Tip:
Highlight text to annotate it
X
När vi ser här i fjärde kapitel
vers 1 och 2:
"Då nu Kristus har lidit till kroppen (norska: köttet),"
-han led alltså till köttet
då måste han ju vara en människa
"Då nu Kristus har lidit till kroppen (norska: köttet),
skall också ni beväpna er med samma sinne.
Ty den som får lida till kroppen (norska: köttet) har slutat synda."
Alltså, du måste lida ut. Och lidandet sker i frestelsen.
När du är frestad att göra det du vet är fel.
Det är lagbrott och det är synd.
Då kommer du i lidande. Då vet du, att Jesus har lidit till köttet
han led ut till köttet,
så synden förintades totalt.
Och på samma sätt måste du också förstå att lida,
lär Petrus oss.
Och då slutar du synda,
så långt som du förstår, så långt som du har ljus.
Slutar synda!
Slutar synda!
"så att han den tid som är kvar inte längre lever efter människors begär
utan efter Guds vilja."
Alltså, när du blir arg och hämnas och är orättvis,
då förstår också världen att du inte är någon riktigt kristen.
Vi hörde här, om endast det vi hörde inte bara skulle vara ord för oss.
Vi hörde om en inre rensning -
om att rensas och rensas och rensas
- med lut och eld!
Här inne!
Det är inget bevis för att vi älskar Gud,
när vi kommer till honom och säger: Käre Gud, förlåt mig alla mina synder
och kasta i glömskans hav allt ont jag både sagt och gjort
Det är tydligt att det behövs
men det är inte ett verkligt bevis på att vi verkligen älskar Gud.
Men när vi kommer till den inre rensning, där vi gärna vill låta både eld och lut gå över
allt som vi känner av själviskhet och stolthet och arrogans och äregirighet
och all slags orenhet,
då börjar vi visa att vi verkligen älskar Gud.