Tip:
Highlight text to annotate it
X
LEGENDEN OM UGGLORNAS RIKE
Svensk text: SSG - SweSUB Group ©
Incubator och Simontax
www.SweSUB.nu
- De bevingade hjältarna
- Jag är redo.
- Akta dig för mina klor.
Ditt hemska kungarike är över!
Du är ingen match för min armé.
Kanske det.
Men jag är Lyze av Kiel-
-och jag har samlat min armé -
Väktarna av Ga'Hoole!
Vi har svurit att ta hand om
de svaga och besegra ondskan!
- Vad är det, Eglantine?
- Jag skulle ju få vara Lyze av Kiel.
- Nästa gång?
- Jag hoppas att du inte ljuger...
...för Stålnäbb!
- Min näbb.
- Det räcker. Det är dags att lägga sig.
Nu räcker det med historier om Väktarna.
Det tillhör vår kultur, Kludd.
Vi lär oss av dem.
Efter 700 gånger också?
Då också. Om du inte
redan vet allt om vår historia.
- Jag vet att Väktarna vinner.
- Det är bara en berättelse, Soren.
- Då var det dags igen.
- Har du sett nån Väktare, pappa?
Bara för att du inte kan se nåt
betyder inte det att det är verkligt.
Det är som att ha nåt på känn.
De uråldriga rösterna viskar
och säger vad som är rätt.
Nu får det räcka, min kära.
- Det är en stor dag imorgon.
- Hoppa i säng.
- Kom nu, barn.
Jag har gjort mossan
extra mjuk för dig, Eglantine.
- Tror du att Stålnäbb finns, Soren?
- Det var Isklornas strid.
Väktarna var underlägsna.
Det såg väldigt mörkt ut.
Men då krossade Lyze av Kiel
ledaren för de onda ugglorna.
Väktarna segrade. Ugglornas
kungarike var åter självständigt.
Sen återvände de hem,
till det stora Trädet av Ga'Hoole.
Vissa säger att den
onda kungen fortfarande lever...
...och bär en metallmask
för att dölja sin saknade näbb.
- Sluta! Du ger henne dagmardrömmar.
-Det är ju min favoritdel.
Vi har hört det tusentals gånger.
Pappa snackar bara om drömmar.
Det är inget fel på drömmar.
Det är skillnaden mellan oss. Jag har
mina när jag sover. Kan du lägga dig?
Soren...
...pappa säger att vi är våra drömmar.
- Som jag sa... Vänta, Kludd!
- Nej! Titta, pappa!
Jag ska bli den skickligaste flygaren.
För att tytoner är bäst på allting.
Du är stark, Kludd. Ugglor är
de bästa jägarna av ett skäl.
Jag vet. För att de flyger tyst.
När jag har mina klor utfällda...
...har mössen sprungit iväg och
du och dina barn förblir hungriga.
Jag är redo.
Din första grenövning
blir nog inte så farlig.
Oroa dig inte för oljudet i början.
Du behöver bara sträcka ut...
...vingarna.
- Bra jobbat.
- Nybörjartur.
Det hjälper om jag föreställer
mig var jag ska landa. Vi tävlar!
Flyg!
Du fick försprång.
- Han fuskade.
- Sluta bråka. - Vi ska ge oss av.
- Får vi följa med på jakten?
Inte ikväll. Men när tiden är inne,
har du en hjälm som duger i alla fall.
- Vilken fin hjälm.
- Pojkar.
Säg det igen.
Jag vet att Soren är en drömmare.
Är du orolig för honom?
Jag är orolig för båda två.
Tiden har gått så fort...
...och snart är de
vuxna och lämnar boet.
- Jag vill att de är förberedda.
- De kommer att klara sig.
Kom nu.
- Är allt väl, Eglantine?
- Allt är bra.
- Låt det komma ut om det vill.
- Så ja. Fortsätt så.
- Det kommer att bli vackert!
- Vad vidrigt, Eg!
- Det är din första spyboll.
- Första? Kommer jag att spy mer?
Känner du inte igen den, Eg?
Det är musen du åt upp.
Pälsen och benen.
Alla ugglor spyr upp spybollar.
- Jag kan nog äta upp din brors spyboll.
- Inte igen, fru P!
Det är en stor kväll för det här trädet.
Första grenövningen, första spybollen.
- Vill du öva igen, Kludd?
- Så att du kan glänsa igen?
Du har kanske rätt.
Vi kanske bara ska...
...stanna inomhus och
leka Isklornas strid igen.
- Får jag visa dig utan att du blir arg?
- Okej.
Jag föreställer mig själv på en stor
klippa med Väktarna, redo för strid.
Vi svävar tyst som Lyze av Kiel.
- Vinden bär oss medan vi...
- Det räcker!
- Gick det bra, Kludd?
- Nej.
- Vi är på marken.
- Vi kan inte vara här. Det är...
...det värsta för en uggla.
Det är kusligt härnere.
Vi måste återvända.
Kan vi bara nå den grenen så kan
vi klättra upp resten av vägen.
Jag försöker.
Tyst!
Vad var det?
- Soren!
- Kludd!
Kludd!
Vart för ni oss?
Vi bor inte åt det här hållet.
- Så här kan ni inte göra!
- Knip ihop, annars kniper jag åt dig.
- Vad tyckte du, Jatt?
- Knip ihop?
- Nej, min onda blick.
- Den missade jag. Får jag se?
Imponerande.
Den påminner om mitt "skräckuttryck".
Jag höjer ena ögonbrynet...
- Vilka är ni?
- Inga frågor. Det får du se snart.
- Såg blicken framtvingad ut?
- Helt naturlig.
Släpp mig!
Kludd!
- Han hade kraftig näbb.
- Det fick han användning för.
Använder du din onda blick och
kombinerar den med mitt ögonbryn...
Vad kallar du det?
"Rovdjuret"? Är inte det fjantigt?
Titta, Jatt. Det är Grimble.
- Titta på honom med den nya minen.
- Med eller utan ögonbrynet?
- Med höjt ögonbryn.
- Hejsan, Grimble.
- Jutt, Jatt, så trevligt.
- Fångade du bara en halv uggla ikväll?
Nej, Jatt. Det är en älvuggla.
De är små men jobbar ordentligt.
- Orkar du inte bära en vuxen?
- Lustigt.
Är det nåt fel med ditt ansikte, Jutt?
- Nej!
- Nu har du gjort honom upprörd.
- Jag heter Soren.
- Jag heter Gylfie.
- Han sa att du var en älvuggla.
- Från Kuneer. Det ligger i öknen.
- Är du en tyton?
- Ja, från Tytonskogen.
Vad är det här för ugglor?
Vet du vart de för oss?
Sluta babbla!
- Tysta! Lyssna på den äldre!
- Lugna er. Tysta.
- Kludd!
- Tysta! Era familjer har övergett er.
Från och med nu
är ni föräldralösa ugglor.
Jag vet att det är hemskt.
Med Glaux barmhärtighet...
...har ni blivit räddade
och förts hit till St. Aegolius.
Med tiden kommer ni att vara
tacksamma för vänligheten ni får.
Ni ska arbeta för det.
Vissa av er kommer att vara plockare.
- Det vill inte jag vara!
- Håll dig nära mig, Gylfie.
Alla ska tjäna vår nådige
Tyto och De Rena.
- Tystnad.
- Vi vill inte tjäna De Rena.
Tystnad!
Jag Nyra, St. Aegolius ablahgeneral
och maka till härskare Tyto.
Ni saknar nog era familjer, men snart
förstår ni att De Rena är er nya familj.
- De är inte alls vår familj. Släpp oss!
- Hon har rätt. Släpp oss!
Vad är det här?
Bortkastad tid, solka inte fjädrarna.
- Låt henne vara.
- En modig tyton. Så rörande.
Ni ska få vara tillsammans...
som plockare.
Skynda er.
När du minns ditt adelsstånd, tyton,
kan vi kanske göra en soldat av dig.
- Min bror då?
- Var är han?
Han säger att du är hans bror.
Vill du göra honom sällskap?
Jag trodde väl inte det.
Sätt fart!
- Kludd!
- Där har du en soldat.
Tack så mycket.
Du behöver inte vara här, Soren.
Du borde vara med din bror.
Nej, jag kan inte vara med tytonerna.
Jag vet inte varför Kludd tror...
- Vad är det för fel på honom?
- Det ser ut som han har blivit mån...
Rappa på, era små ugglor!
Gör som han säger,
annars får ni aldrig se skymningen igen.
- Det kändes lite framtvingat.
- Det var grymt.
Ikväll vill vi att ni...
- Vad var det igen, Jatt?
Vila er. Luta er tillbaka,
upp med näbbarna...
...och vänd er mot fullmånens
fantastiska ljus...och sov.
Vi får inte somna, Soren.
De försöker nog månblända oss.
Ibland blir ugglor utmattade
och kollapsar under den i öknen.
När de vaknade,
var de inte samma ugglor längre.
Som om de glömt vilka de var.
Vi ska ta oss härifrån, Gylfie.
Jag känner till de här stjärnorna.
Jag kan ta oss härifrån...
...men enda vägen ut
är att flyga och det kan vi inte.
Vi ska lära oss hur man gör.
När de inte tittar...
...varje chans vi får,
sträcker vi ut vingarna...
- Tror du att vi klarar det, Soren?
- Tillsammans klarar vi det.
- Jag fryser.
- Tillsammans.
Då så mina kära små ugglor.
Nu räcker det med skönhetssömn.
- Upp och hoppa. En vacker dag väntar.
- Nej.
- Rappa på!
- Soren.
- Vart ska vi nu?
- Vi måste låtsas månbländade.
- Mycket spybollar att plocka upp.
- Vi gillar inte latmaskar.
- Vi litar inte på er.
- Kom igen. Använd klorna.
Ju fortare ni anländer,
desto fortare börjar vi. Snabba på!
- Snabba på, latmask.
- Välkomna till Pelletorium.
- Ni kommer att vara här hela ert liv.
- Tyck inte synd om de där nere.
Som mindre värda, är de lyckligt
lottade att tjäna en högre makt.
Som tytonugglor, deras överordnade,
är ni också en del av den planen.
En som kommer att medföra
ordning i alla ugglors kungariken...
...när De Rena kommer att styra.
En ny tidsålder kommer att inledas.
Visa er storhet...och flyg.
Högre!
Högre!
- Nu drar vi igång festen!
- Plocka upp spybollarna!
- Upp med dem på en gång.
- Tänk på all glädje. Spybollar.
Usch. Andra ugglors spybollar.
Det hade nog varit
bättre om vi blivit månbländade.
- Varsågod.
- Bra jobbat, nummer 857...eller nåt.
Samlas!
- Du, utan ansiktsuttryck.
Lystring. Han pratar.
Ni ska plocka såna här spybollar.
Päls och ben är bara vanliga grejer.
Men hemligheten
ligger i vad musen åt.
En metallflis.
Jag är väldigt uppmärksam.
Och jag märker att du...
...vill ställa upp och lägga den här
flisen där alla metallflisar hör hemma.
Sätt fart.
Soren...
Mer korgar att fylla.
Tillbaka till arbetet.
- Vad hände?
- De gör nåt hemskt.
- Vi måste hitta Kludd och ge oss av.
- Vad sysslar ni med?
Va?
Så fort vi samlat nog med flisor
kommer vi att gillra en fälla.
Sen är det upp till dig att lura
fienden till deras rätta plats:
I våra klor.
Sen kommer de västliga kungarikena
och Trädet att tillhöra mig.
Ni har mitt ord.
- Vad ska ni göra med oss?
- Tyst.
- Vad är det här för ställe?
- In med er. Sluta ställa frågor.
De Rena blir inte glada om inte
vi får komma tillbaka till Pelletorium.
Och de blir inte glada när de får
reda på vad jag ska göra heller.
- Jag ska lära er flyga.
- Flyga?
Du kan andas ut.
Det har blivit värre här.
Jag lovade mig själv att om
det kom nån smart och modig nog...
...så skulle jag hjälpa dem.
Ni två får duga.
- Är inte du en...?
- En Ren? Nej, jag hatar dem.
Nästan lika mycket som jag
hatar vad de gjorde mig till.
Mina fjädrar har sett annorlunda ut.
När De Rena anföll vårt kungarike,
kämpade jag emot.
De trodde att de kunde använda
det så de förde bort min familj.
Följde jag order,
skulle ingenting hända dem.
Jag har utfört deras
smutsjobb sen dess.
- Har ni flugit förut?
- Jag har övat.
Nu är ni inte i boet längre.
Ni måste jobba med vingarna
och börja med det ni kan.
Visa mig vad ni kan.
Kom igen.
Bra! Försök att känna vartenda muskel,
varje fjäder i varje vingslag.
Ta i!
Det får räcka.
Tillbaka till träningen.
De bästa av er, de bäst
lämpade och de mest begåvade...
...får träffa lord Tyto.
Låt oss se hur bra ni har blivit...
som flygare, som kämpar.
Nå?
Bra gjort.
Du har visat lydnad och disciplin.
Min man kommer att bli mycket nöjd.
Har din bror samma flygförmåga?
Soren?
Nej, han klarar ingenting.
Blanda inte in dina känslor.
Ljug aldrig för mig.
Vi måste ha så många skickliga
flygare vi kan hitta åt lord Tyto.
Vi måste berätta för din bror
vad det är för belöningar som väntar...
...för de som värdesätter
sin sanna familj.
Flaxa mer!
Stilla luft gör ingen nytta.
Ni måste kompensera för det.
Utan att stanna till om ni kan.
Mina fjädrar räcker inte till, Grimble.
Mina vingar är för korta.
Lyze av Kiels vingar var visst korta,
och det hindrade inte honom.
Och ni måste flyga långt
för att komma till Väktarna.
Väktarna av Ga'Hoole?
Hur ska vi veta vart vi ska flyga?
Ni måste till Hoolemeres hav,
där Trädet döljs av en dimma...
"Som gör att de med goda avsikter
och ett rent hjärta kan hitta det."
Ja, precis.
Jag skulle följa med er...
...men jag hoppas att
kunna befria min familj.
Jaså?
- Följ med oss, Kludd.
- Ge er av!
Ta dem!
- Kludd!
- Dina små ugglor kommer aldrig undan.
Vad ska vi göra, Soren?
- Vi måste ge oss av, Soren!
- Vänta. - Nu har vi vår chans, Kludd!
Vad väntar du på?
Det här är din chans att återvända hem.
Jag är...hemma.
Nej.
- Skulle du skada din drottning?
- Du är inte min drottning.
Vi måste hoppa, Soren!
Nu!
Kom igen, Gylfie! Flaxa!
Flaxa med vingarna!
Nej! Följ efter uggleungarna!
- Flyg efter dem, era dårar!
- Berätta allt för Väktarna!
- Titta! Jag ser en utväg!
- Var då?
Följ efter mig, Gylfie!
- Fortare, Gylfie!
- Jag kan inte, Soren. Jag måste vila.
Nej, Gylfie. Kom igen, vi måste!
- Vänta, jag tror de är borta.
- Är du säker?
Jag tror det.
- Vet du vad?
- Vadå?
Vi flyger.
- Känns det som du trodde?
- Nej. Det känns mycket bättre.
- Vad gör vi nu, Soren?
- Vi ska finna Väktarna av Ga'Hoole.
Grimbles död var beklaglig.
Men du hade chansen att följa med
din bror, men gjorde det inte.
Jag börjar tro att du förtjänar
att stanna. Och bli en av oss.
- Det vill jag.
- Vi erbjuder makt och mening.
Vad kan du erbjuda oss?
Vad kan du erbjuda mig?
- Jag har en syster.
- Fortsätt.
Hon är ung, men hon har tåga och
kommer att växa till en stark tyton.
Du kanske kan föra henne till mig.
Här är de unga vår framtid.
- Är du hungrig?
- Hurså?
Titta nu.
Hallå, snyggt fångat. Du är väl stolt,
som fångat en redan fångad mal.
- Du hade inte fångat den.
- Jag var nära.
Till och med så här nära.
Perfekt.
Ett bakhåll.
Du räknade nog inte med det här.
Förlåt, vi ville inte ta din mal.
- Det var inte hans.
- Jo, det var det.
Vi ville bara gömma oss och vila.
- I vilken ordning?
- Hurså?
- Ville ni gömma er eller vila först?
- Spelar roll?
Jätteroll!
Måste ni gömma er först är ni i knipa.
Ville ni vila så var det inte så hemskt.
Vi är på väg till Hoolemeres hav.
Vi ska hitta Väktarna av Ga'Hoole.
Verkligen?
Två små ugglor som ni når aldrig havet.
- Det finns otäcka bestar där.
- Otäcka bestar?
Om inte hökarna käkar upp er
gör ormvråkarna det.
Om inte vråkarna tar er väntar dingos
i träden, och när ni flyger förbi så...
Vårt behov kvarstår, uggla.
Har du en viloplats? Min vän är skadad.
Namnet va Digger.
Hålan är häråt.
- Så ni ska till havet?
- Ja.
Vad kallas ugglor som flyger mot havet?
- Vet inte.
- Vilse.
Det är jättekul. Jag har en till.
Vad kallas en uggla?
- Twilight! Vi har sällskap!
- Sätt ner mig ögonblickligen!
Det här är högst respektlöst!
Middagen är serverad.
Och hon slutar inte prata.
- Fru P, det är jag, Soren!
- Soren! Det är inte sant!
Varje dag har jag letat efter dig
och Kludd, och nu det här.
Att blir uppsnappad av den här monstrum.
Monst? Så oförskämt!
Vilka är ugglorna och varför
pratar de med middagen?
- Jag heter inte "middag".
- Middagen verkar vresig, eller hur?
Hon är inte middag utan min barnflicka.
Jag hatar att tvingas väsa.
Så gör inte damer.
Fru P, mina nya vänner,
Gylfie och Digger.
- Och Twilight, var det väl?
- Angenämt, middag. Jag menar, fru P.
De här två ska till Hoolemeres Hav
för att finna Väktarna.
- Verkligen?
- Nej, Soren. Du måste hem-
-dina föräldrar är så oroliga.
- Ni förstår inte. Vi blev bortförda.
- Kors!
- Kludd är fortfarande fången.
Jag måste finna Väktarna,
bara de kan rädda honom.
Ett äventyr på gång! Fara, spänning.
- Sångmaterial.
- Nej, inte lutan.
Men sånt påverkar inte mig,
för jag är både poet och krigare.
Fast hans barnflicka säger nej
Kan gossen inte tämjas
Han flyger bort mot faran
För att bli slagen,
mörbultad och lemlästad
- Att du sjunger gör det inte sång.
- Ren ingivelse, kan ni förstå?
- De förstår nog.
- Det är en gåva.
Det verkar som om vi får
en lång resa, så...
Fru P? Ni vet att det är
vad pappa skulle vilja.
Det är därför jag följer med.
- Nej, lämna oss inte här!
- Ni är de första nya på åtta månvarv.
Om jag måste höra på hans
löjliga uggleskämt...
De är uggliga! Måste jag höra honom
spela en till "sång"-
-vet jag inte vad jag tar mig till.
- Hur vågar du?
Snälla, gå inte! Vet ni ens vägen
till Hoolemeres hav?
- Twilight hittar.
- Naturligtvis hittar jag.
Vi är på väg till Huladansens hav.
- "Hoolemere".
- Hoolemere.
Ni kanske är första ormen som flyger.
Jag tror det.
Och jag gillar det också.
Jösses!
Fasen också.
Herre. Vårt arbete vid St. Aegolius
är nästan färdigt.
De sista flisorna är på väg.
Jag medför offer med bultande hjärtan.
Era nya soldater, prövade och rena.
- Särskilt en verkar lovande.
- Det avgör jag. - Du, soldat.
Stig fram.
Ja, du gör rätt i att vara rädd för mig.
Vad heter du?
- Kludd.
- Högre.
Kludd! Jag heter Kludd.
Såja, det var bättre.
Svaghet är för lägre varelser...
...aldrig för oss.
- Vet du varför, Kludd?
- För att vi är tytoner.
- Jag har en till. Knack, knack.
- Svara inte.
- Vem där?
- Ugglor.
- Ugg-glor?
- Just det. Ugglor glor!
- Jag sa ju det.
- För att ugglor glor, jättekul.
Den är komplicerad, men...
När natten faller på,
gör vi det också
Vi faller i sömn...
Vi fortsätter falla i sömn,
vi faller i sömn
För drömmar rycker oss med
Vi sover nu
- Kråkan följer visst efter oss.
- Jag har sett honom ett tag.
- Vad säger en kråkhackad uggla?
- Måste du, Digger?
- Ugh.
- Just det, "Ugh".
Stick härifrån!
- Det var droppen.
- Din luta, Twilight!
Låt dem ta den, bara bra.
Å, nej!
Å, ja!
Kom igen!
Fru P! Jag kommer!
Titta, Soren!
- Hjälp!
- De är för snabba.
Vi kopplar ihop klorna!
Lita på mig, jag vet vad jag gör!
- Men har du gjort det förut?
- Nej, men velat pröva!
Håll fast!
- Fru P!
- Försvinn härifrån!
- Gick det bra, fru P?
- Vilken flygtur.
Vi gör det igen.
- Du kan verkligen flyga, uggla.
- Tack, Twilight.
Då var vi framme.
- Hoolemeres hav.
- Det är så stort.
Ja, en rejäl vattenpuss.
Tror du verkligen
att Väktarna är därute?
- Det måste de vara.
- Gänget!
- Äntligen.
- Er ankomst var förutsagd.
Det var förutsagt att inkräktare skulle
landa på min strand.
- Vi vill inget illa.
- Det var också förutsagt.
Vi har flugit långt.
- Vi är mycket trötta.
- Förutsagt! Jag vet allt.
- Framför ditt önskemål, uggla.
- Vänta.
- Om du vet allt, varför vet du inte det?
- Det förutsades att en skulle tvivla.
- Har nån annan problem med det här?
- Ja, jag.
Pappa sa: "Vägledda av
myrpiggsvinets taggar".
- Vänta! Du är ett myrpiggsvin.
- Jag är myrpiggsvinet.
Det förutsades att ni behövde hjälp hit.
Då bör ni veta att vi söker Väktarna.
- Det borde han veta redan.
- Det gör jag, tvivlare. - Fortsätt.
- Pappa sa att dina piggar kan leda oss.
- Det gör de.
För att nå Trädet tar ni kurs mellan
valens Fena och Glaux öga.
Aldrig utanför de stjärnorna.
Iväg nu! Allihop.
Det förutsades att gänget skulle tveka.
Men att med tiden bli en familj.
Och i en familj måste alla medlemmar
axla sitt ansvar. Krigare.
- Krigarpoet, om jag får be.
- Fin, stark och ädel.
Spanaren, handfast och trofast.
Navigatören som tvivlar.
- Ledaren med is i magen.
Till sist, naturligtvis, hjärtat.
- Vänta, är du en orm?
- Ja, det är jag.
Hit har ni kommit, skyddande varandra.
Så iväg och låt luften bära er.
Bra, vi flyger.
Minns, att när vingarna tröttnar...
...er tåga är ***, och ni har flugit
så långt ni kan...
...är ni halvvägs!
- Vad sa han?
- Vi är halvvägs!
Det här blir lätt som en plätt!
Vi är vilse! Jag har tappat kursen.
- Vi måste hitta ön!
- Vi är i dimman.
Trädet måste vara på andra sidan.
Det känns i magen!
Magen? Har nån säkrare upplysningar
om hur mycket som är kvar?
- Varför flyger du så där, Digger?
- Hur då? Du vet hur jag flyger.
- Det är inte det!
- Dina vingar, Digger!
Jag tror...
- Farväl.
- Digger!
Digger!
Digger?
Å, nej.
- Kan du flyga med mig?
- Vi är...vi är fem.
Ja, vi vet.
- Kan du se vad som händer?
- Det är för långt bort.
- Jag hör inte ett dugg.
- Jag vill se!
Det här med flisorna oroar mig. Är det
ett vapen, ny sköld eller rustning?
Min undersökning, Ers majestät,
bekräftar de prövningar de beskriver.
Det verkar osannolikt att de här tappra
uggleungarna skulle flyga hit själva-
-och hitta på alltihop.
Tycker Lord Allomere annorlunda?
- Gode Glaux.
- Boron, Ers majestät, som jag förstått-
-är Stålnäbb inte en myt. Han samlar
en armé av månbländade uggleungar-
-och planerar att erövra världen med
magiskt spybollsskräp.
Med all respekt för mina små vänner
som genomgått så mycket-
-men en sån historia passerar
gränsen för det sannolika.
Finner Ezylryb anmärkningen roande?
Så fräckt! Det roar mig att ni skämmer
ut er när ni besudlar de här flygarna.
- Kanske Ezylryb vill kasta oss i krig.
- Nej.
Kanske skriver han en dikt om det
medan resten av oss-
-också får klorna vanställda.
Men jag manar till försiktighet,
när förlusterna kan bli så stora.
Jag råder inte till ett krig i blindo,
men för det som pojken beskrev-
-en så grov kränkning av freden,
kämpar jag naturligtvis!
Vad annars? Och tror ni jag är feg och
bara eggar andra, slåss jag med er nu.
- Du kan utse vinnaren, Boron.
- Varsamt, ugglor. Vi söker sanningen.
Sanningen? Jag sa sanningen.
De Rena existerar. De har bortfört mig
och dussintals andra uggleungar.
De vill förslava oss alla och styra
över världen utan medömkan.
Mitt enda bevis är mina ord, men ord
var mitt enda bevis för er existens.
Och ändå trodde jag.
- Och ni ifrågasätter det?
- Jag säger inte emot.
Ers majestät, sök- och räddningskåren
gör sin rutinrunda nästa fullmåne.
Nej, ni startar nu. Ta dina bästa ugglor
med dig, Allomere, och var noggrann.
- Vi gjorde det, Soren.
- Ja, vi gjorde väl det.
Jag hoppas Allomere hittar uggleungarna.
Tänk att som ung, äventyrslysten uggla
få komma till Trädet för första gången.
Ni stod på er bra därinne.
Flera bra tuffingar. De behövs i Trädet.
- Han är en konstig uggla.
- Jag tror han saknar några klor.
Och ett bad. Snuskiga gamla uggla.
Håll dig borta från hans kår.
- Kår?
- Jag berättar på väg till middagen.
Ni är redan försenade.
Husmor bad mig berätta
hur vi gör saker och ting här.
- Under grundträningen...
- Vänta, grundträning?
Man blir inte väktare på en gång.
Det tar åratal.
- Bara våra absolut bästa väljs till...
- Vänta, vem är du?
Ska du fortsätta avbryta?
Om ni mot förmodan har talang-
-avdelas ni till en viss kår,
eller skvadron.
Navigering, vård, sök- och räddning,
smide, väderlekstjänst och gruvor.
Jag tror jag får navigering.
- Jag heter Otulissa, förresten.
- Jag heter Soren.
Jag tror era vänner är därinne.
Digger! Hej!
Hur smakar maten, Digger?
Han sa "bra", men tror
den blir bättre till lite musik.
Och det här ser ut som en fin publik.
- Han är faktiskt riktigt bra.
- Visst, om du gillar såna.
Här i Stora Trädet övas alla ugglor
i olika färdigheter, vi säger "kårer".
Ni får öva spårning, navigering
eller strid.
Men du kanske blir smed.
Eld, grabben, Trädets livsblod.
Det finns inget farligare.
Ugglor.
Du skämtar väl.
Löjligt! Kom tillbaka!
Jag var inte redo.
Känn luften! Följ mig.
Mina soldater, mina söner-
-många av er har hört viskas om mig
nattetid, men jag är ingen myt.
Jag är verklig. Jag står här inför er
med en enkel sanning:
De starka ska härska över de svaga.
För länge sen blev jag illvilligt
angripen av ynkryggen Lyze av Kiel-
-för att ha försvarat den sanningen.
Nu bär jag den här masken
för att dölja mina ärr.
Men metallen är stark.
Den symboliserar De Renas
styrka och beslutsamhet.
Det är dags att tända en eld,
som slukar ugglornas riken-
-och återta det som tillhör oss!
För vi är tytoner!
Vi är De Rena!
Och jag är Stålnäbb!
Stålnäbb...
Stålnäbb... Stålnäbb.
Jag saknar mamma och pappa.
Jag är rädd.
Var inte det, du är med mig.
Det här är vårt hem. De uppskattar oss här.
- Kan vi inte leta rätt på Soren?
- Glöm honom.
Soren är svag. Vi är tytoner.
De Rena.
Jag lovar att inte berätta för nån
vad du gör. Jag vill bara hem.
- Okej, Eg.
- Så när kan vi kan fara?
I morgon.
Men först ska du sova i natt.
Lite kvällsläsning, va?
Isklornas strid.
Det är pappas favoritberättelse.
- Han berättade den ofta.
- Din pappa har god författarsmak.
- Gillar du den?
- Den är inte som pappa berättade den.
- Hur berättade han?
- Han gjorde den så heroisk.
Som en stor seger.
I de här krönikorna verkar slaget som...
Som Helvetet?
Kom nu, det dagas nästan.
Du får det tufft i morgon.
Jag ska lära dig flyga på riktigt.
Känn rännstenarna! Regnströmmarna!
En spygatt! Slask!
- Störtskurar!
- "Störtskurar"?
- Han kunde väl gett oss en ordlista.
- Så här lär man sig!
Ja, så här vill jag lära mig.
I en monsun!
Luftströmmarna värmer på olika sätt
från himmel till hav.
Man kan inte slåss mot dem.
Man måste känna dem i magen.
Ser du den där?
Titta, Soren! Där är den!
Ge dig iväg.
Så ja! Använd magkänslan, grabben.
Lita på den!
Flyg in i den.
Han fattar.
Vänta.
Hallå, Soren! Se upp!
Soren!
Uggla, följ med till min håla.
Luta er bakåt, lyft näbbarna och vänd
er mot fullmånens härliga ljus och sov.
Lord Allomere,
vi måste rädda uggleungarna.
Vi får inte störta in blint.
Vi vet inte vad vi står inför.
Ser du fladdermössen? Följ dem, jag slår
vad om att vi avslöjar deras plan.
Stanna!
Jag tar den och du de två på platån.
Vad är det här?
Jag vet inte vad som hände.
Jag vet inte vad jag gjorde.
Vi flög jättelångt hit och det var inte
som det här.
Oroa dig inte.
Jag lurade in dig i tromben med avsikt.
Jag ville se vad du hade att komma med.
Du var exemplarisk.
"Exemplarisk"?
Mina vingar slets nästan av.
Huvudet sa en sak och magen en annan.
Och du litade på huvudet.
Det var då du gjorde fel.
- Vänta, är det ditt märke?
- Det här? Ja.
Så du skrev krönikan om Isklornas Slag.
Jag tror det.
Ja, faktiskt, det gjorde jag.
- Var du där?
- Ja.
- Som skribent?
- Nej, som soldat.
Som, man kan nog säga,
ledare för alla soldaterna.
Du är Lyze av Kiel.
Ähum...ja.
- Du är Lyze av Kiel.
- Ja, nöt inte ut det.
Men...
Den där gamla prylen?
Duger bara till att samla kol nu.
Men varför Ezylryb?
- Ugglorna i Trädet vet vem jag är.
- Men du är...
Mina dagar som Lyze ligger bakom mig.
Och slaget är ett svagt minne.
Utom, lustigt nog,
för småugglor som du.
- Varför berättade du inte?
- Vad spelar namnet för roll?
- För Lyze av Kiel var min hjälte.
- Det är svårt att träffa sin hjälte-
-och inse att han inte är en myt.
- Du är bara inte...
- Vad trodde du?
En tyton med skimrande rustning och
stridsklor mot bakgrund av månen?
Så här blir det när du kämpat i strid.
Det är varken ärorikt, vackert
eller heroiskt. Man gör det rätta bara.
Och gör det om och om igen,
även om man en dag ser ut så här.
Nåt är på tok.
- Sårade ugglor! Skynda er!
- Allomere är tillbaka!
- Snabbt.
- Hjälp hitåt.
- Uggleungarna behöver vård.
- Hämta, fort.
- Mamma?
- Det är lugnt.
- Vad hände?
- Lord Allomere räddade två uggleungar.
Han är visst sårad.
Han stötte nog på några av dina Rena.
Jag trodde inte riktigt på dig förut.
Det gör inget.
Jag skulle inte ha trott på mig heller.
Soren! Kom fort, det är Eglantine.
Eglantine? Släpp fram mig!
Nej.
- Kan du hjälpa henne?
- Vi gör vårt bästa, Soren.
Eglantine!
Eglantine...
Striden var grym.
Vi var mycket färre.
Jag sårades bara lätt, Glaux ske lov.
Men de andra...
Kan du uppskatta antalet uggleslavar?
Tjogtals, som jag såg.
Det kan vara många fler.
Du tror det är en del av en större plan?
Absolut. Ers majestät,
tiden räcker inte för halvmesyrer.
Vässa stridsklorna, Bubo.
Till vapnen.
Till vapnen.
- Inte illa.
- Ezylryb! Lyze.
- Ja till båda.
- Jag måste vara med.
- Ni måste ta mig med.
- Absolut.
En oträ*** ungdom som du
överlever en hel minut i strid.
Varsågod.
Vi behöver kloskoning.
- Jag vill slänga kroppar på fienden.
- Ja, men jag...
Eller så stannar du här...
...sköta om din syster
och göra verklig nytta.
Men vad vet jag. Jag är bara
en trött gammal skrika.
Göm er.
Eglantine...
Jag skulle verkligen vilja byta med dig.
Jag önskar att jag låg där i stället.
- Soren.
- Då kunde du se det här stället själv.
Pappas historier är sanna.
De är sanna allihop.
Du vet, Väktarna, Trädet Ga'Hoole
och... Alltihop är sant!
Även Lyze av Kiel. Han finns, Eg.
Han är verklig.
- Du lovade, Soren.
- Eg?
Du lovade att jag kunde vara Lyze
nästa omgång.
Eglantine.
Soren? Fru P?
Vi är väl inte hemma?
Vi är vid Väktarnas Träd.
Titta, det här är Ga'Hoole.
Nej, det kan det inte vara. Kludd är...
Kludd hade fel
och pappa hela tiden rätt.
Nej, jag menar Kludd var där. Med mig.
Han gjorde det här mot mig.
Han är en av dem.
Gjorde vad? Nej, Eg.
Du är nog omtöcknad. Det är omöjligt.
- Allomere räddade dig.
- Jag räddades inte.
Kludd gav mig till ugglan
som tog mig hit.
Nej, Eg, det är omöjligt. Då skulle ju
Allomere vara...en förrädare.
Nej, det är en fälla.
Allomere!
Vi följer valens Fena.
Så har de nog flugit.
Jag ser nåt. Där.
Vi måste undersöka röken.
Titta, Soren.
Allomere. Är det annorlunda när du
ser följderna av ditt förräderi?
- Måste fladdermössen åderlåta dem?
- Javisst.
De har inga muskelmagar
som kan skadas av flisornas makt.
Nu, käraste?
Det vore grymt att dra ut på det.
Gör *** på dem.
Vi kan inte lämna dem där
vridande sig av smärta. Eller hur?
Nej, du förstår inte. Vid St. Aggie
såg vi vad de där kan göra.
De gör nåt otäckt med ens muskelmage.
Eller hur, Soren?
Soren?
Inkommande fladdermöss.
- Äh, jag nedkämpar hundra blodsugare.
- Oj, varför inte tusen?
Vi kan inte sitta på stjärtfjädrarna.
Kom igen!
- Vänta lite!
- Vad är det, Soren?
Lågorna. Just det.
- Jag vet hur vi befriar Väktarna.
- Nej, du kan inte flyga in i elden.
Jag litar på magkänslan. - Kan du
ta hand om fladdermössen, Twilight?
Jag ger dig all tid jag kan.
Men skynda, och var försiktig.
Kom igen!
Twilight, om vi strider tillsammans
måste du sjunga din bästa kampsång.
Jag vill höra en.
Din tappraste, mest eggande kampsång!
Lysande idé, Digger!
Till strid vi flyger
Det spelar ingen roll om vi dör
- Ska det vara inspirerande?
- Vi har inte kommit till det bästa!
En otäck död som gör mycket ont
Även om våra vingar slits av
Nej!
Du skulle ta med alla Väktarna.
- Men de är inte Väktare.
- Soren.
De har inte en chans mot flisorna.
Men vi kan nog inte
lita på er längre, Allomere.
Nej, ni lovade mig.
Ni lovade att jag skulle bli
Trädets Konung.
Ni borde veta, Allomere,
att det bara finns plats för en kung.
Flyg iväg!
Gå på magkänslan, pojke!
Flyg rätt in.
Soren!
Nej!
Soren.
Kom igen. Det var föredömligt.
Men vi är inte färdiga än.
- Kom igen.
- Det här räknade ni inte med.
Bra gjort, mina vänner!
De Rena, anfall!
Krossa dem! Innan de återhämtar sig!
Väktare, vi måste hålla vår ed.
Till strid!
Du måste stanna här med dina vänner
och vakta de här uggleungarna.
Kom igen!
Kludd?
Nej.
Soren!
Kludd!
Hej, broder.
Den legendariske Lyze av Kiel.
Än en gång bara du och jag.
Nu kan jag utkräva hämnd för det här.
Tacka mig, det verkar
som en förbättring.
Det är *** för dina Väktare.
De Rena triumferar, och Tytonerna intar
sin plats som härskare i ugglerikena.
Det blir strålande!
"Strålande"?
Nej, De Rena är monster. Du såg hur de
månbländade och förslavade andra ugglor.
Du är svag och lever i dina drömmar.
Nej, mina drömmar gör mig stark, Kludd.
De ledde mig till Väktarna.
Synd att det inte blir några
Väktare kvar efter idag.
Jag förstår inte. Hur kunde du förena
dig med De Rena efter vad de gjort oss.
"Vad de gjorde oss"? De tror på mig
som ingen förut gjort.
Stålnäbb säger att de starka ska vinna
och de knäckta slippa sitt elände.
Och heder... heder är bara
ett annat ord för svaghet!
- Nej, jag vet att du inte tänker så.
- Då känner du mig inte alls.
Soren!
Min vinge är bruten, hjälp mig!
Jag är din bror, Soren.
Nej, Kludd!
Stålnäbb.
Gör *** på det då.
Nej!
- Jag låter dig inte skada en själ till.
- Så du låter mig inte?
Så synd att slösa bort en så stark,
ung och tillitsfull tyton.
- Nej, Soren!
- Så du känner den här sorgliga ugglan.
Han är min lärare och hjälte.
Din hjälte kan ge dig en sista
lektion om De Renas styrka...
...genom att låta dig se honom dö.
De Rena! Retirera!
Följ efter mig!
Du gjorde det rätta, Soren.
Och du gjorde det bra.
Vi får visst ändra i Krönikorna.
Som det var förr i tiden
blev det sedan också.
Väktarna höll sin ed den natten.
Det förutsade jag!
De gjorde de svaga starka
och helade de brutna.
Och när solen sken igen den morgonen
såg alla att de besegrat det onda...
Soren!
Eg.
Vi är så stolta över dig.
Pappa, berättelserna...
-...de är sanna.
- Du förverkligade dem, Soren.
Med freden återupprättad var det
dags att fira-
-och erkänna att
vårt lilla gäng ugglor-
-som ödet och
stormen blåst till Trädet-
-nu stod inför sin kung och drottning
som unga Väktare.
Äntligen redo att med fullaste hjärta,
svära den gamla eden:
Att hela de brutna,
att stärka de svaga-
-och utan tvekan
övervinna det onda.
Såvitt vi vet undkom Nyra.
Och Kludd?
Kludd återfanns aldrig.
- Ska jag sluta?
- Va? Snälla, sluta inte.
- Jag vill inte ge nån dagmardrömmar.
- Kom igen, det måste finnas mer.
Lyssna på dem, Soren.
De vill ha fler historier.
Kom då, vi gör dem inte besvikna.
Det blåser upp en fin storm.
Och har vi tur är den
smockfull med störtskurar.
Svensk text: SSG - SweSUB Group ©
Incubator och Simontax
www.SweSUB.nu
- De bevingade hjältarna