Tip:
Highlight text to annotate it
X
- Hur gick det?
- Genii-kontakten kom aldrig.
- Jag är inte förvå***.
- Kan man inte lita på Genii?
De försökte döda dig, McKay
och flickan.
Jag hade tagit det personligt.
Men Ladon sa att han inte gav orden.
- Vet de vart Michael tog Teyla?
- De har säker info som vi följer upp.
- Vad vill du göra?
- Jag går före så väntar du här.
Vi hittar henne.
Ja, sir.
Har någon höjt värmen?
Hallå?
Om det här är en överraskning
så är det inte min födelsedag.
Det här är Sheppard,
hör någon mig?
Jag upprepar, det här är Sheppard,
är det någon på den här kanalen?
Översättning av:
SSG - SweSUB Group © www.SweSUB.nu Omsykad Av: Miklo50
Text hämtad från
www.Undertexter.se
The Last Man
Det här är antingen ett stort skämt,
eller så ligger jag illa till.
- Finns någon på den här frekvensen?
- Sheppard, är det verkligen du?
Det funkade verkligen.
- Vad är det som händer?
- Förstår att du är förvirrad.
Fem minuter har gått för dig.
- Beskriv vad du ser.
- Jag är i kontrollrummet.
- Finns det någon ström?
- Nej, och havet är borta.
- Vad?
- Det stora blåa.
Det är en öken,
och det är 120 grader här.
- Om inte du ger mig svar snart...
- Förstår att det är svårt.
- Gå till hologramrummet.
- Varför då?
- Jag är här nu.
- Aktivera projektorn.
- Finns ingen kraft.
- Den har en självständig strömkälla.
Hej där.
- Trevligt att se dig igen.
- Du är ett hologram?
Jag har tagit mig in i stadens system,
så jag har ögon och öron överallt.
- Du ser ut att må bra.
- Du ser...
- ... annorlunda ut.
- Du minns mig som jag var.
Du menar, tidigare idag?
Jag jobbade 25 år på det här.
Men inte vad jag skulle säga.
Vad är det som händer?
Kommer du ihåg uppdraget
där SG-1 skickades tillbaka till 1969?
Svagt.
- Något liknande hände dig.
- Skickades jag tillbaka i tiden?
Nej, du skickades in i framtiden.
- Hur långt då?
- Intressant fråga.
Det var inte lätt,
jag var tvungen att...
48,000 år. Ge och ta.
- Det här är ett skämt.
- Det är en olycka, tyvärr.
Har jag färdats 48,000 år
in i framtiden, på tio sekunder?
- Det är rätt häftigt.
- Att surfa på en våg-
- och träffa en model, men inte det här.
- Ta det lugnt.
Om jag är i framtiden,
betyder det att du är...
Död och begraven sedan länge,
likadant med alla andra som du kände.
Vi vet inte ens
om mänskligheten finns kvar längre.
Vi har tydligen övergivit staden.
Finns inte kraft nog att skicka tillbaka
dig. Och utan en MALP är det farligt.
Du kan vara den sista människan.
- Du muntrar inte upp mig.
- När jag gjorde planen till det här-
- visste jag inte
om staden skulle klara sig så här länge.
Jag använde hologramteknik
för att skapa den här simuleringen.
Jag kan röra mig i hela staden.
Och jag är skapad att agera och se ut
som den riktiga Rodney.
- Du kunde inte ha använt någon annan?
- Roligt.
Jag är länkad till stadens system,
och jag har en egen kraftförsörjning-
- som är förseglad i en yttre byggnad,
tillsammans med en naquadah-generator.
- Ungefär som en tidskapsel.
- Trevligt med sällskap-
- men om det är sant, vad gör det mig?
- Gjorde inte detta bara för att prata.
Jag är här för att skicka dig tillbaka.
Kom.
- Vart ska vi?
- Kryokammaren.
- Varför då?
- För att få mer tid.
Teoretiskt kan vi skicka dig tillbaka
samma sätt du kom hit-
- med hjälp av porten, adressen
och solutbrott.
Problemet är att vi väntar på något
specifikt, en upphöjning med rätt form-
- storlek, karaktärsdrag och position som
kommunicerar med maskhålet.
- Och skickar dig till rätt tid.
- Det händer inte varje dag.
- Hur långt då?
- Sju till åttahundra år. Högts 1,000 år.
Är det din plan? Jag är 48,000 år
in i framtiden.
Och du vill lägga mig på is
1,000 år till?
Om jag inte får dig tillbaka
i rätt ögonblick är det försent.
Försent, vad betyder det?
Allt gick inte som det skulle
efter att du försvann.
När jag visste vad som hände dig,
fanns det inget vi kunde göra.
Flygvapnet förklarade dig död i tjänsten.
Du fick en fin begravning.
Kistan var tom.
Men det var tanken som räknades.
Efter det...
...så blev allt värre.
Vi fortsatte att söka efter Teyla,
men vi hade inte resurser nog.
Efter 2 månader hittade vi henne
i en av Michaels gömställen.
Då var det försent.
Hon hade fött barnet, och efter det
hade han ingen användning för henne.
Så han dödade henne.
- Det var inte ditt fel.
- Jag borde ha varit där.
Och med adressen kommer du
att hitta Teyla mycket snabbare.
Du räddar Teyla och barnet
och förändrar ödet för galaxen.
Vad menar du?
När han hade barnet kunde han slutföra
sitt forskning och förfina sina hybrider.
Och sen gick allt utför.
Han utvidgade sitt sätt att utsätta
mänskligheten för Hoffan-drogen.
Jennifer försökte minska dödsfallen,
men förlorade tillslut.
När deras mat var förgiftat, så blev
inbördesstriderna värre.
Michael väntade tills det var
fullt krig. Och då gick han till anfall.
- Status?
- Båda skeppen är svårt skadade.
- Har ingen hyperdrive och förlorar syre.
- Då avslutar vi det.
Han utnyttjade deras svaga ställning,
och deras interna avdelningar.
På mindre än ett år
hade han VåInaderna på knä.
Bokstavligt talat.
Det ironiska är...
Jag bad aldrig om det här.
Jag togs tillfånga av människorna.
Torterades.
Och blev experimenterad på. När jag väl
lyckades rymma, och återvände hem-
- blev jag bemött med föraktan.
- Du ska få betala för det här.
Du har fortfarande din stolthet.
Trevligt för dig.
Efter det använde han människorna
som var infekterade av Hoffan-drogen.
Han valde de starkaste av de överlevande
och gjorde dem till hybrider.
- Resten utrotade han.
- Förhindrar vi det om vi räddar Teyla?
Måste ta dig till en kryokammare,
och omprogrammera sensorerna...
- Det kan bli ett problem.
- Vi får ta en annan väg runt.
Det finns ingen annan väg.
Sanden har tagit sig in i undre delen.
48,000 år in i framtiden,
och du säger det uppenbara.
- Vad gör vi?
- Jag vet inte?
Vad menar du?
Du jobbade ju 25 år på planen.
Ja, och han förutsåg många problem,
men det här var inte ett av dem.
Upp 2 våningar sen vänster, där finns en
ytterdörr. Är bara på andra sidan platån.
Du kan inte göra det.
Det är extremt varmt ute-
- och den senaste halvtimmen har
lufttrycket sjunkit och vinden har ökat.
- Har du varit i en sandstorm?
- Det har jag faktiskt.
- Då vet du vad det betyder.
- Vi har inte många valmöjligheter.
- Det låter illa.
- Vindarna är över 22 m/s och ökar.
- Sikten är dålig, du får vänta ut det.
- Hur länge då?
Kanske några timmar.
Är du hungrig? Har du någon mat?
Har ingen betydelse,
vi får vänta tills stormen är över.
Så är du härifrån på nolltid.
Du kommer att vara här i 700 år.
- Men du förstår vad jag menar.
- Du berättade om Teyla, men resten då?
Vi kan inte bara ha gett upp
och lå*** Michael ta över galaxen.
Nej.
Vad hände?
IOA och militären var motsträviga med att
ge stöd åt människor i andra galaxer.
Men Sam... hon tog inte ett nej.
Till *** gav de henne ett nytt skepp
Phoenix.
Den togs nästan inte till produktion.
Delar av Asgardsystemet var inte klart-
- den andra delen funkade inte.
Vi spenderade stor del av månaden, dag
som natt för att få henne stridsklar.
Zelenka kan ha varit med,
jag kommer inte ihåg.
Jag har aldrig känt mig så ***
i hela mitt liv.
Men tillslut
fick vi henne att fungera.
Allt är klart.
Vapen, sköld, långdistanssensorer.
Bra gjort, Rodney. Du, Radek
och ditt team åker till Atlantis-
- och tar ledigt några dagar.
Börjar sen jobba på stadens sköld.
- Du då?
- Jag tar ut henne.
- Lorne har kommandot över Atlantis.
- Du behöver vila.
Enligt informationen
ska Michael anfalla flera världar.
Låt någon annan göra det.
Lycka till?
Tack för allt, Rodney.
De gjorde en del räder.
En av kuporna är förstörda.
Minimala skador och laddar vapnen.
- Ska vi ta en runda till?
- Nej, ta oss härifrån.
Ett tag gick det bra, och de gjorde
stor skada under dåliga odds.
Men tillslut försvann deras tur.
Michael spred ut att han skulle
anfalla en mänsklig värld.
Sam trodde att hon kunde ta sig
dit först, men hon hade fel.
- Vi har en kupa bakom oss.
- Det är ett bakhåll.
- Här kommer en till.
- Gör en undanmanöver!
- Vi är instängda.
- Besvara elden!
- Vi har förlorat Asgard-vapnen!
- Använd missiler!
- Hyperdriven är överbelastad!
- Omdirigera kraften!
Fungerar inte. Systemet
är på väg att bli kritiskt!
Jag skickar dig till planeten.
Ta dig sen till porten.
Jag kommer strax efter.
Efter att hon fick av besättningen
förlorade hon nog transportsystemet.
När maskinerna höll på att förstöras,
hade hon nog inget att förlora.
Och med det
tog hon med sig tre av Michaels skepp.
Och vi begravde ännu en tom kista.
- Var har du varit?
- Jag har gjort ett skydd mot solen.
- Jag vet vad som har hände med havet.
- Ska du berätta det?
Solen i det här systemet dör.
- Den förlorar bränsle.
- Blir det kallare?
Nej. Den drar till sig alla tunga
element, blir sen en röd jätte.
Du förstår inte.
Det här betyder slutet.
Planeten kommer att bli varmare.
Och sen brinner atmosfären upp.
Och det kommer nog att hända
de närmaste 500 åren.
Jag kommer att vara
i kryokammare i 700 år.
Så när du kommer ur
kryokammaren dör du.
- Du måste tänka ut något.
- Jag försöker.
Du räknade inte med förändringar.
- Kan Mark-12 ge ström till skölden?
- Teoretiskt, ja-
- men har inte kraft nog för mitt system,
låndistanssensorerna och kryokammaren...
- Staden har solgeneratorer?
- Skulle bara ge ström till golfbilar.
- Du tänker som gamla McKay.
- Vad ska jag göra?
Solen blir en röd jätte?
Öka solenergin så får vi mer kraft.
Det kan funka. Vi använder skölden
till att skydda atmosfären.
- Det kan ge oss ungefär 100 år.
- Det får räcka. Öppna dörren.
- Men stormen?
- Den kan hålla på i flera dagar.
- Det är snart mörkt.
- Desto större anledning.
- Så enkelt är det inte.
- Det sa jag aldrig.
Har inte ä***, och ju längre jag väntar
ju värre blir det.
Kan inte gå ut, men jag kan
hålla kontakten över radion.
Som du sa! Gå rakt fram!
När du är på andra sidan, så känn dig
fram till dörren! Jag väntar på dig där!
- Sheppard, hör du mig?
- Jag hör dig!
- Hur går det?
- Har aldrig mått bättre!
- Rodney?
- Jag är fortfarande här.
- Berätta om Ronon.
- Nu?
Ja, prata med mig.
Efter det som hände dig och Teyla,
ville han inte vara kvar på basen.
Sam lät honom åka utomvärlds
och rekrytera människor.
Galaxen var i panik. Enligt rykten skulle
Michael utrota VåInader och människor.
Ronon hade inte svårt
att hitta frivilliga.
De var bara vanliga bybor, men han
tränade dem i olika stridskonster.
Övertygade även Sam att ge dem
utrustning som, radio och vapen.
Snart hade han en effektiv
stridsstyrka.
De hade ett par lyckade räder mot
Michaels inrättningar, men så en dag-
Fick de information.
Michael hade tagit över ett labb
där han skapade fler hybrider.
De bestämde sig för
att förstöra det.
Då stötte de på något oväntat.
- Vad gör du här?
- Tydligen samma sak som du.
Michael använder stället för att skapa
soldater. Jag ska förstöra det.
Ibland är det bättre att smyga
än att använda våId.
Ronon, kom in.
De har nog skickat en varning,
för ett skepp är här.
Vi måste avbryta.
Ge mig din C-4. Möt upp med de andra,
och ta er sen till porten.
Meddela mig när ni är framme.
Gå!
- Du tänker slutföra ditt uppdrag?
- Alldeles riktigt.
Jag tänkte skriva ett program som skulle
skapa fel i den primära kondensatorn.
- Men nu finns det ingen tid.
- Jag hade tänkt spränga stället.
Naturligtvis.
- Gammal vana.
- Verkligen.
Här är det. Om vi spränger här,
förstör andra laddningen hela byggnaden.
- Vet du en annan väg ut?
- Följ mig.
- Tillbaka!
- De är här inne!
- Detonera när det ännu finns chans.
- När mitt folk är i säkerhet.
- Vi kan inte hålla dem borta förevigt.
- Fortsätt skjuta.
- Vi är vid porten.
- Bege er tillbaka. Ställ inga frågor.
Vi förstår.
Är vi klara?
Ja.
Jag önskar att några av historierna
hade ett lyckligt ***.
Sheppard,
är du fortfarande kvar?
Du avger nästan inga livstecken alls!
Herregud!
Så där, du klarar det.
Jag är fortfarande här.
Jag hade hjälpt dig, men...
Du var utslagen hela natten.
Vi borde ta dig till kryokammaren.
Jag har förberett solpanelen.
Allt är klart.
Här.
Ta första kristallen.
Den har all information om Michael sedan
du försvann, och adressen till Teyla.
Du berättade aldrig
vad som hände med dig.
- Du vill inte höra det.
- Du överlevde ju.
Ja, för jag slutade på Stargate.
Det låter inte som dig.
Vi fick ny ledning.
- Jag var i sjukstugan med en svår skada.
- Det är en sticka.
Det gör iallafall ont.
Du kom lite olägligt.
Vi har mycket att göra just nu.
- Dr Keller, dr McKay...
- Mr. Woolsey.
- Du är tydligen vår nya ledare.
- Alldeles riktigt.
Synd att det inte är
under bättre omständigheter.
Vad händer här?
Vi samlar ihop mediciner
till ett läger utomvärlds.
Sluta med det direkt.
IOA har en ny policy.
Att återkalla all personal.
Hädanefter fokuserar
vi på försvaret av staden.
Din avdelning kommer att skära ned.
Utan porten kommer vi att behöva
ett skepp i omloppet till försvar.
- Vi måste prioritera.
- Jag är redan underbemannad.
Du överarbetar dig med andra saker. Och
försöker hitta bot mot Hoffan-drogen.
När du har återgått till att hjälpa till
på den här basen. Har du inga problem.
Folk dör där ute.
Jag vet, och om det fanns något
jag kunde göra, så hade jag gjort det.
Michael känner till försvaret
på den här basen och våra skepp.
IOA tror inte han gör en attack
oprovocerad.
Så vi ska bara låta honom
ta över galaxen?
Hur många fler
av våra ska behöva dö?
Överste Sheppard, överste Carter,
Ronon, Teyla, de vara dina vänner.
Sheppard är inte död.
Han är 48,000 år in i framtiden.
Isåfall har han tur.
Att inte göra något när galaxen led,
var för mycket för Jennifer.
Ju mer jag tänkte på det,
förstod jag att hon hade rätt.
Ingen mening
att du försöker övertala mig att stanna.
- Jag har redan bestämt mig.
- Jag tänker också åka.
Under de tre veckorna på Daedalus,
tänkte vi bara på det som hänt.
Vi gick igenom det tusen gånger för att
se om vi hade gjort det annorlunda.
Vi hade iallafall varandra.
När vi var tillbaka på Jorden-
- var vi inte bara kollegor längre.
- Du och Keller?
- Varför är det så konstigt?
Om vi ändrar i tiden
så kanske det inte blir ni två.
- Räknar med det.
- Det gick ju bra, du fick ju flickan.
Först var allt bra.
Jag hade ett bra betalt jobb.
Jennifer hade sin egen praktik.
Allt började bli bra.
Borde ha förstått
att vi inte skulle komma undan så lätt.
Ingen vanlig doktor
kunde ställa en diagnos.
Vi återvände till SGC
ett år efter att vi hade slutat.
Komplikationer efter att ha blivit utsatt
för Hoffan-drogen. Inget botemedel.
Trodde jag skulle bli galen.
Visste inte vad jag skulle göra.
Efter allt vi hade varit med om
så var det här för mycket.
Det var då jag fick idén.
- Var har du varit?
- Jobbat.
En lösning på allt,
Atlantis, Pegasus, Michael.
- Vad pratar du om?
- Jag ska ändra tidslinjen.
Du blir inte sjuk, Teyla dör inte,
och Michael slutför inte sin forskning.
Jag har grunderna klara. Detaljerna är
komplicerade. Jag skapar ny typ av matte.
- Men jag klarar det.
- Det som är gjort är gjort.
Du kan inte ändra det förflutna.
Jo, och jag tänker spendera
resten av mitt liv till det.
- Tror du att det är vad jag vill?
- Varför inte?
Året jag tillbringade på Atlantis...
Såg jag saker folk bara drömmer om.
- Jag har ingen ånger.
- Men det har jag.
- Flera stycken, och jag vill göra något.
- Nej!
Lova att du inte slösar bort
livet på något som är borta.
Men jag kunde inte släppa det.
Hon dog tre dagar senare.
Jag började undervisa på en skola.
Gav inte mycket pengar, men det gav
mig den fria tiden jag behövde.
Det var inte mycket till liv.
Jeanie kom ibland
för att kolla till mig.
När hon inte fick mig att sluta,
så började hon hjälpa till.
Men till *** tröttnade hon.
Men det gjorde aldrig jag.
Tjugofem år gick.
Och då hade jag det.
Fanns bara ett problem. Jag behövde
komma tillbaka till Atlantis.
Hade inte många vänner,
men jag behövde bara en.
Dr McKay, trevligt att se dig.
Kom in och sätt dig.
- Jag läste ditt förslag.
- Du berättade inte för någon annan?
Jag är inte så dum som du tror.
Men jag är ledsen...
- Jag kan inte få det här godkänt.
- Du behöver inte säga vad det är.
- Du kan säga att det är forskning.
- Rodney...
Du pratar om att ändra tidslinjen.
Ändra historien.
- Har vi verkligen rätt att göra det?
- Kom till saken.
Du såg vad som hände i Pegasus. Och vad
som hände här. Ska det verkligen vara så?
Han kanske tyckte synd om mig,
eller att det inte skulle funka.
Han lät mig genomföra det.
Resten vet du.
Jag har haft en tuff dag,
och du har haft 25 tuffa år.
Vi är redo.
Om det här funkar,
så väntar jag här när du kommer ut.
Har inte mycket tid att få dig
till porten, men vi klarar nog det.
- Och annars?
- Du vaknar inte upp.
Vet du vilka som vann
Superbowl de senaste 25 år?
Tyvärr inte.
- Stanley cup? World series?
- Jag är inte mycket för sport.
- Jag var tvungen att fråga.
- Lycka till, John.
Oplanerad utomvärldsaktivitet.
Vad har du?
Det är Sheppards ID.
Sänk skölden!
Vaktstyrka!
- John...
- Överste.
Det funkade. Rodney, du är ett geni.
John, vad hände?
Du har varit borta i 12 dagar.
Då har hon inte fått barn än.
Vi har inte mycket tid.
- Vad pratar du om?
- Jag vet var Teyla är.
- Vi har inte tid med sånt här.
- Vi har procedurer som måste följas.
- Jag är ingen klon.
- Jag vet-
- men det finns andra saker som vi måste
diskutera. Det är en otrolig historia.
- Precis. Hur kan jag hitta på det?
- Sam, jag hittade det.
Är ett solutbrott som inverkade på mask-
hålet från M4S-587, exakt när han ringde.
Varför tillät porten
låsning med maskhålet?
Vi har haft en del fel
sedan vi uppdaterade systemet.
- Jag ska ta ett snack med Zelenka.
- Kan vi åka nu?
Vet att du redan har blivit utfrågad
om framtiden, om allt vi ska undvika-
- men det är en sak.
- Vad?
- Har jag fortfarande hår?
- Nej. Nu går vi.
- Rodney, har du något?
- Vänta lite.
Någon typ av dataterminal.
Ska se om jag kan hacka mig in.
Det var här han beskrev
att de fann henne.
- Kolla på den här.
- McKay, vi har något.
- Vad är det?
- En skruvad version av ett barnrum.
Vi kom nog förtidigt.
Men han kommer att ta henne hit.
- Jackpot.
- Vad har du?
Portadresser, kommunikationskoder
och forskningen på hybriderna.
- Vad hände?
- Vad är det?
Det är nedräkning.
Det är en fälla.
Vi måste ut härifrån, nu!
Fortsättning följer.
Översättning av:
SSG - SweSUB Group © www. SweSUB.nu
Omsynkad Av: Miklo50