Tip:
Highlight text to annotate it
X
Inget snack om saken.
Hon bluffade, Worf.
Troi är inte särskilt bra
på att bluffa.
Det finns en klorläcka,
men jag hittar den inte.
Här uppe, kanske.
Det hade varit dumt att syna.
Min hand var inte stark nog.
Du hade knektar och åttor.
Hon hade par i sexor.
Hur vet du det?
Jag hade en särskild insikt i korten.
Du får använda en kortlek som inte
är genomskinlig för infrarött ljus.
Ingen fara, Worf.
Jag kikar bara efteråt.
Fortfarande ingenting.
Jag ska hämta en dynoscanner.
Akta dig!
-Worf!
-Vad hände?
Läkare till lastkaj 3.
-Vad hände?
-Behållarna föll ner på dig.
Du har tur som lever.
Jag tänker inte gå härifrån
utan ert tillstånd.
Spärrfältet behövs inte.
Worf, det finns inget spärrfält.
-Men jag kan ju inte röra benen.
-Jag vet.
En av behållarna krossade
sju ryggkotor och din ryggmärg.
Tyvärr kan vi inte reparera
en sådan här skada.
Rymden - den sista utposten.
Detta är rymdskeppet
Enterprises resor.
Dess uppdrag är att utforska
främmande nya världar.
Att söka efter nya livsformer
och nya civilisationer.
Att med djärvhet färdas dit
där ingen tidigare varit.
Kommendörens loggbok,
stjärndatum 45587,3.
Worf har tagits ur tjänst
efter en allvarlig skada.
En neurokirurg har anlänt,
men förlamningen är nog permanent.
Välkommen, doktor Russell.
Tack. Jag har utrustning på Potemkin.
Skickar ni den till ett labb?
Givetvis. Skicka den till labb 4.
Först vill jag säga
att jag hade nöjet-
-att läsa
er avhandling om cybernetik.
-Ni är den första som har sagt det.
-Jag tyckte den var lysande.
Era idéer om bioaktiva gränssnitt
är nästintill revolutionerande.
Har ni gått igenom Worfs journaler?
Bara som hastigast. Klingonsk
neurologi är verkligen primitiv.
Det är kulturellt betingat.
Klingonerna brukar låta patienten dö
i sådana här fall.
-Därför har de knappt forskat om det.
-Vi är på ett outforskat område.
Worf vill inte acceptera sina skador.
Han har alltid varit
en svår patient...
Han är tuff först, men...
Doktorn. Jag förstår att ni måste
stå era patienter nära.
Men jag bör hålla en viss distans. Då
kan jag göra en objektiv bedömning.
-Ja. Det har ni nog rätt i.
-Bra. Jaha...
-Skulle jag jobba i labb 4?
-Just det. Den här vägen.
Du ser rätt kry ut för att ha ä***
sjukhyttsmat i tre dagar.
Sätt er.
Tack för att ni hälsar på mig
i det här tillståndet.
Jag är inte klingon.
Jag ser ingen skam i att vara skadad.
Jag är inte bara skadad.
Dr Crusher tror
att min förlamning är...permanent.
Jag beklagar.
Jag vill be er
om en personlig tjänst.
Säg bara till.
Jag vill genomföra Hegh'batceremonin.
-Jag vill att ni hjälper mig att dö.
-Vad säger du?
När en klingon inte längre kan
möta sina fiender som krigare.
När han blir en börda för sina vänner
och familj, är det tid för Hegh'bat.
Tid för honom att dö.
Det finns inga andra val. Jag tänker
inte leva som någon det är synd om.
Mitt liv som klingon är över.
Mr Worf... Jag tänker inte
hjälpa en vän begå självmord.
Vi två har tjänat tillsammans
i många år. Kämpat sida vid sida.
Jag vet att ni är modig och hederlig.
Om ni verkligen ser mig som en vän,
hjälp mig nu.
Hjälp mig avsluta mitt liv såsom jag
har levat det. Med värdighet och ära.
Jag ber er.
Kortikospinalsystemet har försämrats
under de senaste tre dygnen.
-Har du försökt med alkysin?
-Hjälpte inte.
Överarbetad. Den klingonska
anatomin. 23 revben, två levrar-
-ett hjärta med åtta kammare,
en tvåskiktad hjärnhinna.
Jag har aldrig sett
så mycket onödigt i en kropp.
Onödigt? Själva kallar
de det för brak'lul.
Nästan varenda organ i deras kroppar
har ett reservorgan om något händer.
En bra idé i teorin.
Men i praktiken är det bara
fler saker som kan gå fel.
Får jag visa något? Jag har
experimenterat med DNA-generatorer.
Det här är en genetronisk replikator.
Den avläser DNA hos skadade organ-
-översätter det till instruktioner,
och börjar sen skapa ett nytt organ.
Jag har läst en del om ert arbete.
De första resultaten
är mycket lovande.
Den genetroniska replikatorn
kan skapa-
-en helt ny nervledning åt honom.
-Ersätta hela hans ryggrad?
-Vi sätter inte ihop trasiga delar...
...som några slags skräddare,
utan skapar ett helt nytt system.
-Så det används redan på humanoider?
-Nej. Det här blir första gången.
Första gången?
Jag har gjort flera holosimulationer.
-37 % av försöken har lyckats.
-Även en hologrampatient borde tveka.
-Det måste prövas på någon levande.
-Du talar om en ryggrad.
Först måste vi ta bort den han har.
Vi vet inte hur man
sätter dit den nya.
Om något går fel, dör han.
Visst är möjligheterna stora-
-men du är ju fortfarande
i inledningsstadiet.
Jag kan inte
rättfärdiga risken för Worf.
Vi får arbeta konventionellt.
-Dr Crusher till bryggan.
-Jag kommer.
Transportskeppet Denver krockade
med en mina. Skadorna är stora.
De försöker kraschlanda
på en planet i Mericorsystemet.
Det är 7 timmar dit.
-Hur många var ombord?
-De är 23 i besättningen.
Men de transporterade 517
kolonisatörer till Belotisektorn.
Färjestationerna får bli vårdsalar.
Alla med sjukvårdsutbildning
får hjälpa till.
-Får jag tala med er i enrum?
-Visst.
Ni har befälet här, mr Data.
Jag har alltid försökt vara
fördomsfri och inte döma nåns kultur.
-Men att delta i den här ceremonin...
-Dr Crusher har berättat...
...att Worfs ben
aldrig blir bra igen.
-Hans liv är inte över för det.
-Sett ur ett mänskligt perspektiv.
För en klingon som Worf
är livet ***.
-Det kan jag inte acceptera.
-Om du hade en obotlig sjukdom...
...och skulle leva resten av ditt liv
i smärta, skulle du inte vilja dö då?
Worf är inte döende.
Han kan leva länge...
Vi kan lära oss leva
med ett handikapp, inte Worf.
Han dog när behållarna
föll ner på honom.
Vi behöver inte hålla med
eller ens förstå det...
Men vi måste respektera hans tro.
Jag kan respektera hans tro, men han
ber mig hjälpa honom begå självmord!
Han ber om din hjälp
för att du är hans vän.
Alltså måste du fatta ditt beslut
med utgångspunkt från er vänskap.
-Då är jag tillbaka där jag började.
-Will...
Jag är ledsen att jag inte kan
hjälpa dig fatta ett beslut.
Men ett vet jag:
Klingoner väljer sina vänner
med stor omsorg.
Om han inte hade litat på dig
hade han aldrig frågat.
-Varför får jag inte träffa honom?
-Det är inte mitt beslut. Din far...
Det tror jag inte på! Han vill träffa
mig. Det är du som hindrar mig.
-Du vet att det inte är sant.
-Varför får jag inte träffa honom?
Kom hit.
Han är skadad och han är generad.
Att träffa andra nu får honom att
känna sig sämre, även om det är du.
Är det en klingongrej? Mamma sa
att de brukar tjafsa om heder.
De där "klingongrejerna"
är viktiga för din far.
De är inte viktiga för mig.
Jag vill inte vara klingon,
jag vill träffa min far.
Det har varit en lång dag.
Gå och lägg dig
så pratar vi om det här i morgon.
Alexander är rädd, förvirrad, sårad-
-för att hans far
inte vill träffa honom.
-Du vet varför jag sa till om det.
-Ja. Klingoner gör ju inte så.
Det handlar om heder, och jag vill
att du respekterar min vilja.
Det jag bryr mig om är en liten pojke
som tror att han ska förlora sin far.
Det kanske är dags
att du slutar oroa dig för din heder-
-och börjar tänka på någon annan.
Din son, till exempel.
-Ska vi komma tillbaka senare?
-Nej. Kom in, doktorn.
Det här är doktor Toby Russell.
Hon är specialist på ryggradsskador.
Vi har diskuterat olika operationer.
Ingen av dem
kan reparera din ryggrad.
Men du kan få tillbaka
mycket av din rörlighet.
Vi implanterar transduktorer
i torso och ben.
De uppfattar elektriska impulser från
din hjärna och stimulerar musklerna.
Med lite träning kan du få tillbaka
60-70 % av din motorik.
Vi börjar med att sätta
såna här hjälpredskap på dina ben.
Du tränar med dem. När du har lärt
dig använda dem, gör vi implantaten.
Försök nu att röra benet.
Det där var ett bra första försök.
Det tar lite tid innan du...
Nej!
-Jag tänker inte leva så här.
-Det här är sofistikerade apparater.
-Med tiden kommer du att få...
-60 % rörlighet?
Nej. Ingen ska få se mig
halta omkring i korridorerna-
-som någon halvklingon.
En person som väcker löje och äckel.
Allt detta kanske verkar
skrämmande för dig nu.
Jag vill att du tar tid på dig
att fatta ett beslut. Tänk på saken.
Det finns en annan möjlighet. Det
kallas för genetronisk replikation.
Det är ännu på experimentstadiet, men
om det fungerar blir du helt rörlig.
Då behövs inga konstgjorda implantat.
Vi hade ju diskuterat genetroniken.
Vi skulle inte rekommendera det.
Han väljer döden framför implantaten.
-Han fick ett alternativ.
-Han fick ett halmstrå.
-Nu tänker han bara på mirakelkuren.
-Chanserna är stora att det fungerar.
Det kan bli ett genombrott
som kan förändra människors liv.
Du utnyttjar honom för att pröva en
metod som du inte kunde pröva annars.
Du har fått avslag tre gånger på
ansökan att pröva det på humanoider.
Tänker du gömma dig bakom
någon byråkratregel?
Hans liv står ju på spel.
-lnnan du gör något av detta...
-Picard anropar dr Crusher.
-Vi har hittat de överlevande.
-Vi är klara. Vårdlagen är beredda.
Bra. Vi börjar stråla ombord
de överlevande omedelbart.
-Beverly, kan jag vara till nytta?
-Absolut.
Far?
Kom in, Alexander.
Deanna sa att du skadade ryggen,
att du inte kunde gå.
-Jag kämpar med min skada.
-Jag var orolig för dig.
Vi har mycket att prata om. En svår
tid väntar dig. Du måste vara stark.
-Jag förstår.
-Bra.
Vi klingoner är alltid beredda...
Far!
För bort honom. Gå härifrån!
Alexander, gå. Det ordnar sig.
Jag tar hand om din far.
Kauterisera vävnaden med den här.
-Vad hände?
-Han fick en metafasisk chock.
Av leporazin? Det var ovanligt.
Han tålde inte det
och fick något annat.
-Moratialier?
-Nej. En ny ryboterapi jag använder.
Den kallas för boratium.
Det har fungerat bra.
-Använde du honom för att testa det?
-Boratium är långt före leporazin.
-Moratial hade räddat hans liv.
-Med de skadorna hade inget hjälpt.
Men du försökte inte ens
med standardbehandlingen.
Jag valde det som gav honom en chans
att överleva. Skulle inte du?
Du ville testa din teori,
precis som med Worf.
Det här handlar om Worf, eller hur?
Jag erbjuder honom en unik chans
att bli helt återställd.
Det här handlar om din läkaretik.
Den ber jag inte om ursäkt för. Jag
vill inte heller förlora patienter.
Men mitt perspektiv är lite vidare.
Den här mannen dog inte förgäves.
Informationen jag fick är ovärderlig.
Den kommer att rädda tusentals liv.
Det tröstar knappast hans familj.
Låt mig fråga:
Om det skulle hända om några år-
-att boratium räddade livet på någon
du älskar, skulle du fördöma mig då?
Jag tänker inte ha någon hypotetisk
diskussion. Du har forskat klart här.
Du får inte ge någon läkarvård.
Förstått?
Glasklart.
Doktorn, jag tänkte
hälsa på er patient.
Varsågod. Men han är inte särskilt
pratsam. Han är klingon fullt ut.
Ärofull, stark och trångsynt.
Ni har visst
entledigat doktor Russell.
Ja. Hon är oansvarig. Hon får inte
ge vård på det här skeppet.
Beverly...
Du kanske borde låta henne
försöka med sin genetronik.
Hur kan du säga så?
Hon har en teori, baserad på minimal
erfarenhet och en *** antaganden.
Om han inte kan återhämta sig helt
kommer Worf att ta livet av sig.
Inte i min sjukhytt. Jag kommer att
förse honom med spärrfält före dess.
Hur länge då? En vecka? Ett år?
Om jag måste. Självmord är uteslutet.
Bortsett från att en som är förlamad
kan leva ett bra liv...
-...kan han återfå en del rörlighet.
-Men inte all.
Nej, inte all rörlighet!
Vissa saker kan jag inte ordna!
Klingon eller inte
så måste han acceptera det här.
Han klarar inte att göra den resan.
Du vill att han går från självmord
till att acceptera sitt öde.
Men det är för långt.
Vägen dit består av en hel livstid
av värderingar och upfattningar.
Han klarar inte det, Beverly.
Men han kanske kan gå halva vägen.
Han kan kanske övertalas
till att avstå från riten-
-för att ta chansen
att återfå det liv han behöver.
En klingon kanske inte kan acceptera
ett nederlag, men han kan ta risker.
Läkekonstens första grundsats är att
aldrig försämra en patients hälsa.
Just nu lever och fungerar Worf.
Om han genomgår den där operationen,
kan han dö.
Det kanske inte är god läkekonst-
-men för Worf
kan det vara hans enda chans.
Jag är redo.
Jag har studerat den här ritualen.
Vet du vad jag har kommit fram till?
Jag tycker att den är avskyvärd
och jag hatar den. Förakt för livet.
Den försöker dölja ett självmord
bakom snack om heder.
Jag får respektera din tro,
men jag behöver inte gilla den.
Jag förväntar mig inte
att du ska förstå den.
Nej. Du förväntar dig bara
att jag ska ge dig kniven och gå.
Då kan du begå självmord
i lugn och ro.
Men... Jag tänker inte
göra det så lätt för dig.
Det är inte lätt för mig.
Men för mig är det tid att dö...
Minns du Sandoval? Sköts ned av
en sprängkanon. Levde en vecka.
Fang-lee, Marla Aster, Tasha Yar?
Hur många vänner har vi sett dö?
Jag har tappat räkningen.
-Varenda en kämpade för sitt liv.
-Jag välkomnar inte döden.
Är du säker på det? Jag får för mig
att du känner dig rätt ädel.
"Se vilken modig klingon jag är."
En klingon låter aldrig sin egen
vilja gå före familj och vänner.
Hur många här ser dig som en vän?
Hur många har du räddat livet på?
Hur påverkar du folk
runt omkring dig?
Hur känner vi
inför det att du ska dö?
Tänker du hjälpa mig
med min Hegh'bat eller inte?
Du är min vän.
Och trots allt jag just har sagt-
-skulle jag hjälpa dig
om det var min uppgift.
Men jag har studerat riterna och
lagarna och det är inte min uppgift.
Enligt traditionen tillfaller
den äran en familjemedlem...
-...helst den äldste sonen.
-Det är omöjligt. Han är ett barn.
En klingons son är en man den dag
han kan hålla i en kniv, inte sant?
Alexander har människoblod i sig.
Det är en ursäkt. Vad du menar
är att det vore för svårt-
-att be din son hämta kniven, se på
när du hugger dig själv i hjärtat-
-och sedan
dra ut kniven från ditt bröst.
Det är väl så dödsriten går till?
Jag är ledsen, mr Worf.
Jag kan inte hjälpa dig.
Det finns bara en person här
som kan göra det.
-Du ville träffa mig.
-Jag behöver din hjälp.
Säg bara till.
Jag har lärt dig
om klingonska seder-
-de värderingar vi håller högt.
Enligt traditionen
måste jag ta mitt liv-
-när jag har blivit skadad så här.
Men jag tänker bryta traditionen.
Jag tänker fortsätta leva.
-Det gläder mig, far.
-Jag måste genomgå en svår operation.
Jag kanske dör ändå,
men det blir inte för egen hand.
-Ta tillbaka den här till vårt rum.
-Ja.
Läkarens loggbok.
Efter konsultation med Stjärnflottan
och en del eftertanke-
-har jag motvilligt beviljat Worfs
begäran om en genetronisk operation.
Vi har börjat med multiplikationer
i dag. Jag var snabbast i klassen.
Vi ska prata igen, snart.
Ja, far.
Om jag dör
måste någon ta hand om honom.
Jag ska föra honom
till dina föräldrar.
Nej. De är gamla.
De kan inte ta hand om Alexander.
Jag vill be dig om en allvarlig sak.
Skulle du kunna tänka dig...?
Vill du att jag fostrar Alexander?
Jag har stor respekt för dig, Deanna.
Du har varit till stor hjälp
alltsedan Alexander kom hit.
Jag kan inte tänka mig
en bättre förälder åt min son.
Om det är att begära för mycket...
Det vore en ära.
Jag är beredd.
Fokusera drechtalstrålarna på de
främre och de bakre spinalrötterna.
-Det är fokuserat.
-Sätt i gång.
Alla nervkopplingar nedanför
halskotorna har avskilts.
Mikrotom.
Jag klipper av hjärnstammen nu.
Hjärnbarken satt i livsmiljö klockan
08.31. 3 timmar och 26 minuter kvar.
Då tar vi bort stödramen.
Exo-skalpell.
Jag har meddelat
att vi blir försenade-
-eftersom vi släpper av
de överlevande.
Bra.
Det är visst problem med warpspolen.
Vi ska kolla upp det i eftermiddag.
-Har du hört något?
-Nej.
De preliminära genetroniska
avsökningarna är klara.
Sätter i gång DNA-sequencern.
De första sekvenserna
är 10 i sekunden.
Så fort vi tagit oss igenom de första
två nivåerna börjar vi kodningen.
Öka...
-Vad händer?
-Scannern kan inte avläsa ganglierna.
-Hände det här i dina simulationer?
-Ja. Jag trodde att det var justerat.
Ge mig detronalscannern.
Jag avsöker ganglierna manuellt.
Det tar bara lite längre tid.
1 timme och 43 minuter
tills hjärnan kollapsar.
-Dra tillbaka spinalmuskeln.
-Jag har den. Kolla nervändarna.
Jag ser dem. Se till att kraniedelen
är minst 50 cm från hjärnstammen.
-Smärre fluktuationer i hjärnbarken.
-20 ml inaprovalin.
Okej. Lossa hakarna
från spinalmuskeln.
-Hur lång tid har vi?
-27 minuter till.
Sy igen.
Klart.
Vävnaden växer ihop enligt förväntan.
Inga tecken på bortstötning.
Klar. Stäng av livsmiljösystemet.
-Livsmiljösystemet urkopplat.
-Nervkopplingarna verkar stabila.
Det ser bra ut så här långt...
-Fluktuationer i hjärnbarken.
-40 ml inaprovalin.
-Den synaptiska responsen avtar.
-Blodtrycksfall.
-VeK'tal-respons avtar.
-Öka syrehalten till 95 %.
Påbörjar synaptisk stimulering.
-Han andas svagt och hastigt.
-75 ml inaprovalin.
Hjärtat slår oregelbundet.
-Okej. Kloromydrid. 15 ml.
-Vi förlorar honom.
Hjärnaktivitet?
-Okej. 25 ml cordrazin.
-Det dödar honom.
Det har vi
lyckats rätt bra med själva.
-lnget blodtryck, ingen puls.
-Kortikalstimulerare.
Nu.
Igen.
Igen.
Igen.
-lgen.
-Doktorn...
Okej. Gör en notering i loggboken.
Han avled klockan 12.40.
Allt gick ju så bra.
Inga anomalier under replikationen,
ingen bortstötning.
Nej.
Alexander, jag är ledsen.
Jag vill se honom. Nej!
Jag vill se honom.
Aktivera biomonitorerna.
25 ml polyadrenalin.
Jag vet inte riktigt. Men antagligen
har något av hans "onödiga organ"...
Otroligt. Stimulera
hjärtaktivitet och andning.
Det måste finnas reserver
för hans synaptiska funktioner också.
-Hans vitala tecken stabiliseras.
-Påbörja rybosynetisk terapi.
Vi ska ge injektioner i talamus.
Din patient verkar hämta sig bra.
Du tänker inte ens erkänna
att jag räddade honom.
Du kan inte medge att min forskning
möjliggjorde det här.
Jag är glad att Worf hämtar sig.
Du satsade och han vann.
Det är inte alla av dina patienter
som har en sådan tur.
Du skrämmer mig. Du riskerar dina
patienters liv i forskningens namn.
Verklig forskning tar tid.
Ibland ett helt liv av noggrant-
-detaljerat arbete
för att få resultat.
Men inte du. Du tar genvägar.
Rätt igenom levande vävnad.
Din forskning
går före dina patienters liv.
Det bryter mot vårt heligaste löfte.
Ditt arbete kommer säkert att klassas
som ett fantastiskt genombrott.
Njut av dina lagrar.
Jag skulle inte kunna göra det.
Det här tar tid.
Dina muskler håller på att lära sig
känna av de nya signalerna.
Alexander, kommer du ihåg
vad vi pratade om?
Din far vill klara det här själv.
Det gör inget.
Jag vill gärna ha min sons hjälp.
-Vi ska arbeta tillsammans.
-Ja, far.
Rippad,synkad,rättad av: "GrandNagus"