10,000 B.C. - Svenska Transcript

Endast tiden kan visa oss vad som är sanning och vad som är sägen. Några sanningar dör med tiden. Men legenden om barnet med de blå ögonen ska leva för alltid- - och ska spridas åt alla fyra väderstreck från de stora vita bergen. Vi, Yagahl, var jägarna som jagade det största av alla bestar... ...mammuten. Men vår värld började förändras. Mammutarna kom allt senare till vår dal. Vissa tider kom de inte alls. Våra jägare blev otåliga och vårt folk blev hungriga. Endast en bland oss, den vi kallar "Gammelmor", den sista av sin sort- - endast hon kunde tala med jordens andar och be Fädernas visdom att rädda vårt folk. Många gånger kallade hon på dem... Tills en natt då de svarade henne och gav oss ett tecken. Ett tecken på början till slutet. Vi hittade henne i bergen. Hon höll sig fast vid en död kvinna. Fäderna har skickat henne. Hon kom för att berätta- - om fyrbenta demoner som kommer att förgöra vår värld. De kommer hit till vår dal vid tiden när... ...vi går ut på vår sista jakt. Men räds inte. En krigare skapas på denna jakt. Och denna ska bli hans kvinna. De kommer att leda oss in i ett nytt liv där Yaghal aldrig mer ska känna hunger. Den natten kunde Gammelmor inte se ansiktet på den kommande krigaren- - men hon visste att det blåögda barnet var en välsignelse hon måste skydda. För vårt folk var hon "Evolet", löftet om liv. För en pojke vid namn D'Leh var hon mycket mer än så. Endast en bland Yagahlerna trodde inte på Gammelmors profetia: Den unge pojkens far, han som bar det Vita Spjutet och blåste i gång jakten. Jag ska vaka över din son, som om han vore min egen. Det vet jag. Lova mig att inte berätta för någon om varför jag gav mig iväg. Vi kan inte vänta på den sista jakten. Kasta igen! Bra kast! Ka'Ren. Nej, inte du. Din far övergav oss. Ge dig iväg. - Kämpa väl! - Du måste vinna, Ka'Ren! Släpp honom! Ka'Ren, släpp honom, sade jag! - D'Leh... - Han är son till en ynkrygg. Tala aldrig så igen. Ingen av er. Du är ensam. Som jag. - Vad hände med ditt folk? - De blev dödade. Av fyrbenta demoner. Du ska aldrig vara ensam, Evolet. Ser du ljuset där? Där borta? Det rör sig inte över himlen som alla de andra gör. Det ljuset är som du i mitt hjärta. - Det kommer aldrig att försvinna. - Aldrig? Nej, aldrig någonsin. Evolet, kom hit. Lämna inte hyddan utan att berätta för mig. Under många månvarv såg Evolet och D'Leh på varandra- - och kärleken i deras hjärtan växte sig allt starkare. Tills slutligen, efter många år, dagen för den sista jakten nalkades. - Hur länge måste vi hålla utkik, D'Leh? - Tills mammutarna kommer. - När kommer de? - Jag vet inte. - När blir jag en jägare? - När du slutar med alla frågor. Storjägaren Tic'Tic kom till Gammelmor. Hon tror att tiden för profetian är inne. Hon bad honom att inte döda mammutarna. Hon tror Ka'Ren vinner det Vita Spjutet- - och gör anspråk på Evolet. Baku! Se vad jag funnit åt dig. Du vet vilken skicklig jägare Ka'Ren är. Vi måste rymma. Vi kan ta oss över de Stora Bergen. Och överge vårt folk som min far gjorde? Det kan jag inte göra. Han väntade på det här många månvarv. Det enda sättet för oss att få vara tillsammans är att jag dödar mammuten. De är här! Titta! Se så många de är! I dag kommer inte jag att genomborra mammutens hjärta. Det ska vara en av er. En av er kommer att vinna det Vita Spjutet. Må Yagahrs Fäder och den mäktige mammutens ande välja den bäste av er. - Ka'Ren, du får första kastet. - Mammuten är din, Ka'Ren. Du ska bli vår ledare. Och du då, D'Leh? Jag vill vinna Evolet. Alla tillsammans! Nu! Tic'Tic har hittat ledartjuren. Sakta ner! D'Leh! De skenar! Se till att inte komma efter! Baku! De kommer! De kommer! Här kommer den sista! Det är en stor tjur! D'Leh är på väg! Ka'Ren, gör ditt kast! Låt honom inte slita sig! Håll fast honom! Han är för stark! Släpp honom, Ka'Ren! - Vi måste släppa honom, D'Leh! - Jag kan inte! Min hand sitter fast! Se! Det är D'Leh! Du dödade honom helt själv. Det har ingen gjort innan. Det var modigt gjort. D'Leh dödade mammuten. Han var den enda som inte släppte nätet. Vad väntar du på? Store Ande, jag dödade mammuten. Jag gör anspråk på det Vita Spjutet. Och med det, min kvinna. Evolet. Från den dagen var D'Leh inte längre en son till en ynkrygg. Nu hedrade Yaghalerna hans namn- - då han givit dem mammuten som en gåva en sista gång. Och även om Gammelmor gladdes i sitt hjärta åt att se Evolet så glad- - befarade hon att han som dödat den stora besten- - inte skulle ha tillräckligt mod för det som skulle komma. Varför firar Tic'Tic inte med oss? - D'Leh? - Det är en sak jag måste göra. Vad vill du? Jag var inte modig. Jag jagade inte som en modig man. Yagahls Fädrar lekte med oss i dag. Vad ska jag göra? Ger jag upp det Vita Spjutet, ger jag upp Evolet. Är hon din att ge upp? En Yagahl ska aldrig göra anspråk på det Vita Spjutet med en lögn. - Jag lämnade tillbaka det Vita Spjutet. - Varför gjorde du det? Jag dödade inte mammuten, Evolet. - Jo, du höll fast nätet. - Nej, jag ljög! Jag försökte komma loss som alla andra men min hand satt fast. Sedan sprang mammuten på mitt spjut. Jag gjorde ingenting! Evolet, minns du vad jag berättade om vårt ljus? Jag känner fortfarande på samma sätt. Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Det kommer aldrig att ändras. Men ändå... ...ger du upp mig. Den natten kom det stora vita regnet till Yagahlernas dal. Och som ett isregn föll en sorg över D'Lehs hjärta. Och med det vita regnet kom de fyrbenta demonerna. Stanna här. Moha! Se upp! Döda dem inte. Ta dem tillfånga! Baku, håll dig gömd! Vi kan inte hjälpa dem. Bind henne vid min häst. Snälla släpp mig. Släpp... Släpp mig! - Vad gör du? - Jag ska följa efter dem. Över de Stora Bergen? Det är omöjligt. - De kom den vägen, eller hur? - De är demoner. De kanske kan flyga. - Jag såg inga vingar på dem. Gjorde du? - Ska du klara av dem helt ensam?! Han är inte ensam. Jag följer med honom. Utan de andra jägarna kommer vi alla att dö. - Jag följer också med. - Nej Baku, du stannar här. Men du Ka'Ren, måste följa med honom. Rör mig inte! Medan de tog farväl av de gamla och barnen av vårt folk- - välsignade Yagahls Vise Ande dem och deras spjut. Gammelmor visste att de från den stunden inte var jägare, utan krigare. - Det blir snart natt. Vi stannar här. - Nej, vi fortsätter. Vi närmar oss. Jag kan inte se i mörkret, kan du? Vi stannar för att äta och sova. Varför bär du inte det Vita Spjutet? Är du rädd? - Svara! - Sov nu, Ka'Ren. Baku? Baku! Vad gör du här? Gå hem igen. Jag kan hjälpa er bära vattensäcken. Gå hem! De dödade min mor! Han är en bra pojke. Han kommer att sinka oss. D'Leh, jag är törstig. - Elden lever fortfarande i stenarna. - D'Leh! Hon lever. Vi måste skynda oss! Varför fryser Gammelmor? Vitt regn är inte en jägares vän. Det dolde alla spår efter deras bortförda bröder och systrar. Det var nu upp till Yagahls Fädrar att visa dem vägen. Och de gick i många dagar och nätter till ett avlägset land- - där de Stora Bergen slutade- - och där berättelsen om barnet med de blå ögonen började. Vid platsen där de fyrbenta demonerna dödade Evolets folk. Vi har gått i dagar nu, och ännu inga spår. - De har kanske vingar ändå. - Kanske... ...men det har inte våra bröder och systrar. Glöm inte att tugga. Häxan lämnar spår efter sig. Hon för otur med sig. Jag beundrar din sturskhet men jag måste bryta ner den. Hon kanske bara har tappat den. - Det är varmt här. - Baku, håll dig nära oss. Vad var det där? - Vi måste befria dem i natt. - Inte i natt. Detta är ingen bra plats. De känner faran och håller noga vakt. Det ska vi också göra. Jag går först, sedan Ka'Ren, sedan du. D'Leh! Kom! Jag förstår din smärta. Men du måste ha tålamod. Din magi kanske fungerar på min herre. Men inte på mig. D'Leh! Jag kommer aldrig att släppa dig igen. Den här vägen! Spring! D'Leh! Fly! Här borta! Den här vägen! Ka'Ren! Spring! Tic'Tic! Nu! Tic'Tic! D'Leh! Evolet! Här uppe! - D'Leh! - Jag villar bort dem! - Nej, gå inte i väg! - Jag kommer tillbaka. Jag lovar. Baku! Du borde inte vara här. - Vem är han? - Jag tror att han menar D'Leh. Försök det igen, och jag dödar er båda två. Rym aldrig ifrån mig igen. D'Leh kommer tillbaka. Det lovade han mig. - Ka'Ren, tror du att han lever ännu? - Det spelar ingen roll nu. Han försökte rädda oss! Förlåt mig, Tic'Tic. Jag skulle ha lyssnat på dig. I natt ska jag skaffa mat till dig. Gammelmor vakade över deras färd med all sin styrka- - och hennes själ lämnade aldrig dem. Men den natten kunde hon inte styra över naturens krafter- - och kunde inte stoppa vattnet från skyarna. D'Leh var tvungen att ensam möta det odjur som styrde över detta land. Ät nu inte upp mig när jag släpper dig fri! - Jag var rädd att du var död. - Oroa dig inte för mig. Se, där borta. Det skedde ett anfall. Jag hörde dem skrika. De tog den här vägen. Flytta dig, Tic'Tic. Kom! Kom tillbaka, D'Leh. Gå bort! Du måste komma ihåg mig. Jag gav dig ditt liv åter. Kan du tala med Spjuttanden? Hur kan du tala vårt språk? Inte tycka om Naku-mat? Det är annorlunda, men gott. - Vi kommer från bergen. - Vi vet. Hur vet ni det? Varför kan ni tala vårt språk? En man kom ner från bergen innan er. Han letade efter ett nytt land. Våra vise män bad mig lära hans språk. Du... du har hans ansikte. - Vad hände med honom? - Han blev bortförd för länge sedan. Bortförd vart? Kom. När din far kom till oss blev han min vän. Sedan stal de onda andarna honom liksom många av vårt folk. De tar dem till de stora fåglarnas bo och flyger iväg över sanden. Vart för de dem? Till Gudarnas berg. Ingen har någonsin återvänt. Våra vise män säger att du ska leda oss dit. Jag? De säger att... ...en dag ska den komma som ska befria vårt folk. Den som talar med Spjuttanden. Och medan de modiga folket av Naku begravde sina döda- - sände de bud till alla stammar- - att han som talar med Spjuttanden hade kommit. Deras bud var ett upprop till krig. Varför tror de att jag kan befria deras folk? Det är en sak du ska veta om din far. När din mor dog under din födelse... ...tog din far inte bara på sig ansvaret för dig, utan för hela vårt folk. Vi svalt. Han kunde inte vänta på att Gammelmors profetia skulle slå in. Din far flydde inte. Han gav sig iväg för att rädda oss. Hur har du i alla dessa år kunnat låta mig tro att min far övergav oss? Han ville att det skulle vara så. Din far bar det Vita Spjutet. Han befarade att andra skulle följa honom, och överge vårt folk. Varför berättar du detta nu? En bra man ritar en cirkel runt sig själv och vakar över alla inom den. Hans kvinna, hans barn. Andra män ritar en större cirkel och inbringar sina bröder och systrar. Några män har en stor uppgift. De måste rita en cirkel runt sig själv som innesluter många, många fler. Din far var en av dessa män. Du måste själv avgöra om även du är en av dessa män. Det är Kawu, vår snabbaste löpare. Han har besked från folk som bor åt det hållet. De har fört bort många fler män. - Och de förs till de stora fåglarna. - Vi måste hitta dem innan de når dit. Har du ingen kvinna? Dagen innan du kom hit, dödade de henne. Och de tog vår son. Jag är Baku. - Tudu. - Nej, jag är Baku. Baku, Tudu. Baku, Tudu. Han dödar honom! Hjälp honom! Släpp honom! Slår du mig för att glädja din häxa? Försök du bara... Det här ska du få ångra. Budet från Naku spreds fort och från alla håll kom många krigare. Tuk Tukerna, som stora springande fåglar och dolda ögon bakom trämasker. Kuura-stammen som är lika korta som våra barn. Och från dalen utan sol kom de som hade blod på sina händer. Men starkaste av alla var Huta-stammen. Deras ledare talade för alla krigare i landet. Tala om för honom, att om de går med oss kan vi störta dem. Han säger att du bara är en pojke. Säg honom att jag är äldre än jag ser ut. Quina är en Hoda. Hoda skrattar aldrig. De färdades snabbare och snabbare och stannade inte för att äta eller vilat. Och för varje dag anslöt sig allt fler spjut. Till floden! Fort! Ordet "yahala", vad betyder det? Det är dina ord: "Vi ska störta dem." De stora fåglarna har kommit. Evolet! Evolet! Baku! D'Leh är här! Mannen med spjutet kommer aldrig att ge upp. Han och hon... Kanske har pojken rätt. D'Leh kan inte flyga över vattnet som de kan. Men vem klarar av att kämpa mot så många spjut? "Floden rör sig som en orm i solen." Han säger att ormens öga vilar under solen- - och rör sig inte under månen. Finns det en kortare väg till ormens huvud? "Vi måste se bortom den Stora Sanden. Men ingen kan gå så långt." "Bergen och sanden ser likadana ut och vi kommer att gå vilse." "Vi kommer alla att dö." Vi ska hitta ormens huvud. Och befria vårt folk! Vi måste vila. Mannen från floden hade talat sanning. De hade vandrat i cirklar i många dagar och förlorat sig. Och ingenstans kunde de hitta ormens öga. Du måste glömma mannen som följer efter dig. Ingen har någonsin korsat sandhavet. De kommer alla att dö. Tic'Tic! Jag har hittat ormens öga! Ser du ljuset? Det där? Kommer du ihåg vad flodfolket sade? Den vilar under solen, men under månen rör den sig inte. Nakudu, berätta för dem att det kommer att leda oss till ormens huvud. När den sista månen hade kommit till Yagahls dal- - verkade Gammelmors alla krafter ha lämnat henne. Hon varken åt eller pratade på flera månvarv- - ty hon visste att det fanns ett sista öde att uppfylla. Vise Ande... Det är jag, Katan. Gudarnas berg... ...och ormens huvud. - Evolet, är allt bra? - Tyst, prata inte. Baku, kom hit! Hur kan en människa göra så mot en mammutfader? - De är inte som oss, Baku. - Vad är de då? Några tror att de kom från stjärnorna. Andra tror att de flög över det Stora Vattnet när deras land sjönk i havet. - De måste arbeta fortare! - Men vad ska jag göra, Allsmäktige? Offra en av dem. Den Allsmäktige är missnöjd! Ge honom ett offer! De är för många för oss. - Ingen kan störta dem. - Nej, D'Leh... Men de som tvingas utföra deras arbete är ännu fler. - Tror du att de vill strida med oss? - Det får du ta reda på. Behåll dem för dig själv. D'Leh! D'Leh! Var inte rädd, Baku. Jag ska ta med dig hem. Var är Evolet? Kvinnorna sover för sig själv. Men jag såg henne i dag. Tic'Tic väntar vid sanden med många spjut. De dödade Moha i dag. Han blev offrad. Det är mitt fel att de befinner sig i trångmål. Jag ber om er förlåtelse. Fäderna valde dig att leda oss. Vi står på din sida. Berätta hur många spjut vi har och be dem att strida med oss. Antalet spjut spelar ingen roll. Människor kan inte störta Gudar. Han har magiska krafter. Han talar med Spjuttanden. Han säger att den blinde mannen vet mycket om Gudarna. Han var deras tjänare, men flydde. De har hållit honom gömd här sedan dess. Vise man... Berätta för oss om dessa Gudar. De var tre, men nu finns bara en kvar. Det måste finnas ett sätt att besegra honom. Han säger att han endast en gång hört Guden tala om vad han fruktar. De talar om en man som bär ett märke som man kan se på himlen om natten. De kallar det för Uruana, "Jägarens märke". Den klaraste stjärnan på himlen. Han frågar om du bär Jägarens märke. Utan märket kan du inte störta Guden. Vänta! Bandet på din arm... Var fick du det ifrån? - Från mannen som räddade hans liv. - Var finns han? Hans ben är begravda under sanden som alla andras. - Han undrar varför du frågar om honom. - Han var min far. Fråga honom var Tic'Tic är. De har hittat oss! - Mina dagar är ***. - Säg inte så. Vi behöver dig. De vill inte strida med oss. De har sin egen profetia. En profetia har många ansikten. Många vägar att infrias på. Din far... Din far gav mig den här. - Nej, store jägare. Den är din. - Ta den. Var lik din far. Var lik din far. Var lik din far. Kom till mig. Jag befriade dig. Nu ska du bli min. Du stal en slav från den Allsmäktige. - Jag äger henne. - Det avgör inte du. - Ge den till mig. - Ge oss kniven. Se på hennes ärr. De bildar formen av... ...Märket! Vi har hittat Märket! På en slavs hand! Allsmäktige, jag vågar inte berätta vad vi har hittat. Tala! Jägarens Märke! Det kan inte vara sant! D'Leh... Jag vet hur det känns att förlora en god vän. Din far var min vän. Jag minns honom knappast. Han mindes dig. Hans hjärta smärtade när han berättade om en ung pojke bakom de Stora Bergen. Han förberedde sig för att återvända till dig. Det var då han blev tagen. D'Leh... Männen väntar på dig. Vi, folket av Yagahl... ...jagar den väldigaste av djur, mammuten. Han är väldig och vi är små men ändå störtar vi honom. För vi jagar tillsammans, som en. När solen går upp ska vi återförenas med våra bröder och systrar på Gudarnas berg- - och övertyga dem om att strida med oss. Tillsammans, som en! Vad hände? - Baku, i dag måste du bli en jägare. - Jag? "Yahala." - Snälla, gör det inte, Allsmäktige. - Tig, förrädare. Hur kan ärr vara Märket? Mätte du dem? Mycket noga, Allsmäktige. Många gånger Vad tog ryttaren mer reda på? En man från bergen följer efter henne med många krigare. Då har Jägaren kommit! Titta. Den där. Baku, vi har hittat den rätta tjuren. I väg! Inte ännu, Quina! Nu! - Han kan ha en chans. - Om han inte blir nedtrampad. Ka'Ren, se! Alla måste upp på rampen! Sätt fart! Ka'Ren! Nej! Slavarna kommer! Hon kan hindra dem. Ta ut henne och slit henne i stycken! Stanna! Han säger att den som följer efter denna kvinna ska återvända, annars dör hon. Som denne förrädare. Återvänd till bergen. Du kan ta din kvinna. Säg att jag tar hans erbjudande. Säg att jag accepterar. Säg åt honom! Men jag tar allt mitt folk med mig. Varenda Yagahl. Säg åt honom! De är dina! Fråga vad som händer de andra! De tillhör Gudarna, säger han. De ska uträtta hans arbete, för evigt. Nej. Det ska de inte! Han är ingen Gud! D'Leh! Evolet! Nej! Hjälp! Hon blöder! Du ska heller inte få henne. Du kom tillbaka. - Nej, nej. Snälla, nej. - Du kom tillbaka. Snälla. Snälla. Att ha färdats så långt- - att ha gått till världens ände för att störta den de kallar "den Allsmäktige"- - bara för att återvända utan Evolet. Det var inte vad Gammelmor hade förutspått. Men just som hon var förlorad för honom för evigt- - började legenden om barnet med de blå ögonen. Evolet hade skänkt löftet om liv till vårt folk. Och nu, med sitt sista andetag, hade Gammelmor givit det tillbaka. Din far ville ta med sig dessa till er. De kommer att föda ert folk. Säg åt dem att folket av Yaghal tackar folket av Naku. Tack, broder Nakudu. Mitt hjärta vandrar med dig, broder D'Leh. Det var sista gången de såg sina vänner, Naku-folket. Och så började den långa resan hem. De är tillbaka! Som dem som vandrar med sina Fädrar ser efter dem och hjälper dem på vägen- - såg Yagahlerna på Evolet och D'Leh som vägledare för sitt folk. Och när den nya månen åter föddes över deras dal- - skänkte den också de första frukterna från marken. Se så fort det växer. Och så kom det sig att löftet om liv blev uppfyllt. *** Översättning: Fingal61