Tip:
Highlight text to annotate it
X
Kommendörens loggbok,
stjärndatum 45156,1.
Uppdraget på Mudor 5 är klart. Nästa
uppdrag börjar först om några dagar-
-så vi ägnar oss åt ledighet.
-Michael, efter min far.
-Hiro, efter min far.
-Vi talade om det här i går.
-Och beslöt oss för Hiro.
Jag vet: William. Det är ett jättebra
namn. William O'Brien. Låter fint.
Det är ingen fara,
han gör bara kullerbyttor. Känn.
-Där.
-Han blir en riktig gymnast.
-Får jag?
-Visst. Känn bara hur han sparkar.
När jag vill sova, vill han vakna.
Jag önskar att det vore över.
Ja har transportörsimulering på
bryggan. Hej då, Michael.
-Nej.
-Jo, Geordi.
Pröva en gång. Det är inte så svårt
som du tror. Du blir jättebra.
Okej, då.
Vad fånigt.
Jag är en riktigt modern general.
Kan allt om varenda liten mineral.
Nej, jag kan inte sjunga inför andra.
Du var jättebra. Du sjöng lite
falskt, men det kan jag fixa. Okej...
Kommendören, det här är vinnarna
i lågstadiets vetenskapstävling.
Det här är Marissa, Jay Gordon
och Patterson. Ni ska visa dem runt.
-Får vi se stridsbryggan?
-Tyvärr inte.
Men vi ska besöka
hydroponik- och astrofysiklabbben.
-Ni får det säkert jättetrevligt.
-Om ni bara följer med mig.
Vem av dem är det mest synd om?
Vi är stolta över er vinnare.
Några av er kanske väljer
en karriär i Stjärnflottan.
Jaha... Vad hade du
för vetenskapsprojekt?
Jag planterade rädisor i en speciell
jord, och de blev jättekonstiga.
Jag förstår. Mycket lovvärt.
Och du?
Jag analyserade livslängden hos malen
på Gonal 4. De lever bara ett dygn.
Så intressant. Och du?
Vi faller!
Vad hände?
Det är störningar och
högenergipartiklar på styrbords sida.
Vi krockade med en kvanttråd. Skador?
Det primära livsmiljösystemet är
utslaget. Motorerna är ur funktion.
-En tråd till är på väg.
-Var beredda på kollision.
Rymden - den sista utposten.
Detta är rymdskeppet
Enterprises resor.
Dess uppdrag är att utforska
främmande nya världar.
Att söka efter nya livsformer
och nya civilisationer.
Att med djärvhet färdas dit
där ingen tidigare varit.
-Troi?
-Jag mår bra.
Läkare till bryggan.
Anropar sjukhytten.
Troi anropar kommendör Picard.
Troi anropar tekniken.
Troi anropar vem som helst. Svara.
Läkare till bryggan.
Datorn är trasig.
Vi kör på impulsfart.
Kapten Monroe.
Hissarna fungerar inte.
Vi är fast här uppe.
Mår ni...bra, ungar?
Picard anropar bryggan.
-Kommendören här. Hör någon mig?
-Varför svarar de inte?
-Jag vet inte.
-De är döda allihop.
Det är de inte.
Kommunikationen är utslagen, bara.
-Vi kommer också att dö.
-Det gör vi inte alls.
Hör på mig nu. Ingen här ska dö.
Bryggan skickar räddning snart.
Så sluta gråta nu, allihop.
Allt kommer att ordna sig!
Enterprise anropar
alla farkoster i närheten.
Vi är i nöd och behöver hjälp. Svara.
Jag vet inte ens om vi sänder.
Jag låter meddelandet repeteras.
-Allt väl?
-Jag lever. Vad hände?
Vi krockade med en kvanttråd. Vi får
inte kontakt med nån utanför bryggan.
Försök inte gå ut den vägen. Ett
nödskott tillslöts nedanför hissen.
-lsoleringsrutinen.
-Jag...känner inte till den rutinen.
Känner datorn av en skrovskada ***
skotten till för att isolera skadan.
-Vi kommer inte åt resten av skeppet.
-Sensorerna fungerar delvis.
Det finns sporadiska livstecken
i tefatsdelen. Det finns överlevande.
Och i skeppsbaren? Min fru är där.
-Utslagen är inte så exakta.
-Kan du avsöka styrningsdelen?
-Inga livstecken där.
-Är utslagen korrekta?
Det går inte att veta. Utan huvud-
datorn kan jag inte köra något test.
-Känner du av något?
-Det är många som lever fortfarande.
-Jag vet inte var de skadade finns.
-Vi måste agera. Vem har befälet här?
Kapten Monroe, men hon är död.
Rådgivare Troi
är högsta officeren på däcket.
Formellt sett är hon örlogskapten.
-Jag...tar gärna emot förslag.
-Jag föreslår nödprocedur Alpha 2.
-Ordna manuell styrning av systemen.
-Gör så.
Vi bör stabilisera livsmiljösystemet
och få i gång kommunikationen.
Ja. Mr Mandel, hjälp fänrik Ro.
Hur mår du? Ligg still. Vi tar dig
till sjukhytten så fort det går.
Jag har undersökt hissar och kryp-
gångar. Vi är avskurna från bryggan.
Vi är avskurna från sjukhytten också.
Alla skadade ska föras hit så länge.
Alla på bryggan kan vara döda.
Det är ingen som styr skeppet.
-Då måste vi få kontroll över det.
-Ja. Kan vi ta oss till tekniken?
Nej. Kanske via styrbords krypgång.
Vi försöker ta oss dit. Worf, det
kommer sårade hit. Du har befälet.
Här borta.
-Okej... Koppla ur shunten.
-Shunten är urkopplad.
Bra. Gå förbi strömflödet, och...
Datorn öppnar ändå inte dörrarna.
-Kan vi tvinga upp dem?
-Det kan gå. Det finns en nödöppnare.
Geordi... Den här väggen är varm.
Var då?
Jag mår bra,
men vi har fått ett nytt problem.
Ett av rören måste ha gått sönder
och antänt polyduraniden i skottet.
Den avger en *** strålning.
Vi kan inte stanna här länge till.
Det är värre än så. Quartumet i de
där behållarna används till stötarna.
Det är rätt stabilt, men utsätts det
för strålning kan det explodera.
-Externenergin är avskuren.
-Vi kommer att dö.
-Vad var det där?
-Jag vet inte.
Du heter Marissa, eller hur?
Jag behöver en kommendörkapten
som kan hjälpa mig. Du är äldst.
-Du får bli min Nummer Ett.
-Nummer Ett?
Det brukar jag kalla
min kommendörkapten. Så...här.
Vi behöver en besättning
som kan hjälpa oss ta bort luckan.
Jay blir väl en utmärkt vetenskaps-
officer? Vill du hjälpa oss, Jay?
-Jag heter Jay Gordon.
-Visst. Förlåt, Jay Gordon.
Jag tackar ja.
-Får jag också bli officer?
-Få se nu...
Ditt vetenskapsprojekt
handlade väl om rädisor?
-Ja.
-Då får du bli min rädiseofficer.
Så där. Då sätter vi i gång.
1365 B. Då är vi vid färjestation 2.
Ja. Vi måste krypa 52 meter till
innan vi kan ta oss in i en korridor.
kylarläcka!
Vi klarar den här strålningen fyra
timmar till utan bestående skador.
-Strålningshalt i quartumet?
-83 rad. Den ökar med 4 rad/minut.
Det blir instabilt vid 350 rad.
Jag får inte i gång transportören.
Strålningshalten är lägre här borta.
Vi flyttar behållarna dit.
Bra idé. Då får vi mer tid.
Vi får göra det för hand. Med all
strålning är det rätt känsligt.
Där. Alldeles innan vi träffades för
andra gången. Ser du störningen?
Ja... Hur stor är en kvanttråd?
Den kan vara 100 meter lång.
Men den har nästan ingen ***.
-Är den som en kosmisk tråd?
-Nej, det är något helt annat.
-Hur lyckades du med det?
-Jag överförde fasenergi...
-...till teknikens kontrollsystem.
-Förlåt?
-Tekniken fungerar igen.
-Men så där får man inte göra!
-Så mycket energi kan inte dumpas...
-Vi får chansa för att klara oss.
-Hur är det med motorerna?
-Vi har halv impulsfart.
Men warpen ger ifrån sig
märkliga utslag i warpfältet.
-Det är något fel på avgränsningen.
-Koppla förbi.
Det händer inget.
Fältet är nere på 40% och sjunker.
Vi har problem. kvanttråden orsakade
en förändring i antimateriefältet.
När tråden träffade oss blev skeppet
tillfälligt laddat med elektricitet.
Agränsningsfältet runt
antimateriekapslarna försvagades.
Om det går ner till 15% så kollapsar
fältet och avgränsningen bryts.
-Vilket innebär?
-Att skeppet exploderar.
Vi kan inte stänga av strömmen
med det här reläet.
Vi kan inte bara sitta här.
Energiflödet genom bågen skulle kunna
brytas av ett icke ledande material.
Här finns inget
som är tillräckligt bra.
En stor del av min kropp består av
tripolymerer, som är icke ledande.
-Ska vi använda din kropp?
-Ja.
Strömstyrkan i den där bågen är ½
miljon ampere. Klarar din kropp det?
Ett systemfel skulle uppstå
i mina interna processorer.
Men det går nog att reparera.
Vi har inte mycket val.
Jag vill inte att du tar den risken.
Dessutom behöver jag din hjälp
på tekniken om datorn inte fungerar.
Min positroniska hjärna
har ett skydd mot strömrusningar.
Ni kan ta loss min kraniumenhet
och ta den med er.
-Ska jag ta loss ditt huvud?
-Ja.
-Är något på tok?
-Data... Skulle du klara dig?
Minnet och nervnäten är oberoende
av allt annat. Jag klarar mig.
Som du sa har vi inte mycket val.
Data?
Data...
-En märklig upplevelse.
-Mår du bra? Fungerade skyddet?
Det verkar så.
Mina nervnät fungerar fortfarande.
Börja med att öppna panelen som
sitter 2 cm nedanför mitt högra öra.
-Kan du klättra ut?
-Jag tror det.
Bra. Titta ner på sidan av hissen.
Ser du två stora krampor?
-Jag ser dem.
-Ser du om de sitter fast på...
-...Iånga bjälkar i stora skåror?
-Ja.
Men en av dem är trasig.
Den hänger utanför skåran.
Okej. Kom ner.
Nummer Ett...
De där stora kramporna
hör till nödsystemet.
Om något går fel
ska de hålla hissen på plats.
-Men de är tydligen skadade.
-Är det därför det skakar?
Ja. När de ger vika
kommer vi att falla.
Din besättning måste ut
innan det händer.
Det finns en stege på schaktväggen.
Klättra tills ni når en lucka.
Men du, då?
Min fotled är bruten. Jag skulle
sinka er. Ni måste vara snabba.
Du är ledaren och det är en order.
-Vi måste klättra uppför schaktet.
-Jag vill stanna hos dig.
Patterson, som officer
ska du följa order.
Jag vill inte vara officer.
Jag vill stanna här.
-Om du stannar här, dör vi allihop.
-Vi har inte tid att tjafsa. Gå nu.
Besättningen har beslutat sig för att
hålla ihop. Alla går, eller ingen.
Okej, jag ska försöka.
Men ni ska veta
att det här är myteri.
Nummer Ett, titta på den där panelen.
Tryck på den gula knappen.
Tryck på den nedanför två gånger.
Då borde panelen under lossna.
-Det gjorde den.
-Dra loss den.
Bra. De där ledningarna är optiska
kablar. Dra ut så mycket du kan.
Nivåerna stiger fortfarande.
Det måste gå att släcka elden.
Energin kommer från skeppets
interna nät. Vi kommer inte åt det.
Det enda sättet vore
att strypa syretillförseln.
Vänta lite...
Doktorn, jag fick just en idé.
Den är lite galen, men vi kanske
kan slå två flugor i en smäll.
Vi öppnar luckan.
Då sugs alla behållarna ut härifrån.
Samtidigt gör syrebristen
att elden släcks.
-Hur ska vi klara oss?
-Vi måste hålla i något.
Sen stänger vi luckan
Då blir trycket normalt.
-Den här, kanske?
-Ja, den blir nog bra.
Det där blir bra.
Det kommer att göra ont
när jag justerar benet.
Bra. Det där tog ni bra.
-Keiko?
-Jag mår bra, tror jag.
Du kanske borde ligga ner.
-Sammandragningarna börjar.
-Det hör graviditeten till.
Nej, det är riktiga sammandragningar.
Jag börjar få värkar.
-Det går inte. Det är olägligt nu.
-Jag kan inget göra.
Barnet är på väg.
Om fältets styrka minskar i den här
takten klarar vi oss två timmar till.
Men energikopplingen
är ju också skadad.
Om kopplingen överhettas kan fältets
styrka försvinna på några minuter.
Vi borde avskilja tefatsdelen nu och
skynda oss i väg från styrningsdelen.
Det vore jäkligt kallblodigt.
Folket där nere, då?
-Vi har inga bevis på att de lever.
-lnte på att de är döda heller.
Skulle du vilja bli lämnad så där?
Nej självfallet inte.
Men jag skulle inte heller vänta mig-
-att hundratals liv
riskerades för min skull.
Vi kan inte stabilisera fältet här.
Kan det göras från tekniken?
Ja, men det finns ingen energi där
nere. De vet inte ens om problemet.
-Kan energi ledas dit?
-Ja.
Jag säger det igen:
Alla är förmodligen döda där nere.
Det är slöseri med tid.
Vi måste dela på skeppet nu.
Jag tror att det finns folk
som lever där nere.
Jag vill ge dem alla chanser.
Om de lever, så hoppas de att vi
kan hjälpa dem. Så då gör vi det.
Led nödvändig energi till tekniken.
Jag vill påminna er om att kopplingen
kan överhettas när som helst.
Delar ni inte på skeppet,
blir ni ansvarig för allas död.
Tack, fänrik. Fortsätt.
Jag får inte upp luckan.
Vi måste klättra upp till nästa däck.
-Om vi inte får upp den, då?
-Då kommer vi aldrig ut.
Tyst med er. Det är en order.
-Vi klättrar upp. Är ni klara?
-Ja.
Hissen rasar! Håll i er!
Vi är utom fara.
Vi klättrar vidare. Titta inte neråt.
-Vad är det?
-Han är rädd.
Vi är hos dig, Patterson. Du faller
inte. Fortsätt bara att klättra.
Vi behöver en klättrarsång. Har
ni någon sång ni sjunger i skolan?
- Vulcanen och hans hund?
-Den kan jag tyvärr inte.
Jag vet. Broder Jakob.
Den sjöng jag när jag gick i skolan.
Patterson, kan du den?
Bra. Så här går den:
Bra. Fortsätt sjunga nu.
Det är 30 sekunder
mellan sammandragningarna.
Sen värkarna började har utvidgningen
blivit 7 centimeter stor.
Det är lätt för dig att säga.
Du är väldigt duktig.
Barnet kommer säkert snart.
Worf, har barnet vänt sig?
-Vänt sig?
-Är huvudet nedåt?
För några dagar sedan var det inte
det. Men det var ju en må*** kvar.
-Jag vet inte. Märker du inte själv?
-Worf, har du förlöst ett barn förut?
Ja. Nej. Jag gick
Stjärnflottans kurs i akutvård.
I en datoriserad simulering
förlöste jag ett människobarn.
Ibland går det inte
enligt regelboken.
Det ska säkert gå bra.
När luften är ute blir det ett enormt
tryck på lungorna. Andas inte ut då.
Sedan blir händer och fötter kalla.
Vissa kapillärer i huden kan brista.
-Det låter kul.
-15 sekunder vid medvetande.
Sen 10 sekunders förvirring,
och så svimmar vi.
När luften är ute måste någon trycka
på knappen och återställa trycket.
Vi är klara.
Mår du bra?
Fältstyrkan är nere på 20%.
Vi kan inte stanna här längre.
Vi kan vänta till 15%, så vi får se
om någon på tekniken märker något.
-Är tefatsdelen redo för delning?
-Ja. Vi är beredda att...
-Termisk inversion i kopplingen.
-Koppla över till överföringen.
Det var nära. Kopplingen
överhettades. Det kunde gått illa.
O'Brien fixade det tillfälligt.
Nästa gång
kanske vi inte kan stoppa det.
Låt inte ert önsketänkande styra.
Det är dags att åka.
Vi delar på skeppet först när jag
säger till. Är det förstått, fänrik?
Ja. Absolut.
Okej, försök.
Bra. Ni har etablerat en koppling.
Nu kan jag öppna dörren.
Det finns ingen energi här.
Ändå fungerar monitorerna.
Den energin kommer från bryggan.
Men varför? Är det något
de tycker att vi borde...måste se?
-Fältstyrkan är 18%. Kan du öka den?
-Nej. Jag kommer inte åt fältet.
Ni måste etablera en ny länk.
-Försök hitta ODN-röret.
-Jag har hittat det.
Nu måste ni ändra matrisen hos mig
och koppla den till ODN-röret.
-Nu ändrade ni på fel ställe.
-Förlåt.
-Skynda er. Fältet är nere på 16%.
-Jag försöker. Huvudet är för litet.
Fältet sjunker.
Det kollapsar när som helst.
-Försök nu.
-Jag har kontakt.
Jag stabiliserar avgränsningsfältet.
Fältstyrkan stabiliseras.
18 procent, 20, 25...
De fick visst vårt meddelande.
-Jag hade fel.
-Ni hade lika gärna kunnat ha rätt.
Gratulerar. Utvidgningen
är 10 cm. Ni kan föda nu.
Det är ju det jag gör.
Nu är det dags för själva nedkomsten.
Den ska inledas vid full utvidgning.
-Varför börjar den inte?
-Vet inte. Det är inte upp till mig.
Datorsimuleringen var
mycket mer regelmässig.
Förlåt så hemskt mycket!
Känner du en *** att krysta?
Bra. Nu börjar nedkomsten.
Krysta vid varje sammandragning.
Jag måste be dig att krysta hårdare.
Krysta, Keiko. Krysta hårt.
-Krysta, Keiko. Krysta!
-Jag krystar!
Barnet kommer med huvudet först.
En sammandragning till...
Bra. Krysta! Hårt!
Jag har barnet.
Jag daskar till barnet
för att sätta i gång andningen.
Jag klipper av navelsträngen.
Filt.
Hon liknar O'Brien.
Du var underbar, Worf.
Jag hade aldrig klarat det utan dig.
Hejsan...
Loggbok: Vi är på väg till
stjärnbas 67 för reparationer.
Livet ombord
börjar bli normalt igen.
Vänta här.
Du kan visst inte låta bli "tronen".
Jag ska nog inte vara kommendör.
Kanske kommendörkapten.
Det krävs visst inte så mycket.
Kommendör Picard till bryggan.
Hej. Så trevligt att ses igen.
Vad vill ni?
Ni hjälpte oss att komma ur
hisschaktet och att inte vara rädda.
Därför överlämnar vi
denna minnestavla.
Ge den till honom.
-Tack så mycket.
-Jag gjorde bakstycket.
Det var snyggt gjort, dessutom.
I eftermiddag ska vi gå rundturen.
Vi börjar med stridsbryggan.
Vi ses 14.00.
Du har befälet, Nummer Ett.
Ja, kommendören.