar varför portarna exploderar.
- Du. Följ med mig.
- Jag, varför då?
- Vi följer båda med.
- Nej.
Verkar vara din tur
att använda träningsrummet.
- Lycka till.
- Du med.
Det var den första kolonien
vi byggt på hundra generationer.
Den förstördes på ett ögonblick.
Jag var i omloppet när det hände.
Vi såg explosionen. Jag har aldrig
sett något så kraftfullt innan.
Portarna är gjorda av Naquadah.
Exploderar den så blir smällen enorm.
Vi förlorade 3 000 människor, två skepp
och ett från de Uråldriga.
- Larrin hade kommit själv, men...
- Hon har säkert fullt upp.
Utomjordingarna har två av våra
fångade och måste bli stoppade-
-vi har koordinater, men...
inget skepp.
- Då kom vi precis i tid.
- Zelenka, du följer med mig.
Du stannar här.
När Todd är klar finns det inget som
hindrar honom från att komma tillbaka.
- Jag behöver någon jag kan lita på här.
- Lycka till.
Jag har låst dörren.
Vad ska vi göra?
Ta fram de viktigaste kontrollsystem
och inaktivera dem en efter en?
Du måste stänga dem ute
annars tar de sig in igen.
Har du ett lösenord
så de blir utelåsta?
- Nej.
- Vad hade du då tänkt göra?
- Vi kom precis ut ur hyperrymden.
- Jag ser det.
- Varför?
- Datorn tror det är en stridsskada.
Skicka en trupp till maskinrummet.
Någon saboterar skeppet.
- Vad gör du?
- Lamslår skeppet.
Du kan inte skjuta sönder
ett viktigt system så där!
Tänk om du har sönder
livsuppehållande system?
- Där är det, tror jag i alla fall.
- Vi är ute ut hyperrymden, kom nu.
Du ville prata med mig?
Är du ledaren?
Du måste stänga av den här saken
omedelbart.
Nej, det måste jag inte.
Jag förstår att du vill förgöra
Vålnaderna-
-men det här är inte rätt sätt.
- Jag håller inte med.
Du vet kanske inte
att saken har en biverkning-
-portarna exploderar när de aktiveras.
- Vi använder inte portarna.
Men det gör många andra.
De betyder inget för oss.
Så du ska bara låta dem dö,
miljoner människor, i hela galaxen?
- Ni är inte bättre än Vålnaderna.
- Kanske det. Men vi har inget val.
Vår planet är döende.
Vi kan inte längre bo där.
För första gången i oräkneliga
generationer, måste vi ge oss ut igen-
-i en galax kontrollerad av Vålnader.
Om vi inte förgör dem så förgör de oss.
Vålnaderna är före oss.
De kommer att öppna med allt.
- De bryr sig inte om de civila.
- Vi måste komma först.
Vill ni ha fart?
Har ni kommit till rätta stället.
- Är det här maskinrummet?
- Det ser inte ut för mycket-
-men vi kör om alla i resandeflottan.
Mila?
Sheppard och Zelenka från Atlantis.
- Mila är vår chefsingenjör.
- Hon kan inte vara mer än 16 år.
- 15, hon har jobbat på skepp-
-sen hon var fyra.
Vi måste komma fram så fort som möjligt.
- Försök öka hyperdriftseffekten.
- Inga problem.
Zelenka vet en del om hyperdrift.
Han hjälper dig gärna.
Du kanske också lär dig nåt.
- Skadorna är stora.
- Varje sekund Attero-apparaten är på-
-förlorar vi fler av våra allierade.
Någon från ursprungsbesättningen
har rymt.
Er frihet har skapat besvär.
Lämna över er omedelbart.
Annars börjar vi döda era vänner.
Ni har tre minuter på er att lyda.
- Han bluffar. Vart ska du?
- Jag överlämnar mig.
- Han kommer att börja döda folk.
- Han kommer att döda dig.
Vi behöver vapen, befria folket
och ta tillbaka skeppet.
Jag ger mig. Han tror han har alla.
Du får tid att göra det du ska.
Jag tänker inte låta dig göra det.
Jennifer, nej.
- Okej, du har rätt.
- Okej, kom.
Vi är nästan där.
Vi pratar om miljoner människors död.
Hur kan ni vara så okänsliga?
Vad är det ni är rädda för?
Varför är ni ännu i stridsutrusning?
Jag kan inte skada er.
Jag vet att ni inte är människa
och absolut inte Vålnad.
Om ni var de Uråldriga skulle ni inte
behöva vår hjälp att aktivera apparaten.
Vad är ni?
- Ni är Asgard?
- Ni har mött vår sort förut?
Inte bara mött.
Jag har arbetat med dem.
Även kallat några för vänner.
Asgard jag kände var en fin ras.
- Som hjälpte folket i min galax.
- Var är de nu?
Döda.
- Det hade inget med oss att göra.
- Är du säker?
De var kloner, kopior av kopior
generationer tillbaka.
Som led av en genetisk nedbrytning.
Du vet förmodligen redan det.
Naturligtvis. Vi är också kloner.
Utsatta av samma lag "utan återvändo".
- Men vi är väldigt mycket vid liv.
- Så, har ni löst problemet?
Inte helt. När vi kunde utföra
vår forskning utan störning-
-så gjorde vi stora framsteg.
- Forskning på människor...
- För att våra fysiologier är likartade.
- Precis.
Jag har mött en Asgard som du tidigare.
Hans namn var Loki.
Han experimenterade också på människor.
Han dömdes av Asgards högsta råd.
- De trodde inte att mål helgar medlen.
- Det är rätt.
Se hur det gick för dem.
Hur går det?
Den gör så ibland, inget att bry sig om.
Det vi gör är inte säkert.
Hon pressar skeppet förbi gränsen.
Vi bad om det. Om vi inte får tillbaka
dem innan Todd kommer, är de borta.
Det sämsta hyperdriftsystem jag sett.
Det är ihopsatt av olika komponenter.
- Hon måste vara smart.
- Hon kommer att bränna det.
Väl ur hyperrymden, kanske vi inte
kan koppla ihop driften igen.
- Vi får oroa oss när vi kommer dit.
- Vad var det där?
Bara strålningsvarning. Sensorn
är lite känslig. Inget att oroa sig för.
Jag måste tillbaka till bryggan.
Jag lämnar det här till er.
Vi kom till galaxen under kriget. Med
både Vålnader och de Uråldriga upptagna-
-så kunde vi utföra våra experiment.
Fiendskapen slutade fortare än vi tänkt-
-med ett oväntat resultat.
- Ni höll på de Uråldriga.
De kanske hade stängt ner er
men inte försökt utrota er.
Vålnaderna accepterar bara
den egna avancerade teknologin.
Innan vi visste nåt, var vi attackerade.
Vi förlorade vårt skepp i första slaget.
- Vi hade inte resurser att bygga fler.
- Hur överlevde ni?
Vi övergav våra bosättningar
och retirerade till en plats-
-där Vålnaderna inte kunde leta.
En planet med giftig atmosfär.
- Det...låter trevligt.
- Det var drägligt först.
Vi använde en andningsapparat.
Men över tidsrymden-
-blev omgivningen så hård
att dräkterna inte kunde skydda oss.
Så ni vågade er ut i galaxen
och råkade på den här platsen.
Vi visste att den var bygd av de
Uråldriga. Vi kunde inte aktivera den-
-förrän ni kom.
- Ledsen att ni var fast-
-på en giftig planet de senaste
10.000 åren. Det var säkert hemskt.
- Det rättfärdigar inte vad ni gör.
- Mitt folk är döende.
Våra bröder är borta
vilket ökar behovet.
Om vi inte gör det här kommer vår
civilisation och 100.000 års historia-
-kommer att utplånas för evigt.
Jag kan inte tillåta att det händer.
Dr Keller.
- Är ni sabotören?
- Det är riktigt.
- Var är ert vapen?
- Mitt vapen?
Ja, den ni använde att förstöra
kristallskivorna.
Jag dumpade den
så den inte hamnar i dina händer.
- Det är dumt att se mig som fiende.
- Verkligen? Varför då?
- Jag är på ett uppdrag av Sheppard.
- Jag tvivlar på det.
En lång historia. Han har bett oss
neutralisera ett farligt mål.
Varför tog ni över skeppet
och attackerade vår besättning?
Som jag sa, en lång historia.
Uppdraget är däremot tidskänsligt.
Du har ställt till med stora skador.
Hyperdriften, vapnen, skölden-
-är alla nere.
- Det är synd och skam.
Det är det, med tanke på att
hundratusentals människor-
-kan dö på grund av det.
Det kommer att tynga dig-
-i framtiden.
- Vad pratar du om?
- Hyperdriften är tillbaka.
- Och vapnen?
Ohjälpligt skadade.
Vi kan inte använda dem mer.
- Då kan ni inte avsluta uppdraget.
- Vi hittar ett sätt.
Ta oss tillbaka till hyperrymden.
Ta ner henne till de andra.
Är du okej? Jag trodde du var borta.
De behöver mig. Du är umbärlig.
- Jag fattade vad du menade med "borta".
- Vad ville de?
- Prata, faktiskt.
- Hur gick det?
De är Asgards, en grupp som bröt sig
ur för tusentals år sen.
De är innanför dräkterna.
Och uppenbarligen inga Vålnadsfan.
- Tänker de stänga av apparaten?
- Nej.
Så länge den är på kan miljoner dö.
Jag tror jag har en väg ut härifrån.
Det här är en Uråldrig anläggning
och Rodney McKay vet en del-
-om Uråldriga anläggningar.
- Att tala om sig själv i tredje person-
-är tecken på mental instabilitet.
- Mentalt oförutsägbar som en räv!
Jag blåser brandvarnarproppen.
Systemet dör och tror att det brinner.
Den upptäcker livstecken i rummet.
Den låser upp dörrarna.
Bra jobbat.
Bra att du kom tillbaka. Jag trodde
du var död. Jag tänkte lämna.
- Vilken tur. Så vad gör vi nu?
- Vi ska stänga av apparaten.
- Hur gör vi det?
- Vi får improvisera.
Visst.
- Todd döda dig inte.
- Nej, men du höll på att få mig dödad.
- Har inte skjutit utanför banan förut.
- Du skötte dig bra.
- Ronon, bra jobbat.
- Det finns ett vapenförråd längre ner.
Vi behöver alla vi kommer åt.
Vi tar tillbaka skeppet.
- Vi behöver ta oss till kontrollrummet.
- Det kryllar av soldater.
Då skapar vi en avledare. Vi går till
kraftstationen och skapar en explosion.
Hur gör man en bra avledare? Du vill
rensa kontrollrummet från skurkar?
- Varför skulle de rusa mot explosionen?
- Jag skulle göra det.
Jag är en bra person.
Jag skulle rädda folk från branden.
Jag skulle skicka vakter och tänka att
den som spränger vill åt rummet.
Sprängning är viktigaste avledaren.
Jag har ingen bättre idé.
Döda mig inte. Ni behöver mig.
Oss, jag menar oss.
Jag är den enda som kan sköta apparaten.
Ni är ingen våldsam ras.
- Ni har chockat oss mer än vi gillar...
- Det är bara dräkter.
Dräkter som hyser den smartaste rasen.
En del av mina vänner är Asgards...
De är tomma dräkter.
Ser du?
Du vet, jag blev...
Det är inte viktigt.
- Dräkten formas efter vem som är i den.
- En storlek som passar alla...
- Har du räknat ut allt?
- Jag har flugit mer svårmanövrerade.
- Förvå*** att Larrin inte sagt nåt.
- Larrin har inte nämnt dig tidigare.
- Jasså? Aldrig?
- Nej.
Vi är på väg ur hyperrymden.
Gör er klara.
- Jag visste det. Vi brände den.
- Vi tog oss hit i alla fall.
- Några tecken på Daedalus?
- Nej, ser ut som vi slog dem.
- Första bra nyheten idag.
- Vänta, två skepp närmar sig.
Skölden upp. Fri eldgivning.
Undvikande manöver kan vara bra.
Jag är på det.
- Varför har vi inte stött på dem än?
- Jag har en dålig känsla kring det här.
Gör en livsteckenskan och se var de är.
- Det finns livstecken i 302 hangaren.
- De är i sina skepp som är i hangaren.
- Varför har det gjort det?
- De kanske inte vill slåss.
- Det låter inte som Todd. Jag kollar.
- Ta oss ur hyperrymden.
- De har låst flygkontrollerna.
- Kan du få tillbaka dem?
- Inte snabbt.
- Vad planerar han?
- Hur lång tid tar det att stänga av?
- Fem minuter.
- Du håller koll på...Kom igen!
- Vad är det?
Nåt har skrämt dem. Bortsett
från krypteringen till stationen...
- Du kan fixa det.
- Ja, man behöver en kontrollnyckel.
- Saken de stal från labbet.
- De har tagit den.
- En klar, en kvar.
- Ett tredje skepp på väg mot oss.
Det var nära. Den flög in i hyperrymden.
- Vänta, ett nytt fönster öppnas.
- De kommer mot oss.
- Vad är det för idiotisk stridsteknik?
- Den är inte i närheten av planeten än.
Vänta...Det är Daedalus.
Kontakta dem. Vi behöver hjälpen.
- Överste Sheppard?
- Förvånande att se er.
Jag är på ett resandeskepp.
Vi angrep fienden. Har du fått
Daedalus tillbaka? Vi behöver hjälp.
Todd lät oss ta henne utan strid.
Han har låst oss ute från kontrollerna
och retirerat till en av hangarerna.
Varför skulle han göra det? Han vill ha
den förstörd mer än någon annan.
Mr Woolsey, så fort vi lämnade
hyperrymden, startades en subrutin.
Våra avsökare hittade en anläggning på
planeten och låste styrsystemet på den.
Den tar oss till Attero-apparaten.
Den är programmerad för kollisionskurs.
Det är så han ska förstöra anläggningen,
genom att ramma den med vårt skepp.
- Kan vi inte bara stänga ner allt?
- Inte utan komponenten.
Vänta lite. Dräkterna är gjorda för att
skydda mot hård miljö, eller hur?
- Tekniskt sett, ja.
- Då har jag en hemsk idé.
Nej, nej. Du tänker inte på
det jag tror att du tänker på.
Strålningen därinne borde vara extrem.
Sen alla elektriska urladdningar.
Ser ganska ogästvänligt ut, men...
Antennen har en kontrollkristall.
Om vi kan dra den manuellt...
- 50-50 att vi ens når så långt.
- 30-70, men jag har ingen bättre idé-
-och dräkterna borde skydda oss.
- Vi avaktiverade skeppets vapen.
- Gjorde ni?
De hade inget annat val. Ramma byggnaden
är det enda säkra sättet att slå ut den.
- Och döda oss i processen.
- Tror inte han oroar sig för oss.
De minskade trycket i hangaren.
- Redo?
- Låt oss få det ur vägen.
Vi behöver ju inte gå in båda två.
Om någon dödas av urladdningarna
så måste någon avsluta jobbet, så...
Härlig peppning. Tack.
Jag är ganska säker på att vi
vill undvika att de träffar oss.
Vad väntar du på?
Måste dra i rätt,
annars exploderar antennen.
Skynda dig.
Men gör det rätt.
- När träffar Daedalus ytan?
- Inom en minut. Hur många är ombord?
Några hundra. Jag har en idé,
men du måste lita på mig.
Zelenka, Mila...
Jag vill att ni startar hyperdriften om
30 sekunder. Vi ska göra ett kort hopp.
- Omöjligt.
- Inga problem.
- Du klarar det här, Marks.
- Vi räknar alla med dig.
Har det nästan.
Vi träder in i atmosfären.
Marks...
Okej. Nu gäller det.
Daniel!
- Vad hände?
- Det var så lite så.
Öppnade ett hyperrymdfönster
stort nog för oss båda.
Vi åkte precis genom planeten.
Har det. Är inne igen.
Vi har kontroll över skeppet.
Inte en sekund försent.
- De hittade oss igen.
- Skjut med allt du har.
Är du okej?
Fel igen.
- Stängde du ner den?
- Ja...vi gjorde det...du gjorde det.
Var gör det ont?
Överallt. Antar att det inte
finns ett sjukhus i närheten?
Är ganska säker på att
vi får klara oss själva.
Se det från den ljusa sidan, vi kommer
båda dö av uttorkning inom fem dagar-
-Så du slipper stå ut med mig länge.
Jag är ganska illa tilltygad, Rodney.
Tror inte jag kommer överleva så länge.
Jag vet att det kanske inte ser så ut,
men jag vill att du ska veta att jag...
- Jag är verkligen glad att se er två.
- Han är illa skadad.
- Det var ett nytt utseende för dig.
- Du känner mig, funktion före mode.
- Är apparaten fortfarande aktiv?
- Inte utan den här.
- Anläggningens kontrollkristall.
- Det räcker inte för mig.
Överste Sheppard,
vi har McKay och Jackson.
Våra vapen fungerar inte. Kan du se till
att vi slipper hantera Attero igen?
- Jag har låst på dess koordinater.
- Öppnar eld.
- Raserat.
- Bra. Då åker vi hem.
Kan du...knäppa upp?
Jag letar upp en burköppnare.
Zelenka har varit en stor hjälp till
reparationerna. Hon är snart klar.
- Sen då?
- Starta en ny bosättning, antar jag.
Kul att höra.
Be Larrin hjälpa er med allt ni behöver.
- Vi hör av oss.
- Det tror jag säkert.
Säg till Larrin att hon inte behöver
vänta på nästa nödläge för att hälsa på.
Jag är mycket mer charmig när
mina vänner inte är på väg att dö.
- Det är inte vad Larrin sa.
- Se, hon pratar om mig!
- Lite då och då.
- Vad säger hon?
Inte ens en ledtråd?
- Hej.
- Hej.
Är du klar för idag?
- Dr Cole tar mitt skift. Ja.
- Vill du ta något att äta?
Jag är glad att du följde med på
uppdraget. Utan dig hade vi varit döda.
Men...
Jag vill bara vara tydlig, för...
Jag vill att du ska veta, att jag är...
intresserad av någon annan.
- Och?
- Jag ville bara inte ge dig fel...
Jag ville bara ta något att äta.
- Jag trodde...
- Du hade fel.
- Okej.
- Okej.
- Vill du fortfarande gå...
- Nej. Jag borde...
Jag borde gå.
Hej.
- Hur mår du?
- Det gör ont att äta.
Jag uppskattat verkligen besöken, men
borde inte du försöka lista ut ett sätt-
-att hålla Asgards utanför skölden?
- Ett steg före dig. Det sker inte igen.
- Du tror väl inte att de försöker igen?
- Vet inte, men vi förstörde planen-
-att känna sig fria i universum.
De kan hysa agg.
- Jag är nog inte kvar för att få veta.
- Du ska tillbaka till Jorden.
Antar att jag behöver lite vila.
Landry vill att jag gör det där, så...
Daedalus hittade en portaldel från den
gamla portalbron så du är snart hemma.
Så...
- Det har varit...unikt.
- Ja, det har det.
Jag vill tacka för att du sa
att du respekterade mig-
-när du trodde att jag skulle dö.
- Ursäkta? Det har jag aldrig sagt.
Du sa, typ, "verkar kanske inte så
men jag respekterar dig".
- Det betyder mycket för mig.
- Tror inte jag avslutade den meningen.
Hur skulle du annars ha avslutat den?
Jag hade beklagat att du var här,
utan dig hade det aldrig hänt...
- Ger du bara komplimanger till döende?
- Jag jobbar på det.
- Vill du provsmaka något?
- Pommes Frites.
Dyk ner, ta med det.
SSG - SweSUB Group © Barbie_on_Weed,
taureane och TAZ - www.SweSUB.nu -