Tip:
Highlight text to annotate it
X
Översättning: Desirée
Sam.
Hur mycket tid tillbringade du vid
byrån jämfört med förra veckan?
-Mindre.
-Hur mycket mindre?
Jag vet inte exakt.
Kan du göra en gissning,
grovt, för veckan?
Inte ens en timme om dagen.
Och...
...hur länge sedan var det nu,
sedan din förlust?
Du hoppas jag ska göra
en gissning igen, eller hur?
Hur länge sedan?
Fjorton månader och sex dagar.
Jag kan berätta vilken tid det var,
vilken timme och minut om du vill.
Jag kan inte hjälpa det.
Det gör ingenting.
Det är bara ett minne som gör sitt jobb.
-Hallå?
-Vad gör du?
Jag är precis på väg ut.
Jag är sen till mötet med Munce.
Jag tänkte att vi kanske
kunde äta middag ute ikväll.
Jag vet inte. Jag vill nog
hellre stanna hemma. Förlåt.
Visst, det går bra.
Jag lagar nått extra gott.
Nej, nej, nej.
Det blir för mycket för dig.
Nej, jag vill göra det.
Jim, jag vill göra det, okej?
-Hej, Eliot.
-Jag saknar dig, raring.
-Var har du varit?
-Jag vet. Jag har inte ringt.
Var inte dum. Jag menade inte så.
Vi har inte träffats på ett tag.
-Ring mig, vi hittar på någonting.
-Gärna. Hej då.
Behöver du hjälp?
Jag parkerade min bil här.
Precis här, igår kväll.
Vad är det för bil?
Röd Volvo.
Tack.
Jag glömmer jämt.
Jim säger jag håller
dödsgrepp på det förgångna.
Hur kommer ni överens?
Har ni grälat något den här veckan?
Jim grälar inte. Han förhandlar.
Mår du bra fysiskt?
Hur är ert sexliv?
Hur skulle du känna dig
om jag frågade dig den frågan?
Hur är ditt sexliv med mrs Munce?
Skulle du svara?
Ja, men jag skulle ta extra betalt.
-Är något fel?
-Jag-- Jag hade kaffe.
Nej, inte idag.
Nej, jag drack precis.
Jag erbjöd dig, men du
tackade nej den här gången.
Förra gången, hade du en kopp.
Lätt att glömma.
Jag glömde inte. Jag kan
fortfarande känna smaken av kaffet.
Du...
Du känner lukten av mitt kaffe,
och du skapar ett minne, en smak.
Det är allt.
Du håller dig verkligen fast hårt.
Ibland behöver hjärnan...
...hjälp att släppa taget.
Förväntar du dig att
jag ska släppa min son?
Tror du att du förstärker
vissa minnen av Sam?
Lägger till mer?
Nej.
Varför skulle jag?
Hej. Vad firar vi?
Du...att du ska börja arbeta igen.
-Jag tycker det är toppen.
-Det är bara ett frilansjobb som redigerare.
-Är inte ens säker att jag vill göra det.
-Jag tycker du ska göra det.
Det blir bra för dig.
Vad heter boken?
Psykotiska kvinnor och
männen som älskar dem.
Nej, jag skämtar.
Det är en barnbok.
Förlåt. Förlåt.
Förlåt mig.
Jag hämtar de fina glasen
din mamma gav oss. Okej?
-När man pratar om psykotisk.
-Ja.
Vad för slags barnbok är det?
Vad har du gjort, Jim?
-Vad?
-Vad har du gjort?
-Telly.
-Varför har du ändrat fotot?
-Jag har inte ändrat någonting.
-Tror du det här hjälper? Att ta bort honom?
-Lugna ner dig.
-Jag vill ha fotot av oss tre.
Vad trodde du, att jag inte skulle lägga
märke till det? Att jag inte skulle bry mig?
Jag kommer hit för att
träffa andra gungare.
Du är den första.
Vi känner varann. Jag är Telly.
Minns du? Telly Paretta.
Sams mamma?
Vi är alla trötta på kondoleanser,
men jag saknar också miss Lauren.
Tja, jag...
Jag är färdig för ikväll, så jag måste gå.
Du minns mig inte.
-Visst. Vill du ha min gunga?
-Nej.
Vill du följa med mig hem?
-Bor precis därborta.
-Godnatt, Ash.
Du känner visst mig.
Det är därför du inte
vill följa med mig hem.
Jim.
Snälla, be mig inte att släppa taget.
Jim.
Mamma, titta.
Skynda, mamma.
-Där är ditt plan.
-Ja, jag vet.
Sam.
Jim Paretta, tack.
Ja, jag tar röstbrevlådan.
Jag kan inte--
Jag kan inte fatta det
du gjorde med boken och...
Och jag tog det så bra...
...med fotona och låset.
Du...
Vill du göra så jag börjar hata dig?
Vill du göra så jag börjar hata dig?
Snälla, åh, snälla.
Snälla. Snälla.
Telly?
Telly.
Jag kan inte...
...vara med dig längre.
Jag vill inte se dig mer.
-Telly, vänta.
-Boken...
Boken, kan jag förlora, men--
Du raderade vår son.
Du raderade min pojke.
Du gjorde den helt tom.
-Du tog honom.
-Sluta. De har alltid varit tomma.
-Vad? Vad säger du?
-Du blir bättre. Du är på väg tillbaka.
-Dr Munce kommer.
-Släpp mig! Släpp mig!
Det här är bra.
Gud, Telly, det här är verkligt.
Videokassetterna har alltid varit tomma.
Vet du vad han säger till mig?
Ja.
Är han psykotisk?
Nej.
Mitt barn.
Min Sam.
Telly.
Det har aldrig funnits någon Sam Paretta.
Du har aldrig haft en son.
-Det här är vansinne.
-Jag är ledsen.
Jag ville hjälpa dig sakta.
-Varsamt. Men jag trodde aldrig du--
-Han raderade kassetterna.
Han bytte ut boken.
Hur kan du tro på honom?
Sam, han växte upp. Han var 9.
Nio. Jag har haft nio års minnen.
Påhittade minnen, Telly.
Det händer.
Människor gör så här.
Det kallas paramnesia.
-Du föreställde dig ett liv--
-Alla minns Sam.
-Alla.
-Telly.
Du fick missfall.
Ditt liv var i fara.
Babyn var för tidigt född.
-Det var dödfött. Du dog nästan.
-Sluta.
Post-traumatisk chock.
Det påverkar alla olika.
Vissa uppfinner helt alternativa liv...
...med påhittade vänner
och älskare och barn.
Sluta. Varför gör du så här?
Varför försöker ni ta bort honom?
Hittade jag på honom?
Hittade jag på honom?
Det här är så enkelt.
Det finns fotografier.
Människor i ditt tillstånd
ser på ett foto och ser...
...det som deras hjärna säger
dem att se. Du brukade se Sam.
-Nej.
-Du är på bättringsvägen.
Sam tog det där fotot.
Det var en kvinna.
Vi bad henne ta ett kort av oss tre...
...och det är det som Jim tog bort.
Vi har miljontals fotografier.
Nej. Nej, han tog bort
den riktiga boken!
Telly.
Telly, jag hoppade vi kunde klara
det här utan att lägga in dig.
Visst, visst.
Nej, det-- Det...
Det finns...
Det finns foton som han inte har tagit.
Jag ska visa dig.
Och vi får ett *** på det här.
*** på det här.
Telly.
Vi sätter oss ner.
Telly.
Telly! Telly!
Vart ska du?
Vart ska--? Telly!
Jag vill titta på lite nyhetstidningar.
Dagliga tidningar från 14 månader sedan.
Du får fylla i det här.
Vilka tidningar behöver du?
Hur kan--?
Hur kan det inte finnas
i någon av de här?
Är du säker på datumet?
Vad försöker du hitta?
"Sex barn från Brooklyn
befaras döda i saknat plan."
Hur kan det inte--?
Jag måste gå.
Jag måste gå.
-Eliot.
-Herregud.
Telly. Vad gör du i mörkret?
Vad är fel?
Jag har bråkat med Jim.
Jag är ledsen. Kom in.
Vi bråkade om Sam.
Förlåt, över vad?
Sam.
Sam. Vem är Sam, raring?
Eliot, han är min son.
Din son?
El, snälla.
Du kände min son.
Du satt barnvakt åt honom tusen gånger.
-Jag vet inte vad du försöker säga.
-Du kände min son.
Du pratade med honom,
du tog med honom till en Mets-match...
...du köpte en hatt åt honom.
Han hade alltid den där hatten.
Du skrämmer mig.
Vad är det som är fel.
Telly?
Telly!
Telly!
Vem fan är det?
Det är Telly Paretta. Ash, snälla.
Tänker du gå iväg?
Nej.
Minns du mig?
Ja.
Vem är jag?
Du ser ut att må
värre än vad jag gör.
Vad fan gör du?
Jag var här en gång förut,
med min son.
-Minns du?
-Du är ett gammalt fan, va?
Ja. Det--
Det stämmer. Du--
Du var hockeyspelare.
Fd Ranger.
Lauren var väldigt stolt över det.
-Berätta för Lauren att jag uppskattar det.
-Jag ser inte på hockey.
Min son, Sam, var baseball-fan.
Baseball.
Det är en bra sport.
Den enda sporten man kan spela
medan man tar en tupplur.
-Dricker du?
-Nej, jag ville bara prata med dig.
Om vad?
-Din dotter.
-Jag har ingen dotter.
Blir du full varje kväll?
Nej. Ibland är jag full vid gryningen.
-Vad vill du?
-Jag hade en son.
Min son Sam och din
dotter Lauren var vänner...
...och jag kom hit ibland för att släppa
av Sam eller för att hämta Lauren till bion.
Kan vi prata om det här efteråt?
Efter vad?
Efter jag har sovit.
Det är någon annan som
har en dotter, vet du.
Det är någon annan som känner din son.
Det är inte jag.
Det är skönt.
Har vi gift oss?
Det är inte jag.
Det är du. Det är Jim.
Jag vet inte vem annars eller vad annars.
Jag vet ingenting.
Jag vet inte varför det
inte finns med i tidningarna.
Jag vet ingenting.
Men det är inte jag. Jag är inte galen.
Gå och titta på ditt kontor.
Det brukade vara din dotters rum.
Du lät henne rita på det.
Det här är hennes teckningar.
-Vad i helvetet har du gjort?
-Hon visade Sam sitt rum.
Jag var där. Hennes säng stod här.
Hennes skrivbord här, med bilder
från tidningar, collage.
-Du är tokig.
-Det här var hennes rum.
Någon bodde här före mig.
De tapetserade om ungens rum.
-Jag ringer snuten.
-Vi var där, på de hemska begravningarna.
-Du och jag och din exfru.
-Ut härifrån!
Du verkade mycket
mer upprörd än din fru.
Hon var som min man,
hon höll det inom sig.
-Men du och jag--
-Lyssna, lyssna, lyssna!
Vi har aldrig möts på en begravning.
Jag känner inte dig eller din son.
Lauren och Sam var vänner.
Vi satte dem på ett plan tillsammans...
...för att åka på läger, och vi förlorade
dem. De dog för över ett år sedan.
-Kom.
-Du drack inte då.
-Hur vet du det?
-Jag träffade dig.
Du var inte så här.
Det var för omkring 14 månader
sen du började dricka, eller hur?
Eller hur?
Det var när Lauren dog.
-Jag har aldrig haft en unge.
-Du minns henne innan det här.
Alla mindes våra barn.
Något hände...
...de senaste veckorna eller dagarna,
men våra barn har blivit bortglömda.
-Nu räcker det. Kom. Kom!
-Nej, nej! Säg hennes namn, och jag går!
Jag säger hans namn varje dag!
Säg det bara.
Så du kan höra det. Lauren.
Säg det.
Lauren.
Se dig nu omkring.
Hon fanns här.
Hon bodde här.
-Jag behöver en minut.
-Säg om du--
Jag behöver en minut.
-Vill du lite kaffe?
-Nej, tack.
Jag vet att det här är svårt.
Hur mycket minns du?
Jag-- Jag ringde polisen.
Du behöver hjälp.
Jag har aldrig haft en unge.
Du måste få hjälp. Jag är--
Jag är verkligen ledsen.
Ja.
En sekund, okej?
Det är bäst så här.
De säger jag har drömt allt.
Tror du jag har drömt allt?
Vi måste gå.
Hej. Carl Dayton,
National Security Agency.
Telly Paretta? Vi tar henne i förvar.
-Får jag se lD?
-Kolla med Captain Mills. Han bekräftar det.
Hej, pappa.
Förlåt, pappa.
Vilken tycker du jag ska ta, pappa?
Vänta! Vänta!
-Var är hon?
-De federala har henne.
Stanna.
-Ni måste släppa henne.
-Mr Correll, gå tillbaka.
Ni förstår inte.
Telly. Bort--
-Jag minns. Jag minns.
-Bort från mig.
Jag minns.
-Få bort honom från bilen!
-Jag minns.
Bort från mig. Hon har rätt!
-Ta hans händer!
-Spring!
Spring!
Spring!
-T-E-L-L...?
-Y. Telly.
De sa det fanns ett klagomål mot henne.
Hon förstörde någons
lägenhet och vägrade gå.
-Vem? Vems lägenhet?
-Mr Ashley Correll. Känner du honom?
-Nej.
-Fd New York Ranger.
-Ganska bra.
-Vad har han med--?
Hon påstod att hennes son
saknades och var död.
Vi har aldrig haft en son.
Varför skulle hon säga något sådant?
Min fru är förvirrad.
Hon behöver hjälp.
Var är hon?
Hon lämnades över
till federala agenter.
Och hon flydde.
Nu, mr Paretta...
...varför skulle NSA
vara intresserade av din fru?
Frågar du mig?
Det är här vansinne.
De bryr sig inte om någons lägenhet.
-Och de spårar inte saknade barn.
-Det har aldrig funnits något barn.
Gör som de säger, okej?
Okej. Jag älskar dig.
Jag kommer att
sakna dig så mycket.
-Hej då.
-Hej då.
Ha roligt.
Jag älskar dig, mamma.
-Sam.
-Ja?
-Vi syns.
-Vi syns.
Jag hoppades du skulle komma hit.
Jag med.
Jag förstår det inte.
Jag tänker fortfarande jag är galen, vet du?
Hur kunde jag glömma henne?
Min lilla flicka.
Hur--?
Jag kan inte göra det här.
Du måste.
För jag kan inte göra det här ensam.
Kom, vi borde inte hänga omkring här.
Först, trodde jag att det hade
med flygplansolyckan att göra.
Kommer du ihåg när det där
planet kraschade över Long lsland...
...och alla trodde det
var vår egen missil...
...något regeringen försökte tysta ner?
-Ja, det kommer jag ihåg.
-Men sen tänkte jag...
...hur kunde regeringen radera våra minnen?
Det är bara inte möjligt. Det är så--
-Vad?
-Snälla, tro inte...
-...jag är galen.
-Jag tror inte det längre.
Känner du någonsin att någon--?
Något iakttar dig?
Som bevakad?
Nej, jag menar att ibland blir människor...
...tagna. Vi hör det.
-Vad pratar du om?
-Bortförda.
Du skrämmer slag på mig. Det låter
som något taget ur National Enquirer.
Nej, lyssna på mig.
Vad vet vi?
Jag hade en son, du hade
en dotter, de hade liv...
...de dog, och alla utom oss
tror de aldrig existerade.
Vad kan orsaka något sådant?
Nej. Det måste finnas
någon annan förklaring.
Vem kan ha raderat våra barn?
Varenda--vartenda foto på dem är borta.
Varenda nyhetsartikel är borta.
Varenda minne borta.
Inga agenter. Ingen regering.
Vem kan göra så här?
Jag vet inte.
Vi måste hitta ett hotell.
Har du några kontanter?
Nej, inte mycket.
Jag har några kreditkort.
Glöm det. De drar ditt
kort och de har oss.
Tittar du inte på TV?
Jag läser.
Jäkla snobb.
Nej. Jäkla redigerare.
Varför är du så förbannad på mig?
-Är du okej?
-Ja.
Min dörr.
-NSA! Vi vill prata med er!
-Stanna vid bilen!
Stanna vid bilen!
Den här vägen!
-Vart tog de vägen?
-ln här!
Här inne!
Ner.
Helvete, vi tappade bort dem.
Okej, sök igenom fältet.
Vi kollar gatorna.
Kom.
Jag tar vänstra sidan.
-Petalis, kom in.
-Petalis här.
Vad ser du? Inget där?
-Fältet genomsökt.
-Okej, kom till oss.
Okej. Jag kommer tillbaka.
-Hallå?
-Dr Munce, det är Telly.
Telly. Var är du?
Mår du bra?
Nej.
Jag menar, jag är inte skadad,
men det är folk ute efter oss.
Vad? Vad menar du?
Jag hittade en annan.
Hans dotter fanns på samma flyg.
Han mindes inte henne.
Men nu gör han det.
Hur förklarar du det?
Hur förklarar du de som jagar oss?
Telly, det här är en panikattack.
Lägg inte på, okej?
Berätta var du är,
jag åker på en gång. Du behöver hjälp.
Nej, jag behöver att
du börjar tro på mig.
Hittade ett öppet-dygnet-runt-ställe.
De hade inte mycket.
Du borde äta någonting.
Försöker besluta mig för om jag vill ha
för mycket salt eller för mycket socker.
Socker.
Önskar att du inte gör det där.
Bry dig inte om det.
Tror jag går och lägger mig.
-Du höll ut.
-Vad?
Du höll ut men inte jag.
Jag glömde henne.
-Hur gjorde du?
-Jag vet inte.
Vad är så viktigt med oss?
Eller våra ungar?
Jag menar, ungarna är döda.
Varför försöka radera våra minnen?
Det är ju inte som om
vi skulle leta efter dem.
Sam.
Ash.
Ash. Vakna.
Kom igen.
Kom igen, vakna. Vakna.
Vakna, vakna.
Kom igen. Vakna.
Vakna.
Vakna!
Ash.
Ash.
Vakna.
-Lyssna.
-Vad i helvetet gör du?
-Din tokskalle!
-Hör på mig.
Du visste det inte,
men du hade rätt.
Om barnen var döda,
skulle de släppa det.
Om vi alla trodde de var döda,
varför skulle de radera dem?
Varför är de tvungna att
få oss att glömma dem?
Jag tror barnen lever.
Jag kan fortfarande känna honom.
Jag kan inte släppa taget. Barnen lever.
Känner du inte att
Lauren lever där ute?
Jag vet inte, kanske.
Ja.
Jim lämnar vanligtvis kontoret vid 12:15.
Vi måste få tag i
Jim när han är ensam.
-Hur är han?
-Vi har haft våra problem.
Han älskade Sam.
Få honom att säga Sams namn.
Som du fick mig att säga "Lauren."
-Se upp!
-Ur vägen!
Bakom dig!
Ur vägen!
Herregud!
-Är han--? Dödade vi--?
-Jag vet inte.
Jag har sett honom förut.
Svara inte.
-Hallå?
-Hallå, är det Telly Paretta?
-Vem är det?
-Telly, det här är kommisarie Anne Pope.
Vi menade inte att skada någon.
Mannen framför vårt bil
flyttade inte på sig.
-Vad?
-Vi försöker bara hitta våra barn.
-Lägg på.
-Ja, jag vet.
-Vet du?
-Jag känner till ert fall.
Lägg på.
Är det Ashley Correll?
De tog våra barn.
De fick oss att tro
att de dog i en planolycka.
Anne. jag vet att det
här inte låter vettigt...
...men min son, Sam Paretta,
och Ashs dotter, Lauren Correll...
...de var på samma plan.
Nu, hur kan två människor...
...minnas två olika barn
om de inte existerade?
Jim.
Hej. Jag...
Förlåt, känner jag dig?
Vad är det? Det är jag.
Jag kommer inte på det.
Kan du hjälpa mig?
Gud, vad har de gjort med dig?
Det är jag. Det är Telly.
Förlåt. Känner vi varann?
Jag känner din fru.
Jaha. Fattar. Inte gift.
Fel Jim.
James William Paretta.
Vem är du?
Känner du en Sam Paretta?
-Ingen jag känner.
-Kanske hjälper det...
...om du sa namnet. Sam.
Nu är jag helt borta.
Hur gick det med Jim?
Det är dem.
Vi måste härifrån.
Ut ur staden, åtminstone för ikväll.
Jag vet ett ställe tillräckligt långt borta.
-Telly.
-Han kände inte ens igen mig.
Han har glömt mig.
Svär vid gud. De körde på killen,
han flyger in i pumpen. Titta.
Sen reser han sig bara upp.
Jag såg det bara inte, jag hörde det. ***.
Killen studsar av bensinpumpen,
han kliver bara upp.
Det finns inget blod.
Det måste det finnas.
-De federala vill prata med dig.
-Vad?
Kommissarie Pope.
Okej, vänta precis här, okej?
Jag är Carl Dayton, NSA.
-Så ni är här för att hyra en bil?
-Ursäkta?
Vad gör ni på min brottsplats, Carl?
Vad har National Security
med det här att göra?
-Det har jag inte friheten att säga.
-..friheten att säga.
Ni behöver nytt material.
Vi har varit på det här fallet.
Så all ny information du
får om Paretta eller Correll...
...ring mig när som helst,
dag som natt.
Du gillar det här, va?
När du får ta över mitt fall.
Jag skulle hellre segla.
Jag leder en undersökning här.
Och tills jag vet annorlunda,
Paretta och Correll...
...har endast brutit
mot New York Citys lagar.
Jag är City New York,
och jag leder det här.
Er inblandning har väl inget
med planolyckan att göra...
-...som de hävdar dödades deras två barn?
-Barn?
Det finns inga barn.
Men det var en flygolycka.
Nej.
Vi känner inte till
något om någon flygolycka.
Ni känner inte till mycket.
National Security?
Bäst man köper bättre lås.
Stoppa in ögonen i huvudet igen, vakt.
Jag tittar inte på dig.
Jag hade en fru.
Kan känna en kvinnas ögon
döma mig om jag så vore i koma.
Ash, snälla, drick inte.
Förstår du, jag sa ju
att du kollade mig.
Vet du vad?
-Jag önskar jag inte behövde.
-Gör det inte då. Jag är trött på det.
Ursäkta om jag stör dig när
du tycker synd om dig själv.
Vi kan inte alla vara hjältar, damen.
Tror du inte jag skulle dricka hela
flaskan för några sekunders fred.
Du är med i det här.
Du kan inte dricka dig ur det här.
Vad gör dig så jävla speciell?
Jag lät henne försvinna.
Min lilla flicka.
De tog henne från mig,
men jag lät henne försvinna.
Vad för slags far gör något sådant?
Jag vill att du är nykter.
-Jag gör inte det här för din skull.
-Jag vet.
Jag ska aldrig någonsin
glömma henne igen.
Det vet jag att du inte gör.
Du vet allt, va?
Jag vet inte hur jag
ska få min son tillbaka.
Vi kommer på något.
-Och?
-Dayton?
Han är NSA, men
det är hemligstämplat.
Han har speciella befogenheter.
Någon enhet inom NSA.
-De är djupt inblandade.
-I vad?
Det vet bara gud, men det är
inte han som är i skottlinjen.
Jag måste hämta min systers barn.
Få lite sömn.
Godnatt. Jag måste ha
det där på mitt skrivbord--
-Ursäkta mig, kommissarie Pope?
-Nej, jag har åkt, är i min bil-
-Jag är nästan hemma.
-Jag är dr Jack Munce.
Telly Paretta är min patient.
Jag vill hjälpa.
Telly kontaktade mig.
Vad kan du berätta om Telly
som hjälper mig att hitta henne?
Jag brukade tro att hon
enbart var rent förvirrad.
Jag är inte lika säker på det längre.
Så hur kommer det sig att hon och
mr Correll har liknande förvirringar...
...att de hittar på inbillade barn
ifrån samma planolycka?
Jag vet inte-- Jag känner inte Correll.
Han kan säga vadsomhelst
för att få vara med henne.
Ringer hon igen, ring mig.
Jag tror det är viktigt att jag
är där när ni hittar henne.
Ni får ta itu med ett
möjligt psykotiskt sammanbrott.
Ni vill inte göra mer skada.
-Jag ringer er, dr Munce.
-Nej, jag menar inte så.
Det är... det är mitt
fel att hon är där ute.
Varför?
Hon var under min vård.
Hon litar fortfarande på mig,
annars skulle hon inte ringa.
Hon ringer igen, och när hon gör det,
vet ni det eftersom jag är med er.
Ni behöver mig för att hitta henne.
Helvete.
"A. Petalis."
Vad står A:et för?
Vad?
-Du behöver inte göra så.
-Så här?
Sluta!
Al.
Al Petalis.
Ni vill inte ha sådana här problem,
så sluta nu. Precis nu!
Säg åt honom att sluta, miss Paretta,
innan det går längre. Säg åt honom!
Vi vill bara ha våra barn.
Det finns inga barn.
Glöm barnen.
Vad sa du för något?
Sa du att vi skulle glömma barnen?
-Vem är du?
-Var är barnen?
Varför togs de?
Varför togs barnen?
Jag svär, ska jag slå den här igen,
så krossar jag dina knäskålar.
Jag svär.
Var är barnen?
Nej! Nej, Jag--
Det är inte jag, det är...
Det är inte vi. Vi... Vi...
Vi samarbetar.
Samarbetar med vem?
Med vem?
Varför samarbetar ni med dem?
-Överlevnad.
-Vems, er?
Er också.
Du hade rätt.
Varifrån kommer de? Vilka är de?
Varför vill de ha barnen?
Berätta sanningen.
Sanningen.
Den jäkla sanningen
ryms inte i din hjärna.
Den ryms inte i någons hjärna.
Berätta bara hur
vi får tillbaka barnen.
Jag vet inte.
Jag vet inte något om det.
Allt jag vet är att ni skulle
glömma som alla andra gjorde.
Det här var inte en del av det.
Del av vad?
Del av vad?
En del av...
...det här speciella experimentet.
-Fortsätt.
-Jag kan inte.
-Jo, det kan du!
-Nej, jag tänker inte.
-Jo, det kan du! Jo, du--!
-Nej! Nej!
Har du barn?
Snälla.
Snälla, berätta.
Ingen får veta att du berättade.
Bara--
Bara berätta för oss...
...hur vi får tillbaka barnen.
Ingen kommer klandra dig.
Det svär jag på. Det svär jag på.
De lyssnar.
Är du okej?
-Varför tog de inte oss?
-Jag vet inte.
Vår bästa gissning är en gasläcka.
Men ingenting är bränt.
Det finns inga tecken på eld.
Inga tecken på blod.
Bara det här.
"Anne Pope, våra barn lever.
Vi tror att de blev bortförda.
Vi vet vi inte kan låta galnare
om vi försökte. Snälla, hjälp oss."
Bortförda.
Ett intressant ord.
De flesta använder kidnappad.
-Vi hittade det här.
-Ursäkta oss, dr Munce.
Vittnen säger de såg endast
Paretta och Correll...
...springandes från stugan
efter explosionen.
Och det finns inga tecken
på ytterligare en kropp.
Vad kom det här ifrån?
Brasher, hur gammal är Cassidy?
Hon är 7, varför?
Tänk om jag sa att din dotter aldrig
existerade? Att du har hittat på henne?
Varför skulle du göra det?
Ja. Varför?
QuestAir. Namnet på flygbolaget,
det lilla flygbolaget.
Det var QuestAir. Minns du?
QuestAir. Så...
Så vi menar att det
aldrig kraschade till havs.
Vi menar att de på
något vis tog barnen...
...och att__
Planet och piloten...
...alltihopa,
alltihopa är en del av dem.
QuestAir.
Herregud. Vilka är ni?
Vad gör ni här?
Ursäkta, vi trodde det inte
skulle vara någon här. Jag är Claire.
Jag är mr Shineers assistent.
Och du är?
Eileen, revisorn domstolen
tillsatte för konkursen.
-Åh, naturligtvis. Förlåt.
-Det gör inget.
De sa att QuestAirs anställda
inte var tillåtna att vara här.
Det är okej. Mr Shineer behöver
lite saker från sitt kontor.
Nej. Jag är ledsen.
Inget får tas härifrån.
Det är bara privata brev.
Ja, om något dyker upp,
ska jag gladeligen...
...skicka dem till mr Shineers hem.
Måste följa domstolens regler då, först.
Det blir bra. Fast West Side-adressen
gäller inte längre. Co-adressen.
Vilken har du?
Var kan jag ha den?
Få se vad jag har här.
Okej, Robert Shineer.
Jag har den på Long lsland.
165 Colony Way.
Ingen bor här.
Ja, det är underligt.
De flyttade inte ut, de bara stack.
-Du borde sova lite.
-Och du?
Jag är äntligen vaken.
-Hoppa in.
-Vart ska vi?
De har blivit igenkända. De lurade av en
revisor en adress. Long lsland.
Ash.
-Shineer.
-Ash?
Telly.
-Titta. Det är mannen från biluthyrningen.
-Jag vet.
Vi måste till flygplatsen,
den ungarna åkte från.
De är i huset tillsammans med oss.
Kom, vi åker.
Den har fastnat.
-Möt mig i min lägenhet.
-Vad tänker du göra?
En av oss måste härifrån.
Åk. Kom igen. Åk!
Stanna här.
Sitt kvar.
Stå still. Precis där.
Händerna på huvudet.
Gå ner på dina knän. Nu.
Jag skjuter.
Nu.
Stanna!
Stanna!
-Är du Munce?
-Ja, vad hände där inne?
-Var är Telly?
-Telly åkte. Vi måste härifrån.
-Men Pope då?
-Vill du hjälpa Telly? Kör.
Kör!
Kom.
Telly! Telly, vänta.
Telly, jag är Anne. Anne Pope.
Nej, vänta. Snälla, lyssna.
Jag vet. Jag vet.
Jag tror dig, Telly.
Jag tror på allt du säger.
Jag har sett det.
Det är inte mänskligt. Herregud.
-Och om barnen?
-Ja, allt.
Vi hittar dem. Det lovar jag dig.
Hör du mig? Vi hittar dem.
Vi kommer hitta din son--
Telly?
Ash?
Ash.
De tog Anne Pope
precis framför mig.
Munce är därnere.
-Han kör oss till den där flygplatsen.
-Vacker utsikt.
Vad har ni gjort med våra barn?
Ash.
-Nej, Telly. Håll dig undan!
-Ash.
Nej!
Ash!
Nej!
Ash!
Telly.
Följ med mig.
-Vi måste gå till polisen.
-Nej, vi måste till flygplatsen.
Snälla, Telly. Vi behöver hjälp.
Ut med dig.
Nej, jag kör dig.
Han är en av dem.
Du har min son. Var är han?
Ni vet att det här börjar gå överstyr.
Det är klart nu, avsluta det.
Gör det rätt.
Var är min son?
Det är inte över.
Du är en av de där agenterna.
Nej, jag är bara...
...en av de få som vet.
Så du hjälper dem?
De behöver ingen hjälp. De gör sina
experiment med eller utan vår hjälp.
De har gjort det här i flera år.
Kanske alltid.
Och du låter dem
bara göra som de vill.
Låter dem?
Jag har inget val.
Vi försöker bara minimera skadan.
Jag vill bara ha min son.
Telly, du får aldrig Sam tillbaka.
Du har hållit fast, de vet inte varför.
Du är bara en labbråtta för dem.
Det tror jag inte. Han sa det inte är över.
Jag kan fortfarande få tillbaka honom.
Du känner dem. Hjälp mig.
Går du längre,
kan jag inte hjälpa dig. Förlåt.
Är min son här?
Du tvivlade aldrig.
Inte för en sekund, eller hur?
Han är här.
Han är bara ett minne nu, Telly.
Kan du föreställa dig honom här?
Nu?
Sam!
Älskling! Vänta!
Sam!
Sam!
Vad har ni gjort med honom?
Varför tog ni honom? Vad vill ni?
Det är ett experiment.
Han är bara en liten pojke. Vad i all
världen kan ni lära er från honom?
Ingenting.
Det här handlar inte om Sam.
Det här handlar inte om barnen.
Det handlade aldrig om barnen.
Vi var experimentet.
Er förbindelse, mor och barn.
Som en osynlig vävnad.
Vi kan till och med mäta dess energi.
Men vi förstår det inte fullt ut,
så jag ställde frågan:
"Kan det upplösas?"
Och det kan det.
Utom för dig.
Ge mig min son tillbaka...
...och jag gör allt som ni vill.
Det jag vill, Telly,
är att du glömmer din son.
-Att glömma Sam.
-Nej.
Gör du inte det,
har experimentet misslyckats.
Jag är ansvarig för det.
Jag kan inte låta det hända.
Och tiden håller på att rinna ut.
Jag tänker inte hjälpa dig.
Det finns värre
saker än att glömma.
Nej, det finns det inte.
Du måste glömma.
Du är annorlunda än de andra.
Varför?
Det är bäst så här.
Du blir inte
hemsökt av hans minne.
Du kan få ett liv igen.
Nu, jag vill att du går tillbaka
till den första dagen på sjukhuset.
Till den första gången du såg Sam.
Jag behöver det första minnet.
Ge mig det första minnet.
Den där pojken. Vad hette han?
Vilken pojke?
Jag hade ett liv inuti mig.
Jag hade ett liv.
Jag har ett barn.
Jag har en son.
Jag...
...har en son.
Hans namn är Sam, din jävel.
Jag behöver mer tid.
Sam!
Sam!
Sam! Sam!
Sam Paretta, känner du honom?
Sam!
Hej, mamma.
Det är inte dags att gå än, va?
Mamma, jag kan inte andas.
Förlåt. Jag bara...
-Jag ville bara att du skulle knäppa jackan.
-Kan jag få leka till 5:30?
-Ja.
-Okej.
-Ja, 5:30, okej.
-Okej. Tack.
Vi syns.
Vi syns.
Hej, Lauren.
Hej.
Hej.
Jag antar de...
-De vill inte ha föräldrar med sig.
-Nej.
Du fortsätter titta på honom.
Det är svårt att låta bli.
De mår bra.
Jag vet.
Jag är Telly. Sams mamma.
Jag är Ash. Jag tror vi träffats förut.
Översättning: Desirée