Tip:
Highlight text to annotate it
X
Tidigare i Warehouse 13...
- Ni hittade Jack.
- Du var inte bara hans flickvän.
- Du är en Magasinagent.
- Om vi inte slutade-
-skulle en av oss förlora den andra.
- En sista sak som du kanske vill se.
- Tillsammans...för evigt.
- Jack valde dig före Magasinet.
Debronseringen
aktiverades två gånger.
- Vem är vår mystiska gäst?
- Artie säger att H.G. Wells är...
- En kvinna.
- Jag var lärling på Magasin 12.
Min dotter Christina hade mördats.
Allt som betydde nåt är borta nu.
Utom Magasinet. Jag vill komma
tillbaka och arbeta där igen.
Jag kommer aldrig att
lita på den kvinnan.
H.G. Wells återinsätts
som Magasinagent.
Vad gör du här? Nej.
Nej!
- Gör jag dig nervös, raring?
- Nej. Nervös?
Varför skulle du göra det?
Du tillhör teamet nu och inte ond.
- Artie! God morgon, Artie.
- Varför är ingen här?
- Jag är här.
- Grattis. Du får en guldstjärna.
- Var är de andra?
- Här. Hej på er.
- Claud, har du tappat nåt?
- Jag hade lite hala fingrar.
- Claude, du behöver inte vara nervös.
- Det är jag inte. Jösses!
Det blir en period av anpassning.
Fast jag har redan fått en guldstjärna.
- Varför får hon en guldstjärna?
- Det får hon inte. Ert nästa uppdrag.
- Ska vi inte ha riktlinjer för H.G.?
- Gör inget väsen av det.
- Du har ju redan fått en guldstjärna.
- Ingen guldstjärna, eller riktlinjer.
Det är illa nog att hon är här alls!
Kan vi försöka komma igenom detta?
- Nu blir jag nervös.
- Varför måste saker förändras?
- Ursäkta mig.
- Rebecca?
Är ni fortfarande i
artefakt-hittar-branschen?
Jonah Ross, 82. Engelsklärare.
Dog av naturliga orsaker.
- Var han en vän?
- Nej. Jonah Ross var Jonah Raitt.
1961 var han redaktör för
tidningen "Om och När".
- Han dödade tre av sina sekreterare.
- Och sin fru.
Han använde en artefakt som ändrade
kroppskemin - hud, ben, muskler, blod.
Gjorde dem till glas. Jack och jag
hittade aldrig honom eller artefakten.
Två av kvinnorna dog
innan vi fick glasflick-fallet.
Vi kunde ha räddat Raitts fru och
Roxanne, men han gjorde nåt med oss.
Vi mindes inget den dagen de dödades.
Sedan försvann han.
Raitt och jag bodde i samma stad
alla dessa år.
Jag gick till hans adress
för att hämta artefakten, men...
- Du hittade ingenting.
- Han skrev dödsrunan, läs sista raden.
"Om ni fortfarande är där ute,
Jack och Rebecca, tack för mitt liv"?
Han var en grym jävel. Artefakten
är fortfarande där ute och aktiv.
Ingen ska dö för att jag inte
kunde lösa det. Vi måste hitta den.
Jag åker till St Louis och kollar huset.
- Claudia, ge mig fortlöpande info.
- Jag behöver använda tiden.
- Ska inte vi åka?
Nej, jag tar det här.
Det börjar bli lite trångt här.
- Jag skulle vilja följa med.
- Visst.
Vi hittar honom.
Du säger att ni båda
blev medvetslösa.
Jack och jag fortsatte våra liv.
Vi kunde bara inte komma ihåg det.
- Vi antog att Jonah orsakade det.
- Var det exakt 24 timmar?
Nej, det var
22 timmar och 19 minuter.
Jag är väldigt uppmärksam.
- Varför?
Jag struntar i om det är
H.G. Wells-sektionen. Vad gör vi här?
Varför spelar det för roll att
det var 22 timmar och 19 minuter?
Det betyder att någon
använde min tidsmaskin.
Säsong 2 Episod 10
- Where and When -
SSG - SweSUB Group © taureane
www.SweSUB.nu
Det är inte en bil, som i min roman.
Fysiska tidsresor är en omöjlighet.
Det är inte en tidsmaskin.
Det är en tidsbestämd
överföringsmedvetande-motor.
Ett sätt att korsa tid/rymd
kontinuum med sitt sinne.
Så det är en tidsmaskin.
Jag var nyfiken på
det kollektiva omedvetna.
Tänk om man kunde ansluta sig med någons
sinne som levde för århundraden sedan?
- Det händer slumpmässigt i naturen.
- Tidigare-livupplevelser.
Precis som när Russell Crowe var en
Tasmansk straffånge på 1800-talet.
Min maskin låter ditt sinne
inta kroppen av någon i det förflutna-
-och se vad de ser, känna vad de känner.
Att leva en dag i historien.
Har du faktiskt rest genom tiden?
- Det måste ha varit så häftigt.
- Nej, egentligen inte.
Vad händer personen
som du besitter?
De blir medvetslösa
i 22 timmar och 19 minuter.
Det är så länge resan varar.
Menar du att någon använder maskinen
för att inta Jack och mig 1961?
- Det skulle förklara er förlorade tid.
- Den här tycks inte höra hemma här.
Ta en *** på det här.
"Kära Charlie, gör mig en tjänst och
lägg detta i H.G. Wells lagerutrymme."
"Jag tänker inte fråga om det.
Ta inte upp det. Lita på mig. Jack."
- Det är inte Jacks handstil.
- Jag vet. Det är min.
Jag är redo.
- Du behöver inte hänga med.
- Det skulle vara trevligt-
-om vi kunde vara tillsammans lite.
- När vi hittat artefakten-
-kanske vi kan gå på bio.
- Verkligen?
- Kommer det att bli så här?
- Jag vet inte vad du pratar om.
Du kan inte fortsätta frysa ut mig för
att jag stödde Helenas återinsättning.
Är det Helena nu? Om det är okej
fortsätter jag att kalla henne skurk.
- Du är barnslig.
- Det krävs att hålla en agent vid liv.
Att din partneragent täcker dig.
Kunde jag lita på MacPherson?
Han är den som släppte ut H.G.
Hur ska jag kunna lita på henne?
Hon har bevisat att jag kan lita
på henne. Jag trodde du litade på mig.
Vet du vad,
jag sköter den här på egen hand.
Så... Artie beslutade att
kolla Raitts lägenhet-
-på egen hand.
Vad?
Det här kommer att låta knäppt.
Du sitter säkert med armarna i kors-
-snurrande håret, biter din läpp,
utan att vilja tro på det här, men...
...jag är du. Jag är Myka. Inuti
Rebecca. Ditt sinne, i alla fall.
- Vi reste tillbaka i tiden.
- Jag är Pete. - Hej, Pete!
- Hej, jag.
- Jag fattar inte. Det är omöjligt.
Vi har inte mycket tid.
- Var allvarlig?
Ge inte tillbaka Rebecca kroppen,
när hon är så spänd.
- Det är ni.
- Pete kommer försöka övertyga dig, Myka-
-att använda tidsmaskinen för
att identifiera en artefakt 1961.
Det är okej.
Pete har rätt för en gångs skull.
Och Pete. Få arslet till Mars.
Få arslet till Mars!
- Som i "Total Recall!" Jag älskar det!
- Vi är klara.
En sista sak ni behöver veta
innan ni kommer hit. Artefakten är...
- Är du okej?
- Det är bara det att se Jack igen.
Vad sägs om fjärilseffekten? När man
kliver på en fjäril i det förflutna-
-förändrar det hela framtiden.
- Jag försökte ändra det förflutna.
- Jag misslyckades.
- Vi går tillbaka, hittar artefakten-
-och spårar den till här och nu.
- Varje ögonblick ni väntar-
-riskeras en annan persons liv
i nuet.
- Jag sa åt mig att göra det.
- Pete och Mykas överlägsna äventyr!
Det är lustigt. Det var efter detta fall
som Jack och jag blev kära.
Jag vaknade i en körsbärsträdgård,
och Jack kysste mig.
Vår första kyss.
Jag blev så förvå***.
Jag tyckte alltid om honom,
men han var alltid så elak mot mig.
Jag kopplade maskinen till elnätet.
Det är nog med kraft
att köra den hela dagen.
Vänta. Av ren nyfikenhet,
vad händer oss om Jack och Rebecca-
-dör medan vi är i deras kroppar?
- Hoppas inte.
Jag misstänker att era sinnen
går förlorade...för evigt.
Försäkrar mig bara om att
det inte är så illa som jag trodde.
Jag kunde inte ändra det förflutna,
men kanske du kan.
- Är det en nedräkning?
- Nej.
Tidsmaskinen satte eld på oss!
Pete, det är okej.
Titta.
Vi är i 1961.
Myka. Kolla. Vi är...
Jack och Rebecca.
Jag tänkte säga fortfarande snygga
men, ja, det också.
Herregud!
Är vi klara med
hår och smink, damerna?
- Vem är den gamla stofilen?
- Charlie Martin. Han är deras Artie.
Kan man ta en tupplur här?
Nej, du har rätt, Charlie.
Det är inte hennes fel.
- Jag hade typ en sak där och...
- Skyll inte på honom.
- Det är en tuff morgon för oss båda.
- Ledsen, Rebecca. Tuff morgon.
Ni kanske ska ta ledigt resten av dagen.
Eller kanske gå tillbaka till arbetet?
Vi är mycket ledsna, mr Martin, sir.
Vi går och fortsätter arbeta.
- Ja. Vi ber om ursäkt. Sir. Tack.
- Sir?
Mr Martin? Vad är det här?
Vad pågår? Ni skyddar inte varandra.
Ni är elaka mot varandra.
Vad står på?
- Rätt!
- Elakheterna...
- ...vi har mot varandra...
- Hatar...dig.
Jag behöver er i Calcutta.
Ni är frånkopplade glasflick-fallet.
- Vänta lite. Vad menar du?
- Gus är Man Rays kamera på spåret.
Jag behöver er på det. Dyker en annan
glas-flicka upp, återkommer vi till det.
Det här kommer direkt
från mrs Frederic.
Om ni vill göra henne förbannad
och ha henne stirra på er, sätt igång!
- Den damen skrämmer mig.
- Vi behöver bara en dag till.
Jag har redan fått jobb på tidningen,
och Jack ska prata med Raitts fru.
- Ska jag?
- Ja. Det var i Rebeccas... Min...fil.
- Om vi inte hittar nåt - Calcutta.
- Okej. Ni får 24 timmar. Inget mer.
Vi behöver allt du kan hitta
på Jonah Raitt.
Naturligtvis, Rebecca. Allt du behöver.
Jag är din sekreterare, eller hur?
- Jag gillar verkligen inte honom.
- Han är lite av en skithög.
Jag går och intervjuar Raitts fru.
Jag möter dig på tidningen, okej?
- O...troligt.
- Jag vet. Biffar för en dollar!
- Nej, nej. Jag menar...
- Jag vet vad du menar, men...en dollar!
Vad... Hej, hej...
Var försiktig där inne, okej?
Om han har en artefakt på sitt kontor,
håll ögonen på den. Gör inget.
- Han är uppenbarligen en knäppgök.
- När du talar med Raitts fru-
-kom ihåg att det är 1961, okej?
Kvinnor slår män när de blir fräcka.
Jag är en begåvad...kvinna.
Du är bara...en bandspelare!
Nej, nej, nej...!
- Första dagen?
- Ja.
- Roxanne.
- Tack för att ni tar er tid, mrs Raitt.
Säkerhetstjänsten!
Det måste vara så spännande.
- Det har sina stunder.
- Om presidenten kommer är det bra-
-att ni ser till att området är säkert.
- Det är bara en försiktighetsåtgärd.
- Man kan inte vara för försiktig.
- Det är så sant.
Vi röstade på honom. Det var nåt hos
Nixon som jag inte litar på.
Bra beslut.
Så...finns det nåt nytt här,
nåt din man kan ha tagit hem från...
- ...kontoret?
- Han dödade sina tre sekreterare.
- Och sin fru.
- Mår du bra?
Ja... Jag menar... Ja, frun.
De fyra kvinnorna mördades brutalt
på ett onaturligt sätt.
Jag hade bara en känsla.
Ni ser så lyckliga ut
på det där fotot.
Agent Secord, har presidenten anledning
att vara oroad över mitt äktenskap?
Nej, frun.
Ingen anledning.
Tack så mycket.
Jag gillar verkligen ditt armband.
- Tack. Det var en gåva.
- Från vem?
- Fanns det någon du, du vet...
- Damer.
Detta är en plats
för affärsverksamhet. Inte en syjunta.
Visst, mr Raitt.
Hur kan du säga om...?
Den...
använder mycket ström.
- Oroa dig inte. Magasinet klarar det.
- Det är inte den jag oroar mig för.
Jag hatar det här.
När jag talade med Beth, tänkte jag:
"Du vet inte att du ska dö i dag."
I dag! Hur är det rättvist?
- Det är det inte.
- Du verkar ha fått kläm på diktamen.
- Du är en naturbegåvning.
- Jag går för dagen.
God natt, Roxanne.
Vi ses i morgon bitti.
I morgon bitti.
Ha en bra natt, mr Raitt.
Jag borde nog...gå hem.
God natt.
Hon ljuger. Båda ljuger.
De träffas helt klart i kväll.
- Vet inte folk hur man ljuger 1961?
- Det är Roxanne, nästa offer.
- Vi kan inte tänka på henne så.
- Han kommer att döda henne och frun.
Det finns inget vi kan göra.
Utforska bara tidslinjen.
Skit i tidslinjen Jag går efter Raitt.
Du stannar och söker igenom hans kontor.
- Han kanske har gömt artefakten.
- Sötnos, jag behöver dessa-
-sammanställt och arkiverat
i slutet av arbetsdagen. Tack, sötnos.
Sötnos? Lyssna, pysen, jag...
- Pete?
Det borde stabilisera den,
åtminstone tills fluktuationerna...
- Claudia... Vad är det här?
- Artie! Hej!
- Vad gör du här?
- Det fanns ingenting i Raitts lägenhet.
- Vad gör du här?
- Vi hade ett ström...problem.
På grund av...
Det är en lustig historia.
- Åh, Gud!
- Vad hände? Mår du bra?
Ja, jag mår bra. Bara lite yr.
Jag hämtar lite vatten åt dig.
Snyggt jobbat, miss Streep.
Vi försöker med en accent nästa gång.
Jag...ville inte att Artie...
- Martini, mr McNamara.
- Tack.
Hej!
Jackie O, va?
- Vem?
- Jackie Kennedy.
Jag menar som... Hon är...attraktiv.
Vad har du där?
Titta på det här. Detta är en relik.
Materialet var förlegat på 50-talet.
Jag är en "Sports Illustrated"-kille.
- Är det bättre?
- Ja.
De kunde krydda upp saker och ting lite.
Lägg till en liten pinuppa.
- Kanske ha ett baddräktsnummer.
- Du har ett öga för damerna, va?
Det har jag. De säger att
Gud gjorde oss till sin avbild.
Det får mig att tro
att Gud måste vara en kvinna.
Titta på henne.
Hon är fantastisk, eller hur?
Men den här tidningen gör sitt bästa
att få henne att verka tråkig.
Hon borde bli beundrad
som ett konstverk.
Gå tillbaka till Pete och Myka.
Jag mår bra.
Inget mer limsniffande, unga dam.
Rebecca...
Jag är ledsen.
Var inte ledsen. Bara lite...för mycket
spänning för den här gamla tjejen.
Det är väldigt ofint
att rota i en dams handväska.
När du föll ihop ville jag kolla
om du tar några läkemedel.
- Jag var tvungen att kolla upp Erlopa.
- Erlotinib.
Jag har tur. De flesta Magasinagenter
lever inte tillräckligt länge-
-för att dö av cancer.
- Vilken typ av...prognos...
Dyster.
Och det är optimistiskt.
Jag sa alltid...
...att jag skulle hitta artefakten,
om det var det sista jag gjorde.
Vi ska hitta den.
- Det var trevligt att prata med dig.
- Med dig också.
- Cigaretter, sir?
- Nej, tack.
Myka. Vad gör du här?
Det här är en herrklubb.
Om man bär den här utstyrseln,
tittar ingen på ansiktet.
Raitt är vår kille. Han pratar om
att förvandla kvinnor till konst.
- Pete...
- Underbart! Han är borta.
- Ursäkta, vet du vart Jonah Raitt gick?
- Ledsen, sir. Han körde precis i väg.
Bra jobbat. Glöm att stoppa honom.
Hur ska vi kunna I.D. artefakten nu?
Ge mig Farnsworth.
Så snällt av er att checka in.
Jag är rörd.
- Du måste sluta röka.
- Har du infon om Raitt, jag bad om.
- Det var dagens höjdpunkt.
- Fanns de några hotellkvitton?
Hotell? Just det!
- Om killen är otrogen...
- Bjuder han inte hem dem.
- Fel igen. Han bjuder hem dem.
- Vänta - vad sa du?
Raitt gjorde avdrag för en till bostad
på 15 Hoover Street, förra året.
Måste vara en hemlig lya där han har
sex med sina sekreterare.
Och Rebecca... Bra jobbat.
- Du är gullegris varje årtionde, va?
- Roxanne dödades på Hoover Street.
Låt oss gå.
Hon klarar sig fint, Claudia.
Jag försäkrar dig.
Vart åkte du
när du använde tidsmaskinen?
Manikyr och pedikyr med Kleopatra?
Hånglade med Casanova?
- Till Paris, 1899.
- Varför?
Det var där...jag hade ordnat-
-så att Christina tillbringade sommaren
hos kusiner. Jag var borta mycket.
Jag var ensamstående arbetande mamma.
En dag vaknade Christina med feber.
Sophie, hushållerskan,
lät henne stanna i sängen.
Männen som kom för att råna min
kusins hem, väntade sig ett tomt hus.
Sophie försökte kämpa emot dem.
De var för många. Hon överlevde, men...
...Christina...
Sophie hade inget minne
av de 22 timmar och 19 minuter-
-som händelsen inträffade.
När en av tjuvarna slutligen fångades,
beskrev han hur Sophie hade kämpat-
-genom att använda Kempo,
en kampstil jag föredrar.
Jag misstänkte. Jag visste att-
-jag på nåt sätt hade rest
tillbaka i tiden och blivit Sophie.
Så småningom konstruerade jag maskinen,
besluten att ändra händelseförloppet.
Men bläcket som våra liv
är skrivna med är beständiga.
Jag kan tänka mig...att förlora ett barn
är det värsta en människa kan gå igenom.
Nej, faktiskt.
Vad jag gjorde mot männen
som dödade min dotter...
...är det smärtsammaste
en person kan gå igenom.
- Roxanne!
- Jösses! Du skrämde livet ur mig!
- Du är i fara.
- Fara?
- Rebecca, vad gör du här?
- Du och Raitt. Vi vet vad som pågår.
- Jag måste gå.
- Nej, lyssna på mig!
- Titta på mig. Gör det inte.
- Jag låter inte henne dö, Myka.
Du vet att du inte kan
stoppa det här.
Roxanne, vänta!
Vad gör du här?
Nej!
Nej!
Jag känner igen dig.
Du var på klubben.
Följer du efter mig?
Herregud!
Det är Roxannes armband.
- Vad har hänt?
- Vi kan inte förklara detta, men...
- Hon är död.
- Vi är ledsna.
Raitt är inte vår kille.
Och vi har inte tid
att ta reda på vem det är.
Det första vi måste göra
är att analysera uppgifterna igen.
Det här stället gör
fortfarande det, va?
Ja...
Artie... Vad gör du?
- Det är elproblem i säkerhetssektorn.
- Det är nog ingenting.
- Jag skickar ner en mikropuls.
- Artie, nej!
Anslutningen håller. Nåt har helt
bränt ut återföreningskablarna.
- Vilket betyder vad?
- Jag kan inte föra dem tillbaka.
När Jack och Rebecca vaknar,
är Pete och Myka borta för alltid.
- Strömnivån sjunker.
- Det överhettas!
- Vi behöver nåt att kyla ner den.
- På det!
Vad du än gör mot mitt folk,
slutar det nu.
Myka, är du okej?
Vad fan var det?
Jag vet inte.
Tror du nåt gick fel?
Roxanne...
Vad gjorde det här?
Raitt...
du måste berätta vad du vet.
- Vem vill skada dem?
- Jag vet inte...
- Vad menar du med dem?
- Meredith och Ruth som jobbade hos dig.
- Jag fick ett meddelande från dem.
- De lämnade aldrig det meddelandet.
- Så det här hände dem också.
- Jag vet att det här är en chock-
-men du låg med dessa kvinnor.
Vem skulle vilja skada dem?
Jag låg inte med dem!
Jag försökte att ta över tidningen!
Jag försökte få bort utgivaren
och ta kontroll över "Om och När".
Tidningen behöver konstnärliga visioner
och självständigt tänkande.
- Så de...hjälpte dig?
- Ja.
De är så undervärderade av företaget,
och kapabla till så mycket mer.
Tror ni att någon fick reda på det,
och försökte stoppa oss?
Nej, men vi måste till Beth.
Vi tror hon står på tur.
Min fru har ingenting med det här
att göra. Hur vet du ens det?
- Jag kan inte berätta. Vi måste dit nu!
- Om någon rör min fru, svär jag på...
Artie. Vad gör du?
- Hon dödar dem.
- Jag förklarade att det är en tidsresa.
- Tidsresor är en fysisk omöjlighet.
- Vi vet att det fungerar på hjärnan.
- Artie skickade en puls i systemet.
- Inte om jag hade vetat vad ni gjorde.
- Du hade sagt nej, om vi frågat.
- Satsa röven på att jag hade sagt nej!
Claudia, du ser det bästa i människor
och hon utnyttjar människor som du.
- Jag är inte fullt så naiv.
- Är jag naiv?
Jag bad dem att göra det här.
Om du ska skjuta
den som är ansvarig, börja fråga.
Fixar vi inte det här...
förlorar vi dem.
De kommer att dö.
Stå över mig.
Titta på varje rörelse.
Men låt mig rädda dem.
Om de dör...besvärar jag mig inte
att återbronsera dig.
- Vad behöver du?
- En strömkälla. Snabbt.
Beth? Beth, är du här?
Oroa dig inte. Vi hittar henne.
Pete...jag menar Jack tittar utanför.
- Det är bra om hon inte är här, va?
- Varför är det bra, Jonah?
Herregud, du är okej.
Vi var så oroliga för dig.
Jag försökte göra så att du aldrig
någonsin behöver oroa dig-
-och vi skulle alltid vara okej.
- Det har hänt en fruktansvärd sak.
Meredith, Ruth och Roxanne
har dödats.
Så...du gick direkt ut
och skaffade dig en annan hora.
Jag tog hand om de andra.
- Och du skaffar dig en ny?
- Du dödade kvinnorna.
Jag hoppades att du förstod budskapet.
Jag borde nog ha varit mer tydlig.
Det måste finnas ett annat sätt, Beth.
Det kanske har blivit...
...nåt slags missförstånd.
- Du skjuter din lilla strålpistol-
-och träffar min man.
Det är allt jag behöver förstå.
Nej! Den måste vara kvar!
- Det här kommer nog att göra ont!
- Det gör det redan...en ***!
Beth!
Pete? Pete!
Jonah.
Jag önskar att du älskat mig mer.
Åh, Beth.
De stackars flickorna...
Jag önskar att du hade älskat
mig mindre.
Den här är varför vi gjorde filmen
vi skickade till oss själva.
Vi visste att vi inte bara hade fått syn
på artefakten, utan hade den också.
- Vi kan inte ta med den till framtiden.
- Tänk om vi kunde få med den?
Tänk om vi kan dölja den där vi vet
att den finns 50 år från nu-
-på nåt säkert ställe där vi hämtar den.
- Magasinet.
- Vi måste göra filmen. Tiden är knapp.
- När har vi inte ont om tid?
Var ska vi hitta en kamera, va?
99... Kan man tänka sig - bokhyllan?
Jonah.
Jag vet inte hur
jag ska förklara det här, men...
- Du måste fly.
- Varför?
Roxanne, de andra kvinnorna, din fru.
Du är huvudmisstänkt.
Ni kan berätta för polisen
att det var Beth, att jag är oskyldig.
- Vi är inte här länge nog.
- Vart ska jag åka?
St Louis. Du måste lita på mig.
Du kommer att vara säker i St Louis.
Ursäkta att vi behöver fråga dig.
Vi ber dig att posta den här filmen.
Det rentvår ditt namn någon dag.
Lita på oss.
Jonah?
Lycka till.
Vi har inte tid nog att få med kniven.
Hur långt är vi från Magasinet?
Vi klarar det.
- De kommer inte att klara det.
- Vi borde ha skickat kniven också.
Kommer du ihåg förra gången
någon postade en artefakt?
Dr Doomsday-a-gogo.
Herregud!
- Mår du bra?
- Det är bara huvudvärken som förvärras.
- Tänk om...
- Vad?
Bara lite historia som upprepas.
Rebecca sa att Jack kysste henne
under ett träd i en körsbärsträdgård.
- Vi var på väg hit hela tiden.
- Vi lämnar kniven hos Jack och Rebecca.
- De vet inte vad det är när de vaknar.
- Och tror det är en brevöppnare-
-och blir till glas
när de betalar elräkningen.
- Vad sägs om här?
- Okej.
- Här?
- Ja.
- Vi har precis tid att få dem tillbaka.
- Om det här fungerar.
- Strömmen funkar inte. Vad gör jag?
- Pete, vad gör du?
Rebecca klandrade sig själv
att hon inte hittade artefakten.
- Om jag talar om för henne var den...
- Det förflutna kan inte ändras.
- Inte jag heller.
- Förr när saker inte fungerade...
Vi måste fortsätta försöka.
Accepterar vi ödet, är vi inte bättre...
Är vi tillbaka?
- Är vi i trubbel?
- Mer än ni kan ana.
Nej, jag tappade meddelandet.
- Ni ser...helt knäckta ut. Hände nåt?
- Nej.
- Såg ni artefakten?
- Vi såg inte bara... Vi vet var den är.
- Den är i säkerhet.
- Kunde ni rädda någon av kvinnorna?
Man kan nog inte ändra det förflutna,
hur mycket man än försöker.
Den där maskinen...
- Fungerar den fortfarande?
- Ska vi hämta en annan artefakt?
Nej. Men jag skulle vilja
se Jack igen.
- En gång till.
- Strömkretsarna är väldigt skadade.
Resan räcker bara en liten stund.
Jag skulle inte kunna
föra dig tillbaka.
Varför skulle jag vilja
komma tillbaka?
Hej! Pete hämtade kniven.
Det visar sig att artefakten
var grunden till Askungesagan.
I stället för att en ung flicka möter en
stilig prins som ger henne en glassko...
...så använde Askungen kniven till...
Låt oss säga, de brukar
redigera dessa saker för barn.
Vi gillar enkla saker när vi är barn.
Svart och vitt, gott och ont.
Ibland önskar jag
att saker fortfarande var så enkelt.
- Hon gjorde ett bra jobb, eller hur?
- Rebecca? Ja, riktigt bra.
Nej, jag menade, du vet...
Helena.
- Ja.
- Och du också.
Becs?
- Var är vi?
- Det är okej. Vi är okej.
Det sista jag minns,
är att jag satt i Magasinet och...
Det spelar ingen roll.
Jack, jag har saknat dig så mycket.
Saknat mig?
- Jack, vad gör du?
- Vad jag borde gjort för länge sedan.
SSG - SweSUB Group © taureane
www.SweSUB.nu