Tip:
Highlight text to annotate it
X
Vi kan inte föra hem alla. Vi måste
återskapa några nyckelkomponenter-
- och vissa kan vi ta tillbaka.
- Jag har gjort hemska saker.
- Coral Gables-attentatet?
- Jag manipulerades av en mäktig man.
- Vem då?
- Vad är det med Samantha?
- De tog henne också.
De skadar väl inte en flicka?
- Vi hade ingen kännedom om dem.
- Eller hur djupt de infiltrerat oss.
Vi var gifta i 47 år.
Nu ser jag bara en man som spottar
blod och andas med hjälp av respirator.
Fabriken tog inte bara min man.
Den tog mina minnen.
Och hur många
av de 47 åren rökte er man?
Ni är väl medveten om att rökning
kan bidra till lungfibros?
Faktum är att många saker
kan ha orsakat er mans tillstånd:
Rökning, genetik, sura uppstötningar.
Han andades giftigt damm halva livet-
- och ni påstår
att han dog av halsbränna.
Jag påstår att era minnen blir
jobbigare när jag pratar inför juryn.
Hur går brevbärarjobbet?
Det är bra förmåner men man står
dagarna i ända. Jag vill vidare.
Jag tog en till unge som fuskade.
De inser inte att de skadar sig själva.
- De är bara unga. Det var vi också.
- Hur kan du försvara såna?
Vilka då? De framgångsrika?
Opportunister?
- De onda.
- Alla har rätt till ett bra försvar.
- Sophia. Hur mår du?
- Det är härligt att se dig.
Det är härligt att se er alla igen
efter så många år.
Nu när president Martinez känner till
vår existens är våra dagar här räknade.
Som tur är
har Thomas förberett vår hemfärd.
Nu tar jag över den insatsen.
Vi saknar lite råmaterial:
Isotoper och spårmineraler.
Vi måste ta tillbaka
det vi räddade från kraschen-
- som möjliggör
att vi öppnar en portal.
Ni är uppenbarligen illa till mods.
Kan någon förklara varför?
Nå?
Isabel? Alla tycks vänta på
att du säger något.
Vi uppskattar uppoffringen du
och de andra har gjort, Sophia.
Inlåsta alla de åren, men att bo här
har haft en stor inverkan på oss.
De flesta av oss börjar trivas
och vi vill inte återvända hem.
- Jag förstår. Hur många känner så?
- Många.
De flesta jag representerar känner så
och det stämmer nog på alla.
För första gången känner vi hopp.
Vi har bildat familjer.
- Vi skapar oss ett liv här.
- Jag förstår det.
Men ni vet hur det kommer att gå
för urinvånarna då.
Vi har alla svurit samma ed. Vi får
inte skada välvilliga civilisationer.
Infödda som inte är ett hot mot oss.
Vi får inte glömma varför vi kom hit.
Vår planet är knapp beboelig
och vi står inför andra hot.
Jag hör vad du säger.
Men vi svor alla samma ed.
Vi finner ett sätt att överleva.
Det lovar jag, men vi ska åka hem.
Det är mina order.
Återvänd och kungör beslutet.
Sophia och jag hämtar nyckelmodulen.
Vi kan gå vidare till nästa fas
när den är aktiverad.
Tack.
- Kände du till det här?
- Jag har hört några kommentarer.
- Jag anade inte omfattningen.
- Det är ditt jobb att veta.
Jag har följt dina order.
De visste inte ens vad kärnfusion var.
Nu kan de skapa
de material vi behöver.
Jag uppskattar dina bedrifter,
men du har gjort annat också.
- Vad pratar du om?
- Du har skapat ett finansimperium.
- Det var för att kunna återvända hem.
- Är det inget annat du vill berätta?
Du gjorde så här när jag var barn
för att få mig att erkänna.
Det brukade funka.
Hur lång resa har vi i morgon?
Ett par timmar i varje riktning.
- Kommer du inte?
- Jag har några möten med bankirer.
- Du ser nervös ut.
- Jag är det.
- Är det säkert att ingen följde efter?
- Ingen vet om det här.
- Jag vill inte underskatta din mor.
- Oroa dig inte.
Hon tror
att jag är en lojal tjänare.
Pratade du med dem efter mötet?
- Jag fick vakta mina ord.
- Vilken sida väljer de?
De skulle vara emot
om de kände till planen-
- men om vi genomför den
så blir du accepterad som ny ledare.
Du gör det väl?
Genomför det här.
Din tid är inne, Thomas. Tänk vad
vi kan åstadkomma med dig vid rodret.
- Sluta.
- Vadå?
Att försöka manipulera mig.
Det handlar inte om oss. Det handlar
om vad jag tror är bäst för de våra.
Min mor ger mig inget val.
Jag låser upp modulen-
- och när hon är klar
ska jag döda henne.
- Gör det ont?
- Nej... Jo, det gör det.
Benet börjar kännas bra.
- Det är agent Collier.
- Hej.
- Hej. Mår ni bra, Sean?
- Ja, vi hankar oss fram.
Men vi har inte hittat Leilas syster.
Därför mejlade jag listan.
De saknade flickorna.
Ja, om vi löser gåtan med listan
så leder den oss till Samantha.
Jag har kollat upp namnen.
Mejlet stämmer.
Alla är mellan sju och åtta
och har försvunnit de senaste två åren.
- Har de något annat gemensamt?
- Nej. Förutom att alla är olösta.
Vi har inga vittnen eller genombrott,
fram till för några dagar sen-
- då Abby Stern lyckades fly.
- Vad sa hon om kidnapparna?
- Jag vet inte.
De har hemlighetsstämplat förhöret
och allt som rör fallet.
Det enda jag vet att hon är hemma.
De bor utanför Tulsa, i Oklahoma.
Jag skickar adressen till er.
Ni kanske kan luska ut något mer.
- Ja. Tack så mycket, agent Collier.
- Angela.
- Angela. Tack.
- Var försiktig, Sean.
- Vad säger du?
- Det är tolv timmars resa.
Om ni just satt på tv: n så har en
bilbomb exploderat i Washington D. C.
Det var ett mordförsök på
vicepresident Raymond Jarvis.
Han har en hjärnskakning och svåra
brännskador på händer och kropp.
Det är ovisst. Läkaren sa
att vi vet mer de närmaste timmarna.
Han har tur som lever. Hans
säkerhetschef tog värsta smällen.
Han kallade sig patriot.
Jag har haft en förrädare i mitt hus.
Han lurade oss alla. Presidenten...
Tack. - Hur kunde det här ske, Eli?
Jag förstår inte.
Jag förstår inte. Hur mår han?
Är han?
Din man är en kämpe.
Jag beklagar, Erika.
Tack för att ni är här.
Ni är som en i familjen för honom.
Vi kommer att finna de skyldiga.
Vicepresidenten har inte återfått
medvetandet. Han kanske inte får det.
Vi kan inte chansa.
Han är välbevakad.
Vi kommer inte åt honom.
Det finns alltid ett sätt, mr Berg.
Varför dör
så många stora män unga?
Medan de mediokra överlever.
Just nu behöver jag dina tjänster
för ett annat uppdrag.
Hämta upp en flicka
som vi nyligen förlorat.
Och när jag hittar henne?
Ska jag ge henne en dos?
Bra tänkt, mr Berg.
Ni spiller då ingen tid.
Städa upp efter dig själv
när det gäller vittnen.
- Det är uppfattat.
- Lycka till.
De drog för persiennerna. Det är
någon hemma. - Vi vet att ni är där.
- Vad vill ni?
- Är ni Abby Sterns mor?
Vi talar inte med media.
Lämna oss ifred.
- Vi är inte journalister.
- Min lillasyster saknas.
Vi tror att det finns ett samband
med er dotter. Prata med oss.
Ni är vår enda chans att hitta henne.
Tack.
Ett ögonblick.
Abby vilar. Vi måste tala lågt.
Jag uppfattade inte era namn.
Jag är Leila Buchanan och han Sean.
Jag är ledsen för din syster,
men jag vet inte vad jag kan göra.
De som tog er dotter kan ha Leilas
syster. Vad sa hon till polisen?
Abby minns inget
om människorna som tog henne-
- eller var hon hölls fången.
I morse fick vi ta hem henne.
- Hon måste ha sagt något.
- Hon gjorde inte det. Ingenting.
- Var hittade de henne?
- På ett långtradarfik i Stillwater.
Hon fick skjuts dit
men hon vet inte varifrån.
Kan jag få tala med henne?
Hon kanske minns något.
Nej, som jag sa så vilar hon.
Tyvärr. Jag ville bara att ni
skulle veta att jag inte kan hjälpa er.
Mrs Stern?
Ni vet inte hur det känns.
Min älskling är hemma.
Allt borde vara bra,
men det är det inte.
- Vilka är ni?
- Vi ville se om er dotter mindes...
- Det går inte. - Hur kunde du?
- Vi försöker bara hitta...
- Nej. Ni måste gå.
- Varför hjälper ni oss inte?
- Jag sa åt er att gå.
- Vi försöker hitta hennes syster.
Leila?
- Är du Leila? Samanthas syster?
- Ja. Känner du henne?
- Gå och lägg dig, Abby.
- Allt är bra.
Ni får inte göra så.
Hon känner min syster.
Hon hörde dig. Ni måste gå
annars ringer jag polisen.
- Leila.
- Du hörde vad hon sa.
Gör inte det. - Vi har inget val.
Vi måste gå.
Nu. Ursäkta att vi störde er, sir.
Jag är ledsen.
- Tror du inte din mor anar oråd?
- Då skulle hon inte åka med mig.
Du måste sluta tvivla på mig.
Sluta tro att du är lika smart
som din mor. Ingen av oss är det.
Gå bort från mig. Gå bort.
När hon hämtat modulen och du har
gjort det gå till hiss nummer tre.
- Öppna nödluckan...
...där är plasthöljet och likpåsen.
Vi har gått igenom det här.
Var är vapnet?
Jag har talat med en vän
som kan sånt här.
Han sa att.380 har bra stoppkraft.
Och att vi ska ta låghastighetskulor
så kulan inte går igenom.
Särskilt när det är ett skott
mot huvudet. Du slipper städa.
Det måste vara svårt.
Att du har haft kommandot under så
många år och att jag ändrar på det.
- Du har skött det bättre än väntat.
- Vad menar du?
- Det var en komplimang.
- Inte alls. Vad menade du?
Du vet vad jag tycker om det du
gjorde mot president Martinez.
Jag skötte det bra.
Det är därför du sitter här.
Vi kunde ha lämnat Inostranka
när som helst.
Vi stannade för att skydda dig
och de andra. Det var inte lätt.
Men vi väntade. För vi var starka.
Som liten var du rädd för regnet.
Skräckslagen-
- som om det var världens undergång.
En dag tog jag ut dig i ett oväder
och vi blev båda dyngsura.
Jag trodde att du skulle inse att det
inte fanns något att frukta.
Men du grät i timtal.
Jag borde ha tagit in dig.
Jag borde ha skyddat dig
men jag var envis.
Jag försökte tvinga dig
att vara någon du inte är.
Någon som var stark.
Det var längesen.
Jag upprepade misstaget.
Jag måste acceptera dig som du är-
- och inte utsätta dig för situationer
som du inte klarar av.
Jag vet att det tar emot
att höra det här. Jag är ledsen.
Jag med.
Var är den?
Nere.
Felaktig kod. Ange koden på nytt.
- Felaktig kod. Ange koden på nytt.
- Är något på tok?
Det är din tur.
Den fungerar fortfarande.
Jag befarade
att den hade skadats i kraschen.
Thomas?
Ge mig nyckeln.
- Vänd dig om. Vänd dig om!
- Nej, titta på mig när du trycker av.
Tror du att det blir svårare då?
Du orsakade det här.
Du är inte sån, Thomas.
Du har ingen aning om vem jag är.
Om vem jag har blivit.
Jodå. Jag ser dig klart och tydligt.
Det här har du inte kommit på själv.
Du har blivit ovidkommande
för vårt folk och för mig.
Är det dina ord eller är det Isabels?
Så det är hon?
Jag undrade över det. Jag...
Jag såg hur ni såg på varandra.
Du väljer henne framför mig.
Jag väljer mig. Jag är trött på att
leva i din skugga, på dina ord.
Ord som jag inte ens tror på.
Nu är det min tur.
Nej. Du är inte redo.
Du har det inte inom dig.
Varsågod. Visa att jag misstar mig.
Visa att du har vad som krävs.
Gör det.
Gör det.
Jag älskar dig.
- Vart tror du att de ska?
- De tycks ha bråttom.
- Tror du att vi skrämde dem?
- Ja, men de hade redan packat.
Vi får följa efter dem
om vi ska få tag på Abby.
Han svänger av.
- Det kan vara vår chans.
- Okej.
Vänta. Vänd dig inte om.
Han tittar rakt mot oss.
- Är hon kvar i bilen?
- Nej, de klev ut.
- Då så. Det är min chans.
- Jag håller koll på maken.
Okej.
- Nej!
- Lyssna på mig.
- Ni följde efter oss.
- Jag måste fråga Abby om min syster.
Vi talar inte med er. - Vi måste åka.
Snälla, mrs Stern!
Minns ni hur det kändes
när Abby fortfarande var borta?
Jag är desperat.
Ni kan väl låta mig tala med henne?
Hon kanske vet något
som hjälper mig att hitta min syster.
Bara några frågor
sen lämnar jag er ifred.
Det är okej, mamma.
Jag vill prata med Leila.
Tack, Abby.
Berätta vad som helst för mig.
Var du med Sammy?
Hon kom dit
några dagar innan jag rymde.
Hon var rädd men hon var fortfarande
normal. Alla är det först.
Är alla andra flickor...
Är de precis som du?
Vissa. Sjuksköterskan säger
att vi hjälper folk.
Men hemska saker hände
när hon injicerade oss.
Kan du berätta något om platsen?
Såg du några bilder?
Eller ord på byggnaderna?
Det var som ett sjukhus,
men inte för vanliga människor.
Minns du namnet på sjukhuset?
Såg du några skyltar?
Jag såg något i soporna.
Medicinerna hade en triangel.
Vi berättade för polisen
men de sa att det var för vagt.
Var det något annat? Någon detalj?
När jag lämnade sjukhuset
såg jag ett jättehögt torn.
- Menar du som ett vattentorn?
- Ja.
Se upp! Se upp! Bakom dig!
- Vad är det som händer?
- Leila! Vi måste dra!
- Vi måste dra!
- Den här vägen.
Spring, Abby!
- Vad hände?
- Mår du bra, mamma?
- Skydda Abby.
- Gå! Vi kommer ikapp.
Luta dig mot mig.
- Jag vill till mamma.
- Det ordnar sig.
- Kom igen. Han kommer.
- Jag kan inte. Hjälp Abby.
Fortsätt. Jag lockar bort honom.
- Mamma!
- Abby!
Du måste vara modig.
Spring, Abby!
Kom igen!
Nej, vänta.
Spring, Abby!
- Mår du bra?
- Du?
Han lever. Han kanske
kan ge oss svar på några frågor.
Kom igen, Abby!
Nej, mrs Stern! Abby!
Det är okej. Kom tillbaka.
Vad är det? Abby?
Nej...
Han var nog inte ute efter Abby.
Vad pratar du om?
Han var ute efter dig.
Ray.
Hej. Du trodde väl inte att du skulle
bli av med mig så lätt?
- Säg till om ni behöver något.
- Tack.
Det är ingen fara. Allt ordnar sig
så fort jag pratat med presidenten.
- Du får inte. Någon kom till huset.
- Vem då?
- Två män.
- De gjorde väl inget? Mår du bra?
Jag och barnen mår bra.
Raymond. De vet vad våra barn heter
och var de är.
De sa att vart vi än flyr så kommer
de att göra hemska saker med barnen.
De dödar mig och sen dig.
Jag är ledsen, Erika.
Det skulle inte bli så här.
- Vad har du gjort?
- Jag är ledsen.
Vad har du gjort, Raymond?
Tänk på våra barn.
Ledsen att jag gör dig besviken.
- Var är Thomas?
- Du bör nog bekymra dig om mig.
Jag förstår inte
vad du menar, Sophia.
Han har berättat allt, Isabel.
Jag tänkte inte klart.
Jag gjorde bara det Thomas ville.
Isabel. Du vet att det inte är sant.
Jag såg det i hans ögon
och nu ser jag det i dina.
Du drev honom, men du
gav honom bara det han ville ha.
Någon som drev honom
att bli mer än han verkligen är.
Självklart.
Det var därför han drogs till dig.
- Jag är så ledsen.
- Min son straffar jag enligt tycke.
Men tyvärr
kan jag inte strunta i din trolöshet.
Vad menar du?
Ställ dig på knä, Isabel.
Ner på knä.
Snälla, gör det inte.
Jag tänker inte skjuta dig.
Du får ett val. Lyssnar du?
Jag kan beordra
att ingen får ha med dig att göra-
- att du inte får ha någon kontakt
med oss, ingen beröring eller blick.
Att du blir utfryst
resten av ditt liv.
Du skulle aldrig överleva det.
Eller?
Räck mig din hand.
Pistolen har bara en kula, så
det är inte säkert att jag skulle dö-
- men du kan visa din lojalitet.
Tvingar du mig
att skadskjuta mig själv?
Jag tvingar dig inte.
Jag vill att du gör ett val.
- Jag kan inte.
- Gör det inte då.
Men om jag är osäker på din lojalitet
kan du inte bo bland oss.
- Snälla, Sophia.
- Jag är ledsen.
Jag kan inte göra mer.
Du har ödet i dina händer, Isabel.
Kom ihåg att den här världen
varken är din eller Thomas.
Jag vet att det här inte är lätt.
Vi kan åka nu.
Översättning: Angel Hammer
www.primetext.tv