Tip:
Highlight text to annotate it
X
Synk: stoffinho17 Små rättelser av Knã.
MÖT JOE BLACK
Ja.
Ja.
Ja.
Snälla. Oroa dig inte.
Det är fullständigt kaos här.
Och jag är rädd att vi inte hinner.
Försöker jag vara för perfekt?
- Jag vill att det ska vara utsökt.
- Vi också.
- Vi försöker vara för utsökta.
- Varför inte sikta mot stjärnorna?
God morgon.
- Vi behöver besked angående blommorna.
- Ja, fresia.
Fresia överallt. Pappa älskar fresia.
Ljus?
Inte för ljust och inte för mörkt.
Jag letar efter en saffransglöd,
som på 20-talets tedanser.
Om mat är festens prosa,
så är ljus dess poesi.
Det fungerar. Om mat är festens prosa,
är ljus dess poesi.
Jag gillar det. Om musik vore kärlekens
mat, spela på. Jag blir tokig.
God morgon, Mr Parrish.
- Vad tycker du om det?
- Det blir vackert.
Allison säger att presidenten
kanske kommer.
Presidenten har bättre saker för sig.
Som vad?
Pappa? Har du tid en minut?
Inte mer. Stor dag i stora staden.
- Vad tänker du på?
- Fyrverkeri. Uppdatering.
Vi konstruerar nummer 65 på pråmen.
Bågskyttar kommer att skjuta
brinnande pilar på den.
När den fattar eld,
ger det effekten av en vikingabegravning,
fast utan det morbida.
För dig, kommer Hudsonflodens ledning
att tillåta det.
Men, självklart blir det
övertidskostnader...
för Poughkeepsies brandkår.
Vad tycker du?
Bra? Inte bra?
Jag litar på dig. Det här är din sak.
Men det är din födelsedag. Jag hatar pilar.
De gör mig nervös.
- God morgon, pappa.
- God morgon, älskling.
- God morgon.
- Du är " älskling" . Jag är Allison.
Drew ringde från helikoptern,
de är fortfarande två minuter härifrån.
Är Drew ombord?
Han ville åka tillbaka med dig.
Varför sitter du inte ner
och får lite mat i din platta mage.
- Kommer du?
- Nej.
Du har patienter att ta hand om.
Jag har tre hysteriska chefer.
En älskar tryffel, den andre hatar det.
Den tredje vet inte ens vad det är.
- Jag hatar fester.
- Pappa, lugna ner dig.
Du kommer att älska det. Jag lovar.
Räcker det inte att ha levt 65 år,
utan att bli påmind om det?
Nej.
Koppla av.
Jag vet att det är stora affärer idag.
- Hur vet du det?
- Drew sa det.
Berättar han allt för dig?
Det hoppas jag.
Du tycker om honom, inte sant?
Ja, jag antar det.
- Jag vill inte lägga mig i, men...
- Gör inte det då.
Här kommer han nu.
Ska vi?
Hej, min sköna.
God morgon, Drew. Tack för att du kom.
Stor dag.
Ville vara förberedd före avspark.
Några tankar,
sista sekundens raffineringar, variationer?
Tankar, nej. Jag hörde en röst igår kväll.
- En röst?
- I sömnen.
Vad sa den?
"”Ja."
Ja till affären?
Kanske. Vem vet?
Du vet hur röster är.
Tack.
Nu åker vi. Din penna.
- God morgon.
- Hur är det?
- Bra, och du?
- Bra.
Det är " dagen B" idag.
Bontecou-dagen.
Vi ska avsluta med Store John.
Se på dig. Lugn som en filbunke.
Borta på Bontecou
gör han säkert i byxorna.
Kom ihåg allihop,
stort möte ikväll hos pappa.
Middag. Du också, Drew.
Vi har många lösa trådar.
- Inte min födelsedag igen?
- Du blir bara 65 en gång.
Tack Gud. Nu börjar vi dagen.
Kom ihåg, middag i stan hos pappa!
Älskar du Drew?
Som du älskade mamma?
Glöm mig och mamma.
Ska du gifta dig med honom?
Troligtvis.
Jag är galen i honom.
Han är smart och aggressiv.
Han kan föra Parrish Communications
in i 2000-talet och ta mig med.
Vad är fel med det?
Det är för mig. Jag talar om dig.
Det är inte vad du säger om Drew.
Det är vad du inte säger.
Du kanske inte lyssnar.
Jodå, det gör jag.
Det finns inte ett uns upphetsning,
inte en... aning spänning.
Det här förhållandet har lika mycket
passion som ett par statyer.
Jag vill att du sveps bort.
Jag vill att du svävar. Jag vill att du...
sjunger hänryckt
och dansar som en dervisch.
Var det allt?
Ja. Bli yrande lycklig...
eller var åtminstone öppen för det.
" Bli yrande lycklig."
Jag ska göra mitt yttersta.
Jag vet att det är knasigt.
Men kärlek är passion,
besatthet,
någon du inte kan leva utan.
Bli stormande kär.
Hitta någon du kan älska vanvettigt
och som älskar dig lika mycket tillbaka.
Hur du hittar honom? Glöm bort huvudet,
och lyssna till ditt hjärta.
Jag hör inget hjärta.
Sanningen är, att det finns ingen anledning
för dig att leva utan det här.
Att leva ett liv utan
att bli riktigt kär...
då har du inte levt alls.
Men du måste försöka,
för om du inte försökt, har du inte levt.
Du är tuff.
Förlåt.
Säg det igen, men i den korta versionen.
Förbli öppen.
Vem vet? Blixten kan slå ner.
Vad tycker ni?
Är det bara ledningsgruppen,
eller kommer ni att använda mig?
Tack,
men det är ordnat bara för mig och Bill.
- Fler personer kan...
- Jag vet. Skapa hinder.
Jag vill att du sveps bort.
Quince behövs först...
- Hörde du något?
- Jag sa just...
- Nej. Inte du.
- Vad står på, pappa?
-Inget. Ursäkta.
-Jag vill att du svävar.
Jag vill att du sjunger hänryckt
och dansar som en dervisch.
”Dansa som en dervisch"?
Vad är det?
Inget. Jag pratar för mig själv.
Du känner mig.
Nej, jag har aldrig hört dig prata
för dig själv.
Kan jag ge dig skjuts?
Nej, jag tar en taxi. Mår du bra?
Har handskarna på, öronen spetsade,
redo för handling.
Ta dem.
Du har banne mig rätt.
Den har jag inte hört förut.
Förlåt. Var tvungen att säga det.
- Älskling?
- Hej, George.
Du måste gå vidare.
Att så har sin tid, att skörda har sin.
Du måste så.
Ursäkta mig.
Nej, jag gillade honom. Inte nu längre.
För du är min älskling.
Om någon skadar dig...
är det över. Jag sitter på planet direkt.
Låt mig veta.
När jag får min telefon,
är du mitt första samtal. Jag lovar.
Studera, ta examen.
En dag startar vi firma tillsammans.
Låter det bra?
Är du okej? Ja.
Visst. Var stark.
Jag älskar dig.
God morgon.
Jag pratade lite högt där. Förlåt.
Ingen fara.
Det var fascinerande.
Vad var fascinerande?
Du och ”älskling”?
Det är min lillasyster.
Hon lämnade just sin kille och tänkte...
hoppa av juridikutbildningen.
- Jag beklagar.
- Nej, inget att beklaga.
Så är det med män och kvinnor, eller hur?
Hur då?
Inget varar.
Jag håller med.
Verkligen? Varför?
Nej, jag är intresserad.
Jag försökte bara vara trevlig.
Jag sköt skarpt.
Nej, bara det där " inget varar".
Det var pojkvännens problem.
Visste inte vad han ville.
Han var otrogen, och hon kom på honom.
Du vet, en flickvän är inte nog för honom.
- Så du föredrar en tjej?
- Ja.
- Just det.
- Okej.
Jag söker efter henne just nu, faktiskt.
Vem vet? Du kan vara hon.
Skratta inte. Jag kom just till stan.
Fick nytt jobb.
Försöker få den här lägenheten.
Hur som helst, du är läkare.
Hur visste du det?
För alla är läkare här omkring.
I det här huset.
Alla har gröna tofflor, gröna pyjamasar.
Killen vars flytt jag väntar på...
- Läkare.
- Han är läkare.
Vilken sorts läkare?
Jag är AT-läkare, invärtes medicin.
Så, om jag behöver en doktor,
kan det bli dig.
Det kan bli jag.
Det kan bli du.
Ja, det kan det.
- Jag arbetar på sjukhuset.
- Jag förstår.
Min turdag.
Jag kommer till stora, stygga staden,
och finner inte bara en doktor,
utan en vacker kvinna också.
Tar du illa upp?
Nej, visst inte.
Kan jag bjuda på en kopp kaffe?
Jag har patienter som kommer,
så jag borde nog...
Och jag måste få lägenheten
och gå till jobbet.
Men jag skulle ändå vilja ha
en kopp kaffe till.
Vill du låta mig göra det?
Överenskommet.
God morgon, Mr Parrish.
Styrelsen kallas samman imorgon.
Du rekommenderar att vi fullföljer affären,
eller hur?
Så mycket man kan fullfölja.
Enastående.
Ja.
Ja.
-" Ja" vad?
-Ja är svaret på din fråga.
Jag frågade inget.
Det tror jag du gjorde.
Vem är du?
-För helsike. Vad händer här?
-Jag tror att du vet.
-Det gör jag inte.
-Försök.
"För om du inte försökt,
har du inte levt. "
Vad pratar du om?
Det du pratade om.
Vem är det här?
-Berätta vem du är.
-Ger du mig order?
-Nej. Jag är ledsen...
-Nej, det är du inte.
Du försöker bemästra situationen.
Men det här är den enda situationen
du visste du aldrig kunde bemästra.
Det räcker...
nu.
Snälla, tala till mig.
Det blir gott om tid till det.
Vad menar du?
Jag tror du vet, Bill.
Ett slags välgörenhetsarbete.
”Välgörenhet”?
- Du menar, att göra gott?
- Sådan är jag.
Ska du göra gott hela livet?
Jag vet vad du menar. Det betalar inte
så bra, men jag tycker om det.
Till sist beror det på kvinnan
jag gifter mig med, tror jag.
Hon kanske vill ha en *** ungar,
större hus, bättre bil...
College är inte billigt. Jag vet inte.
Ge upp vad du vill ha
för kvinnan du gifter dig med.
Ja, vet du vad? Det skulle jag.
Gladeligen.
För du gör dina val, vet du?
Om du och jag, om vi vore gifta,
skulle jag... Ett exempel.
Vore vi gifta,
ville jag ge dig vad du behövde.
Jag talar om att ta hand om varandra
så bra man kan.
Vad är fel med att ta hand om en kvinna?
Hon tar hand om dig.
Du får svårt att hitta
en sådan kvinna nu för tiden.
Tror du?
Jag vet inte. Blixten kan slå ner.
Jag måste gå.
- Sa jag något galet?
- Nej.
Det var så rätt. Det skrämmer mig.
Jag vill inte att du ska vara min doktor.
Jag vill inte att du undersöker mig och...
Varför?
För jag tycker så mycket om dig.
Jag vill inte undersöka dig.
Inte? Varför inte?
För jag tycker så mycket om dig.
Nu måste jag gå...
Förstått.
Vi ses.
Hej då.
Musik.
Jag vet att du älskar musik.
Jag vill ha musik som behagar dig,
utan att få tusentals andra att somna.
Jag har våndats och slutligen bestämt mig
för Sidney Brown.
Tjugofyramanna. Mycket eklektiskt.
Samt att jag passar in en sextett
under deras pauser.
Du har inte hört ett ord, eller hur?
Vad, älskling? Ursäkta.
Pappa.
Ja.
- Ja?
- Middagen är serverad.
Glöm det.
Lämna det till mig.
Saknade du mig, Bill?
Matdags.
Varför ser du så irriterad ut?
Saknade du mig?
Det är en vanlig fråga.
Jag saknade dig.
Men vad får jag?
"Inte ett uns upphetsning.
"Inte en aning spänning.
"Det här förhållandet är lika
passionerat som ett par statyer."
Jag väntar utanför ytterdörren.
Talade du med guvernören?
Han kommer.
Och frun?
Ja, tyvärr.
Jag satt mellan dem på en middag.
Bättre än sömnmedel.
Jag väntar utanför
ytterdörren, Bill.
Ska ingen släppa in mig?
Lillian?
- Är det någon vid ytterdörren?
- Jag hörde ingen ringa.
Kan du se efter?
Och borgmästaren?
Han sa att han kommer
med pukor och trumpeter.
De kan överrösta honom.
Var inte negativ.
Förlåt.
Vi har ett deltagande som skulle göra
Vita huset stolt.
Styrelseordföranden i FCC,
FN: s generalsekreterare,
nio senatorer,
jag vet inte hur många kongressledamöter
och minst 12 av landets 500 rikaste.
Några idrottare?
Inga baseballspelare, mästare,
några jag kan prata med?
Ni hade rätt. Det var en herre vid dörren.
Han väntar på er i foajén.
Visa honom till biblioteket.
Säg att jag kommer strax.
Jag har ordnat partygåvor,
berlockarmband i silver för damerna,
nyckelringar i platina för herrarna,
alla graverade " W.P.".
Men nu funderar jag på att slopa dem.
De verkar så vanliga.
Är de vanliga?
Framstår de så för dig, pappa?
Jag vet inte.
Låt mig se.
Jag tycker inte de är vanliga.
Jag tycker de är toppen.
Jag älskar nyckelringar.
Någon här?
-Jag sa, är någon här?
-Var tystare.
-Var är du?
-Jag är här.
Vad är det här, ett skämt, eller?
Ett detaljerat practical joke?
På mitt 40-åriga studentjubileum
levererade vi en kista...
till ordningsmannens hotellrum och...
Tyst.
Vart ska du, Bill?
Jag...
Den store Bill Parrish saknar ord?
Mannen från vars läppar yttras "hänryckt"
och ”passion” och "besatthet”?
All förmaningar om att vara
"yrande lycklig ",
att det inte finns anledning
"att leva utan ".
Gnistorna och energin du avger.
De rosiga råden du sprider i runda,
päronformade toner.
Vad i helvete är det här?
Vem är du?
Tänk bara på millennier
multiplicerade med eoner...
kombinerat med tid utan ***.
Jag har existerat så länge.
Men det är först nyligen dina affärer
har väckt mitt intresse.
Kalla det leda.
Den naturliga nyfikenheten på mig,
det mest varande...
och signifikanta inslaget i vår existens,
har kommit för att träffa dig.
Angående vad?
Jag vill se mig omkring innan jag tar dig.
Tar mig vart?
Det krävs kompetens,
vishet och erfarenhet.
Allt det de säger om dig i lovtalen.
Och du är den utvalde.
- För att göra vad?
- Visa mig runt.
Bli min guide.
I gengäld får du...
Får jag vad?
Tid.
Minuter, dagar, veckor.
Låt oss inte hindras av detaljer.
Det viktiga är att jag förblir intresserad.
Ja.
”Ja" vad?
Ja är svaret på din fråga.
Vilken fråga?
Skärp dig. Frågan.
Frågan du ställt dig allt oftare,
i underliga ögonblick,
flämtandes i en extra handbollsmatch,
när du sprang till planet i Delhi,
i sängen igår kväll och på kontoret imorse.
Frågan som sitter långt bak i strupen...
som stryper blodet till hjärnan,
som ringer i dina öron
när du ställer dig den.
- "Frågan."
- Ja, Bill.
Ska jag dö?
Ja.
Drömmer jag det här?
Är du en dröm?
Jag är ingen dröm.
Kommer du för att ta mig?
Vad är det?
Och vem i helvete är du?
Du är...
Ja?
Vem är jag?
Döden.
Är du döden?
Ja.
- Döden.
- Det är jag.
Du är inte Döden, bara någon i kostym.
Kostymen följde med kroppen jag tog.
Låt mig höra din åsikt.
Smälter jag in?
Vill du att jag ska bli din guide?
Du har vad som krävs.
Har jag?
Stannar du länge?
Ett bra tag, får vi hoppas.
Och sen?
Är det över.
Stannar herrn på middag?
Ja.
Tack.
Det här är vansinnigt.
Du ska inte äta med oss.
Jag äter med dig... och din familj.
Det är vad vi ska göra.
Det är inte öppet för diskussion, inget är.
Förstår du inte?
Bra.
Visa vägen.
Visa vägen.
- Ursäkta, får jag säga en sak?
- Ja, visst.
Det slog mig just, ifall...
Sjung ut.
När jag presenterar dig,
om jag säger att du är...
Jag tror inte någon vill stanna på middag.
Så säg det inte.
Ett annat förslag.
Det är lite i sista minuten,
men säg vad du tycker.
Kalejdoskop.
Små kalejdoskop i guld.
Tiffany's köpte dem från en tysk firma.
Perfekta partygåvor.
Inte personliga. Bara vinterscener,
taxar, snöflingor.
Ursäkta att jag var borta så länge.
Det här är en vän jag bad titta förbi.
Vi ska prata och så, och...
han äter middag med oss.
- Toppen.
- Trevligt att träffas.
Skulle det inte vara trevligt
om min far presenterade dig?
Trevligt att träffas.
Ursäkta. Min dotter, Allison,
och hennes man, Quince.
Drew, min närmaste man.
Pappa, har din vän något namn?
Något han kallas?
Ja, ursäkta. Det här är...
- Skärp dig. Ett namn.
- Mördande spänning.
Förlåt. Det har försvunnit ur minnet.
Förlåt. Det här är... Joe.
Bara Joe.
- Jag älskar det namnet.
- Jag också.
Något mer?
Vad menar du?
Som ”Smith” eller ”Jones” eller...
Black.
Till ***.
Trevligt att träffas, Mr Black.
Vann 15,
förlorade 2 för Brooklyn Dodgers 1952.
Jag är kung på baseball.
- Är du?
- Ja, det är han.
Ska vi sitta ner?
Har vi träffats?
- Han är inte från stan.
- Hur länge ska du vara här?
Så länge som behövs.
Är ni gamla vänner?
Nej, tack.
Jag har en, tack.
Jag får känslan av att
ni gjort affärer förut.
Har ni gjort affärer förut?
Vi har en överenskommelse nu.
Vad sa du att du arbetade med?
Det sa jag inte.
Joe låter som en bedragare.
Ni verkar ha kommit överens i stort.
Behöver ni hjälp med detaljerna?
Ursäkta, affärer vid middagen.
Förlåt min oartighet.
Javisst.
Hej, allihop. Förlåt att jag är sen.
- Var tvungen att äta med min chef.
- Har du ä***?
Jag är här...
Jag missar inte möten om lösa trådar.
Vad ska diskuteras? Partygåvor, blommor?
Vad gör du här?
Känner ni varandra?
Vi har träffats.
Imorse, på kaféet.
Han letade efter en doktor.
Jag antar att han hittade en.
Joe, du träffar folk.
- Är det så du heter?
- Är det inte förtjusande?
Så rejält, så rakt.
Sluta.
I förbigående...
var ska du bo?
Här.
Du ska bo här?
Här i huset?
Ja, här i huset.
Bra.
Är du nöjd, Joe?
Joe vad?
Black.
Det här är roligt.
Ja, det är det.
Vad gör du här?
Fått tunghäfta?
Du var inte så tyst imorse.
Imorse, ja.
Jag var inte mig själv.
Synd att vem du än var
inte kunde komma ikväll.
Sluta, Susan. Vi måste prata.
En fullbokad dag imorgon, allihop.
Kom.
Vad du och Susan sa ställde mig.
Ställde dig? Var?
Gjorde mig uppskakad.
Jag menar,
hur råkade du träffa min dotter?
Jag träffade henne inte.
Den unge mannen jag tog gjorde det.
Alltså,
den person hon träffade på kaféet imorse.
Vad hände med honom?
Jag behövde en kropp.
Kom in.
Badrum, badkar, handdukar, bastu...
stolar, lampor, säng.
Om det är något mer...
- tveka inte.
- Det ska jag inte.
Ja?
Hej. Jag är Joe Black.
Trevligt att träffas.
Ja, visst.
Angenämt.
Vad är det?
- Det här?
- Ja.
Laura Scudders jordnötssmör.
Tycker ni om det?
Ja, enligt min åsikt,
är det lika bra som andra märken.
Får jag bjuda på ett smakprov?
Tycker ni om det?
Mer?
Är ni jordnötssmörsfantast nu?
Ja, jag tror det.
Jag uppskattar det verkligen.
Och jag uppskattade att träffa er alla.
- Jag ska röra på mig.
- Visst.
Vad gör du här?
Jag är vilse.
Jag verkar inte undkomma dig idag.
Jag beklagar.
Kan du ge mig en av dem?
Du måste ha något stort på gång
med min far.
Stort?
Du dyker upp från ingenstans
vid hans sida...
bor i hans hus,
äter middag med hans familj.
Det har aldrig hänt tidigare.
Du är i den glödande kärnan
för stora affärer,
och jag trodde du var en vanlig Joe.
- Jag är Joe.
- Inte den jag träffade imorse.
Som flirtade med mig trevligare
än vad jag varit med om på länge.
I samma sekund du kom på
att jag var min fars dotter...
var du som en främling.
Det är inte min avsikt.
Vad har du för avsikter?
Bara att...
skapa små dramer på kaféer,
förvrida huvudet på en kvinna?
Jag kan medge att du förvred huvudet
på mig.
Jag tyckte om det.
Men, tio timmar senare,
känner jag mig som en idiot.
Jag förstår det inte.
Du, min far, här i huset.
Det gör mig upprörd, och jag...
Vad hände med den rare killen på kaféet?
Vem är du, förresten?
Vad äter du?
Jordnötssmör.
Men det är *** nu.
Nej. Snälla.
- Som om du aldrig ä*** det förut.
- Det har jag inte.
- Vilken barndom.
- Älskar du Drew?
Ursäkta.
När du sätter din mun mot hans,
verkar det som något du gör ofta.
Drew är inget du har med att göra,
och inte heller var jag sätter min mun.
Förlåt. Bor du här?
Nej.
Jag simmar här och nu ska jag gå hem.
Vad jag tror att jag försöker säga är...
att jag skulle vilja att vi blev vänner.
Jag har många vänner.
Jag har inga.
Jag förstår varför.
Jag menade inte att förolämpa dig.
Ibland är jag...
inte riktigt avspänd ibland folk.
Jag blir upptagen med...
vad jag gör...
och jag verkar inte ha utvecklat...
Ja?
Jag har en funktion att fylla,
och det verkar ta upp det mesta av min tid.
Men ibland tänker jag på...
att jag inte avsatt tid för...
något annat.
Jag vet tyvärr vad du menar.
God natt.
God natt.
God morgon.
- Är allt bra?
- Ja.
Bra.
God morgon.
Vad står på schemat idag?
- Schemat?
- Vad ska vi göra?
- Jag måste gå till arbetet, och...
- Utmärkt. Jag följer med.
Vill du åka eller gå?
Gå. Jag vill se världen.
Det här är vansinnigt.
Det mest oväntade någonsin.
Jag vet inte om jag klarar det.
- Vad gör jag? Vad säger jag till min familj?
- Du klarar det.
Vad gäller din familj,
skulle jag inte säga något.
Du skulle förstöra den goda starten
igår kväll.
Det kändes som om jag behandlades
som en person.
Joe hit, Joe dit.
Ett leende. Quince skickade brödet.
Ingen passion, utbrott eller något av det
du är så besluten att ge.
Men jag är säker på,
att om du sa vem jag är,
skulle äventyret få ett hastigt ***.
Jag uppskattade så din familj.
Vad är det med min familj?
Äventyret gäller bara mig, eller hur?
Vad menar du?
Jag ska berätta.
Om du lovar att ditt åtagande...
bara gäller mig och...
Och vad?
- Jag berättar inte vem du är.
- Låter rimligt.
Bra.
Uppgjort?
Du ger ditt ord;
Jag ger mitt på att vi gör som vi sagt.
En sanning utväxlad mellan två personer.
Uppgjort.
Jättebra.
Jag började fundera.
Med dig här och synbarligen upptagen,
hur går ditt arbete på annat håll?
Medan du rakade dig imorse,
så rakade du dig inte enbart.
- Vad menar du?
- Du kläckte idéer,
planerade, fattade beslut, eller hur?
Jag antar det.
Du förstår konceptet.
Medan en del av dig gör en sak,
gör en annan del något annat,
kanske till och med sköter arbetet.
- Korrekt?
- Självklart.
Du förstår tanken. Grattis.
Multiplicera det med oändligheten,
utvidga det till för alltid...
och du har fortfarande bara en aning
om vad jag talar om.
Varför inte ge någon en chans?
Göra ett undantag?
- Undantaget gör regeln.
- Inte här.
Ring familjen.
Jag vill att de äter middag med mig ikväll.
Sågs inte familjen igår kväll?
Självklart, Mr Parrish, genast.
- Kanske vill du vänta på kontoret.
- Nej.
Det är ett styrelsemöte
och du är inte medlem.
Du kan säkert göra det godtagbart.
Trevligt att träffas.
God morgon.
Det här är Joe Black.
Han är min personlige kompanjon.
Han ska vara med nu på morgonen.
Jag vet det är ovanligt,
mina ursäkter, och...
- Fortsätt.
- Trevligt att träffas.
Jag väntade dig inte, men...
du kan verkligen inte få nog av något bra.
- Tack.
- Vill du sitta här?
Styrelsen för Parrish Communications
inleder härmed mötet.
Vår enda punkt...
Vår enda punkt idag är ett...
är ett antagande av
John Bontecous generösa erbjudande.
- Och Bill...
- Finns det fler goda kakor?
Med sylt?
Och en kopp te.
Med mjölk, tror jag.
Jag vill prova på engelskt vis.
En kopp te med mjölk, tack.
Något annat, Mr Black?
- Kanske lite vatten?
- Ja, tack.
- Varmt eller kallt?
- Kallt.
Och ett glas?
Vi arbetar verkligen med detaljerna här.
Bill hade ett bra och avgörande möte
med John Bontecou igår,
och allt som återstår för oss
är att rösta om det.
Tack.
Jag uppskattade, eller ville...
träffa Bontecou igår,
och...
imponerande...
Antar jag.
Men...
det fick mig att tänka efter.
Jag startade det här företaget
eftersom det var vad jag ville göra.
Jag visste att jag inte skulle skriva
den stora romanen...
och att det fanns mer i livet
än att köpa något för en dollar...
och sälja det för två.
Jag hoppades skapa något,
något som kunde...
leva upp till högsta standard.
Vad jag insåg var...
att jag ville förmedla
nyheter till världen.
Och jag ville förmedla dem oförvanskade.
Ju mer vi vet om varandra,
desto större chans att vi överlever.
Visst, jag vill gå med vinst.
Man kan inte existera annars, men...
John Bontecou är bara vinst.
Om vi tillåter honom att sluka upp
Parrish Communications...
och efter oss är han ute efter andra...
för att nå ut till världen,
kommer man att behöva gå via Bontecou.
Man kommer inte bara behöva
betala honom,
utan ännu viktigare,
man måste hålla med honom.
Att rapportera nyheter
är ett privilegium och ansvar.
Och det ska inte exploateras.
Parrish Communications
har förtjänat privilegiet.
John Bontecou vill köpa det.
Som er ordförande...
uppmanar jag er att hålla med.
Det här företaget är inte till salu.
Låter inte som du lämnar öppet
för diskussion.
- Tack.
- Varsågod.
Jag vet. Förlåt, jag har helt bytt taktik.
Det är din rättighet. Men med våra behov,
med nödvändigheten av tillväxt,
med framtiden,
att gå samman med Bontecou
är lika säkert som döden och skatter.
- Döden och skatter?
- Ja.
Döden och skatter?
- Vilken udda kombination.
- Bara ett uttryck.
- Av vem?
- Spelar ingen roll.
Så varför tog du upp det?
Är du inte bekant med: " Här i världen,
”är inget säkert utom döden och skatter”?
- Nu är jag.
- Glad att jag kunde hjälpa till.
Jag är på kontoret
om du behöver mer information...
om uttryck, fraser, sätt att tala.
Min dörr står vidöppen. Jag håller med te,
kanske till och med mjölk.
Lättmjölk.
Vi har gjort allt vi skulle.
Ska vi ajournera?
Men frågan kvarstår.
Tack för de utsökta kakorna.
Vem är det där?
Vad händer här?
Ska du flåsa mig i nacken
till det bittra slutet?
- Jag förstår inte.
- Jag vill vara ensam en stund.
- Är du ledsen?
- Ja, det är jag.
Ta en promenad eller något.
Jag vet att vi ses.
Så klart.
Bra. Nu vill jag vara ensam.
Det här klarar du dig på ett tag.
- Du känner väl till pengar?
- De kan inte köpa lyckan?
Kan du ge Mr Black stadskartan?
Jag klarar mig.
Jag behöver ett journalnummer för labbet.
Och kan du försöka ringa hennes man?
Numret står överst.
Kan du söka mig när tomografin är klar?
- Visst.
- Tack, raring.
Vad fin du ser ut. Är det din uniform?
Vad gör du här?
Är du sjuk?
Herregud, nej.
- Så varför är du här?
- För att träffa dig.
Jag har inte tid att träffa dig just nu.
Jag ska gå ronden...
och jag har undersökningar i ett
till middagen, och...
Bra. Jag tittar på.
- Tittar på vad?
- När du går ronden och undersöker.
Det är omöjligt.
- Jag är läkare.
- Och jag är besökare.
- Patienter får besök, inte läkare.
- Det gör inget.
- Doktorn.
- En sekund. Jag kommer strax.
Snälla. Min mamma är sjukare än han.
-Obeah.
-Nej, mamma.
Obeah.
- Jag kommer dö.
- Sluta. Det är bara en man.
-Vad är obeah?
-Ond ande. Hon har feber.
- Hon menar inget. Hjälp oss, snälla.
- Självklart.
Ingen obeah, syster.
Allt kommer att bli bra.
- Har ni skrivit in henne?
- Nej.
- Klarar du dig?
- Gå med doktorn. Mamma klarar sig.
Lämna mig inte.
Hon kommer snart, okej?
-Obeah.
-Rahtid.
Obeah är ond.
Jag är inte ond, kvinna.
Vad är du då?
Från nästa ställe.
Väntar du här på att ta oss?
Som en busschaufför som ska köra oss dit?
Nej, jag är på semester.
Vilket ställe du valde.
Smärtan. Smärtan är svår.
Jag har inget med det att göra, vet du.
- Få den att försvinna.
- Doktordamen gör det bra.
Inte den här smärtan.
Smärtan skär igenom mig.
- Få den att försvinna.
- Kan inte, syster.
Du kan, mister.
Ta mig till nästa ställe.
- Det är inte din stund nu.
- Gör det till min.
Du kan inte ändra på tingens ordning.
Snälla?
Blunda.
Gör det, syster.
Snart.
Gå med henne. Jag kommer snart.
Kom nu, mamma.
Hon har mycket ont.
Ja.
- Har du varit mycket i Västindien?
- En del.
Jag inser att min närvaro här...
inte är riktigt passande.
Snälla, be inte om ursäkt.
Jag är glad att du kom.
Tack, Susan. Jag är glad att vara här.
Jag är ihop med Drew.
Inte nu.
Jag måste gå.
- Måste jag tyvärr säga.
- Beklaga ingenting.
Tack.
Hej då.
God?
Ja, vad är det?
Kall lammsmörgås med koriander.
Lite Colemans senap.
Suveränt.
Glad att du tycker om den.
Min fru fick mig att tycka om...
kalla lammsmörgåsar.
Joan...
hette min fru.
Kalla lammsmörgåsar.
Inte så segt som rostbiff,
inte så trist som kyckling.
Hon kunde sådana saker.
Allting påminner mig om henne.
Inte en dag förflyter
utan att jag tänker på henne.
En dag kände hon sig inte bra.
Nästa dag var hon borta.
Så vad ska du göra?
Jag antar att du hört det här
biljoner gånger förut?
Fler.
Varför hindrade du mig inte?
Jag vet inte.
Hur var det när ni träffades?
Jag trodde du hört det
biljoner gånger förut.
Den här delen intresserar mig.
Hon hade på sig en liten blå dräkt...
med en liten vit krage med små...
röda sömmar på.
Stör jag?
Ja.
Nej.
Du skämtar?
Sitt ner.
Innan jag gör det,
jag hoppades vi kunde vara ensamma.
Joe och jag har inga hemligheter
för varandra.
Så trevligt för er.
Jag blev konfunderad av ditt beslut imorse.
Varför?
Jag anställdes för att hjälpa
Parrish Communications in i 2000-talet.
- Sammanslagningen är sättet...
- Kanske ett sätt...
att föra Bills företag in i 2000-talet,
kanske inte.
Kanske var ditt fusk på filosofiexamen...
ett ändamålsenligt sätt att ta examen,
kanske inte.
Hur det nu må vara,
en fråga kan ofta ses från flera håll.
Joe, sluta. Du också, Drew.
- Jag trodde det var en avgjord affär.
- Nu är den inte det.
Glöm Bontecou. Släpp det.
Jag är trött på hans flotta namn
och flotta erbjudande.
Jag köper det inte.
Varför i det här läget...
låter du dig bli så engagerad i affärer?
För jag vill inte att någon
köper upp mitt livsverk!
Gör det till något
det inte var ämnat att vara.
En man vill lämna något efter sig.
Han vill lämna det som han skapade det.
Att det sköts som han skötte det,
med känsla för hederlighet,
hängivenhet, sanning.
Ta det lugnt.
Du ger dig själv en hjärtattack...
och förstör min semester.
Lyssna nu.
Jag förstår dig vad gäller Bontecou.
Jag vet var du kommer ifrån,
och jag är med dig till 101 procent.
Tack.
Men jag måste berätta,
att om sammanslagning är intressant,
har jag några bra möjligheter.
Jag vill komma och tala med dig
om det nästa vecka.
Nästa vecka?
Eller veckan därpå.
- Inte bra?
- Nej då. Allt är möjligt.
Det är upp till Joe.
Du anar inte hur glad jag är
att du är ombord.
Vem som än lyfter lite börda
från hans axlar...
så är jag på hans sida.
Det var älskvärt av dig.
Inga problem.
Jag ska lämna er ensamma, eftersom...
jag kan se...
att ni har något på gång.
Hör nu, jag vet att du är nere.
Men du vet, när du är nere kan du bara
försöka se ljust på det.
Glöm Bontecou.
Jag har andra möjligheter i rockärmen,
och jag ska presentera dem för honom.
Ska du?
Vi gör det tillsammans. Jag informerar dig.
Vi måste ha rätt timing...
eftersom han säger att det är upp till Joe.
Han sa det är upp till Joe?
Det var hans egna ord?
- Det är vad han sa?
- Just det.
Mycket intressant.
Det tyckte jag också.
Tack allihop för att ni kom.
Min familj...
Allison och Quince,
Susan och ni andra.
Jag är så glad att vi kan träffas.
Jag vet att ni alla har...
hektiska liv.
Ska du säga.
Tala för dig själv.
Jag minns när ni var små flickor...
Jag älskar små flickor.
Nu har ni blivit stora.
Jag hade förberett ett tal, men...
jag har glömt det.
Vänta ett slag.
- Det är så mycket jag vill säga.
- Pappa?
Sitt ner om du vill.
Så många ord jag ville...
Det är så mycket jag vill säga, men...
jag kan inte, så...
det är bäst jag sätter mig.
Fortsätt, är ni snälla. En sak till.
Varför kan vi inte alla...
äta middag igen imorgon kväll?
Middag igen?
Har du inte fått nog av oss ännu?
Nej.
Kom hit.
- Vi kommer.
- Så klart vi kommer.
Entusiastiska och ivriga.
Jag föredrar jordnötssmör.
Hur vill ni ha det? På rostat bröd?
Nej, bara smöret.
Genast.
Varför tycker du så mycket om
jordnötssmör?
Vet inte.
Jag avgudar sådant.
Mat jag inte klarar mig utan. Gör inte du?
Jo.
Det lugnar, eller hur?
Ja, jag tycker det.
Ursäkta om jag kräks.
Jag är orolig för kvinnan
du behandlade idag.
- Jag med.
- Har hon mindre ont?
Vi gör vad vi kan, men...
det ser inte bra ut.
Det var tråkigt att höra.
Vem talar vi om?
Men jag vet att hon är tacksam
för dina omsorger.
Rör det en statshemlighet?
Nej, vi talar om en av mina patienter.
Joe kom förbi sjukhuset idag.
Gjorde han?
Det får inte ens vi göra.
Nästa gång kanske du kan ta oss med dig?
- Om du påminner mig.
- Jag ska notera det.
- Något annat jag kan göra?
- Jag vill också komma.
- Se Susie visa vad hon kan.
- Topp.
Destination sjukhuset.
Du kan väl bli vår guide?
Susan är en underbar läkare.
Det är jag säker på.
Jag måste gå. Det var en helsikes dag.
- Jag behöver tid att tänka.
- Vi ses imorgon.
- Varför åkte du till sjukhuset?
- Vet inte.
- Var du nyfiken?
- Jag antar det.
På Susan?
Jag skulle inte säga det så.
Hur skulle du säga?
- Säg du.
- Nej, säg du?
En rak fråga.
Jag förväntar mig ett rakt svar.
Det är jag van vid.
Den som inte ger mig det, avskedar jag.
Ska du avskeda mig?
Ses vi imorgon kväll?
Räkna inte med mig.
Jag har fått nog av sammankomster.
Det menar du inte.
Du vill inte göra pappa besviken.
Pappa klarar sig. Han har Joe.
Och det verkar du också ha.
- Du överdriver.
- Jag gillar inte det ihärdiga krypet.
Jag gillar inte sättet han ser på dig
och pratar med dig.
Och vice versa.
Jag är ledsen.
För jag gillar sättet han ser på
och pratar med mig.
Och vice versa.
Inte okej.
Jag trodde vi hade något bra här.
Jag trodde det var något bra.
Det visar bara hur lite man vet.
God natt.
Hur länge har du stått där?
Jag gillar inte hur han talade till dig.
Men det känns bättre nu
efter att du svarat honom.
Berätta om dig själv.
Vem är du?
Vad gör du här med min far?
Tänker du inte berätta?
Du är gift, eller hur?
Hur så?
För att män som aldrig säger
något om sig själva...
de är alltid gifta.
Så du är gift?
Nej.
Men du har en flickvän.
Nej.
Gay?
Nej.
Så, säg mig...
hur kan en man så attraktiv, intelligent...
vältalig...
osäker på det mest förföriska vis
och ändå...
kraftfull...
vara alldeles ensam i världen?
Förlåt.
Jag menade inte...
att snoka.
Du vill uppenbarligen inte berätta.
Vi låter det bara...
vara ett mysterium.
- Det är så du vill ha det, eller hur?
- Ja, tack.
Vart ska du gå?
Till sängs.
Jag är trött.
- God natt, pappa.
- God natt. Sov gott.
- Vi ses imorgon.
- God natt.
God natt, Susie. Försök sova.
Vi ses imorgon.
Det var underbart.
Det är bra att träffas.
Får jag framföra en varning?
Varna på.
På vilket sätt är du intresserad av Joe?
Kommer du ihåg hur du talade
om blixtnedslag?
På det sättet ungefär.
Jag ska inte säga att du är på fel spår,
men...
Vad ska du då säga?
Jag tror inte att det är den blixt
du letar efter.
Drew är en bra man. Jag vet att jag inte
stod på hans sida förut...
men, jag har börjat uppskatta...
Nu älskar vi Drew? Och Joe duger inte?
- Vad händer?
- Ingenting.
När du säger " ingenting" på det sättet,
är det någonting.
- Så vad är det?
- Något.
God natt.
- Vi ses imorgon.
- God natt.
Jag vet att ni tycker lika illa som jag
om att träffas så här.
Men jag fick ett samtal igår kväll
från Bontecou.
Han är fortfarande intresserad,
och höjer till och med budet.
Trots att det smärtar att säga det,
anser jag,
att Bill Parrish föregrep oss...
när han avfärdade affären med Bontecou.
Jag måste tyvärr säga att om vi ska
utvärdera det nya erbjudandet...
som styrelsen för
Parrish Communications...
måste vi göra det utan ordföranden.
Det finns ett tillägg.
Bontecou vill så gärna ha oss...
att han tar Parrish Communications
med Bill Parrish...
eller utan.
I den här krisen, och tro mig...
det är en kris,
är det inte angenämt att säga följande.
Men jag skulle vara försumlig
om jag inte sa det.
När vi visar Bill
det förbättrade erbjudandet,
och han fortfarande inte låter oss
överväga det,
ännu en gång gör ett orubbligt eller
emotionellt avfärdande, måste vi...
Du går för långt.
Är jag inte skyldig att göra det?
Se om Quince är här.
Hur kom allt det här upp?
Kris, Bill Parrish.
Kris, hans företag. Kris för oss.
Det kom upp när rivalen anlände på
scenen, Mr Joe Black.
Mr Joe vem? Joe Black.
Han deltar i styrelsemöten.
Han sover i Bills hus.
Han residerar på hans kontor.
Han lämnar honom aldrig, och, anser jag,
talar om för Bill vad han ska göra.
Och Bill lyssnar.
Vem är Joe Black?
Vilken är hans relation
till Bill Parrish...
och vad ligger bakom
hans inflytande på vår ordförande?
Han har haft rådgivare förut.
Ingen bestämmer vad Bill ska göra.
- Tack för att du kom.
- Visst.
Hej, allihop.
Jag visste inte att alla skulle vara här.
Trevlig överraskning.
Varför nytt ställe?
Drews uppfattning om hemlighetsmakeri.
Det här är ett hemligt möte.
Jag hoppas du respekterar dess natur.
Slå dig ner.
Vad vi ska försöka göra här är...
att samla våra tankar kring Bills avslag
av Bontecous erbjudande...
och göra en passande
presentation för honom...
hur vi tycker företaget ska fortskrida.
Vill du berätta för styrelsen om
informationen du gav mig igår kväll?
Jag är glad att kunna ge er goda nyheter.
Som jag sa till Drew...
Jag utnyttjade situationen medan
Bontecous erbjudande övervägdes.
Två, kanske tre, nya och heta kandidater
för sammanslagning.
Och hur reagerade Bill
på det du tagit fram?
- Han var intresserad.
- Brydde han sig om tidpunkten?
- Tidpunkten?
- Brydde han sig om tidpunkten?
Ja. Han sa att det var upp till Joe.
Vad är det här?
Annie har gjort dem.
Vem är Annie?
Tack. Från La Rosette?
Hon är bara den mest berömda
konditorn i Amerika.
Det här är apelsin,
gjord på riktiga Sevilla-apelsiner.
Det där är citron på
mille-feuille botten.
Jag gillar inte tårta.
Det är för festen, pappa.
Den jäkla festen.
- Hörde du det?
- Förlåt.
Den jäkla festen.
Ska vi prova den här...
här borta.
Den här är fantastisk.
Det är *** i den.
Lite ***, eller hur?
Fruktvodkan, den smaksatta.
Smaka på den här. Den är otrolig.
Förlåt, älskling.
Jag är inte bra på det här.
Varför väljer du inte den tårta
du tycker om?
Jag visste att du skulle säga så.
- Vad?
- Du bryr dig helt enkelt inte.
Varför gör jag det här?
Jag borde låta undersöka skallen igen.
Jag försöker ordna århundradets fest...
för min far om två dagar.
Du bryr dig inte ett dyft.
- Han bryr sig inte ett dyft!
- Jo, det gör han.
- Allison.
- Han bryr sig. Gör du inte?
Kom igen.
- Le.
- Förlåt.
Vad ska vi säga till Annie?
Den här.
Han bryr sig!
Fantastisk.
Tack.
Mr Black, vill ni ha en bit?
Ja, tack, gärna.
Har du haft möjlighet att...
titta på min fars sällsynta böcker?
Han har Jeffersons handbok
för parlamentet, och...
första utgåvan av Bleak House.
Jag älskar din lukt.
Jag tycker om hur du luktar också.
Min mamma sa alltid att man kunde ställa
hjärtat efter den klockan.
Kan man?
Jag har aldrig försökt.
Förrän nu.
Får jag kyssa dig?
Ja, det får du.
Tack.
Varsågod.
Jag vet inte vem du är.
Jag är Joe.
Och du är Susan.
Jag känner mig...
svag i knäna.
- Slår ditt hjärta konstigt?
- Ja.
Fortare.
Smaken av dina läppar
och beröringen av din tunga...
det var underbart.
Jag borde...
Jag borde gå hem.
Borde jag inte?
- God natt, pappa.
- God natt.
Vill du ta en sängfösare
med mig och Allison och Quince?
Nej.
Inte just nu.
Då säger jag god natt.
God natt.
- God morgon.
- God morgon, B.P.
Hej.
- Hej.
- God morgon.
- Styrelsen väntar.
- Vad?
- Styrelsen?
- Har ni inte kallat till styrelsemöte?
Nej.
God morgon.
Vill du ha en kopp kaffe eller något?
Jag tror inte det.
Vill du?
Till saken, vi har fått ny information
från John Bontecou...
angående hans önskan att slå samman
det här företaget med hans.
Och vi ville visa dig detaljerna.
- Är det allt?
- Bontecou vill ha ett snabbt svar, och...
Svaret är nej. Snabbt nog?
- Vill du höra detaljerna?
- Inte intresserad.
Inte av översikten heller.
Jag är intresserad av...
hur min styrelse gick bakom min rygg...
och varför de överväger ett nytt förslag
från en man jag finner stötande.
Jag fattade ett beslut. Slutdiskuterat.
Kan jag tolka ditt svar som...
att du inte vill höra detaljerna
i erbjudandet?
Ja, så kan du tolka det.
Och nu, får jag fråga en sak?
- Visst.
- Leder du den här styrelsen, eller gör jag?
Var det allt?
Vi har en full dag framför oss.
- Ska vi ajournera oss?
- Innan dess, medan vi är här...
det finns ytterligare en fråga
jag vill ha svar på.
En mycket enklare.
Vem är mannen till vänster om dig?
Jag har redan presenterat Mr Black för er.
Men vem är han?
Vad har han för referenser?
Vilken är hans relation till dig?
Styrelsen är djupt oroad.
Vi tror att Mr Black inte bara påverkar
dina beslut...
angående företaget...
utan att du låter honom fatta dem åt dig.
Din brist på respons är inte passande.
Vi är din styrelse.
Vi har rätt att veta hur du leder
det här företaget.
Och, att du inte delegerat till någon annan
att göra det åt dig.
Ännu en gång. Vem är Joe Black?
En motion har lagts fram för styrelsen...
att åberopa artikel 19
i företagets stadgar.
På vanligt språk, tack.
Obligatorisk pensionering
på ordförandens 65-årsdag...
då ordföranden får en hederstitel.
Du får gärna delta i våra möten...
och du blir internationell talesman
för bolaget.
Samt, självklart, ett avgångsvederlag,
en gyllene fallskärm så stor att hans
fötter aldrig behöver nudda marken.
Avge era röster med ja eller nej.
Ja.
Nej.
Motionen antages.
Vi dröjer med offentliggörandet
med hänsyn till vår förre ordförande...
tills efter hans födelsedag nu i helgen.
Tack för att du lät mig rädda ansiktet.
Nästa motion är antagandet
av Bontecous erbjudande...
att slå samman det här bolaget
med Bontecou International.
Vem jag är...
och min relation till William Parrish...
kommer att avslöjas i sinom tid.
Tack.
Loppet är inte kört ännu.
Snälla,
inget tal om att " ridån inte gått ner".
Jag anar tvivel i gruppen.
Vi kan vända det.
Kommer du att vara på landet?
Firandet av min obligatoriska
pensionerings-födelsedag.
Du är en ärad gäst.
Jag tänker framhärda här.
Vi har fortfarande en chans.
Ring Johns kontor.
Säg att jag är där om 20 minuter.
Vad har du gjort?
- Du fick honom sparkad.
- Det fick vi.
Tack vare dig.
Han vacklade,
men du utdelade det dödande slaget.
Jag tänker stoppa det här.
Du kan inte göra det ogjort.
Jag menade inte att göra så här.
Tåget har lämnat stationen,
och du är ombord.
Vill du höra det silverkantade?
Glöm det. Guld.
När Bontecou väl tar över
Parrish Communications,
kommer han att bryta upp det,
sälja det bit för bit till högstbjudande.
Det var taktiken från början.
Jag sköter upplägget,
han sätter fullträffen.
Följder för dig?
Du kan fjärta genom siden.
Du säljer dina aktier.
Du blir absolut, verkligen rik.
Du kan sluta fjäska.
Hur känns det att vara en man?
Jag ska avslöja dig.
Gör det.
Berätta för Parrish hur du förrådde honom
vid ett hemligt styrelsemöte.
Berätta för Allison hur du hjälpte
hennes far förlora sitt företag.
Sånt är livet.
Se den bistra verkligheten.
Du är här.
Det är jag.
Jag tittade bara förbi.
Tänkte jag skulle skrapa ihop lite lunch.
Jag var i närheten.
Jag är så glad.
När jag ringde, sa de att
du och pappa redan lämnat kontoret.
Han tar sig en lur.
Han måste vara trött.
Du vet, allt det här med Bontecou...
Ja, han är trött.
Jag tror det.
Du måste vara hungrig.
Nej.
Inte längre.
Är du?
Jag älskade att älska med dig.
Det var som att älska med någon som...
älskade för första gången.
Tack.
Tycker du om att älska med mig?
Ja.
Mer än du älskar jordnötssmör?
Ja.
Mycket mer.
- Vart ska du?
- Ingenstans. Jag är här.
Hur länge?
Jag hoppas länge, länge.
Jag med.
Vad gör vi nu?
Det visar sig.
Hej.
Var det en skön tupplur?
Jag kunde inte sova.
Det var tråkigt.
Jag kommer ner.
Vad händer?
Jag såg dig kyssa Susan.
Jag såg att du såg mig.
Du är på fel plats med fel kvinna.
- Det avgör jag.
- Jag är hennes far.
Med all respekt,
jag ber inte om din tillåtelse.
Det borde du för fan göra!
Du kommer in i mitt liv.
Du ger mig det värsta besked någon kan få.
Jag balanserar på en knivsegg
med företaget, familjen.
Nu kysser du min dotter?
Sluta upprepa allting
och göra det till frågor.
Kyssande, hångel och Gud vet vad.
Du kliver in på scenen...
Varför du valde mig
förstår jag fortfarande inte.
Jag valde dig för din energi,
din överlägsenhet...
och din förmåga att...
instruera.
Du har levt ett enastående liv,
och jag finner det mycket användbart.
Vad vill du ha?
Alla vill ha någonting, Joe.
Du tar mig ur askan i elden här.
Jag trodde jag visste vem du var,
och det var inte särskilt kul.
Men det var nästan uthärdligt.
Men nu känner jag något annat från dig,
något mycket...
mycket konstigt.
Vad vill du ha?
Jag lever bara efter Parrish's
favorituttryck...
letar efter ett " uns av upphetsning,
”aningen av spänning som det inte finns
någon anledning att leva utan."
Vet du vad jag menar?
Du bryter mot universums lagar.
- Detta universum?
- Varje universum som finns eller funnits.
Du kanske är proffset...
men jag vet vem du är...
och du är alldeles förstörd.
Jag gillar inte din ton
och inte dina syftningar.
Det skiter jag i.
Låt mig påminna dig, det här är ingen
vanlig dispyt med en möjlig friare.
Det här är jag.
Så akta dig, Bill.
Sluta med det där ”Bill”
Tramset, din jävel.
Jag säger det igen. Akta dig, Bill.
Kan jag hjälpa till? Ursäkta?
Ja. Doktor Parrish, tack.
Hon kommer klockan sex.
Var är Joe?
Joe är inte här.
- Vet du var han är?
- Jag vet inte.
Varför letar du efter Joe?
Kärlek. Passion.
Besatthet.
Alla de saker du sa åt mig att vänta på.
- De är här.
- Det här är vansinnigt.
Varför?
En man dyker upp,
viker nästan aldrig från din sida.
Uppenbarligen litar du på honom,
är beroende av honom.
Så varför duger inte det åt mig?
- Du vet ingenting om Joe.
- Vad är du rädd för?
Att jag ska falla pladask för Joe?
Det har jag.
Precis som du för mamma.
Är inte det vad du alltid velat för mig?
Jag tror inte att
Joe kommer att stanna länge.
Vart ska han?
Jag vet inte.
- Det kan jag inte säga.
- Skärp dig.
Du vet alltid allting
om alla som arbetar för dig.
I det här fallet kan jag inte.
Jag kan bara säga att med Joe
är du på mycket osäker mark.
Jag älskar honom.
Det bryr jag mig inte om!
Jag talar om för dig!
Joe är inte bra för dig.
Självklart inte.
Förlåt.
Jag älskar dig också.
Mr Dåliga nyheter. Dags att du dök upp.
Var inte oförskämd, syster.
Jag är inte oförskämd, mister.
Har du kommit för mig? Goda nyheter.
Nej, jag kom för att träffa doktorn.
Doktorn?
- Vad är det för fel med dig?
- Ingenting.
Kom du för att träffa doktordamen?
- Ja.
- Min doktordam?
Min också.
Är du kär?
Är du älskad tillbaka?
Känner hon ditt riktiga jag?
- Hon vet hur hon känner.
- Knappast!
Vilket jäkelskap du har på gång.
Jag behöver inte ditt tillstånd.
En skolpojkes idéer i huvudet.
Illa för dig.
Illa för henne.
Illa för mig, som ligger här,
med tumör stor som en brödfrukt,
förgiftar mig inifrån,
och väntar.
Ger dig blommor och allt man får är ilska.
De enda blommor jag vill se...
är de över mitt fridfulla jag,
vilandes i jorden.
Aldrig blir folk nöjda.
När man ska ta er vill ni stanna.
Lämnar man er, vill ni gå.
Du är inte på rätt ställe, mister.
Inte jag heller.
Inte längre.
Ta mig, och nu kommer du med.
Men jag är inte ensam här.
Någon vill ha mig här.
Trevligt att det händer dig.
Som om du kom till ön på semester.
Solen brände dig inte röd-röd...
bara brun.
Du sov, och inga myggor bet dig.
Men sanningen är,
att det kommer att ske...
om du stannar länge nog.
Så ta den trevliga bilden
du har i huvudet med dig hem.
Låt dig inte luras.
Vi är mest ensamma här också.
Om vi har tur, kanske...
vi har några trevliga
bilder att ta med oss.
Har du tillräckligt med trevliga bilder?
Ja.
Farväl, syster.
Jag har känslan av att...
vad jag gjorde den här resan för...
har fyllt sin uppgift.
Vad säger du?
Är det dags att fara?
Jag är redo.
Är du?
Bra.
Imorgon. Efter festen.
Telefon.
Mr Sloane från New York.
Ursäkta.
Tack.
Rött eller vitt?
- Nej, tack.
- Ta en drink.
- Du verkar behöva en lika mycket som jag.
- Gör jag?
Jag känner mig lite förvirrad.
Förvirrad?
- Angående vad?
- Kärlek.
Jag har egna problem.
- Du älskar väl Allison?
- Ja, det gör jag.
Hur möttes ni?
Jag var världens förlorare,
och hon var en lycklig liten rik flicka,
och av någon anledning
accepterade hon mig.
Men Allison älskar dig.
Hur vet du det?
För att hon vet det värsta om mig,
och det är okej.
- Vad då?
- Nej, inte en sak, det är mer en tanke.
Det är som om man vet
varandras hemligheter,
ens djupaste, mörkaste...
hemligheter.
Djupaste, mörkaste hemligheter?
Sen är man fri.
Fri?
Man är fri! Fri att...
älska varandra fullständigt, totalt.
Utan rädsla.
Så det finns inget man inte vet om
varandra, och det är okej.
Gillar du mig?
Ja.
Du är en av mina favoriter.
Men om du visste att det var jag
som krossade Bill Parrish?
Jag sa till Drew och styrelsen
att Bill var beroende av dig.
Drew och Bontecou tänker dela
företaget och sälja det.
Bontecou utifrån. Drew var insidern.
Jag var idioten...
som fick det att ske.
Vad ska jag göra?
Gå till Bill och berätta sanningen.
Han förlåter dig.
Tror du?
Tycker du jag ska vänta tills efter festen?
Nej.
Fyra här nere och en stör däruppe.
Den här är perfekt. Verkligen.
Jag tror att jag vill ha fyra sådana här...
Vad tycker du?
Jag börjar tycka om det.
Jag har en baryton med en balalajka...
från Russian Tea Room.
Jag har klätt honom i kosackskjorta,
och han sjunger Nelson Eddy-sånger.
Du är verkligen otrolig.
Men varför gör du allt det här?
För att jag älskar dig.
Alla älskar dig.
Mamma, var hon än är, Susan, Quince...
Alla du arbetar med,
alla som någonsin träffat dig.
Pappa.
Trots allt, har du varit en underbar far.
Jag var inte den far för dig som jag...
- Som du varit för Susan?
- Jag skulle inte säga det.
Men du tänkte det. Det är okej.
För jag vet att du älskar mig.
Jag menar, det är inte som med henne.
När hon kommer in i rummet,
tänds ett ljus i dina ögon.
Hon får alltid ett leende,
till skillnad från mig.
När jag kommer in...
ser du ut som om, " vad vill hon nu?"
Men du har aldrig lå*** någon av oss
sakna någonting.
Mer än så, pappa.
Jag har känt mig älskad,
och det är det enda viktiga.
Så ingen fara med favoriter.
Du får lov att ha en.
Saken är, att du varit min.
Jag känner mig verkligen...
Jag har allt jag kunnat önska
för min födelsedag.
Vänta ett slag!
Det kommer mera.
En *** excesser, som du älskar.
Du vet, det här ska bli...
en underbar fest.
Ja, det ska det.
Tack.
- Har den äran!
- Tack.
God kväll.
Min far sa att du kanske ger dig av.
Din far och jag...
vår tid tillsammans...
har kommit till sitt ***.
Jag är kär...
i en man...
men jag vet inte vem han är...
vart han ska eller när.
Jag kan tala om när.
Ikväll.
Så det blir alltså värre.
Inte värre än för mig.
Jag är kär i en kvinna som...
jag inte vill lämna.
Så gör det inte.
Vi vet så lite om varandra.
Det är så mycket jag borde berätta.
Det kommer.
Gör det?
Jag vill vara med dig.
Jag öppnade min stora trut
en gång för mycket.
Allt blev helt förvridet.
Det är okej. Jag förstår.
Du har alltid menat väl,
och det uppskattar jag.
En del saker blir bara fel.
- Ursäkta.
- Nej, kom in.
Jag vill tacka dig. Är det okej?
- Visst.
- Joe vet alltihop. Jag berättade.
Det var hans idé att jag
skulle berätta det.
Jag ville berätta, men...
han gav mig mod,
om du förstår vad jag menar?
Jag tror det.
Hur som helst...
jag kan se att ni har affärer.
Nej. Men jag har en del
ouppklarade affärer med Drew.
Hämta honom med helikoptern.
Ta hit honom ikväll.
Jag vill tala om för honom vad jag tycker,
öga mot öga.
Det kan bli en svår önskan att uppfylla.
Jag tror inte Drew vill träffa dig.
Jag levererar varan.
- Hur mår du?
- Vad fan bryr du dig om det?
Bara frågar.
Vill du veta? Jag ska berätta för dig.
Jag går inte igenom
dödsskuggans dal ikväll.
Jag galopperar.
Under tiden som mitt företag...
har tagits över av ett par billiga pirater.
Jag glömde nästan.
Min dotter är kär i Döden.
Och jag är kär i din dotter.
Hursa?
Jag är kär i din dotter,
och jag tar henne med mig ikväll.
- Du gör vad?
- Jag tror du hörde.
Du tar inte Susan någonstans.
Vi hade ett avtal.
Jag är ledsen.
Susan är min dotter.
Hon har ett underbart liv framför sig.
Du vill beröva henne det,
och du säger att du är ledsen.
Beklagar. Ursäkten godtas inte.
Det struntar jag i.
Jag älskar henne.
Så perfekt för dig...
att ta vadhelst du vill ha
för att det passar dig.
Det är inte kärlek.
Vad är det då?
Någon slags planlös förälskelse som,
för stunden, du vill hänge dig åt.
Den saknar allt som betyder något.
Vad är det?
Tillit, ansvar,
ta konsekvensen av dina val...
ägna resten av ditt liv
åt att leva upp till dem...
och framför allt,
inte skada föremålet för din kärlek.
Så det är kärlek enligt William Parrish?
" Multiplicera med oändligheten,
utvidga till för alltid,
" och du har fortfarande bara en aning
om vad jag talar om."
- Det var mina ord.
- De är mina nu.
Susan vill följa med mig.
Hon älskar mig.
Älskar hon dig?
Vem är du? Berättade du vem du är?
- Nej.
- Vet hon vart hon ska?
Susan föll för stackaren...
vars kropp du tog,
allt därefter har varit efterdyningar.
Du vet inte vad kärlek är.
Hon vet inte vem du är.
Du ingick ett avtal och bröt det.
Du bedrar hennes själ
och du gör det med öppna ögon.
- Jag gillar inte det du säger.
- Jag bryr mig inte längre.
- Jag tänker inte låta dig stjäla min dotter.
- Inte?
- Nej.
- Hotar du mig?
Ja, det hoppas jag.
Jag har älskat Susan
från det att hon föddes.
Jag drömmer om en man
som ska upptäcka henne...
älska henne, som är henne värdig,
som är från den här världen...
och är tapper nog att vara med henne...
i detta underbara som kallas liv.
Nog!
Vad jag vet är vad jag vill ha,
och jag vill ha Susan.
Jag ska få henne, och hon ska få mig.
Det är så det kommer att bli.
Det finns inget du kan göra.
Varför berättade du allt det här?
Du är höjdaren, störst av dem alla.
Du behöver inte be om lov, men du gör det.
Vet du varför?
För att du, på något vis, har blivit
en bra kille, och vet att det här är fel.
Jag vet inte vad du tänker göra.
Men hur kan det vara kärlek?
Hon vet inte vem du är.
Varför berättar du inte, prövar,
ser vad som händer?
Avslöja allt om dig själv
och ta konsekvenserna.
Jag har gjort mitt bästa.
Jag önskar jag kunde be dig sova på det.
Ursäktar du?
- Visst.
- Roligt att se dig.
Det är något så obeskrivligt sexigt...
med dig stående mitt i en folkmassa.
Jag skulle kunna älska med dig här.
Om du försöker spå mig,
tittar du på fel sida.
Jag vill berätta något.
Men kan inte?
Precis när du tvekade, rös jag till.
Minns du den där morgonen på kaféet?
När du sa,
"vad är fel med att ta hand om en kvinna?
”Hon tar hand om dig."
Sa jag det?
Jag sa att du skulle få svårt att hitta
en sådan kvinna nu för tiden.
Du har hittat en.
Kaféet.
Det var platsen...
och du var mannen.
Och du sa att...
du inte ville jag skulle bli
din doktor eftersom...
du inte ville att jag skulle undersöka dig.
Jag fick undersöka dig, trots allt.
Jag kan följa med dig.
Vill du att jag ska vänta?
Kommer du tillbaka?
Får jag kyssa dig?
Det kändes som farväl.
Vad händer, Joe?
Det känns som om vi lyfter.
Jag är här.
Men ändå inte.
Du är någon annanstans.
Du är någon annan.
Vill du inte fråga vem?
- Jo, men...
- "Men”?
Jag är rädd.
Rädd att få veta?
Var inte det.
Det spelar ingen roll vad jag är.
Du vet vem jag är.
Du är...
Du är Joe.
Ja, jag är Joe.
Och jag lovar dig...
du kommer alltid att ha
det du fann på kaféet.
Säg att du älskar mig.
Säg att du älskar mig nu.
Jag älskar dig nu.
Jag kommer alltid att älska dig.
Ja?
Tack för att du älskar mig.
Vi borde tänka på att komma iväg.
Det blir bara vi.
Tack.
Kom in.
Jag har honom.
Helikoptern är här om två minuter.
Har vi tid?
Ta hit honom.
- Ja?
- Jag vet att du är upptagen...
Jag vill att du ringer upp
Eddie Sloane åt mig.
-I hemmet?
-Nej, på kontoret.
Det här är storsint av Bill.
Mår du bra?
Och smart, vet du?
Han hade inget val.
Han vet du är en formidabel motståndare.
- Sa han det?
- Du har kniven mot hans strupe.
Ja, hans gamla strupe.
-Vi är här allihop.
-Jag uppskattar det.
Styrelsemedlemmar,
det här tar bara en minut av er tid.
Som företagets beskyddare
kan ni få information av följande...
som kan vara värdefull för er, eller inte.
-Hur som helst, tack.
-Vi lyssnar.
God kväll.
Tack.
Jag vill bara säga att jag uppskattar
den här storslagna gesten.
Håll tyst och sitt ner.
Du är en värdelös skithög.
Du allierade dig med Bontecou...
för att stycka mitt
företag och tjäna på det.
Vad har du fått det ifrån? Styrelsen...
Styrelsen visste inte att du var en spion
som tänkte förgöra oss alla.
Är det här Mr Blacks påhitt?
Ännu en av hans lögner?
Är du inte trött på idioten?
Ingen vet vem han är.
Men vad alla vet,
är att han fått ditt öra
och hällt gift i det sedan dess.
Du är giftet.
Du har handlat i lönndom
för att förråda en man...
som har präglat dig med sin klass,
elegans och status.
Jag har bevittnat varje nivå av bedrägeri.
Men Bill Parrish är offer för
Machiavelliska konspirationer...
som jag sällan skådat.
Ja, han har bekämpat dem stoiskt och
osjälviskt, utan att avslöja min identitet.
Om han brutit mot
det tysthetslöfte han avgivit,
skulle hans uppgift ha varit lättare.
Han kunde ha vänt nederlag till seger.
Men han är för hederlig för att göra det.
På grund av mig, har han förlorat
sitt arbete, sitt företag, sitt rykte.
Så, med dessa förluster...
tvingas jag bryta sekretessen.
Tiden är inne för att berätta vem jag är.
Berätta. Jag gör i byxorna.
Och det kommer du göra igen.
Gör det inte.
Vi måste sätta honom på plats.
Det behövs inte. Drew kliver undan.
- Jag går ingenstans.
- Jag uppskattar artigheten.
Vi måste utdela det dödande slaget.
- " Slaget"?
- Jag sa åt dig att vara tyst!
Förbered dig.
- Jag...
- Joe, snälla.
Låt mig ta över här.
- ...är...
- Gör det inte.
Ett ombud för skatteverket.
Ja, han är...
ombud för skatteverket.
Vi var övertygade om att Bontecou,
i tidigare affärer...
strukturerat sina uppköp...
på misstänkt vis
för att undvika beskattning.
Myndigheten bad Bill medverka
i vår utredning om Bontecou.
Vi ville granska honom, och den här affären
gav oss den perfekta möjligheten.
- Jag erbjöd mig att samarbeta.
- Vi var tacksamma.
Ombud Joe Black...
självklart är det inte hans rätta namn...
nosade sig till din inblandning, Drew.
Han fick fram bevis för
att du arbetade för båda sidor.
Olyckligtvis,
är det det som kallas intressekonflikt.
Dold intressekonflikt.
- En förseelse.
- Åtalbar förseelse.
- Och trolig fällande dom.
- Mycket trolig.
Jag vill nog tala med min advokat.
Inga advokater. Vi erbjuder en uppgörelse.
Bekänn din medverkan för styrelsen,
lämna sedan in din avskedsansökan.
Vad får jag?
Du slipper fängelse.
Du snackar strunt.
Du vill göra upp för att du inte har bevis.
- Bevis? Vi har massor av bevis.
- Han menar allvar.
Om du väljer att utmana
mitt beslut om det här,
står du inför en utgång
med en slutgiltighet...
utom din fattningsförmåga.
Du kommer inte att räkna dagar,
månader eller år...
utan millennium på en plats utan dörrar.
Okej, du vinner.
Väl tillbaka, träffar jag styrelsen.
Du träffar den just nu.
Avskedsansökan accepterad.
Därutöver, jag föreslår en motion för
att återinsätta William Parrish...
som styrelseordförande
för Parrish Communications...
liksom ett avslag för sammanslagningen
med Bontecou International.
Vad säger styrelsen?
-Ja.
-Motionen antages.
Tack. Jättebra.
Men det är mer än jag begärde.
Jag ville bara visa sanningen.
Det har du gjort. De vill ha dig tillbaka.
Vi tar ursäkterna senare.
Njut av festen. Fira.
Jag tar hand om de obehagliga detaljerna.
Mr Black, får vi lov att tacka?
Med nöje. Det här är ett ombuds dröm.
Jag blir befordrad till sektionschef
för det här.
Vem hade trott det?
Du anställd av skatteverket?
Döden och skatter.
Tal!
Jag trodde jag skulle smita iväg ikväll.
Vilken härlig kväll.
Varje ansikte jag ser är ett minne.
Kanske inte ett perfekt minne.
Vi har haft våra upp- och nedgångar.
Men vi är tillsammans...
och ni är mina för en kväll.
Jag ska bryta seden
och avslöja min enda önskan.
Att ni alla får liv
lika lyckosamma som mitt.
Där ni kan vakna upp en morgon och säga:
"”Jag vill inte ha något mer."
Sextiofem år.
Går de inte fort?
Vilken kväll.
Jag har jätteroligt.
Du hade rätt...
om Joe.
Han...
är på väg någonstans.
Jag är ledsen.
Lättad?
Ja, men...
Men vad?
Jag vill att du ska veta
hur mycket jag älskar dig.
Du har givit mitt liv en mening
jag inte haft rätt att förvänta mig.
Ingen kan någonsin ta det ifrån mig.
- Pappa...
- Nej!
Jag älskar dig så mycket.
Och jag vill att du lovar mig en sak.
Jag vill att du aldrig oroar dig för mig.
Om något skulle hända,
kommer jag att ha det bra.
Allt kommer att bli bra.
Jag ångrar ingenting.
Jag vill att du ska känna likadant.
Jag älskar dig, pappa.
Det är därför det är okej.
Ingen ånger?
Ingen ånger.
En skön känsla, inte sant?
Alla tar farväl.
Jag är kvar.
Vill du dansa med mig, Susan?
Om du vill dansa
med en gammal stöt som mig.
Pappa...
du är inte gammal.
Du kommer aldrig att bli gammal.
Vill ni ha något?
Har ni jordnötssmör?
Jag tror inte det.
Tack i alla fall.
Varsågod.
Vad är det?
Fyrverkeriet börjar.
Vi går och tittar.
Ska vi?
Gå du, älskling.
Jag ska bara hämta andan.
Har den äran, Bill.
Tack.
Tog du farväl?
Inte direkt.
Jag antar du har dina skäl.
Ja.
Nu när vi har en stund...
kan jag få uttrycka min tacksamhet
för vad du gjorde för Susan?
Jag har aldrig hört henne tala om en man
så som hon talade om dig.
Det är vad jag alltid önskat för henne.
Men vad händer med henne nu?
Oroa dig inte, Bill.
Sådana här saker brukar ordna sig.
Kan jag få uttrycka min tacksamhet?
Mot dig.
För tiden du givit mig.
För den person du är.
Fyll mig inte med smicker.
Det förstör obduktionen.
Svårt att släppa taget, är det inte?
Ja, det är det Bill.
Sånt är livet.
Vad kan jag säga?
Borde jag vara rädd?
Inte en man som du.
Du är här.
Kan du ge dig på.
Vart tog du vägen?
Jag vet inte.
Allt är suddigt och dunkelt, men...
Skulle du förstå vad jag menar om jag
säger att jag aldrig kommer att få veta?
Men nu är jag tillbaka.
Det var allt?
Jag vet inte vad mer jag ska säga.
Verkar vara ett helsikes party.
Tycker du?
Du är vacker.
När du försvann runt hörnet,
var jag inte säker på att få se dig igen.
Mår du bra?
Kaféet.
Jag frågade om jag sagt något galet och du
sa nej, det var så rätt att det skrämde dig.
Och sen sa du...
Ursäkta att jag säger det,
men jag har tänkt på det sedan dess.
På vad?
Du sa att du tyckte om mig.
Nej.
Gjorde du inte?
Jag sa...
jag tyckte så mycket om dig.
Vi vet så lite om varandra.
Men vi har tid på oss.
Jag önskar att du...
kunde ha lärt känna min far.
Jag också.
Vad gör vi nu?
Det visar sig.
Synk: stoffinho17 Små rättelser av Knã