Tip:
Highlight text to annotate it
X
- Du kan börja, Rodney.
- Vet inte var jag ska börja.
Börja med ditt namn.
Vi kör därifrån.
Mitt namn är...
- Mr Rodney McKay.
- Nej.
- Du är dr McKay.
- Det är jag inte längre.
Jag är inte längre smart.
Doktorer är smarta,
så jag är bara mr nu.
Jag brukade
vara den smartaste personen...
-...och nu är jag inte det längre.
- Och det försöker vi fixa.
- Ni kan inte fixa mig.
- Vi försöker vårt bästa.
- Det är okej. Vad ska du säga härnäst?
- Var är John?
Han är snart tillbaka.
Rodney...
-Rodney, jag är här.
- Var är du, John?
John!
- Varför sa ni inte att det var så illa?
- Det gick väldigt snabbt.
Jag fick meddelande för någon
vecka sedan. Han verkade må bra.
Det var precis
efter han blev infekterad.
- Jag såg inte symptomen i tid.
- Det är inte ditt fel.
Vi kontaktade er
när vi förstod hur allvarligt det var.
Daedalus släppte av dig vid
närmsta port för vi var oroliga-
-att du inte skulle komma hit i tid.
Vi ville ge dig en chans
att ta farväl.
Översättning av:
SSG - Barbie_on_Weed, taureane och TAZ
www.SweSUB.nu
Dr Keller ville förbereda
honom innan.
Jag behöver nog själv det.
Hur kunde det här hända?
Det gick lite fel på sista uppdraget.
När ni kommer fram så påminn
dr Nichols att han är...
...en timme och femton minuter
försenad med sin incheckning.
Ska jag slå honom lite?
Du behöver bara påminna honom.
Borde inte vi vara oroliga
för dr Nichols team?
Nej, det är en halvtimme till portalen.
Nichols är nog trött på att ta sig dit.
Skulle ändå inte skada med lite stryk.
Och Nichols är så arrogant.
Jag tänker ta lunch
innan deras incheckning.
Det tar dem tid att ta sig till lägret.
Sen ska Nichols ta sig till portalen
för att avrapportera.
Så jag behöver inte...
berätta det här för dig.
Nej, sir.
Jag är tillbaka om tjugo minuter.
- Oplanerad utomvärldsaktivitet!
- Aktiverar kölden.
- Jag får inget IDC.
- Sheppard här. Sänk inte skölden.
- Då blir tornet översvämmat.
- Det ska jag inte göra.
- Hur är er status?
- Hela stället är översvämmat.
Skicka en hoppare så vi håller oss varma
tills vattnet drar sig tillbaka.
Det ska vi göra, håll ut.
Varför tar det sån tid?
Varför aktiveras inte portalen?
Trycket från vattnet
håller maskhålet öppet.
Det betyder
att vi får vänta i 38 minuter.
Vi är nere på 32,
och säg inte "jag sa ju det".
- Jag kan inte sluta skaka.
- Du släpper ut all varmluft ur din mun.
- Vi är snart varma igen.
- Tror att jag blev blötare än dig.
Jag blev ju lite fuktig
när jag använde DHD:n
Lägret ligger längre upp i dalen.
Jag är orolig för dr Nichols team.
Sheppard här, är det någon vid lägret?
Jag upprepar, Sheppard här.
Var god och svara.
- De är nog döda.
- Det vet vi inte.
Teamet studerade växthuseffekten
på toppen på en glaciär.
- Tror du att det var en is-damm?
- De Uråldriga satte inte portalen-
-på en översvämmad slätt,
och det var nog inte tidsvatten.
Det förklarar
varför vattnet är så kallt.
Nu är jag varm, och fryser.
- Hade du feber innan vi åkte?
- Jag vet inte. Jag har alltid något.
Vattnet börjar dra sig tillbaka.
- Så vi blir kvar här hela natten.
- Vi kommer att sitta i en hoppare.
Vi får vänta i 30 minuter kanske.
- Hur länge har han varit medvetslös?
- För nio timmar sedan.
Ta honom till sjukstugan.
Jag vill ta en *** på er också.
- Vi mår bra.
- Jag menar nu.
Hädanefter skickar vi en malp i förväg
på alla uppdragen.
Det är sånt som händer.
Varför återvände
ni inte i hopparen jag skickade?
Jag gav order att leta efter Nichols
och hans team. De kan vara vid liv.
Jag ska bara bli undersökt,
sen ska jag kolla till Rodney.
Hur mår han?
Han är varken nedkyld,
eller har feber.
- Hur mår ni?
- Bara bra.
- Det var inte vi som var medvetslösa.
- Jag åt och sov inte ordentligt igår.
Woolsey vill skicka ut en malp
innan varje uppdrag.
- Kan jag gå nu?
- Jag vill ha dig under observation.
- Jag har fixat mat till dig.
- Då kan du titta på när jag äter.
- Han mår tydligen bättre.
- Vi ses.
- Vill du att jag skickar in dem?
- Okej.
Rodney är redo.
Vad ska jag säga?
Det har mindre betydelse.
Meredith?
- Det är jag, Jeannie, din...
- Du är min syster.
- Ja.
- Meredith är mitt...
-...riktiga namn.
- Ja, det är ditt första namn.
- Men du gillade det aldrig.
- Nej.
Det är ett flicknamn.
Ja, ibland.
- Men du har namnet, Rodney.
- Rodney McKay-
-mr Rodney McKay.
- Det är mitt fel att du gråter.
- Jag gråter för att jag har saknat dig.
- För att du är min syster?
- Alldeles riktigt.
Jag är...sjuk.
Jag vet.
Jag är här nu.
Jag ska bara gå ut en stund,
jag är snart tillbaka.
- Jag behöver bara en sekund.
- Jag vet hur du känner dig.
- Jag känner likadant.
- Jag vill ta farväl-
-men det är som om han
redan är borta.
- Det finns ett sätt.
- Hur då?
Det finns ett ställe
där han kan bli sig själv igen.
- Varför har du inte tagit honom dit?
- För det är farligt.
Men jag är villig om du är det.
Påminn mig att prata
med personen som fick den här idén.
Det var du.
Det är bra att hålla koll
på det som händer dig.
Vi börjar med namnet?
Det kom jag ihåg.
Mitt namn är dr Rodney McKay. Jag ledare
inom nån typ av vetenskap på Atlantis...
-...i Pegasus-galaxen.
- Det går bra, fortsätt.
Jennifer, det är något...
...jag vill säga
när jag fortfarande kan.
Fortsätt.
Jeannie.
Jag väntade ingen så här sent.
Jag är en sån som måste få
all information.
Det här är den senaste skanningen.
Det mörka området är en parasit.
Rankorna gör att det inte går
att operera-
-och den svarar inte på behandling.
Det finns en del preparat som kanske...
Blev han infektera
under sista uppdraget?
Den var för liten
för att synas på en skanning.
I Pegasus-galaxen
är tillståndet vanligt bland de gamla.
- Så varför han?
- Vi är kanske utsatt men klarar oss.
Han var redan sjuk när han åkte
på uppdraget till M44 5Y9-
-och tiden han tillbringade i vattnet.
- Hans immunförsvar var dåligt.
Parasiten dödar inte cellerna utan
lämnar dem vilande-
-av orsaker jag inte förstår, men
resultatet är förminskad hjärnkapacitet.
När det sprider sig förlorar han
kontrollen över sin kropp.
Ronons folk kallar det för
"En andra barndom".
Du har pratat med Ronon.
Jag vet vad han har sagt.
- Han är döende, och du kan inget göra.
- Jag gör allt jag kan.
Varför sa du inte
att du inte upptäckte symtomerna i tid?
Han visade symtomerna redan
när han kom tillbaka...
...och jag såg det inte.
Precis vad doktorn rekommenderade.
Vill du ha efterrätten?
Det tror jag du vill.
- Att ta en patients mat ser illa ut.
- Vi var nästan på date.
- En drink räknas inte.
- Nu ber jag dig att äta middag med mig.
- Jag älskar efterrätten.
- Det var inte så middagen var tänkt.
- Är det en inbjudan?
- Bara om du säger ja.
Hade jag inte varit så tagen
av den nya Rodney-
-hade jag kunnat operera
utan större problem.
När han började glömma
så var det försent.
Jag har inte gett upp
med att hitta en behandling...
Ronon berättade om ett ställe som
kan ge honom en dag till som sig själv.
Det är du som inte vill släppa honom.
Planeten heter Talus.
Det är en av förfädernas värld.
De tog oss 5-6 timmar från portalen.
Jag var barn så farfar bar mig.
- Vi kan göra det på halva tiden.
- Det är ett litet problem med planen.
Vålnaderna placerade en utpost där
under replikatorkriget.
- Den är fortfarande där.
- Det har inte stoppat oss förut.
- Det är inte bara det.
- Du tror inte att det finns.
- Jag säger inte...
- Jag var där.
Du var 6 år.
Ronon, lyssna på vad du berättat-
-en magisk helgedom i en grotta
bakom ett vattenfall.
- Sa jag att den var magisk?
- Du sa att folk med McKays tillstånd-
-plötsligt återgick till sitt forna jag.
- Talus helgedom är känt hos oss-
-som ett offer av en andra barndom.
Man får en sista dag och snabb död.
Det gör det inte verkligt.
Jag såg min farfar gå från någon
som inte kunde säga sitt namn-
-till den som lärde mig spåra och jaga.
- Lärde du dig jaga vid 6?
För en dag fick han hålla om sin fru
och dela maten med dem han älskade.
Du kan säga att jag var för ung att
komma ihåg men jag vet vad jag såg.
Vi kan göra samma sak för McKay.
Om det inte är värt det...
Så har du fel.
Jag har inte berättat det här för någon
utanför...
Min far hade Alzheimer.
Det liknar McKays tillstånd.
Jag hade en liknande stund med honom
som ni beskrev.
Han hade inte känt igen mig
på flera månader...
...så en dag från ingenstans...
...hade han en stund av klarhet.
Han sa, "Richard vad gör du här?"
Och jag sa...
"pappa, jag är här för att träffa dig."
Han sa...
"är inte det underbart"...
...och så var han borta igen.
- Kommer du inte ihåg något liknande...
- Det är inte samma sak.
- Ronon...
- Jag är skyldig honom det!
- Jag tar honom själv.
- Vänta, vänta.
Vi vet att det finns två skepp
och 10.000 vålnader på marken.
Om vi tänker göra det här
så måste vi ha en plan.
Han går ingenstans
utan min tillåtelse och...
...inte förrän vi pratat med Rodney.
Hej, Rodney...
Du har besökare. John är här.
Teyla och Ronon.
Hela teamet.
- Ronon Dex.
- Det är riktigt, polarn.
Jag vill ta dig till en plats där du kan
vara dig själv igen en stund.
Som du var innan du blev sjuk.
Innan...
- Hej, kompis.
- Hej, J-John.
Sanningen är, att vi inte vet...
...exakt vad som kommer att hända
med dig men vi vill försöka, om du vill.
- Okej.
- Okej, det avgör saken.
Nej, det gör det inte.
- Rodney, de har inte berättat allt.
- Han behöver inte veta.
- Planeten de vill ta dig till-
-är en vålnadsutpost.
Kommer du ihåg vilka vålnaderna är?
Det betyder
att det kommer att vara farligt-
-både för dig och dina vänner.
- Vi tar den risken.
En risk...även om den fungerar
vilket jag tvivlar på-
-gör att du kanske
blir ditt forna jag för en dag.
Ursäkta om det låter mer
som tortyr än välsignelse.
Vi får hela tiden nya idéer
om hur vi ska behandla det här.
- Om du lämnar Atlantis...
- Atlantis...
...är det över
och jag kan inte hjälpa dig.
Doktor...
-...han förstår inte.
- Nej, det gör han inte.
Vilket betyder att det är mitt beslut
om han ska åka eller inte.
Jag har inte gett upp hoppet
om att bota min patient.
- Du har fortfarande inte gett upp.
- Jag tror inte skadorna är bestående.
- Om jag kan ta bort parasiten.
- Hur länge har du hållit på?
Veckor? Hur många dagar har han kvar?
Högst två?
Du har gjort allt du kan.
Jag vet att du känner dig ansvarig
och att du vill försöka, men...
Jag är närmast anhörig.
Därför är avgörandet mitt.
Vi tar med honom.
Det spelar in.
- Ska du inte säga "action" eller något?
- Ledsen.
Jag skojar...okej, då kör vi.
Mitt namn är Rodney McKay.
Jag är chef för Vetenskap och
Forskningsavdelningen på Atlantis.
I Pegasus galaxen och i
det universum som vi känner det.
Syftet med den här loggen
är att få en bas, för mig själv-
och för dr Keller att följa
utvecklingen av min...
...minnesförlust.
Ironiskt, eller hur?
Genom att räkna upp ovannämnda
och saker som jag känner till-
-och börja med
pi och 12 decimaler.
3.1415926535...
- Är Rodney ombord?
- Ja. Har vi attackreglerna klara?
- Vi går in och ut innan de vet om det.
- Överste Sheppard...
...om dr McKay återfår sitt...
Säg adjö från mig.
- Jag trodde inte du trodde.
- Är det en förutsättning?
Han blir glad att du är här.
Antingen fixar vi det här eller inte.
Om inte så blir det vilt och fort-
-så alla måste vara beredda. Hoppare
tre, var redo. Skicka in malpen.
Malpen är ute. De skjuter på den
från båda sidor av en djup dal.
Den sprider rök. Ni har fullständig
täckning om fem sekunder.
- Vi ses imorgon.
- Jag hoppas det.
- Det där är en helsikes dal.
- Hann de se oss innan vi maskerade?
Nej, jag tror rökridån fungerade.
Förhoppningsvis tror det att vi bara
skickade malpen-
-och att vi ändrade oss
när de sprängde den.
Jag gör ett svep över landningsplatsen.
Borde inte ta mer än några minuter.
John, John!
John!
- Du var där och sen...
- Rodney, jag är här.
- Vad är det?
- Jag vaknade och alla var borta!
Jag är ledsen.
Jag trodde du somnat.
Jag var...Jag blev så rädd.
Jag var säker på att...
...att mitt minne skulle vara borta
på morgonen!
- Jag går med dig till ditt rum.
- John... jag har aldrig varit så rädd.
Jag glider bort och vet inte hur
jag ska stoppa mig själv!
Du är fortfarande här, okej.
Du är fortfarande här.
Det är jag.
Jag går ingenstans.
Om du vill ha sällskap...
så gör vi det...
Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet
inte vad jag ska göra med mig själv.
- Jag borde inte ha väckt dig.
- Det är en skön natt därute.
Vi går och tar en öl på piren.
- Dricker jag öl?
- En ***. Ta den här.
Kom, polarn, så går vi.
- Ska jag ta en till?
- Vad kan hända?
Jag skulle inte ha bankat på dörren
så där. Jag känner mig dum.
Gör inte det.
Jag har försökt komma ihåg namnet
på min systers barn.
- Betty.
- Betty...
Jag är säker på att det inte är det.
Det är Madison.
Du kommer ihåg vad det inte var.
- Det är en underskattad förmåga.
- Det kanske inte har gått så långt än.
Jag döljer det. Jag har glömt mer än
vad de flesta kommer att veta.
Jag vet att det låter...
arrogant. Är det rätt?
Ja...det fungerar.
I morse försökte jag hjälpa Zelenka
göra färdigt en apparat som var min idé.
Jag var...värdelös.
Jennifer säger
att det blir sämre för varje timme.
Om en vecka kommer jag inte
att komma ihåg mitt namn.
Vad sägs...
- Vad sägs om att säga adjö nu?
- Nej.
- Vad menar du med, nej?
- Jag tänker inte säga adjö.
Jag säger det ändå.
Snart vet jag inte vem du är.
- Då påminner jag dig.
- Du ska minnas mig som din smarta vän.
Det händer inte.
Du är fast med mig. Acceptera det.
- Ja, men...
- Nej!...Så är det.
Okej.
Okej.
Du är en god vän, Arthur.
Landningsområdet är säkert.
Jag tar in oss.
- Vart ska vi?
- Upp där, ser du?
Där bakom är en grotta. Där ska du
ha en underbar dag med vänner.
- Jag är trött.
- Jag vet. Vi är snart där.
- Vad gör vi nu?
- Vi väntar.
Rodney...titta på vattenfallet.
Det är coolt, eller hur?
- Nej.
- Jag läser av en svag energi.
- Vad för slags energi?
- Jag är inte säker.
- Titta på det här.
- Strålning? Inget jag sett förut.
- Vi kanske kan fråga Rodney snart.
- John!
- Håll ut, kompis.
- Jag vill åka hem nu!
- Han kanske ska stå närmare tavlan.
- Jag tror den är källan till energin.
- Jag vill åka nu!
- En liten stund till.
- Jeannie?
- Jag är här.
Ja, uppenbarligen.
Han är tillbaka.
Kan någon berätta vad vi gör här?
Rodney Mckay.
Jag är chef för vetenskap...och...
...forskning.
- Det är okej.
- Nej, det är det inte.
Atlantis...
...Pegasus...
...det är 3.1...4...
Jag vet inte.
- Hur kan jag inte veta det?
- Vill du sluta?
Jag ser ett ansikte.
Varenda gång jag sluter ögonen.
Jag tror det är min mamma.
Jag tror... Jag tror inte jag...
...känner igen henne...
det är så längesedan.
Hon säger ord till mig...
Jag känner inte igen dem.
Börja med, vad är det här för plats?
- Det är Talus-templet.
- Det säger mig ingenting.
- Förfädernas planet. Vi förde dig hit.
- Tack, mr information.
När blev han Ronon förklararen, varför
är jag inte i sjukstugan? Är jag bättre?
- Jag är bättre!
- Nej, det är du inte.
Jag känner det. Det är otroligt!
Vi tog hit dig så vi kan ta farväl,
du kommer bara känna såhär en dag.
- Det är så det fungerar.
- Vänta, vänta. Vad?
Vad minns du?
Att ni inte ville att jag skulle ta
farväl. Så varför nu helt plötsligt?
- En dag? Vad är det med det?
- En gåva från templet-
-och oss alla som förde dig hit, en
sista chans att vara med dem du älskar.
Och sen?
- Dör jag?
- Med ära.
- Skit i det, jag stannar här.
- Det fungerar inte på det sättet.
Ett, planeten kontrolleras av vålnader.
Vi har upptäckt joniserande strålning.
Vi borde inte stå så nära...
Ni måste skämta.
Hur kan du låta dem göra såhär mot mig?
- Hon ville inte ens göra det här.
- Vems briljanta idé var det?
- Vi tyckte alla att det var en bra idé.
- Hur kan det här vara en bra sak?
Jag har precis klarat av
förödmjukelsen, sagt mina farväl.
Meredith, jag är ledsen att det här
hände, men inte för den här chansen.
Snälla, försök se det som
en möjlighet och inte som...
Tortyr?
Jag är ledsen, jag bara...
Jag trodde jag skulle bli okej,
och nu säger ni...
- Hade du en plan utstakad?
- Vi ska ha en stor bankett.
- Sista måltiden?
- Det passar ditt Jesus-komplex.
Sant.
Var inte arg på mig.
Antar att om jag fick välja vilka jag
fick spendera min sista dag med, så...
Vad är det?
Jag trodde inte det skulle fungera.
Trodde inget skulle hända.
Så varför fungerade det?
Du tror lika lite som mig på magiska
tempel. Visa honom avläsningen.
- Precis vad jag sa.
- Sa du, "hmm"?
Jag tyckte också att det var konstigt.
Vad tror du, antimateria?
Eller likt ett supertungt element som
förfäderna använde som energikälla.
- Jag har aldrig sett det förut.
- Eller skapat för att försörja templet.
Vem kan säga vad det är? Måste vara
tusentals år... Vänta, ser du ökningen?
- Det här är ditt party. Nu har vi kul.
- För mig. Spara lite skinka bara.
Där kommer den igen. Det är som
en återkommande gamma som...
Följ med mig.
Jag behöver ta reda på en sak.
- Vart ska vi?
- Tillbaka till Atlantis.
- Förlåt.
- Varför gjorde du så?
För att se om parasiten skulle
breda ut sig tillbaka till hjärnan-
-när vi flyttade honom ifrån strålnings-
källan, och det verkar den gjort.
Att symptomen försvann när vi kom hit,
berodde på att den krympte.
- Vad betyder det för oss?
- Att han dör om vi lämnar kammaren.
Vi kan inte ta honom till Atlantis.
Så...vi måste komma på ett sätt
för mig att operera honom här.
Trodde att du redan prövat strålning.
Det har jag, men vi har aldrig
stött på den här sorten förut.
Parasiten är strålningskänslig.
Det är därför templet fungerar.
Du mår bra i en dag tills strålningen
får dig att må illa, och då lämnar du.
Ju längre bort du kommer, ju snabbare
breder parasiten ut sig i hjärnan.
Och din dag är över. Jag förstår.
Är vi här, räcker det för att operera?
Jag gissar, men det är enda förklaringen
till hans plötsliga återgång.
- Vet inte säkert innan jag opererat.
- Hur ska du klara det med ett fältkit?
- Vi behöver utrustning från Atlantis.
- Det blir problematiskt.
Om vi kontaktar Atlantis, och ber
dem skicka en hoppare med sakerna?
- Nej, det går inte.
- Jag behöver utrustningen.
Vålnaderna går inte på samma trick igen.
Även om de inte uppfattar vår signal-
-och även om hopparen klarar sig igenom
gatloppet, kan vi inte ta oss tillbaka.
Om vi inte försöker är han död.
- Vad behöver du?
- För att operera? Det har jag sagt.
Bara minimum, vad behöver du?
Mer än jag har i fältkitet.
En skanner för att hitta parasiten,
verktyg för att öppna skallen...
Okej. Jag har en idé.
Ha honom så långt bort från saken som
han klarar. Vi kommer om 20 minuter.
Jag kan inte operera med dem.
Jag har sett kirurgiska borrar.
De är inte så annorlunda.
Även om jag kan öppna honom,
så kan jag inte veta var parasiten är.
- Vi kan använda den här.
- En livsignalsdetektor?
Den är inte designad för att göra
det jag vill att den ska göra.
Vi låter Jeannie modifiera den.
Nej. Du förstår inte.
Strålningen äventyrar hans immunsystem,
det innebär att om inte jag dödar honom-
-så kommer infektionen han får av att
opereras i en grotta att döda honom!
Om vi inte gör något...
kommer han dö. Du sa det.
- Absolut inte!
- Vi pratar om att rädda ditt liv.
- Min hjärna är ingen altan på ditt hus.
- Jag ska inte göra operationen.
Som mitt avskedsråd, du måste sluta gå
med på sådana här idiotiska saker.
Jag kan göra det här.
- Jag kan modifiera livsignaldetektorn.
- Ja, med min hjälp...
Det här är inte en hjärnoperation där
min skalle är öppen, och vi pratar...
Jag har anestetiskt så du somnar in.
Du kommer inte känna något.
Tiden rinner iväg, Rodney.
Du måste göra ett val.
Jag kommer samtycka. Det är bara...
ni har gett mig mycket att tänka på.
- Sådant är livet.
- Okej, kan jag få lite skinka.
Ingen mat innan ingreppet.
Farväl, Jeannie.
Förlåt för att jag är elak ibland.
Farväl, Teyla.
Farväl, Ronon Dex.
Farväl, John.
Jag måste skära här...
...här...
...och här, och borra de
punkterna för att återställa området.
Vill inte penetrera hjärnryggmärgshinnan
innan det steget, så håll honom stilla.
Kör.
Jag tog för lång tid på mig att
rekonfigurera livsignaldetektorn.
Hon har inte nog med tid för att utföra
ingreppet innan immunförsvaret skadas.
- Jag gick för långt. Håll i honom.
- Jag försöker.
Det är parasiten...den rör sig.
Den kanske vet att vi är ute efter den.
Tror inte det. Tror den vill bort från
strålningskällan och vi visade vägen.
Ronon, vi kommer behöva ditt
vapen om ungefär tio sekunder.
Du kunde ha trampat på den.
Hon bad mig att skjuta den.
Det är klart.
Du gjorde ett bra arbete.
Du med.
Låt oss få hem honom.
Sov lite? Jag är här hela natten.
Jag vill vara här när han vaknar.
Det kan ta ett tag.
Han älskar att sova, vår Rodney.
- Du skulle sett när han var tonåring.
- Vem kan sova med allt det här snacket?
- Hej.
- Hej.
Fungerar allt som det ska?
Ja, det fanns ett överskott.
- Tack så mycket.
- Ingen orsak.
Det var otäckt.
För mig med.
Är du hungrig?
Hungrig.
Jag beställer något.
Jennifer, det är något jag ville...
Medan jag minns och fortfarande
kan, det är något jag ville säga...
- Sätt igång.
- Jag...
Jag älskar dig.
Jag har älskat dig ett tag nu.
Okej, var, var jag...