Tip:
Highlight text to annotate it
X
Jag kommer verkligen att sakna dig.
Sam, det är bara ett par veckor.
Men det kommer att kännas som en evighet.
En evighet och lite längre.
Det var bättre, din jäkla engelsman.
-Säg det igen. -Säg vad?
Jag älskar när du säger engelska svordomar. Säg "jäklar".
Säg "drummel".
-Din jäkla drummel. -Precis.
Skit, också! Jag måste se igenom talet och öva på presentationen.
Få ett nervsammanbrott, ignorera din halvnakna flickvän... Vänta lite.
Stanna där. Rör inte på din söta, brittiska rumpa.
Du har en present. Du har alltid en present till mig.
Det ger mig väldigt dåligt samvete.
Det är det som är meningen.
Jag har också en present. Du får den senare. Det är en överraskning.
Jag älskar överraskningar.
Den är perfekt.
Loppisfynd från Portobello Road. Den kostade bara tio pund.
Och så det här på köpet.
Snyggt foder. Silke.
-Vad är det? -Jag måste göra mig klar.
Du vet hur viktigt mötet är och vad det betyder om det går bra.
-Ian. -Sam. Snälla, nåd...
När du har fixat avtalet, skulle det vara skönt att ta det lite lugnt-
-och åka till Ohio.
Jag vill att du följer med på min mors bröllop och träffar alla.
Följer du inte med?
Jag har försökt, men du vet hur stressigt det är på jobbet.
Jag är ledsen.
Det gör inget.
-Förlåt för det där med lndiana. -Ohio.
Jäklar! Förlåt, igen. Jag träffar din mor på nästa bröllop.
-Vilket bröllop? -Vårt. Nästa år.
Skulle jag gifta mig med en kille som blandar ihop Ohio och lndiana?
-Jag tar en dusch. -Varsågod.
Jag är coolast. Frukosten är serverad. Bon appetit.
-Trots mötet måste du äta. -Jag hinner inte.
Jag är så klumpig.
Får jag se?
-Känns det bättre? -Mycket.
Bra.
"En dag kommer det att vara enkelt att få fram DNA."
"Kunskapen gör det möjligt att förändra vårt öde."
-Tror du verkligen det? -Ja. lnom de närmaste 50 åren...
Folk dör ändå. Det kommer ändå att regna när bilen är nytvättad-
-och Stones kommer fortfarande att turnera.
Det enda man kan styra själv är ens egna val.
Det är den andra ståndpunkten, men jag har inte tid att diskutera ödet.
-Ursäkta. -Om vi inte talas vid...
-...så äter vi på Tantra i kväll. -I kväll? Nu skojar du väl?
Inte så vitt jag vet.
Konserten som jag har övat på i tre år. Minns du?
Ja, din examenskonsert. Den minns jag. Den är...
I kväll. Klockan sju.
Jag är en idiot.
Förlåt, Sam. Jag fattar inte hur jag kunde glömma det.
Lycka till. Inte för att du behöver det. Det kommer att gå bra.
Förlåt.
Det här är inte sant!
Dumma idiot!
Gå du bara. Vi ses i kväll på konserten.
Vilken konsert?
Jag skojar bara. För jag hade glömt bort det, och...
Det här måste vara den brittiska humorn jag har hört så mycket om.
Vi ses i kväll.
"Mina herrar, AGS ligger inte bara i spetsen när det gäller biotekn..."
Inte "i spetsen", utan "i täten"!
Skit! Jag slog sönder den i morse.
-Visarna står ju på klockan 11. -Då måste de ha flyttat sig.
Den är i alla fall rätt två gånger om dan.
Gör mig en tjänst. Ändra bokningen på Tantra till nio-
-och fixa fram en present till...
-Samanthas examenskonsert. -Hur kunde du komma ihåg det?
Kanske för att hon berättade att hon hade skickat dig en inbjudan.
-Det står i din handdator. -Jag fattar. Tack ska du ha.
Jag har lovat henne en överraskning. Vad tror du om en tröja?
I kaschmir? Röd? Hon älskar rött.
Hon har redan en röd kaschmirtröja.
Hon hade på sig den sist hon var här. Hon tyckte mycket om den.
-Var var jag då? -Bredvid henne.
Förlåt att jag bad dig hämta mig!
Svara, svara, svara!
Snygg frisyr. Skit också, talsvar.
Jag har precis hittat mappen med ditt tal. Jag kommer till hotellet.
Ursäkta.
Mina damer och herrar.
I dag har vi fått chansen att hjälpa mänskligheten.
Ursäkta, sir? Kan ni gå in med den här mappen? Mr Wyndham väntar på den.
Det är tyvärr emot hotellets regler.
-Men han kan förlora sitt jobb. -Så tråkigt.
Men det är inte mitt problem.
Även när ni är otrevliga låter ni artiga.
-Med tanke på er investering... -Skit! Jag måste gå in.
Ursäkta att jag stör, mr Wyndham. Här har ni. Jag tänkte-
-att ni kanske behöver... samma mapp som ni redan har.
Jag förstår.
Okej. Tja...
Falskt alarm. Förlåt mig. Jag ville bara försäkra mig om att du...han-
-hade allt han behövde.
För han har arbetat så hårt med det här.
Verkligen hängivet, och han förtjänar att allt går perfekt.
Inte så här. Det här är mitt fel. Jag.
Nåja, det var trevligt att träffa er.
Du hade rätt. De ser väldigt allvarsamma ut.
På ett bra sätt!
Slutligen vill jag bara säga att Ian är duktig. Ge honom pengarna.
Vi ses.
Ska vi fortsätta?
Jag glömde min väska.
Han hade redan mappen. Ta den. Jag vill aldrig se den igen.
-Det gick ganska bra. -Gjorde det?
Det vilda stirrandet, den konstiga situationen och Ians kyliga blick.
-Jag tror att jag pratade för mycket. -Du?
Vi måste till jobbet. Det finns en kille som älskar din spontanitet.
Jag kan inte. Jag är dålig.
Kom hit. Du är inte dålig. Vet du varför?
Om du var dålig skulle det betyda att jag var en dålig lärare-
-och jag är en fantastisk lärare. Därför kan du omöjligt vara dålig.
Där har du en poäng.
Nu spelar vi tillsammans.
Är ni klara? Ett, två, tre...
-Fick du pengarna? -Jag hade dem i min hand.
Otroligt att Samantha gjorde så där, efter att ha tjatat hela morgonen-
-om att jag inte kan leva i nuet.
-Så är alla brudar. -Särskilt jänkarna. Varför?
-Oprah. -Just ja.
Det är er tur.
Ursäkta, damen. Jag noterade att ni jobbar här-
-och jag undrar bara vilken tid ni slutar?
Dra åt fanders.
Skit också! Förlåt, kompis.
Det gör inget. Jag måste ändå sticka nu.
-Vi ses senare, pojkar. -Farväl, Romeo.
-Jag tror att hon gillade dig. -Helt klart.
Jag vet inte om nakenbilderna ska hänga på den östra väggen-
-eller om jag ska ställa fallosskulpturerna där.
De ser fantastiska ut när solen träffar dem.
Är det där Ian?
Vad gör han?
Överraskningen.
Clifton Hall, tack.
-Det är väl en musikskola? -Ja. Det är en konsert där i kväll.
-Är din flickvän musiker? -Ja.
-Och det knakar i förhållandet? -Hur kunde du veta det?
Taxichaufförer är bland de bästa i världen på att lösa kärleksproblem.
Vad är bekymret?
-Jag vill inte prata om det. -Bra tänkt.
Det ordnar nog upp sig.
Jag gör henne inte lycklig. Hur kan man älska nån så mycket-
-och inte veta hur man ska älska den?
-Så du älskar henne alltså? -Ja, mycket.
-Det är det viktigaste. -Hon reser bort i morgon.
-Hon vill att jag ska följa med. -Tänk om hon aldrig kommer tillbaka?
-Vad menar du? -Föreställ dig det.
Ni säger adjö på flygplatsen och du ser henne aldrig mer.
Skulle du kunna leva med det?
Nej.
Nej, det skulle jag inte kunna.
Då vet du vad du måste göra.
Uppskatta henne och det ni har.
Älska henne bara.
-Vi är inte framme än. -Du kan inte komma tomhänt.
Tänk om Ian har köpt en biljett och följer med mig hem.
-Han kanske håller på att förändras. -Det förtjänar du.
Om inte Ian förstår det, är han en idiot.
-Du säger alltid de rätta sakerna. -Kom ihåg att du är alla tiders.
Det är positivt.
-Ha det så trevligt i kväll. -Tack.
Nu ska Melvina Walters sjunga "Julias vals" av Gounod.
Tack.
Är du klar?
Ja. Vi ses.
Trevlig resa, båda två.
Hej, Oliver. Du kom!
Det ville han inte gå miste om för allt i världen.
Hon var bäst.
Jag älskar miss Andrews. Det gör alla.
Om jag bara hade varit lite äldre...
-Det här är till dig. -Tack.
-Ian, titta vilket gulligt kort! -Ja. Vi måste åka.
Det är okej. Vi måste också vidare.
Det var en katastrof.
Dunbar sa nej, Trahern är rasande och jag är ute ur leken.
-Jag är verkligen ledsen. -Glöm det.
Vad händer annars?
Lottie har en utställning i morgon på ett snobbgalleri. Galleri Zinc.
-Jag var där i eftermiddags... -Det låter kul.
Ska vi dansa?
Har du nånsin sett mig dansa?
Vart gick du efter mötet? Jag ringde tusen gånger.
Jag stängde av den. Jag har vandrat omkring i stan och funderat.
-På vad? -På oss. Om vi klarar det.
Det var inte så jag menade.
Du håller nog med om att det inte var den bästa morgonen, och mötet...
Jag tänkte på vad jag skulle göra och pratade med en taxichaufför.
-Taxichaufför? Pratade du...? -Ja, det låter skumt.
Jag insåg att även om vi har problem så har vi mycket gemensamt.
Vi trivs med varandra och det borde jag uppskatta.
För trots allt, och bortsett från den här hemska dagen-
-avgudar jag dig.
Det jag försöker säga är att jag vill att vi kämpar vidare.
Det vill jag verkligen.
Okej?
-Nej. -Vad då "nej"?
Jag vill inte "kämpa vidare".
Om jag ska stanna kvar i London så är det för din och vår skull.
Det skulle jag gärna göra om jag kände att vi hade nåt speciellt ihop.
-Det har vi. -Har vi?
Du berättar aldrig nåt för mig. Du vill inte träffa min familj.
Du glömde min konsert. Vi stöter på min favoritelev-
-och du uppför dig som om han har en smittsam sjukdom.
Jag vet att du verkligen försöker-
-men jag känner att jag kommer i andra hand.
Och det sårar mig.
Och det värsta är att jag håller på att vänja mig vid det.
Jag förstår ingenting.
Jag vet det.
Och det gör ont.
Om det hade funnits en enda dag, Ian-
-då du och jag var det enda viktiga.
-Jag avgudar dig. -Jag vill inte bli avgudad.
Jag vill bli älskad.
Vart ska du?
Jag sover hos Lottie, åker till flygplatsen i morgon, och...
Jag kan inte hålla på så här längre.
Jag såg dig på resebyrån i dag. Vart ska du åka?
Till Johannesburg på affärsresa.
Samantha, vänta! Snälla!
Du får inte göra så här mot mig. Du kan inte lämna mig.
Får jag aldrig se dig igen?
Ska du med, eller?
In eller ut, min vän. Det är upp till dig.
Nej, Samantha!
Nej, älskling! Samantha!
Älskling!
Hjälp!
Jag är så ledsen.
Jag ville vara med henne.
Det ville jag verkligen.
Hur kunde det hända? Hur kan hon vara borta?
Kysser riktigt bra. Otroligt leende. Vi får se vad som händer.
Jag har skrivit en sång om mig och Ian.
Jag vill ge honom den innan jag åker, men inte skrämma honom.
Det sägs att det alltid är en som älskar mer i ett förhållande.
Önskar att det inte vore jag.
Om du läser ett enda ord så dödar jag dig.
Jag skojade bara.
-Är du här? -Ja, och du skrämmer mig.
-Jag... -Du...?
Nu kommer jag fram till dig.
Och nu kramar jag dig.
Det är okej. Det ska nog bli bra.
-Jag kommer att sakna dig. -Jag kommer att sakna dig också!
-Det är viktigt att du tror på mig. -Det gör jag.
Och jag vill inte att du ska lida, så istället för att sakna mig-
-kanske du kan följa med mig till Ohio?
-Du tänker inte följa med. -Jag kan inte.
-Nej, det kan du inte. Viktigt möte. -Mitt möte...
Jag hade ett möte, och du...
Ian, lugna ner dig.
Du har förberett dig noga och det kommer att gå bra.
Gå inte. Vad gör du?
Rör inte på din söta, brittiska rumpa. Inte tjuvkika.
-Du har en present. -Ja, jag har en present.
-Det här händer inte. -Jag vill ta ett ordentligt farväl.
Portobello Road. Tio pund!
Plus det här.
Herregud!
Det var inte den reaktionen jag hoppades på.
Förlåt, jag har bara haft en fruktansvärd mardröm-
-och jag verkar inte kunna... glömma den.
Jag och du...
-Vi...? -Vi...
Borde äta?
Ja!
Vi borde äta frukost. Tillsammans.
Jag är coolast.
Samantha, se upp! Kannan är varm!
Det vet jag väl, din galna, skrikande man.
Jag var bara rädd att du skulle bränna dig.
Förlåt, var det för högt?
Nej. Jag hoppades faktiskt att du skulle sjunga.
Du behöver nog komma ut lite mer.
Du är en duktig låtskrivare och det måste du låta folk märka.
-Det är en fantastisk gåva. -Du är partisk.
Det är sant.
Gud, vad jag är klumpig.
-Du brände dig på handen. -Värst vad du var observant!
Vad är det med dig? Jag bränner mig jämt på den.
-Gör du? -Ja, det gör jag.
-Vad gör du? -Vi går alltid den vägen.
-Och vet du varför? -Varför?
För att det är där du arbetar och jag undervisar.
Vi testar en annan väg. En omväg. Det kan bli kul.
Den här vägen var trevligare, eller hur?
-Har du nån förklaring? -Scotern verkade ha bråttom.
-Se dig för. -Det är inte sant!
-Det var ingen dröm. -Vilket?
Alla saker som har hänt i dag... Jag visste att de skulle hända.
Skinnjackan, brännskadan, Coca-Colan.
Jag har redan sett eller drömt allt. En del saker var annorlunda, men...
Lugna ner dig. Ibland får jag en déjà vu-känsla...
När man har déjà vu känns det som om nåt redan har hänt-
-men man vet inte vad som ska hända.
Vad handlade den hemska mardrömmen om?
Den var...
Den var fruktansvärd.
Låt oss resonera logiskt om det.
I din dröm eller din syn, vad händer nu?
Du åker hem för att tvätta tröjan och jag går till mitt möte.
Det är ju fruktansvärt.
På vägen till mötet går min klocka sönder.
Nu gör vi så här. Vi går tillsammans till ditt kontor-
-och om din klocka går sönder så vet vi att det är nåt på gång-
-och då gör vi nåt åt saken.
Nu är vi nästan framme.
Vi håller varann i hand. Det gillar jag.
Jag också.
Vet du vad klockan är?
Förlåt. Klocka, känsligt ämne.
-Den är hel. -Du är bara nervös.
Du har säkert rätt.
Mår du bra?
Är du redo för mötet?
-Ja. -Bra.
Lycka till. Inte för att du behöver det. Det kommer att gå bra.
-Vi ses i kväll på konserten. -Vilken konsert?
Jag skojar bara.
Du vet, den berömda brittiska...
Glöm det.
-Hej då. -Vi ses i kväll.
Gör mig en tjänst. Ändra bokningen på Tantra till nio-
-och fixa fram en present till...
Sams examenskonsert. Hur kunde du glömma den?
Jag vet inte. Jag vet inte om jag hade glömt det.
Jag glömde det i går, men jag tror inte att jag har glömt det i dag.
Hade du de där kläderna i går?
Högst sannolikt. Med den usla lönen du ger mig har jag inte så mycket.
-Får jag fråga dig en sak? -Om du måste, så.
Har du nånsin haft en dröm och allt känns bekant dagen efter?
-Som om det är från drömmen? -Ja, det har jag.
Jag drömde att du skulle tråka ihjäl mig i dag, och se vad som händer!
-Kom igen, allvarligt. -Allvarligt?
Ja.
Jag tror att drömmar är viktiga.
Man ska lyssna på dem.
-Tror du verkligen det? -Ja.
Och jag tror att du skynda dig till mötet.
Annars blir du sparkad och jag får gå till socialen.
Och de är AGS:s primära mål.
Att utveckla metoder som behandlar, botar och förebygger sjukdomar.
Jag kan med stolthet berätta att AGS ligger i täten inom detta område.
Och...
Med tanke på er investering...
Sjuårsplanerna innehåller allt som vi har diskuterat hittills.
Vi har amorterat bort forskningskostnaderna...
Jag visste att du skulle komma!
Nu har ni hört mitt säljsnack, och jag ser på era ivriga miner...
Lugna ner er nu, det här är ingen fest!
Det handlar inte om kronor och ören eller om att slå ut konkurrenterna.
Det handlar om att ge folk den dyrbaraste av gåvor...
Tid.
Det här är en fantastisk chans, och jag tycker ni ska ta den. Vad sägs?
-Fick du pengarna? -Ja.
Och jag trodde att det var Samantha som hade förstört alltihop.
Har jag inte berättat om min dröm?
Nej, för den har jag ju i natt.
-Okej, berätta om din dröm. -Det är mer en känsla av déjà vu.
Ses ofta som en tillfällig neurologisk händelse-
-men är ofta ett besked från själen. Och när ens själ knackar på-
-då ska man släppa in den.
-Oprah. -Nej.
-Dr Phil. -Det är er tur.
Nej, det är inte så jag menar.
Det är vissa saker som jag vet kommer att hända.
Ursäkta, men har inte vi setts förut?
-I mina drömmar. -Dra åt fanders.
-Jag visste att det där skulle hända! -Det visste vi allihop.
Kan du minnas nåt nyttigt? Vem som vinner loppet halv fyra?
Nej, tyvärr inte. Men allt är likadant.
Bara i en annan ordningsföljd.
Bara i en annan ordningsföljd.
Jag måste sticka.
-Mackenzie Street, tack. -Ja, sir.
-Det här är inte sant. -Vad då?
-Du är chauffören från i går. -Allt är möjligt.
I går visste du en del saker om mig.
-Om ditt kärleksliv? -Ja.
Taxichaufförer är bland de bästa i världen på att lösa kärleksproblem.
Du sa precis samma sak i går.
Om du är samma kille, och om det här är samma taxiresa-
-så kommer allt annat att vara likadant.
Det slutar med att min flickvän sätter sig i den här taxin.
Den stannar vid ett trafikljus, blir påkörd, och hon...
Kommer det att hända?
Gör det det?
Tänk om hon inte sätter sig i taxin?
Tänk om jag tar med henne ut ur stan?
Tänk om vi stannar i lägenheten?
Berätta! Det måste finnas nåt jag kan göra!
Bara en sak. Uppskatta henne och det ni har.
Älska henne bara.
-Släpp ut mig, på en gång! -Självklart, sir.
Det behövs inte.
-Varför inte? -Du betalade mig i går.
Du måste skynda dig. Tiden håller på att rinna ut.
-Var är Samantha Andrews? -Jag vet inte. Är du okej?
Oliver?
Det finns tre i nästa klassrum också.
Oliver?
Ursäkta.
Lottie!
Kom igen.
Kan jag hjälpa dig med nåt?
Vi känner inte varann. Jag är en av Lotties vänner.
-Jag måste in i hennes lägenhet. -Jag har aldrig sett dig förr.
Jag är hennes bästa väns pojkvän. Känner du Samantha Andrews?
Jag älskar miss Andrews. Det gör alla.
Om jag hade varit lite yngre...
Ska vi inte äta snart?
Var inte en sån sjåpig krake!
En fjant, en mes, en lipsill.
Samantha! Vilken tur att jag hittade dig!
Jag måste ta Samantha härifrån.
Du måste lita på mig. Det händer saker som hände i går.
-Vi har redan pratat om det här. -Ja, och jag kanske är stressad.
Men jag vet bara att vi måste lämna London med detsamma.
-Jag lovade att hjälpa Lottie. -Det har du redan gjort.
Fallosarna kommer att passa perfekt i trädgården.
-Jag har ju min konsert i kväll. -Du hinner dit. Det lovar jag.
Kom nu. Vi måste ut ur stan. Du måste lita på mig.
-Okej, då åker vi. -Vart ska vi?
Jag skulle få bestämma, så sluta fråga.
Njut av att inte veta vad som ska hända.
-Vänta lite. -Vad tycker du?
Om du inte vill stanna här så kan vi bara fortsätta.
Du har berättat var du är uppvuxen. Jag har aldrig träffat din familj.
De har varit upptagna.
Jag vill gärna se var du växte upp.
Jag vill se var du gick i skolan och spelade soccer. Förlåt, fotboll.
Amerikanska.
Jag vill se var du blev den man som jag älskar.
Om du har nåt att dölja skulle du inte ha lå*** mig bestämma.
Åskar det? Jag tyckte jag hörde åskan. Det kommer att störtregna.
-Kom igen nu. -Snart måste du ge mig mat!
Det var mycket brantare här förr. De måste ha jämnat till berget.
-Du kanske har förändrats. -Jag? Omöjligt.
-Ska vi till den där kojan? -Nej, vi ska upp till toppen. Kom nu.
Aj, aj, kapten. Vad finns på toppen av Ians magiska berg?
Ingenting. Bortsett från ensamheten.
Långt borta från allting.
Jag gick dit upp för att läsa och tänka. Jag kände mig säker där.
Det kommer att störtregna.
Störtregna i England? Det låter osannolikt.
Jag förstår varför vi aldrig har varit här. De har ett pyttelitet hus.
Varför har du aldrig berättat om dem? Jag pladdrar alltid på om min familj-
-men du säger aldrig nånting.
Sam, nu lämnar vi det där.
Jag vill bara vara här.
Med dig.
Du vill verkligen inte prata om det förflutna, eller hur?
Det förflutna betyder ingenting.
Det är bara nuet som räknas.
Du uppför dig väldigt konstigt i dag.
Kan du fortsätta så?
-Får jag fråga dig en sak? -Visst.
-Tänk dig att du har lite tid kvar. -Menar du av dagen?
Nej, jag menar i livet.
Om du bara hade en dag kvar, vad skulle du göra då?
-Vilken konstig fråga. -Jag skulle bara vilja veta det.
Få se nu. Min sista dag på jorden.
Shoppa skor. Och äta tio glassdrinkar med varm kolasås.
Och kanske lära känna den där Calvin Klein-underklädesmodellen.
Det är enkelt att svara på.
Jag skulle vara med dig.
-Verkligen? -Ja, självklart.
Bara vara tillsammans. Som nu.
Inte göra nåt särskilt.
Är det allt?
Jag menar...
Inget annat?
Närhet.
En intensiv närhet.
Verkligen dela saker med varann.
Löjliga saker.
Svåra saker.
Så har jag alltid velat ha det mellan oss, och om vi hade det-
-kunde inget skada oss.
Jag älskar dig.
Bra.
Det klarnar upp. Ska vi gå upp till toppen?
Nej.
Jag vill ta med dig till ett annat ställe.
Måste jag klättra?
Vi kanske väntar en stund.
Bra idé.
Din pappa var en tjusig karl.
Jag antar att du liknar din mor?
-Kom han ofta hit? -Ja. Han förlorade jobbet -93.
Efter det var han alltid här.
Pappa var min store hjälte.
Jag trodde att han var världens starkaste man.
Han var väldigt stolt.
Arbetet på fabriken betydde mycket för honom.
Alla älskade honom. Och hans familj...
-Vi avgudade honom. -Han låter fantastisk.
Det är han.
Det var han.
Ägaren bestämde sig för att flytta fabriken, och alla förlorade jobbet.
Han fick aldrig nåt nytt.
Det här blev hans andra hem.
Från det jag var 15 år såg jag honom aldrig nykter.
Och jag har varit besluten att aldrig låta det hända mig.
-Att dansa efter nån annans pipa. -Det behöver du inte heller.
Jag vet det nu. Jag önskar bara att jag hade kunnat hjälpa honom.
-Du var bara ett barn. -Jag vet.
Men att se sin far, sin hjälte-
-lösas upp mitt framför ögonen...
Du älskade verkligen din pappa.
Ja.
Jag hoppas att han visste hur mycket.
Var han än är, så vet hans säkert hur du känner.
Döden betyder inte att kärleken tar ***.
-Tror du på det? -Jag vet det.
Varför har du aldrig berättat nånting av det här?
Jag antar...
Jag antar att jag helt enkelt inte ville känna efter.
Men jag är så glad över att vi är här.
Jag också.
-Jag önskar att vi slapp åka. -Vart?
Till stan. Min konsert. Minns du?
Vi struntar i det.
Vi hoppar på ett tåg och åker iväg nånstans.
Låt mig se. Jag har spelat fiol i 16 år. Jag har studerat i tre år.
Jag ska ta examen på en av Londons bästa musikskolor.
Jag tror att vi ska åka hem.
Kommer du?
Ja.
-Vad gör du? -Det är bara en liten överraskning.
Du kommer att älska det.
-Jag tror inte vi hinner. -Var inte dum.
Vi kanske borde gå tillbaka till lägenheten.
-Du har alltid velat göra det här. -Ja, men jag har höjdskräck.
Du behöver inte vara rädd. Jag är ju här.
Dörrarna...
Det är underbart.
Fortfarande rädd?
Konstigt. Det har jag visst glömt.
Förlåt för att jag var en sån sjåpig krake.
-Vad är det? -Var har du hört det där?
Lottie. Använde jag det rätt?
Ja, helt perfekt.
Tack.
-För vad? -För den perfekta dagen.
Jag tar den här på middagen. Du gillar nog sången i kväll.
Är det operatjafset som jag älskar?
-Jag hör hellre dig sjunga. -Var nu allvarlig.
Det är jag. Varför vill du inte låta folk höra dina sånger?
Vad är du mest rädd för? Succé eller fiasko?
Ja.
Jag ska sjunga dem.
-När? -En dag. Nån dag.
Har du sett mina nycklar? Jag hade dem nyss.
Här är de. Jag måste bara förbi kontoret.
Kontoret? Nu?
Jag var ju inte där i eftermiddags. Stället faller ihop utan mig.
Det tar bara en sekund.
Vi ses där.
Jag behöver 75 kopior. Jag kommer tillbaka om en stund.
"En dag, nån dag...är i dag."
Mina damer och herrar. Det skulle ha varit kvällens sista uppträdande-
-men vi har en speciell överraskning till er.
Samantha Andrews från USA-
-kommer att göra oss den äran att sjunga en av sina egna sånger.
Gör nu inte dina blivande fans besvikna.
Du ligger risigt till.
Jag fattar inte att du gjorde det där!
-Vet du hur livrädd jag var? -Du var fantastisk!
Först kunde jag knappt andas, men sen blev jag alldeles lugn.
-Vilken härlig känsla! -Du var helt otrolig.
-Du är partisk. -Det erkänner jag.
-Jag är utsvulten. Var ska vi äta? -Var du vill.
Tycker du om stället? Jag trodde du skulle hata det. Mysigt. Intimt.
Det passar mig perfekt.
Du var så snygg i dag på mötet.
Jag menar, stark och manlig.
-Vad säger du? -Du...stark som en tjur.
Men jag såg dig inte på jobbet i dag.
Nej. Du hade redan mappen, så jag smet iväg.
Men du var riktigt snygg.
Blunda.
Grattis till din examen.
Några av hängena är gamla och några är nya.
Det där är en not. En fiol. Den här är en blomma.
Men det som har betydelse är att det är lika utsökt som du.
Nu ska vi se. Där är tåget som vi tog i dag.
Och där är Eiffeltornet som du alltid har velat se.
Och det där är en stekpanna.
Du är den enda jag känner som faktiskt kan göra ett vändkast.
Och det här är ett hjärta.
Mitt hjärta.
Nu är det ditt.
-Är du beredd? -Ska vi inte gå?
Det öser ju ner. Kom nu.
Vad är det?
-Jag älskar dig. -Jag älskar dig också.
-Jag vill säga varför jag älskar dig. -Men det regnar ju.
Jag måste få berätta, och det är viktigt att du lyssnar.
Jag har älskat dig ända sen jag mötte dig-
-men jag har inte lå*** mig själv känna det förrän i dag.
Jag har alltid tänkt framåt och fattat beslut baserade på rädsla.
I dag, på grund av dig och det jag har lärt mig av dig-
-gjorde jag helt annorlunda val. Mitt liv har förändrats totalt.
Jag har lärt mig att om man gör det så lever man livet fullt ut.
Det spelar ingen roll om man har fem minuter eller 50 år på sig.
Hade det inte varit för i dag, hade det inte varit för dig-
-så skulle jag aldrig ha fått känna kärlek.
Tack för att du lärde mig att älska.
Och att bli älskad.
Jag vet inte vad jag ska säga.
Du behöver inte säga nåt.
Jag ville bara säga det.
Tack.
Nu åker vi hem.
Kommer du?
Självklart.
-Ludgate Square, tack. -Javisst.
Tiden håller på att rinna ut.
Allt är möjligt.
Jag är så ledsen.
Jag fattar inte att han är borta.
Varför är jag här och inte han?
Vissa saker kan vi inte bestämma över, vännen.
Ian hade en föraning eller en dröm.
Han visste.
Och han försökte berätta för mig, men jag trodde inte på honom.
Precis innan vi satte oss i taxin-
-berättade han hur jag hade lärt honom att älska.
Det var så lätt för mig att älska honom.
Han ville bara berätta allt...
SEX MÅNADER SENARE