Tip:
Highlight text to annotate it
X
RAMPLJUS
I rampljuset där åldern ger vika
då ungdomen kommer in på scenen.
En berättelse om en ballerina
och en clown...
London,
sen eftermiddag sommaren 1914...
Fru Alsop är inte inne!
Fru Alsop är inte inne!
- Stängde ni av gasen?
- Vilken gas?
- Vilket är hennes rum?
- Det där.
Hon måste till ett annat rum.
Var är värdinnan?
- Inte hemma.
- Var är ert rum?
Två trappor upp.
Bra. Ta axlarna
så tar jag fötterna.
Min väska. Kan ni ta den?
Tyvärr, det får ni göra själv.
Öppna fönstren.
Hon behöver frisk luft.
Det gör jag med...
- En ambulans?
- Vi hinner inte.
Hon måste få ett kräkmedel.
Ett glas vatten, tack.
Varsågod.
Jag behöver varmt vatten
och handdukar.
Handdukar. Ska bli.
Höll hon den här flaskan
i handen?
Ja. Från ert apotek.
Jag förstår.
Hur länge har ni känt henne?
I fem minuter, ungefär.
Hon behöver vård
under några dagar.
- Och ambulansen?
- Den behövs inte längre.
Hon är utom all fara.
Och hamnar hon på sjukhus
blir det efterforskningar.
Självmordsförsök innebär fängelse.
Hon är fullt återställd
om några dagar.
Hon behöver bara vila.
Är hon törstig
så ge henne apelsinjuice.
Blir hon hungrig kan hon få
lite kyckling. Men inga konserver.
Kom ner till apoteket
om tio minuter -
så ska ni få medicin.
- Till mig?
- Nej, till henne förstås.
Ont i huvudet?
Var är jag?
I mitt rum.
Jag bor två våningar över er.
Vad hände?
Det luktade gas från ert rum
när jag kom hem.
Jag slog in dörren -
och hämtade en läkare.
Vi bar upp er hit.
Varför lät ni mig inte dö?
Varför så bråttom?
Har ni ont?
Det är allt som räknas.
Allt annat är bara illusioner.
Det har tagit miljarder år
att forma människans medvetande.
Och ni vill släcka ut det.
Släcka ut det mirakel
som existensen innebär.
Det viktigaste i hela universum!
Vad kan stjärnorna göra?
Inget! De sitter där,
fast i sina banor.
Och solen -
som sänder sina strålar
i en omkrets av 50 000 mil.
Än sen?
Den slösar med naturkällorna!
Kan solen tänka? Är den medveten?
Nej! Men det är ni!
Ursäkta, det var inte meningen.
Vi två måste skiljas åt.
Kära hjärtanes! Slutet är nära!
Jag har då aldrig
sett på maken! Min dörr!
Inbrott, det är vad det är!
Hon åker i fängelse för det här!
Jag visste det!
Hon är en tyst men dålig flicka.
I de lugnaste vattnen
går de största fiskarna!
Konstigt...
hon har lämnat alla sina saker.
Hon får inte tillbaka dem!
Inte förrän hon betalat
fyra veckors hyra.
Slå in en dörr!
Just ett snyggt sätt
och bakom ryggen på mig dessutom!
Nåväl, nu är hon ute
och så ska det förbli!
VI KÖPER OCH SÄLJER ALLT
Herr Calvero!
Är det ni, herr Calvero?
Er tvätt. Jag skulle just
lämna den på er säng.
Ett ögonblick!
Vänta! Vänta!
Ni tappade den här.
Och här är era apelsiner.
Tack så mycket.
Så det är här
hon tillbringar sina kvällar!
Bort med tassarna!
Vad gör den kvinnan i ert rum?
Inte det ni tror.
Vem har slagit in
dörren på bottenvåningen?
- Det gjorde jag.
- Ni?
Ni har en läcka.
Förlåt?
Hennes rum har en gasläcka.
Det är nåt skumt med det här.
- Vem är hon?
- Det borde väl ni veta.
Kom för sex veckor sen.
Sa att hon hade jobb.
Det säger de alla.
Varför undrar ni det?
Hon försökte ta livet av sig.
Hon tog gift och satte på gasen.
Jag kom hem just då.
Då ringer jag polisen
och en ambulans!
Då kommer det i tidningen.
Vill ni det?
Här kan hon inte stanna.
Just precis. Låt henne
få tillbaka sitt gamla rum.
Aldrig! Dessutom är det uthyrt.
Ni kan inte
slänga ut henne på gatan.
Hon får inte tillbaka
sitt gamla rum.
Då får hon stanna här.
Och dra skam över hela mitt hus!
Hur så? Vi kan ju vara
man och hustru.
På så vis. Det är bäst för er
om ni inte är det.
Gör er av med henne och det snabbt.
Man och hustru!
Se upp för den där slampan.
Det är en dålig flicka
och dessutom är hon sjuk.
Hon har väl inte mjäll, hoppas jag.
Redo?
Jag är en cirkusartist
Som lär djur dansa twist
Jag dresserar djur för att roa
Lejon, tigrar och en vild boa
Pengar har kommit och gått
I min långa karriär
Därför att jag till kvinnor eller öl
Har ett alltför stort begär
Allt gick förlorat
Båd' pengar och djur
Allt utom hoppet och jag hade tur
Jag sökte i mina underkläder
Och fick en idé som heter duga
Jag är trött på att skola elefanter
Varför inte försöka med en fluga
Varför måste jag till djungeln
Och efter vilda djur leta
När här finns lokala talanger
- det ska gudarna veta!
En fluga jag fann på hemligt ställe
Jag dresserade honom
Till en lydig sälle
Jag lärde ut vad livet ger att smaka
Då fann han sig en maka!
Jag gav dem gratis kost och logi
En daglig rumpstek ingick däri
Kaviar och champagne
Är inte deras grej
Men de gillar att äta en bit av mig
Av min lekamen, av min lekamen
En underlig känsla, det lovar jag
När de efter maten
Promenerar i plantagen ett tag
Jag är en lycklig man i denna dag
Ty jag dem all min kunskap gav
Nu är vi varandras levebröd,
Varandras levebröd
Kom in, kom in,
Min show är bäst i denna värld
Kom in, kom in,
Och se vad entrébiljetten är värd
Kom och se Phyllis och Henry
Ett nummer med spets
Voltande, snurrande
I sin flygande trapets
Och låt bli att klia er
Och hoppa och slå
Måhända ni dödar
Ett gryende geni just då
PHYLLIS OCH HENRY -
UPPTRÄDANDE FLUGOR
Phyllis! Henry! Ni borde skämmas!
Vad håller ni på med?
Ni borde skämmas! Så ni uppför er!
Phyllis! Stanna i lådan!
Sluta nu.
Det där skulle ni ha gjort tidigare.
Hör ni vad jag säger?
Ska jag klämma till?
Sluta nu!
Kom ut nu!
Phyllis, hör du mig?
Du bantar, kom ihåg det.
Phyllis,
har du blivit alldeles tokig?
Sluta! Hör på mig! Sluta!
Kom ut nu, Phyllis.
Nu går det för långt!
Vad håller du på med?
Ditt lilla tokiga odjur!
Phyllis! Henry ropar på dig.
Kom nu, Phyllis...
Sluta nu!
Phyllis, kom nu! Skynda dig!
Vad håller du på med egentligen?
Phyllis! Sluta nu!
Vill du att jag ska klia mig?
Det här är inte Phyllis.
Var är Phyllis? Här är hon!
Är ni vaken?
Er make sa att jag skulle
titta till er.
- Vem?
- Er make.
Jag skulle
värma upp lite kyckling åt er.
Min make?
Jag ska hjälpa er. Kom.
Ni har ju inte ä*** på hela dan.
Lite varm soppa gör er gott.
Nej, tack.
Er fru vill inte äta.
Vilken lycka
för en fattig äkta make.
Hur mår ni?
Mycket bättre, tack.
Bra.
Bry er inte om vårt äktenskap.
Fru Alsop vill framstå
som respektabel inför pigan.
Så fort ni mår bättre
blir ni fri och ogift igen.
Jag mår bra nog redan nu.
Inte riktigt, är jag rädd. Ni måste
stanna här ett par dagar till.
Ni är så snäll.
Jag kan nog vila i mitt eget rum nu.
Det går tyvärr inte.
Varför inte?
Fru Alsop har hyrt ut det.
Från och med idag.
Jag förstår...
Men ni kan stanna här tills ni vet
vart ni ska ta vägen.
Vad ska jag ta mig till?
Ni skulle lå*** mig dö!
Allt skulle vara över!
Struntprat!
Ni lever. Gör det bästa av det!
Jag är fattig och sjuk!
Hör här...
Jag vet inte hur ni är sjuk...
Men om ni har det
som fru Alsop tror att ni har...
då borde ni göra något...
det går att ordna.
Om det är...
Ja, ni vet vad jag menar.
Nej, det gör jag inte.
Om jag säger så här då...
Ung flicka, ensam i den stora
världen, blir sjuk.
Om det är så,
så finns det en lösning.
Det finns ett nytt botemedel
som hjälpt tusentals.
Var inte rädd att
tala med mig om det. Jag kan hjälpa.
Jag är en gammal syndare,
jag tål allt.
Det är inget sånt.
- Är ni säker?
- Absolut.
Men ni har varit sjuk?
Ja. Jag låg på sjukhus i fem månader
med reumatisk feber.
Är det allt? Vad klagar ni då för?
Sjukdomen gör
att jag inte kan arbeta.
Var arbetade ni?
Jag var dansös.
Dansös!
Jag var medlem av "Empire Ballet".
Jag trodde att ni var...
Och så är ni dansös!
Men vi har ju inte presenterat oss.
Vad heter ni?
Thereza Ambrose.
Men jag kallas för Terry.
Förtjusande. Angenämt.
Vi är i samma bransch.
Mitt namn är Calvero. Hört det förr?
Är ni den store clownen?
Jag var.
Men det ska vi inte gå in på.
Men hur hamnade ni
i den här situationen?
På grund av dålig hälsa.
Då ska vi få er på fötter igen.
Här är inte världens bästa vilohem -
men ni är välkommen att stanna -
om ni står ut med att vara
fru Calvero inför omvärlden.
Är det inte till besvär för er?
Inte alls. Jag har haft fem fruar.
Så en mer eller mindre...
Vid min ålder -
kan en platonsk vänskap odlas
på en hög moralisk nivå.
Alltså... er mor var sömmerska
och er far greve.
En greves fjärde son,
det är skillnad.
Hur träffades de?
Min mor var jungfru i familjen.
Låter som en saga.
- Hade han pengar?
- Nej, han gjordes arvslös.
Och ni har bara en syster kvar?
Ja, och hon bor i Sydamerika.
Var det bara på grund av dålig hälsa
ni försökte ta ert liv?
- Ja, och för...
- För vad?
För alltings totala futtighet.
Jag ser det i blommorna...
Jag hör det i musiken...
Livet är helt meningslöst.
Vad ska ni med mening till?
Livet är ***, inte mening.
*** - det är livets innersta kärna!
Det är lusten som gör att en ros
vill vara ros och växa som den gör -
och att en klippa vill vara
och förbli som den är.
Vad ler ni åt?
Åt er imitation
av rosen och klippan.
Jag kan imitera allt.
Har ni sett ett knotigt
japanskt träd som växer så här?
Och panséer som växer så här?
Och de mörka som växer så här?
Någontings mening är bara
ett annat ord för saken själv.
En ros är en ros är en ros.
Bra sagt - det borde citeras!
Tänk hur meningslöst livet var
alldeles nyss.
Nu har ni
en tillfällig make och ett hem!
Här finns vatten att dricka
och skulle en nödsituation uppstå -
så är det
första dörren till vänster.
God natt.
Våren är kommen!
Fåglarna sjunger
Skunkarna kravlar kring
Vinkande med svansarna efter kärlek
Våren är kommen!
Valarna dyker
Maskarna krälar
Vinkande med svansarna efter kärlek
Vad är det jag sjunger om?
Vad är det som förhäxar oss?
Vad är det som kommer i vårens tid?
Som ger oss alla denna klåda?
Det är kärlek!
Ursäkta, har ni en flugsmällare?
Jag ber om ursäkt?
En tiggare! Jag kallar på polis!
Jag upprepar, ursäkta mig?
Vad har ni ä*** idag?
Ingenting.
Stackars liten! Köp er en smörgås.
Be om ursäkt!
Jag känner inte er! Vem är ni?
Står ni i socialregistret?
- Mitt namn är Smith.
- Aldrig hört talas om.
Vilket bevisar er enfald.
Jag borde tagit min rock.
Ni avbröt mig, mitt i min sång.
Mitt i er vad?
Inte mitt i min vad.
Mitt i min sång.
Mitt ode till masken.
Oh, mask - varför vänder du dig
Från mig, ner mot jorden?
Våren är här, oh mask!
Lyft upp ditt huvud
Vilken ände det nu är
Och le mot solen
Tvinna upp din nakna form
Och vifta med svansen
Upphöj leran i extas
Våren är här! Våren är här!
Så löjligt!
En mask som ler mot solen!
- Varför inte?
- Maskar ler inte, för det första.
Har ni försökt skämta med en mask?
- Naturligtvis inte.
- Då så...
Det är så helt utan reson.
Måste poesi vara resonlig?
Det finns faktiskt något som kallas
poetisk frihet.
Jag har inte givit er nån frihet.
Nej, gör inte det.
Det vi gör övergår oss själva.
I detta ögonblick inser jag
meningen med livet.
Vilket slöseri med energi!
Varför denna brådska?
Vad får livet att rulla på?
Ni har rätt.
Vad är meningen med allt detta?
Vart är vi på väg?
Söderut, älskling.
Er hand är i min ficka.
Rackare där.
- Hur kom den hit?
- Av ren magnetism, min vän.
Varför är ni så fientligt inställd
till mig?
Måste vi vara allvarliga?
Ni är så svår att lära känna.
Läs min självbiografi.
- Ni är en lustig man.
- Varför?
Ni talar så lustigt om maskar.
Varför inte?
Till och med flugor är romantiska.
- Flugor?
- Ja.
Då de kommer
från stallet till köket.
Då de jagar varandra kring sockret
och stämmer träff i smöret.
- Har ni läst "Ett bis historia"?
- Nej.
Livet i bikupan
är en bi-dragande orsak.
Verkligen?
- Gezundheit!
- Det gör den verkligen.
- Ursäkta?
- Klänningen sitter tajt.
Ni är så dammig ikväll, min kära.
Vänd på er.
Var förvarar de er?
Uppe på en hylla eller?
Tvål? Talk?
Jag vet! Stärkelse!
Tänk bara!
Hela livet drivs av kärlek.
Så vackert!
- Det är inte alls vackert.
- Jodå!
Inte alls. Det är fult,
galet, otäckt! Men underbart!
- Jag tycker om er.
- Verkligen?
Ni är känslig. Ni känner saker.
Säg inte så.
Det är sant. Mycket få människor
klarar att känna.
Eller har tillfälle.
Tillåt mig.
Spara den.
Använd den då ni önskar något.
Kom in.
Godmorgon. Hur mår ni?
- Bättre, tack.
- Bra.
Vilken dag!
Solen skiner, tevattnet kokar
och vi har betalat hyran.
Det kommer en jordbävning.
Jag vet det.
Vad vill ni ha till frukost?
Vi har ägg, bacon, ost, vårlök...
Där sprack min dröm!
Jag drömde att vi gjorde
ett nummer ihop. Om våren.
Intressant...
Jag får alltid idéer när jag sover
som jag sen glömmer bort.
På sistone har jag
drömt mycket om teatern.
Om att spela gamla pjäser igen.
Titta!
Salt sill.
Ser väl underbara ut?
Vad är det?
Mina ben. Jag försökte stiga upp
imorse men föll ihop.
Jag kan inte ens stå upp...
Ni gick upp för tidigt.
Nej, det är inte det.
Jag har ingen känsel i dem.
De är förlamade. Jag vet det!
Såja, efter frukosten
kallar vi på doktorn.
Jag borde till sjukhuset.
Vi talar med doktorn först.
Jag är bara till besvär för er.
Jag klagar inte.
Jag är en sådan tråkmåns.
Men det är ert fel.
Varför räddade ni mitt liv?
Vi gör alla våra misstag.
Förlåt...
En ung flicka
vill slänga bort sitt liv.
I min ålder
klamrar man sig fast vid det.
Varför?
Kommen så här långt
har livet blivit en vana.
En hopplös vana.
Ett liv utan hopp...
ett liv för stunden.
Det finns... Det finns...
Det finns fina stunder kvar.
Fast man är sjuk?
De trodde att jag skulle dö för
sex månader sedan. Men jag kämpade.
Och det är vad ni måste göra.
Jag är trött på att kämpa.
För att ni kämpar mot er själv.
Ni ger er ju inte en chans!
Att kämpa för lycka
är något vackert.
Lycka...
- Den existerar.
- Var?
Som barn brukade jag klaga över
att jag inte hade några leksaker -
och min far svarade:
"Detta är den största leksak
som någonsin skapats.
Här finns nyckeln till all lycka."
När ni talar kan man inte tro
att ni är en clown.
Jag har börjat inse det.
Det är därför jag inte får nåt jobb.
Varför?
Därför att de saknar fantasi.
Eller för att jag är gammal
och urlakad.
Inte då! Inte om de hört er tala!
Jag kanske drack för mycket.
Man dricker oftast av en orsak.
För att man är olycklig, antar jag.
Olycka är jag van vid.
Det är mer komplicerat än så.
När man blir äldre
vill man leva livet på djupet.
Man grips av en sorgsen värdighet.
För en clown är det slutet.
Det gick ut över jobbet.
Jag förlorade kontakten
med publiken.
Och det var då jag började dricka.
Jag behövde dricka före mitt nummer.
Jag kunde till *** inte vara rolig
utan att dricka.
Det blev en ond cirkel.
Vad hände?
En hjärtattack. Jag höll på att dö.
Och ni dricker fortfarande?
Ibland. Då jag tänker för mycket.
På fel saker.
Ungefär som ni, antar jag.
Nåväl, vad vill ni ha till frukost?
Vilket sorgligt yrke -
att vara rolig.
Väldigt sorgligt
om publiken inte skrattar.
Men vilken höjdare när de gör det!
Att se ut över salongen
och se dem skratta.
Ljudet av skratten
som rullar i vågor emot en.
Men låt oss tala om något roligare.
Jag vill helst glömma publiken.
Aldrig! Ni älskar dem för mycket.
Kanske det
men jag ser inte upp till dem.
Det tror jag att ni gör.
Som individer, ja.
Det finns storhet i alla.
Men i grupp är de
som ett monster utan huvud -
som inte vet
åt vilket håll det ska svänga.
Det kan styras vart som helst.
Men jag glömmer ju er frukost.
Vad sägs om förlorade ägg?
Kom in.
- Ett telegram.
- Tack.
Hur är det med er?
Det är det här jag har väntat på.
Goda nyheter?
Min agent vill träffa mig.
Fantastiskt!
Ni har rätt. Det är en vändpunkt.
Alla dessa direktörer
som ljugit för mig.
Nu vill de ha mig minsann!
Nu ska de få betala för
sitt förakt och sin likgiltighet.
Nej, jag ska vara förlåtande.
Det kommer att sätta dem på plats.
Jag ska vara där klockan tre.
På vägen ber jag doktorn
titta till era ben.
Jag glömde er frukost igen!
Vad sägs om salt sill?
Inget för er... eller er...
eller er...
Inget för er.
- Nån som väntar?
- Fröken Parker.
Någon annan?
Calvero.
Han har suttit här sen tre.
Honom hade jag glömt.
Visa in honom.
Godmiddag, Calvero.
Varsågod och sitt.
Ledsen för igår men jag var upptagen
och kunde inte komma ifrån.
Men jag har goda nyheter.
Jag kan ordna en vecka i Middlesex.
På vilka villkor?
Det skulle jag inte oroa mig för
om jag var ni.
Det gör jag inte.
Då undrar jag istället,
var på affischen -
mitt namn kommer att stå?
Undvik den frågan.
Kommer jag inte att
stå överst i Middlesex?
Bokningen är inte säker.
Tror ni att jag låter dem
använda mitt namn -
för att bygga upp en ***
okända förmågors rykte? Aldrig!
Calvero är ett namn som låter bra.
Ni har fel.
Det låter inget i dagens läge.
Varför vill de då ha mig?
De vill bara göra mig en tjänst.
Så snällt av dem.
Hoppas ni uppskattar det.
Jag ska vara helt uppriktig mot er.
Jag har försökt sälja "Calvero"
i över sex månader.
Ni är som pesten,
de vill inte ta i er.
Som om de kunde det!
Jag är ledsen men försök inse
hur det ligger till.
Det har ni gjort fullkomligt klart.
Jag försöker hjälpa er.
Men ni måste samarbeta.
Jag gör precis vad ni vill.
Så ska det låta!
Jag hör av mig
när kontraktet är undertecknat.
Seså, det ordnar sig.
Om mitt namn är som pesten för dem
ska jag inte använda det.
- Jag tar ett annat namn.
- En utmärkt idé!
Nå, doktorn? Hur mår vår patient?
Förgiftnigen är över men
jag finner inget fel på hennes ben.
Hon har ju haft reumatisk feber.
Jag tror inte att hon har det.
Hon borde ha svagt hjärta i så fall.
Jag tror på en psyko-förlamning.
Vad är det?
En slags hysteri
som karakteriseras av förlamning -
som är helt inbillad.
Hur uppstår det?
I hennes fall tror jag
att det är självförvållat.
Hon lyckades inte ta sitt liv
och vill då bli krympling.
Är det något jag kan göra?
Hon måste ta sig ur det själv.
Hon behöver en psykologs hjälp.
Doktor Freud?
Jag ska se vad jag kan göra.
- Adjö, doktorn.
- Adjö.
Berätta om er syster Louise.
Det finns inget mer att berätta.
När hon inte fann något jobb
drevs hon ut på gatan.
- Vid vilken ålder upptäckte ni det?
- Jag var åtta.
Berätta om det.
Det var efter att min mor dött.
Jag älskade Louise.
Hon var mitt allt.
Så en dag förstod jag
vad hon höll på med.
Jag kom från dansskolan
med de andra.
Jag såg henne, de andra såg henne...
hur hon gick där på gatan...
Vad gjorde ni?
Jag sprang och jag grät.
Sprang och grät...
Vad hände sen?
Jag försökte glömma.
Jag började på internatskola och
vid sexton på "Empire Ballet".
Louise for till Sydamerika
och hörde aldrig av sig mer.
Och fram till dess hade ni
inga problem med benen?
Nej.
När började problemen?
Två år senare.
När Melise började i baletten...
Vem är Melise?
En av flickorna från balettskolan.
Hon som såg Louise med er?
Jag förstår att
sedan ni återsett den flickan -
vill ni inte dansa mer.
Varför?
Hon påminde er om er systers olycka
och om hur hon betalade.
Danslektioner mot ett liv i skam.
Och sen dess
känner ni skam över dansen.
Jag skulle förakta mig själv
om jag tänkte så.
Vi har alla samma problem -
vi föraktar oss själva.
Gå på gatan!
Vi kämpar alla för att överleva.
Vi medlemmar
i det mänskliga korståget.
Skrivet i vatten...
Men nog om det.
Har ni någonsin varit kär?
Nej, inte på riktigt.
Det var snarare medkänsla jag kände.
Mystiken tätnar. Berätta!
Det är en fånig historia.
Jag kände honom knappt.
Jag fantiserade ihop alltihop själv.
Det var när jag
kommit ut från sjukhuset.
Jag tog ett arbete
som affärsbiträde.
Han var en av kunderna...
En ung amerikan...
Han brukade köpa notblad.
I större eller mindre mängd.
Han verkade så ensam,
så hjälplös och blyg.
Det var något patetiskt över honom.
En dag försökte en man
att tränga sig före honom.
Jag låtsades inte om
den andre mannen och då log han...
Den gamla städhjälpen berättade
att hans namn var Neville.
Han var kompositör
och bodde på översta våningen.
Han köpte ofta notblad istället
för mat. Det såg jag i hans blick.
Den utmärglade blicken.
Ibland lade jag med
några extra notblad -
och en dag för mycket växelpengar.
Han kanske märkte det,
jag vet inte.
Jag gick ofta förbi hans dörr efter
arbetet för att höra honom spela.
Han spelade samma stycke
om och om igen...
Och jag stod och lyssnade.
Fascinerad och melankolisk...
Och sedan?
Han försvann i flera veckor.
Jag fick höra att han var sjuk och
att fordringägarna tagit hans piano.
Så en dag kom han in i affären
och såg mycket blek ut.
Han bad om stora orkesternotblad
för två shillings -
och lämnade jämna pengar på disken.
Jag visste att det var hans sista.
Om jag bara kunde hjälpa honom.
Om jag bara haft mod!
Jag ville låna honom pengar.
Jag ville säga det...
Men jag var så blyg.
Men jag hade bestämt mig för
att hjälpa honom.
Så när jag givit honom hans notblad
och han skulle gå -
så sade jag:
"Ni har glömt er växel."
"Ni tar miste", sa han.
"Inte alls", svarade jag.
"Ni gav mig fem shillings
och här är er växel."
Jag hade försatt oss
i en löjlig situation.
Just då kom chefen
ut från sitt kontor.
"Kan jag hjälpa till?",
frågade han.
"Det behövs inte", sa jag.
Den här mannen glömde sin växel.
Herr Sardou sa åt honom
att behålla växelpengarna.
När mannen gått tittade herr Sardou
i kassalådan.
Och där fanns ju
inget 5 shillings-mynt.
Han upptäckte allt
och jag blev avskedad.
Vad gjorde ni då?
Jag försökte börja dansa igen.
Det var då jag blev sjuk.
Såg ni den unge kompositören igen?
Ja, fem månader senare.
När jag kom ut från sjukhuset.
Jag såg honom i Royal Albert Hall.
Hans symfoni spelades där.
Den var en stor succé.
Ni är förälskad i honom.
Jag känner honom inte.
Ni kommer att lära känna honom.
Världen är liten.
Jag kan se det framför mig...
Han kommer tillbaka när ni är
på toppen av er karriär.
Ni träffas på en middagsbjudning.
Känner jag inte igen honom?
Nej, han har lå*** skägget växa.
Det gör musiker.
Han kommer att säga
att han komponerat en balett åt er.
Då förstår ni vem han är
och ni berättar vem ni är -
och att ni setts förut
och hur ni väntat sen dess -
och om de extra notbladen
ni gav honom.
Den kvällen
äter ni middag tillsammans -
på en balkong
med utsikt över Themsen.
Det är sommar.
Ni är klädd i rosa muslin -
och han känner doften av er parfym.
Hela London
är drömmande och vackert.
I den melankoliska natten
och med -
de levande ljusen
som återspeglas i era ögon -
säger han att han älskar er.
Och ni svarar
att ni alltid älskat honom.
Var är jag?
Livet är vackert
om man inte är rädd för det.
Allt som behövs är mod...
och fantasi...
Och lite pengar.
Vad är det nu?
Jag kommer aldrig
att kunna dansa igen!
- Det är vad ni vill tro!
- Inte alls!
- Annars skulle ni kämpa!
- Vad finns att kämpa för?
Där ser ni! Ni erkänner ju!
"Vad finns att kämpa för...?"
Allt!
Livet självt! Är inte det nog?
Livet ska levas,
i lidande och glädje.
"Vad finns att kämpa för?"
Livet är underbart och fantastiskt!
Även för en sillmjölke!
"Vad finns att kämpa för?"
Dessutom har ni konsten! Dansen!
Jag kan inte dansa utan ben...
Jag vet en man utan armar -
som kan spela en scherzo på fiol.
Han gör det med tårna!
Men ni vill inte kämpa.
Ni har givit upp.
Ni bara gnäller om sjukdom och död!
Men...
Det finns något
lika oundvikligt som döden -
och det är livet. Livet... livet!
Väldiga krafter i universum
får jorden att snurra -
och träden att växa.
Den kraften finns inom er!
Om ni bara har modet och viljan
att använda den.
God natt!
Fortare! Fortare! Dansa!
Jättebra!
Nu lurade jag er allt!
Bort med stolen!
Några nyheter?
Europa rustar för krig.
Något intressant?
Här står om herr och fru Zanzig,
tankeläsarna.
De har jag arbetat med.
De säger att de kan
överföra tankar till varandra.
Lögn!
Hur gör de det då?
Jag vet inte. Men jag har sett honom
skicka telegram till sin fru.
Mer kaffe?
Bara en halv kopp.
Åh, jag menade inte att...
Det är bra träning för mig.
Se på er! Ni hoppar omkring
som en barnunge!
Det går bättre, tycker jag.
Absolut.
Men jag blir nervös
av att inget göra.
Inget göra?
Jag leter efter hål
i era strumpor!
Ni sköter hushållet.
Vad begär ni mer?
Fortsätt kämpa bara.
Apropå kämpa - fru Alsop
är på krigsstigen igen.
Hon frågade
hur länge jag tänkte stanna.
Oroa er inte, vi betalar ju hyran!
Vi är skyldiga för en må***.
Det var synd att de sköt upp
premiären i Middlesex.
Jag tar hand om den gamla tanten.
Vi kan nog få bli skyldiga
för en må*** till.
Jag borde nog till ett sjukhus.
Tycker jag inte.
Det vore ett problem mindre för er.
Efter Middlesex blir allt bättre.
Att jag har predikat och moraliserat
för er har påverkat mig.
Jag har börjat tro det själv.
Jag har inte druckit alls
sen vi träffades.
Fantastiskt.
Jag ska inte göra det
ens på premiären.
Ni behöver det inte.
Ni är så fantastiskt rolig ändå.
Oh, ja.
- Vad var det?
- Posten. Kanske nåt från Redfern.
Käre Calvero, premiär i Middlesex
den 5:e september.
Hälsningar, John Redfern
Just den jag ville träffa!
Så spännande!
Jag skämtar inte!
När tänker ni köra ut flickan?
- Var inte så svartsjuk!
- Svartsjuk!
Vad har ni gjort med ert hår?
Var är era ostyriga lockar?
Sluta nu!
Ni är skyldig mig en må*** hyra!
- Har jag förnekat det?
- Ni skulle bara våga!
Sybil, ni vill verkligen att
jag ska lida. Lilla markatta, där!
Ta er samman!
Varför blir jag så sprallig
när jag är med er?
Enfaldige man!
Hur blir det med flickan?
Ha lite tålamod.
Kör ut henne snart, annars...
Var inte så hård.
Det är svårt både för er och mig.
Vad är det ni säger?
Min lilla underbara plumpudding!
Min lilla...
Men vi måste behärska oss.
Det klarar hyran för ett tag.
- Någon post?
- Nej. Bara fru Alsop.
Sardinernas liv, när det är som bäst
Är det liv jag älskar mest
Sardinens liv - det liv man mig gav
Spritta omkring i det blåaste hav
Långt i fjärran går fiskarens båt
Utom fara för en sardin glad och våt
Livet djupt under havets yta
Vill jag mot intet i världen byta
Så underligt.
Jag drömde att jag var en sardin.
Jag drömde att det var lunchdags.
Jag simmade omkring
och letade efter mat -
då jag plötsligt befann mig
i en bädd av tång.
Och på den, jag menar, i den -
den allra sötaste lilla fina fena.
Det är vad vi säger
i fiskvärlden: en fin fena.
Hon svängde sin stjärtfena -
med delikat finess.
Hon verkade ha problem.
Nu räcker det, gamle vän.
Nu går vi hem allihop.
Ni har kanske rätt. God natt...
Ursäkta mig.
De här skorna är för trånga.
God natt.
Vad gör ni uppe så här sent?
Jag kunde inte sova.
Skiljedörren stod öppen
så jag steg upp.
Lite varm soppa?
Nej, tack.
Ni ser trött ut.
Gör jag?
Jag vet att ni oroar er.
Men ni har ju ett kontrakt med
Middlesex. Det är bara att vänta.
Det behövs inte längre.
Vad menar ni?
Det var ikväll.
I Middlesex?
Varför har ni inte sagt något?
Jag ville inte
att ni skulle bli nervös.
Men glöm då alla bekymmer
och gå och lägg er och sov.
De gick ut under föreställningen.
Det har inte hänt
sen jag var nybörjare.
Cirkeln är sluten.
Det är namnet!
De visste inte vem ni var!
Nej, jag var inte rolig.
Problemet är att jag var nykter.
Jag borde ha druckit
innan föreställningen.
De kände inte igen namnet ni bar.
Lika bra det.
Ni kan inte ha för höga
förväntningar första kvällen.
Ni har inte arbetat på länge.
Ni ska se att
föreställningen ikväll går bättre.
Jag ska inte tillbaka.
Varför?
De... bröt kontraktet.
Så kan de inte göra!
Det kan de. De gjorde det.
Ni har kontrakt för en vecka!
Ni måste insistera!
Det tjänar ingenting till.
Jag är ***...
Utjjänt!
Dumheter!
Ska ni, Calvero, låta
en enda föreställning knäcka er?
Aldrig i livet!
Ni är en stor artist!
Det är dags att visa dem vad ni
går för! Det är dags att kämpa!
Minns ni vad ni sa till mig
där vid fönstret?
Minns ni vad ni sa?
Om kraften
som får jorden att snurra -
och träden att växa!
Att den kraften finns inom oss!
Det är dags att använda den kraften
och kämpa!
Calvero! Titta! Jag kan gå!
Jag kan gå!
Jag kan gå!
Fantastiskt! Jag kan gå!
Men det kan inte jag längre.
Jag måste vila.
Klockan är fem på morgonen.
Jag vet men jag kunde inte
stanna i rummet längre.
Jag förstår er.
Var inte ledsen.
Titta! Dagen gryr.
Det är ett gott tecken.
Jag är säker på det!
Det är ett gott tecken!
Det måste det vara!
Tappa inte modet.
Jag vet att ni kommer på fötter igen.
Kommer på vad?
Tänk hur lyckligt lottade vi är.
Vi är friska båda två.
Jag kan söka jobb som dansare.
Det kan betala utgifterna åt oss.
Oss?
Ja, oss.
Er och mig. Tillsammans.
SEX MÅNADER SENARE
- Herr Bodalink!
- Ja, vad är det?
- Teaterdirektören.
- Tack.
Terry! Jag tänkte lämna
ett meddelande till er om Calvero.
Jag vill träffa honom imorgon,
före er audition.
- Han är klar för rollen.
- Underbart!
Vänta lite.
Terry! Jag hörde inte när ni kom in!
Här hörs inget.
Tillåt mig presentera:
mina vänner...
Mademoiselle Thereza...
Angenämt.
Öl, Bach och Beethoven
står på programmet.
Är det inte lite sent för musik?
Inte om vi spelar en nocturne.
Fortsätt slaktandet -
men spela mjukt
och sentimentalt. Largo...
- Jag håller mig till öl, tror jag.
- Den är på väg!
Vad ska fru Alsop säga?
Just snyggt! När jag klättrat upp
de tre våningarna -
visar det sig att jag bara har
tomma ölflaskor med mig!
Terry! Är föreställningen ***?
Är det så sent redan?
Det är väldigt sent.
Vi ska nog gå nu.
Vad gör ni?
Festen har ju just börjat!
- Klockan är nästan ett på natten!
- Än sen då?
Vänta lite!
Calvero tipsade mig och jag
spelade på hästar och vann!
Det händer bara en gång i livet!
Vänta! Trapporna är branta.
Jag ska gå före.
Jag klarar mig själv.
Bry er inte om mig, ni.
God natt.
Jag är ledsen, min vän...
Jag är full.
Jag är orolig för er hälsa.
Ni vet vad doktorn sagt.
Ja, jag borde inte dricka.
Det är inte bra för hjärtat.
Och sinnet då?
Det bör hållas klart och nyktert för
att kunna fundera över framtiden.
Perspektivet att få bli
en av dessa gråhåriga -
som sover på Themsens kajer
om nätterna.
Glöm det så länge jag lever.
Jag glömde göra middag åt er.
Jag är en dålig man!
Jag tar mig något senare.
Först ska jag hjälpa er i säng.
Men ni har ju inte ä*** något.
Har ni tagit er medicin?
Vilken medicin?
Ni har inte tagit den.
Den ska ge er aptit.
Min aptit är uppslukad.
Ni måste äta lite.
Jag föredrar att dricka.
Mannens rätta karaktär
kommer fram när han är full.
Jag blir roligare.
Synd att jag inte drack i Middlesex.
Jag har goda nyheter.
Herr Bodalink vill träffa er
imorgon bitti.
Vem är det?
Regissören. Han vill att
ni spelar clown i den nya baletten.
Jag är *** som clown.
Livet är inte ett skämt längre.
Det är inte roligt.
Numera är jag
en pensionerad humorist.
Det känns annorlunda imorgon bitti.
Jag hatar teatern!
En dag ska jag
köpa en bit land nånstans -
och plantera några blommor...
Och leva lycklig så.
Det är avgjort,
jag spelar clownen.
Vi sätter oss ner
så kan ni berätta.
Lönen är ju inte så hög.
Två pund?
Men jag får in en fot. Jag kommer
inte att använda mitt riktiga namn.
Herr Bodalink är trevlig.
Han säger att ni dansar bra.
Ni kunde kommit hit
och konstaterat det själv.
Ni sa inte
att ni har en audition idag?
Jag ville överraska er.
Inget är säkert.
Utslaget beror på herr Postant.
Postant! Jag trodde han var
pensionerad för länge sen!
Känner ni honom?
Sist vi träffades
hade jag huvudnumret här.
Tänd rampen!
Era händer är kalla.
Hon är ung, sympatisk
och en underbar dansare.
Presentera mig.
Thereza, tack!
Det blir
en ren improvisation förstås.
Jag bedömer alltid en dansare
på det viset.
Detta är Thereza.
- Angenämt.
- Angenämt.
Ni ska dansa till
herr Nevilles musik. Lyssna först.
Förlåt, detta är herr Neville.
- Angenämt.
- Angenämt.
Jag tror vi har träffats förut.
Gör ni?
Klockan är halv ett.
En timmes lunch för allihop!
Tillåt mig att gratulera
teaterns nya prima ballerina.
Ni är ju alldeles våt.
Hämta er kappa.
Ta på er den
så ska vi prata affärer.
Tillåt mig...
- Jag vill också gratulera er.
- Tack.
Vi träffas på mitt kontor klockan
halv tre och skriver kontrakt.
Vi tränar ju då...
Klockan sex då, efter träningen.
Spring och byt om
innan ni blir förkyld, unga dam.
- Var är Neville?
- Kommer!
Okej, Frank. Släck lamporna.
Här är jag.
Jag letade efter er där ute.
Vad gör ni här i mörkret?
Jag gör mig till åtlöje där ute.
Se på mig! Jag skäms...
Men jag kan inte rå för det.
Kära ni... ni är en verklig artist.
En verklig artist.
Det här är absurt... löjligt!
Jag har väntat på det här.
Jag älskar er.
Jag har velat säga det så länge.
Ända sedan den dagen
ni trodde jag var en gatflicka.
Ni släppte in mig -
brydde er om mig...
Ni räddade mitt liv -
och fyllde det med mening.
Men framför allt:
jag bara älskar er.
Snälla Calvero, gift er med mig.
- Vad är det här för dumheter?
- Jag är allvarlig.
Kära ni, jag är en gammal man.
Det struntar jag i!
Jag älskar er!
Det är allt som betyder något!
Senaste nytt!
Medan ni äter lunch
går jag och beställer en peruk.
- Jag kommer med er!
- Nej, ät lunch. Jag kan bli sen.
Vi ses senare på teatern.
Smaklig måltid.
Hejsan!
Jag spelade piano för er
alldeles nyss.
Här är fullt.
Som alltid vid lunch.
Två personer?
Varför inte.
Vill ni beställa?
Bacon och ägg, bröd och te.
Samma här.
Det är ett säkert kort.
Det är vackert väder idag.
Men de har sagt
att det ska bli mer regn.
Jaså?
Vad skrattar ni åt?
Jag får äntligen tala med er
men vet inte vad jag ska säga.
Tystnaden talar för sig själv.
- Jag ska be att få byta bord.
- Jag bits inte.
Jag är inte så säker. Jag blev
frostbiten för en stund sedan.
Vad menar ni?
Imorse,
när vi presenterades för varandra.
Jag förstår inte.
Ni tog emot mig ganska kyligt,
tycker jag.
Jag förstår fortfarande inte.
Jag är ledsen.
Jag uttrycker mig luddigt.
Men jag trodde att vi
hade setts förut.
Det kanske vi har.
I annat fall
har ni en tvillingsyster.
Vem är hon?
Vill ni verkligen veta det?
Ja.
Ett ungt affärsbiträde hos Sardou -
en pappershandel
där jag köpte mina notblad.
En blyg och tystlåten flicka.
Hon sa nästan inget.
Men hon log
så varmt och sympatiskt -
och jag läste in mycket
i det leendet.
Jag var också blyg. Men det fanns
som ett band mellan oss.
Hon brukade ge mig extra notblad -
och ibland extra växelpengar.
Jag accepterade det.
Hungern känner inga skrupler.
När min symfoni
spelats i Albert Hall -
gick jag till pappershandeln.
Men hon var borta. De sa att hon
slutat flera månader tidigare.
Har ni inte sett henne sen dess?
Tja... Har jag det?
Ja, det har ni.
Jag vet.
De extra notbladen
gjorde att jag förlorade jobbet.
- Är ni arg på mig för den skull?
- Naturligtvis inte!
Jag var mycket ung då.
Det är ni fortfarande.
Jag vet inte...
Men snart är jag en gammal gift dam.
Jag önskar er all lycka.
Tack så mycket.
Kommer aldrig maten?
Jag ska börja med att
berätta historien.
Den handlar om Harlekin.
Terry är Columbina,
döende i en vindskupa i London.
Harlekin - hennes älskare -
och clownerna är hos henne.
Hon ber dem bära sängen
till fönstret.
Hon vill se hustaken en sista gång.
Clownen gråter. Hon ler.
De är klädda för skratt,
inte för sorg.
Hon ber dem göra sina konster.
Clownernas chans att roa oss.
- Medan hon dör?
- Ja.
Var var jag?
Medan de två clownerna uppträder,
yrar hon.
Columbinas andar
dansar framför henne.
Så dör hon. Det är första scenen.
Andra scenen tilldrar sig
vid Columbinas grav.
Harlekin - hennes älskare -
kommer in i månljuset.
Han försöker uppväcka henne
från det döda.
Men misslyckas.
Andarna ber honom att sluta gråta.
Hans kärlek finns nu överallt.
Då kommer Terry in.
Hon dansar sitt solo.
Nu börjar vi.
Premiären är om tre veckor.
Calvero!
Vad är det?
- Hur går det?
- Jättebra. Tummen upp!
- Jag önskar min dans var över.
- Oroa er inte.
Jag är rädd. Be för mig.
Gud hjälper de som tar hand om
sig själva. Lycka till!
- Jag kan inte! Det går inte!
- Vad?
Mina ben! Jag kan inte röra mig!
Det är nerverna.
Jag kan inte röra mig!
Jag är förlamad!
Ren hysteri! Sluta! Hör ni mig?
Ut på scenen!
Nej, jag faller!
Mina ben! De är förlamade!
Ut på scenen!
Det är inget fel på era ben!
Ut på scenen!
Vem Du än är där uppe,
gör så att hon genomför det...
Jag har tappat en knapp...
En av de här.
Det ordnar sig...
Var är Calvero?
Han skulle vänta på mig här.
Jag ska sända någon efter honom.
Middagen är serverad.
Ni sitter bredvid herr Postant.
Middagen är serverad
i båda salongerna!
Kom här, min kära.
Ni sitter bredvid mig.
Bodalink, gamle gosse,
ni sitter där borta.
Ödet måtte vara värdinna här.
Varför?
Vi sitter bredvid varandra igen.
Det är kanske hämnden.
Jag klarar nog det här straffet.
Jag måste gratulera er.
Ikväll var ni fantastisk.
Det är vad man kallar strategi
i armén.
Neville, det ryktas att armén
fått nys om er.
Har ni sökt in till armén?
Tvärtom. Armén har sökt upp mig.
Jag är inkallad.
Så hemskt!
Exakt.
Nu överdriver de väl i alla fall.
Men jag ska in vid armén
här i Europa.
Vill ni dansa?
Var patriotisk - ni kan inte
neka en soldat!
Jag minns
när du spelade Änkan Twankey -
på "Theater Royal"
i Birmingham år 1890...
Ta det lugnt, polarn. Ta det lugnt.
Vi tar en glas. Kom nu.
Calvero, gamle gosse!
Hur lever livet med dig?
Ganska aggressivt, för tillfället.
Du känner inte igen mig.
Och det är jag glad för.
Skulle det vara roligt?
Det kommer du aldrig att få veta.
Ta dig ett glas.
Men ta det i andra änden av baren.
Fröken Thereza väntar på er
i övre salongen.
Vad är det?
Fröken Thereza väntar på er
i övre salongen.
Lugna henne.
Säg att jag gått hem och lagt mig.
Utmärkt, sir.
Var är Calvero?
Han har gått hem
men hälsar att ni ska stanna.
Nej, jag måste hem omedelbart.
Hälsa herr Postant från mig.
Jag kallar på en droska.
Jag går hem.
Han sover nog, stackarn. Spänningen
blev för mycket för honom.
Jag börjar känna mig trött själv.
Då ska jag gå nu.
Ses vi igen innan ni åker?
Jag åker nu på morgonen.
Adjö, Terry.
Nej, gör det inte!
Älskar ni mig... bara lite...?
Snälla!
Jag kan inte kämpa emot.
Snälla! Det är lönlöst.
Ni är lika hjälplös som jag.
Vi älskar varandra.
Jag sa inte att jag älskar er.
Jo, med era blickar, era gester!
Nej! Säg inte så!
Ni är fäst vid Calvero -
men att ni gifter er är inte rätt.
Ni är så ung!
Det är ungdomlig idealism!
Det är inte kärlek!
Nej! Ni har fel!
Jag älskar honom verkligen!
Ni känner medlidande.
Det är mer än medlidande.
Det är något jag levt med...
vuxit in i...
Det är hela hans person,
hans omsorg... hans sorgsenhet...
Inget kommer någonsin
att ersätta det.
God natt, Terry.
Adjö.
Hör på den här:
"Thereza gjorde sina piruetter
med lätthet och auktoritet.
"Hon var fjäderlätt,
kvicksilverlik -
och spred gnistor av skönhet
omkring sig."
Mycket bra...
Så har ni då gjort det.
Hur känns det att vara berömd?
Såja. Gråt ut ordentligt och
njut sedan. Det händer bara en gång.
Låt oss gifta oss snart.
Jag vill resa härifrån,
till det där huset på landet -
där vi kunde leva stilla
och lyckliga.
Lyckliga...
Det är första gången
jag hör er säga det ordet.
- Jag är alltid lycklig med er.
- Är ni?
Naturligtvis. Jag älskar er.
Bortkastat på en gammal man.
Kärlek är aldrig bortkastad.
Ni är som en nunna som utesluter
allt i ert liv för min skull.
Det är inte rätt! Ni är så ung!
Ni är värd bättre!
Låt mig resa bort.
Vad är det ni säger?!
Jag är svag. Jag önskar
jag var stark nog att resa.
Men jag stannar. Det är inte rätt!
Alltihop är fel!
De få år jag har kvar måste jag
leva i sanning. Sanning!
Det är allt jag har kvar.
Sanningen.
Och det är allt jag vill ha.
Och, om möjligt, lite värdighet.
Lämnar ni mig tar jag livet av mig.
Jag hatar livet!
Det är fasansfullt och grymt!
Jag kan inte leva utan er!
Jag älskar er!
- Ni vill älska mig.
- Jag gör det!
Ni älskar Neville
och jag förstår er.
Det är inte sant.
Han är kompositören
från pappershandeln.
Ja... Jag sa inget till er
för jag tänkte att...
Det var oundvikligt.
Jag förutsade det, minns ni?
Det kommer en middag
på en balkong...
Det är inte sant!
Och i månljuset säger han
att han älskar er.
Ni svarar att ni alltid
har älskat honom.
Men jag älskar honom inte.
Jag har aldrig gjort det!
Det var hans musik.
Den stod för ett liv jag ville leva.
Ni är ett vackert par.
Men jag älskar honom inte!
Har aldrig gjort det!
Snälla, ni måste tro mig! Ni måste!
Dansen är fantastisk
men komedin är tunn.
Vi får göra oss av med clownen.
Jag har ringt Blackmores agentur.
De ska skicka någon annan.
Vet ni vem vår clown är?
Jag struntar i
om det så är Calvero själv.
Det är vad det är.
Det är Calvero. Under annat namn.
Varför har ni inget sagt?
Han vill hålla det hemligt.
Stackars Calvero. Det förändrar
saken. Vi får behålla honom.
Komedin är inte så viktig
i föreställningen.
Men jag såg inte till honom på
middagsbjudningen efter premiären.
Han kom aldrig.
Och därför gick Thereza tidigt.
Varför Thereza?
Hon ska gifta sig med honom.
Med den gamle narren?
Då finns det hopp för mig med!
Det är dags för repetitionen.
Vänta lite! Vänta lite!
Jag avbeställer den nye clownen
innan han hinner hit.
Vänta inte på mig efter träningen.
Jag har massor att göra!
Men jag är hemma vid sex.
- Calvero!
- Griffin!
Det var inte igår!
Var jobbar du nu för tiden?
Ingenstans. Jag söker jobb.
Jag ska ta en ***
på den nya baletten.
Harlekin?
De är inte nöjda med clownen.
Jag kan få rollen
så önska mig lycka till.
- Lycka till, gamle vän...
- Tack.
Fru Alsop!
Vad är det?
Vad är det som har hänt?
Var är Calvero? Har ni sett honom?
- Vad menar ni?
- Han har lämnat mig!
Han är borta!
Ett bidrag till musiken?
Ett bidrag till musiken, kapten?
Nej, lägg i slanten bara.
Lägg i den!
Jag har ingen falsk blygsamhet.
Sitt ner och ta ett glas.
Jag dricker inte under kontorstid
men sitter gärna ner.
Kan jag...?
Hur mår ni?
Har aldrig mått bättre!
Hur behandlar de er i armén?
Inte så illa.
Jag får ofta åka in till London.
Har ni träffat Terry?
Hur mår hon?
När ni reste blev hon sjuk.
Mår hon bättre nu?
Hon har turnerat på kontinenten
och nu mår hon bättre.
Bra.
Vad hände egentligen mellan er?
Bara det oundvikliga.
Ni träffas ofta, eller hur?
Ja...
Bra.
Jag visste att det skulle gå så.
Tiden är en stor konstnär.
Den skapar det perfekta slutet.
Milda makter!
Hur mår ni, herr Postant?
Vänta! Ni är precis den
jag ville träffa.
Ett bidrag till musiken?
Står ni i de kläderna där ute?
Det gör jag.
Tack så mycket.
Ni borde inte stå där ute.
Varför inte?
Hela världen är en scen...
Och den här är den naturligaste.
Jag måste gå innan mina kompanjoner
tror att jag stuckit med pengarna.
Tack, mina herrar.
Ska jag berätta för Terry
att vi träffats?
Nej, hon blir upprörd om hon
får veta var jag jobbar nu.
Även om jag inte bryr mig.
Jag tycker om att arbeta på gatorna.
Det är väl luffaren i mig.
Vänta lite. Hör på.
Kan vi diskutera på mitt kontor?
- Om vad?
- Affärer.
Jag diskuterar aldrig affärer.
Ta det med min agent.
Men jag är fullbokad
långt fram i tiden!
Adjö, mina herrar!
Stopp!
Snälla chaufför, vänd om!
Behåll växeln.
Cyrano de Bergerac utan näsan!
Kom, vi sätter oss ner.
Så de berättade för er?
Jag har letat
över hela London efter er.
Samma gamla Terry...
Är jag det?
Lite vuxnare, det är allt.
Jag vill inte bli vuxen.
Det vill ingen.
Men jag blev tvungen när ni reste.
Det var bäst så... Det var bäst så.
Kanske det.
Jag vet inte.
Något är borta.
Borta för alltid!
Inget är borta.
Det är bara annorlunda.
Jag älskar er fortfarande.
Naturligtvis.
Det kommer ni alltid att göra.
Calvero! Kom tillbaka!
Ni måste komma tillbaka!
Jag kan inte.
Jag måste fortsätta framåt.
Utvecklas...
Låt mig få komma med er.
Jag ska göra allt
för att göra er lycklig.
Det är det som gör ont.
Jag vet att det är sant.
Herr Postant vill ge er
en egen föreställning.
Jag vill inte ha hans välgörenhet.
Det är inte välgörenhet.
Det blir teaterhistoria, säger han.
Jag vill inte skriva teaterhistoria.
Men jag skulle vilja visa
att jag inte är *** än.
Naturligtvis.
Jag har fortfarande idéer.
Jag har arbetat mycket
med en av idéerna... en komisk scen.
För mig och en vän.
En slags musiksatir.
Fantastiskt!
Han spelar piano väldigt bra
och jag spelar fiol...
Det vore verkligen riktig komedi!
UTSÅLT
Kom in.
Sitt ner, min kära. Ni ser trött ut.
Jag har jobbat med klacken.
Gått igenom Calveros skämt.
Nu vet de exakt
när de ska skratta.
Är det så illa?
Jag är orolig. Ett misslyckande
ikväll tar död på honom.
Han kommer inte att misslyckas.
Det är en sympatisk publik.
Han vill inte ha sympati.
Han vill ha en verklig succé ikväll.
Vad inbillar han sig?
Han är inte den han en gång var.
Säg inte det till honom!
Säg mig, min vän...
Ska ni... Planerar ni fortfarande
att gifta er?
Ja. Jag vill göra honom glad.
Han är en lycklig man.
Han är en mycket lycklig man.
Vilken makalös situation!
Vi har stjärnornas loge
men ingen sminkös.
Men det kan jag stå ut med
för en gångs skull!
Det är Fred.
Kom in, Fred.
Det är som i gamla tider
att ha er här!
Vad vill du?
Ni har tio minuter, inte mer.
Vi har tjugo nummer efter ert.
Först har ni en sång
och sedan ett musiknummer.
Ridån går ner
när ni faller i trumman.
Nej, när de bär ut mig i trumman.
Just det. Tack så mycket.
Säger någon
"Som i gamla tider" igen -
så hoppar jag
ut genom fönstret!
Först var det dörrvakten,
sen inspicienten -
och nu scenansvarige.
Det är jag. Postant.
Det är som i gamla tider att se er
sitta här och krigsmåla er!
Jag går och tittar på
de andra numren.
Ja... Som i gamla tider... Men då
var ni full och inte nykter som nu.
Jag är roligare som full.
Kanske... Men det tar död på er.
"Vad som helst för ett skratt."
Kommer publiken?
Det är fullsatt.
Alla Europas kändisar är här -
kungar, drottningar, varenda kotte!
- Är Neville här?
- Ja. Speciellt för ikväll.
Vilket program!
Varenda stjärna i branschen är här!
Ja, alla dessa unga talanger...
Oroa er inte. De kommer att
framstå som amatörer vid er sida.
Amatörer är vi allihop.
Vi lever inte länge nog
att bli något annat.
Som en gammal amatör till en annan:
- Lycka till!
- Tack, herr Postant.
Kom in.
Hur ser jag ut?
Rolig...
Jag vet vad ni tänker.
Min hälsa och det där.
Men jag var tvungen.
Jag har hela magen full av fjärilar!
Och det är inte bra
om det ska bli succé ikväll.
Är det verkligen värt det?
Jag vill bara inte ha
ännu ett misslyckande.
Vad som än händer
finns alltid huset på landet.
Det här är mitt hem. Här!
Jag trodde ni hatade teatern.
Det gör jag. Jag hatar att se blod
också men det flyter i mina ådror.
Kom in.
Herr Calvero till scenen, tack.
Lycka till. Alla väntar på er.
Tack.
Jag tycker inte om det.
Alla är så snälla mot mig.
Jag känner mig så ensam.
Ni gör också
att jag känner mig ensam.
Varför säger ni så?
Jag vet inte.
Jag vet verkligen inte.
Ert ombyte!
Ert ombyte är klart.
Lycka till, älskling.
Ska ni inte titta?
Jag kan inte
men glöm inte att jag älskar er.
Verkligen?
För alltid... Av allt mitt hjärta.
Redo, herr Calvero?
Lycka till, älskling.
Upp med ridån!
Jag är en cirkusartist
Som lär djur dansa twist
Jag dresserar djur för att roa
Lejon, tigrar och en vild boa
Det här är inte Phyllis!
Var är Phyllis?
Där är hon!
Min barnflicka lärde mig,
när jag var tre
Om reinkarnation
Ända sen dess har jag trott jag me'
På denna version
När min tid på jorden sitt *** nått
Så känns det i hjärtat
båd' varmt och gott
Att veta: jag kommer åter en dag
Även om det är med andra behag
Men ett träd, det vill jag inte vara
Och sitta fast i marken bara
Då vill jag hellre va' en fluga
Kom jag åter som en blomma
blev jag sur
Att bara vänta på min tur
Att av pollen få en dos
Nej, när jag en dag flyr min kos
Då är det till havet min längtan går
Ty där allra bäst man mår
Sardinernas liv, när det är som bäst
Är det liv jag älskar mest
Sardinens liv - det liv man mig gav
Spritta omkring i det blåaste hav
Långt i fjärran går fiskarens båt
Utom fara för en sardin glad och våt
Livet djupt under havets yta
Vill jag mot intet i världen byta
Ni har dragit över tre minuter!
Det är publikens fel!
Ut och tacka igen.
Jag har ett nummer till.
Ut och bocka och sen är det ***.
Vad ska jag göra?
Tacka för er!
Jag har 15 nummer efter ert!
Vi har ett nummer till.
Snälla ni, jag måste få svara!
Vad händer?
Varför fortsätter han inte?
De andra väntar och de klagar redan.
Det är ert problem.
Han ska in igen!
In igen.
Min älskling!
Här, ta den här.
Jag måste gjort illa ryggraden.
Jag har ont.
Dr Blake är här.
Ska jag hämta honom?
Ja, hämta honom fort!
- Vad är det?
- Han har skadat ryggraden.
Har ni skickat efter läkare?
Bär in honom i logen.
Jag säger till publiken
att ni är skadad.
Nej, gör inte det! Bär in mig igen!
Jag säger ett par ord.
Annars är kvällen förstörd.
På min och min partners vägnar
vill jag säga er att -
det var en fantastisk kväll.
Jag skulle gärna fortsätta
men jag sitter i kläm!
Ta bort hans smink.
Var finns det en soffa?
I rummet med rekvisita.
Ta honom dit.
Ni kan alla vänta utanför.
Var är Calvero?
Var är den gamle skojaren?
Jag vill gratulera honom.
Var är Calvero?
Med en läkare. Det hände en olycka.
Här kommer doktorn.
Jag behöver en ambulans.
Är det allvarligt?
Det är en hjärtattack.
- Har han ont?
- Han har fått smärtlindrande.
Han överlever inte kvällen.
Vad har de sagt till er?
Mår ni bra?
Naturligtvis.
Jag är som gammalt gräs.
Ju mer jag klipps ner
desto bättre växer jag.
Hörde ni dem?
Jag menar inte klacken.
Fantastiskt!
Det var så det brukade vara...
Och så ska det vara från och med nu.
Vi ska åka på världsturné.
Jag har några verkligt bra idéer.
Ni ska dansa... Jag är clown.
Och i den melankoliska natten
kommer han att säga -
att han älskar er.
Det har ingen betydelse.
Det är er jag älskar.
Hjärtat och sinnet...
Vilket mysterium!
Fröken Thereza, plats på scen.
Jag är snart tillbaka, min älskling.
Jag tror att jag dör, doktorn.
Samtidigt vet jag inte...
Jag har dött så många gånger redan.
Har ni ont?
Inte nu längre.
Var är hon?
Jag vill se henne dansa.
Vänta lite.
Bär ut soffan bakom ridån.
Jag ska se om ambulansen kommer.