Tip:
Highlight text to annotate it
X
Tidigare i "The Walking Dead"...
- Gör ett bättre försök nästa gång.
- Han är bara ett barn!
Vi träffas vid solnedgången igen,
det som händer då händer.
Är det ingen som håller med mig?
- Det är en ung mans liv!
- Gör det!
För bort honom.
Gör nåt!
Jag är ledsen, broder.
Dale kunde gå en på nerverna...
I alla fall på mig...
...för han var inte rädd att
säga vad han tyckte och tänkte...
...hur han kände.
Den uppriktigheten är sällsynt...
...och modig.
Närhelst jag fattade ett beslut...
...tittade jag på Dale.
Han brukade titta tillbaka
med den där blicken han hade.
Alla har sett den nån gång.
Jag kunde inte alltid läsa av honom,
men han kunde läsa av oss.
Han såg människor som de var.
Han visste saker om oss...
Sanningen...
...vilka vi egentligen är.
Mot slutet pratade han om
att vi förlorat vår mänsklighet.
Han sa att gruppen var splittrad.
Vi hedrar honom genom att hålla ihop.
Bortse från våra meningsskiljaktigheter.
Sluta tycka synd om oss själva
och ta kontroll över våra liv.
Vår säkerhet...
...vår framtid.
Vi är inte splittrade.
Vi ska bevisa att han hade fel.
Från och med nu...
ska vi göra det på hans sätt.
Det är så vi hedrar Dale.
Översättare:
Incubator och Simontax
Alltid nya texter på www.Undertexter.se
Det blir trångt,
14 människor i ett hus.
Oroa dig inte.
När floden torkar igen...
Med 20 kor på egendomen kan vi
lika gärna ringa i en vällingklocka.
Hon har rätt.
Ni skulle flyttat in för ett tag sen.
Ställ bilarna nära dörrarna
vända mot vägen.
Vi gör en utkiksplats i väderkvarnen
och en i ladan. Då kan vi se överallt.
Du kollar vilka som
kommer och går, T-Dog.
- Ska jag inte stå vakt?
- Du och Daryl behövs på två ställen.
Jag fyller källaren med mat och vatten-
-så vi kan överleva
några dagar om det behövs.
Vi säkrar det här området först.
Sen tilldelar Shane skift...
...medan jag och Daryl för bort
Randall och släpper honom.
Låter det så nu igen?
Det var rätt plan första gången.
- Det var en underdrift.
- Det är det här som gäller.
Det är bara att acceptera.
Du vet att Dales död och fången
är två skilda saker, va...?
Vill du ha Daryl som din lakej,
varsågod.
- Tack.
- Det är lugnt.
Jag förstår varför
du inte tar med Shane.
- Vi går inte ihop.
- Han börjar inse ett och annat.
Andrea.
När jag är borta med Daryl-
-hjälp Hershel att
hålla koll på saker och ting.
Shane låter saker gå överstyr,
speciellt när han är upprörd.
Alla är nog det just nu.
Ska ni stanna måste han förstå
att han ska lyssna på Rick och mig.
- Ni har kommit nära varandra.
- Vi pratar.
Du vet att han inte är nån buse.
Han är sin egen värsta fiende.
Ska jag sitta barnvakt åt Shane?
Jag vill veta att allt är lugnt
när jag lämnar gården.
Då kanske du inte ska åka härifrån.
- Håller du koll på saker och ting?
- Självklart.
- Shane?
- Läget?
Vad gör du här ute ensam?
Om jag berättar nåt kan du lova att
inte berätta det för mina föräldrar?
Det är nog en dum idé för oss båda.
Carl! Kom tillbaka.
Låt höra...
Jag tog den från Daryls motorcykel.
Får han reda på att jag gjorde det
dödar han mig.
Vad gör du med den här?
Dale... Det är mitt fel att han dog.
- Va? Han blev biten av en zombie.
- Jag såg den zombien.
Jag skulle skjuta den.
När den satt fast i leran.
Jag kastade stenar på den.
Jag skulle skjuta den i huvudet.
Den tog sig loss och
gav sig av efter mig...
Hade jag dödat den hade Dale levt.
Kan du sluta, Carl?
Det är inte ditt fel.
Men du måste behålla den här.
Du måste skydda dig.
Så länge jag är här händer dig inget.
Men jag kan inte ha koll på dig jämt.
Jag tänker inte röra en pistol igen.
Ge tillbaka den till Daryl.
Männen får sova där inne.
- Du kan lägga dina prylar i mitt rum.
- Med din pappa i huset?
Jag lägger mina prylar där borta.
Överansträng dig inte.
Tack.
Rick, Carl och jag tar
hörnet i vardagsrummet.
Du kan lägga det i mitt rum.
- Du har det bekvämare där.
En gravid kvinna och ett
barn sover på golvet-
-när jag har en egen säng?
Det är vårt hem.
Jag tar soffan där nere.
När jag kom hem en kväll
och stank bourbon-
-låste min fru sovrumsdörren.
Jag och den gamla soffan blev vänner.
Kan inte ni bestämma er tar jag den.
Tack.
- Soffan är min!
- Det blir mysigt, snabbt härinne.
Det vore väl lättare att vänta på hjälp?
Ingen mening att vänta på nåt
som inte kommer. Nej, jag bara...
...jag gör det själv.
Som du alltid gör,
som när du lagade vår diskho.
Det var inte därför ni fick
översvämning i er källare.
Det kan du tacka Rick för...
Använda gummibrickor ihop med stålrör.
Kom ner är du snäll.
Efter Sophia. Jag...
Jag tänkte: "Vi löser det här."
Vi tar oss igenom det på nåt sätt.
Efter Dale?
Det här är på riktigt.
Och vi kan inte...hålla det stången.
Det har oss redan i sitt grepp.
Och det fortsätter bara, eller hur?
Jag trasslade till det.
Jag gjorde dig och Rick osams.
Jag vet inte ens vems barn det är.
Jag kan inte tänka mig hur jobbigt
det måste vara för dig.
Du tog oss från Atlanta
utan att tänka på dig själv.
Minns du den kvällen?
Lågorna...
Jag satt i din bil och tänkte:
"Allting ordnar sig."
"Han kommer att klara sig.
"Vi ska ta oss härifrån."
Jag tackade dig aldrig för det.
Trots att det blev
förvirrat mellan oss...
...var du där för mig.
Du var där för mig.
Tack så mycket.
- Du behöver inte tacka mig för det.
- Jo, självklart.
Vad som än hände mellan oss...
...vad vi trodde att det var.
Och inte bara du, utan...
Jag är ledsen, Shane.
Snälla, tro mig.
Jag är verkligen ledsen.
Köra honom till Senoia -
en timma dit - en hem.
Ljuset kanske försvinner
men vi är halvvägs hem till dess.
Då blir han bara ett minne.
Det ska bli skönt.
Carol ordnar proviant åt honom
som räcker några dagar.
Det du gjorde igår kväll...
Det finns inget skäl till
att du ska göra allting.
Är allt bra då?
Vi delar inte ut käftsmällar.
Ingen skulle vinna på det.
Jag ska slå en drill.
- Har du sett till Carl?
- Han är där inne med sin mor.
Han kom till mig.
Jag lovade att inte säga nåt, men...
...han var i träsket häromdagen och
stötte på en zombie som satt fast i leran.
- Han blev rädd och sprang iväg.
- Samma zombie som dödade Dale?
Precis.
- Lori får prata med honom.
- Han vill nog prata med sin far.
- Jag måste fixa det där med Randall.
- Det får vänta.
Det är jag som bestämmer.
Jag kan skjutsa iväg Daryl?
Det vore nog bra om vi umgicks.
Nej, du behövs här.
- Tror du inte jag kan ta hand om det?
- Det sa jag aldrig.
Din son...
Jag fick den här av honom.
Du borde ge tillbaka den till Daryl.
Befria fången...
Det är viktigare än Carl för dig.
Har du provat att trycka
ner gaspedalen, Andrea?
- Den har nog varit parkerad för länge.
- Trampa ner den tre gånger...
Får jag se.
Dale sa att på de här gamla bilarna
rostar brytarspetsarna lätt.
- Vill du ha en skruvmejsel?
- Flatmejsel.
Kan jag få en fil?
Jag lämnade honom i sticket.
Han var stolt över dig. Kanske inte
just då, men överhuvudtaget.
Lätt för dig att säga.
Han backade upp dig.
Jag ångrar också en del, men han visste
nog hur mycket vi brydde oss om honom.
Det där gör kanske susen.
Glenn.
Det funkar säkert.
Mamma sa att du skulle vara här.
Jag sa att jag skulle hålla utkik.
Jag var trött på att hjälpa till inne.
Ta den.
Det som hände Dale
hade inget att göra med dig.
Han dog, pappa.
Ja.
Det är mycket sånt nu...
Därför behöver jag dig.
Ingen barnlek längre.
Jag önskar du kunde ha fått
min barndom, men så blir det inte.
Människor kommer att dö.
Jag kommer att dö. Mamma.
Man kan aldrig vara redo för det.
Jag försöker, men kan inte.
Det bästa vi kan göra är att undvika det
så länge vi kan och vara ett steg före.
Jag önskar att jag hade nåt bättre
att säga, nåt mer djupsinnigt.
Min pappa var bra på det.
Men jag är trött, grabben.
Var snäll och ta den.
- Jag har bara de pilarna.
- Är det Dales pistol?
- Ja.
- Jag önskar jag visste var min är.
- Klara?
- Ja.
- Jag hämtar paketet.
- Tack.
Randy.
Guvernören ringde.
Du klarade dig.
Va i helvete!
Gå ditåt.
Fortsätt.
Kom igen. Jag är det sista ansiktet
du skulle vilja se, va?
Jag tar dig härifrån.
Jag tar av det här så att du kan andas-
-men du måste vara tyst.
Hör du vad jag säger?
Gör inget dumt.
Var tyst.
- Vet du var din grupp håller hus?
- Nej, faktiskt inte.
Jag är din enda chans
att komma levande ur skogen.
Börja prata nu. Var är de?
Vi hade ett läger vid motorvägen.
Åtta km bort. Vem vet om de är kvar?
- Bra, tar du mig dit?
- Varför då?
För att...jag är trött
på den här gruppen.
De är dödsdömda
och jag vill inte vara med.
- Så du dödar mig inte.
- Ville jag det vore du död. Kom nu.
Du behöver inte vara så hårdhänt.
Vi är på samma sida nu.
Du kommer att trivas hos oss. Det blir
galet ibland, men det är tuffa killar.
Du passar in bra.
Prata mindre och ramla på.
Jag pladdrar när jag blir nervös.
Jag kan inte låta bli.
Jag har mycket på gång.
- Allt handlar inte om dig.
- Det sa jag inte, försöker bara...
- Vad är det?
- Randall saknas.
- Hur då?
- Hur länge har han varit borta?
- Vad står på?
- Svårt att säga.
Han måste ha glidit ur handbojorna.
- Är det möjligt?
- Om man inte har nåt att förlora.
Dörren var låst utifrån.
Rick!
- Vad hände?
- Han är beväpnad.
Han har min pistol!
Den fan smög sig på mig,
lappade till mig i ansiktet.
Hershel, T-Dog, ta med alla inomhus.
- Glenn och Dale, följ med oss.
- T, jag behöver pistolen.
- Låt honom gå.
- Så sa vi ju, bara låta honom gå?
- Vi skulle släppa honom långt bort-
-inte på vår tröskel med en pistol!
- Gå inte dit, ni vet vad som händer!
För alla inomhus.
Lås alla dörrar och stanna där!
Vi går in.
Han försvann bland träden innan
jag slocknade. Vet inte hur länge.
Han kan inte ha kommit långt.
Han haltar och är utmattad.
- Och beväpnad.
- Kan du spåra honom?
Nej, jag ser inget.
Ingen idé att spåra. Han gick ditåt.
Vi sprider oss och jagar ifatt honom.
Killen väger runt 60 och är jättenervös.
- Skulle han anfalla dig?
- En sten skulle väl jämna ut det?
Sluta, du och Glenn går till höger.
Jag och Shane till vänster.
Kom ihåg att Randall inte är det enda
hotet. Håll ett öga på varandra.
Det ser ut som en fet smäll.
Ingen fara.
Oroa dig inte för mig.
Det är meningslöst. Har du en ficklampa?
Kom nu.
- Vi är tillbaka på ruta ett.
- Det är lika bra att göra det rätt.
Det är två spår här. Shane måste
ha följt honom längre än han sa.
Det är blod på trädet.
Det är fler spår.
De verkar gå efter varann.
Ursäkta.
- Det är lite jord här.
- Vad menar du?
- Att nåt föll omkull.
- Det börjar bli kusligt.
Fick lite problem.
Snyggt.
- Verkar det här vara rätt håll?
- Så rätt som alla andra.
- Tog din pistol, va?
- Ja.
Den bästa. Han önskar nog att
han dödat mig när jag hittar honom.
Fortsätt.
Hans hals gick av.
- Han har inga bett.
- Inga man kan se.
Nej, han dog av det här.
Hur är det möjligt?
- Slog han dig med en sten?
- Just det.
Inne i skjulet?
För dörren var stängd när T-Dog kom.
Jag såg det också.
Han har väl ålat sig mellan
taksparrarna.
Så det var här du planerade
att göra det?
- Lika bra som nån annanstans.
- Ha kurage nog att säga vad det är.
Mord.
Tror du att om du kommer tillbaka
till gården utan mig och Randall...?
- Håll käften.
- Tror du att det går på all din skit?
Men det är ingen historia.
Jag såg fången skjuta er.
Jag sprang efter honom
och bröt halsen på honom.
Det blir inte lätt,
men Lori och Carl kommer över dig.
Det har de gjort förut.
Det blir de tvungna till.
Varför?
Varför nu?
- Jag trodde vi rett ut det här.
- Vi försökte döda varann.
Vad menar du? Ska vi glömma alltihop
och rida mot solnedgången tillsammans?
Ska du kallblodigt döda mig?
Knulla min fru? Få mina barn, mina barn,
att kalla dig pappa? Är det vad du vill?
Det livet är inte värt ett skit.
Jag känner dig.
Du kommer inte att kunna leva
med det här.
Hur vet du vad jag kan leva med?
Du vet inte vad jag kan leva med,
eller lever med!
Vill du prata om vad jag kan göra, Rick?
Vad kan du göra? Här är jag.
Kom igen, upp med vapnet.
- Nej, det gör jag inte.
- Vad hände, Rick?
Du var ju inte snäll längre.
Sa du inte så?
Inte ens här och nu vill du slåss
för dem? Jag är en bättre far än du.
Jag är bättre för Lori än du,
för jag är bättre karl än du.
För jag kan vara här och slåss för dem.
Men du kom tillbaka och förstörde allt!
Du har en bruten kvinna.
Du har en svag pojke. Du har inte
en susning om hur du ska klara det.
- Upp med vapnet.
- Du blir tvungen att döda en obeväpnad.
Se på min hand.
Lugnt och stilla.
Ta det lugnt.
Hör på mig, Shane.
Det finns fortfarande en väg tillbaka.
Inget har hänt här.
Vi lägger ner våra vapen...
och går tillbaka till gården...
Tillsammans.
Tillbaka till Lori.
Tillbaka till Carl.
Vi glömmer allt det här.
Fan ta dig som fick mig till det här!
Du, inte jag, gjorde oss det här!
Det var du, inte jag!
Inte jag!
Fan ta dig...!
Pappa?
Carl.
Du vet...
Du borde vara hemma hos mamma.
Lägg ner vapnet.
Det är inte som det ser ut.
Vänta...!
Alltid nya texter på www.Undertexter.se