Tip:
Highlight text to annotate it
X
Det här är vad Destiny avsåg
när hon gick in i stjärnsystemet.
Vi kommer att överleva.
Vi kommer att ta oss hem.
Skeppet kom hit av en anledning.
Destiny drivs av själva stjärnorna.
Han och Young är inte överens, ja.
Vet inte vilket läger som är det bästa.
Vad ska jag göra med mig själv.
Jag är den siste som borde vara här.
Du är fel man för jobbet, överste.
Du tror inte på uppdraget.
- Nervgränssnitt?
- Ett förråd av kunskap-
-som kan laddas ner till en person.
- Vad gjorde den med general O'Neill?
Den dödade nästan honom.
Young kommer inte att lyssna,
och dr Rush har inte bråttom hem.
Kramperna har slutat, men reagerar inte.
De som hade tillgång till rummet hade
order att inte sitta i den där stolen.
Du visste! Du ville ha någon där för
du hade inte modet att göra det själv!
Någon försöker undergräva överstens
auktoritet. Vi kan inte låta det ske!
Någon försöker sätta dit mig, Eli.
- Var är Rush?
- Han klarade sig inte.
Har du huvudvärk?
Och den suddiga synen?
- Sover du bra?
- TJ, jag mår bra. Jag måste gå.
Sir... Du förlorade någon
under ditt kommando.
På sista tiden tre personer - Gorman,
Spencer och Rush. Det händer.
- Jag vet hur mycket det påverkar dig.
- Jag svek dem på olika sätt.
- Vill du prata om det, finns jag här.
- Det vill jag inte.
Du kände det som om du svek
sergeant Spencer, det gör vi alla.
Och det har pågått en hel del
mellan dig och Rush.
Känslomässigt, har mycket lämnats olöst.
En annan gång.
Överste... Är du på väg att lämna din
senaste rapport till jorden?
- Det stämmer.
- Jag är nyfiken på detaljerna-
-angående incidenten med dr Rush.
- Exakt vad som hände.
Jag planerar att lämna min rapport
till jorden senare i dag-
-och det kan väcka viss tvivel
angående din version av händelserna.
Det fanns bara två personer
på den planeten - jag och Rush.
Jag talar om problemen mellan er två.
Det förändrar inget. Om du vill anklaga
mig, så ha kurage och säg det rakt ut.
- Jag har inte bevis för någonting.
- Jag tror du vill vara ansvarig igen.
Du hade gott om motiv.
Tror du att jag vill att folk här
ska misstänka mig för mord?
Det kanske är lättare
än att ta itu med Rush.
Jag erkänner,
jag saknar inte den mannen.
- Jag tycker vi har det bättre så här.
- Det är lugnande.
Håller du inte måttet lämnas du som död?
Vad är kriterierna för att få stanna?
- Är det att hålla med?
- Okej. Låt oss göra det här.
- Är allt okej?
- Allt är okej.
Hej, Eli. När du får tillfälle,
kan du kontrollera duschsystemet?
- Trycket har varit lågt.
- Visst, när jag är klar här.
Dr Caine är ganska söt, va? Det finns
inget sexigare än en änkling.
En man som engagerar sig och är
singel utan att det är hans eget fel.
- Vad mer kan man begära?
- Jag kan höra dig!
Jag är så ledsen!
Kan vi fortsätta som om ingenting hänt?
Okej. Tack.
Gud...döda mig nu.
Jag tror vi är redo.
Välkommen ombord på Destiny.
Jag är löjtnant Matthew Scott.
- Är du okej?
- Ursäkta? Hej.
Vem är du?
- Sergeant, vad hände?
- Jag har absolut ingen aning, sir.
Vad tror du?
Jag är IT-tekniker som fixar jorddatorer,
inte uråldriga kommunikationsenheter.
- Kanske fel i anslutningen?
- Ett rätt stort fel.
Vi vet inte exakt
vad dessa stenar gör, gör vi?
Jag fick stentjänstgöring eftersom
Riley inte är på fötterna än.
- Du har varit under en hel del stress.
- Tror du att jag inbillade mig det?
Nej.
Den som tog över din kropp
agerade underligt...
Jag hallucinerade inte skeppet eller
rymdvarelsen. Min fantasi är inte så bra.
Jag var på ett skepp,
och jag såg en rymdvarelse.
Jag vill veta exakt vad som hände,
vad som gick fel och varför.
Och tills dess är kommunikationsrummet
och enheten förbjudet område, förstått?
- Har du en minut?
- Varsågod och sitt.
Jag trodde att knappa resurser innebar
en kamp för överlevnaden-
-men jag trodde aldrig det här.
- Är det en vink?
Ja, om du undrar vad du ska ge mig i
julklapp, så behöver jag strumpor.
- Jag hörde om dagens händelse.
- Caine undersöker det.
Jag tycker det är intressant att
enheten inte råkar fungera-
-direkt efter vårt samtal i morse.
- Jag antar att det är en slump.
- Det är ett ord. Ett annat är "lägligt".
- Och ett annat är "överraskande".
Din tur.
Tror du verkligen
att det här kommer att hålla mig-
-från att lämna min rapport till jorden?
- Det är jag rätt säker på.
Vi får hoppas, när den tiden kommer
att de som dömer dig-
-beviljar den nåd du nekade dr Rush.
- Du menar "påstods" nekade dr Rush.
Kommunikationen med jorden återupptas
när jag vet att nästa anslutningsförsök-
-inte leder till en annan "slump",
"läglighet" eller "överraskning."
Tack.
Vi har tomater...
- Vi har äntligen tomater!
- Mer eller mindre.
Det var udda.
Jag pratade med dr Inman. Hon sa att
hydrokulturteamet har jordgubbar snart.
Prata med mig när de börjar göra kött.
De arbetar på ett sojaprotein.
Glad tacksägelse, alla.
Njut av er tofukalkon.
- Du är på dåligt humör. Vad är det?
- Jag har inte sovit mycket.
Young låter mig jobba dygnet runt
med att lista ut allt Rush jobbade på...
Du kan inte mena allvar.
Young var villigt att offra sitt liv
så att en av oss kom med skytteln-
-när skeppet var på väg mot stjärnan.
Tror du han är en kallblodig mördare?
- Jag sa inte det.
- Det är bra.
Fattar ni? Tomater!
- Vadå?
Sen vi kom ombord på skeppet,
har de tagit alla beslut. Vad vi äter-
-var vi sover, vad vi gör,
och vi låter dem göra det.
- De är de som håller i vapnen.
- Vi har all rätt att vara rädda.
Se hur det gick med
den som utmanade dem sist.
Vad tycker du att vi ska göra?
Jag vet inte.
Lila växter? Skämtar du?
Lila klorofyll är känsligt mot
infrarött ljus. Planeten kretsar nog-
-runt en kall stjärna.
- Kinon säger: Atmosfär, vatten och syre.
Jag är orolig för soleruptionen
och dess strålning.
Okej, på med dräkterna.
Kom, ni måste se det här!
Den dök just upp.
- Eli!
- Den kommer... Nu.
- Vad gör den?
- Inget. Den bara är där.
Ska vi försöka kommunicera med den?
Vi har möjlighet att sända.
Fast de lär aldrig förstå oss.
Eli...
Det finns bara ett sätt
att ta reda på det.
- Chansen att stöta på två samma dag?
- Jag kan tänka mig - noll.
Sänder...nu.
Hoppas att de pratar det Gamla språket.
Det kan inte vara en slump. Jag slår vad
om att jag var på skeppet i morse.
- Kollar de oss av nyfikenhet?
- De har nog kollat in oss ett tag.
Hur skulle de annars hitta oss så fort?
De har svarat.
- Det är inte en översättning.
- De svarade på engelska.
- Hur är det möjligt?
- Vad sa du?
"Vi är fredliga människor från planeten
jorden. Vi vill inget illa."
- Vad ska jag svara?
- Inget. Sätt igång våra vapen.
Det här är överste Young. All personal
rapporterar från era områden.
Löjtnant. Du och Greer
behövs i skytteln.
Nåt händer.
Jag tror att de skickar mindre skepp.
Jösses.
- Jag får bara igång 30% av våra vapen.
- Rush begränsade vapenaktiviteterna.
- Vi kan kolla kanonfunktionaliteten.
- Hitta en annan väg, Eli.
Kopplar från.
- Kom igen, Eli.
- Det är vår första riktiga rymdstrid.
- Har du den?
- Snart.
- Aktivera det främre artilleriet.
- Det är det jag försöker.
Gå tillbaka.
- Vi träffas av tungt artilleri!
- Kan du flytta energin till sköldarna?
Sköldenergin töms av våra vapen.
Kom igen, gå.
Stanna!
Överspänningar över hela skeppet.
Vapensystemet är inte gjort för det här.
- Alla ombord räknar med dig.
- Det ville jag inte höra.
- Du klarar det.
- Nej, det kan jag inte.
- Varför handlar det bara om mig, han då?
- Båda: Skeppet måste fungera - nu!
Det skulle du ha tänkt på
innan du gjorde dig av med Rush.
Se bara till att fixa det.
Mår ni bra? - Kolla upp henne!
De drar sig tillbaka.
Överste Young,
det här är Dunning. Svara.
- De flyr.
- Vi fick dem att fly. Nu ska de få.
Avsluta jakten och kom till Destiny.
Anfall inte. Jag upprepar, anfall inte.
Chloe kan vara ombord på ett av skeppen.
- Vad fan hände?
- Det var ingens fel. Vi var inte redo.
- De gav upp rätt fort.
- Anfallet skulle nog avleda försöket att-
-ta fångar och datainformation.
- Varför är vi deras fiende?
Skeppet är inom räckhåll.
Jag ansöker om att få...
Du skulle inte ha en chans. Följ mig.
Jag ska följa efter henne.
- Kommunikationsenheten.
- Är du säker på att det är samma skepp?
Det får jag reda på när jag är ombord.
Lyft. Sätt dig där, jag kommer snart.
- Finns det nåt jag kan göra?
- Det är bara att välja. Hämta gasväv.
- Chloe blev tagen.
- Vad? Hur?
- Ett skepp skar upp ett hål.
- Jag känner ingen puls.
Ta väskan. - Fortsätt att trycka.
Caine. Vi behöver dig.
Det är bra.
Hårdare.
- Sir! Låt mig göra det.
- Löjtnant, det kommer inte att hända.
- Jag tycker att det är en dålig idé.
- Det är den bästa av dåliga idéer.
- Sätt igång.
- De flesta av våra vapen är igång.
- Hur länge ska han vara inne?
- 20 minuter, sen drar vi ut honom.
Du kan alltid komma tillbaka
om du inte hittar henne.
Vi är inte er fiende.
Vi vill er inget illa.
Jag tror inte att den förstår oss.
- De talade engelska.
- De skickade ett meddelande.
De kan ha en översättningsutrustning
på sitt skepp, eller nåt.
Varför anföll ni oss?
Varför tog ni en av vårt folk som fånge?
Varför gjorde du det där?
Vill du hjälpa mig?
Det är så här du läser mina tankar.
Förstår du?
Den här sänder.
Den här tar emot.
Så här. Gör så här.
Skjut inte.
Chloe kan vara på en av farkosterna.
Överste Young!
- Vad hände?
- Han är tillbaka.
- Vad hände?
- Det främmande skeppet närmar sig.
Skicka mig tillbaka.
Skicka mig nu!
- Nu är det klart.
- Jag är redo!
Det funkar inte. Varför funkar det inte?
Knyt upp mig.
- Det verkar inte vara nåt fel på den.
- Hittade du Chloe?
Har ni märkt att de anfaller oss igen?
- Eli.
- Sköldarna håller inte länge till.
Ta fram huvudvapnet.
Skjut mot det stora skeppet.
- Chloe är kvar på skeppet!
- Gör det nu. Besvara elden!
Med allt vi har!
Vi kan inte fortsätta. Vapensystemet är
överbelastat. Sköldarna är nere på 50%.
- Vart ska du?
- Försöka rädda Chloe.
Ingen fara...
Vi måste gå.
- Vart ska vi?
- Den här vägen.
- Rapportera!
- Dåligt och dåligare.
- Vapnet överbelastas. Skölden vacklar.
- Stärk skölden. Skicka all vapenstyrka-
-till huvudvapnet.
Skjut mot det stora skeppet.
- Inte likt dig att ta skytteln utan lov.
- Han skulle bara säga nej.
- Har du problem med det?
- Om du vill rädda henne, gör det.
- Ja, men du behöver inte göra det.
- Jag är redan här.
De backar.
- Då riskerar vi att sprängas i bitar.
- Jag har inget val. Gör det!
- De drar sig tillbaka.
- Alla utom den där.
Vänta.
De är borta.
Matt!
- Överste Young sa att du var död.
- Sa han hur?
- Stenras.
- Han hade tydligen fel igen.
Överste Young, det här är Greer, kom.
- Ja.
- Du kommer inte att tro det här.
Jag aktiverade datasystemet
på det kraschade skeppet.
Hittade en databas. När jag tittade
igenom den dök rymdvarelserna upp.
Jag måste ha aktiverat
nån slags nödsignal.
- Det var tur, annars hade jag dött.
- Några tror att överste Young-
-lämnade dig att dö med vilje.
Det kan jag tänka mig. Nej, han gjorde
rätt i att anta att jag försvann-
-i stenraset.
Vad hände när rymdvarelserna
tog dig till deras skepp?
Ärligt talat.
Jag minns inte så mycket.
De få gånger jag var vaken,
utforskade de min hjärna.
Jag vill helst inte tänka på det.
Jag vet att de var frustrerade.
Jag lyckades motstå
att ge dem information.
Han använde sitt nervgränssnitt.
Tog det som behövdes för att kunna fly.
Jag hittade stridshytten,
enkelt operativsystem.
Nåt mer?
Varför de ville förgöra oss?
De ville nog inte förgöra oss.
De ville ha... Destiny.
De brydde sig nog om oss
eftersom vi nyligen hade kommit ombord.
De ville komma åt ett sätt
att ta sig förbi hennes försvar.
Ta reda på hennes hemligheter.
Jag hade inte tid att ta reda på mer.
Min första prioritet
var att få Chloe av skeppet.
Skönt att ha dig tillbaka.
Båda två.
Jag antar att du undrar varför jag
inte berättade sanningen för dem.
Ditt ord mot mitt.
Jag sa inget om att du försökte
sätta dit mig för Spencers död.
Nej, jag ville bara veta om jag kan lita
på att du inte dödar mig nästa gång.
- Jag räddade dig från rymdvarelserna.
- Du sköt mot skeppet när jag var ombord.
Det var Chloe med.
Jag skyddade det som var viktigast.
Ja, verkligen.
Jag inser...att jag provocerade dig.
Om det har nån betydelse, så...
...ångrar jag att jag lämnade dig på
planeten. Du förtjänade det, men jag-
-ångrar att jag tappade fattningen, att
jag inte kan respektera mig själv längre.
- Vi är här. Vi får väl leva med det?
- Som alla andra ombord.
De behöver inte distraktionen.
Eller att tvivla på ledningen-
-och skeppet måste vara redo
inför nästa sammandrabbning.
- Om vi inte har hittat hem till dess.
- Så klart.
Så...vad säger du?
Ska vi låtsas som om inget har hänt?
Det är ju inte så
att vi aldrig har varit vänner.
För besättningens skull.
För besättningens skull.
- Hallå där. Kan jag slå mig ner?
- Det går bra.
Vill du prova?
Nåt dr Inman har jobbat på.
Hon säger att det smakar gin.
- Jag tycker att det smakar tvättsprit.
- Bra säljargument. Nej, tack.
Vad tror du?
Du och James, kan det funka?
Det kan bli lite konstigt. Om det inte
skulle funka. Att sitta fast på skeppet-
-med nån som man har haft
ett dåligt förhållande med? Nej, tack.
Det är nog bäst att hålla det
så professionellt som möjligt.
Vi får se. Om vi är här mycket längre,
har jag rätt att ändra mig.
- Översten är farlig.
- Vi måste göra nåt åt det.
Jag försökte.
Jag dog nästan på kuppen.
Nästa gång blir det annorlunda.
SSG - SweSUB Group © taureane och
Dvärghamstern - www.SweSUB.nu