Tip:
Highlight text to annotate it
X
Översatt av Sarastriz
Besök Divxsweden.net
för dom bästa svenska subtitlarna på nätet.
Alexander Dumas:
Greven av Monte Christo
År 1814, satt den franske kejsaren
Napoleon Bonaparte, i exil på ön Elba-
utanför den italienska kusten.
Av rädsla för räddningsförsök
sköt dom brittiska fångvaktarna alla som-
försökte gå i land-
oavsett hur oskyldiga eller desperata.
Idioter.
Ta kaptenen utanför revet tills
vi får tillstånd att ta honom iland.
För ett ögonblick trodde jag
att ni tänkt överge mig.
Fernand Mondego överger aldrig sina vänner
även inför dumdristiga företag med livet som insats.
Emellertid, som Monsieur Morells
officiella representant på den här resan, Edmond,
måste jag tala om för dig att du vida
överskridit dina befogenheter som andre styrman.
Officiellt nu.
Så har jag garderat mig.
Om vi inte får honom till en doktor
kommer han att dö, förstår du det?
Givetvis, förstår jag det.
Förvänta dig bara inte att jag ska göra det i nyktert tillstånd.
– Visst.
Engelska dragoner.
Hallå!
Dantes, sluta !
– Lite obetänksamt, tycker du inte?
– Vi måste tala med någon.
Ja, jag vet, men--
Vi är franska sjömän!
– Vi behöver medicinsk hjälp!
– Kom nu, kom.
– Vi kommer med fredligt uppsåt.
– Kom nu.
Vi vill inget illa!
Edmond!
Kom! Klättra!
Se upp!
Fernand!
Bra. Äntligen
träffade du något.
Löjtnant Graypool.
Om din blodtörst kräver
dessa stackares död,
så skjut dom,
föralldel.
Men gör det med vetskapen att dom
inte är några av mina spioner.
Förklara er nu
eller dö.
Sir, jag är Edmond Dantes,
andre styrman på handelsfartyget
Pharaon, på väg mot Marseille.
Det här är redarens representant,
Monsieur Fernand Mondego,
son till Greve Mondego.
Vår kapten har ådragit sig hjärnfeber,
så vi gick iland här för att söka hjälp.
Om han verkligen är i koma
kommer han väl inte känna min knivsudd?
Bara som ett litet stick.
Edmond!
– Löjtnant Graypool!
– Vi kom till er med gott uppsåt!
- Det där var för mina sårade män!
- Och sårade stolthet, utan tvekan.
Det har varit en händelserik kväll.
Om jag inte skjutit dom där dragonerna
hade du ha legat i delar på stranden nu.
– Jag fick oss nästan dödade.
– Ja, det gjorde du.
Men ändå... så överlevde vi.
"Donne-moi encore une bouteille du vin"
(Ge mig en flaska vin till)
- Whoo-hoo!
"Donne-moi encore
une bouteille du vin"
Kungen till dig, Mondego.
Att vara din vän
är alltid ett äventyr.
Ja, visst är det!
Det är synd att äventyrare inte kan
vara vänner för evigt dock!
Vad menar du?
Ja, det kan ju inte alltid vara
så här, kan det?
- Vad pratar du om?
- Ingenting. Botten upp!
Vi dricker
Napoleon Bonapartes vin.
Jag tror ni kommer finna att
1806 årgång är den bästa.
Då ni ändå är vaken
Monsieur Dantes, så undrar jag-
om jag kunde få
byta några ord med er.
Stilla min nyfikenhet, vad betyder det
där med schackpjäsen?
Det är bara något vi hållit
på med sen vi var små.
Alltid, när en av oss har vunnit en seger,
kung för ett ögonblick.
- Kung för ett ögonblick?
- Ja.
I livet är vi
alla kungar eller bönder.
Jag är mycket rörd över er insats för
att rädda er kaptens liv, Dantes.
Han är min kapten...
och min vän, Ers Majestät.
Trogna vänner
är verkligen sällsynta.
Det är faktiskt så att det jag ville
tala om rör detta ämne.
Jag har skrivit en ganska sentimentalt
brev till en gammal vän i Marseille.
Det är en sida hos mig som
jag skulle föredra att inte visa för britterna.
Sedan dom har för vana att öppna
mina brev-
-undrar jag om ni skulle
kunna leverera det åt mig.
Åh, jag vet inte--
Det är bara ett brev,
från en gammal soldat till en annan.
Helt oskyldigt,
kan jag försäkra dig.
Än mer viktigt är, att det är priset
jag kräver för att ni fått använda min läkare.
Då samtycker jag.
Bra.
Du ska leverera brevet
till Monsieur Clarion.
- Kan du komma ihåg namnet?
- Monsieur Clarion, och hur hittar jag honom?
Åh, han kommer att hitta dig.
Nu så vill jag inte att någon annan får
kännedom om detta brev!
Inte ens din välsignade vän där borta.
Är det uppfattat?
Jag är en man som står vid mitt ord,
Ers Majestät.
Ja, jag--
tror faktiskt att du är det.
Vad ville han?
Åh, få nyheter från Frankrike.
Inget annat.
Det är dags att ni ger er av.
Er kapten har varit död i en halvtimme.
Är ni säker?
När du beträtt så många
slagfält som jag, unge Dantes,
så kan du känna döden.
Kungar och bönder, Köpman.
Kejsare... och dårar.
Vänd upp!
Kör fortare.
Danglars, vad har hänt?
Kapten Reynaud är död, Sir-
-och Edmond Dantes
lydde inte mina order.
Kom och rapportera på
mitt kontor, Danglars.
- Och du, Edmond.
- Kommer ni att behöva mig, Monsieur Morell?
Gå du.
Mercedes.
- Var är han? Var är Edmond?
- Underbart att träffa dig med.
Du missade honom precis,
är jag rädd.
Det kan ta ett tag,
jag tror han har fått problem.
Han sa att han skulle möta oss
vid klippan, kom!
Jag sa åt Dantes
att inte gå iland.
Stämmer detta?
Jag tar på mig allt ansvar.
Fattas bara annat!
Det var helt hans idé, monsieur.
Det borde ha varit din idé.
Men att gå in till Elba
räddade inte kaptens liv, monsieur.
- Jag ville skydda vår last.
- Du skyddade bara dig själv-
-genom att gömma dig bakom din grad
och stanna ombord.
Edmond Dantes, härmed utnämner jag dig
till ny kapten ombord på Pharaon.
Tänker ni degradera mig?
Det är ingen degradering.
Du kommer att fortsätta vara förste styrman
under Kapten Dantes.
Om du nu förstås inte väljer
att söka annan plats.
Nu tror jag att
en viss ung dam-
-gärna vill höra
den här nyheten.
Tack!
Monsieur Morell?
Vad jag förstår har ni precis fått in ett
skepp från Elba, monsieur. - Ja.
Gick någon ombordvarande
möjligtvis iland?
Det gjorde dom,
men ingen av dom finns här just nu.
Tack så mycket, monsieur.
- Får jag fråga vem som söker dom?
- Clarion.
Mitt namn är Clarion.
- Älska med mig!
- Ger du dig aldrig?
- Han behöver aldrig få veta.
- Men jag skulle veta.
Så även jag.
- Det kunde vara vår lilla hemlighet.
- Jag tycker inte om hemligheter.
Du tror visst att Edmond inte har hemligheter?
Men det har han, fråga honom.
- Jag vet vad du är ute efter, Fernand!
- Vet du?
Minns du när vi var små och Edmond fick en
visselpipa i födelsedagspresent och du en ponny?
Du var så arg på att Edmond var gladare för sin
visselpipa än vad du var för din ponny!
Jag tänker inte bli din
nästa visselpipa!
Hur lång tid tror du inte att det
kommer ta innan han har råd att gifta sig?
Två år.
Två år, inte mer.
Då får han sina kaptenspapper
och vi kan gifta oss.
Två år. Jag skulle aldrig
kunna vänta två år, på någonting-
särskilt inte
en kvinna som du.
Hallå!
- Nu kommer han.
- Hallå!
- Mercedes!
Jag har saknat dig så!
Nu är all saknad över.
- Har du hamnat i trubbel?
- Nej, jag har blivit kapten, kom!
Monsieur Morell
gav mig Pharaon.
Edmond!
Kungen till mig!
Ditt liv är sannerligen
välsignat, Edmond.
Kom nu.
- Du är fortfarande bäst.
- Jag vet.
Kom nu!
Sluta med det där!
Du blir flintskallig.
Har du hemligheter för mig?
Hemligheter?
Nej.
Varför undrar du?
Fråga mig vad som helst
och jag ska svara.
Vi behöver inte vänta
två år längre.
Så fort jag får råd med en ring, så gifter vi--
- Jag behöver ingen ring.
Det här får bli min ring.
Och vad som än händer-
-så kommer du aldrig att få
se mig utan den.
Någonsin.
Hallå där, min unge gentleman.
Har du *** att göra
mig sällskap?
Berätta nu för mig, Mondego-
-hur det kommer sig att
du någonsin blev vän med-
-den där självgode gynnaren,
Edmond Dantes?
Han säger sig vara min vän-
-ändå har han fräckheten
att hålla hemligheter för mig.
Vadå för hemligheter?
Till den nye kaptenen
på Pharaon.
Allt jag är, har jag dig
att tacka för, far.
Må denna underbara stund
endast vara början-
-på ett långt och lyckligt liv
för er båda.
- Vem av er är Edmond Dantes?
- Det är jag.
Edmond Dantes, du är arresterad
på order av domstolen i Marseille.
- Arresterad?
- Anklagad för vad?
Den informationen är hemlig.
Ta honom.
Jag kräver en förklaring!
Jag är tillbaks ikväll.
Oroa er inte, far, det måste vara ett misstag.
Gode Gud.
Det må jag säga, Dantes,
du ser inte alls ut som en förrädare!
Förrädare?
Hjälp till här nu, Dantes,
för ditt liv kan vara beroende av det.
Hade du personligen någon kontakt
med Napoleon när ni var på Elba?
Elba? Ja, det hade jag.
Eller rättare sagt vi hade det.
Jag var tillsammans med Greve Mondegos
son, Fernand, nästan hela tiden.
- Känner ni Fernand?
- Ja, han är en ny bekantskap.
Åh, men då så!
Han kan gå i god för mig.
Utan tvekan, men du sa
"nästan hela tiden."
Förutom när Napoleon bad mig leverera
ett personligt brev till en vän i Marseille.
Du ser, Dantes, det är på grund av att du
mottog denna förrädiska korrespondens-
-som du blivit anmäld av din
förste styrman, en Monsieur Danglars.
- Vad?
- Levererade du detta brev?
Nej, Sir, det var meningen
att någon skulle söka upp mig.
Det är-- det är fortfarande
kvar i min rock. Varsågod!
- Har du läst det?
- Nej, Sir, jag kan inte läsa.
Du förstår, Dantes, detta brev
är till en av Napoleons sändebud.
I det anges alla tider och platser där
britterna patrullerar stränderna på Elba.
Sir, jag svär vid min moders grav,
att jag inte hade en aning om detta.
Han lovade att dess innehåll
var helt oskyldigt.
Nej, det är du
som är oskyldig.
Enfaldig och oskyldig.
Jag antar att detta är den värsta
anklagelse som kunnat riktas mot dig.
Lyckligtvis, har jag nu beslagtagit detta
dokument och ingen skada är skedd.
Bara gud vet hur du ska kunna
överleva i denna värld, Edmond Dantes.
Men du är ingen förrädare.
Du kan gå.
Tack så mycket, Sir.
Vänta...nämnde Napoleon
vem som skulle hämta brevet?
Monsieur Clarion.
Ursäkta, vilket namn sa du?
Monsieur Clarion.
Har du talat om det för
någon annan?
Monsieur Mondego
eller nån?
Nej, Sir, Monsieur Mondego
vet faktiskt ingenting om brevet.
Det här är väldigt
farliga uppgifter.
Man kan aldrig vara nog försiktig,
i dessa tider.
- Håller du inte med?
- Jo, Sir.
Nu har jag plågat dig
länge nog.
Jag undrar om jag som ett slags ursäkt,
kan få erbjuda dig skjuts i min vagn.
Den är precis här utanför.
Tack.
Monsieur Villefort?
Monsieur Villefort?
Monsieur Villefort!
Vart tar ni mig!?
Det här är ett misstag.
- Jag har fått tillstånd att åka hem.
- Från och med nu, är ditt hem fängelseön Chateau d'lf.
Nej, nej !
Hallå där !
Skjut honom !
Sitt upp!
Rid efter honom!
Fernand! Fernand!
- Monsieur?
- Det är ingen fara, han är här, Fernand!
Jag har blivit arresterad för förräderi,
jag lyckades nätt och jämnt fly!
När vi var på Elba
gav Napoleon mig ett brev.
Jag sa ingenting till dig då för han
fick mig att lova att inte göra det.
Han sa att det bara var
ett brev till en gammal vän.
Men fanskapet ljög för mig!
Han ljög!
Det var till en av hans
bundsförvanter.
På nåt sätt kom myndigheterna på det.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Gendarmer till häst
är efter mig.
Jag förstår.
Vi måste tänka lite.
Hoppas jag inte
komprometterat dig!
Jag hoppades att din far
kunde hjälpa mig.
Han är i Paris.
Han är mycket sjuk.
- Hur lång efter är gendarmerna?
- Bara några minuter.
- Behöver du pengar?
- Ja, tack.
- Har du nån pistol ?
- Självklart inte.
Bra.
Sluta, Fernand.
Jag har inte tid med det här.
Jag såg när Napoleon
gav dig brevet.
Var det du?
Nåja, inte bara jag.
Det var Danglars idé.
Varför kom du inte
till mig först?
Varför hade du hemligheter för mig?
Jag trodde du var min vän!
Jag sa ju att jag lovat Napoleon,
men han ljög för mig.
Jag vet, Edmond.
Jag har läst brevet.
Du--
Du har läst--
Varför gör du så här?
Det är komplicerat!
Komplicerat ?
Var inte löjlig nu.
- Flytta på dig.
- Jag kan inte låta dig gå, Edmond.
Gå bort från fönstret.
Få mig inte att
hugga av din hand!
Varför ?
I Guds namn, varför?
För att du är son till
en tjänsteman!
Och det är inte meningen
att jag ska vilja vara du.
- Här inne!
- Där inne!
- Ta honom.
- Vänta.
Stopp, vänta lite.
För att minnas bättre tider.
Kom med här!
Jag sa ju att det inte alltid
skulle kunna vara så här, Edmond.
Far!
Var är han?
I sin kammare.
Vad har han gjort nu?
Nu lyssnar du på mig, far !
Jag är domare, en ämbetsman i den nya regimen.
Jag kan inte ha min egen far
inblandad i landsförrädiska affärer!
Du ska veta--
-att i ***änden blir frågan
om förräderi, en fråga om dagar.
Jag blir patrioten och du förrädaren,
när kejsaren återvänder.
Sluta, nu ditt
gamla vrak!
Den tiden är förbi!
Napoleon Bonaparte är inte kejsare över något längre.
Om du fortsätter att schabbla runt i din
dårskap, är chansen utomordentligt stor att du-
-tillslut blir arresterad och ruinerar
hela vår familj på grund av dina idiotiska sympatier.
Jag har åtminstone sympatier.
Men Herre Gud, far,
allt Valentina säger är-
att som familj, är våra
öden sammantvinnade.
- Det måste du kunna se.
- Se?!
"Jag är ett gammalt vrak."
Jag"ser"inte så bra som jag en gång gjorde.
Ni får ursäkta mig nu.
Skynda på.
Gå.
Välkommen, Monsieur Dantes.
Jag är Armand Dorleac,
fängelsedirektör på Chateau d'lf.
Monsieur, jag förstår att ni hör
detta hela tiden-
-men jag försäkrar er att
jag är oskyldig.
Alla säger säkert det,
jag vet, men jag är det verkligen.
- Oskyldig?
- Ja.
Jag vet.
Jag vet faktiskt det.
- Driver ni med mig?
- Nej, min käre Dantes.
Jag vet utomordentligt väl att du är
oskyldig, varför skulle du annars vara här-
-om du i sanning var skyldig-
-så finns det hundratals fängelser i frankrike
där dom skulle kunna låsa in dig-
-men Chateau d'lf är stället där dom
gömmer undan dom som dom skäms för.
Låt oss titta på din
inkvartering nu!
"Gud kommer ge mig rättvisa."
Folk försöker alltid
muntra upp sig själva.
Eller så gör dom kalendrar, men förlorar
snart intresset, eller så dör dom.
- Det finns ett fönster.
- Jag har bara en förskräcklig mur, tyvärr.
Så jag kom på ett annat sätt att hjälpa
våra fångar att hålla reda på tiden.
Varje år, på årsdagen
av deras tillfångatagande-
-gör vi dom illa.
Vanligtvis en enkel
prygling.
Fast, deras första dag här,
i ditt fall idag-
-tycker jag om att göra
något riktigt speciellt.
Och om du just nu
tänker-
"Varför jag, min Gud?"
-så är svaret att,
Gud har inget med saken att göra...förstått?
Gud är faktiskt aldrig i
frankrike den här tiden på året.
Gud har allt med detta att göra.
Han är överallt och ser allt.
Visst.
Vi kan göra en uppgörelse?
Du ber Gud om hjälp och jag
slutar det ögonblick han dyker upp!
Monsieur Villefort,
har ni inte hört?
- Napoleon har rymt från Elba!
- Vad?
Han gick i land 100 miles härifrån.
Han är på väg mot Paris!
Packa allt i mitt arkiv, och säg åt den där
tölpen till skrivare att hitta huvudboken!
Vi är här för att plädera för
Edmond Dantes sak, herr domare.
Inte nu!
Dantes?
Vi har inte träffats, monsieur.
Jag är Fernand Mondego, son till Greve Mondego.
Jag är här för att gå ed på
Edmond Dantes oskuld.
Det här är hans arbetsgivare,
Monsieur Morell, hans far och hans fästmö Mercedes.
Edmond Dantes är åtalad
för högförräderi.
- Trots det står ni bakom honom?
- Självklart gör jag det.
Men om jag skulle berätta att Dantes
även står åtalad för mord?
- Mord?
- Edmond skulle aldrig kunna gör något sådant.
Dantes bar på ett brev från
Napoleon till en av hans bundsförvanter.
När vi skulle arrestera honom
dödade han en av våra män.
Nej, om ni kände honom, monsieur,
skulle ni förstå att det är helt omöjligt.
Snälla, visa barmhärtighet!
Har ni bevis
på detta förräderi?
Det är sekretessbelagt av myndigheterna.
Men snälla, snälla,
tala bara om för oss var han finns!
Det kan jag inte, mademoiselle.
Han överlämnades till kungens män.
Jag kan förstå den smärta ni känner
över detta avslöjande.
Men mitt råd, till er alla, blir att
försöka glömma Edmond Dantes-
-speciellt ni,
mademoiselle.
Sök tröst och låt er bli omhändertagen
av er gode vän här-
-och kanske kan det ändå komma något gott
ur denna olyckliga affär.
Nu, om ni kan ursäkta mig,
så har jag några andra ärenden att ta hand om.
Min son är ingen förrädare!
Jag ska försöka tala med honom.
- Vi lämnar det här till Fernand, han kan plädera i hans sak.
- Det är omöjligt.
Jag ger inte upp om Edmond än.
Jag ska aldrig
glömma din vänlighet.
Och jag skall aldrig
sluta ge dig den.
Inte för att jag inte uppskattar
utvidgningen av hans brott-
-men ändå...mord?!
Det är faktiskt ganska lättbegripligt.
När ni rapporterade till mig om
att Dantes mottagit detta brev-
-så förstod jag först inte riktigt
varför ni förrådde honom-
-men efter att ha träffat hans
förtjusande fästmö, så förstår jag utmärkt väl.
Får man fråga varför
ni plötsligt blev så tillmötesgående?
Sitt ner, Mondego.
Kom tillbaka!
Kom tillbaka!
Vad är mitt brott?
Jag är oskyldig!
Glad ettårsdag, Dantes.
Vi ses om ett år.
Har det verkligen gått
fyra år, Delius?
- Eller Danton?
- Vad heter han nu igen ?
Ursäkta mitt intrång.
Men jag hade fått för mig
att jag--
-att jag grävde mig ut
mot yttermuren.
Parlez-vous anglais?
(Talar ni engelska?)
Italiano?
Jag är Abbe Faria,jag har varit fånge
på Chateau d'lf i 11 år.
Varav jag spenderat fem-
-med att gräva den här tunneln.
Det finns 72,519 stenar-
-i min cell.
Jag har räknat dom många gånger.
Men har du gett
dom namn ännu?
Shh, shh.
Shh, shh.
Jag var som du, förut.
Men jag lovar att det går över.
Jag lovar, jag lovar.
Kan jag få stå
på dina skuldror?
Ta ner mig.
Snälla, ta ner mig nu.
Ta ner mig.
Jag har inte sett himlen på
11 år, tack snälla du.
Tack Gud!
Inget prat om Gud här inne,
präst.
Men…inskriptionen?
Den har bleknat, precis som Gud
har bleknat bort ur mitt hjärta.
- Och vad har kommit i dess ställe?
- Hämnd.
Håll dom här.
Följ mig.
Kanske har dina tankar
på hämnd-
-tjänat guds syfte
att hålla dig vid liv-
-under dessa sju år.
- För att sluta med ?
- Flykt.
Så där ja.
Du pratade om att fly.
Ja.
Det finns bara två vägar
att nå yttermuren-
-och slutligen havet.
Jag--
jag valde helt enkelt den felaktiga.
Men nu,
när vi är två-
-så kan vi gräva i
motsatt riktning.
När vi gör det båda två tillsammans,
så kan vi möjligen klara det på... åtta år.
Finns det något annat
som tar din tid i anspråk?
Något brådskande möte,
kanske?
I gengäld…för din hjälp-
-erbjuder jag något ovärderligt.
Min frihet?
Nej, frihet kan tas
ifrån en-
-som du väl vet.
Jag erbjuder kunskap,
allt jag har lärt mig.
Jag kan lära dig...
...ekonomi, matematik.
- Filosofi, vetenskap.
- Att läsa och skriva?
Självklart.
När börjar vi?
Jag har den.
"Släck ljuset.
Ljuset!"
"Ge mig det !
Skynda på!"
Luckan öppnas två gånger per dag-
-en gång för toaletthinken,
där vi gömmer jorden.
"Skynda på!"
Och en gång på kvällen
för din tallrik.
"Släck ljuset, släck!"
"Skynda på, präst."
Tack.
Mellan dom två tidpunkterna kan vi arbeta
ostört, utan att vara rädda för att upptäckas.
"Så likgiltigheten blir-
-vår bundsförvant."
Utmärkt.
Så du var i
Napoleons armé.
Vilka drömmar vi hade då.
Men, en natt-
-jagade mitt regemente fram-
-en gerillagrupp-
-som flydde in i en kyrka
för att söka skydd.
Jag fick ordern att bränna
ner kyrkan-
-med dom kvar inuti.
Gjorde du det ?
Till min eviga skam,
så gjorde jag det.
Jag gjorde det.
Hur hamnade du här?
Dagen efter
deserterade jag-
-för att hänge mig
åt botgöring-
-och åt Gud.
Jag jobbade som
privatsekreterare till-
-den enormt rike
Greve Enrique Spada.
Spada var
en rättfärdig man.
Sorgligt nog så dog han
några år senare-
-mitt bland rykten om att han gömt
sin gränslöst stora förmögenhet.
- Två veckor senare arresterades jag.
- Varför ?
Napoleon ville åt
Spadas skatt.
Han trodde inte på att jag
inte hade någon aning om vart den var.
Så han kastade in mig här,
för att fräscha upp mitt minne.
Och här har jag suttit
med endast Gud-
-som sällskap,
tills han skickade mig dig.
Gud är inte verkligare
än din skatt, präst.
Kanske det.
Skynda dig! Ta den.
Räkna ut det här.
2,500 kubikcentimeter
sten och jord om dagen-
-i 365 dagar.
Är lika med tre och en halv
meter om året-
-12 fot, en fot per må***.
Tre tum per vecka.
På italienska.
"Ytterligare tre och en halv meter..."
Slösa inte med ljuset.
Du var soldat, präst.
Så du kan allt om vapen.
Lär mig.
Eller gräv ensam.
Du tvingar mig att vandra på
moralens gräns, Dantes.
Det här är löjligt!
Det är inte alltid den
starkaste svärdskämpen som vinner.
Det är snabbhet!
Handens hastighet.
Hjärnans snabbhet.
Dra nu din hand
genom droppflödet-
-utan att bli våt.
Så här!
Hur länge måste jag hålla på?
Jag går ner i tunneln.
Parera.
Upp.
Så där.
Dags för studier.
Definiera ekonomi.
Ekonomi är vetenskapen som
beskriver produktion-
-distribution och
konsumtion av varor.
Förklara.
Arbeta först, sen betalt.
Tack.
God Jul, Edmond.
Plus eller minus nån må***.
Bra! Vem slåss du emot?
Danglars? Mondego?
Vem tror du?!
Bra!
Lite för bra.
Vi har Newtons tredje lag.
Varje handling leder till en
reaktion-
-både inom fysiken
och hos människor.
Så som min hämndlystnad är en reaktion på
Danglars och Mondegos handlingar.
Upp med dig.
Jag vill sitta där.
En gång berättade du för mig att Villefort
arresterade dig igen precis efter-
-att han friat dig
från alla anklagelser.
"Du kan gå."
Ja, det stämmer.
Varför spela upp den farsen först-
-om han inte hade en anledning till att
ändra sig om att låta dig gå?
- Tänk, Edmond.
- Jag försöker.
- Vad var det som hände ?
- Han frågade mig--
"Nämnde Napoleon vem som skulle
hämta brevet?"
- Jag berättade för honom--
"- En Monsieur Clarion."
- Sa du något mer?
- Ingenting, han brände brevet och sa att jag kunde gå.
Aha!
Han brände...brevet.
Ja.
Underligt att högste domaren
bränner upp bevismaterial-
-om konspirationer och förräderi-
-och sedan fängslar
den ende man-
-som känner till
Monsieur Clarions koppling-
till denna konspiration.
- Han skyddade någon!
- Aha.
- En nära vän kanske?
- Nej, nej.
En politiker som Villefort
har gjort sig av med alla sådana vänner.
Clarion måste vara en anhörig.
En nära anhörig, kanske--
Nej!
Villeforts far var
överste i Napoleons armé.
Villefort skyddade
inte Clarion.
Han skyddade sig själv!
Danglars, som ljög och sade att han sett
Napoleon ge mig brevet.
Mondego, som berättade för
Villefort att jag hade det.
Och Villefort själv,
som skickade mig hit.
Bravo, Edmond, bravo.
Åh, Min Gud!
Edmond, ljus.
Fort, ljus.
Åh, Gode Gud!
Vad är det där ?
Titta !
Rötter, plantrötter.
Om detta verkligen är plantrötter
så är det bara månader kvar.
Ja, bra gjort, präst!
Jag hämtar min mejsel.
Bra, bra.
Präst!
I Guds namn, fortsätt.
Fortsätt nu.
Mina lungor...
...är punkterade.
- Tala inte!
- Lyssna.
Det finns inte mycket tid.
Under böckerna-
-finns några lösa stenar.
Hämta hit det som finns där.
Fort, fort.
Öppna det.
När jag sa åt dem
att jag inte visste-
-var Spadas skatt fanns,
så ljög jag.
Du ljög ?
Jag är präst,
inte helgon.
Där-
-på den där ön,
utanför den Italienska kusten.
- Monte Christo?
- Ja, ja.
Använd--
använd ditt huvud!
- Följ ledtrådarna.
- Tunneln är blockerad, jag kan inte fly.
Nej, fortsätt gräva.
När du kommit ut, så använd skatten för att
göra gott, bara för att göra gott.
Nej, jag kommer säkerligen använda
den för att hämnas.
Här är nu din sista lektion-
-Begå inte--
-begå inte det brott-
-som du nu sitter
oskyldigt fängslad för.
Gud sade:
"Hämnden är min."
Jag tror inte på Gud.
Det spelar ingen roll.
För han tror på dig.
Präst?
"Ut med tallrikarna."
Få hit den!
Åh.
Åh, Gud.
Han är alltid vaken.
Första gången på 12 år han inte
sagt tack.
- Död.
- Hur ?
Han ramlade nog ur sängen,
tror ni inte?
- Är han inte lite väl smutsig?
- Det är dom allihop.
Jaha, då syr vi ihop honom då-
-innan vi går till Dorleac.
Ett, två, tre!
Såja, nu kan vi hämta Dorleac.
Varför låste du?
Han ska ingenstans.
Jag vet inte.
Gammal vana, antar jag.
Adjö, Präst.
Du är fri nu.
Vilket jag aldrig kommer att bli.
Så den gamle påven har slutligen
gett sig av till Sankte Per.
Jaha, ta med honom då.
- Då får vi begrava honom.
- Är du beredd?
Så där ja.
- Skynda på.
- Kom nu, jag har inte hela dagen på mig.
Jo...faktiskt så har jag det.
Jag har--
Jag har all tid i världen!
Kom nu.
Kom nu!
Monsieur Dorleac!
Himmelske fader,
vi överlämnar-
dessa kvarlevor,
av din ödmjuke tjänare.
Vad han nu heter.
Gud, så uttråkad jag är!
Monsieur Dorleac!
Hade han någon karta förresten?
Nej, chefen.
Var är--
Stopp!
Monsieur Dorleac!
Vad menar du med efter tre ?
Hivar vi honom på tre eller före tre?
- Efter tre.
- Ett...två...
- Monsieur Dorleac!
- och tr--
- Gör det inte, Mr. Dorleac!
- Ett-
- två...
- Kasta inte kroppen nerför klippan!
- Aah!
- ...tre!
Det där borde vi kunnat fixa lite bättre.
Tack, präst.
Tack så mycket.
Så, min vän.
Jag skulle kunna fråga vem du är,
men när jag ser dina utslitna kläder-
-och det faktum att
Chateau d'lf bara ligger två miles härifrån-
-så varför bemöda mig?
Om vi övergår till mig, så är jag Luigi Vampa,
smugglare och tjuv.
Mina män och jag kom till denna ö
för att levande begrava ett av våra nummer-
-som försökte behålla stöldgods
för egen del-
-istället för att dela
det med sina kamrater.
Intressant nog, så är det några
av hans mer lojala vänner-
-som insisterar på att
jag benådar honom-
-vilket jag naturligtvis
inte kan göra-
-för då skulle jag snabbt förlora
kontrollen över hela gruppen.
- Därför är det tur att jag fann dig.
- Varför det?
Du ger mig en möjlighet att visa
lite barmhärtighet mot Jacopo-
-masken du ser
bunden där borta-
-medan jag på samma gång
inte framstår som en vekling.
Och som en liten extra bonus
får pojkarna se på lite sport.
Hur har jag då tänkt åstadkomma
allt detta?
Vi tittar på medan du
och Jacopo får slåss på liv och död.
Om Jacopo vinner,
är han välkommen tillbaks i besättningen.
Om du vinner, så har jag gett Jacopo
en chans att överleva åtminstone-
-även om han inte
lyckats ta till vara den-
-och du kan ta hans plats
ombord på båten.
Men om jag vinner
och inte vill bli smugglare?
Då skär vi halsen av dig
och får lite kort om folk.
Jag tror att smuggling
passar perfekt för min livstil-
-och kommer med nöje att
döda er vän, masken.
Åh, det var bara en sak till,
Jacopo är den bäste knivkämpe jag nånsin sett.
Du kanske skulle
se dig omkring mer.
Befria Jacopo
och ge tillbaka hans kniv.
Sen låter vi spelet börja.
Upp med dig, masken.
Kom igen!
Om du vill överleva så
rör dig inte en millimeter.
Senor Vampa,
låt Jacopo leva.
Han har redan lidit nog
med utsikten att bli levande begravd.
Dina män som ville se lite tävling,
har fått göra det.
Dom som ville se nåd
för Jacopo, får det.
Genom att behålla både
mig och Jacopo-
-så får du ännu en erfaren sjöman
och slagskämpe i besättningen.
Det är avgjort.
- Vad heter han?
- "Du fick djävulen, Jacopo!"
Vad han heter?
Vi ska kalla honom Zatarra.
- Låter farligt.
- Det betyder drivved.
Jag svär
vid mina döda släktingar-
-även vid dom som inte
mår så bra just nu-
-att jag är din man för evigt.
Jag vet.
Du har ögon i bakhuvudet.
Har du sett
Marseille förut?
Det var mitt hem.
Men du följer inte med
dom andra iland?
-"Här borta"
- Lyssna på mig, Zatarra.
Vad det än är som har hänt dig,
så kan du inte ordna upp det, ombord på den här båten.
Gå nu.
Det är upp till dig!
"Vi är kungar eller bönder,"
sa en man till mig en gång.
Si.
Vem sa det?
Napoleon Bonaparte.
Bonaparte?
Åh, Zatarra,
vilka historier du kan.
Någon dag kanske jag söker upp dig.
En man kan alltid
behöva en god vän.
Det är sant.
"Danglars, vad har hänt?"
"Kapten Reynaud är död, Sir,
och Edmond Dantes lydde inte mina order."
Zatarra,
är allt väl?
Allt är förändrat.
Jag vill att du köper en båt, något som
du och jag kan klara själva.
Vänta här på mig.
Mitt nästa besök gör jag ensam.
Är detta Monsieur Morells hem?
Min morfar mår inte bra,
monsieur.
Även om han hade gjort det, så tar han inte
emot besökare klockan 11 på kvällen.
Han kanske skulle göra
ett undantag-
-för en man som letar efter
Edmond Dantes.
Jag ber om ursäkt
för den sena timmen.
Gamla människor sover aldrig.
Sitt ner.
Julianne, lite sherry.
Så, Monsieur Zatarra-
-du är en vän
till Edmond?
- Monsieur Morell?
- Ja?
Kände ni också...Edmond?
Som en son.
Jag hade hoppats att ni skulle kunna
tala om var jag kan hitta hans familj.
Olyckligtvis,
så hängde sig hans far-
-efter att han fått veta
om Edmonds förräderi.
Jag förstår...
Och-
-detta...
förräderi ni talar om--
- Vem anklagade honom ?
- Vem vet ?
Monsieur Villefort,
mannen som fick Edmond arresterad-
-flyttade till Paris strax efteråt
för att bli-
-chefsåklagare där.
Självklart hade nog chocken
av hans fars våldsamma död-
-skyndat på hans avfärd.
Det var underliga tider då.
Ni verkar ha hamnat i
sämre tider själv, Sir.
Efter Edmonds död,
tog jag mig motvilligt en partner-
-en av mina kaptener.
Sen en dag,
drev han ut mig, Danglars.
Men mitt öde är ingenting
i jämförelse med Edmonds.
Kanske är din tur på väg att vända.
Jag ska söka upp
Edmonds fästmö.
Ni menar
Grevinnan Mondego?
- Grevinnan?
- Ja.
En må*** efter att stackars Edmond
arresterades-
-gifte sig Mercedes
med hans bäste vän.
- Fernand.
- Ja, det stämmer.
När hans far och bror
omkom i kriget-
så blev Fernand,
Greve Mondego.
Dom bor i Paris nu.
Greven och Grevinnan Mondego.
Mår ni bra?
Ja, jag måste gå nu.
- Jag är ledsen att jag inte kunde hjälpa er mer.
- Åh, nej.
Ni berättade exakt
vad jag behövde veta.
Edmond Dantes är död.
Zatarra.
Zatarra, du kommer att bli så stolt över mig.
Jag hittade en liten jolle,
vi hade inte råd med en slup.
Jag gjorde en riktigt bra affär.
Zatarra?
Ho ho!
Zatarra, båten kan inte ta mer-
-och det finns minst åtta
båtlaster kvar därnere!
Förstår du inte?
Du är rikare än någon annan man
jag hört talas om.
Vilka problem du än hade,
så är dom över nu.
Vad vill du köpa?
Hämnd.
Okej, hämnd.
Vem?
Danglars, Villefort-
-Fernand och Mercedes.
Okej.
Vi dödar dom och sen kan vi
spendera av skatten.
Nej, vi ska studera dom,
lära oss deras svagheter.
Varför inte bara döda dom?
Jag kan göra det.
Jag åker upp till Paris--
pang, pang, pang, pang!
Jag är tillbaks före helgen.
Så kan vi spendera!
Varför är det en
sådan dålig plan?
Att dö är för snällt mot dom.
Dom måste lida,
såsom jag led.
Dom måste se sin värld
och allt dom håller kärt-
-slitas bort ifrån dom,
såsom det slets bort ifrån mig.
Du behöver ett bättre namn än Zatarra
om du ska åstadkomma det.
Då ska jag
bli greve.
Jag hälsar er,
god eftermiddag, Sir.
Jag är här för att förvärva ert
vackra hem.
Mycket lustigt!
Jag ska få er pryglad!
Så, ger er av från min egendom
nu, din vagabond-
-innan jag bussar hundarna på dig,
uppfattat?
Tack så mycket.
Mina damer och herrar-
-det är med stor ära
jag presenterar er för, Hans Nåd-
-Greven av Monte Christo.
Det är så vackert.
Välkomna.
Min käre greve, låt mig presentera
er för min man-
-Monsieur Villefort,
chefsåklagare.
Det var mycket vänligt av er
att tänka på oss.
Åh, det är jag som ska känna mig
hedrad av er närvaro.
Jag hoppas ni kommer att
få det trevligt här ikväll.
Vad vet vi om honom?
Inte tillräckligt.
Var är dom?
Är du säker på att du bjöd in dom?
Ja, Ers Nåd.
Men jag fick just reda på att Greve Mondego
har dragit sig tillbaka för kvällen.
Han har ett tidigt möte i morgon,
som han inte kan missa.
Du är uppe tidigt, min kära.
Är Vicomte Tourville död?
Om inte hans hjärta är placerat i någon annan
del av bröstkorgen än i den vänstra-
-så misstänker jag att han är det.
Gud, ge honom frid.
Han försvarade bara sin
familjs ära.
Och mycket gott det gjorde honom!
Hans fru och jag var lyckliga i vår passion,
du var lycklig i din ovetskap.
Då dyker vicomten tappert upp
och ska försvara sin ära-
-och du blir illa berörd.
- Hon är ruinerad och han är död.
- Smickra inte dig själv.
Jag var varken lycklig
eller ovetande-
-jag har känt till alla tre kvinnor
du haft innan Madame Tourville.
Jag är ledsen att du
känner dig förödmjukad.
Jag och Paris i kombination,
är knappast ett bra recept på trohet.
Nu, då mina försök att vara diskret
uppenbarligen misslyckats-
-så verkar det ingen större mening
att fortsätta låtsas.
Det känns faktiskt ganska...
...befriande.
Tycker du inte?
Hans ekonomi?
Han förlorar pengar
på dom andra kasinona.
Dom lurar honom inte ens.
Har du kontrollerat hans
transporter?
Han tog ett banklån på sin egen båt
för flera år sedan.
- Han använder inte Danglars.
- Se till att vi äger den banken i morgon.
Säg till dom andra redarna att
att hålla sig borta från Mondego.
Jag vill att han inte ska ha något annat
val än att krypa tillbaka till Danglars.
Nu, säg till givaren--
ta allt.
Försök att förstå nu.
Jag har ett mycket stort parti
bomull, redo att skeppas-
-och jag kommer att göra min betalning på
fartyget så fort den har levererats.
Självfallet så behöver jag båten
för att kunna leverera.
Olyckligtvis, kan inte banken ge
ytterligare kredit, Greve Mondego.
Jag föreslår att ni söker
alternativa transportmedel.
Ser man på, varför har jag fått den äran
av ert besök, Greve Mondego?
Jag kan inte förstå varför du undvikit
mig i alla dessa år.
Jag är beredd att överse med
era brister-
-och kanske återuppta
våra affärer.
Går affärerna inte så bra längre?
Zatarra?
Jacopo.
Har du ramlat ur sängen?
Efter att ha sovit på en stenhäll
i 13 år, kan jag inte.
"Mi Maria."
Gör det där ont?
Hade du någon anledning
till att komma hit?
Mondego har en son.
- Albert vill prata med oss.
- Inte nu!
Tala om för honom att jag försöker
skydda hans arv.
Är du rädd att han ska slösa bort sitt
på samma sätt som du gjorde med ditt?
Jag kan inte påminna mig några klagomål
när jag upphöjde dig från fiskhandlardotter.
Snälla du, låt mig avsluta det här,
för jag ska gå ut sen.
Låt mig påminna dig, min älskling,
att i Paris finns det ett överflöd av älskarinnor-
-men du har bara
en son.
Kom in, Albert.
- Men för guds skull, fatta dig kort!
- Javisst, far.
Flera av mina vänner ska åka till Rom
i två veckor för karnevalen.
- Jag skulle vilja göra dom sällskap.
- Rom?
- Utan vuxet sällskap? Du är ju bara 15 år.
- Nästan 16.
Det kan bli min födelsedagspresent,
snälla far.
- Jag ska inte ställa till med nåt.
- Nej.
Det är klart att han kan åka.
Jag skulle behöva lite lugn och ro här hemma
Rom!
Albert!Albert!
- Här borta!
- Vi är här borta!
Milady?
Ni kan inte gömma er för alltid.
Milady?
Vilka är ni och varför
gör ni så här?
- Vi är onda och vill ha pengar!
- Mina pengar ligger i min väst.
Inte längre, dessutom är det inte
"dina" pengar vi är ute efter.
Du är Greve Mondegos ende son,
stämmer det?
Utpressning?
Skicka ett brev och bli fördömda.
Jag önskar det vore så enkelt, men ett
brev når inte din far förens om två veckor-
-och sen följer den ändlösa diskussionen
om vi redan dödat dig.
Nej, ett brev har inte den effekten.
Men vi kanske kan skicka honom din ring.
Ja, min ring bär
Mondegos vapen.
Medan den sitter kvar på ditt finger?!
Lyssna på mig, din ohyra!
Jag är Albert, son till Fernand,
Greve Mondego-
-och ni har skrattat sista gången
på min bekostnad.
- Gör ert värsta!
- Om du insisterar, Peppone, kniven.
Skär loss pojkens rep-
-eller låt mig börja 'skära'
i er istället!
Nu!
Kom med mig, unge man.
Du ser utgången? Vänta på mig där.
- Jag vet inte hur jag ska kunna tacka er!
- Gå nu, vi pratar sen.
Bra gjort, mina herrar!
Stort tack, Ers Nåd.
Albert.
Är du okej?
Sir, jag är skyldig er för mitt liv!
Du har gått igenom en svår prövning.
Du är en mycket speciell ung man.
Jag insisterar på att du kommer hem till mig
på frukost i morgon.
Överenskommet?
Överenskommet.
Får jag fråga
vem ni är, Sir?
Just nu, din vän.
I morgon, din värd.
För ett litet tag till,
står formaliteten emellan oss-
-Greven av Monte Christo.
Han är ute i väntrummet.
Han visade stort mod i tunnlarna.
Han är ett verktyg som fyller
sitt syfte.
Ja, Ers Nåd.
Unge man.
Albert, kom in.
Kom, kom...
Kom hit.
- Vilken natt du haft!
- Ja.
Vilket äventyr.
Allting är ett äventyr
när man är ung.
- Jag har grubblat över en sak, Sir.
- Ja ?
Hur fick ni reda på att jag
blivit kidnappad?
Jag har många kontakter-
-varav vissa
är mindre hedervärda.
Jag betalar bra för att hålla mig
informerad om vad som pågår i staden jag bor.
Och att en greves son blir kidnappad,
är värt att notera.
Men varför riskera ert eget liv
för att rädda mig?
Sonen, till en
annan adelsman!
Det var det minsta jag kunde göra.
Om jag dömer av din karaktär,
är jag säker på att du gjort detsamma.
Din far kommer att bli
så stolt över dig.
Ni måste komma till Paris och träffa mina
föräldrar, så dom kan tacka er personligen!
Olyckligtvis, så kan jag inte det,
affärer, förstår du.
Men snälla, det är en fråga
om ära.
- Jacopo?
- Ja, Ers Nåd?
Spadaaffären--
Hur står vi där?
- Guldet är fortfarande--
- Lasten?!
Åh, jag ber om ursäkt, Ers Nåd.
Lasten är på väg.
På väg till Marseille.
- Och den anländer?
- Inte förens om tre veckor, Ers Nåd.
Tre veckor?! Mer än tillräckligt
då för ett besök i Paris.
- Jaha.
- Utmärkt.
- Det blir precis lagom också?
- Lagom för vad?
- Grattis på födelsedagen!
- Tack.
Greven av Monte Christo.
Greven!
- Albert.
- Ers Nåd. Far!
Får jag presentera
Greven av Monte Christo.
- Trevligt att råkas.
- Nöjet är på min sida, Greve Mondego.
Jag har sett fram emot den här
stunden ganska länge nu.
Ni gör mig en stor ära,
när det är jag som står i skuld till er-
-för att ni räddat min son.
Får jag presentera,
Grevinnan Mondego.
Mercedes.
Grevinnan.
Man måste nog vara mor för att
fullt ut kunna uppskatta den tjänstvillighet-
-ni visat
mig och min son.
Monsieur, jag skall aldrig glömma er.
Madame-
-det var så lite.
Om en må*** har ni säkert
redan glömt mitt namn.
Hmm?
Får jag stjäla er fru en stund?
- Ursäkta ?
- För en vals.
Naturligtvis.
Är han inte underbar, far?
- Är allt som det ska?
- Ja, det är ingenting.
Det är bara det att ni påminner mig om
någon ur mitt förflutna-
-någon som var mig
mycket kär.
Jag känner mig hedrad.
Vad hände med honom?
Han dog.
Men jag är inte den mannen.
Monsieur och Madame Villefort.
Vad gör dom här?
Chefsåklagare Villefort.
- Vad gör ni här ?
- Åh, Madame Villefort, monsieur.
Trevligt att ni kunde komma och hälsa på mig
medan jag fortfarande är i stan.
- Vi blev angenämt överraskade av er inbjudan.
- Tack.
Vill ni vara så snäll och ursäkta
mig och er man en liten stund?
Jag har hört att ni är expert
på att tolka lagen.
Jag har ett speciellt ärende
som ni kanske kan hjälpa mig med.
Ursäkta.
Fernand, Fernand!
Talet!
Inte nu, jag har viktiga statsangelägenheter
som kräver min uppmärksamhet.
Våra gäster förväntar sig att du ska komma,
Albert förväntar sig det.
Håll talet du, min kära.
Jag är säker på att du gör det strålande.
Men du är hans far !
Det är det minsta du kan göra.
Du vet hur mycket han beundrar dig.
Då ursäktar han säkert
min frånvaro.
Men--
Jag trodde vi bestämt att
inte träffas bland folk.
Hur skulle jag kunna neka
Greven av Monte Christo?
Jag förstår.
- Vad vet du om honom?
- Han är utlänning-
-rik.
Jag hörde att han räddat
din son.
- Varför söker han dina råd?
- Varför ska jag tala om det för dig?
När min son
återvände från Rom-
-nämnde han att han hört Monte Christo
säga att han väntade in en last.
Han hörde också ordet "guld" nämnas-
-och "Spada."
- Hm.
- Du tror inte--
Monte Christo har hittat
Spadas förmögenhet.
För mindre än en timme sedan, bad han mig
om hjälp att undkomma besvärliga inspektioner-
-på en last som ska komma
in från Marseilles.
- Hm.
- Jag kan arrestera honom.
Gör inte det.
Låt oss befria honom från lasten istället.
- Hur föreslår du att vi ska--
- Jag har en bekant som är insatt i sådana saker.
Säg åt Monte Christo att du
ska ordna hans last genom tullen-
-men att den måste stanna
i hamnen över natten.
Jag ser till att den tas omhand och
fraktas till mitt gamla släktgods i Bouchon-
-där vi kan mötas
nästa dag.
Jag kräver 70 procent.
Men ändå får du nöja dig med 50.
Avgjort.
"Ja, visst är det !"
"Ja, jag vet."
Mina damer och herrar-
-olyckligtvis, har min man blivit
uppehållen i affärer.
Därför har det
fallit på mig--
Att presentera er för-
Greven av Monte Christo,
ännu en gång.
Ni förstår, jag hade fräckheten
att be greven-
-att låta mig hålla
Alberts födelsedagstal.
Jag var så ihärdig och vår värd
så älskvärd-
-att han tillslut gav upp sina
rättigheter som far-
-för att tillmötesgå en gäst-
-även en sån buffel som jag.
Åh.
Unge Albert
har överdrivit alltför mycket-
-om min insats
för honom i Rom.
När jag anlände till
katakomberna-
-såg jag skurkarna,
som bundit Albert vid en mur-
-hota honom med att hugga
av hans finger och skicka det till hans far-
-som bevis för
hans bortförande.
Herregud!
Pojkens kommentar till allt detta var..
"Gör ert värsta."
Livet är stormigt,
min unge vän.
I ena stunden ligger du och
gassar i solens sken-
-för att i nästa spolas upp
bland klipporna.
Det som gör dig till en man-
-är hur du reagerar
när stormen kommer.
Du måste skåda in i stormen
och ropa, såsom du gjorde i Rom-
-"Gör ert värsta-
-för det kommer jag att göra."
Sen kommer ödets makter
att känna dig så som vi känner dig-
-som mannen,
Albert Mondego.
I väg!
Edmond, Villefort sa åt mig
att du blivit avrättad.
- Gjorde han?
- Åh, Gud.
- Grevinnan, ni har misstagit er.
'Tillbaks till Mondegos!' - Nej!
- Madame, jag tänker mest på ert rykte.
- Jag ber dig, Edmond.
- Jag bryr mig inte om hur du kom tillbaka!
- Jag är inte "denne" Edmond.
Sluta!
Sluta nu!
Så, vad är du då?
En ande?
Ett spöke som kommit för att plåga mig?
Denne Edmond,
älskade du honom?
Ja.
Hur länge då?
I hela mitt liv.
Och hur lång tid efter han dött
tog det innan du gifte dig med greven?
Det där var inte rättvist.
Vi är framme vid ert hem,
Grevinnan.
Du har rätt.
Du kan inte vara min Edmond.
Så, där ser ni.
Ni sa det själv.
Edmond Dantes är död.
God natt.
Grevinnan.
Om du någonsin lägger dig i
mina affärer igen-
-så lovar jag dig att jag kommer att avsluta
det jag påbörjade den gången vi möttes.
Har du förstått?
- Jag förstår att du är tokig!
- Tokig?
Mina fiender går i mina
fällor hur enkelt som helst.
Tokig, Ers Nåd,
för att du ignorerar detta-
-du har en stor förmögenhet
och en vacker kvinna som älskar dig.
Ta pengarna och kvinnan
och njut av livet.
Avsluta dina planer.
Ta det du vunnit.
- Det kan jag inte.
- Varför inte?
Jag är fortfarande din man, Zatarra.
Jag svor en ed på
att jag skulle beskydda dig.
Även om det betyder att
jag måste skydda dig från dig själv.
Jag kör hem dig nu.
Jag går.
Ta två kistor till Pharaon
som våran andel.
Mondego kommer inte att sakna dom.
Kom nu.
Gå ombord.
- Philippe Danglars?
- Ja?
Du är under arrest för att ha stulit gods
från ett handelsfartyg.
Det är absurt!
Vi kan lätt lösa den saken.
Männen här, kommer att undersöka
ert fartyg.
Greve Mondego har lurat mig.
Men jag tänker inte dö för honom.
Vem är ni?
Jag är Greven av Monte Christo.
Men mina vänner kallar mig för Edmond Dantes.
Dantes?
Skär ner honom innan
han tappar talförmågan.
Gör inte så, det--
Det blir för mycket.
Min käre Villefort.
Jag hoppas ni tillåter att jag
gör er sällskap en liten stund.
Ers Nåd,
det var ett oväntat besök.
Jag vill bara tacka er personligen,
för er hjälp med min last.
Jaså den. Jag gjorde alla arrangemang
för den tidigare.
Jag kan lova att det inte blir några
problem från vår sida sett.
Utmärkt, jag tror att detta kan bli början
på en lång och givande vänskap.
På tal om detta,
får jag ställa en fråga?
Ja, naturligtvis.
Vad som helst.
Jag var lite nyfiken.
Varför sa ni till
Grevinnan Mondego för 16 år sedan-
-att Edmond Dantes
blivit avrättad?
Hm?
Jag förstår inte
vad i hela världen pratar ni om ?!
Det är en vanlig enkel fråga.
Vad vet ni om detta ?
Det--
Det är fullt tillräckligt !
Ni förstår inte, Dantes accepterade att ta
emot ett brev av Napoleon.
- Det var helt klart förräderi.
- Men vi båda två vet att han aldrig levererade det.
Att kasta en man i fängelse med den
vetskapen är illa nog. Men att säga--
Ers Nåd, jag förstår inte alls vad som
utlöste denna eländiga diskussion.
Nu frågar jag mig själv-
"Vad hade min gamle vän Villefort att vinna-
-på att säga till Mercedes
att Edmond Dantes var död?"
Svaret är,
absolut ingenting.
Precis som du säger, ingenting.
Så varför--
Men om min gamle vän,
nu chefsåklagare i frankrike-
-inte har något att vinna på denna lögn,
vem är det då som har det ?
Min käre Greve, det är alldeles för varmt
här inne och ni är fullt påklädd.
- Det är bäst att vi båda går här ifrån.
- Jag tror att den tydligaste vinnaren-
-är Fernand, Greve Mondego.
Jag förstår inte vad det här förhöret
har att göra med vår affärsrelation.
Jag ska just berätta för dig.
Sitt ner, Mondego.
Jag är en man med stora ambitioner.
Nu har jag ökat dessa ambitioner-
-med att driva fram
Bonapartsympatisörer.
Men nu när Napoleon
är lös, har jag-
-hur ska jag säga,
en vagel i ögat-
-ett tag bara en mindre irritation,
nu potentiellt livsfarlig.
- Var livsfarlig tillbaka.
- Nu är det så att problemet är av sådan art-
-att jag själv,
inte kan ta hand om det.
Så jag har ett förslag till dig.
Hur mår din far?
Han lever, oturligt nog.
Vi delar detta missöde.
Minns du?
Varför är dörren låst?
Jag kräver att ni släpper ut mig
härifrån på en gång.
Ni är bevisligen ingen
vän till mig.
Din far var en lojal Napoleon-
anhängare, var han inte?
Kanske till och med ansvarig för
planeringen av Napoleons flykt från Elba.
Kejsaren återvänder snart !
En obekväm förälder, för en ambitiös
statstjänsteman som ni.
Men så dog han, plötsligt och väldigt lägligt
mördad, för 16 år sedan.
Kejsaren Napoleon.
Mördaren greps aldrig.
Hur länge letade ni efter honom ?
Du har inga bevis,
inga vittnen.
Du har bara teorier.
Bara gissningar.
Tvärtemot,
jag har Greve Mondego.
Unge Mondego.
Varför?!
För att er son
saknar modet.
Mondego var den som
avlossade skotten!
Han kommer aldrig att erkänna!
Ni har rätt,
det skulle han inte.
Men du har just gjort det.
Monsieur Villefort, ni är under arrest för
konspiration till mord.
Minns du?
Dantes?
En hövlighet till en gentleman.
Trodde du att jag skulle
göra det så lätt för dig?!
Edmond?
Jag trodde vi avslutat vår
konversation i vagnen.
Det trodde jag med.
Tills jag insåg-
-att du sa namnet "Dantes."
Ett namn jag aldrig
nämnt för dig.
Vad vill du mig ?
Jag vill bli befriad från dig-
-så som du uppenbarligen
är fri från mig.
Bara några svar från dig
och du ska aldrig behöva se mig mer.
Ställ dina frågor.
Var har du varit?
Tretton år på
Chateau d'lf-
-och överallt annars du
kan föreställa dig.
Chateau d'lf i 13 år.
Led du?
Är du klar nu?
Jag har en *** saker att tänka på.
- Vad hände sen?
- Mycket.
- Varför kom du inte till mig?
- Varför väntade inte du?
Du gifte dig med den man
som lurat mig--
Jag sa ju det, den där
kvällen på klipporna, kommer du ihåg ?
Att den aldrig skulle tas av mitt finger,
och det har den inte heller.
- Varför?
- Du vet varför.
Om du verkligen älskade mig-
-ta inte--
ta inte ifrån mig mitt hat.
Det är allt jag har.
Släpp det, Edmond.
Släpp det.
Jag vet inte vilka mörka planer
du har inom dig.
Inte heller vet jag varför
vi tvingats-
-leva utan varandra
dessa 16 år.
- Men Gud har gett oss en ny chans--
- Gud?
Avvisa inte Hans gåva.
Kan jag aldrig undkomma Honom?
Nej, Han finns i allt.
Även i en kyss.
My lady?
Var är Greven ?
Greven önskar att ni ska
ansluta er till honom i eftermiddag.
- Ansluta mig ?
- Ja-
-och lämna landet,
med er son.
Jag ordnar någon som tar
er till ert hus-
-sen väntar ni
där på mig.
- Och sen så--
- Tack snälla!
- Ja, ja, men--
- Jag måste hem och packa.
Ja, ja, My lady--
- Var är Greven ?
- Där uppe, my lady.
Vad har hänt?
Jag är bankrutt.
Alla mina skulder har krävts in.
- Jag väntar också på att bli arresterad.
- För vad?
Sjöröveri, korruption
och mord.
- Har du gjort allt detta?
- Ja.
Det finns ingen tid att prata.
Gendarmerna är uppenbarligen på väg-
-så skynda på
och packa nånting.
Jag följer inte med dig,
Fernand.
Du är min fru.
Jag har ordnat allt för oss.
Vi kommer att bli väl omhändertagna.
Gå nu och hitta min son.
- Han är inte din son.
- Ursäkta?
Albert Mondego är
Edmond Dantes son.
Varför tror du annars jag gifte mig med dig
så snabbt efter att Edmond förts bort?
För tidigt född-
Du var mig en fräck en!
Så han är den oäkta sonen
till en död förrädare!
Han var alltid en stor besvikelse.
Adjö, Mercedes.
Du behagade mig i alla fall ibland.
Du behagade aldrig mig.
Vad är det här?
Monte Christo.
Kungen till dig, Fernand.
Edmond?
Men hur--
Hur lyckades jag fly?
Med svårigheter.
Hur planerade jag den här stunden?
Med glädje.
Så du har tagit Mercedes?
Och allting annat-
-förutom ditt liv.
Varför gör du så här?
" Det är komplicerat! "
Vi kan säga att det är hämndens pris
för det liv du stal från mig.
Jag kan se att någon lärt dig
använda svärdet!
Hur kommer det sig att du
någonsin kallade dig min vän?
Vi var vänner, Edmond.
Du skickade mig till helvetet!
Varför?
Ta din hämnd!
Men kom ihåg att blodet du
spiller är ädelt.
Blod som aldrig kommer att
flyta genom dina ådror.
Du är inte mer greve,
än jag är en ofrälse !
Du har det inte i dig !
- Om du rör honom, så dödar jag dig!
- Låt mig förklara!
Jag har redan fått det förklarat.
Jag pratade med Madame Villefort på gatan.
Hon berättade hur dum jag var,
som litade på min bedragare till vän-
-Greven av Monte Christo,
som använde mig för att komma in i vårat liv.
- Albert, lyssna på mig.
- Nej, det tänker jag inte göra!
Förlåt mig, för att jag har varit
en sån idiot, far.
Du blev lurad.
Självklart förlåter jag dig.
Du var min vän.
Jag såg upp till dig.
Det finns en historia bakom det här
som du inte känner till.
Han älskade din mor,
men ändå valde hon mig.
- Nu tänker han stjäla henne ifrån mig.
- Lögn, flytta på dig!
Unge man, om jag måste,
så dödar jag dig.
Jag tänker inte ge mig nu.
- Inte jag heller.
- Må så bli.
Nej!
Albert!
Jag hittade lappen du skrev som
förklarade vart du tagit vägen.
Men nu måste jag förklara
något för dig.
Var du egentligen kommer ifrån.
Albert, du är
Edmond Dantes son.
Mannen du känner som
Greven av Monte Christo.
Jag är rädd för att det
är sant.
Du är det levande beviset på att din
mor var lika horaktig-
-i yngre år
som hon är i dag.
Du--
Du lät mig slåss mot honom?
Men det hjälpte inte,
eller hur ?
Fernand, jag ber dig!
Det räcker nu!
Jag vill inte heller fortsätta det här.
Gå bara.
Kalla det nåd.
Nåd, Fernand.
Du har bara ett skott kvar och det krävs
mer än det för att stoppa mig.
Men då får jag väl sätta det
där det gör som mest skada då!
Nej!
Mor, Mor!
Åh, Herre Gud!
Se vad jag gjort! Jacopo!
Ännu en gång, Zatarra-
-håller Gud ett vakande öga
över dig!
Hon överlever.
Edmond!
Edmond!
Snälla, gå inte ut dit.
Gör det inte.
Edmond, gå inte.
Försök du!
Ge dig aldrig.
Zatarra-
-du måste avsluta det här.
Även prästen skulle
förstå det.
Edmond!
Snälla, lämna mig inte.
Ta hand om din mor.
Nu kan jag ju inte leva i en värld där du
har allt och jag inget.
Vart tog din nåd vägen?
Jag är en greve,
inte ett helgon.
Du hade rätt, präst!
Du hade rätt.
Detta kan jag lova dig-
-och Gud-
-Lika mycket jag använt för hämnd-
-kommer nu att användas för
att göra gott.
Så vila i frid, min vän.
Så, Zatarra-
-smärtsamt, va?
Nej.
Jag köpte det här stället med
tanken att en dag riva ner det.
Men nu är allt som jag
bryr mig om-
-på väg ifrån den här ön
tillsammans med mig.
Nu åker vi hem.
"Gud kommer ge mig rättvisa."
Översatt av Sarastriz.
Besök www.divxsweden.net
för dom bästa svenska undertexterna.