Tip:
Highlight text to annotate it
X
- Är jag ansvarig för detta?
- Jag är rädd för det.
Tidigare i Fringe,..
Vårt universum börjar brytas ned.
Vad vi har sett hända på andra
sidan, börjar nu att hända här.
Jag förstörde deras värld för att
rädda vår. Må Gud vara oss nådiga.
Maskinen satte igång
av sig själv. Utan Peter.
Så du tror att Walternate
satte på maskinen däröver?
Vilket utlöste
ett sympatiskt gensvar
från maskinen här.
Ja, det verkar stämma.
Hur kunde han göra det utan Peter?
Vi trodde alla att
jag kunde sätta på maskinen.
- Kanske kan jag stänga av den.
- Käre Gud.
- Agent Bishop, ta skydd!
- Var fan är jag?
Peter Bishop. 47 år gammal.
Granatsplitter i buken.
Blodtryck 110 genom 70.
- Påbörja intravenöst.
- Var är jag?
Peter, du blev
skadad under ett uppdrag.
Du är i goda händer.
Det är lugnt, jag är här.
Lägg dig tillbaka.
Och koppla bara av.
Han blöder ganska illa här. Ge mig
några enheter av hans reservblod.
Påbörja transfusion nu.
Agent Bishop, ligg bara stilla.
Ge mig UV-Kauterisern.
Det är okej, Peter.
Du kommer att klara dig.
Jag skulle vilja ha reda på
hur det är med Peter Bishop.
- Får jag se din bricka?
- Jag har ingen bricka,.. Än.
Jag blev befordrad förra veckan.
Jag har en temporär streckkod.
Kan jag visa er den?
Visst.
Tack, Agent Dunham.
Agent Bishop har varit
på uppvak i en timma nu.
Han borde komma ut snart.
- Ella.
- Peter mår bra, Tant Liv.
Han är på uppvak.
Jag menar, eh, Agent Dunham, frun'.
Kalla mig bara boss som alla andra.
Och hur är det nu med dig?
Jag mår bra.
Jag minns att jag var i min SUV.
Och sedan i nästa stund,
så låg jag på marken
och det fanns splitter
från virvelvinden överallt.
Folk säger att
det var Tilländagörarna.
Ja, det är vad vi tror.
Vi tror att det är Moreau.
- Hej.
- Peter.
- Hur känner du dig?
- Ah,.. Så gott som ny.
- Så vad sa läkaren?
- Läkaren säger jag mår bra.
Nej. De sa att du inte skulle
vara uppe på ett par dagar.
- Ser du? Du pressar digsjälv.
- Moreau är där ute.
Peter, du måste vila.
Detta kommer att bli en av de
gånger du säger "du hade rätt."
Jag tänker inte
säga att du hade rätt
för att jag har toppmodern
forskning på min sida.
Jag mår bara fint, älskling.
Minns du vad du sa om maskinen
och att vara från det förflutna?
Jag sa inte att det inte fick
en klocka att ringa,
men jag klarar mig bättre nu.
Två vändstekta ägg,
bacon, och grapefruktjuice.
Det är frukosten som
jag serverade dig på Söndagen.
Hej, ni två. Titta.
En reva nivå tre.
Vi har inlett Bärnstensrotokoll.
Psst.
Översättning: Dream_Theater.
Vaktfirman emailade precis det här.
Vi tror att de kom in
genom branddörren på sidan.
Okej, och hur undvek
de att utlösa larmet?
Det var avstängt.
Men det är inte allt.
Vi tror att vi
hittade en elektrofyr.
- Det måste varit en blindgångare.
- Jag antar det.
Vi fick tag i en till ***.
"Jordens undergång." Det är en
av min fars favoritpredikningar.
När världen dör och
en frälsare anländer för
att stoppa lidandet och ledsaga
alla de värdiga in i himlen.
Ge mig alligatorklämmorna?
Om min far nånsin hade mött en av
de nötterna som faktiskt försökte
att förstöra världen, så skulle
han antagligen döda dem själv.
Agent. Ögonvittnesrapporter.
Du får reda på om något
av det här ger någonting.
- Någonting?
- Nej.
Det är inte bara att jag inte
kan berätta hur den fungerar,
för enligt alla avläsningar,
så skulle den inte fungera alls.
Det finns säkert
bara en människa på Jorden
som kan berätta för oss
hur den här manicken fungerar.
Walter.
- Några markörer du kan ringa in?
- Tror du det är dags nu?
Jag tror det kanske är för sent.
Hallå, Walter.
Måste vara illa om
de låter dig träffa mig.
Det är det.
Jag hörde ett rykte om att
Solen höll på att brinna upp.
- De berättar inte mycket här inne.
- Solen skiner fortfarande.
Jag hörde också att det har blivit
en väldig ökning av Kappastrålning.
Det där är sant. Ett
maskhål öppnades i Central Park,
precis i mitten av Sheeps Meadow.
Det tog oss månader, men,..
Vi kunde täcka det
med bärnsten till ***.
Ett maskhål borde inte ge ifrån
sig den typen av strålning.
- Om inte det är genom tiden.
- Alldeles riktigt.
Karbonhalterna var förenliga med
den senare Paleozoikumska eran.
- För 250 miljoner år sedan.
- Paleozoikum,.. theropoder!
Mitt gamla jag skulle
ha varit faschinerad av det.
- Hur är det med Olivia?
- Det är bra,.. tack.
Jag behöver din hjälp.
- Vad är det?
- Vi är inte riktigt säkra.
Någon slags ljusbomb.
Den är gjord av en terroristgrupp.
De kallar sig för Tilländagörarna.
De använder dem på svaga punkter,
och försöker att riva
hål i universums struktur.
Försöker att
påskynda världens undergång.
Jag hoppas på att om vi kan
lista ut hur den är gjord och
kanske spåra delarna,.. så kan vi
stoppa dem innan det är för sent.
Även om jag kunde hjälpa dig,..
så kan jag inte göra det härifrån.
Jag,.. skulle behöva mina verktyg.
Mina specialinstrument,.. och
vi vet båda att det inte händer.
- Senatorn.
- Hallå, Peter.
- Tack för din tid.
- Härinne behövs inga formaliteter.
Det är trevligt att
träffa dig. Ta en stol.
- Du sa det var brådskande.
- Det är det.
Jag antar att du har
fått fakta om Tilländagörarna?
Jag är fullt
medveten om situationen, ja.
Vi grävde fram den här apparaten
från resterna av Operahuset.
Forskningsdivisionen har försökt
komma underfund med teknologin,
- men utan några framsteg.
- Vad behöver du?
Jag behöver Walter.
Jag vill att du beviljar honom
en temporär permission, så att
han kan hjälpa oss med fallet.
Det kommer inte på fråga.
Jag beklagar.
Kunde vi förstå den här teknologin,
så kanske vi skulle kunna
förhindra framtida attacker.
Konsultera med honom
i fängelset om du behöver.
Det är allt jag kan erbjuda.
Varför det? Är du orolig för
dina återvalsförespeglingar?
Du känner mig bättre än så.
Jag är orolig för det där.
Hela klotet är under upplösning.
Vi springer runt och sätter på
plåster, och varje dag försvinner
fler människor på grund av
det, och Walter är ansvarig.
Jag känner honom. Och vet att
det här inte var hans avsikter.
Men det finns
inte en människa där ute,
som inte har förlorat
någon på grund av honom.
Du kan inte missunna dem
det hat de känner för honom.
Det gör jag inte. Jag är ute
på gatorna med dem varje dag.
Och, ja, kanske jag springer runt
och sätter plåsterlappar
på det tills vi kan lista ut
hur vi ska reparera den
skada som redan har gjorts.
Men åtminstone är det något.
Och om vi kan förstå
oss på den här teknologin,
så garanterar jag att vi kommer
att förhindra framtida olyckor.
Phillip.
Om vad vi förlorade i Detroit
fortfarande betyder något för dig,..
Så bara ge mig en chans.
Det är allt jag ber om.
- Var är mina saker?
- Allt är ännu bevis, Walter.
Oroa dig inte. Olivia håller på
med det. Dina grejer kommer snart.
- Kommer Astrid också hit?
- Nej. Astrid är Fringeagent nu.
- Vi behöver henne på fältet.
- Åh.
Antar att när hon inte längre
har någon omvårdnad om mig,..
att hon kan,.. sprida sina vingar.
Kan jag ta en *** där bak?
Mitt gamla kontor.
Walter.
Jag insåg inte hur mycket
jag har saknat snurrstolar.
- Jag har också saknat snurrandet.
- Det är någon som vill träffa dig.
En besökare?
- Walter.
- Olivia!
Gratulationer är
på sin plats, min kära.
- För vad då?
- Bröllopet, såklart.
Oh,..
Men det var ett tag sedan nu.
Det här är det första
tillfälle jag har haft,
till att ge dig ett passande
välkomnande till vår familj.
- Jag ville alltid ha en dotter.
- Tack ska du ha, Walter.
För guds skull! Har inte ordet
ömtåligt någon mening för er?
Var det där du?
Jag lärde mig att kontrollera
det för några år sedan.
Jag är imponerad.
- Så,.. vad är nästa mål?
- Maskhålet i Central Park.
Med tanke på att din värld förstördes
av ett maskhål, så är det passande.
Är det den?
Följde dina specifikationer
till punkt och pricka.
Mer än dubbla avkastningen
av den vi använde igårkväll.
Det dröjer inte länge,.. förrän
den här världen förenas med min.
- Någon tur?
- Tyvärr inte.
Jag kan inte förstå
mig på den här teknologin.
Jag fortsätter med att köra
diagnostik på behållaren,
men även om jag är framgångsrik,
så förstörs ändå vår värld.
Ni kanske kan stoppa den här
gruppen, men inte det oundvikliga.
Vårt öde avgjordes den
dagen vi satte igång maskinen.
Jag förstod inte
förrän det var för sent
att våra,.. två
världar var hopplöst länkade.
Utan den ena, så kan den
andra helt enkelt inte existera.
När deras värld förstördes, så var
det den dagen vi beseglade vårt öde.
Praktiskt taget,..
så var det den dagen vi dog.
- Det vet vi inte för säkert.
- Har du sett honom?
Walternate? Nej.
Det har ingen.
Han har blivit en ensling.
Föreställ dig att komma över hit
för att försöka rädda världen,..
Bara för att fastna här
när din värld förstördes.
För att inte nämna att ha samma ansikte
som den mest smädade mannen i universum.
Jag ville bara säga,.. I målet,
så talade du å mina vägnar,..
Walter, det var jag
som gick in i maskinen.
Det var jag som
förstörde det andra universumet.
Rätten insåg att du gjorde det,
för att försvara vårt univerum.
Och även jag. Allt det här började
med mig, och mitt,.. övermod.
- Walter,..
- Och jag ville bara säga tack.
Spelar ingen roll vems
skull det är, du är min far.
- Det luktar vansinnigt gott.
- Efter den dagen vi haft,
så tyckte jag att vi
förtjänade bättre än hämtmat.
- Du. Hur förhåller det sig?
- Ha,.. det är väl bra. Varför?
Tja, du vet att Walter alltid lagade
mat när han oroade sig för dig, så,..
Av alla dåliga vanor jag kunde
ärva av honom, så är det den sista.
Amanda tvärs över gatan
gav oss den. Det är du och jag
och det lilla barnet som vi ska
få, som hon planerar att passa.
Oh,.. Men, då tycker jag att vi
borde börja med det meddetsamma.
Tänker du verkligen utnyttja en liten
flickas teckning till att bli lycklig?
Det låter så snuskigt
när du säger det så där.
Hon är en snäll liten tjej.
Vet du, älskling,
om du vill överväga det,..
Jag kan inte säga
att jag inte tänker på det.
Och att jag inte önskar
att saker var annorlunda.
Älskling, folk har fortfarande
familjer. Bara se på Amanda.
Hon föddes till denna värld,
och hon är fortfarande lycklig.
Och världen kan bli bättre.
- Så,.. jag tycker vi ska ha barn.
- Jag hoppas att du har rätt.
Faktiskt, så tycker
jag att vi ska ha många.
Två, kanske tre.
En liten Bishopstam.
- Hallå?
- Jag förstår nu.
De delar atomer, inte med slutet
som följd, utan som ett hjälpmedel.
- Långsammare, Walter.
- Diagnostiken på behållaren,..
de visar restspår av strontium 90.
Det är en radioaktiv isotop.
Det är så de
tillverkar elektrofyrarna.
Vilket betyder att det
skulle lämna en signatur.
Ja! Som radioaktiva brödsmulor. De
leder oss till dem som gör detta.
Vi behöver Forskningsdivisionen
till att bevaka rådande
strålning på spårningskartor.
Det skulle gå fortare om du uteslöt
utslag oförenliga med strontium 90.
Leta efter toppar
i den resterande datan.
Detta är en tältplats.
Tror du att det ens är
möjligt att dela atomer här?
Dela seder och bruk, kanske,
men massförstörelsevapen? Nej.
- Är det här rätt ställe?
- Spårningssystemet påvisar
samma radioaktiva signatur
som registrerades på behållaren.
- Och var är då labbet?
- Okej. Du fortsätter att leta.
Jag ringer in detta. Hittar
du något utöver det vanliga,
- så vill jag veta.
- Javisst, frun'.
Sir. Vi hittade den
här liggande på en sten.
Jag vet inte om
den betyder någonting.
- Tack ska ni ha, Agent.
- Visst.
Peter. Kanske hade Walter fel
- om den radioaktiva signaturen.
- Ja.
Jag åker tillbaka till Forsknings-
divisionen, och kollar om kanske
någonting är fel med
strålningsspårsensorerna.
- Okej, informera mig om du hittar något.
- Ja. Ska bli.
Varför respekterar
ingen mitt skrivbord?
Du är för snäll.
Team ett, redo för gruppering.
Sektor åtta.
Perimeteröverträdelse.
Den här teknologin är 10,
kanske 15 år före sin tid.
Det är faktiskt något som
jag skulle vilja ha uppfunnit.
Jag menar för fredliga
ändamål, gruvdrift kanske.
- Walter. Komponenterna då?
- Var delarna blev tillverkade?
- Jag har inte en susning.
- Dunham.
- Jag är på väg.
- Vad står på?
Ett säkerhetsintrång vid maskhålet.
Någon i parken igenkänd som Moreau.
Hallå? Hallå..?
Hallå, Peter.
Varför lämnade
du mig nyckeln, Walter?
Jag visste du skulle känna igen
den. Jag kunde inte bara ringa.
Jo, det kunde du.
Nej, nej, nej, nej,..
Inte om jag ville ha den
tillbörliga återförening som
vi båda så rikeligen förtjänar.
Så att låta mig veta
att Moreau jobbar för dig,..
det var ditt sätt
att få min uppmärksamhet?
Bland andra saker.
Jag borde förstått
att elektrofyren kom från dig.
Trots allt, så var Walter den
ende som var klok nog
att lista ut hur den fungerade.
Då är det uppenbart att du var den
ende smart nog att uppfinna den.
- Yin and Yang.
- Det var intressant.
Intressant att du
skulle säga det,.. Yin and Yang.
- Varför gör du det här?
- Yin and Yang.
En man förstörde universum.
Den andre gjorde ingenting,..
Men fick sin son stulen,
sitt liv bestulet, och ödelagt.
Jag kom över hit i slutet,
som ett räddningsuppdrag,..
för att be om hjälp till min sida.
Loppet var förlorat, ett lopp
jag inte tog initiativet till.
Men ändå, så kom jag. Och du
förintade oss, Peter,.. min son.
- Du förintade din egen,..
- Du aktiverade din sidas maskin.
Du tänkte använda den till att
förinta det här universumet.
Jag agerade bara i självförsvar.
Vet du hur det är,.. att vakna
och bara för ett ögonblick,..
Tro att allting är som det var?
Och sedan inse att det inte är det,..
Att mardrömmen du hade var på riktigt.
Snart kommer alla här att få erfara
förluster precis som alla där gjorde.
Luft, vatten,..
Och även ljus. Men du,..
Du kommer att få erfara
förluster precis som jag gjorde.
Vad betyder det?
Du förstörde mitt universum, min
son, och jag tänker förstöra ditt.
Och inte allt på en gång.
- Peter svarar fortfarande inte.
- Agent Dunham.
Vi upptäckte ett parkerat fordon
i närheten av perimeterintrånget.
- Vad för slags fordon?
- En buss.
Okej, jag vill att alla taktiska
team går in på området,..
I came here alone, Walter.
To make a personal plea to you.
Jag är ledsen för det lidande
som jag har åsamkat dig.
Jag är ledsen,..
för att ha förintat ditt folk.
Vårt folk. Jag är ledsen
för att ha förintat vår värld.
Och om jag kunnat ta tillbaka
det valet,.. så skulle jag.
Men det finns ingen
ursäkt för vad du gör nu.
Och det måste upphöra.
Jag vill inte
behöva använda de här.
Men du måste följa med mig nu, far.
Vet du, Peter,
om jag verkligen varit där,
så hade jag kanske inte
kunnat motstå att döda dig.
Jag tycker att detta är bättre,
så att du kan få känna förluster.
Låt oss börja med att
döda någon som du älskar.
Vi ska evakuera området, och
försöka att begränsa maskhålet.
Så kan du flytta
alla tillbaka till sektor tre?
Olivia Dunham,..
Min hustru,..
betydde allting för mig.
Varför har vi stannat? Vad är
det här, någon slags demonstration?
Nej. Det är maskhålet. De försöker
fortfarande att försegla det.
Inspektörn, när vi börjar
att röra på oss igen,
kan vi då ta en genväg och
ta Columbus, sedan kan vi,..
Vänta. Nej,.. vänd på bilen.
Snälla,..
Jag måste tillbaka till mitt labb.
Diagnostiken är nästan komplett.
Du brukade kalla mig
"Morbror Walter" minns du det?
Jag minns inte mycket
från innan det gick illa.
Jag är så ledsen,..
Ella. Jag förstår,..
Ord kan inte komma i närheten
av att mildra din förlust.
I sanning, om jag kunde gå tillbaka
i tiden och ändra saker, skulle jag.
Jag skulle ge vadsomhelst för att
gå tillbaka och träffa andra val.
Men det kan du inte.
Det finns inga lyckliga
*** nuförtiden, eller hur?
Nej. Jag antar inte det.
Jag minns kon som stod där borta.
- Hon hade snälla ögon.
- Ja, det hade hon, va?
Min Gene,.. jag saknar henne.
Där har vi det.
Peter, jag hade fel.
Det är inte för sent.
Du kan rädda båda världarna.
Vi kan göra om det igen.
Denna gången, så,.. så behöver
du bara träffa ett annat val,
och skulle något gå fel, så är
Olivia vår säkerhetsanordning.
Walter, sluta. Olivia är död.
Det kommer hon
inte att vara,.. inte sedan.
Maskinen?
Den satte jag på för 15 år sedan.
Och under hela
den tiden jag satt i fängelse,
k-k-kunde jag inte
lista ut var den kom ifrån.
Jag visste att delarna
begravdes för miljoner år sedan,
men hur kom de dit,
så långt tillbaka i tiden?
Men nu förstår jag.
Jag skickade dit dem.
Maskhålet i Central Park,..
Jag skickade dem tillbaka i tiden.
Peter, du kan stoppa
förintelsen innan den uppträder!
Om så är fallet, så skicka
bara inte tillbaka maskinen.
Då upptäcker vi aldrig den, och jag
förstör inte det andra universumet.
Nej, nej, nej. Det
fungerar inte på det sättet.
Jag har redan gjort det.
Därför, så har jag inget
annat val än att göra det igen.
Walter, det stämmer ju inte.
Det gör det.
Det är en paradox.
Jag kan inte ändra på vad som
händer, för det har redan hänt.
Men du kan träffa ett
annat val i det som hände.
Jag måste helt enkelt hitta ett sätt
att ta ditt medvetande fram till nu,
så att du kan bevittna vad som
händer om du träffar samma val.
Peter, för allt jag vet,
så kan det redan hända.
Förstår du inte?
Vi kan fixa alltihop.
- Vi kan fuska med tidens ramar.
- Föreställ dig återklangen.
Det finns inget sätt att
se vad kostnaden kanske blir.
Men det kan
inte vara värre än detta.
Det kan
inte vara värre än det här.
Vad skulle jag behöva göra?
Walter?
Vad händer med honom?
Hans hjärtfrekvens
går upp,.. 156 och ökar!
- Vad gör den med honom?
- Jag vet inte.
Det har gått 60 sekunder nu.
Hur mycket längre ska vi
låta honom stanna inne i den?
Peter har samverkat med
maskinen på en biologisk nivå.
Om vi tar ut honom för tidigt, så
är jag rädd för att vi skadar honom.
Vad är det?
Sir, den bara startade
för 60 sekunder sedan.
- Vad var det som startade?
- Maskinen,.. någonting händer.
Diagnostiken går genom taket.
Titta här, de svaga punkterna,..
de sluter sig inte. De blir värre.
Ta hit Olivia Dunham, nu.
Jag förstår inte
vad du ber mig att göra.
Teckningen antyder att du har
en förbindelse med maskinen,..
Att du kan stoppa den,
att du kan stänga av den.
De överlistade dig, eller hur?
De vet att du satte på maskinen.
Så de sätter Peter i sin,..
Och nu är det vi som
kommer att bli förintade.
- Någonting är fel!
- Hjälp mig, snabbt!
Kom igen, vi flyttar den!
- Peter.
- Olivia,.. du lever.
Gör du det där?
Jag förstår nu.
Walter? Walter! Jag förstår nu.
Jag förstår vad maskinen gör.
Jag vet vad den är kapabel
till, och var den kom ifrån.
- Det Första Folket?
- Ja, Det Första Folket, Walter,
men det första folket är vi,..
eller du, närmare bestämt
och kanske Ella
och Astrid,.. jag vet inte.
Jag vet inte vem det var som
tog maskinen tillbaka i tiden.
Men jag vet någonting annat.
Jag har sett domedagen,
och det är värre än något som
du möjligtvis kan föreställa dig.
Detta är inget krig som kan vinnas.
Våra två världar är
intrasslade i varandra.
Om en sida dör, så dör vi alla.
Så jag har gjort
hål i båda universumen,
och de leder hit,
till det här rummet.
En bro, så att vi kan börja
att samarbeta med att fixa,..
Du ödelade mitt universum.
Har du någon aning om hur
många dödsfall du har orsakat?
Det var en olycka..!
Vad du har försökt att
göra har du gjort med avsikt!
Vad ni än har gjort
båda två, så är vi här nu.
Då kanske det är tid att
vi börjar rätta till det.
Du hade rätt.
De minns inte Peter.
Hur skulle de kunna det?
Han existerade aldrig.
Han tjänade sitt syfte.
Översättning: Dream_Theater.