Tip:
Highlight text to annotate it
X
Okej, jag är redo att ge upp det här.
Det ser inte ut att finnas
några överlevare.
Skördarna blir mer och mer intensiva.
Du sade ju det själv.
För många gengångare
vaknade upp samtidigt...
För många munnar att mätta.
Eller händer att mätta.
Vi sticker tillbaks till porten.
Vi möts där eller?
Det låter som en plan.
McKay, Beckett har ni någon tur?
Negativt Överste.
Vi har inte hittat någon.
Ta er tillbaka till porten.
Okej, Beckett ut.
Så du kanske borde plocka lite blommor
här, det skulle hon säkert gilla.
Vad pratar du om?
Du har en date imorgon med Katie Brown.
Hon är en botaniker,...
Och får aldrig lämna Atlantis.
- Vad är det här nu?
- Det är inget.
Så du har en date Rodney.
Med en kvinna.
Det är helt enkelt två vuxna som delar lite...
Ja med en kvinna!
Hon är upphetsad över det,
jag vet dock inte varför.
Hur vet du det?
Tjejernas pokerkväll. Jag
vet en *** saker Mckay.
Och jag är säker på att du inte har med
det att göra. Det här är ett olämpligt samtal.
Vadå? Jag föreslog bara att
du skulle plocka lite blommor.
Ja, och du kanske borde göra ditt jobb
vilket består av att skydda oss.
Håll käften.
Håll käften? Låt mig berätta något...
Sluta prata.
Attackskepp.
Vi har ett inkommande attackskepp.
Rör er!
Om det har sett oss så kommer
det sabba Atlantis skydd.
Får ni en chans att skjuta
det så ta den, ok?
Skingra er!
Det är på väg mot porten. Vi har skadat det,
men det är fortfarande på väg.
Vänta, Cadman och McKay har
strålats ombord på det skeppet.
Vi kan inte riskera att det tar
sig tillbaka till moderskeppet.
Skit också!
Översättning: [Love_Tropicana] - Synk: Hugga Bugga
www.Undertexter.se
Jag är en doktor, jag kan hjälpa till.
Vad fan tror du att du gör?
Den sträckte sig för självförintelsen.
Han är den enda som kan
få ut Cadman och McKay.
Jag tror knappast han skulle spela med.
Men nu kommer vi aldrig få reda på det.
Är allihopa oskadda?
Vi är okej, Hanson meddela Atlantis att...
Vi behöver Zelenka här så snabbt
som möjligt, för vi har ett problem.
Överste.
- Är det din första gång utanför Atlantis?
- Ja.
Om det fanns fler gengångare så
hade de redan attackerat oss.
Verkligen?
Om det får dig att må bättre.
Hittade du vad vi vill ha?
Ja, men det är väldigt komplext.
Det här interfacet kontrollerar maskinen som...
dematerialiserar folk, lagrar deras information,
och återmaterialiserar dem när
man ger kommandot till den.
Bra, ge den kommandot då.
Det kan jag inte.
Såvitt jag kan se så lagrar
den två livstecken.
- Ja.
- Vilket är bra.
Ja, men det finns bara tillräckligt med energi...
för att materialisera en av dem.
Kraften till materialiseraren är nere...
och nödkraften har gjorts sitt.
OK.
Du måste bestämma vem
av dem vi skall stråla ut.
Det är ett fruktansvärt beslut att göra.
Det är lätt. Stråla ut McKay, han kommer
komma på hur vi får ut Cadman.
- Nej, nej, nej... Jag var oklar.
- Det finns inget sätt att se vem som är vem.
De finns bara som livstecken.
Strålande.
Okej, den där.
Kör, akta er!
Rodney, är du okej?
Hans puls är stabil, men jag behöver
få tillbaka honom till Atlantis.
Teyla, Lorne hjälp doktorn att ta
sig tillbaka till Atlantis med McKay.
Vi stannar här med Zelenka och försöker
få med så mycket av attackskeppet vi kan.
Hans livstecken är stabila.
Men hans kropp reagerar som om
den blivit träffad av ett gengångarvapen.
Så när den första chocken är
över så får vi tillbaks McKay.
Ja, jag är rädd för det.
- Har de haft någon tur med vraket?
- Nej.
Löjtnant Cadman är kvar därinne.
- Kände du henne väl?
- Nej, inte egentligen.
Hon kom med det nya gänget ombord
på Daedelus. Hon verkade väldigt trevlig.
Hon räddade mitt liv.
Du blir den första jag
ringer när vi hittar henne.
Tack.
Detta påminner mig om min brorsons födsel.
Hur går det?
De goda nyheterna är att vi lyckades
stabilisera livsteckensignaturerna.
Nu gäller det bara att
få igång maskinen igen.
- Toppen. Hur sätter vi igång den?
- Det är de dåliga nyheterna.
Maskinen använder en speciell transformator
som konverterar rå kraft...
till en väldigt stabil, väldigt
speciell typ av kraft.
Transformatorn är viktig när det
gäller att operera maskinen säkert...
och den har blivit skadad.
Jag antar att vi inte har några reservdelar i bakluckan.
- Vi jobbar på att göra en.
- Bra.
Låt mig veta så fort ni har något.
Inte illa va?
Det är okej.
Så, vad tycker du om Atlantis?
Det är okej.
Har du tänkt på vad du
vill göra efter du är klar.
Vill du att jag lämnar stället?
Nej, nej. Stanna så länge du vill.
Jag försöker bara säga att...
du känner till stället.
Du kan ta hand om dig själv i strid.
Du hatar gengångarna lika mycket som oss.
Okej, kanske mer än vad vi gör.
Poängen är...
vi kunde behöva en
kille som dig här.
och du ser ut att behöva
ett ställe att bo på.
Jag är inte säker på att
jag skulle passa in här.
Det finns bara ett sätt
att ta reda på det.
Måste jag bestämma mig
nu eller kan jag äta klart?
Ta din tid.
Och...
Testa de här.
De fungerar bra.
Hallå.
Hur mår du Rodney?
Förskräckligt. Vad hände?
- Ni blev tagna av ett attackskepp.
- Åh, toppen.
Hur kom jag ut?
Det är en lång historia men
jag är glad att du mår bra.
Hallå. Doktor Beckett.
- Är det Cadman?
- Doktor McKay.
-Vart är hon?
- Jag är precis här.
Löjtnant Cadman är fortfarande
fast i attackskepp.
Vad?
- Vem sade det?
- Jag gjorde det.
Du sade vad?
Jag sade att löjtnant Cadman fortfarande
är fast i attackskeppet.
Nej, nej, nej du sade ordet "vad".
- Nej det gjorde jag inte.
- McKay.
- Vart är du?
- Jag är ju här.
Nej, jag pratar med Cadman,
håll tyst ett tag.
- Hon är inte här Rodney.
- Jo det är jag.
Hörde du inte det där? Hörde du
inte nyss löjtnant Cadman.
- Nej det gjorde jag inte.
- Headset!
- Jag bär inget headset.
-McKay! Vart är du?
Jag är precis framför Carson.
Åh nej. Sätt dina händer framför ögonen.
- Varför?
- Gör det bara.
Löjtnant Cadman är fortfarande fast i
skeppet och jag tror du kanske upplever...
Rodney? Vad gör du?
-Åh, det här är hemskt.
- Vad är hemskt?
Jag kan se det. Jag kan
se dina händer över ögonen...
som om det var mina ögon.
- Carson! Hej.
- Hallå.
- Vem fick ut oss ur skeppet?
- Zelenka.
Men han fick bara ut dig,
löjtnant Cadman är fortfarande fast.
- Nej, nej, nej, nej, nej.
- Det här kan inte hända.
- Cadman är inte fast i skeppet.
- Ursäkta?
Hon är härinne.
Snyggt jobb.
Vi började få *** på energi.
Jag visste knappt något om maskinen.
Vem kunde ha trott att det
här skulle vara en sidoeffekt?
Så istället för att försöka
förstå vad du gjorde så...
slog du på instrumentpanelen och
hoppades att något skulle hända.
Du lever ju, eller hur?
Fråga honom om han vet hur man fixar det.
Han vet inte hur man fixar det.
- Vadå?
- Jag pratar med henne.
- Kan du höra hennes tankar?
- Nej, inte hennes tankar tack gode gud.
Jag kan höra när hon pratar,
eller när hon försöker prata.
Är du säker på att han borde
släppts ut från sjukstugan Carson?
Enligt MRI:t så är han i bra skick.
Det känns inte särskilt bra här inne.
Vi kan inte alla vara löpare nu, kan vi?
Det var hon igen.
Det kanske finns något fel en MRI inte
kan plocka upp om du vet hur jag menar.
Jag är inte galen. Jag har bara ett
annat medvetande i min hjärna.
Så han ser bara galen ut då.
Det gör jag säkert, tack vare
att doktor dum därborta...
- tog sig vatten över huvudet..
- Ja.
Ja. Jag gjorde ett misstag när
jag försökte rädda ditt liv.
Nu, vill du försöka fixa det eller vill
du fortsätta kritisera mig mer?
Jag är kapabel till att göra bägge samtidigt.
Jag antar att du försökt använda
en av våra egna generatorer.
- Det är inte så enkelt.
- Varför inte?
Tricket är att få den att interagera
med gengångarmaskinen i realtid.
Kraftfluktationerna är enorma.
Om vi överskrider lite bara...
Vänta, vad betyder det?
Så är vi körda.
Jag är säker på att om vi kan köra ett
interfaceprogram som kan ta hand om...
Hallå, Rodney. Kan du svara mig?
- Det här testar vi.
- Rodney.
- Vi tar en naqadah generator...
- Rodney
- Och...
- Rodney!
- Rodney!
- JA! Vad är det?
- Sluta ignorera mig
- Sluta ställ dumma frågor.
- Rodney.
- Jag skall få ut dig, OK?
Var bara en rar liten tös och håll tyst.
Våga inte nedvärdera mig, det är lika
mycket mitt problem som det är ditt.
Har du en grad i fysik?
Eller mekaniskt ingenjörskap?
- Rodney?
- Ja?!
Förlåt, jag är ledsen. Vad, snälla?
Varför låter vi inte Zelenka
ta hand om det här?
- Jag är okej...
- Nej, det är du inte.
Jag vill att du pratar
med dr. Heightmeyer.
- Jag tror jag är mer användbar här...
- Rodney?
Jag ber dig inte.
Visst.
Sluta sura, du beter dig som tvååring.
- Det här är ditt fel.
- Jasså, hur då?
Allt du behövde göra var att hålla
tyst medan jag arbetade.
- Du har ingen aning om hur det känns härinne, ok?
- Jo det gör jag!
Jag vet precis hur det är här inne för
jag lever härinne. Jag gillar det här.
- Rodney?
- Var lugn.
Katie. Hej.
Är allting okej?
Ja, allt är bara fint.
- Jag bara...
- Pratade på radion. Pratade på radion.
Pratade på radion.
Du mår bra hoppas jag?
Jag hörde att du hamnade i
trubbel utanför Atlantis idag.
Ja, men allt är fint nu.
Det har blivit ordnat.
Det är normalt igen.
Bra.
Så vi ses fortfarande imorgon.
Ja... jag ser fram emot det.
Och jag är säker på att det
blir en underbar kväll och allt.
Okej, vi ses då.
Du vet verkligen inget om kvinnor eller hur.
Jag vet massor.
- Det här är kanske en bra grej
- Ursäkta?
Jag kan lära dig ett och annat
om det motsatta könet McKay.
Gud vet att du behöver det.
Det här är helvetet.
Mitt egna personliga helvete.
Okej.
Försök det igen.
Varför försöker du inte det igen, Sir?
Det kanske räcker för idag.
Hur känner du att du är kvalificerad
att hjälpa oss med det här problemet?
Det är jag inte.
Vem skulle kunna vara det?
Det här täcktes inte av läkarutbildningen.
Men jag har spenderat
mycket tid som parterapist.
Vi är inte ett par.
- För varje definition av "inte ett par"
- Nej.
I fysiken är ett par definierat som ett
par av krafter likvärdiga i magnituden...
men drar åt olika håll.
- Så du känner inte att det gäller här.
- Det var väldigt smart men....
- vi är inte likvärdiga krafter.
- Passa dig.
Och vad jag menar med det är att
hon är bara en röst i mitt huvud.
Jag har kontroll över kroppen.
Jag har sett din kropp McKay.
Du kan behålla den.
Hur vet du det? Hon har lyckats använda
den del av din hjärna som skapar tal...
och kontrollerar hörseln.
Varför inte rörelse.
- Om hon kunde så hade hon gjort det.
- Du kanske måste släppa kontrollen.
Varför skulle jag göra det?
För gilla det eller inte,
ni delar den kroppen.
Rollerna hade lätt kunnat vara ombytta Rodney.
Du kunde varit fast i hennes kropp.
Och skulle du då inte ha velat prata
med andra utan att gå igenom henne?
Ja!
Kanske.
- Kanske?
- Okej, ja, jag skulle vilja det.
Så låt då henne göra det.
Blunda.
Ta djupa andetag och sluta försöka
kontrollera allting för en liten stund.
Hallå?
Hallå?
Laura?
Det är konstigt!
Att höra hans röst när jag talar.
- Kan du röra dig?
- Jag vet inte, låt mig försöka.
- OK. Det räcker nu.
- Åh, kom igen
Doktor McKay,
vi hade precis börjat göra framsteg.
Framsteg kommer inte vara nödvändiga
om vi kan få ut henne härifrån.
Så, nu har jag lugnat ner
mig och det har hon också.
Ok.
Verkligen?
- Hon är okej med det här.
- Typ.
Det här är en P-90,
den är kompakt och lätt.
Bra.
Det är... bra.
Okej.
Det här är en niomillimeters halvautomatisk...
- Det är också bra.
- Jag föredrar den här.
Jag kan se varför.
Okej, nu försöker vi.
-Starta upp henne långsamt.
- Nej, den är inte klar.
- Några av de här beräkningarna är fel.
- Du kanske bara inte förstår dem.
Vad fan hände?
- Vi startade den.
- Jag sade att ni skulle ta det långsamt.
- Jag var på 3 procent.
- Kraftbehoven är noggranna.
- Vi borde ha kört fler simuleringar innan...
- Ja, Ja!
- Lätt att vara efterklok.
- Du borde inte vara här.
Ursäkta?
Jag säger dig, de här
beräkningarna är felaktiga!
Att ha två medvetande i en
hjärna måste vara tufft.
- Lyssna!
- Du gör misstag.
Lämna det till mig.
Innan du gör mer skada än nytta.
Du är uppe sent.
Jag kunde inte sova, jag
försökte rensa mitt huvud.
Jag hörde att transformator-
testet inte gick så bra.
Du hörde rätt.
Lyssna...
Jag vill att du skall veta...
att jag gav kommandot
att skjuta ner skeppet.
Även om jag skulle vilja
låtsas att det är ditt fel...
Så är tanken på vad som skulle kunnat
hända om ni inte skjutit ner det...
- Så vi är coola?
- Nej, du är cool, jag är okej.
Du borde få dig lite sömn.
Jag skulle kunna behöva lite vila Rodney.
Hon säger att hon är trött-
Godnatt.
Upptagen?
Nej, nej, kom in.
- Hur mår du?
- Bra.
Verkligen?
Mest tack vare Cadman,
hon är lugnande på något sätt.
Mellan dig och mig så har
jag tur att det var hon.
- Borde du verkligen..?
- Hon sover, kan inte höra något.
Okej, ja, hon verkar som
en förtjusande dam.
Det är så snällt.
Vill du göra mig en tjänst?
Vill du komma med på daten imorgon?
- Med doktor Brown?
- Katie.
Så du tänker genomföra det?
Jag har avbokat så många gånger.
Jag vill inte sabba det här.
- Vad vill du att jag skall göra?
- Lyssna
Det är inte direkt någon hemlighet att jag
är fruktansvärd när det kommer till kvinnor.
Att ha någon där som kan avbryta mig...
när jag börjar skämma ut mig,
vore till stor hjälp.
Jag skulle se det som en personlig tjänst.
Okej Rodney, visst.
Toppen.
Och tack.
Vart är jag?
Vart är mina kläder?
Kan vi inte sova lite längre?
- Klockan är två, vart fan är vi?
- Vi är i mitt rum, din madrass suger.
Det är en receptbelagd madrass.
Jag behöver den för min rygg.
Hur i helvete kom vi hit?
Jag gick hit, när du låg och sov.
Du gjorde vad?
Ja, det var mycket enklare att använda...
- din kropp när du låg och sov.
- Byxor!
- Vart är mina byxor?
- De hänger över stolen.
Har sett den.
Vi måste sätta lite gränser!
Förlåt, men jag är van att sova näck.
Du har korsat en gräns här Cadman!
Jag kan garantera att det var ett större trauma för mig.
- Varför har jag träningsvärk i benen?
- Jag tog oss för en löprunda innan vi lade oss.
- Varför i hela världen gjorde du en sån sak?
- För det hjälper mig att slappna av.
Ok, det här är väldigt viktigt.
Åt du något med citrus i?
Jag är dödligt allergisk mot citrus!
Oj.
Oj?
Rodney, kolla här. Jag tränade,
kom hit och gick och lade mig.
- Slappna av.
Det skulle jag vilja....
Men varenda muskel i min
kropp är öm från träningen.
Så, vad händer idag?
- Mer av samma sak, hurså har du någon idé?
- Det har jag faktiskt.
Titta inte!
Jag trodde att vi skulle sparra idag.
Du var sen så jag och Ronon...
Vad tror du att du sysslar med?
Jag skulle inte skadat henne.
Du såg iallafall ut som om du skulle det.
- Är du okej?
- Ja det är jag.
- Jag sade att han inte skulle ta det lätt med mig.
- Du får vara försiktig med vad du säger till han.
- Nej, inte en chans.
- Varför? Gör du det hellre själv?
Ja, tänka sig. Jag gör det hellre själv.
Tänk på vilket tillfälle det är.
Att ha en kvinna med dig, som kan hjälpa dig,
ge dig repliker.
- Jag tror du skulle kunna lära dig något.
- Tack för erbjudandet, Cyrano.
- Men jag tror jag avstår.
- Jag var där när du stötte ihop med henne.
Jag kände hur nervös och tafatt du var.
Det hade säkert inget att göra
med min nuvarande situation...
Rodney låt mig för det här för dig. Det här
var kanske anledningen till att det här hände.
- Det här var anledningen?
- Ja.
Är du galen?
Om vi tänker på vår situation här...
så tycker jag att jag varit väldigt resonabel.
Jag kan göra detta till ett helvete för dig
Rodney, men det här är något jag vill göra...
Så vi gör det.
Jag ville be om ursäkt.
Kom in.
Oroa dig inte Ronon. Det var imponerande.
Snälla.
- Hur känner du om träningen?
- Du menar mitt prov.
Är det vad du tror?
Har jag fel?
Överste Sheppard tror du kan
vara till stor hjälp för oss.
Varför gick du med dem?
Mitt folk är starkt och stolt.
Men Atlantis är den bästa
chansen för allihopa.
Jag misstänker att du ser det också, för
annars hade du redan stuckit.
Jag är så ledsen.
Jag trodde han sagt att jag
skulle komma med på middagen.
Han har ju varit ganska
stressad det senaste.
Ja, det är därför jag är här.
Är han okej?
Jag är sen, förlåt.
Hej.
Carson höll mig sällskap.
Sätt er första rätten är klar att ätas.
- Carson?
- Rodney?
- Vad gör du här?
- Du bjöd in mig.
Gjorde jag?, Det gjorde jag? Ja?
Snälla, sätt er ner.
Börja inte äta din idiot, skåla först!
Ja, ja, ja.
Vi skålar...
för dig.
Vi har arbetat tillsammans
ett tag nu, ett kort tag...
och under den tiden har jag
funnit våra utbyten väldigt...
Vad jag menar är att...
du är väldigt rolig och smart och...
från vad jag kan så, så
gör du en underbar sallad.
- Så, för dig!
- Ja, skål!
Bra, det var inte så illa.
Hon gillar ju dig så det funkar åt vårt håll.
Nu så tänkte jag att vi...
Vänta, McKay.
Sluta drick vinet, du kommer bli full.
Eller, faktiskt så vänta... Du behöver
det för att slappna av. Avsluta det.
Bra.
Säg något McKay, säg något
som får igång ett samtal.
Så.... Du...
Ja?
Jag glömde vad jag skulle säga.
Vad var det nu?
Okej, det här är löjligt!
Katie, Jag gillar verkligen dig.
Faktum är att de senaste månaderna
har varit trevligare tack vare dig.
Jag ville att den här kvällen
skulle bli speciell.
Men av anledningar som jag inte kan
gå in på nu, så måste jag gå.
- Jag är ledsen att höra det.
- Men jag vill inte att du känner dig förolämpad...
Eller gå och undra om jag är intresserad eller inte,
För det är jag.
Jag är väldigt...
väldigt intresserad.
Vi ses snart.
Ge tillbaka min kropp!
Vi måste gå tillbaka.
Och göra vad? Jag slår vad om att du
aldrig varit såhär ärlig mot en flicka.
Och det var inte ens du.
Varför gör du så här?
Vi försöker göra för mycket
för snabbt McKay.
Vi borde, vi borde gå tillbaka.
Nej.
Sten, påse, sax. Du är
vänster hand, jag är höger.
Cadman?!
Okej då.
Ja, påse slår sten.
Vi går.
Nej!
Få ett grepp om dig själv mannen.
Doktor McKay, rapportera till hangaren.
Doktor McKay, rapportera till hangaren.
Hej, det är ju vi.
Tack.
Vi har kört simulationer hela dagen.
Jag tror att vi äntligen har något.
Jag fick generatorn att
köra på en bufferloop som...
lurar skeppet att ta bara
den kraft som det behöver...
- Utan att överbelastas.
- Toppen.
Kan vi få se det istället?
- Angelägen?
- Ja.
Okej... kör igång.
Okej.
Livstecknen är stadiga.
Nu försöker vi att materialisera dem igen.
Jag är ingen vetenskapsman men de
där mössen brukade ha en annan färg.
Det här kommer aldrig ta ***!
Jag kommer vara fast sådan här, för evigt.
Jag är inte så säker på att
det är en bra idé John.
Elizabeth, du måste se
den här killen i aktion.
Han är en otrolig skytt.
Inga av mina killar kan ta honom i en
fight plus att han är före detta militär.
Inte en militär på jorden.
- Han har ingenstans att ta vägen.
- Så du är inte bara frikostig?
Nej, det är jag inte och jag tror att han
skulle bli ett bra tillägg till mitt team.
Vi vet ingenting om honom.
- Vad behövs vetas?
- Något hade varit hjälpsamt.
- Han är inte så tillmötesgående.
- Han ju flytt från gengångare i sju år.
Lyssna, prata med honom iallafall.
Du är iallafall skyldig honom det.
Okej.
Jag vill ha en ursäkt.
Laura.
Glöm det.
Du tog över hans kropp utan tillstånd.
Han ber inte om lov när han tar över.
För det är min kropp!
Och?
Och jag är en gäst så
var lite mer tillmötesgående...
Ser du?!
Ser du, vad jag får stå ut med?
Stå ut med?
Det finns en *** saker jag inte
gör som jag skulle ha gjort.
- Jag vill inte höra om det...
- Okej, ni två.
Lugna ner er.
Lår, strippa, skär...
lyft, skär...
och avsluta.
- Grymmt.
Ronon, kan jag få ett ord med dig?
Här.
Jag förstår att Sheppard
bjöd in dig till sitt team.
Ja det gjorde han.
Han borde ha pratat med mig om det först.
Okej.
Det är inte det att jag inte litar på dig...
eller inte värdesätter
vad du har gjort.
Eller vad du kommer att göra.
Om du kommer med oss.
Det är bara det att det är ett stort beslut.
Hur känner du?
Jag tänker på det.
Okej, bra.
Jag tänker också på det.
- Jag antar att vi håller kontakten då.
- Okej.
Okej.
Okej.
Kom ihåg den ledande armen. Två knivar...
Skär.
Det var du som sade att vi skulle
göra regler, vilket jag gjorde.
Jag följde dem. Det gjorde jag
och hon kidnappade mig...
Du...
Du hade ett tillfälle att komma in i en kvinnas huvud...
och faktiskt expandera
din världsbild, men nej.
Tänkte du ens att jag kanske...
inte ville in i en kvinnas...
Rodney?
Rodney?
Rodney!
Det här är Heightmeyer.
Få hit Beckett genast.
Vad hände?
- Du hade ett anfall.
- Varför?
Från vad jag kan se så har bråkandet över dominansen
över din hjärna har en negativ effekt...
På de lägre funktionerna. Hjärta,
andning och organfunktion.
Det är inte bra.
Självklart är det inte bra.
- Jag är inte säker på hur länge det här går...
- Vad menar du?
- Felen kommer att öka i antal och svårhet.
- Okej...
- Hon får sluta ta kontroll över kroppen.
- Det är inte så enkelt, Rodney.
En av er måste släppa kontrollen.
En av er måste släppa den totalt.
Kanske om du inte sagt åt
henne att ta kontroll...
så hade aldrig det här hänt.
- Jag försökte bara hjälpa er bägge.
- Vad händer med personen...
den som släpper taget?
Vi är inte säkra då vi inte haft
sådana här situationer förut.
Den skulle försvinna..
Jag vet det för jag känner
att det redan händer mig.
Det blir svårare att vara här.
Det krävs mer av en.
Har det alltid varit så?
De senaste timmarna.
Har du inte känt det?
Självklart, men jag trodde
jag slogs med dig.
Vart är vi?
Vi har lyckats åter-
materialisera ett par möss.
- De var hela och korrekt återskapade...
- Men?
De överlevde inte.
Jag är rädd att om ingen släpper så...
kommer ni båda att dö.
Jag gör det.
Vem av er sade det?
Du måste inte göra det här.
Jo det behöver jag Rodney.
Det är din kropp, och du kommer inte göra det.
- Vad gör dig så säker?
- De behöver dig här...
Hur mycket jag än hatar att
medge det så jag inte lika viktig.
Sluta!
Det är inte sant.
Carson.
Jag behöver något att skriva med.
Vad gör du?
Jag vill skriva ett brev till mina föräldrar.
Jag skulle uppskatta det ifall...
du levererade det själv nästa gång du åker
tillbaks till jorden. Förklara vad som hände...
Jag är inte säker på när...
Porten!
Vi kan använda porten.
Vad pratar du om?
Porten dematerialiserar dig när du går
in i den och skickar information till nästa port...
- så man kan återmaterialiseras på andra sidan..
- Vi vet det.
Så om vi kan ta en kristallkontroll
-modul ifrån porten...
och koppla ihop den med skeppet så
kan vi bygga ett stabilt system.
Rodney, du är inte i hälsa
för att göra det här...
Jag har inte tid att prata, jag måste
göra detta innan nästa anfall.
Okej, låt oss göra det här.
Bara för att det funkar i simuleringen,
betyder inte att...
Jag föredrar att inte få ett till anfall
innan du...
hunnit samla ihop fler möss för att testa.
Så, skall vi?
Rodney.
Försök inte att övertala mig att inte göra
det här, för jag kan lika väl lyssna.
- Jag skulle bara säga... Tack.
Du är välkommen.
Jag kan ärligt säga att hela upplevelsen...
- Det var på tiden.
- Vänta lite, Rodney.
- Jag trodde att alla mössen dog.
- Vad är vi, möss eller män?
Är du säker på det här?
Absolut, ja.
- Okej.
- Ge mig en stund bara...
- Laura... Det har varit, unikt.
- Det kan man säga.
- Lycka till för oss bägge.
- Okej.
Den är redo.
Jag föreslår att ni backar.
Visst.
Vänta.
Bara utifall det här inte fungerar.
Kör.. Kör bara igång den.
Den läser två livstecken.
Nivåerna är stadiga.
Få ut dem därifrån.
Vi får ta dem till sjukstugan.
- Fick du någon chans att prata Ronon?
- Ja.
- Pratsam kille, inte sant?
Och?
- Han kommer vara ditt ansvar.
- Jag visste att du skulle säga ja.
- Jag har inte sagt ja.
- Men du var på väg.
Ja.
Där kom det.
Mår du bättre?
Åh nej.
Här borta.
Lite mindre fullt.
Och du?
Det samma, det är trevligt att jag
har min egen kropp tillbaka.
- Ni klarar er väldigt bra.
- Kul att höra.
Snyggt jobbat.
- Det var din idé.
- Såklart det var, men du var...
...där.
Löjtnant, lyckades överlevt det jag kan
tänka mig kan vara min värsta mardröm.
- Tack, sir.
- Ja, tack.
Jag misstänker att ni
vill vara själva lite.
Faktiskt så vill jag nog vara själv ett tag.
Samma här, det har varit ett tag sedan.
- Okej, släpp dem så snart du kan.
- Okej.
Översättning: [Love_Tropicana] - Synk: Hugga Bugga
www.Undertexter.se