Tip:
Highlight text to annotate it
X
Tanken är att vi nu ska diskutera de frågor-
-som professor Krauss tog upp.
Varför finns nånting snarare än ingenting?
Kan vetenskapen besvara de här frågorna-
-eller behöver vi andra förklaringar?
Jag ska presentera paneldeltagarna-
-och be dem kommentera föreläsningen. De får tre minuter var.
Professor Krauss får svara, och sen är ordet fritt.
Men först ska jag presentera panelen.
Stefan Gustavsson är teolog vid Credoakademin i Stockholm.
Han är även generalsekreterare för Svenska evangeliska alliansen-
-och författare till flera böcker om kristen tro.
Ulrika Engström är vetenskapsjournalist och författare.
Hon har gett ut en bok om astronomins historia-
-och hon arbetar för SVT och "Vetenskapens värld".
Professor Krauss har ni träffat.
Åsa Wikforss är professor i filosofi vid Stockholms universitet.
Hon forskar bland annat om förhållandet-
-mellan mentala tillstånd och den externa världen.
Bengt Gustafsson är astronom och professor i teoretisk astrofysik-
-vid Uppsala universitet. Han är kristen och vetenskapsskribent-
-och har skrivit boken "Kosmisk resa".
Det kanske kommer mer i framtiden, vi får se.
Jag vill låta er kommentera föreläsningen.
Du får börja, så går vi i turordning.
Tack så mycket, och tack för boken. Den är väldigt välkommen.
Vi har inget liknande på svenska.
-På engelska finns det några. -Men de är inte lika bra.
Men John Barrow har faktiskt skrivit en bra bok om ingenting.
De framsteg som kosmologin har gjort under min livstid-
-har varit helt enastående.
Vi vet mycket mer i dag än vi gjorde för 40-50 år sen.
Och jag är ännu äldre än så.
Men när jag läser din bok får jag intrycket-
-att mycket av det här beror på några individers insatser.
De framstår som ganska romantiska, som 1800-talets upptäcktsresande.
Du berättar flera fina anekdoter-
-gärna med hjälp av adjektiv som "lysande".
Jag vill bara påminna om att vi är beroende av-
-tusentals ingenjörer och andra forskare-
-som har utvecklat detektorer och raketteknik-
-styrning av teleskop och adaptiv optik och mycket annat.
Det här nämns inte så ofta.
Jag vill gärna att du i nästa populärvetenskapliga bok-
-lyfter fram de här anonyma massorna som vi är så beroende av.
De har varit nödvändiga för vår framgång.
Sen tycker jag nog att det finns ett problem.
Det gäller vad vi vet med säkerhet-
-vad som är gissningar eller hypoteser-
-och vad som är mer långsökt och spekulativt.
Det här är ett problem i alla populära framställningar-
-men jag är rädd att du ibland går för långt.
Vi kan ta omega som exempel. Omega är ungefär 1-
-plus eller minus en procent.
Men det skulle kunna vara 1,01-
-eller 0,99.
Du kanske vill ha ett slutet universum.
Det är 1,000000000000000000001.
Han hoppas det. - Men i din framställning-
-framgår inte den här osäkerheten. Det kan vara 1,01.
I så fall är din tes om att ingen energi behövs-
-i fara.
-Men det är inte så. -Det här är intressant.
Teoretiker vet att den kosmologiska konstanten måste vara 0-
-och att omega måste vara 1.
Men vi empiriker vill gärna utgå från data-
-som man inte extrapolerar alltför långt.
Det är en generell känsla. Sen ser jag ett till problem.
Problemet gäller nåt mycket intressant, nämligen multiversumhypotesen.
För mig är det en metafysisk hypotes-
-som används för att förklarar varför vårt universum är så unikt.
Problemet är att vi inte ser dem, och frågan är om vi kan göra det.
Om vi inte kan det, blir den här tanken...
...inte bara problematisk utan även...lite kuslig.
Det blir väl mycket metafysik.
Tack. Vi låter professor Krauss svara sist. - Åsa, varsågod.
-Vill du ha ett större papper? -Det här räcker gott.
-Varsågod, Åsa. -Filosoferna har varit elaka mot dig.
Några. Bara de dåliga.
Då får väl jag vara en bra filosof.
Det är intressant att filosoferna har reagerat så här.
Filosofernas reaktion i recensioner och debatter-
-har handlat om falsk marknadsföring.
Han svarar inte på frågan varför det finns nånting.
Han svarar på frågan varför nånting finns-
-utifrån väldigt få antaganden om varför universum existerar.
Det är intressant, men det var inte den frågan vi ville ha svar på.
En del filosofer verkar inte ha läst boken så noga, för det finns tre steg.
Du visade den första sortens ingenting, som är fluktuerande kvantfält.
Vi fick se en fantastisk animation av energin i dem.
Men för filosofer är ingenting avsaknaden av allt, även kvantfält.
Steg två innebär-
-att rum, kanske till och med tid, kan skapas utan kvantfält.
Det kan visas med en teori om allt och en kvantteori om gravitationen.
Om vi har det, kanske vi når fram.
För filosoferna är det inte ingenting, för man behöver fysikens lagar.
Varför skulle just den teorin stämma?
Det blir nästa fråga för dem.
Men så säger du att det finns ett tredje steg-
-och det är multiversum.
Varför är naturlagarna och konstanterna som de är?
Det råkar bara vara så-
-att det finns många universum.
I ett av dem blir det så här, och där är vi och ställer frågan.
Men enligt filosoferna är inte heller det ingenting.
Det är multiversum och antaganden om naturlagar.
Om de är slumpmässiga hos oss, måste det finnas metalagar.
Vi låter inte nöja oss med de svaren.
Jag undrar om du anser att vi stångas mot ingenting.
Är det en pseudofråga? Vissa menar det.
Till sist når vi ett evigt universum, evig urmateria eller nåt.
Eller ska vi helt enkelt slå fast att vi inte ens kan tänka på ingenting?
Att tänka kräver nånting. Frågan kanske inte kan formuleras.
Parmenides var inne på det.
Har filosoferna nått vägs ände eller ställer de en grundläggande fråga-
-som är legitim, men som vetenskapen inte kan eller ens vill besvara?
Det är min fråga.
Ulrika, vad är din kommentar?
Du sa att vi lever i det här universumet-
-eftersom vi inte kan se nåt annat. Vi är här av en slump.
Det är som att inte fråga var jag kommer från-
-eftersom det bara är en slump att Ulrika Engström råkade födas.
Men varför skulle då Newton ställa frågor om gravitationen?
Han såg den och förstod den, men han ville ändå veta vad som styr den.
Om man slutar ställa frågor gör man det lätt för sig.
Då skulle vi inte ha nån vetenskap, så varför sluta där?
Det blir nästan en religiös tankegång.
Man kan säga att vi inte vet nåt mer, Gud finns-
-eller att vi inte kan säga nåt mer...
...eftersom vi inte skulle kunna iaktta det annars.
Det var mina tankar i huvuddrag.
Stefan?
Välkommen till Sverige, och tack för en mycket stimulerande föreläsning.
Jag har tre frågor som jag vill diskutera.
Definitionen av ingenting, definitionen av kunskap-
-och skapandet av en mänsklig kultur.
Hur definierar man ingenting? Jag läste din bok med stort intresse-
-men jag hittade inte det ingenting som titeln utlovade.
I stället verkar professor Krauss omdefiniera ingenting-
-till att alltid vara nånting.
I boken har ingenting egenskaper och är instabilt.
Det är alltid nånting-
-och detta nånting blir hela tiden mer och mer immateriellt.
Rörelsen mot det immateriella verkar bekräfta slutsatsen-
-att bokstavligt förstådd intighet har skapat kosmos.
Det liknar argumentet att eftersom man kan leva på allt mindre föda-
-så måste man kunna leva utan mat.
-Men det är nog en osund slutsats. -Jag håller med.
Min fråga liknar Åsas. Vi måste definiera ingenting.
Sen till synen på kunskap.
Om jag förstår professor Krauss rätt-
-är den enda kunskap vi har om världen empirisk kunskap.
Han förnekar den självklara principen att ingenting kommer ur ingenting-
-eftersom den "saknar vetenskaplig grund".
Det stämmer-
-men det gäller för alla logikens lagar.
Vetenskapen måste ta logikens lagar för givna.
Jag blir lite förvå***.
Professor Krauss verkar ansluta sig till den logiska positivismen-
-som bara accepterar det som kan bevisas vetenskapligt.
Principen vederlägger sig själv, då den inte kan verifieras vetenskapligt.
Det är min andra fråga: Behöver vi en bredare kunskapssyn?
Och så skapandet av en mänsklig kultur.
I annonsen för föreläsningen användes sloganen-
-"Vi är mer betydelselösa än vi kan föreställa oss".
Jag håller med professor Krauss om att sanningen är vårt mål-
-vad vi än tycker om den. Men jag vill ändå reflektera över-
-de nya ateisternas evangelium. Och professor Krauss är en av dem.
I 2 000 år har kristendomen lärt varje ny generation-
-att vi är mer betydelsefulla än vi kan föreställa oss.
Vad händer med en kultur som i 2 000 år säger till varje ny generation:
"Du är mer betydelselös än du kan föreställa dig."
-Det är mina tre frågor. -Det vore vår största gåva till freden.
-Då så, professor Krauss. -Oj! Men jag tar dem i ordning.
Det blir bra att avsluta med dina, för då kommer jag att vara elak.
Du har helt rätt i att forskning är en kollektiv verksamhet.
När man skriver en historia hittar man...
Människor gillar berättelser om människor.
Forskning är en kollektiv verksamhet, och vi begår misstaget...
Jag försöker låta bli, men forsknings- resultat beskrivs ibland som språng-
-när de i själva verket är resultatet av myrsteg.
När man läser om vetenskap i tidningarna är alla Einstein.
Men vetenskapen går framåt med myrsteg och bygger på tidigare resultat.
Stora språng är sällsynta, och inte ens de görs av enstaka individer.
De är helt beroende av ingenjörer och medarbetare-
-utan kollegor. Jag jobbar på samma sätt.
Jag samarbetar med doktorander och forskare över hela världen.
Det är en del av vetenskapen som bör hyllas-
-och jag tror att jag nämner det.
Jag framhåller gärna att vetenskapen bör hyllas av just det skälet.
Vetenskap är en mänsklig aktivitet som visar på det möjliga.
Den lär oss att överbrygga kultur, språk och religion.
Large Hadron Collider, LHC, är ett bra exempel.
Den är 2000-talets gotiska katedral.
Katedralerna tog över hundra år att bygga-
-och involverade tusentals hantverkare, i flera familjeled.
LHC byggdes av tusentals fysiker från hundratals länder.
De talade olika språk och hade olika religion-
-men alla talade vetenskapens språk.
Det är bara inom vetenskapen som människor klarar av att samarbeta-
-mot ett gemensamt mål.
Vetenskapen är ett fantastiskt exempel på-
-hur många individer bidrar med små insatser till ett gemensamt mål.
Det är viktigt att betona det här.
Om jag inte gjorde det i boken så får jag ändra på det.
-Du vill säga nåt. -En kort fråga.
Anser du att man bör dela ut nobelpriset i fysik till hela grupper?
En bra fråga. Vi får se vad som händer nästa gång priset delas ut.
Det lär gå till upptäckten av Higgspartikeln.
Vi har slagit vad, men nån annan vet nog mer än jag.
Det här är det första exemplet på...
Om priset delas ut för experimentet, kan man inte ge det till en individ.
Det kan vara dags att ge priset till en grupp.
Det skulle strida mot Alfred Nobels testamente-
-men så är det varje år. Priset ska ju gå till insatser året innan.
Det är en intressant fråga. Jag tror inte...
Det vore rimligt, för allt färre veten- skapliga framsteg görs av individer.
De stora problemen kräver samarbete-
-inte bara i fysik, utan även i biologi och klimatforskning.
All vetenskap kräver samarbete, och det är svårt att välja ut individer.
Därför vore det vore det rimligt att göra så.
-Tar det för lång tid? -Nej då.
Metafysik är ett intressant ämne, så vi kan prata lite om det.
Är multiversum metafysiska?
Då skulle diskussionen om dem vara meningslös.
Jag är inte så förtjust i metafysik.
Och ännu mindre i teologi, men vi kommer till det.
Men metafysik har ändå en viss substans.
Okej, det var lite publikfrieri.
Poängen är...
Det stämmer att vi inte kan upptäcka andra universum-
-men det kan ändå bli en vetenskap. Just nu är det spekulation.
Jag vänder mig mot en sak du sa.
I boken gör jag allt jag kan för att skilja på spekulation och bevis.
Det är väldigt viktigt, och jag försöker alltid skilja på spekulation och bevis.
Så här tror jag att det kan bli en vetenskap.
Om vi hade en teori om inflationen...
Vi har ingen bra teori som bygger på elementarpartikelfysik.
Om vi kan förklara varför protonen är 2 000 gånger tyngre än elektronen-
-varför det finns tre familjer elementarpartiklar, och så vidare...
Inflationen måste enligt teorin ha inträffat i det tidiga universum.
Inflationen skapar många universum.
Med en teori skulle man kunna räkna ut det.
Vi kanske får en teori som kan göra 100 förutsägelser, där 99 är testbara-
-och en påvisar flera universum.
Om det går och låter som en anka, så är det en anka.
Då kan man testa så mycket av teorin att man kan härleda resten.
Då skulle det inte vara metafysik. Atomernas existens accepterades-
-långt innan vi hade elektronmikroskop.
Atomteorin bekräftades av så många experiment-
-att man accepterade deras existens.
Om vi inte kan gå i den riktningen så är det bara prat, det medger jag.
En annan sak, som anknyter till en senare fråga...
Du tog upp det, men jag svarar nu.
Är skillnaden mellan multiversum...
Det är sannolikt evigt, så vi kommer till frågor om kausalitet och ingenting.
Kalla gärna multiversum för Gud, men tron på multiversum är välgrundad.
Det vi inte förstår hänvisar vi till Gud.
"Jag vill inte tänka. Det är Gud."
Multiversumhypotesen kommer inte från frågan om ingenting ur nånting-
-utan från partikelfysiken. Vi har tvingats acceptera den.
Jag gillar inte multiversumhypotesen.
Men universum finns inte till för min skull.
Om bevisen gör det sannolikt - och det gör de - så får jag leva med det.
Teorin är välgrundad av helt andra skäl än viljan att förklara universum-
-och ge ett sammanhang till filosofernas löjliga fråga.
Tron på multiversum är välgrundad. Över till frågan...
Frågan som intresserar filosoferna är helt ointressant.
-För dig, ja. -Det här är jättebra.
Då kan filosoferna ställa sina frågor medan vi gör framsteg.
Poängen med den här frågan är...
Välj vilket argument du vill om yttersta orsaker-
-hos Augustinus eller Aristoteles.
Det enkla svaret är att om multiversum finns, kan det vara evigt.
Det är faktiskt sannolikt.
"Det är inte ingenting", säger nån då, men vem tusan bryr sig?
Den intressanta och viktiga frågan-
-är inte om orsakssambanden kan ledas bakåt i det oändliga.
Frågan är hur det universum vi ser skapades.
Det är miraklet som vi har undrat över sen tidernas begynnelse.
Det är miraklet som verkar kräva en gud.
Men jag hävdar att universum kan skapas ur ingenting.
Låg det inbäddat i nåt? Kanske. Men vem tusan bryr sig?
Det oerhörda är att det inte existerade.
Ingenting i vårt universum existerade-
-varken rum, tid, materia eller strålning.
Ändå kan det ha skapats spontant.
Kanske inuti ett större objekt, ett multiversum, som kanske är evigt-
-men det är inte intressant.
Frågan är om universum kan ha skapats ur ingenting-
-utan vare sig syfte eller avsikt-
-och utan intelligens som yttersta orsak.
Det är den fascinerande frågan.
Frågan är inte varför utan hur.
Hur skapades ett universum med 400 miljarder galaxer ur ingenting?
Den försöker jag besvara. Filosofer kanske inte finner den intressant-
-men det ger jag tusan i.
Frågan är inte intressant. Frågan är hur vårt universum uppstod-
-och om fysiken hjälper oss att förstå det.
Jag håller med om, och det skriver jag också-
-att den grundläggande frågan om en yttersta orsak-
-besvaras inte av fysiken.
Multiversum kanske besvarar den, om det är evigt-
-och det vore dessutom en mer välgrundad förklaring än Gud.
Frågan är intressant för filosofer, men inte för fysiker.
Och det är verkligen ingenting. Jag ogillar invändningen.
När en elektron avger en foton-
-och kastar ljus över ditt vackra ansikte...
Inte mitt.
Fotonen gömde sig inte inuti elektronen eller atomen.
Den skapades spontant.
Ingen invänder mot tanken att fotonen skapades ur ingenting.
Detsamma kan gälla för hela universum.
Och om man undrar vilka egenskaper ett sånt universum borde ha-
-så skulle det ha samma egenskaper som vårt universum.
Jag har inget svar, jag säger bara att det är rimligt.
Din fråga är inte intressant för mig.
Så till den sista frågan.
Jag försöker besvara din fråga om "tur".
Multiversum ska inte göra oss glada.
Hypotesen drevs fram av inflations- teorin och i viss mån av strängteorin.
Men multiversum är en automatisk följd av inflationsteorin.
Men det var väl inte min fråga?
Det kanske är tur, men så är det bara.
Men innebär det att vi inte behöver ställa fler frågor?
Det fina med vetenskapen är att alla svar leder till nya frågor.
Men man behöver ju inte ställa fler frågor.
-Man är redan nöjd. -Det är det man inte är.
Det handlar inte om att slippa ställa frågor.
Kan en teori förutsäga multiversum och dess sannolikhetsfördelning-
-och kan den testas? Om inte, är teorin oanvändbar.
Vi vill ha en teori som gör förutsägelser, men vi har det inte än.
Och om vi inte får det, är det bara mental onani.
Det är som frågan om varför de fysikaliska konstanterna är som de är.
-Den måste vi kunna besvara. -Det kanske vi kan.
Vi kanske får en teori om allt, jag har inte gett upp hoppet.
Innan den mentala onanin börjar på allvar vill jag...
Förlåt, jag kan inte låta bli.
Det här är ett sätt att svara på frågan.
Säg att vi bland strängteorins "landskap"-
-hittar många olika universum där konstanterna korrelerar.
Alla universum med en liten kosmologisk konstant-
-kanske har tre familjer elementar- partiklar och fyra fundamentalkrafter.
Det skulle kunna vara bevis för att vi är speciella.
Får man X så får man även Y enligt en sannolikhetsfördelning.
Då kan man dra intressanta slutsatser om universum från en observation.
Alltså måste vi hitta ett universum som vårt?
Det viktiga - och det är även viktigt för filosofi och teologi-
-är att vi sitter fast i vårt universum.
Det kan finnas frågor som vi aldrig kan besvara empiriskt.
Vi sitter fast i vårt universum 14 miljarder år efter big ***.
Jag tog inte upp det här.
Om vår art var tio miljoner år äldre skulle vi ha sett annat-
-och vi skulle göra det om 100 miljoner år.
Vi sitter fast i tid och rum, och det får vi leva med.
Det kan finnas frågor som vi aldrig kan besvara empiriskt.
Så är det när man lever i ett universum.
Epidemiologer behöver två patienter, men vetenskapen fungerar inte så.
Med ett universum kan man inte avgöra sannolikhetsfördelningen.
Jag ska svara på dina tre frågor, eller åtminstone två av dem.
Som jag skriver har teologer problem med min definition av ingenting-
-eftersom teologer är experter på ingenting.
Du hittade ingenting, för du letade inte.
Teologernas definition av ingenting är - och jag har ältat frågan i åratal-
-att ingenting är det ur vilket bara Gud kan skapa nånting.
De accepterar aldrig ett ingenting som skapas utan Gud.
Ett universum som inte fanns innan det skapades, är skapat ur ingenting.
Kan det ha skapats ur nåt ännu större, med eviga lagar?
Absolut, det är multiversum, och tron på det är välgrundad.
När det gäller kunskap måste jag säga nåt-
-som kommer att låta oförskämt.
Men det är sant, anser jag, för jag har frågat teologer.
Jag brukar uppmana dem-
-att nämna teologins bidrag till kunskapen de senaste 500 åren.
Jag hävdar att teologi, som inte borde vara ett universitetsämne-
-inte har bidragit med nån ny kunskap de senaste 500 åren.
"Ge mig ett exempel", säger jag, och alla svarar likadant:
"Vad menar du med kunskap?"
Det är intressant. Om jag hade frågat fysiker, biologer, psykologer-
-historiker eller ekonomer, skulle de ha gett mig exempel.
Den enda kunskap som är viktig är den vi får från universum.
Den kunskap som har sitt ursprung i våra hjärnor är oftast felaktig.
Vilket är anledningen till att alla religiösa doktriner-
-motsäger det vi ser i universum.
Som jag sa i ett program tidigare så tror de flesta religiösa människor-
-även de här inne, som jag redan har förargat...
Katoliker tror inte att en oblat förvandlas till Kristi lekamen.
De tror inte på det eller på att Jona blev uppäten av en fisk och överlevde.
De skippar dumheterna och tror på det de vill. De tror på att tro.
Folk kallar sig katoliker, kristna, judar och muslimer-
-och skippar det de inte gillar och behåller det de gillar.
Vi är programmerade att tro på en högre makt av goda evolutionära skäl.
Den sista frågan gällde kultur.
Vetenskapen kan ge oss en mycket sundare kultur-
-än den kultur som teologin har gett oss.
Den bygger på verkligheten, och dess moralprinciper är lovvärda.
Detta till skillnad från religionernas moralprinciper, som är avskyvärda.
Evangelierna är enligt mig inte värda att leva efter.
Min vän Christopher Hitchens sa-
-att han inte var ateist, utan anti-teist.
Han visste inte om det fanns en gud-
-men han ville inte leva i ett universum där det fanns en.
Vem vill vara ett får under en kosmisk Saddam Hussein?
Som inte bara fördömer dig i detta livet utan i all evighet-
-för att du inte tror på honom! Jag vill inte leva i ett sånt universum.
Nu blev det många stickspår.
Du avviker från ämnet.
Min definition av ingenting är inte teologisk, utan filosofisk.
Det stör mig att du avfärdar filosofi som universitetsämne-
-samtidigt som din föreläsning är proppfull med filosofiska antaganden.
Du avfärdar metafysik men spekulerar om multiversum-
-som sen blir troliga och sen sannolika...
Din invändning är både intressant och berättigad.
Jag avfärdar vissa aspekter av filosofi. Jag diskuterade det nyligen i Oxford.
Jag sysslar med filosofi - om filosofi är kritiskt tänkande och analys.
Men sånt kräver inte en filosof, och filosofi hjälper inte vetenskapen.
För att utröna multiversum existens-
-behöver vi inte logik, deduktion eller induktion.
Vi måste ta reda på om det faktiskt finns.
Självklart sysslar vi alla med filosofi varje dag-
-om vi tänker kritiskt och ställer frågor om universum.
Filosofin är bra på att ställa frågor, vetenskapen besvarar dem.
-Åsa? -Tack.
Jag försökte vara en trevlig och bra filosof.
Jag måste kommentera det här med kunskap.
Grunden för fysiken är matematik, och det är a priori-kunskap.
Du förlitar er på mängder av a priori-resonemang.
Kanske inte metafysik, men definitivt matematik och logik.
Varför vissa a priori-resonemang ska uteslutas - a priori, så att säga-
-från din världsbild, begriper jag inte.
Det förvånar mig inte att de frågor som intresserar dig-
-är vetenskapliga frågor. Du är ju vetenskapsman.
Jag intresserar mig för filosofiska frågor, och vi bör ha många frågor.
De är inte samma frågor, men det gör inget.
I boken föreslår du-
-att vi omformulerar frågan om varför nånting finns snarare än ingenting.
-Är varför-frågor dåliga frågor? -Nej, man kan ställa dem.
-De är ju meningslösa. -Nej.
Varför-frågor är egentligen hur-frågor.
Varför-frågor kan tolkas kausalt. Varför gick fönstret sönder?
Du undrar ju hur fönstret gick sönder. Det fanns inget syfte.
Varför-frågor implicerar inte syfte. Det finns många legitima frågor-
-och att avfärda filosofiska frågor a priori låter väldigt dogmatiskt.
Jag tror att du menar...
Okej, en applåd.
Jag avfärdar dem inte, jag säger bara att de inte intresserar vetenskapsmän.
De är irrelevanta när man ska skaffa kunskap om världen.
Poängen är att filosofi-
-har varit ett väldigt nyttigt ämne-
-när det gäller att ställa olika frågor.
Det är oundvikligt att filosofiämnets område krymper.
Jag tycker att moralfilosofi är intressant.
Men det beror på att vi inte har en fullständig medvetandeteori.
I så fall skulle moralfilosofin kunna uppgå i neurofysiologin.
Den filosofiska fråga som du ställer går inte att besvara.
Därför leder inte den typen av filosofiska frågor till några framsteg.
Filosofer vill ofta tolka vetenskapliga resultat-
-t.ex. kvantmekanikens betydelse, och sätta den i en logisk kontext.
Det är väldigt nyttigt. Men jag ogillar att filosofer säger till vetenskapsmän-
-att de inte förstår vad de gör utan filosofin. Empirin visar nåt annat.
Vetenskapsmän läser inte filosofi, men de klarar sig bra.
Det kan tyckas trivialt, trångsynt och inskränkt-
-men på nåt sätt förklarar det universum.
Kanske därför missar fysikerna den stora frågan.
Kosmologin har ju problem.
Håller du med om att kosmologin har ett problem?
Det är mycket vi inte förstår, men är det ett problem?
Att jämka kvantfysiken med gravitationen, till exempel.
-Vi är inte i närheten av ett svar. -Det är det som är spännande!
Det kanske beror på att ni saknar vissa frågor.
Vissa frågor kan vi inte besvara, men de lär inte besvaras av filosofin.
Om vi inte får ställa dem, lär de inte bli besvarade av filosofin heller.
När det gäller universum...
Du har rätt i att vi använder matematik.
Men matematik är inte verkligheten.
Matematik kan skapa många olika universum. Teoretiska fysiker gör det.
Oftast har jag fel, och ibland beror det på att jag räknar fel.
Jag kan skapa oändligt många matematiska universum-
-men de är inte verkliga.
Vi måste förstå vårt eget universum. Allt hänger på experimentet.
Du behöver rätt matematik för att göra beräkningar.
Ja, men experimentet är avgörande. Så visst är jag begränsad.
Det som inte kan mätas empiriskt, är inte kunskap.
Det är en väldigt problematisk ståndpunkt.
Åsikten att vetenskapen inte behöver filosofin är djupt problematisk.
Epistemologerna förkastade din kunskapssyn för flera årtionden sen.
Den är motsägelsefull.
Du måste postulera väldigt mycket som vetenskapen inte kan bevisa.
Varför använda en motsägelsefull epistemologi?
De flesta vetenskapsmän kan inte stava till filosofi.
-Vi är filosofiskt okunniga. -Är ni stolta över det?
Några är det. Men jag har faktiskt läst filosofi.
"Physics and Philosophy" av James Jeans fick mig intresserad av fysik.
Jag är empiriker. Mitt empiriska bevis för filosofins irrelevans-
-är att vetenskapsmän inte kan nåt om filosofi, men se vad som har hänt.
Trots att vi inte behärskar filosofi-
-har vi fått kunskap om universum, vacciner och evolutionsteorin.
Vår okunskap om filosofi stjälpte oss inte.
Bengt vill ha ordet.
-Jag försöker provocera. -Du lyckas bra.
Jag försöker hålla mig vaken.
Jag har flera frågor. Själv högaktar jag filosofiämnet-
-även om jag anser att vetenskapen har både rätt och skyldighet-
-att överskrida invanda filosofiska föreställningar.
Vetenskapen har gått framåt genom att ifrågasätta filosofiska grundteser.
Jag är nyfiken på din syn på matematik.
Matematiken är ett redskap som förutsäger orimliga universum-
-om man använder den utan empirisk grund.
Men matematiken kan också göra väldigt intressanta förutsägelser-
-om fenomen som vi inte ens kunde föreställa oss tidigare.
Vi har Eugene Wigners berömda essä...
-"The Unreasonable Effectiveness." -Ja. Vad är matematik?
Jag skrev en bok om extra dimensioner med den frågan i åtanke.
Vi är programmerade att gilla sånt som extra dimensioner.
Men vad är en produkt av våra hjärnor respektive av universum?
Är matematiken en produkt av våra hjärnor eller av universum?
-Det är en filosofisk fråga. -Javisst.
Och det är intressant att ställa frågan.
Jag menar inte att det inte finns intressanta filosofiska frågor.
Det gör det. Men det gör dem inte till intressanta vetenskapliga frågor.
De intressanta filosofiska frågorna-
-är inte intressanta vetenskapliga frågor för oss fysiker.
Det är inget fel med det, men jag vill påpeka det-
-för vissa filosofer menar att deras frågor är vetenskapligt intressanta.
Frågan om matematiken skapas av våra hjärnor eller inte, är intressant.
Poängen är att vi kan avgöra det empiriskt.
På empirisk väg, inte med logik, har vi upptäckt att matematiken fungerar.
Upptäckten att matematiken fungerar är empirisk.
Det visar att matematiken existerar i den yttre världen.
De relationer som vi har formulerat i våra hjärnor-
-svarar mot hur universum fungerar, och det är en empirisk upptäckt.
Det centrala är just den här empiriska aspekten.
Jag avslutar en av mina böcker med ett citat av matematikern Hermann Weyl.
Eftersom han var mer matematiker än fysiker, sa han:
"Jag tvingas ofta välja mellan det sanna och det sköna."
"Och jag väljer alltid det sköna." Han var ju matematiker.
Som fysiker tvingas jag ibland välja det sanna, även om det inte är vackert.
Stefan ställde en fråga som du inte har svarat på.
Även din naturalistiska världsbild utgår från metafysiska antaganden-
-till exempel att det finns en yttre verklighet-
-och att logikens lagar inte motsäger sig själva.
Det gör de! Vi kan inte lita på logiken, vi måste kolla om den fungerar.
Kvantmekaniken har visat på logikens brister.
Lagen om orsak och verkan är meningslös utan tiden.
Om tiden och universum skapades samtidigt-
-hur kan man då prata om en orsak?
Vi behöver nya föreställningar, men det är så man lär sig nytt.
Jag förstår. Men håller du ändå inte med om-
-att du måste utgå från vissa antaganden-
-som inte är vetenskapligt testbara för att bedriva vetenskap?
-Jag försvarar Stefan, intressant nog. -Oväntat, men tack så mycket.
Jo, men bara till en del.
Jag kan inte bevisa att det finns en yttre verklighet.
Jag kan inte bevisa att vi var här för tre sekunder sen-
-eller att vi och minnet av mina elaka kommentarer inte skapades nyss.
Jag kan inte bevisa det.
Men poängen är...
Man kan säga det och ge upp. Men fråga i stället vad som är sannolikt.
Jag kan påstå att Gud skapade universum för tre sekunder sen-
-och påstå att det är möjligt, men vad är vitsen?
Vi kan utgå från att det inte är så och ställa frågor om universum.
Tidigare pratade jag med dig och några andra journalister.
Stockholm kan vara ett fantasifoster, men det är högst osannolikt.
Vetenskapen kan bara avgöra vad som är sannolikt och osannolikt.
Det är osannolikt att det finns en gud-
-och att Stockholm bara finns i min fantasi.
Så bra fantasi har jag inte.
Därför är jag inte arkitekt. Jag kunde inte ha skapat alla vackra byggnader.
Det är osannolikt, och jag agerar utifrån det.
Då kan jag göra bra förutsägelser-
-och utföra experiment och bygga teknik som gör världen bättre.
Du kan inte förneka filosofin, för du sysslar med den hela tiden.
-Du har filosoferat hela kvällen. -Javisst.
Varför säger du då att den är oviktig?
Du kan bara välja mellan att vara en bra eller dålig filosof.
Nej, en bra eller dålig vetenskapsman.
Men inte utan att använda filosofi.
Visst, men man kan inte vara människa utan att använda filosofi.
Vi tar det igen. Det här påminner om en debatt i Oxford.
När jag undervisade vid Yale tänkte de stänga filosofiska institutionen där.
-De hade goda skäl. -Ja, den var kass.
Då tänkte jag att det nog inte var en så dum idé.
Logikerna kan gå till matematiska institutionen.
Idéhistoriker och klassicister kan också gå till andra institutioner.
Vad är det som är unikt med filosofi?
Jag anser att filosofi är viktigt som ett hjälpmedel i undervisningen-
-eftersom det hjälper unga att lära sig kritiskt tänkande och logisk analys.
Men det är inte nödvändigt.
Man kan lära sig det på många olika institutioner.
Filosofi ingår i alla ämnen.
Man måste inte vara filosof för att syssla med filosofi.
Den filosofi jag behöver-
-är inte den jag lärde mig från Kuhn och Popper, även om jag läste dem.
Jag lärde mig vetenskapsfilosofi av Feynman och andra vetenskapsmän.
Det var likadant för de flesta av mina kollegor.
Jag menar att filosofiämnet är av intresse för filosofer-
-och kanske bra för att lära studenter hur man tänker.
Men ämnet behövs inte inom vetenskapen.
Allt vi gör är inte till nytta för vetenskapen.
Men det gäller många andra ämnen.
Du kan inte veta mycket om filosofi. Det är ett mycket brett ämne.
Det finns epistemologi, medvetande- filosofi, metafysik, semantik med mera.
Ämnet är enormt stort och det växer.
-Jaså? -Ja, absolut.
Filosofi var vårt första sätt att tänka om världen.
Ämnet växte och blev mer avancerat, och vissa discipliner föll ifrån.
Först föll fysiken ifrån och blev en empirisk vetenskap.
Fler ämnen följde, senast psykologin på 1800-talet.
Logiken kanske uppgår i matematiken.
Men filosofin kommer att finnas, för det finns generella frågor-
-som de specialiserade vetenskaperna inte har tid att undersöka.
Filosofin kommer att göra det, även om du inte blir hjälpt av den.
-Den är viktig för kunskapen. -Det håller jag med om.
Kunskap fascinerar mig, och vetenskapshistoria är intressant.
Du har helt rätt. När studenter frågar mig vad de ska studera-
-säger jag åt dem att studera det som intresserar dem.
Men jag ogillar när filosofer säger att vetenskapen kräver filosofi.
Fysiken lämnade filosofiämnet. De frågorna är ointressanta för oss.
-Ulrika först och sen Bengt. -Vi diskuterar teologer och filosofer.
-Du gillar inte strängteoretiker heller. -De är nästan filosofer.
-Men varför? -Jag ogillar inte strängteoretiker.
-De sitter längst bak. -Då gör det inget.
Jag ogillar hajp.
Jag skrev en hel bok om strängteori.
Den enda rättvisa och balanserade bok som finns om strängteori.
Fox News kallar sig rättvisa och balanserade, men det är de inte.
Strängteorin är i högsta grad välgrundad, och jag förklarar varför.
Men den har varken visat eller förutsagt nånting alls.
Ju mer vi förstår, desto tydligare inser vi att vi inte vet den kan förutsäga.
Men den är värdefull.
Några av mina bästa doktorander är i dag framstående strängteoretiker-
-men jag vill inte att min dotter gifter sig med nån av dem.
Jag ogillar strängteoretiker som hävdar att de har en teori om allt.
De flesta har hört talas om strängteori, men de vet inget om riktig vetenskap.
Jag ogillar hajp och ogrundade påståenden.
Sånt får man nämligen äta upp.
När man gör ogrundade påståenden...
Jag påpekar alltid vetenskapens begränsningar.
Jag vet att det finns frågor som vetenskapen inte kan besvara.
Varje gång vetenskapen försöker gå bortom det empiriskt verifierbara-
-så har den fel, och människor börjar misstro vetenskapen.
Strängteoretiker får vetenskapen att likna teologi eller filosofi.
De saknar empiri, och då är det inte vetenskap. Det är vilseledande.
Men strängteori är värt att forska om.
Den kanske ger resultat, men hittills har den inte gjort det.
Bengt, vad anser du om strängteori?
Den ger oss många universum.
Men inflationsteorin är bättre på det.
Jag vill återkomma till Ulrikas fråga.
Genom att tänka i termer av många universum-
-får vi en "naturlig" förklaring till varför vårt universum är så hemtrevligt.
Jag menar att det också är hajp. Rent struntprat, faktiskt.
-Men många hävdar det. -Ja, men de tänker inte filosofiskt.
Då har du kanske besvarat min fråga.
När man använder såna förklaringar till varför vår värld är som den är-
-påminner det om Kiplings "Just så-historier".
Alla förklaringar är kopplade till vår existens.
De blir ganska ytliga.
Det är inte ens en förklaring, för den bygger på okunnighet.
Den antropiska principen behövs inte.
Den har använts många gånger på sånt vi inte förstår-
-och alltid helt felaktigt, för vi har förstått.
Jag vill betona att jag inte alls är säker på-
-att tomrummets energi är som den är för att vi ska kunna vara här.
Men det bygger på antaganden som saknar empirisk grund.
Utifrån andra antaganden blir tomrummets energi en annan.
Vi vet varken variablerna eller deras sannolikhetsfördelning-
-så vi kan inte bedriva vetenskap utifrån den antropiska principen.
De som hävdar det lovar för mycket.
Då är vi överens, men jag har en följdfråga.
Vilket hopp hyser du om att vi ska kunna förstå naturen-
-inklusive fundamentalkonstanterna-
-i vårt eget universum, utan att ta hjälp av andra världar?
Som vetenskapsman lever jag på hoppet.
Varje gång vi öppnar ett nytt fönster mot universum blir vi överraskade.
Så länge vi öppnar nya fönster som vägleder vårt tänkande-
-och utgår från empiri-
-kommer vår bild av världen att bli mer fulländad.
Inget säger att vi inte kommer att förstå frågor som i dag...
Jag kunde inte ha skrivit boken för 30 år sen.
Då hade jag aldrig trott-
-att vi ens skulle kunna ställa de här frågorna.
Om vi får en bra partikelteori, som LHC kan ge oss-
-så kan vi få en teori om hur inflationen gick till.
Då skulle vi få en teori om multiversum.
Jag vet inte om det blir så, men det är möjligt. Vi kan bara försöka.
När vi slutar ställa frågor och stänger av maskinerna...
För mig finns inte vetenskapens värde i tekniken, utan i idéerna.
Samma idéer inspirerar filosofer och teologer.
Det handlar om varför vi är här och vart är vi på väg.
Vetenskapen, liksom konsten, tvingar oss att omvärdera vår plats i kosmos.
När vi slutar ställa frågorna, är vi inte längre människor.
Vi måste snart sluta, men Stefan har en fråga.
En fördomsfri person bör reflektera över både hur-frågor och varför-frågor.
Vi människor söker efter svar på många frågor-
-som vetenskapen inte kan besvara.
Din världsbild verkar ge dystra svar-
-på frågan om människans villkor.
Vi är obetydliga, och framtiden är eländig.
På Fri tankes hemsida fanns det en film med dig och Richard Dawkins.
Det är en ny film på gång.
Den avslutades med en publikfråga: Tror du på den fria viljan?
Både du och Richard Dawkins sa att ni inte gjorde det.
Det är ett annat område där jag har problem-
-med din världsbild som går ut på att det inte finns nån gud.
Om mina tankar och argument helt orsakas av fysiska händelser-
-så är de förutbestämda. Så varför sitter vi då här och diskuterar?
Din världsbild gör inte människans villkor rättvisa.
På sätt och vis är min världsbild dyster.
Det finns ingen fri vilja, men universum beter sig om det gjorde det.
Jag kan förutsäga vad varje partikel ska göra, men jag vet inte.
Världen är så komplicerad-
-att vi i praktiken har en fri vilja.
Men differentialekvationer av andra graden är deterministiska-
-och de styr verkligheten.
Men vi har i praktiken en fri vilja och är ansvariga för våra handlingar.
Men min världsbild är långt mindre dyster än den du står för.
Enligt din världsbild är vi får.
Vår moral och våra värderingar bestäms av ett utomstående väsen.
-Jag har inte lagt fram min världsbild. -Sant, jag borde inte säga "du".
Du har rätt, det var förmätet av mig. Du verkar vara en vettig teolog.
Det finns några.
Enligt religionernas världsbild-
-definieras tillvarons mening och syfte utanför oss själva.
För mig är ett ändamålslöst universum mer inspirerande och mindre dystert.
Vi skapar själva livets mening. Den tvingas inte på oss av nåt väsen.
-Det betyder att... -Men allt är ju förutbestämt.
-Nej, i praktiken har jag en fri vilja. -Men inte i sista hand.
I sista hand avgör fysikens lagar min existens.
Men jag har ett medvetande och förmågan att använda det.
Alltså ger jag själv mitt liv mening.
Min livskvalitet beror på mina handlingar.
Att vara obetydlig i ett ändamålslöst universum är inspirerande.
Jag vill få ut det mesta av min existens-
-och ge mitt liv mening genom mina handlingar.
Den tron gör mig mer ödmjuk-
-än tron att universum skapades för min skull.
Vi måste faktiskt sluta här.
Panelen underlättade mitt jobb.
Jag vill be Åsa om ett slutord.
En filosofisk summering.
Vi bör hylla kunskap i alla dess former-
-filosofi, fysik, biologi och så vidare-
-och hålla rågången mot allt som inte bygger på bevis.
I tillvaron får vi nog acceptera filosofen William James ord:
"Här är vi alla tiggare."
-Det är nog kontentan av det här. -Det köper jag.
Tack ska ni ha. Och tack för att ni kom.
Översättning: Niclas Balinder www.broadcasttext.com