Tip:
Highlight text to annotate it
X
DEN GEMENSAMMA SÄKERHETS- OCH FÖRSVARSPOLITIKEN
Det här är ett europeiskt krigsfartyg som utför säkerhetsinsatser i området.
Om ni ser någon misstänkt eller olaglig verksamhet eller behöver hjälp, anropa oss på kanal 16.
Det är början av 2000-talet
och somaliska pirater i Adenviken terroriserar den internationella sjöfarten
och äventyrar det livsviktiga livsmedelsbiståndet till Somalia.
Det ökande hotet till havs kombinerat med den humanitära katastrofen på land
ställer EU i ett svårt läge: att agera eller inte agera.
Efter intensiva samråd på nationell och europeisk nivå
skapas Eunavfor Somalia Atalantainsatsen,
den första insatsen till sjöss som EU någonsin genomfört.
De största utmaningarna var naturligtvis
att genomföra Europeiska unionens första maritima uppdrag
mot en mycket svår motståndare
och att åstadkomma detta så långt ifrån Europa
och att upprätthålla insatsen under en längre tid.
En av Eunavfors uppgifter är att skydda utsatta skepp och fartyg
som transporterar humanitärt bistånd mot piratattacker.
Men med upp till 5 000 fartyg per må*** som transiterar Adenviken
och ett insatsområde som är en och en halv gånger så stort som Europa
är det ingen lätt uppgift.
Nyckeln till framgång är samarbete.
Vi arbetar i mycket nära samarbete med Nato som har trupper där
och med den marina koalitionsstyrkan Combined Maritime Force baserad i Bahrain.
Det här har varit en mycket intressant insats
eftersom den inneburit ett exceptionellt samarbete,
ett sådant samarbete som knappast kunde ha skett på land men som har varit möjligt till havs.
Med flera krigsfartyg som arbetar tillsammans under Eunavfors flagg
har antalet attacker minskat drastiskt.
Atalanta är antagligen GSFP:s mest framgångsrika insats,
men att bekämpa pirater till sjöss räcker inte.
Vi måste göra något åt de grundläggande orsakerna.
Folk blir inte pirater för att det är romantiskt utan för att det är en bra business,
och därför måste vi öppna nya utsikter för landet.
Med den taktiska framgången till havs är nästa utmaning,
tillsammans med Afrikanska unionens uppdrag i Somalia,
att stärka Somalias begynnande armé så att den ska kunna möta hotet från al-Shabab.
Det är en enorm uppgift för EU:s militära utbildningsuppdrag i Somalia.
Då Afrikanska unionen 2007 skapade fredsuppdraget Amisom för Somalia
var det få som visade intresse.
Bara Europeiska unionen trodde på uppdraget
och investerade i det genom utbildningsprogrammet EUTM,
som har utbildat över 3 000 somaliska soldater åt oss.
Det här är ett land som har varit utan en fungerande stat i 22 år,
så vi ska inte tro att det blir lätt.
Men vi har ny drivkraft och energi för att gå vidare.
EU:s utbildningsuppdrag var tidigare utanför Somalia.
Nu har det förlagts till Somalia
och somalierna ska utbildas i Somalia.
I en region som härjats av inbördeskrig i två decennier
är säkerhetsbehoven lika akuta som de sociala och ekonomiska behoven.
För att hantera problemen effektivt krävs därför en omfattande strategi.
Det var uppenbart att vi behövde en sammanhängande och enhetlig strategi
för att kunna hjälpa det somaliska folket att förverkliga sina ambitioner.
Sedan dess har Europeiska unionen gett sitt fulla stöd
till Somalia och den vidare regionen.
Och jag vill försäkra det somaliska folket att vi kommer att stå vid deras sida även i framtiden.
Det är viktigt att förstå att Europeiska unionen har
börjat förena sina krafter.
Humanitära, utvecklingsmässiga och nu också säkerhetsmässiga krafter.
Unionen har börjat omsätta sina ord i handling.
Efter framgångarna med Eunavfor och utbildningsuppdraget i Somalia
lanserade EU under 2012 Eucap Nestor,
det första kapacitetsuppbyggnadsuppdraget med en verkligt regional inriktning.
Uppdraget ska ge fem länder i regionen Afrikas horn möjlighet att
kontrollera sina havsområden särskilt för att förhindra sjöröveri.
Det ska bidra till att införa lagar, och också till arbetet på det maritima området,
dvs. utveckla kustbevakningstjänster eller flottor som helt kan kontrollera området.
Det här är rutterna. Det här är de fartyg som passerar genom korridoren.
Frédéric Pasquier är en erfaren fransk gendarm
vid den djiboutiska kustbevakningen.
Han hjälper med utbildningen av denna nya styrka.
De behöver ännu utbildning, utrustning och praktisk erfarenhet.
Europeiska unionen kan sprida sakkunskap,
med beaktande av styrkornas behov och deras sätt att arbeta.
Liksom kustbevakningen har också flottan ett stort behov av stöd.
Det spanska krigsfartyget Meteoros ankomst idag
erbjuder ett ypperligt tillfälle för en dykövning för flottan och kustbevakningen.
Vi ska nu kontrollera den dykutrustning som vi har ombord.
Varje gång ett fartyg lägger till vid en brygga eller pir
inspekterar vi själva bryggan för att se om det finns något misstänkt föremål
och om fartyget är i hamn inspekterar vi också skrovet
för att se om skrovet är skadat eller riskerar att skadas.
En annan viktig uppgift för Eucap Nestor
är att hjälpa länderna i Afrikas horn att förbättra sina lagar
så att de kan bekämpa sjöröveri och andra brott på det öppna havet,
såsom olagligt fiske och olaglig handel.
Vi arbetar i samhällen efter konflikter
och en av de främsta prioriteringarna är att få polis- och rättsväsendet att fungera igen.
Efter Balkankrigen
insåg medlemsstaterna att EU måste agera som garant för säkerheten,
vilket lade grunden för Europas gemensamma säkerhets- och försvarspolitik.
GSFP uppkom ur frustration.
Vi förstod att vi inte var tillräckligt effektiva.
Samtidigt gällde det vårt närområde. Det här insåg vi i mitten av 90-talet.
Detta gav en mycket viktig impuls för att utveckla en ny politik.
Den skrevs sedan in i fördragen och genomfördes sedan 2003 på fältet.
Ett årtionde senare har EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik
visat sig vara framgångsrik
både i militära insatser och i civil krishantering.
Utmaningen är nu att upprätthålla den här ställningen mot bakgrund av föränderliga hot
och minskade budgetar.
Om man betraktar alla insatser under de senaste 10 åren
kan man se att européerna och EU-ländernas väpnade styrkor i högsta grad är närvarande.
Men trots detta är dagens läge sådant att vi är tvungna gå ännu längre.
För att Europa ska kunna dra full nytta
av sin gemensamma säkerhets- och försvarspolitik
krävs det också att européerna investerar tillräckligt i robust militär kapacitet.
Vi har våra begränsningar i fråga om hållbarhet
och i fråga om de militära insatsernas komplexitet.
Därför försöker vi förbättra vår kapacitet,
särskilt när det gäller lufttankning och strategiska luftbroar.
Genom att slå samman och dela resurser i fråga om material, personal,
EU:s stridsgrupper och de specifika områden där vi har haft brister,
kommer vi att göra stora framsteg.
Försvaret i Europeiska unionen kostar 200 miljarder euro per år.
Om vi ser det som en utmaning och en möjlighet,
tror jag att vi verkligen måste göra mera nu för att arbeta tillsammans.
Att stärka Europas militära kraft genom att slå samman och dela viktiga resurser
kan också stärka Europas ekonomi.
Försvarssektorn är onekligen en tillväxtmotor.
Den skapar också högkvalificerade arbeten.
Därför utvecklas inom försvarssektorn ofta tekniska innovationer
som stöder en hel ekonomisk sektor.
Genom att maximera synergierna mellan civila och militära insatser i Afrikas horn
har EU haft en positiv inverkan på stabiliteten i en region som härjats av krig och fattigdom.
Men inför de ökande säkerhetsutmaningarna i världen
kan man fråga sig hur EU:s roll som garant för säkerheten kommer att utvecklas i framtiden.
Vi kommer att finnas var än vi behövs.
GSFP är efterfrågestyrd.
Vi sätter in våra insatser i länder och regioner där vi kan åstadkomma förändring,
men vi måste naturligtvis vara redo att reagera.
Potentialen finns där. Vi måste bara se till att vi kan använda den.
Europeiska unionen YTTRE ÅTGÄRDER