Tip:
Highlight text to annotate it
X
-Mr Mowett?
-Redo, sir!
Styrbords batteri-eld!
En minut och tio sekunder!
Bravo extra ranson grogg.
Ur vägen för kaptenen!
En avsevärd förbättring, mr Calmy.
Killick!
-Vad blir det till middag i kväll?
-Det bjudes sursylta-sursylta!
Åh, härligt.
{Y:i}Surprise skjuter henne i småbitar!
-Om en vecka är läget desperat...
-Jag kan inte få det att regna!
Jag anpassar mig bara efter vädret.
Jag har aldrig varit med om maken.
Säg oss för vems skull
denna olycka kommit över oss.
Vad var det där för nåt?
Det är från bibeln, berättelsen om Jona.
Jona hade satt sig upp mot Gud
och drog olycka över skeppet.
Ondskan kommer
av den som ont tänker och ond är.
Joe vet faktiskt
ett och annat om ondska!
Av egen erfarenhet...
Det är som Killick sa:
Han vågade inte beodra klart skepp.
Hela hans kanonbesättning dog,
och Will föll överbord.
Och under vems vakt blev det stiltje?
Stopp där!
Profoss, slå genast
mannen där i bojor.
-Aj aj, sir.
-Bestraffningar vid åtta glas.
För Hollom till kajutan.
-Han knuffade er, men ni sa inget!
-Jag visste inte vad jag skulle säga.
"Visste inte"?
Han bar sig respektlöst åt.
Jag har försökt lära känna mannarna.
Men de vill inte veta av mig.
De tisslar och tasslar om mig.
-Jag ska vara hårdare mot dem.
-Bli inte vän med simpla beckbyxor.
Då tror de bara att ni är svag.
Men var ingen tyrann heller.
Nej, sir. Jag är ledsen.
-Hur gammal är ni? 26 år?
-Jag fyller 30 nästa fredag.
Ni har blivit underkänd
i officersexamen.
Men ni är ingen dålig sjöman.
Ni kan inte bara gå på som kadett.
Jag ska göra mitt yttersta, sir.
Jo, förstår ni, Hollom,
det är ledarskap de vill ha-styrka.
Om ni kan finna det inom er,
kommer ni att förtjäna deras respekt.
Utan respekt
finns det ingen disciplin.
Uppfattat, sir.
Styrka, respekt...
...och disciplin.
Det var en tråkig historia, det där.
Förbaskat tråkig.
Det var allt.
{Y:i}-Jag brukar inte ta till piskan.
-Hollom har blivit en syndabock.
Mr Lamb!
{Y:i}De är uttröttade, Jack!
Du har drivit dem för hårt.
Du är här i egenskap av min vän,
inte för att kritisera mina beslut.
Ska jag gå
tills du blivit på bättre humör?
-Vad ska jag göra?
-Hiva groggen överbord.
-Ingen mer grogg?
-Nagle var full.
En urgammal tradition?
-Hellre stagade sjömän än myterister.
-Jag kan förstå myterister.
De tvingas överge hem och arbete
för att spärras in ombord...
Du får gärna ha en avvikande åsikt,
men inga fler myterister ombord!
Du talar alltid
nedsättande om flottan.
Tror du jag vill piska Nagle,
som lät sin kamrat dö?
På min order.
Det som gör den här tillvaron möjlig
är hårt arbete...
-Han underlät att göra honnör...
-Naturen själv bygger på hierarkier.
-Där finns ingen förnedring...
-Det krävs att nån styr!
Inte alltid klokt, men ändå.
Så säger alla tyranner,
från Nero till Bonaparte.
Maktutövning leder bara
till elände och förtryck.
Vill du ha anarki har du kommit fel.
Fyra.
Fem.
Sex.
Sju.
Åtta.
Nio.
Tio.
Elva.
Tolv.
Ta ner honom.
Lägg undan dolken, Boyle.
-Hur är det, mr Hollom?
-Han simulerar bara.
Håll tyst! Låt honom vara.
Tack...
Det är mr Hollom.
Det är inget kroppsligt fel på honom.
Han tror det är en förbannelse.
Sjömän fördrar allt, utom en Jona.
Herregud,
du är visst också vidskeplig.
Allt står inte
i dina böcker, Stephen.
Det är hans fel.
Jona.
Det är han som är orsaken.
Han frammanar henne!
Så fort han har vakten
dyker spökskeppet upp.
Vänta och se.
Rätt var det är i natt
kommer spökskeppet att dyka upp.
Hon kommer att dra oss med
rätt ner i avgrunden.
Mr Hollom! Så ni skrämde mig.
-Känns det bättre nu?
-Ja.
Mycket bättre, tack.
Kaptenen tror vi får vind i morgon.
Det tror jag säkert.
Ni har alltid visat er vänlig
mot mig.
Adjö, Blakeney.
JONA
Alla blir vi inte de män
som vi en gång hoppats.
Men vi är alla Guds skapelser.
Om några av oss
tänkte illa om mr Hollom...
...eller talade illa om honom...
...eller inte
visade sig kamratliga...
...ber vi om din förlåtelse, Herre,
liksom vi ber om hans.
Gud vare lovad.-Mr Mowett?
-En fågel följer efter oss!
-Vad då?
Nån sorts albatross-
eller en jättelik mås. Där är den.
Där har vi min fågel. Förbaskat!
Den flyger runt!
Doktorn? Herregud, doktorn!
Jag är ledsen. Fågeln flög så lågt,
och jag såg er inte.
Calamy! Hämta Higgins.
Kulan tog med sig en bit av skjortan.
Får vi inte ut den blir såret varigt.
-Klarar ni av det?
-Jag måste ta en *** i böckerna.
Titta på bilderna.
-Titta på bilderna?
-Bara för att orientera mig lite.
Det vore mycket enklare på land.
Då skulle vi slippa...
Jag ska nog klara det.
Ett segel vid horisonten, sir.
Västlig kurs.
Vi är inte säkra men vi tror det är hon.
Adjö, sir.
Visst är det hon.
Nog är det fransosen, alltid.
Ska vi beodra klart skepp, sir?
Säg att det inte var för min skull.
Inte alls.
Jag ville bara sträcka på benen.
Försiktigt.
-Redo, Higgins?
-Ja.
Nej...
Jag gör det själv.
-Klarar ni er väntar jag utanför.
-Det skadar aldrig med lite hjälp.
Om du nu...
...klarar av att se sånt här.
Käre doktorn...
...jag har haft att göra
med sårade i hela mitt liv.
Desto bättre.
Lägg handen på magen
och tryck till när ja säger till.
Räck mig operationskniven, Higgins.
Padeen!
Sond, mr Higgins.
Torka.
Ni måste få revbenet ur vägen,
mr Higgins.
Ta ett rejält tag med sårhaken.
In med den bara,
och lyft på revbenet.
Lyft...
Torka, jag ser inget.
Hur är det?
Jag har den.
Tryck hårdare.
-Fick jag med allt tyg?
-Ja, sir! Skjortan blir som ny.
Gud ske lov.
Gott.
Sir!
-Padeen och jag har insekter åt er.
-Jaså?
Vi tog med oss bladen de satt på.
Den smiter, Padeen.
-Jag gjorde några anteckningar.
{Y:i}
Svart skalbagge med klor
upphittad under stenblock.
{Y:i}Sköldpadda.
Ni tycks ha anlag
för att bli naturforskare.
Jag kanske kan göra båda sakerna
och bli...
-...en stridande forskare, som ni.
-Inte att rekommendera.
-Då så...
-Ska ni verkligen resa er upp?
-Har ni blivit läkare också?
-Nej, sir.
Just det.-Padeen...
Vet ni
hur länge vi kommer att ligga här?
En vecka, kanske.
Vi har inte bråttom i väg.
-Marquesasöarna, då?
-Var det ens Acheron vi såg?
Det vore som att hitta
en hederlig politiker.
Vi sätter kurs hemåt
innan det bryter ut fred.
Jag är rädd
att aldrig kunna återgälda dig.
Nonsens, döp en buske efter mig.
En taggig, som man inte blir av med.
Jag ska döpa en jättesköldpadda
efter dig! Testudo aubreii.
Packa ihop, vi måste ge oss i väg.
-Till lägret?
-Till andra sidan ön.
-Det är säkert 1 mil.
-Bäst att vi kommer i väg, då.
Det var där jag såg min skarv.
Seså!
18 cm lång.
10 cm bred och 38 cm lång nacke.
Tvärsöver-15 cm.
-Använd händerna! De bits inte.
-Här har vi en fin en.
Lyft dem försiktigt.
Det är bäst
att vi beger oss tillbaka.
Här ute gäller inte flottans regler.
Jag måste hitta min skarv!
Saknar den verkligen flygförmåga,
kan vi dela på äran av upptäckten.
Mr Blakeney!
Vi måste snabba oss på!
Du får bära honom, Padeen.
Ställ ner de där. Lämna dem.
Öppna burarna.
Alle man, kasta loss!
Upp och hoppa med er!
Stuva undan sköldpaddorna!
-Ror åt styrbord, mr Bonden!
-Ska ske, sir.
Två timmars försprång.
Hon har satt kurs sydvart.
Mot Charles, alltså.
De behöver vatten.
Även om vi hann ikapp henne,
för att uppbringa henne...
...skulle vi behöva vara osynliga.
Fick du syn på din fågel?
Nej... Jo, förresten,
men jag fångade ingen.
Största upptäckten var spökskeppet.
Tråkigt att det mesta blev kvar.
Faktum är att mr Blakeney och jag
gjorde ett intressant fynd.
Säger du det?
Låt mig gissa: En pinne?
-Upplys honom, mr Blakeney.
-Det är en sällsynt spökskräcka.
En insekt maskerad till pinne.
för att lura rovdjur.
En marin spökskräcka. Hon kan då
lura dom som är ute efter valfångare.
Jag måste intressera mig mer
för naturen.
Tänka sig att naturstudier kan vara
till gagn för sjökrigföringen.
Vi lockar till oss rovdjuret
och låter fällan slå igen.
Men det är du som är rovdjuret.
Där! Kranbalksvis om babord.
-Där har vi vår fregatt.
-Vilken falkblick du har, Barret.
Mr Allen! Vi behöver mer rök.
Det ska nog locka hit dem.
Bra, se till att de flyger rakt.
Förse alla flintlås med ny flinta.
Babordsbatteriet,
ta av akterrullarna.
Ner med kammaren!
Gör dig klar, Killick.
-Tom?
-Allt klart, sir.
-Inga fler "sir" eller honnörer nu.
-Aj aj, sir!
Inte lätt...
Valfångarna är inlåsta i lastrummet.
Mr Calamy får befria dem.
-Är han uppgiften vuxen?
-Han kan bli tungan på vågen.
Hon har nappat på kroken.
Låtsas fly hals över huvud,
som en valfångare. -Andra, alltså.
Snabba på. Annars ser de er.
Kom upp och byt om till valfångare.
-Gratulerar: tillförordnad löjtnant.
-Tack.
-Vi ska visst befria valfångarna.
-Du håller dig på halvdäck.
Jag är ledsen, Will.
Se till att inte hålla kursen.
Låt henne lova då och då.
-Ursäkta, sir...
-Valfångare är barhuvade.
-Apropå äntringen ville jag bara...
-Svaret är nej.
Ni kommenderar er kanonbesättning.
Sen tar ni över befälet härifrån.
Tar över befälet? Tack, sir!
Utgå.
På höger arm för att skilja vän
från fiende. -Här, styrbordsarmen.
-Är det den ni har kvar?
-Var inte fräck!
Klutarna runt höger överarm!
Släpp fram kaptenen!
Gratulerar, löjtnant. -Jaha, gossar!
Ingen av er är harhjärtad.
Jag vet att ni ser fram emot striden.
Men vi måste ligga långskepps
innan vi låter fällan slå igen.
Disciplin är lika viktigt som mod.
Acheron är en svår nöt att knäcka.
Hon har dubbelt så många kanoner.
Märsgastar:
ni ska skota som landkrabbor...
...tills ni får signal
att spilla vind.
Då drejar vi bi.
Kanonerna ska sättas
till bords snabbt.
Utan akterrullar ökar elevationen,
men utan rekyl kan ni inte ladda om.
Konstaplarna kan alltså avlossa
ett enda skott med babordsbatteriet.
Sikta på stormasten.
Det är viktigt att ni träffar.
Men...
...även manöveroduglig är hon farlig.
Som ett skadeskjutet djur.
Howards marinsoldater beskjuter
dem med nickor och musköter.
På så sätt förbättras våra chanser.
De tänker uppbringa oss.
Vi är värda mer oskadda.
Deras girighet - blir deras fall.
England hotas av en invasion,
och detta skepp är vårt hem.
Detta skepp är England.
Alla har ni en uppgift att sköta.
Här krävs det raska karlar.
Det är ändå vi
som står för surprisen.
Se till att de syns.
-God dag, doktorn.
-En cigarr?
Med doktorns tillåtelse...
Jag tog mig friheten.
-Det är tre bitar i.
-Så snällt av er.
-Lycka till, Will.
-Detsamma, Peter.
-Vi ses efteråt.
-Ja, det gör vi.
Håll er lugna nu, gossar.
Engelska valfångaren Syren,
Acheron här.
Från Frankrike. Ni klarar det inte.
Ni har ingen chans.
Dreja bi eller bli skjutna i sank.
Detta är sista varningen, engelsmän.
Dreja bi eller bli skjutna i sank!
Loss skoten!
Kanoner till bords!
Eld!
Eld!
Sikta på stormasten!
Eld!
Dikt babord!
Märssegel.
Styrbords batteri!
Fyr vartefter de bär.
-Masten! Vi kan inte borda henne.
-Klättra över så många ni kan.
Följ med mr Pullings!
Leve Lyckans Jack!
Änterhakarna på plats!
Lägg ut plankor för äntring!
-Efter mig!
-För England Och för bytet!
Då var det dags!
Tystnad!
Det är över.
Acheron!
Eld!
-Niopundaren, mr Blakeney!
-Då så: Eld!
Fortsätt framåt!
Granater-tänd eld!
De siktar på skrovet!
De tänker sänka oss!
Ner med mynningen. -Sikta akterut!
Undan!
Eld!
Nu äntrar vi dem!
Efter mig!
Stopp!
Nu!
Följ efter mig, valfångare!
-Snabbt, mr Hogg!
Albatrosser! Hör ni mig, Albatrosser?
Till kanonerna!
Släck luntan!
Snabbt, gossar! Sätt fart nu.
Ge dem vad de tål!
-Har de strukit flagg, mr Howard?
-Det tycks så.
-Har kaptenen synts till?
-Inte än.
Fortsätt.
-"Le capitaine"?
-Bland de sårade.
-"Docteur? Docteur?"
-"Oui?"
"Docteur de Vigny".
Jag gjorde vad jag kunde.
Vår "capitaine" sa
att ni skulle ha den här.
Nej, jag gör det.
Hjälper ni mig?
Fader vår som är i himmelen.
Helgat varde ditt namn.
Tillkomme ditt rike, Ske din vilja,
såsom i himmelen så och på jorden.
Vårt dagliga bröd giv oss idag
-och förlåt oss våra skulder, såsom
ock vi förlåta dem oss skyldiga äro
-och inled oss icke i frestelse,
utan fräls oss ifrån ondo.
Ty riket är ditt
och makten och härligheten i evighet.
Amen.
Robert Gardner, befaren matros.
James Lloyd, underskeppare.
Robert Kemp, befaren matros.
John Antonio...
...styrmansbiträde.
Michael Doudle, befaren matros.
Joseph Nagle, timmermanskarl.
John Allen, överstyrman.
Peter Miles Calamy...
...löjtnant.
Vi överlämnar deras stoft
till havet...
...att vigas åt förgängelse
och därefter slutlig uppståndelse...
...och evigt liv...
...genom Herren Jesus försorg.
Amen.
Det är vår gamle vän.
Valfångarna är ombord nu-
med marinsoldaterna.
Bra. Jag återvänder nog
till Galápagosöarna.
Doktorn ska få leta efter sin fågel.
-Ja, sir.
-Ni seglar Acheron till Valparaiso.
Släpp fångarna fria,
så träffas vi i Portsmouth.
Mr Hogg skulle säkert bli
en bra överstyrman.
Men det får kapten avgöra själv.
Era order.
-Tack, sir.
-Lycka till, Tom.
Detsamma.
-Mr Mowett?
-Med nöje. -Lycka till, Tom.
Leve kapten Pullings!
Hipp, hipp...
..hurra!
-Hipp, hipp...
-Hipp, hipp...
...hurra!
-Lycka till, sir.
-Lycka till, kapten.
Upp en halv famn
med storbramseglets skot.
Rätt så!
Ojojoj...
-Killick! Hallå, Killick!
-Det bjudes när det bjudes.
Hoppas de är i land snart.
Så många sårade som kan få hjälp
bara av den olycksalige Higgins...
Bättre än inget, förstås.
-De har ju en läkare.
-Han dog för flera månader sen.
-Kalla på mr Mowett.
-Mr Mowett till kajutan.
"Läkaren" gav mig den här huggaren.
-Sir?
-Lägg om kursen.
Sydost till ost.
Vi genskjuter Acheron.
Aj aj, sir, sydost till ost.
-Och William? Beodra klart skepp.
-Ska ske, sir.
"Plikten framför allt."
Jo, Stephen,
fågeln saknade väl flygförmåga?
Då väntar den på dig.