Tip:
Highlight text to annotate it
X
Vampyrer! Vampyrer! Vampyrer!
De är överallt och de vill ha lika rättigheter de också, för fan.
Ja, jag pratar om True Blood. Problemet som jag har med True Blood är
att jag tycker att den är strukturellt bristfällig. Författarna likställer vampyrers rättigheter med kampen
för medborgerliga rättigheter och rättigheter för homosexuella. Låt oss göra det klart att vampyrer är onda, manipulativa
blodsugande, monstruösa, odöda varelser.
Att likställa dessa onda varelser med svarta och queermänniskor är inte långt ifrån de
faktiska anklagelserna mot svarta och *** både historiskt sett och idag.
Att göra det här programmet som något slags seriöst drama fast rolig kommentar är stötande, som best.
Gamla goda Sookie Stackhouse, som berättelsen faktiskt är baserad på.
Hon är så tråkig, faktiskt... Okej, jag tar tillbaka det där, det finns några saker som är
intressanta hos henne som till exempel hennes förmåga att läsa tankar, men i ***ändan
så är hon den vita, kvinnliga, blonda, söta, oskuldsfulla protagonisten.
Vilket är väldigt typiskt, det finns inte något som är superspeciellt i den framställningen.
Jag uppskattar att hon säger emot Bill ibland, även om hon alltid går tillbaka till honom
och även om han är den här "jag måste rädda dig"-obehagliga killen så gör de små
replikerna, du vet, mig generellt gladare och jag tycker också att det är en bra framställning
för kvinnor att se att det motståndet, det bara faller kort, konstant,
eftersom hon ändå går tillbaka till hans löjeväckande patriarkala beteende.
I säsong två finns det ett väldigt bra exempel på bakslaget mot kvinnor om de
vill försvara sig själva mot sina patriarkala pojkvänner.
"Det ger dig inte rätt att bete dig som ett oansvarigt barn!"
"Hon är ett laddat vapen Sookie, inte en docka som du kan klä upp och leka med."
"Vad gör du?"
"Går!"
"Var inte fånig, Bon Temps är nästan 3 mil bort."
"Jag går hellre hela natten än tillbringar en sekund till i den där bilen med dig!"
"Va f--"
Se nu vad som händer, Sookie blir straffad med en näradödenupplevelse
eftersom hon bestämde sig för att stå upp för sig själv. Det är inte okej, författarna skriver
det här, de hade kunnat skriva det på ett annat sätt, men istället kör de på den här väldigt
arkaiska handlingen där kvinnor är sköra och behöver bli beskyddade, "och våga inte
stå upp för dig själv eller ha en stark vilja."
Bill, den andra huvudpersonen är också otroligt tråkig och irriterande och man
skulle kunna tro att om man har levt i drygt hundra år
så skulle man anpassa sig till hur livet är nu precis som alla andra vampyrer i serien har,
men nej, det gör man inte.
Bill är porträtterad som en slags romantisk, old school "jag ska ta hand om dig och
respektera dig" men det är så krystat och riktigt galet. Jag menar, vill vi verkligen
hylla de här gamla viktorianska sätten att förhålla sig till relationer?
Jag menar, nästa vartannat ord som kommer ur hans mun är något som har med att
skydda Sookie att göra.
"Ju fler människor som vet om vad du kan göra desto svårare blir det för mig att skydda dig."
"Sookie måste skyddas."
"Och jag behöver att du vakar över Sookie, skydda henne medan jag är borta."
"Min enda önskan är att hålla dig i säkerhet."
Och nu ska Sookie demonstrera det lämpliga svaret på de här kommentarerna.
"Håll käften för fan"
Tara är Sookies bästa kompis och jag tycker verkligen om Tara. Jag tycker att hon är
dynamisk och intressant. Jag tror verkligen på hennes rollfigur. Jag tror på att hon har haft en riktigt
svår barndom och att hennes mamma är alkoholist och att hon har varit utåtagerande
varit promiskuös och inte haft det känslomässiga stödet och inte riktigt vet
hur, du vet, hon ska älska sig själv för att det inte har funnits någon som riktigt älskat henne.
Så när den här onda gudalika varelsen maskerad som en vacker kvinna, som äter
*** kravmärkt mat, kommer och ger henne den emotionella kärleken och stödet
så kommer hon att falla för det, jag köper det.
Vad jag inte köper är att tyvärr, även om jag tycker att Tara är riktigt intressant
så är hon fortfarande den svarta sidekicken, hon är fortfarande den högljudda, pompösa, aggressiva, översexualiserade
svarta kvinnan. Lafayette, åh, du vet att vi alla älskar honom. Han är riktigt dynamisk och riktigt
intressant och rolig och har definitivt några riktigt bra repliker.
Men han är varenda stereotyp om svarta homosexuella män allt ihoprullat till ett litet fint paket och
det frustrerar mig konstant för vi vill inte förstärka de här stereotyperna,
vi vill avfärda dem och slå ner dem och göra riktigt intressanta och komplicerade,
djupa karaktärer som går utöver stereotyper, men NEJ, det kan inte True Blood göra.
Vi ser Layfayette när han jobbar i köket på Merlotes, men vid sidan om är han också
prostituerad, och han driver en egen porrsida och han är en langare.
Jag menar, på riktigt? Kan man kasta in fler stereotyper här?
Om man sätter Lafayettes rollfigur i en större kontext i True Bloods universum
så finns det inga andra svarta män och inga andra homosexuella män i huvudensemblen så han är
egentligen det enda vi får när det gäller alternativ sexualitet och svart manlig maskulinitet.
Erics rollfigur har utvecklats mer i säsong två och jag är ganska besvärad av
riktningen den har tagit. Så, i säsong ett så har vi etablerat honom som ett pompöst, arrogant
ganska tyst men väldigt mäktigt svin. Han bryr sig egentligen inte om människor särskilt
mycket de är bara leksaker för honom och han kan få vad han vill eftersom han
är den mäktigaste vampyren i området. Så i säsong två så börjar vi se lite mer av hans
känslor som när han är bekymrad över sin skapare och han gråter till och med, vilket jag tycker är
helt acceptabelt och riktigt bra att män gråter i tv, men jag tycker inte
att det ger oss rätt att känna sympati eller attraktion mot Eric. Jag tycker att han
fortfarande fortsätter att vara en förövare egentligen. Scenen där han lurar Sookie att dricka
hans blod påminner egentligen om sexuella övergrepp och tyvärr har inte det sexuella
övergreppet hanterats på ett respektfullt sätt. Så han tycker att det är helt okej och roligt att
han gjorde det där, Sookie är förbannad men vad ska hon göra? Och han får tillåtelse att emotionellt
förfölja henne. Jag tror att det är karaktärer som Eric i den scenen som jag beskrev, verkligen
påminner mig om att det finns människor bakom kulisserna som med avsikt skriver saker
och som får välja i vilken riktning dessa berättelser och rollfigurer tar och oftare
än inte så går de inte i den riktningen som fans vill att de ska göra.
Särskilt kvinnliga fans eftersom vi lever i konstant rädsla mot
oss på en daglig basis och vi behöver inte att det hanteras på tv
på ett väldigt negativt och avfärdande sätt.
Jag skulle förmodligen kunna fortsätta i timmar om specifika punkter som visar hur galet True Blood är
men jag lämnar er med de här godbitarna och jag tänker också bidra med några länkar till några riktigt
fantastiska artiklar som går in mer på djupet om ras och genus i True Blood.
"Jag vet inte vem du tror att du är men innan natten är över
vill jag göra dåliga saker med dig."