Tip:
Highlight text to annotate it
X
Jag kan vara på väg att upptäcka
Destinys verkliga uppdrag.
Du har haft kontroll över skeppet
hela tiden! Varför berättade du inte?
Lucianalliansen planerar
att angripa jorden.
- Jag kvävde Riley med mina händer.
- Du är en bra ledare.
Vårt enda uppdrag
är att få hem alla.
Det handlade aldrig om att komma hem,
utan att få oss dit vi är på väg.
- Ginn ströps av Simeon.
- Dr Perry dog på jorden.
- Jag är överste Young. Vem är du?
- Jag är Ginn.
Om Ginn är i Chloes kropp,
vems kropp är Chloe ansluten till?
- Amanda Perry.
- Jag har en annan idé - stolen.
Vi kan isolera varje medvetande
och ladda upp dem i Destinys minnesbank.
Det fungerade. Tack.
- Jag vet att det bara är tillfälligt.
- Det är det bästa vi kan göra just nu.
Mr ambassadör, när vi först pratade
om att använda er planets kärna-
-för att ringa upp den nionde adressen,
så var det ett vetenskapligt mysterium.
- Nu har det blivit en nödvändighet.
- Din avsikt var att skicka folk.
Inte de här människorna.
Om vi kunde öppna en proviantledning-
-och hjälppersonal.
Planeter med egenskaper som krävs-
-för att göra detta är sällsynta.
99% av arbetet är redan gjort.
Er anläggning drar kraft från kärnan,
stjärnporten är på plats...
Det har prövats två gånger och planet-
erna förstördes av en kedjereaktion.
Icarus berodde på fiendens
bombardemang. I det andra fallet...
Det fanns omständigheter i båda fallen.
Våra forskare tror-
-att dr Rush lösning är farlig.
- Därför har vi bett dig att komma hit.
Vi har en ny lösning.
Ambassadör Ovirda,
dr Rodney McKay.
Ambassadör, mina herrar.
Det tar bara en sekund att starta upp.
Kan jag plugga in någonstans?
Det går nog bra.
Springare till dam, biskop fem.
Flytta den själv.
Väldigt roligt.
Du koncentrerar dig inte.
Jag kunde inte slå dig när du var en
verklig person. Vilken chans har jag nu?
- Jag är en person, Nick.
- Självklart är du det.
Jag menar, vad jag ville säga,
vad jag borde ha sagt-
-är att du är mer än så.
- Jag är fortfarande jag.
- Vad gör du just nu?
- Jag är här med dig.
Och analyserar strukturen
du hittade i databasen-
-och kommer åt skeppets sensorer
så jag kan studera den närmaste...
Okej.
Du har en poäng.
Så mycket mer än
verklig person.
Varför är det då
det enda jag drömmer om att vara?
Jag har samma dröm...
...och du är i den.
Det finns ett sätt.
Säsong 2 Episod 15
- Seizure -
SSG - SweSUB Group © taureane
www.SweSUB.nu
Klart.
Ursäkta. Nu...
Alla känner säkert till ordspråket
"Allt ligger i algoritmen", så...
Jag stoppar dig där.
Jag är ingen vetenskapsman.
Jag förenklar det.
Jag kan prata väldigt, väldigt snabbt.
Om våra roller var ombytta, skulle du
sätta jordens befolkning i riskzonen?
- Det finns ingen risk. Det är poängen.
- Förhoppningsvis kommer våra forskare-
-till samma slutsats.
- Det finns ingen tid för det.
Lucianalliansen vill ha Destiny.
Er anläggning kan ta dem dit.
- De kommer inte att ta ett nej.
- Då river vi anläggningen.
Alliansen går bara in snabbare.
De gör allt för att komma till Destiny-
-och skiter i om de spränger er planet.
- Låt dem inte göra det.
Om vi fick visa er att McKays
uppringning är säker...
Är det priset för ert skydd?
Som diplomat måste du förstå att
suveräna stater agerar i eget intresse.
Försvaret av en proviantledning,
till exempel.
Till exempel.
Om och när våra forskare kommer
till samma slutsats som dr McKay...
- Det kan ta månader för dem att förstå.
- Då får ni vänta så länge.
Alliansen kommer inte att
vänta så länge.
Jag har inget val än att
hoppas att ni har fel.
Adjö, herrar.
Lucianalliansen har dem.
Han bevisade det precis för mig.
Vi måste agera.
- Han tittade inte ens på mitt arbete.
- Han skulle inte ha förstått det.
En katt kan förstå det.
Han vet att regeringen bara lyssnar på
egna experter. Vi skulle göra detsamma.
- De har gjort en deal med Alliansen.
- Jag tvivlar på det.
- Jag kan bevisa det.
- David, hur gick det?
- Som jag förväntade mig.
- Dr McKay, ditt rykte föregår dig.
- Och du är?
- Ursäkta, kommunikationsstenarna.
Det är faktiskt överste Young, befäl-
havare på Destiny. Du känner Woolsey.
- Du sa något om bevis?
- Inte direkt, men nära nog.
Vi har lyssnarsatelliter runt Langara.
Kommunikationen är krypterad-
-men det finns tillräcklig kommunikation
för att förhandlingar har pågått en tid.
General O'Neill informerade IOA
i ett krismöte i morse.
Vi är i krig med Alliansen.
Om langarerna har tagit deras sida,
kan de starta ett angrepp på Destiny.
- Utan fördel av min lösning.
- Som gör uppringningen farligare-
-för langarerna.
- Ska vi skydda dem från sig själva?
- Vill du uttrycka det så, visst.
- Vi har ett uppdrag till Langara.
- Vilken typ av uppdrag?
- Vi kallar det ett "proof of concept".
McKay måste först köra sin presentation.
Inte här.
- Vem är det här?
- Bra fråga. Var är Rush?
Han skickade Brody.
Han sa att du struntade i vilket.
Rush skulle byta med dig,
och gå över dina data på jorden.
- Skulle jag inte prata med Rush?
- Nej, med Eli. Övertyga honom.
- Löjtnant, vill du?
- Jag tar hand om det.
Rush, var är du?
- Jag är här uppe.
- Vi träffades på Stargatekommando.
- Vanessa, eller hur?
- Ja.
- Efter dig.
- Damerna först.
Jag går.
- Han sprang in i mig och hade bråttom.
- Sa han ingenting?
Han skulle ta ledigt resten av dagen.
Vi hittade precis honom.
Nån slags program körs som jag aldrig
sett förut. Jag har ingen aning.
- Han har tagit ledigt resten av dagen.
- Ser mer ut som han tar en tupplur.
Jag avläser deltavågor.
Mycket djup sömn.
- Så att väcka honom är farligt.
- Det är det.
Ta reda på vad han gör,
och rapportera till mig.
Du är i ett simuleringsprogram.
Det finns redan i Destinys databas.
En del av er har redan upplevt det.
Överste Youngs
"ingen-vinner-scenario".
Det kunde redan klara
hyperrealistiska sinnesintryck-
-så jag behövde bara hitta ett sätt
som vi kunde uppleva det tillsammans.
- Och det är där stolen kommer in.
- På sätt och vis-
-är du utanför
din fysiska kropp just nu.
Det hade inte varit roligt i huvudet.
Nu kan vi känna varandras beröring.
Du måste ha fått lägga in
någon form av-
-villkor för att scenariot ska sluta.
- Det var den enkla biten.
Parametrarna är så enkla
att du kan komma och gå som du vill.
Så det är bara vi två, då,
i vår egen lilla värld.
Vi har hela skeppet för oss själva.
Jag tror att vi kan ta en skyttel
någonstans, om vi verkligen ville.
Verkligen?
Vi kanske kan prova det någon gång.
- Inte nu.
- Definitivt inte nu.
Greer, är du galen?
Du har precis donerat en njure.
- Jag behövde lite träning.
- Där är du! - Ledsen, han smet ut.
Jag har ingen nytta av dig död.
Gå tillbaka till sjukstugan.
Ja, sir.
Det är omöjligt att göra avdragen
för det faller utanför randvillkoren.
Det här ändrar randvillkoren!
Det gör det om du gör förändringen!
- Läs vad som står på väggen.
- En termin på MIT gör dig inte...
- Är det problem med det här?
- Vad?
Han tror vi pratar om din lösning
på nionde sparre-uppringningen.
Vi har gått vidare. Han är smart.
Han påminner om mig i den åldern.
- Jag bar omkring på mindre...
- Hår?
- Kommer det att fungera?
- Jag önskar att jag hade tänkt på det.
- Utan att vi spränger planeten?
- Oddsen är...
- Statistiskt sätt - noll.
- Bra.
Rush använde en trebas istället för
en fyrbas i sin beräkning...
Jag bryr mig inte
så länge Eli säger att vi kan köra.
- Vi är klara att köra.
- Jag kom just!
Du kan komma tillbaka själv sen.
- Det här är inte över.
- Jag är redo!
- Brody köpte McKays lösning.
- Självklart.
Åt han citrus i min kropp?
Jag mår inte bra.
- Du fortsätter uppdraget.
- Det finns inget val.
Naturligtvis finns det ett val!
Alliansen erbjuder tydligen nåt stort.
- Om vi erbjuder dem ett erbjudande...
- General O'Neill tror att-
-Alliansen agerar om några dagar
oavsett om de är inbjudna av langarerna.
- Han anser också att de föredrar oss.
- Jag instämmer helt och hållet.
Målet med vårt uppdrag är att
bevisa att dr McKays lösning är säker.
Vårt andra mål är att se om de redan
har gjort en deal med den andra sidan.
- Om det är så?
- Då agerar vi därefter.
Lucianalliansen tillåts inte
att attackera Destiny igen.
Om ert syfte är att ta
deras anläggning-
-med våld, har vi ingen del i det.
- Naturligtvis inte, mr Woolsey.
Vi ska ge dem ett erbjudande.
- T.J., någon förändring?
- Jag tror inte att han sover.
- Han är i något liknande ett koma.
- Tajmingen suger-
-men Scott och jag måste göra det här.
Ha ett försvarsteam i portrummet.
Kolla också Greer, han var i korridoren
i morse. Han såg inte ut att må bra.
Nej, han ska inte gå omkring!
Förutom "ta ledigt resten av dagen,"
sa Rush varför han gjort det här?
Han kanske inte klarade att se
hur McKay förbättrade hans arbete.
Även om han har ett stort ego,
skulle Rush döda för att-
-föra människor
och leveranser från jorden.
- Vad var så viktigt?
- Han tänkte nog berätta-
-vid vårt nästa förtroliga samtal.
- Gör mig en tjänst. Få honom på fötter-
-så jag kan ge honom en omgång
när jag är tillbaka.
- Förlåt, jag menade inte att väcka dig.
- Måste det vara så varmt här inne?
Du har feber,
så du bekämpar ännu en infektion.
Bra att veta.
Jag ska kämpa hårdare.
- Jag önskar att det funkade så.
- Det gör det.
Här.
Jag känner mig redan bättre.
Hur mår Volker?
Bra, för nån som har en annans njure.
- Jag trodde inte du skulle bli sjuk.
- Bättre mig än han.
- Varför det?
- För jag är stark.
Ja, det är du.
Men inget mer gå omkring, okej?
Du behöver sova. Det är en order.
Ja, frun.
- Jag hittar ingenting. Och du?
- Det finns nästan ingen hjärnaktivitet.
Det är som om han inte ens...
Gå tillbaka i loggarna
så långt du kan.
Hans nuvarande fysiska tillstånd
har ingenting att göra med detta.
- Herre jävlar.
- Det är en jävla *** uppladdning.
Över 900 terabyte
överfördes till Destinys minne.
- Eli, vad tittar jag på?
- Nicholas Rush hela medvetande.
Det känns konstigt
med inga andra här.
- Tack så mycket.
- Du vet vad jag menar.
- Det måste vara annorlunda för dig med.
- Ja, det är...svårt att förklara.
Det finns stunder när jag glömmer
att det finns andra människor ombord.
Som när jag tittar på utsidan
och tar in galaxen runt omkring oss.
Andra stunder kan jag stirra på data
bråkdelen av en sekund-
-som skulle ta mig timmar att läsa
om jag var...
Om du var en...
Du menar en person?
Jag föredrar att vara här med dig.
Jag menar fysiskt här.
Att existera som medvetande är...
...ensamt.
Du behöver aldrig
vara ensam igen.
Du anar inte hur lycklig jag blir
av att höra dig säga det.
Om det fanns ett sätt-
-för mig att interagera
med Destinys verkliga system...
- ...kunde vi ha mer tid tillsammans.
- Men det kan vi inte.
Systemet är isolerat.
Inte mycket till simulering om den hade
den verkliga världens återverkningar?
Vi berättar det här för Eli och Ginn.
Är det okej om vi
har det som vår hemlighet?
Ja, naturligtvis.
- Jag behöver verkligen gå nu.
- Måste du?
Jag har varit borta länge nog för att
överste Young ska börja bli hysterisk...
Och jag måste jobba.
Så...finns det en dörr någonstans,
eller ska jag bara slå ihop hälarna?
Det är ännu enklare än så.
Du behöver bara sitta, blunda och
när du öppnar ögonen är du tillbaka.
Och skrikandet, pekandet och
krav på svar börjar.
Jag kan inte vänta.
Men du kommer tillbaka snart,
eller hur?
Du kan alltid komma och besöka mig
i den verkliga världen.
Jag vet att det inte är
samma sak, men...
Du vet att jag i alla fall älskar dig
för både din kropp och själ.
Ja.
Gå, sitt.
- Jag kommer och säger god natt sen.
- Vi ses då.
Amanda...
Det fungerade inte.
Försvarspositioner!
- Jag är obeväpnad.
- Mr Woolsey! Du är inte väntad.
Jag är här på begäran av min regering,
med gåvor för både ambassadör-
-och din chefadministratör.
- Ska jag ringa honom, sir?
Inte än.
- Vad för slags presenter?
- Symboler för vår vänskap.
Artefakter uthuggna av de uråldriga
för över en miljon år sedan.
- Helst inte...
- Tror du att jag tillåter dig-
-att ge dem till administratör Halpurn
utan att syna dem först.
- Nå, kapten? Är de okej?
- De ser okej ut för mig.
- Kan jag ge dem till administratören?
- Absolut.
Jag vet vägen.
Du är ombord på Destiny.
Jag lovar att du inte kommer att skadas.
Du kommer att återvända
till din egen kropp inom kort.
- Woolsey! Vad gör du här?
- Han har en gåva åt dig.
- Jag har redan inspekterade den.
- Du skulle ha skickat hem honom.
Läs åtminstone texten under stenen.
Snälla.
- Hur är det här möjligt?
- Det kan jag inte berätta, sir.
Var bara lugn.
Det här bör inte ta så lång tid.
- Grejar vi det här?
- Så långt så bra, sir.
- Vad fan har jag på mig?
- SG-1 teamen anländer om fem minuter.
Vi går och välkomnar dem
till vår anläggning.
- Det borde ha fungerat.
- Det är ingen idé att få panik än.
- Du kanske ska prova igen.
- Jag har försökt.
Jag kanske kan jag stänga ner
simuleringen på nåt annat sätt.
Du kan inte göra det härifrån.
Du sa själv att systemet är isolerat.
Ingenting du gör just nu
har någon som helst effekt.
- Hur kunde jag ha varit så dum.
- Det är du inte.
- Det är nog bara en glitch.
- Förmodligen.
Men jag kan inte gå,
och du kan inte fixa det härifrån, så...
- Klarar du dig?
- Jag klarar mig. Gå du.
- Ginn!
- Eli! Hon är i skeppets minne.
- Hon hör dig inte bättre där ute.
- Varför svarar hon inte då?
- Varför tror du hon kan hjälpa oss?
- Jag tror jag vet vad Rush gör.
Eftersom Ginn och jag hade samma idé,
och jag tror de pratar.
De uråldriga experimenterade med
överföring av medvetande hela tiden.
- Det är så stenarna fungerar?
- Varför skulle han göra det?
Okej, så det här är lite...
I förrgår kväll besökte Ginn mig
i min hytt.
Vi pratade, och jag sa något i stil...
"Vore det inte bra-
-om vi kunde göra mer än att prata?"
- Du menar ha fysisk kontakt.
- Ja.
- Åh, du menar...
Ja, det är vad jag menade.
Ärligt, så tänkte jag bara högt-
-men förslaget togs inte väl emot.
- Hon har just dött-
-och fick medvetandet uppladdat
i minnet och du tänker bara på att få...
Vad? Nej!...
Den delen var hon med på.
Så varför?
- Hon sa att det skulle vara farligt.
- Varför?
Tror du inte att ladda upp ett med-
vetande och tillbaka igen är...farligt?
När jag försökte få med henne på det
blev hon arg, eller deprimerad-
-eller en kombination av båda, så har
jag inte sett henne sedan dess.
Upptäckter vi gör
får stor nytta för båda våra världar.
- Ambassadören och jag håller med.
- Vi hjälper gärna till på alla sätt.
- Vårt folk kommer genast att ringa in.
- Förstås.
Vi har sagt ja till att försöka ringa-
-stjärnportens nionde adress,
omedelbart.
Det här sker
för att bevisa att det går-
-och att anslutningen
är säker-
-så att vi kan ge
ett kontinuerligt stöd-
-till deras folk
på andra sidan.
Jag är säker på att det inte
är någon fara.
Kapten?
Ett team från jorden anländer snart.
Vi kommer att ge dem vårt fulla stöd-
-och samarbete. Stuva undan era vapen.
Dessa människor är allierade.
- Utgå!
- Kapten, vad pågår?
Jag hörde dem. De har erbjudit att dela
på allt. Information, teknik...
Administratören sa att kraften kan över-
belasta kärnan. Slita upp planetskorpan.
- Ja, han är bra.
- Vad?
Han köpslog.
- Ledsen att jag var borta så länge.
- Jag har haft en existentiell tid.
Försökt uppfatta skillnaden mellan den
här platsen och den verkliga världen-
-och om det finns någon,
så har jag inte hittat den.
- Så du kommer tillbaka då?
- Jag måste först gå.
- Det bör inte vara nåt problem längre.
- Jag tvivlade inte.
Vad var problemet?
Det var faktiskt Ginn.
Ginn?
Vad har hon med det här att göra?
- Jag tror inte hon gillar det här.
- Det angår inte henne.
Jag vet. Hon visar sitt ogillande
genom att hålla dig kvar här.
Överste Telford,
mina herrar, välkomna.
Dr Rodney McKay.
Just det.
- Med din tillåtelse börjar vi.
- Anläggningen står till ert förfogande.
- McKay, sätt oss i arbete.
- Kontrollera att kraftreläerna-
-är anslutna till porten medan jag
ansluter till deras föråldrade dator.
- Jag vill ha någon vid varje ingång.
- Det är en stor byggnad, sir.
Använd deras folk om du måste.
Ska vi försöka igen?
- Hej då.
- Vi får se.
- Han är tillbaka!
- Du behöver inte skrika. De kan se mig.
- Vad tänkte du på?
- Hur länge var jag borta?
- Nästan 12 timmar.
- Det verkar stämma.
Om du gör nåt sånt här,
bör du berätta det för nån.
- Young är rätt förbannad!
- Han kan skrika åt mig sen.
- Du kunde ha dött därinne...
- Du kan skrika på mig till mässen.
Jag tror det inte.
Amanda sa att det var nån form
av undermedvetet ogillande.
- Ginn skulle aldrig skada någon.
- Strunt samma. Jag är tillbaka.
Hur var det?
Helt...privat.
- Hur lång tid tar den här charaden?
- Du fick den i genomgången.
- Du skulle ompröva när vi kom hit.
- Anläggningen tar kraft från kärnan-
-som snabbar upp saker avsevärt.
Men detta är 1940-tals teknik-
-som kan sakta ner saker. Sen finns
"De bygger inte saker som förr" faktorn.
- En timme eller två, vilket är det?
- Om vi slutar prata nu - en timme.
- Sheppard har rätt.
- Om vad?
Det kanske är en bra tid nu
att göra den andra saken.
Jag visar dig till mitt kontor.
Hur kan ni styra kraftflödet
från en så liten enhet?
Tekniskt sett,
så är jag från framtiden.
Jag uppskattar din hjälp, dr McKay.
Vad är det med snillen och
social kompetens? Glöm det.
- Vi är klara att köra.
- Laddar programmet, 10 minuter, högst.
En rak fråga. När vi har bevisat
att vi kan göra det här-
-vill du ingå i Destinys besättning?
- Jag har egentligen aldrig...
- Du har makt att få en biljett.
- Det finns inget mer spännande uppdrag.
- Frågan är att inte kunna komma hem.
Får vi rätt personer ombord, och
återfå Destiny till sin forna glans...
- Om det ens är möjligt.
- Därför behöver jag dig.
Jag trodde överste Young
förde befälet.
Jag omformulerar,
Det är därför vi behöver dig.
- Mandy...
- Jag ville bara se att du kom tillbaka.
- Hemma igen.
- Jag är glad. Jag var orolig.
- Jag vet det.
- Det sista jag vill är...
- Vad var det?
- Ett nödstopp av FTL-driften.
Jag tror inte det blir någon skada,
men jag behövde avleda.
- Dr Rush är i fara.
- Vi har försökt få ut honom.
Hon gjorde det inte avsiktligt, men
det finns ingen väg ut ur simuleringen.
- Vem pratar vi om?
- Dr Perry. Jag försökte nå dig-
-men hon hindrar mig.
Det är svårt att förklara. All min
koncentration går åt till att vara här.
Hon försöker att köpa tid för att lösa
problemet i sin programmering-
-men hon kan inte. Simuleringen
måste avslutas från utsidan.
Du måste göra det, Eli.
- Hur?
- Du måste...
Ginn!
Ginn...
- Vad hände?
- Jag kände en överbelastning-
-i en av FTL-modulerna.
Jag kunde stoppa det med ett nödstopp.
Mycket bra.
Så...
ska jag lämna dig att arbeta-
-eller kan vi sitta och prata en stund?
- Jag borde verkligen arbeta.
- Vi ses snart.
- Visst.
Vi har ett problem.
Jag hittade bevis.
De senaste månaderna har langarerna
vägrat att ha att göra med Alliansen.
- Det tar inte så lång tid att säga nej.
- Varje gång har de erbjudits mer-
-och de vägrade varje gång, av oro
för att äventyra alliansen med oss.
- Vi hade goda skäl att misstänka...
- På grund av våra spionsatelliter.
Det här ändrar ingenting.
Jag tror det är till dig,
administratören.
Det här är administratör Halpurn.
Jag vet inte vem du talat med-
-men det finns inget att oroa sig för.
Allt är... Ambassadören?
De är på väg.
Borde inte du försöka få mig
ur stolen?
Jo, om du fortfarande var i stolen
men hur...
Vad gör du? Du sänker sköldstyrkan
över hela skeppet.
- Ja, inget att oroa sig för.
- Om skölden sjunker under fyra procent-
-slits skeppet sönder!
- Du klarar dig.
Nej! Det gör jag inte!
- Varför gör du det här?
- Jag har inte lämnat simuleringen.
Jag måste hitta en väg ut själv.
Alla simuleringar kräver parametrar-
-där programmet inte kan fortsätta.
Om det här inte stoppar det,
vet jag inte vad som gör det.
Det här händer verkligen.
Du kommer att döda alla på skeppet.
Jag tror inte det.
David, vi måste ompröva vad vi gör.
"Bättre att tigga om förlåtelse
än be om tillstånd."
- När vi fortfarande kunde ringa ut, ja.
- Det kan vi fortfarande.
- McKay, vad väntar du på?
- Programmet...körs.
Jag vill dit, och du behöver leveranser.
- En stor styrka är utanför.
- Sparre ett är inkodad.
Kan jag få er uppmärksamhet, tack!
Av säkerhetsskäl-
-vill jag att all Langara-personal
lämnar detta rum omedelbart. Tack.
Det finns ingen tid.
Vi borde sluta nu och ringa jorden.
- Vi kan inte sluta när vi är så nära.
- Det här blir en diplomatisk katastrof.
Jag bryr mig om folket på skeppet.
Om vi slutar nu-
-ger vi upp chanserna att hjälpa dem!
- Människor kommer att skadas.
Vi har två SG-förband, plus du och jag.
Vi håller dem på avstånd-
-tills vi kan göra en anslutning.
- Sparre två är inkodad!
- Sedan drar vi oss tillbaka.
Vi förklarar allt, men vi har åtminstone
bevisat för dem att det fungerar.
Sparre tre inkodad!
Sir?
Skjut inte! Jag upprepar, skjut inte,
såvida du inte blir beskjuten!
Everett, jag vill inte skada någon,
men vi har bara en chans här.
- Vill du komma tillbaka så mycket?
- Platsen kan bli Destinys livlina.
- Sparre fyra inkodad.
- Vi vet vad ni försöker göra-
-och det kommer inte att tolereras!
- Delegationen har övertygat mig-
-att det inte är någon fara.
- Jag vet inte vem du är-
-men Halpurn skulle aldrig gå med
på det här.
- Sparre fem inkodad!
- Våra styrkor öppnar eld om ni-
-når den åttonde sparren.
- Vi vill bara bevisa att det går!
Valet är ert.
- Effektnivåer?
- Som jag förutsåg.
- Det hade fungerat?
- Ja. Sparre sex är låst. - Stå inte där.
- De kommer inte att skjuta.
- Jag kanske är en genial vetenskapsman-
-förpassad till att ropa ut sparrar, men
uppdraget är redan ett misslyckande.
Det kommer bara att bli värre.
Tack.
Stäng av den.
Det går inte att stänga av simuleringen.
Perry programmerade parametrarna.
Hon håller honom där.
Ginn berättade att-
-det enda sättet är från utsidan. Perry
drog bort henne innan hon hann berätta.
Jag är ganska säker på
vad hon skulle säga.
Varför gjorde du det, Nick?
För att bevisa att det inte var
verkligt. Varför ljög du för mig?
Jag trodde det var en glitch, och att
det var något jag kunde reparera.
De kan hålla din kropp vid liv
medan jag hittar ett sätt.
- Så vad gör vi?
- Det är utom min kontroll nu.
- Ginn nådde slutligen fram till Eli.
- Det var aldrig hennes fel, eller hur?
Nej.
Det var ett oskyldigt misstag
i programmeringen av parametrarna.
- Det var så enkelt, inget kunde gå fel.
- Vilka var parametrarna?
- Jag klandrar dig inte.
- För vad?
- Amanda, vilka var parametrarna?
- Att vi älskar varandra.
Det är allt.
Det var det enda som behövde hända,
och då kunde du ha kommit och gått-
-som du önskade.
Jag älskar dig, Nick.
- Men du gör inte det...
- Nej! Naturligtvis gör jag det.
- Inget du kan vilja att vara sant.
- Men det är sant.
- Jag älskar dig.
- Det här var inte rättvist mot dig.
Jag har känt så för dig större
delen av mitt liv...
Snälla lyssna på mig nu.
Inte på omdöme om nåt program.
Vi har inte mycket tid.
Eli har redan börjat radera minnet-
-där vårt medvetande lagras.
- Du och Ginn?
- Stoppa honom.
- Jag kan inte.
- Försök! Skydda dig själv!
- Du förebrår dig själv för min död-
-men gör inte det.
Okej?
För om det där inte hade hänt,
då hade jag aldrig fått känna det här.
Jag älskar dig verkligen.
Jag svär.
Hej då.
Är det ni?
- Ja, det är vi.
- Hur gick uppdraget?
De släpper vårt folk i utbyte mot att vi
försvarar planeten mot Lucianalliansen-
-och att vi undanröjer stjärnporten
från deras kraftanläggning, så...
Uppdraget genomfördes inte.
På tal om att släppa fångar...
De verkade hyggliga. Så vi visade
dem skeppet och besättningen-
-som de försökte hjälpa.
Jag hoppas att det var okej.
Det var nog det bästa beslutet
någon av oss har tagit på hela dagen.
Vad hände?
Hur hamnade jag här?
Du har varit tillbaka ett par dagar.
Det tog lång tid att komma ur koman.
Eli, vad i helvete gjorde du?
Vad i helvete jag gjorde?
Jag överförde minnet
där de lagras, i karantän.
De är avskurna från resten
av skeppet nu, och oss.
Det fanns inget annat sätt.
Ginn sa det, så jag gjorde det.
För att rädda dig.
- Nej, Eli!
- Glöm det.
Du måste vila.
I själva verket
har du tur som är vid liv.
Lyssna på henne, doktor.
Hon vet vad hon pratar om.
SSG - SweSUB Group © taureane
www.SweSUB.nu