Tip:
Highlight text to annotate it
X
Översatt av: Overdrive
Jag ser inget, sir.
Varken Niobe eller Ghost syns till.
Bara blå piller.
-Ska vi försöka kontakta dem?
Meningslöst, de är borta.
-Ska vi dra oss tillbaka?
-Nej, kan skeppet flyga, behöver vi det.
-Jag befarade att du skulle säga det.
-Leta i varje rör, hål, spricka.
Sök så omfattande som möjligt,
så snabbt som möjligt.
-Kapten, rören kryllar av bläckfiskar.
-Ju förr vi hittar dem, desto bättre.
-Tänkte du ville ha lite och äta.
-Tack.
Någon förändring?
Nej.
-Hur mår han?
-Han klarar sig.
Åtminstone tills han vaknar.
-Vad menar du?
-Kaptenen har lite frågor att ställa.
Det är bäst att han har några bra svar.
Ser du märkena här?
De verkar självförvållade.
-Varför då?
-VDT:s kanske. Jag vet inte.
Men som jag sa, hoppas han
har en bra förklaring.
Roland, jag vill att du letar
igenom Matrix en gång till.
-Efter vad?
-Efter Neo.
Hur kan han vara i Matrix, sir?
Han är inte uppkopplad.
För min skull.
Det här bekymrar mig.
Vad då?
Hans neurala mönster ser inte ut
som någon som ligger i koma.
Det konstiga är att jag ser
de här mönstren hela tiden.
-Var?
-Hos någon som är uppkopplad.
Inte ett skit, nada.
Han är inte där.
-Vi har fått beräkningarna.
-Hur länge?
Beräknat på startpunkten och hastigheten
når maskinerna Zion om knappt 20 timmar.
Herren min skapare.
Då så, låt oss göra lite nytta.
AK, ta hand om holografin.
Mauser, främre och bakre
kanonerna ska vara bemannade.
-Se till att vi går på
så få motorer som möjligt.
-Hallå! Vi får ett samtal!
-Vad?
Hallå?
Det är Seraph.
Jag har besked från Oraklet.
Ni måste komma med det samma.
God morgon.
-Vem är du?
-Mitt namn är Sati. Ditt namn är Neo.
Pappa säger att du inte borde vara här.
Han säger att du måste vara vilse.
Är du vilse?
-Var är jag?
-Det här är tunnelbanestationen.
-Men det här är inte Matrix?
-Det är dit tågen åker.
Det är dit vi ska.
Men du kan inte följa med.
-Varför inte?
-Du får inte för honom.
-För vem?
-Tågmannen, jag gillar inte honom.
Men pappa säger att vi
måste göra som han säger.
Annars lämnar han oss här för alltid.
Morpheus, Trinity, Tack för att ni kom.
En sak jag lärt mig under åren är att
inget blir exakt som man tänkt sig.
-Vem är du?
-Jag är Oraklet.
Jag önskar det fanns ett enklare sätt,
men det finns det inte.
Jag beklagar att det här
var tvunget att hända.
Jag beklagar att jag inte kunde
sitta här såsom ni kommer ihåg.
-Men det var inte menat så.
-Vad hände?
Jag gjorde ett val och det
kostade mig mer än jag ville.
-Vilket val?
-Att hjälpa er att vägleda Neo.
Det svåra provet för alla val är att
vara tvungen att göra samma val igen-
-med vetskapen om vad det kostar.
Jag antar att jag är
ganska säker på valet-
-här är jag nu, igen.
-Vet du vad som har hänt Neo?
-Ja.
Han är fast på ställe mellan den
här världen och maskinvärlden.
Länken styrs av ett program
som kallas Tågmannen.
Han använder det till att smuggla
program in och ut från Matrix.
Om han hittar Neo innan er,
kommer våra val att bli svåra.
-Varför?
-På grund av Tågmannens arbetsgivare.
Merovingern.
Han har satt ett pris på era liv.
Ni måste hela tiden vara försiktiga.
Seraph vet hur man hittar Tågmannen,
han följer med er.
Han har skyddat mig i flera år.
Jag hoppas han kan
göra det samma för er.
Följ med mig.
Orakel.
Jag vet, Morpheus.
Jag kan se att du tvivlar,
fylld med osäkerhet.
Efter allt som har hänt, hur kan
du förvänta dig att jag ska tro dig?
Det gör jag inte.
Jag förväntar mig det jag
alltid har förväntat mig.
Att du ska bestämma dig.
Tro på mig eller inte.
Allt jag kan säga är att din vän är
illa ute och behöver din hjälp.
Han behöver hjälp från oss alla.
-Kommer du ifrån Matrix?
-Ja. Nej.
-Jag menar förut.
-Varför åkte du där ifrån?
-Jag var tvungen.
-Jag måste också lämna mitt hem.
Sati, kom hit.
Lämna den stackars mannen ifred.
Ja, pappa.
Ursäkta, hon är väldigt nyfiken.
-Jag känner igen dig.
-Ja, från fransmannens restaurant.
Jag heter Rama-Kandra. Det här är
min fru Kamala. Min dotter Sati.
-Vi är hedrade att träffa dig.
-Ni är program.
Ja! Jag är systemets ledare
för återvinningsoperationer.
Min fru är en interaktiv programmerare.
Hon är mycket kreativ.
Vad gör du här?
Du hör inte hemma här.
Kamala! Jag ber om ursäkt.
Min fru kan vara väldigt rättfram.
Det är ingen fara.
Jag kan inte svara på det.
-Jag vet inte ens var "här" är.
-Det här stället är ingenstans.
Det finns mellan din
värld och vår värld.
-Vem är Tågmannen?
-Han jobbar för fransmannen.
-Hur visste jag att du skulle säga det?
-Fransmannen glömmer inte eller förlåter.
-Känner du honom?
-Jag vet bara vad jag behöver veta.
Jag vet att om du vill ta något
från vår värld till din värld-
-som inte hör hemma där,
måste du gå till fransmannen.
-Är det vad du gör här?
-Rama, sluta!
Jag vill inte vara grym. Han kanske
aldrig får se någon igen i hela sitt liv.
-Förlåt. Du behöver inte besvara frågan.
-Nej, det gör inget.
Svaret är enkelt.
Jag älskar min dotter väldigt mycket.
Hon är det finaste jag någonsin sett.
Men därifrån vi kommer räcker inte det.
Varje program som
skapas måste ha ett syfte.
Om inte, så tas det bort.
Jag gick till fransmannen
för att rädda min dotter.
-Du förstår inte?
-Jag har bara inte...
Hört ett program som talar om kärlek.
-Det är en mänsklig känsla.
-Nej, det är ett ord.
Det viktiga är vad
ordet kopplas till.
Jag ser att du är kär.
Kan du säga mig vad du skulle göra
för att upprätthålla den kopplingen?
Allt.
Kanske orsaken till att du är här inte
är så olik orsaken till att jag är här.
Det är han.
-Bort! Håller er borta från mig!
-Vi vill inte ha bråk.
-Ge fan i mig!
-Vi behöver din hjälp.
Jag kan inte hjälpa er.
Ingen kan hjälpa er.
Åh, nej.
Fan också.
-När ska tåget komma?
-Det är redan försenat.
Det är inte likt
Tågmannen att vara försenad.
-Tror du det har något med mig att göra?
-Jag vet inte.
Vem skulle veta det?
Bara Oraklet.
-Känner du Oraklet?
-Alla känner Oraklet.
Jag pratade med henne innan
jag mötte fransmannen.
Hon lovade att hon skulle ta hand
om Sati när vi tagit farväl.
Farväl?
-Följer du inte med henne?
-Det är omöjligt.
Uppgörelsen med fransmannen
gäller bara vår dotter.
-Vi måste återvända till vår värld.
-Varför?
-Det är vår karma.
-Tror du på karma?
Karma är ett ord, som kärlek.
Ett sätt att säga:
"Vad jag ska göra här".
Jag är inte upprörd över min karma.
Jag är tacksam för den.
Tacksam för min fru,
för min dotter.
De är gåvor, så jag gör det
jag måste för att hedra dem.
-Pappa, tåget!
-Ja! Ta din väska! Fort!
Kan jag ta den åt dig?
Visst.
Skynda er! Jag är sen!
-Vem är du?
-Han är en vän.
Jag känner igen dig.
-Så det var det de ville.
-Jag måste tillbaka.
Jag betalar vad du än begär. På ett eller
annat sätt ska jag med det där tåget.
Nej, nej. Du ska stanna här
så länge Merovingern vill.
Känner jag honom rätt, får du
stanna här väldigt länge.
-Jag vill inte skada dig.
-Du förstår inte.
Det är jag som byggt det här stället.
Här är det jag som bestämmer reglerna.
Här är det jag som hotar.
Här, är jag Gud.
Gå ombord annars får ni
stanna kvar här med honom.
Vi borde åka tillbaka till Oraklet.
Hon vet vad vi ska göra.
Nej. Vi vet vad vi måste göra.
Helvete!
Du måste skoja.
Herrejävlar, det är Wingless.
Jag förstår.
Du är redo att dö.
Jag måste prata med honom.
Enda sättet du kommer igenom den
här dörren är över min döda röv.
Låt ske.
Inga vapen är tillåtna i klubben.
På botten finns det en garderobsflicka.
Om vi har tur, finns det en
man som kollar efter vapen.
-Och om vi har otur?
-Finns det många män.
Kan jag ta din... herregud.
Vad i helvete?
Det kan inte vara sant.
Hallå!
Den förlorade sonen är tillbaka.
Är du här för belöningen, Seraph?
Säg mig, hur många kulor
finns det i de där vapnen?
Jag vet inte,
men de räcker nog inte.
-Vi vill bara prata.
-Jaså?
Det är jag säker på. Ni har kämpat
genom helvetet för att göra det.
Jag säger som så...
Lägg ner vapnen och jag lovar
er en trygg väg ut härifrån.
-Alla tre.
-Ja.
Självklart.
Vem kunde ana att vi skulle träffas
så snart efter vårt senaste möte?
Ödesgudinnorna är för vänliga.
Eftersom du, min lille Judas,
har fört dem hit-
-antar jag att spåkvinnan
har hittat ett nytt skal.
Vilken besvikelse, men inte oväntat.
Jag hoppas dock att hon har
varit duktig och lärt sig läxan.
Och kommer ihåg att det finns inga
handlingar utan konsekvenser.
Och om du tar något från mig
måste du betala priset.
Vet du varför vi är här?
Vad är det för fråga? Så klart jag vet.
Det är mitt jobb att veta.
Vissa kanske tycker att det är ett
konstigt sammanträffande, men inte jag.
Jag är nyfiken på
hur det hela gick till.
-Vet ni det?
-Nej.
Inte?
Trodde väl inte det.
-Men det är bäst att fråga.
-Vi vill göra en affär.
Alltid rakt på sak.
Jag har något ni vill ha.
För att göra en affär,
måste ni ha något jag vill ha.
Och det råkar det finnas.
Något som jag velat ha
ända sedan jag kom hit.
Det sägs att de inte kan tas.
-De kan bara ges.
-Vad då?
Oraklets ögon.
Jag har sagt det förut, det går inte
att fly undan naturens gång.
Naturen som har fört er till mig.
Där vissa ser tillfälligheter,
ser jag konsekvenser.
Där andra ser möjligheter,
ser jag kostnader.
Ge mig Oraklets ögon.
Så får ni er frälsare.
Det låter som en extremt
rimlig och sjyst affär.
Ja? Nej?
Jag har inte tid med sånt här.
Vill du göra en affär?
Vad säger du om det här?
Du ger mig Neo eller så
dör vi alla, här och nu.
Intressant affär.
Du är verkligen redo att dö för honom.
-Tro mig.
-Hon gör det.
Om hon måste,
dödar hon oss alla.
Hon är kär.
Det är anmärkningsvärt hur snarlikt
kärlek är jämfört med galenskap.
Tiden är ***.
Hur blir det Merv?
Du har tagit dig hit.
Du kan ta dig härifrån.
Är ni klara?
Nästan, de har ganska gammal
kod här, vi jobbar på det.
-Hittade ni Neo?
-Ser ni honom inte?
-Nej. Vi såg något men
kunde inte säga vad det var.
Jag kan inte åka än.
Jag måste träffa henne.
Nu?
Det är min sista chans.
Så där, det är hemligheten.
Du måste använda händerna.
-Varför?
-Kakor behöver kärlek som allt annat.
Neo!
Jag hoppades vara färdig
med de här innan du kom.
Sati, raring, det är nog
dags att provsmaka nu.
Ta bunken till Seraph och
kolla om de är klara.
Okej.
-Jag är glad att du tog dig ut.
-Jag också.
Känner du igen mig?
-En del av dig.
-Ja, det är så det funkar.
En del förlorar man,
en del får man behålla.
Jag känner fortfarande inte
igen mig själv i spegeln, men...
Jag gillar fortfarande godis.
Nej, tack
Minns du hur du var
första gången du kom hit?
Nervös som en vessla.
Titta på dig nu.
Du överraskade mig, Neo.
Det gör du fortfarande.
Du gav mig några överraskningar också.
Jag hoppas jag hjälpte dig.
Du hjälpte mig hit,
men min fråga är varför?
-Vart är vi på väg? Var slutar det?
-Det vet jag inte.
-Vet du inte eller säger du det inte?
-Som jag sa innan...
-Ingen kan se bortom ett val som de
inte förstår. Och då menar jag ingen.
-Vilket val?
-Det spelar ingen roll.
Det är mitt val. Jag har mina val,
såsom du har dina.
Innefattar det vad du ska berätta
för mig och inte berätta?
-Naturligtvis inte.
-Varför sa du inget om Arkitekten?
Varför sa du inget om
Zion och de som kom före mig.
-Det var inte dags för dig att veta.
-Vem bestämde att det inte var dags?
Du vet vem.
Känn dig själv.
Det gjorde jag.
Då tror jag det är dags för
mig att få reda på lite mer.
Det gör jag också.
Hur separerade jag mitt medvetande
från min kropp utan att vara uppkopplad?
Säg hur jag stoppade fyra
sentineller genom att tänka det.
Säg bara vad fan det
är som händer med mig.
Den Utvaldes krafter sträcker
sig bortom den här världen.
Den sträcker sig härifrån hela
vägen till därifrån det kom.
-Vart?
-Källan.
Det du kände när du rörde vid
sentinellerna. Men du var inte redo.
Du borde vara död. Men tydligen
var du inte redo för det heller.
Arkitekten sa att om jag inte återvände
skulle Zion gå under vid midnatt.
Snälla. Du och jag kanske inte
kan se bortom våra egna val-
-men han kan inte se förbi något val.
-Varför inte?
-Han förstår dem inte.
För honom är det bara
variabler i en ekvation.
En i taget måste varje
variabel lösas och räknad.
Det är hans uppgift.
Att ballansera ekvationen.
-Vad är din uppgift?
-Få ekvationen ur balans.
-Varför? Vad är du ute efter?
-Jag vill ha det samma som du.
Och jag är redo att gå lika
långt som du är för att få det.
Slutet på kriget.
-Kommer det att ta ***?
-På ett eller annat sätt.
Går det att rädda Zion?
Jag beklagar, jag har inget
svar på den frågan, men...
Om det finns ett svar finns det
bara ett ställe du kan hitta det på.
-Var?
-Du vet var.
Om du inte kan hitta svaret-
-då befarar jag att det inte blir
någon morgondag för någon av oss.
Vad ska det betyda?
Allt som har en början...
...har ett ***.
Jag ser slutet närma sig.
Jag ser hur mörkret sprider sig.
Jag ser död.
Det är bara du
som kan stoppa honom.
Smith.
Mycket snart, kommer han att ha
kraften att förstöra den här världen.
Men jag tror inte
han nöjer sig med det.
Han slutar inte förens allt är borta.
-Vad är han?
-Han är du.
Din motsats. Din motpol.
Resultatet av att ekvationen
försöker balansera sig själv.
-Om jag inte kan stoppa honom?
-På ett eller annat sätt-
-kommer kriget att ta ***.
I natt, ligger båda världarnas
framtid i dina händer eller i hans.
Hur mår du?
Är allt som det ska?
Jag behöver lite tid.
-Det ante mig.
-Kapten Roland.
-Vad är det Maggie?
-Det är Bane. Han är vid medvetande.
Bra. Han kanske har några svar.
Jag gillar den lukten.
Jag kommer att sakna den.
-Orakel.
-Jag vet.
Sati, raring...
-Ta några kakor och följ med Seraph.
-Får jag komma tillbaka?
-Det skulle jag också vilja.
-Då ses vi i morgon.
Jag hoppas det.
Jag är rädd.
Kom.
Han följer efter oss.
Ser man på, det var länge sedan.
-Att jaga dig är som att jaga ett spöke.
-Jag har besegrat dig förut.
Det är sant, men som du ser,
läget är lite annorlunda nu.
Du måste vara den sista flyktingen.
-Oraklet berättade om dig.
-Jaså?
-Vad sa hon om mig?
-Att du är elak.
Jag är inte så elak,
när man väl lärt känna mig.
Det stora och mäktiga Oraklet,
så möts vi till ***.
Jag antar att du har
väntat på mig, visst?
Oraklet blir aldrig överraskat.
Hur skulle hon bli det, hon vet allt.
Om det är så, varför är hon här?
Om hon visste att jag var på väg...
Varför åkte hon inte?
Du kanske visste att jag
skulle göra så eller kanske inte.
Om du visste det, betyder det
att du bakade kakorna-
-och placerade tallriken
där avsiktligt, i ett syfte.
Vilket betyder att du också
sitter där avsiktligt, i ett syfte.
Vad har du gjort med Sati?
Kakor behöver kärlek,
som allt annat.
Din skitstövel.
Det skulle du veta, mamma.
Gör det du kom hit för att göra.
Ja, frun.
Jag önskar att jag kunde hjälpa till.
Jag minns ingenting.
Hur är det med märkena på din arm?
De är mer än en dag gamla.
Ja, helt klart.
Det har du rätt i.
De ser ut att kunna
vara självförvållade.
Men, varför skulle jag
göra så på mig själv?
Om inte, det är klart,
jag inte var mig själv.
Men om jag inte är jag,
vem är jag då?
-Är han VDT-testad?
-Ja, det var negativt.
Men han har ovanlig neural aktivitet.
Onormal excitation mellan
synapser och tecken på trauma-
-med färsk fibrotisk
ärrbildning på hjärnbarken.
Jag vill veta sanningen vad som
än krävs. Få honom att minnas.
-Vi har hittat henne!
-Logos?
-Ja, sir.
-På tiden vi fick lite goda nyheter.
Hittat några tecken på liv?
Nej. Inte än.
-Skeppet då?
-Holografin säger att skrovet är helt.
-Gå ner och behåll en man i bakre tornet.
-Ja, sir.
Gör en fullständig undersökning
av skeppet så snabbt som möjligt.
Försiktigt.
Bläckfiskarna är opålitliga.
Kan vara en fälla.
Vad var det?
Ni kan lägga undan det där,
allt hon behöver är lite starthjälp.
-Niobe.
-Morpheus.
-Är du oskadd?
-Ja, det är ingen fara.
Vi visste inte vad som hände efter...
-Jag beklagar.
-Det är ingen fara.
Jag är glad att se dig också.
-Fick ni ut Neo?
-Ja.
-Hur visste du om det?
-Oraklet.
-Har du träffat henne?
-Just innan vakterna hittade oss.
-Vad sa hon till dig?
-Det hon brukar säga.
Precis vad jag behövde höra.
Om minde än tolv timmar borrar
maskinerna sig in i dockningsstationen.
Simuleringarna visar att när
maskinerna väl tagit sig in staden-
-minskar våra chanser
att överleva drastiskt.
Vårt primära mål är att förstöra
grävarna inne i dockningsstationen.
Lyckas vi med det, kanske vi kan
förhindra att de når staden.
Annars är den enda platsen att placera
ett effektivt försvar vid templets igång.
Det är tillräckligt trångt för
att tvinga in dem i en flaskhals-
-vilket gör att vi kan koncentrera
resterna av vårt försvar.
Vi har hört att du har
begärt in ytterligare frivilliga.
Det stämmer.
Exakt hur stor styrka tänker du
skicka till dockningsstationen?
Just nu, hela APU-truppen
och halva infanteriet.
-Halva infanteriet?
-Om jag fick bestämma-
-skulle jag ta varje man, kvinna
och barn, ge dem ett vapen-
-och skicka dem raka vägen
till dockningsstationen.
Det är kanske lika bra att det
inte är du som bestämmer.
-Det får tiden utvisa.
-En sista fråga.
Har ni hört något från Nebuchadnezzar?
Nej, och det finns ingen anledning
att tro att vi kommer göra det.
Kanske det.
Men vi kan hoppas.
Hopp är en lyx jag inte har tid med.
-Zee, vad gör du?
-Gör granater.
De evakuerar den här nivån,
vi måste iväg.
-Jag följer inte med.
-Vad?
De har bett om frivilliga som
ska försvara dockningsstationen.
Vänta här.
Jag vet hur du känner,
men du kan inte göra så här.
-Jag måste.
-Varför?
För att jag älskar honom.
Jag älskar honom så
som han älskar mig.
Om vi var där uppe och han här,
vet jag vad han skulle göra.
Men det är självmord.
Det är vansinnigt.
Kanske det.
Tänk dig att det gällde Dozer-
-enda chansen att du skulle få se honom
igen var att försvara dockningsstationen.
Vad skulle du göra?
Göra granater.
Vad fan är det som pågår här?
En olycka, sir.
Jag såg inte.
-Vem i helvete är du?
-Jag är frivillig, sir.
Vad gör en kapselfödd trådnacke
som du frivilligt i min arme?
Jag vill göra mitt, sir!
Vi måste försvara dockningsstationen.
-Hur gammal är du?
-18 år.
Om du hade sagt 16 år
hade jag kanske trott på dig.
-Okej, jag är 16 år.
-Lägsta ålder är 18 år. 16 duger inte.
Maskinerna struntar i hur gammal jag är.
De dödar mig vilket som.
Det är då jävla sant.
Ge mig en chans, sir.
Jag sviker dig inte.
Gör du det, får jag och
maskinerna en sak gemensamt.
Slå på tändningen.
Hon lever igen.
Ska vi fixa en uppkoppling
för att ladda om mjukvaran?
Ja, det vore toppen. Du kan rengöra
vindrutan när du ändå håller på.
Uppkopplingarna är klara,
jag tar henne online igen.
Ser bra ut, förutom...
-Det är något fel på Matrixutmatningen.
-Nej, då. Du ser samma sak som vi.
-Vad fan är det som händer?
-Vad det än är, så kan det inte vara bra.
Maskinerna har tagit korsning 21.
Som jag ser det, om vi
går ner och sänder här-
-vid korsning 153, kan vi
kanske överraska dem.
Vi går först, så djupt vi kan
och skjuter vi vår EMP.
Förhoppningsvis blir hålet tillräckligt
stort för dig att komma igenom.
Det är inte snyggt, men som jag
ser det är det enda vägen tillbaka.
Nej, det är det inte. Det finns en
annan väg. En underhållsledning.
Den går ner här.
1000 meter hitom korsning 21.
Om vi har tur kan vi smyga ner
där utan att dem märker det.
Det är en maskinledning.
-Ingen kan köra där.
-Jag kan.
-Skitsnack.
-Jag har gjort det.
-Det var länge sedan.
-Jag sa att jag kan göra det.
Än sen? Om du kan, är du ensam om det.
Vi kan inte följa efter dig.
Hej.
Jag vet att vi har tiden emot oss.
Jag beklagar att jag dröjde så länge.
-Men jag ville vara säker.
-Säker på vad?
-Jag vet vad jag måste göra.
-Vad då?
Det finns inget enkelt sätt att
säga det här, så jag säger det bara.
-Jag måste ta ett av skeppen.
-Vad?
För att åka vart?
Till maskinstaden.
Jag vet att det är svårt att förstå.
-Nej, du har bara tappat förståndet.
-Jag måste ändå åka.
Du klarar det aldrig. På 100 år har
ingen kommit närmare än 100 kilometer.
-Du klarar det aldrig.
-Jag måste försöka.
-Har Oraklet sagt åt dig att göra det?
-Nej.
Det här är dumdristigt, men om du
vill ta livet av dig själv, gör det.
Men gör det utan att slösa
bort ett av våra skepp.
-Du måste tro på mig, jag måste åka.
-Skitsnack!
Jag är befälhavare på det här skeppet,
jag bestämmer vart det måste åka!
Skeppet hamnar i helvetet långt
innan du får ta det någonstans.
-Han kan ta mitt.
-Så kan du inte göra.
Tänk inte ens på att säga vad jag ska
göra med mitt skepp efter det lilla talet.
-Men för guds skull, Niobe.
-Jag kör det här, han kan ta mitt.
Åker vi inom en timme borde vi nå
Zion samtidigt som maskinerna.
Det är en lika bra plan som någon annan.
Det är slöseri. Satans slöseri.
Två skepp, två riktningar.
Det låter väl förståndigt,
inte sant Morpheus?
-Du har aldrig trott på den Utvalde.
-Det gör jag fortfarande inte.
Varför gör du det här då?
Jag tror på honom.
Tack.
-Vad är det till för?
-Hjälper dig att slappna av.
Gör det lättare för dig att minnas.
Men om jag inte vill minnas?
-Varför skulle du inte vilja det?
-Tänk om jag avfyrade EMP:n?
Tänk om jag förstörde skeppen-
-och är ansvarig för alla
de där människornas död?
Om jag gjorde det-
-skulle jag inte vara
särskilt säker här, eller hur?
Det skulle så klart inte vara
särskilt säkert för dig heller.
Jag är klar.
Trinity.
Det är något jag måste berätta.
Det är något du måste förstå.
Jag vet att det är
meningen att jag ska åka.
Men förutom det...
Jag vet inte...
Jag vet. Du tror inte
att du kommer tillbaka.
Jag visste det i ögonblicket du sa
att du måste åka. Jag såg det på dig.
Precis som om du visste
att jag tänkte följa med dig.
-Jag är rädd.
-Jag också.
Det tog mig tio minuter
att ta på mig en känga.
Jag kan säga dig en sak.
För sex timmar sedan,
sa jag åt Merovingern-
-att jag var redo att göra
vad som helst för dig.
Vet du vad som har ändrats
de senaste sex timmarna?
Nej.
Inget.
-Har du lastat klart ammunitionen?
-Så gott som.
Då kör vi, vi har ont om tid.
-Lämnar du inte kvar något?
-Han sa att de inte behövde det.
Jag säger inte hej då,
jag säger lycka till.
Tack.
Jag hoppas du vet vad du gör.
Jag också.
Det har varit en ära, sir.
Nej, äran är fortfarande min.
-Vi är klara, sir.
-Det var fan på tiden.
Vi är redan sena, så stå på.
Hej då, älskling.
Ta väl hand om dem.
Klar?
Motorn startar inte.
Måste vara en säkring. Jag kollar.
Jag borde ha anat att
han skickar sin subba först.
Ingen har klarat sig så länge som du.
Varje gång trodde jag var den sista.
Jag var säker på att vi hade dig,
men du lyckades alltid smita undan.
Det är svårt att förklara
hur förargligt det kan vara.
Vad pratar du om?
Jag kommer nog att njuta av att döda
dig lika mycket som att döda honom.
Neo, det är Bane!
Han är psykotisk!
Det kommer du att få sota för.
-27 kilometer kvar.
-Kapten, vi har ett nödläge.
-Vad är det?
-Det är Maggie.
-Hon är död, mördad. Det var nog Bane.
-Förbannat också.
Jag visste det. Jag visste
att han inte var riktigt klok.
Han avfyrade EMP:n. Förbannat,
jag skulle ha pryglat fram sanningen.
Vi har letat överallt.
Han finns inte här.
-Jag vet var han är.
-Logos.
-Vi måste vända om.
-För sent.
-Tänk om de behöver hjälp?
-Det är för farligt.
-Varför?
-Är dem döda kontrollerar han EMP:n.
I nuläget får de klara sig själva.
Precis som vi.
Mr Anderson.
Du är lika förutsägbar i den
här världen som i den andra.
-Vad?
-Han har tappat förståndet.
Det kan verka så,
men mr Anderson och jag vet-
-att allt inte är vad
det ser ut att vara.
Förvirrad mr Anderson?
Det blir snart uppenbart.
Tack för att du hämtade vapnet.
Lägg det där.
Gör det inte.
-Skjut, skjut nu.
-Ja, skjut. Stek oss. Bränn oss levande!
Gör det! Om inte så dödar han oss båda.
Titta på honom. Han vet att han
borde göra det, men han gör det inte.
-Han kan inte.
-Gör det.
Backa undan och vänd dig om.
Släpp henne.
Känns det här igen?
Vi har varit i den här
situationen förut, minns du?
Det gör jag. Det är allt jag tänker på.
-Vem är du?
-Känner du fortfarande inte igen mig?
Jag erkänner, det är svårt att tänka sig,
omsluten i det här ruttna stycket kött.
Stanken av det i varje andetag,
ett kvävande moln som inte går att fly.
Vidrigt.
Titta så patetiskt ömtålig den är.
Inget så här svagt är menat att överleva.
-Vad vill du?
-Jag vill det du vill.
Ja. Just det mr Anderson.
Titta bortom kroppen.
Se igenom det mjuka gelatin i de här
slöa koögonen och skåda din fiende.
-Nej.
-Jo, mr Anderson.
-Det kan inte vara.
-Det finns ingenstans jag inte kan gå.
Ingenstans jag inte hittar dig.
-Det är omöjligt.
-Inte omöjligt.
Oundvikligt.
Farväl, mr Anderson.
Den här måste det vara.
Åh, nej!
Jag önskar du kunde se
dig själv, mr Anderson.
Den blinde Messias.
Du symboliserar alla av
ditt slag, mr Anderson.
Hjälplös.
Patetisk.
Bara väntar på att någon
ska göra *** på ditt lidande.
Jag kan se dig.
Det är inte över, mr Anderson,
det är inte över.
-Trinity!
-Neo.
Åh, nej. Dina ögon.
Jag klarar mig.
Det är ingen fara, Trin.
Men jag tror att du får köra.
Seismiska beräkningar tyder på
22 minuter till genombrott.
De kan inte veta att vi inte har
någon EMP. De måste attackera i vågor.
Koncentrera försvaret på grävarna.
Beordra APU:erna att inta position.
Ja, sir.
Då så!
Nu gäller det!
Ni känner mig, så jag säger
det här så enkelt som jag kan.
Om det är tid för oss att dö,
så är det tid för oss.
Allt jag begär är: Om vi måste
ge de här jävlarna våra liv-
-ska de få ett helvete innan.
-Är du rädd?
-Ja, för fan.
Vi gör så här.
Så länge du laddar,
fortsätter jag att skjuta.
Avgjort.
-Herre Jesus, titta på det där.
-Tyst.
-Hur långt är det till öppningen?
-1.4 kilometer.
-Vi genererar för mycket värme.
-Ghost, stäng av alla hjälpsystem.
-Manuell styrning, slå av fyra motorer.
-Då går vi i backen.
-Försiktigt.
-700 meter.
Om vi bara kommer tillräckligt nära.
600 meter.
Där.
Helvete!
-Gör er beredda, nu kommer dem.
-Ge mig full effekt, alla system!
Bemanna kanonerna!
Ghost, du är den bästa skytten, följ
med dem. Morpheus du tar hans plats.
Jag kommer, älskling.
Nu kommer de.
-Sakta ner, det är inte Logos!
-Håll kvar lunchen, nu åker vi.
Herregud, visste inte att
skeppet kunde göra så där.
Genombrott!
De är igenom!
Gör er beredda!
För Zion!
Helvete.
Vi drar.
Ladda om!
Ladda om nian!
Iväg!
Se upp vänster!
Låt dem inte komma undan!
Zuka!
Herregud!
Var i helvete är infanteriet?
Den jävla maskinen ska förstöras!
Gräv det här.
Satan!
-Nästa grävare är vid hålet!
-Förbannat.
Hon har en tjock röv.
-Håll dem borta!
-De är hur många som helst.
-Kapten, ser du det?
-Det är ute efter radion, stoppa dem!
Helvete!
Ta tag i mitt bälte.
Ge mig fritt skottfält.
Helvete!
-Det kommer något!
-Det kommer jättemånga!
-Ja, men den här är annorlunda!
-Vad?
Jag tror det är en av våra.
-Det är omöjligt.
-Holografin försöker bekräfta.
-Kontakta dem. Jag vill ha åtkomstkoder.
-Vi försöker, inget svar.
Det är ett trick. Det är inte en
av våra, det kan det inte vara.
Det är en mekanisk ledning,
ingen kan flyga där.
-För och akter, 30 grader på 80 procent.
-30 grader 80.
-Styrbord 60 grader, 20 procent.
-60 grader.-Fan! Häng med!
-Jag försöker!
-Holografin bekräftar, det är Hammer.
-Hur är det möjligt?
Skeppet är under attack. Med nuvarande
hastighet når den port 3 om 12 minuter.
Deras EMP skulle kunna slå
ut varenda sentinel där inne.
Den skulle slå ut mer än så.
Hela vårt försvarssystem skulle slås ut.
Avfyrar vi en EMP där inne
förlorar vi dockningsstationen.
Vi har redan förlorat den.
Öppna porten.
Port 3 svarar inte!
Den är ur funktion!
Vi har förlorat kontrollen!
Vi kan inte öppna den!
Där är utgången.
På min signal, ge mig full effekt.
90 grader nedre styrbord.
Full effekt.
90 grader.
Nu!
Håll ihop.
Kvinna, du kan verkligen köra.
Vi är inte hemma än.
Hur går det med porten?
Det finns sentineller innanför.
Kommer vi för sent?
-Hur många APU:s fungerar?
-Tretton, sir.
Ge mig den som är närmast port 3.
-Ladda om!
-Han pissar metall.
Iväg!
Se upp! De svänger runt!
Bakom dig!
Den har fastnat!
Strunta i det!
Stick härifrån!
Fixade det!
Kapten Mifune.
De kommer.
De kommer.
-Hammer.
-Vad?
Du måste öppna porten.
Klipp av motvikterna.
Du klarar det.
Skynda. Det är ont om tid.
Kapten, jag slutförde aldrig träningen.
Inte jag heller.
-Slå av den!
-Stäng av mataren!
Vi klarar det inte.
Vi måste avfyra EMP:n nu.
Kom igen, någon, snälla.
Håll vikten framåt.
Lätt som en fjäder.
Holografin visar att Kapten Mifunes
APU rör på sig mot port 3.
Tryck inte för hårt.
-Mifunes APU nådde just fram till port 3.
-Hur länge?
Två minuter till kollision.
-Kapten Mifune, hör du mig?
-Radion är nog död, sir.
Mifune, det är Lock.
Jag vet inte om du kan höra mig,
men om du kan det...
Hammer kommer om två minuter.
Du har två minuter på
dig att öppna porten.
Link.
Gå upp och ladda EMP:n!
Gör det.
Neo, jag tror.
-Ja!
-Klarar vi det?
Vi har inte kommit så här långt...
Nästan hemma...
Slå på den, Link!
-Du gjorde det.
-Nej.
Vi gjorde det.
Du är en jävligt bra pilot.
Vissa saker förändras aldrig.
Men vissa gör det?
Lyckligtvis...
...gör vissa saker det.
Link!
-Zee?
-Link!
Jag visste att du skulle komma.
Jag lovade.
Du har den på dig.
Skojar du?
Jag tänker aldrig ta av den.
Tre kaptener, ett skepp.
Jag antar att de andra skeppen förlorades
under lika meningslösa omständigheter.
-Trevligt att se dig också, Jason.
-Rådet förväntar sig en förklaring.
Ursäkta att jag inte deltar, men jag
måste försöka lösa den här katastrofen.
Har jag missat något? Jag trodde att
vi just räddade dockningsstationen.
Det är problemet med er. Ni kan inte
tänka längre fram än fem minuter.
EMP:n slog ut nästan all
utrustning och alla APU:er.
Om jag var maskinerna,
skulle jag skicka hit varje sentinel nu.
Räddat dockningsstationen?
Du har serverat den på ett silverfat.
Kom igen, skär av den.
Bryggan är rensad.
Hör du?
-Fixa den kabeln! Systemet ska upp igen!
-Dockningsstationen. De har inkommande.
Beordra full reträtt.
Försegla trumman. Nu.
Skynda er!
Herren min skapare.
-Det är klart.
-Gör det.
Ditt drag.
Du gav dem ditt skepp?
-Det stämmer.
-Med vetskap om vad han tänkte göra?
Och Oraklet sa inget om det?
Hon sa att Neo skulle behöva min hjälp
och valet var mitt om jag skulle hjälpa.
Men hur stor chans har ett enda skepp
mot deras försvarssystem?
Ingen. Det är helt omöjligt.
Men han lyssnade inte.
Han ville inte ens ha någon ammunition.
Han var helt från vettet.
Nej, det var han inte.
Neo gör det han tror att han måste.
Jag vet inte om han gör det rätta.
Jag vet inte om han når maskinstaden.
Om han gör det, vet jag inte vad
han kan göra för att rädda oss.
Men jag vet att så länge det
finns minsta liv i honom...
...ger han inte upp.
Det kan inte vi heller göra.
Temperaturen sjunker.
Nu kör vi.
Vi är ovanför fälten, eller hur?
-Hur vet du det?
-Jag känner dem.
Där borta.
Där är vår väg. Ser du?
Tre ledningar.
-Kraftledningar.
-Följ dem.
-Vad gör dem?
-Jag vet inte.
-Fan också.
-Vad gör vi nu?
Det är bara en tidsfråga.
Maskinerna kommer att bryta
igenom stadens väggar.
Jag rekommenderar att rådet förenar
sig med de andra inuti templet.
-Hur länge har vi?
-Två timmar, kanske mindre.
Vi har befäst ingången med tillräckligt
mycket artilleri för ett sista motstånd.
Förutom det finns
det inget mer att göra.
Tror du vi har någon
chans att överleva?
Om jag vore du
skulle jag inte fråga mig det.
Jag skulle fråga honom.
-Varför då?
-Det är han som tror på mirakel.
Bergen där borta.
Där är det.
-Ser du vad som finns där?
-Ja.
Om du säger att vi
klarar det tror jag dig.
Vi klarar det.
Vi måste.
Sentineller.
Det är för många!
Har dig!
-Jag behöver hjälp!
-Jag kan inte besegra dem.
-Vad ska vi göra?
-Stig, ovanför dem.
-Vad?
-Himmelen! Det är enda chansen.
Uppåt blir det.
Vad vackert.
Slå på tändningen.
Skeppet kommer att starta.
Igen, långsammare.
Nu!
Trin?
Trinity?
-Jag är här.
-Var?
Här.
Vi klarade det.
Du sa att vi skulle det.
Det är otroligt.
Ljus överallt.
Som om allt var byggt av ljus.
Jag önskar du kunde se det jag ser.
Du har redan visat mig så mycket.
Vad är det, Trinity?
Vad är det?
Jag kan inte följa med dig.
-Jag har kommit så långt jag kan.
-Vad?
Åh, nej.
Nej.
Det är ingen fara.
Det är dags.
Jag har gjort allt jag kan göra.
Nu måste du göra resten.
Du måste avsluta det.
Du måste rädda Zion.
Jag kan inte.
-Inte utan dig.
-Jo, det kan du.
Det kommer du.
Jag tror det.
Det har jag alltid gjort.
Trinity.
Trinity, du får inte dö.
Du får inte.
Jo, det får jag.
Du tog mig tillbaka en gång.
Men inte den här gången.
Minns du...
...på taket, efter att du fångat mig...
...det sista jag sa till dig?
Du sa, "Förlåt mig".
Jag önskar jag inte sa det.
Det var min sista tanke.
Jag önskade jag fick en chans till...
...att säga vad som
verkligen betydde något.
Att säga hur mycket jag älskade dig.
Hur tacksam jag var för varje
stund tillsammans med dig.
Men när jag visste vad jag
ville säga, var det för sent.
Men du tog mig tillbaka.
Du uppfyllde min önskan.
En chans till att säga
vad jag vill säga.
Kyss mig.
En sista gång...
Kyss mig.
Ställ ammunitionen där den ska vara!
Du får bara en chans.
Få den där jäveln på plats!
-Skynda på.
-Kör!
Neo, ska du göra något,
gör det fort.
Jag ber bara att få säga
det jag kom för att säga.
Sedan, gör som ni vill,
jag kommer inte att hindra er.
Tala.
Ni har inte längre kontroll över
spridningen av programmet Smith.
Han kommer att sprida sig här
på samma sätt som i Matrix.
Ni kan inte stoppa honom.
-Men jag kan.
-Vi behöver inte dig!
Vi behöver ingenting!
Om det stämmer, har jag begått ett
misstag och ni borde döda mig nu.
Vad vill du ha?
Fred.
Vad gör dem?
Vad gör du?
Morpheus!
Och om du misslyckas?
Det gör jag inte.
Neo.
Han kämpar för oss.
Mr Anderson, välkommen tillbaka.
Vi har saknat dig.
Gillar du vad jag har gjort med stället.
Det tar *** ikväll.
Jag vet. Jag har sett det.
Därför kommer resten av mig
bara att njuta av föreställningen-
-för vi vet redan att jag
kommer att besegra dig.
Känner du det, mr Anderson?
Att det närmar sig.
Det gör jag.
Jag borde tacka dig för det.
Det var ju trots allt ditt liv-
-som lärde mig meningen med allt liv.
Meningen med livet ska snart dö.
Varför, mr Anderson?
Varför?
Varför gör du så?
Varför reser du dig upp?
Varför fortsätter
du att kämpa?
Tror du dig kämpa för något?
Mer än din överlevnad?
Kan du säga mig vad?
Vet du ens själv?
Är det frihet eller sanning?
Fred kanske? Kan det vara för kärlek?
Illusioner, mr Anderson.
Nyckfull uppfattning.
Tillfälligt skapade av ett svagt
mänskligt förstånd som desperat-
-försöker rättfärdiga sin existens
utan någon mening eller syfte!
De är alla lika artificiella som Matrix-
-men endast en mänsklig hjärna
kan skapa något så dumt som kärlek.
Det måste du inse, mr Anderson.
Det måste du veta vid här laget.
Du kan inte vinna.
Det är meningslöst att kämpa.
Varför, mr Anderson, varför?
Varför envisas du?
För att jag väljer att göra det.
Det här är min värld! Min värld!
Vänta.
Jag har sett det här.
Det här är slutet.
Ja. Du låg just där, sådär.
Och jag...
Jag står här, just här och det
är meningen att jag ska säga något.
Jag säger:
"Allt som har en börjat,
har också ett ***, Neo."
Vad? Vad sa jag?
Nej. Det här stämmer inte,
det kan inte stämma.
-Bort från mig!
-Vad är du rädd för?
-Det är ett trick!
-Du hade rätt, Smith.
Du hade rätt hela tiden.
Det var oundvikligt.
Är det ***?
Nej.
Nej, det är inte rättvist.
Det är klart.
Det är obegripligt.
Han gjorde det.
Han räddade oss.
Det är ***! Han gjorde det!
Han gjorde det!
Det är över!
-Vad är det? Vad har hänt?
-Han gjorde det.
-Gjorde vad?
-Fick *** på kriget.
Maskinerna är borta.
Kriget är ***.
Zion!
Zion, det är ***!
Det är ***!
Kriget är ***!
Jag har föreställt
mig det här ögonblicket...
...så länge nu.
Är det sant?
Neo, var du än är...
Tack.
God morgon.
Ser man på, vilken överraskning.
Du spelade ett högt spel.
Förändring är alltid det.
Hur länge tror du
freden kommer att vara?
Så länge som den kan.
Vad händer med dem andra?
-Vilka andra?
-De som vill ut.
Självklart blir de frisläppta.
-Har jag ditt ord?
-Vad tror du jag är? Mänsklig?
Orakel!
-Vi trodde inte vi skulle hitta dig.
-Allt är bra nu.
Titta.
Ser man på.
Vackert.
Gjorde du det?
För Neo.
Det är fint.
Han skulle ha gillat det.
Får vi se honom igen?
Jag tror det.
En dag.
-Visste du hela tiden?
-Åh, nej. Det gjorde jag inte.
Men jag trodde.
Jag trodde.
Översatt av: Overdrive