Tip:
Highlight text to annotate it
X
Jag lyfte planet ur himlen
för att rädda er.
- Vad vill du?
- Släpp fångarna som ni lovade.
Löftet förutsatte ärlighet mellan oss.
Inga bortförklaringar, presidenten.
Släpp Sophia och fångarna,
annars kommer människor att dö.
AVIAS 514 OFFER
DEN STORA KARANTÄNEN
Det brinner! Jag måste härifrån.
Nej, nej, nej!
Nej, hämta... Berätta för i helvete
vad som pågår här!
Sjuksköterska!
Vi försöker bara hjälpa er,
mr Buchanan.
Vad är det som händer?
Berätta det! Vad pågår?
Blödningarna är värre,
liksom symptomen.
Nervsystem och
kognitiva funktioner angrips.
- Av vad då? Vet ni det?
- Det är varken virus eller bakterier.
Jag tror att det handlar om
en okänd eller utomjordisk organism.
Men vi vet vem den skyldige är.
Sophias folk, som kallas sovare och
Thomas som hon inte har berättat om.
Kan vi behandla dem så de mår bättre?
Vi har försökt med allt. Inget funkar.
Om patienterna fortsätter
att försämras, har alla dött i natt.
En man som heter Thomas-
- har ringt till Vita husets växel
och bett att få prata med er.
Vi ska jämföra hans röst
med det första samtalet.
Då vill ni ta samtalet. - NSA ska
släppa allt och försöka spåra det.
Ni ska få prata med presidenten.
Ni förstår att de 183 passagerarna-
- inte har så långt kvar. Eller hur?
- Vad vill du?
- Jag har ett motmedel.
Det kan vända processen
och rädda liv.
Om ni tillmötesgår mina krav
så får ni det.
- Dina krav?
- Släpp Sophia och Inostranka-fångarna.
- Alla 96.
- Det kan jag inte göra.
Då är samtalet ***
och passagerarna dör.
Lyssna, din djävul...
Ni har två timmar på er
för att släppa mitt folk.
Då ringer jag tillbaka.
Thomas, Thomas!
- De har upptäckt oss och kommer hit.
- Vi måste flytta på alla.
Alltför många är skadade.
Samla alla starka och gör er redo.
- Men du då?
- Jag kan inte överge dem.
- Nej.
- Om inte ni går är allt hopp borta.
- Inte om vi slåss...
- Jag kan inte riskera att alla grips.
Vi kommer att vara tillsammans.
Jag lovar.
- Nu ska ni gå.
- Kom nu, Thomas. Kom!
De är nästan här. Vi måste i väg!
Nu går vi, allihop! Kom igen!
Vi måste stanna. Låt folk ta igen sig.
Inte än. Titta!
Alla väntar här tills vi vet
att ingen fara föreligger.
Det är tomt.
Titta där...
Det finns mat.
Ingen har varit här på ett tag.
Fartyget klarade inte kollisionen.
Vi sitter fast här.
- Vi kan inte bara lämna Sophia.
- Det ska vi inte.
Vi tar sakerna i tur och ordning.
- Kom och titta på den här.
- Vad är det?
De använder fortfarande elektronrör.
Vi behöver mer avancerad teknik.
- Vi hittar nog en lösning.
- Det är lätt för dig att säga.
Sophia gav inte dig ansvaret
att få det gjort.
Hon valde dig av en anledning, Thomas.
Hon tror på dig.
Det här kommer att ta åratal.
Lycka till med spårningen...
Jag förstår att ni
vill rädda passagerarna.
Men vi kan inte lita på honom.
Jag behöver inte påminna er om
att vi inte förhandlar med terrorister.
Om ni släpper Sophia och fångarna
i utbyte mot motgiftet-
- uppfattas det som svaghet,
och då ställer fienden högre krav.
Personerna på planet är oskyldiga.
Några är barn.
Det är tragiskt, men det är
en krigsförklaring från Thomas.
Och i krig finns det offer,
det är oundvikligt.
Vi samlas om två timmar
innan han ringer igen.
- Ja.
- Thomas, det är inte för sent.
Ge dem motgiftet
så vi kan ställa saker till rätta.
Varför det? Vi vet hurdan Martinez är.
Han är idealistisk och obeslutsam.
När det gäller, ger han sig.
- Du gör oss till mördare.
- Vi kommer ändå att dö.
Sophia har kämpat för frigivningen
av Inostranka-fångarna i 66 år.
Jag har tröttnat på att vänta.
Nu gör vi det på mitt sätt.
Och i morgon är vårt folk fritt.
Hej, det är Sean.
Lämna ett meddelande.
- Fick du något svar?
- Nej, det går till röstsvar.
Mamma och pappa svarar inte heller.
Han kanske fick meddelandet
och har pratat med någon annan?
Nej, tro mig... Om han ringer,
får du veta det först av alla.
- Du har en fin familj.
- Tack, vi firar 15 år i januari.
Om hon inte får tag på Walker före
solnedgången måste vi dra oss ur.
- Han ringer.
- Du låter säker.
Jag såg hur de var mot varandra.
- Allt Sean vill är att hitta Leila.
- Bäst för dig att du har rätt.
För bådas skull.
FEM ÅR TIDIGARE
Jag har fått ordern. De vill
att vi dödar hela familjen.
- Varför det?
- Det spelar ingen roll. Alla ska dö.
Är det uppfattat? Varenda en.
Hej, Rick, det är Sean.
- Samtalet får bli kort. Europa öppnar.
- Leila är i fara.
- Mår hon bra?
- Jag tror det.
Leta upp ett mobilnummer
som tillhör en Vicky Roberts.
Jag gör inte sånt längre.
Jag har familj nu.
Leila kan bli dödad. Snälla...
- Att spåra numret är enda chansen.
- Vad är du inblandad i?
Det är bättre om du inte vet.
Gör du det här eller inte?
Vilket nummer?
- Min vän fick ingen träff.
- Telefonen kan vara avstängd.
Han ringer om han
hittar platsen där hon är.
- Din mobil är död.
- Det är fixat.
- Det är jag, Sean!
- Det är Leila.
Jag är i säkerhet på en polisstation-
- i någon stad som heter Snyder.
- Hon är i Texas.
- Polisen verkar inte tro mig.
Snälla Sean, kom och hämta mig.
Jag älskar dig.
- Hon är på en polisstation i Snyder.
- Det är nära.
Polisen i Snyder.
- Det är till dig.
- Sean? Är det du?
Är det verkligen du?
Vi kommer och hämtar dig nu!
Vi är en timme bort. Är du skadad?
Jag mår bra. Några personer tog mig
från fartyget. Vicky var en av dem.
De försökte tvinga pappa att...
De skulle döda mig. Jag var tvungen
att skjuta henne för att komma undan.
Men nu mår du bra och är i säkerhet.
Jag har så mycket att berätta.
Jag visste att du skulle hitta mig.
- Hör du mig?
- Du försvinner, Sean.
Jag har adressen, så jag kommer.
Okej. Jag längtar efter
att få träffa dig. Jag älskar dig.
Jag älskar dig också.
- Får jag gå på toaletten?
- Så klart. Till vänster i korridoren.
Nej!
- Släpp mig!
- Sätt fart.
Gode Gud, låt inget hända oss.
Låt oss inte dö, Gud Fader i himlen.
Vi förlorar honom. - Lugna ner er!
Såja, lugna ner er.
Läkare!
Adrenalin och blanda med lidokain!
Gå upp till 360. Undan!
Undan!
Han är tillbaka.
Ge honom
två milligram Ativan intramuskulärt.
- Lägg till Haldol om du måste.
- Hjälp mig!
Jag kunde inte sova. Vad har hänt?
Passagerarna blir allt sämre.
- De dör, varenda en.
- Herregud...
- Varför?
- Thomas har smittat dem med något.
Han som la telefonen
i Davids ryggsäck?
Han påstår att han har ett motgift
som vi får om jag släpper fångarna.
Har han verkligen ett botemedel?
Jag vet inte om det spelar någon roll.
Du tänker väl inte låta dem dö?
Elias! Han ber dig göra precis det
du tänkte. Du skulle släppa fångarna.
Då visste jag inte att Sophia ljög om
hur många av hennes folk som var här.
Vi måste först veta vad de gör här.
- Du låter som Blake Sterling.
- Situationen har förändrats.
Men du har inte det.
Jag känner dig, Elias.
- Om du kan rädda deras liv...
- Det är inte så enkelt, Christina!
Vi har bara en minut på oss,
men vi måste diskutera strategi.
Vad har ni bestämt er för, presidenten?
- Han väntar i luren.
- Koppla fram honom.
Ni talar med presidenten.
Motgiftet levereras till er
när ni släpper Sophia och fångarna.
Strunt i det.
- Vad sa ni?
- Jag tänker inte släppa nån av dem.
Då kommer flygpassagerarna att dö.
Det jag gjorde med dem,
kan jag göra med hela städer.
- Tillmötesgå mina krav!
- Här är det nya upplägget.
Du ska ge mig motgiftet,
för om så bara en passagerare dör-
- avrättar jag Sophia och resten
av fångarna i Inostranka - allihop!
- Det skulle ni aldrig göra.
- Du har fel.
- Hur länge har du bott här?
- Ett halvår.
- Tänk att du hittade mig.
- Vi förlitade oss på dig.
Hur kunde du lämna alla
utan minsta vetskap om vart du skulle?
Jag visste att du skulle greja det.
- Du skulle ta hand om alla.
- Det handlar inte om det.
- Vad har du gjort här?
- Jag försöker ta med oss hem.
- Hur då?
- Du såg hur efter de är.
Jag försöker stimulera
din vetenskapliga ådra.
Tack vare mina insatser
kan USA skapa en kärnklyvning-
- inom några månader,
istället för årtionden.
- Det kallas för Manhattanprojektet.
- Vad ska det användas till?
Det här landet ligger i krig, Thomas.
Jag struntar i deras ändamål.
Det är vårt syfte som är det viktiga.
- Presidenten...
- Kom in, Blake.
- Jag har lovande nyheter. Får jag?
- Hur då?
1944 när armén byggde Inostranka
för att hysa fångarna-
- ingick en sista säkerhetsfunktion
för att kunna oskadliggöra fångarna.
Avrättningsproceduren vore nog bäst
om vi inte får motgiftet.
Tanken är
att försluta fångarnas celler-
- och pumpa in koloxid från
den andra delen in i luftkanalerna.
Det är barbariskt.
Det kan verka så nu, men 1944-
- visste man inte
hur stort hot de utgjorde.
Vi har ont om tid,
och det här är det bästa.
Vi är tillbaka i drift
på mindre än två timmar.
Börjar presidenten tveka?
Att ta tillbaka ert hot
skulle vara det värsta tänkbara.
Jag förstår att det inte är lätt-
- att kämpa emot den här mannen.
Men om det betyder något
anser jag att ni gör det rätta.
- Gör det.
- Ja, presidenten.
Jag fick gräva fram ritningarna.
Elias skulle aldrig mörda människor.
Läget har förändrats. Martinez är
beredd att driva igenom det här.
- Thomas låter inte passagerarna dö.
- Jo, det gör han, Sophia!
Hans stolthet förblindar honom.
Han har gått för långt. Han är inte
samma man jag gav ansvaret till.
Vi kan inte låta honom
offra andras liv.
Han vägrade lyssna på mig.
Men mig lyssnar han på-
- även om jag måste
sitta inlåst i 66 år till.
Han ska lämna över motgiftet nu
innan någon dör.
Det är en order.
- Har du talat presidenten till rätta?
- Han skulle inte lyssna på mig.
- Jag låter passagerarna dö.
- Nej, det gör du inte.
Sophia delar min åsikt.
Du ska lämna över motgiftet.
- Det struntar jag i.
- Vad sa du?
Jag tar inga fler order från Sophia.
Hon och Martinez är båda svaga.
Det fanns en anledning till
att hon gav mig ansvaret.
- Nu tar jag bara order från mig själv.
- Så fan heller.
- Ge mig motgiftet.
- Över min döda kropp.
Kom hit! Fattar du inte?
Presidenten tänker inte ge sig.
- Inte jag heller.
- Du dömer ditt eget folk till döden.
Är det allt?
Du kan väl i alla fall se förvå*** ut.
- Håll er borta från mig.
- Det skulle du ha sagt till din kille.
- Dra åt helvete!
- Sean kommer snart.
- Jag tar taket.
- Ring mig när du ser honom.
Snälla, gör inte det här.
Sean har inte gjort något!
Jag måste lyda order.
Även om det innebär
att döda oskyldiga?
Är det så enkelt för dig?
5 ÅR TIDIGARE
- Ingen sa något om en bebis.
- Det var onödigt.
Du hade dina order.
Döda familjen och bränna ner huset.
Det var det du gjorde, eller hur?
För om jag tvivlade på att
du inte kunde fullfölja kontraktet-
- skulle vi tvingas ta tag i det.
Det är gjort.
Bra.
Du har lämnat dörren öppen, mamma!
- Är allt som det ska?
- Det finns spagetti till dig.
Jag är inte så hungrig.
Jag går och lägger mig.
Du är säker här. Det lovar jag.
- Ja?
- Bilen kommer emot oss.
Det är Walker och FBI-agenten.
- Bara hon?
- Ja.
Jag har min M24:a
och kan göra *** på dem nu.
Nej, vänta tills de går in.
Då sätter vi i gång.
- Rick, vi har hittat Leila.
- Gjorde ni? Är ni i Snyder?
- Hur visste du det?
- Vicky slog på telefonen i Snyder.
- Vicky är i Snyder. - Är du säker?
- 26th Street mellan...
...Avenue M och N.
Vicky är på polisstationen.
Det är en fälla.
- Vi måste lägga på.
- Vi måste härifrån.
De kontrollerar polisen också.
- Vi kan inte lämna Leila här.
- De dödar oss!
- Vi vet inte hur många de är.
- Eller hur länge Leila får leva.
- Vi måste få ut henne!
- Det är självmord. Vi har ingen chans.
Det kanske vi har.
- Vad gör du?
- Jag skickar ett meddelande.
- Vem är det här?
- Du har gömt undan din son.
Han får inte ha några foton på dig-
- eller veta ditt riktiga namn.
Det finns ett skäl.
Jag vet inte vad du pratar om.
Vi är utanför, det vet du.
Så här gör vi...
Jag går in och ut med Leila, annars
sprider jag din sons adress på nätet.
Jag är inte ensam.
Du vet inte vad du gör.
Men det gör du.
Vi kan hålla Adam hemlig.
Jag ville inte göra det här,
men du har inte gett mig något val.
Jag ger dig en valmöjlighet.
- Går hon med på det?
- Jag vet inte.
Men jag går in.
Ta den här.
Han är på väg mot dig.
FBI-agenten stannar i bilen.
Walker kommer in ensam.
Spring, hon är där bak.
Leila!
Leila!
- Sean?
- Leila?
- Jag är här inne.
- Undan! Jag ska sparka in dörren!
Herregud...
Vi måste härifrån. Följ mig.
Släpp den! Jag använder den här.
Gå. Nu!
In med er!
Walker kom in med FBI-agenter.
Jag vet inte hur de hittade oss.
De tog tjejen. Någon måste ha tjallat.
Nej, de dödade Carter också.
Det är bara jag kvar.
Jag inväntar order på mötesplatsen.
Nu måste jag sticka.
Vi kör till ett säkert ställe.
Sen ska han och jag ta ett snack.
Du kom i alla fall!
Deadline var för tre minuter sen,
och inget motgift har lämnats hit.
- Avrättningsproceduren är förberedd.
- En minut till bara.
- Var är motgiftet?
- Det får ni när ni släpper mitt folk.
Då har vi inget mer att diskutera.
Sophias och fångarnas död
vilar på ditt samvete.
- Är vi klara?
- Nej, vänta.
- Vad ska vi prata om utan motgiftet?
- Lägg inte på!
Du hörde vad jag sa.
- Ge mig bara en.
- Tala klarspråk.
Ge mig en av mitt folk,
så ger jag er motgiftet.
- Vem då?
- Sophia.
Okej. Sophia i utbyte mot motgiftet.
Men släpper jag henne och motgiftet
inte fungerar eller kommer för sent...
...tvingas jag avrätta ditt folk.
- Smittskyddsinstitutet ska få det.
Ta Sophia till T-banan Farragut North.
Sätt henne på den röda linjen 08.16.
Ingen på tågen eller stationen.
Tåget stannar inte utan körs bara.
Okej.
Sätt på henne en spårsändare.
Vi har spårbart material
som kan läggas i maten.
Hon leder oss direkt till Thomas.
Han är din nya prioritet.
Ja, sir.
Presidenten vill tala med er.
Tro inte att din frigivning
handlar om snällhet.
Det gör jag inte. Det Thomas har gjort
strider mot allt jag tror på.
Bevisa det för mig. För hit honom
som du sa, och håll det löftet.
Jag förstår, presidenten.
Hej.
Jag pratade med Rachel.
Hon sa att du har fått motgiftet.
Ja, passagerarna mår redan bättre.
Hon berättade hur du fick det.
Elias...
Om det inte hade löst sig,
skulle du ha... gjort det?
- Hade du mördat fångarna?
- Det viktiga är att det löste sig.
- Det är inget svar.
- Det är det enda svar jag har.
- Jag ska ta David till skolan.
- Okej.
Översättning: Katarina Ohberg
www.primetext.tv