Tip:
Highlight text to annotate it
X
Elizabeth...
Ja, Carson?
Han är vaken.
Blodtrycket är bra, pulsen normal.
Du hämtar dig riktig bra.
- Hämtar mig från vad?
- Hej, Michael.
- Kommer du ihåg mig?
- Nej.
Jag är dr Elizabeth Weir,
det här är överstelöjtnant John Sheppard.
Du tjänstgör under mitt befäl.
Vet du var du är?
Jag vet inte ens vem jag är.
Ditt namn är löjtnant Michael Kenmore.
Du är i ett privat rum i närheten
av sjukavdelningen här i Atlantis.
Låter det bekant för dig?
Atlantis...
Ja.
Jag tror det.
Du var medlem av ett team
som åkte till en annan värld.
Du tillfångatogs av Vålnaderna.
Jag ser att du kommer ihåg Vålnaderna.
Vad gjorde dem mot mig?
Vi är inte riktigt säkra på det ännu.
Vi skickade ett räddningsteam
efter dig, men...-
-du blev sårad under uppdraget.
Du har varit medvetslös i dagar nu.
Vi har varit väldigt oroliga.
Varför kommer jag inte ihåg någonting?
Det vet vi inte än.
Förhoppningsvis kommer vi att
veta mer efter lite fler tester.
Under tiden, det kan jag försäkra dig-
-kommer du att få den bästa möjliga vård
för att hjälpa ditt tillfrisknande.
Håll ett öga på honom.
Tills vi vet mer, måste vi
fortsätta med försiktighet.
Det här kanske bara är
början på våra problem.
Svensk Text: Mr and Mrs Bilskrot - Synk: Hugga Bugga
www.Undertexter.se
Vad är det?
Du har tyvärr typ 1-diabetes.
Du behöver dagliga injektioner insulin
för att bibehålla en normal blodglukosnivå.
Du har lyckats hålla
det riktig bra, faktiskt.
Michael, vi tror att du lider av något som
kallas generaliserad dissociativ amnesi,-
-vilket vanligtvis inträffar
som resultat av svåra trauman.
Trauma... orsakad av Vålnaderna?
Vi kan inte veta det med säkerhet.
Förhoppningsvis, över tid,
kommer ditt minne att komma tillbaka.
Under tiden, kommer vi att göra
vårt bästa att fylla i luckorna,-
-en liten bit i taget, så att
du inte blir helt överväldigad.
Jag är redan helt överväldigad.
Hur mycket värre kan det bli?
Jag hörde att han var vaken.
Ja, total minnesförlust.
Kommer inte ihåg någonting.
Får jag prata med honom?
Naturligtvis.
Du behöver vila.
Hej, Michael.
Jag är Teyla.
Du ser välbekant ut.
- Känner jag dig?
-Ja.
Du assisterade mitt team
vid några uppdrag.
Nej, det är något mer.
Är...
Är vi vänner?
Ja.
Det var det bästa
jag hört under hela dagen.
Hur känner du dig?
Fysiskt, bra, men min hjärna är...-
-totalt blank.
De säger att jag är en löjtnant.
Du har bara alldeles nyligen
anlänt till Atlantis, men-
-du har redan bevisat att du är
en av de bästa soldaterna i staden.
Om jag nu är så bra, hur kommer det
sig då att jag blev tagen av Vålnaderna?
Ditt team hittade ett Vålnadsskepp som
landat och råkade ut från ett bakhåll.
Du offrade dig själv för
att ge dina kamrater tid att fly.
Ganska heroiskt.
Var du med i teamet som räddade mig?
- Ja.
- Det gör dig, till och med mer heroisk.
Han sa att jag såg välbekant ut.
Han frågade om vi var vänner.
Hur svarade du det på det?
Jag sa att vi var det.
Efter allt han gått igenom, tänkte jag
att lite goda nyheter kan inte skada.
Jag tror du har rätt.
Stabilisering är det första kritiska
steget i hans psykologiska behandling.
Han mår riktigt bra,-
-men det är viktigt att vi underlättar
allt vad vi kan under hans tillfrisknande.
Vad är nästa steg?
Integrering i samhället.
Följt av relationsutveckling.
Hur mår han fysiskt?
Utmärkt. Normala värden,-
-han behöver bara sjukgymnastik för att få
tillbaka muskeltonus och koordination.
Tycker du att han är
redo att bli utskriven?
- Det gör jag.
- Jag tycker inte det är så smart.
Vi vet fortfarande inte om det finns några
resterande effekter han går omkring med.
Vad tycker du, doktorn?
Är han redo att ansluta
sig till samhället?
Byte av miljö kan vara
mycket välgörande för honom.
Då så.
Skriv ut honom.
Det här är din inkvartering.
Känner du igen någonting?
Nej.
Det är en cowboyhatt.
Du kommer från en plats som heter Texas.
Texas?
De är dina föräldrar.
Vad har hänt med den blå jellon?
Det är min favorit. Helt plötsligt, så är
den borta från menyn. Hur kan det vara så?
Tack.
Löjtnant Kenmore.
Det sägs så.
Kalla mig Michael.
Michael, okej.
Ja, naturligtvis. Michael.
Förlåt, det är nog meningen
att jag ska känna dig, men...
Javisst, javisst,
minnesförlusten. Naturligtvis.
Jag är dr McKay.
Rodney McKay.
Doktor.
Så du har blivit... utskriven, ser jag.
Alldeles nyss, men-
-jag har livvakter som följer efter
mig överallt, och överste Sheppard är-
-antagligen någonstans i närheten.
De vill hålla kolla på mig
ifall jag helt plötsligt...-
-ballar ur.
Ja, ballar ur, ja, men jag tror inte att
du är... Jag menar, du kommer inte...
Du är okej, eller hur?
Jag tror det. Jag mår bra.
Jag antar tiden får visa.
Förhoppningsvis kommer inte
minnesförlusten att vara permanent.
Ritning på Vålnadernas
materiaomvandlare?
Ja.
Ja, jag skulle precis...
Precis studera dem, vet du.
Hur visste jag det?
Ett av ditt teams mål
var att infiltrera...-
-ett Vålnadsskepp, och skaffa...-
-du vet...-
-information.
- Var vårt uppdrag lyckat?
- Ja,-
- väldigt lyckat.
- Förutom att jag tillfångatogs.
Vi har alla blivit tillfångatagna av
Vålnaderna vid något tillfälle, eller hur?
Det är bara... det viktiga är
att du blev räddad, trygg och sund.
Trygg, ja. Sund, är jag inte så säker på.
Det är...
Nåväl...
- Jag antar jag borde gå nu.
- Precis.
Du har förstått.
Vi ses.
Försvar...
Försvar...
Parera...
Slå till.
Det handlar om att få
din motståndare ur balans.
Du lyckades.
Din tur.
Jag kan inte göra den där rörelsen.
Jo, det kan du.
Du säger hela tiden
att jag är en bra soldat.
- Det är du, väldigt bra.
- Okej.
Du hade rätt.
Jag kan inte fatta att jag precis...
- Ta bort händerna från henne!
- Ronon...
Vi sparrar som en del
av hans sjukgymnastik.
Släpp honom.
Nu!
Förlåt.
Ronon är ganska ny här i Atlantis. Han...-
-håller fortfarande på att anpassa
sig utefter vårt sätt att göra saker.
Han har kommit ihop sig
några gånger med personalen,-
-inklusive dig, till och med
överste Sheppard.
Jag ska helt enkelt hålla
mig borta från honom.
Vad jag än gjorde som gjorde honom arg,-
-ser han inte ut som en
person man vill ha som fiende.
Ge honom lite tid.
Jag är säker på att ni kan reda ut era
olikheter, lägga det förflutna bakom er.
Det förflutna...
Vad det nu är.
Det är bara så frustrerande.
Jag kommer inte ens ihåg mina
egna föräldrars ansikten.
De har blivit informerade
om ditt tillstånd.
Så småningom kommer vi att skicka hem
dig för att förenas med dem, men-
-just nu tror jag det är
bäst att vi avvaktar.
Så, vad tror du?
Får jag tillbaka minnet?
Vi kan inte vara säkra,-
-men vi fortsätter med de här
sessionerna, kanske provar hypnos.
Jag vill bara tillbaka
till att vara normal.
Vara som alla andra.
Det var så verkligt. Jag...
Jag vet att det var en dröm men,-
-när jag såg ansiktet
stirra tillbaka på mig...
De gjorde någonting med mig, eller hur?
Vålnaderna, under min fångenskap?
De gjorde något med
mitt förstånd, kanske...
Kanske de inplanterade något i min hjärna.
Vad gjorde de?
- Tala om det.
- Vi vet inte.
Hör här...
Flera här har haft liknande drömmar.
- Du är inte den ende.
- Verkligen?
Den konstanta rädslan för Vålnader,
sättet de föder sig på oss?
Det skapar en enorm stress.
Du har också haft drömmen?
Ja, många gånger,-
-och jag vet hur skrämmande det kan vara.
- Har han bara haft en dröm?
- Ja.
Han tror att Vålnaderna gjorde
något med honom under fångenskapen.
Kan du göra något
för att hjälpa honom?
Jag kan kanske ge honom något
lugnande för att hjälpa honom sova,-
-eller så kan jag öka hans dos, men jag
vill vara lite försiktig med det just nu.
Varför? Om det hjälper honom, vad
är det för fel med att ge honom mer?
För att, Rodney, jag har specifikt
kalibrerat hans behandling-
-enligt hans nuvarande fysiska tillstånd.
Minsta ändring kan vara
ogynnsam för hans återhämtning.
Jag tycker vi håller oss tålmodiga,
väntar och ser om han får fler drömmar.
Om det är uteslutande psykiskt, borde
dr Heightmeyer kunna hjälpa honom med det.
Varför berättar vi inte
sanningen för honom?
Jag tycker det börjar bli svårt
att hålla det från honom,-
-och och jag börjar ifrågasätta
om vårt sätt är det korrekta.
Drömmarna kommer mest troligt
på grund av posttraumatisk stress.
Inte alls ovanligt i
situationer som din.
Gå till dr Beckett efteråt,
be honom ge dig något att sova på.
Jag bara... Jag kan inte sluta tänka
på att det är något mer.
Något är inte riktig rätt med mig.
- Känner du dig sjuk?
- Nej!
Jag menar, jag mår som...
Jag vet inte vad det är,
men det är inte rätt.
Det är det inte.
Alla häromkring, det känns som om de vet
något, något de inte berättar för mig.
Se? Det där.
Ditt ansiktsuttryck.
Jag ser mycket sådant där häromkring.
Folk är försiktiga runt mig,-
-som om de försöker komma
på vad de ska säga.
Och du tror att det betyder
att de har hemligheter för dig?
Kanske inte avsiktligt,
men, ja.
Jag får känslan att de vet något
om mig, men säger det inte,-
-och det är frustrerande,-
-för om Vålnaderna gjorde något med mig,
skulle jag väldigt gärna veta vad.
- Löjtnant...
- Överste.
- Vart är du på väg?
- Till min inkvartering.
Dr Beckett gav mig några
piller som ska hjälpa mig sova.
Jag tänkte jag skulle prova dem.
Ingen alkohol eller tungt maskineri.
- Ursäkta?
- Det var inget.
- Sov gott.
- Ronon...
Jag vet inte vad som hände
med oss i det förflutna, men-
-om jag gjort något som sårat eller
upprört dig, vill jag bara säga att...
Jag ber om ursäkt.
Ronon, ta mannen i hand.
Det tror jag inte.
Han försöker gräva ner stridsyxan.
- Det är ingen dålig idé, tycker du inte?
- Jag måste gå.
Jag vill bara veta...
Lägg av! Lägg av.
Löjtnant Kenmore, vad gör du uppe så sent?
Pillren dr Beckett gav mig fungerar inte.
- Jag ska gå till sjukavdelningen.
- Efter dig.
Hej.
Dr Beckett...
Deltavågorna har ökat med 2,9 Hz.
Vilket betyder?
Han kan återfå medvetandet snart.
Versed, fem milligram!
Släpp mig!
Ni kommer att dö för detta!
Andra kommer att komma efter mig!
De kommer...
De måste hitta oss först.
Du kommer behöva ett namn.
Vad sägs du om Mike?
Ni ljög för mig.
Jag är en Vålnad!
Du var en Vålnad, ja.
- Michael, snälla...
- Säg inte så, det är inte mitt namn!
Okej, ta det lugnt.
Om du bara låter oss förklara...
Fortsätt.
Förklara... men inga fler lögner.
Okej, det här är vad vi
vet om Vålnaderna.
De utvecklades från en varelse
som vi kallar Eratus insekten.
Den insekten tog karaktärsdragen från
de människor de livnärde sig på.-
-och med tiden, blev de
Vålnaderna som de är idag.
- Dr Beckett har utvecklat ett läkemedel.
- Det är ett retrovirus,-
-avsett att förtränga Eratus insekten
från Vålnadernas genetiska kod,-
-och lämna endast de mänskliga
dragen kvar.
Den tog tid att finslipa,-
-men vi har till *** uppnått
ett pålitligt läkemedel,-
-som vi har beslutat att testa.
Injektionerna?
- Insulinet?
- Inte insulin.
Jag är ledsen.
När retroviruset väl blivit tilldelat
och förvandlingen börjat,-
-behövdes ytterligare en drog för att
hindra Vålnadsdragen att komma tillbaka.
Det är egentligen en kombination av droger
som tyvärr kräver dagliga injektioner.
Så vad är det du säger? Att...-
-vara en Vålnad är någon form av
sjukdom? Någonting...-
-du tror du kan bota?
Vad är det som ger dig rätten
att göra det här med mig?
Vi är i krig.
Vålnaderna kommer inte att stoppa för
någonting, för att döda oss alla,-
-och vi kommer inte att stoppa
för att låta det hända.
Ni har hittat på allting.
Mitt namn...
Fotot på mina föräldrar.
Det var mitt beslut att hålla
sanningen från dig.
Varför?
Vi var oroliga att om du skulle få reda på
det, att du skulle reagera som du gör nu.
Hela poängen var att sudda bort
alla spår av Vålnaden i dig,-
-inte påminna dig om det...-
-tro mig, du är fan så mycket bättre
som du är nu, än som du var tidigare.
Eftersom vi talar sanning.
Hela den här grejen var en dålig idé.
Nej, det var det inte.
Retroviruset fungerar,
så mycket är säkert. Se på honom.
Om vi bara kan komma på ett sätt att
använda det här som ett biologiskt vapen.
Så skulle vi kunna slå till mot moder-
skeppen och förvandla dem till människor.
Det är fortfarande lång väg dit,-
-och vi måste utveckla en långtidsdos som
hämmar Vålnadernas gen för alltid.
Men saken är, att vi kommer närmare.
Ni kanske till och med kan få
honom att se ut som en människa,-
-prata som en människa,-
-men han kommer fortfarande
vara en Vålnad.
Ingenting du gör kommer
att ändra på det.
Michael?
Jag vet att du är arg.
Jag är ledsen för vad du har
blivit utsatt för...
- Men tids nog tror jag du kommer se det här...
- Var du med och tog mig till fånga?
Du sa tidigare att...-
-du och ditt team räddade mig efter det
jag blivit tillfångatagen av Vålnaderna.
Men jag börjar nu förstå, vem
som egentligen gjorde gripandet.
Och du har mage att kalla mig din vän.
Jag vill gärna bli din vän.
Det är säkert.
Och du vill att jag ska tro på det?
Du kanske inte förstår det här nu,
men att göra dig till människa,-
- jag tror det skulle göra ditt liv bättre.
- Verkligen?
Från vad jag hörde,-
-gjorde du mig mänsklig för att göra-
-era liv bättre.
Så säg mig...
Vad är det som gör människan-
-bättre än att vara en Vålnad?
De är onda.
De dödar oss...
Livnär sig på oss...
- Visar ingen nåd, eller medlidande.
- Är människor annorlunda?
- Ja.
- Så det ni gjorde med mig...-
-gjordes det av medlidande?
Dina känslor av svek är förståeliga men,-
-det är viktigt att du pratar om dem,-
-och förhoppningsvis löser dem.
- Med dig?
- Ja.
Självklart.
Jag har redan provat det en gång,
och det gick inget vidare.
Men en sak blev klar för mig.
Nu vet jag vad den konstiga känslan
var, den som har...-
-gnagt i mig.
Det verkar som om jag inte kan
skaka av mig de instinkterna.
Hunger...
Aggression...
Nu när jag vet sanningen,-
-känner jag dem mer än tidigare.
Dr Heightmeyer bekräftade att han
fortfarande upplever tvångskänslor.
Kan du göra något mer för att
hålla tillbaka dem?
Jag vet inte, det skulle kunna vara
en psykologisk effekt.
Vi kanske skulle öka hans dosering.
Jag vet att du sa att vi skulle ge den
mer tid, men nu när han vet...-
-kanske saker och ting går från
dåligt till värre.
- Jag håller med.
- Det är dags för hans nästa injektion nu.
Jag kunde öka hans dos,
och kontrollera honom noga.
- Hoppas han samtycker att ta det.
- Om inte, får vi insistera.
Vem vet, kanske en stor dos tömmer
hans minne igen.
Och sen då?
Ska vi börja om med lögnerna
från början?
De vill att du kommer
till sjukavdelningen.
Dags för din injektion.
Vad gör du?
Vad är det du vill med mig?
Jag bara vänta på att du ska ge mig
en orsak till att döda dig.
Jag antar att jag ska tacka dig.
Du är den enda som har varit ärlig
mot mig från början.
Löjtnant Kenmore...
Sjukavdelningen.
Du hörde.
Bäst du rör på dig...
Löjtnant.
Det är sergeant Cole.
Kenmore har rymt.
Nivå fem, östra tornet.
Ronon deltar också i jakten.
Släpp ditt vapen.
Ta det bara lugnt, löjtnant.
Sluta kalla mig för det.
Släpp ditt vapen.
Jag antog att du glömt att
sätta den i bedövningsläge.
Sergeant Cole.
Han är död.
Vi kan inte hålla honom här.
Till och med inlåst,
är han för farlig.
Vi kan ta honom till ursprungsplatsen.
Vi kan söva honom först, så
han inte vet var det är.
Och sen?
- Fortsätter vi med drogterapin.
- Fortsätter?
Dr Beckett var på väg
att öka dosen.
Förhoppningsvis kommer det vara effektivt
nog att ta bort de sista impulserna.
Varför pratar vi ens om det här?
Han dödade en av ert folk.
Ert experiment fungerade inte,
vi borde döda honom med en gång.
Vi kan inte döda honom, Ronon.
- Vi satte honom i den här situationen.
- Vänta en minut, doktorn.
Om vi inte hade gett honom retroviruset,
hade han fortfarande varit en Vålnad.
Då hade vi inte tvekat en
sekund med att döda honom.
Men vi gav honom retroviruset.
Vi gjorde honom mänsklig.
Nu är det vår skyldighet att behandla
honom som om han vore vem...
Han är inte...
människa!
Han är en Vålnad.
Carson, vad säger du?
Är det värt att fortsätta
behandlingarna?
Jag...
Jag vet inte, jag...-
-antar att det är värt att se hur
han agerar med den ökade dosen.
Jag håller med.
Vi har kommit för långt för
att överge det nu.
Kan ni gå ut är ni snälla?
Vad kommer hända med mig?
Du kommer bli transporterad till en
annan planet, där sätter vi upp en bas.
Ni vill inte att jag ska
lära mig mer om Atlantis.
Ni är rädda att om ett Vålnadsskepp kommer
nära nog, att jag ska kontakta dem...-
-säga att ni är här.
Jag ville inte döda honom.
Jag ville bara fly,-
-från det här stället.
Vi skulle vilja fortsätta
med drogterapin.
Dr Beckett tror att en ökad dos borde
kväva alla Vålnadsbegär du har kvar.
Alternativet är döden.
Allt det här ska till hangaren.
EEG, defibrillator, kardiograf.
Dubbelkolla medicinen på listan och
se till att den räcker minst en vecka.
Vi har massor med utrustning
som ska med.
Vad jag förstår, är inte landningsplatsen
anpassad för sådant här arbete.
Den är inte anpassad för
just någonting, är jag rädd.
Hur är det med dig?
Jag vet inte, en man
är död på grund av mig.
Du kan inte anklaga dig själv för det.
Elizabeth, jag är den som utvecklade retroviruset,
och insisterade på det här experimentet,-
- självklart är det jag som bär skulden.
- Och det var jag som godkände det.
Det var mitt ansvar, Carson.
Om vi ska lägga skulden på någon,
börjar och slutar det med mig, okej?
- Överste.
- Dags att gå.
Klart.
Det är okej, du är säker nu.
Vad hände?
Du har varit nedsövd för
transporten till landningsplatsen.
Bara en försiktighetsåtgärd.
Hur mår du?
Hungrig.
Jag ska se till att
du får något att äta.
De kallas färdigrätter.
Det var allt jag kunde
få tag på lite snabbt.
Dr McKay tycker om dem
rätt mycket, faktiskt.
Låt mig hjälpa dig.
Det är bra.
Du är olik de andra.
Jag märkte det
den första gången jag såg dig.
Du är den ende som är villig att förstå...
Den ende med ett sant öppet sinne.
Den ende som är villig att visa medlidande.
Tack, Teyla.
Jag visste att jag
kunde räkna med dig.
- Överste!
- Vad hände?
Jag vet inte riktigt, han lyckades på något
sätt komma fri och tog Teyla som gisslan.
Han tvingade säkerhetsvakterna att slänga
sina vapen, annars skulle han döda henne.
- Vart tog den vägen?
- Upp på åsen. Det är andra team på väg.
Bara en försiktighetsåtgärd.
Jag vet...
du är arg, jag ljög för dig...-
-men ni hade ingen rätt
att göra så här mot mig.
Jag tillåter er inte att göra
några fler experiment på mig.
Då går vi.
Han ändrar riktning.
Spåren är svåra att följa.
Han är bra.
Men du kan följa dem, eller hur?
Jag menar, det är ju din grej.
- Bland många andra.
- Den här vägen.
- Vad gör du?
- Vi måste lämna den här planeten.
Och åka vart?
Jag vet inte.
Det här var de som vaktade Portalen.
Teyla!
Jävlar!
Vad är det här för ställe?
Ditåt.
Vi måste räkna ut den senast slagna
adressen, om det ens är möjligt.
- Vi måste få hit McKay.
- Nej, det behöver vi inte.
Tro mig, han är den ende
som kan räkna ut det här.
Titta.
Hur mycket längre ska vi gå?
Vi vilar där uppe.
Jag känner något.
Det finns Vålnader i närheten.
Ja, det gör det.
Det är inte för sent.
Vi kan fortfarande gå tillbaka.
Dr Beckett kan ge dig en injektion,-
- för att ta bort smärtan.
- Nej!
Det var det här som var meningen.
Jag återgår till det jag var.
Vad jag är.
Det här...
är vad jag har dragits till.
De är medvetna om oss.
De kommer.
Jag vet...-
-och jag kommer
att återförena mig med dem.
Då blir vi fiender igen.
Vi slutade aldrig vara fiender.
Vad kommer du att göra med mig,
livnära dig på mig?
Är det därför du tog med
mig hela den här vägen?
Jag skulle ljuga om jag sa
att jag inte känner suget...
Och nu när jag kan
föda mig på riktigt igen...
Känner jag det ännu mer.
Gör det då.
Tillbaka!
Han lever.
Hade han helt omvandlats
tillbaka till en Vålnad?
Inte helt, men på mycket god väg.
Hans återgång skedde
mycket snabbare än väntat.
Tyvärr är hans minnesbilder om
vad vi gjorde mot honom intakta.
Jag skulle ha dödat honom
när jag hade chansen.
Han har rätt.
Vi är helt körda,-
-inte nog med att vår kära löjtnant
återgått till Vålnaderna,-
-han har även tagit med sig kunskapen
att Atlantis fortfarande existerar.
Gud vet vilken typ av information
han snappade upp under sin vistelse.
De kommer att skicka
en ny våg av moderskepp.
De är troligen redan på väg.
Och den här gången gissar jag att de
inte kommer att gå på osynlighetstricket.
Vi behöver komma på en ny försvarsplan.
Vi kommer att behöva mer eldkraft.
Svensk Text: Mr and Mrs Bilskrot - Synk: Hugga Bugga
www.Undertexter.se