Tip:
Highlight text to annotate it
X
"Den som strider mot monster
bör se till"-
-"att han inte själv
blir ett monster. "
"Ät mig. "
"För hjältemod utöver
det plikten kräver. "
"För att ha infiltrerat
fiendens trupper"-
-"och självständigt uppnatt seger
med list och heder. "
Kapten John Boyd.
MEXIKANSK-AMERIKANSKA KRIGET
1847
Amen.
Ni är ingen hjälte, Boyd. Jag vill
ha er långt ifrån mitt kompani.
Jag skickar er till Kalifornien.
Fort Spencer.
Skynda på, mina herrar.
Jag vill ha alltihop
i det största kontoret.
Försiktigt! Repa det inte.
Se så, skynda på.
Löjtnant Boyd!
Boyd! Boyd!
Hjälp mig!
Kapten John Boyd.
Krigshjälte. Så höjdarna
ville belöna er med en liten...
...post i Kaliforniens sol?
Ta en valnöt, Boyd.
Martha tog med dem
från San Miguel.
Det här är min hobby.
Att läsa pa originalspråken.
Språk i största allmänhet...
...är ju...
...trist, jag vet. Men så frodas
också det här stället av tristess.
Har ni nån hobby, Boyd?
Att simma.
Simma.
Hoppas att ni inte har nåt emot
hårt vatten.
Fort Spencer...
Spanjorerna byggde stället som
missionsstation. Vi ärvde henne.
Nu är vi en anhalt för resenärer
på väg till Nevadabergen.
Det kommer inte många på vintern,
så kompaniet är minimalt:
Menige Toffler,
vart sändebud från Herren.
Major Knox, alla flaskors vän.
Menige Reich. Han är vår soldat.
Undvik honom.
Martha har du träffat.
Hon sa säkert inte ett ord.
Och George, hennes bror. De är från
trakten. Följde liksom med stället.
Sen har vi menige Cleaves.
Den övermedicinerade
menige Cleaves.
Och ni och jag. Det blir åtta.
Cleaves lagar maten.
Knox har varit veterinär,
så han leker doktor. Bli inte sjuk.
Tyvärr måste de flesta av oss äta.
Efter er befordran
är ni nummer tre i rang.
Tofflers bön.
Himmelske Fader,
välsigna denna mat...
Amen.
Är det nån som har...gjort nåt i dag?
Vi har god stämning
här på Fort Spencer.
-Hur kom ni bakom fiendens linjer?
-Jag stelnade. Jag var rädd.
Rädd? Ni stelnade, medan resten
av ert förband kämpade och dog?
Vad gjorde ni sen?
Jag spelade död.
Men ni kom ju in
bakom fiendens linjer.
Jag blev begravd...
...med mitt befäls halvt avskjutna
huvud i mitt ansikte.
Hans blod rann ner
i halsen på mig.
Hur intog ni då ställningen?
Nånting...
Nånting hade förändrats.
Vi ska befordra er, Boyd.
Vi kunde skjuta er...
Men eftersom ni intog ställningen
vore det ett dåligt exempel.
Stopp, stopp, stopp...
Ett sista tillägg.
Läs upp det, Cleaves.
Salt, kött, bönor, kaffe...
...olja, bacon, mjöl.
Ni ska vara tillbaka om tre dagar.
Inga inhemsk hampa. Ingen ***.
Inga kvinnor.
-Inga kvinnor.
-Martha, se till att han sköter sig.
Trevlig resa.
Jag ska ha salt, kött, bönor...
-...inhemsk hampa, kvinnor.
-Inga kvinnor.
Skulle ni också vilja fara?
Vad har ni fått medaljen för?
Feghet.
Knox har utmärkt bourbon.
Fina grejer.
Och han tuppade av
för...en minut sen.
Så jag undrar om ni kanske vill...
-Har han inget emot det?
-Jo, säkert.
Skål för att fly.
På ett eller annat sätt.
Toffler. Toffler!
Vad håller ni på med?
Det är en psalm.
Jag skriver en psalm.
Kan ni hitta inspiration nån
annanstans? Och hämta lite is?
Lustigt...
Vi flyr från världen. Vi kommer hit.
Sen vänder vi
och försöker fly härifrån.
Det otäcka med att fly är att man
kan hamna på nåt värre ställe.
Han är här. - Reich, gå ditåt.
Vem är ni?
Reich! Reich!
Han lever - nätt och jämnt.
Vi bär in honom.
Vi behöver varmt vatten. - George,
Toffler...massor av varmt vatten.
Väck Knox. - Av med trasorna,
vi måste få igång cirkulationen.
Toffler - mer vatten.
Jag tror att han överlever.
Försiktigt...
Han är varm. Förfrysningen
tycks inte ha gjort så stor skada.
Nu kan vi nog bara låta honom vila,
och be till Gud.
Toffler, din uppgift.
Bra gjort.
Varje etapp är ungefär 2,5 km.
Det tar faktiskt tre dagar.
Ja? Han är uppe. Utmärkt.
Han är uppe.
Major Knox... Major Knox...
Major Knox... Doktorn.
Doktorn... Doktorn...
-Han är vaken.
-Vem då?
Han som kom i går.
Han ska berätta vad som...
Var...
-Var är jag?
-Fort Spencer i Kalifornien.
Västra Sierra Nevada.
Förlåt mig.
Jag är ledsen, jag...
Jag heter Colqhoun.
F.W. Colqhoun, Guds tjänare.
Hur mår ni, herr Colqhoun?
Inte illa, efter omständigheterna.
Jag ser väl ut som döden själv.
Inte illa. Efter omständigheterna.
-Hur länge var ni där ute?
-Nästan tre månader.
-Utan mat?
-Ja.
-Toffler, hjälp honom.
-Kära nån...
Ni skulle ha sett mig
för tre månader sen.
-Jag var 15 kilo tyngre.
-Ingen mat på tre månader, sa ni?
Jag sa...
Jag sa "ingen mat" - inte att det
inte fanns nåt att äta. Förstår ni?
-Jag är väl skyldig er en berättelse.
-Bara om ni orkar.
Ja.
Vi for i april.
Vi var sex.
Herr MacCready och hans fru,
från Irland.
Herr Janus, från Virginia,
tror jag...och hans betjänt Jones.
Jag är från Skottland.
Och vår vägvisare...
En militär, händelsevis.
Överste lves.
Jag tror inte att jag känner honom.
Desto bättre för er.
En avskyvärd karl.
Och en katastrofal vägvisare.
Han påstod sig känna till...
...en ny, kortare väg
genom Nevadabergen.
Vilken väg det var.
Längre än den kända
och omöjlig att färdas på.
Vi arbetade mycket hårt.
När snön kom, var vi fortfarande
16 mil härifrån. Det var i november.
Att fortsätta i snön
var meningslöst.
Vi sökte skydd i en grotta-
-för att vänta tills stormen
hade bedarrat.
Stormen bedarrade inte.
Snart blev leden ofarbar.
Och vår mat hade tagit ***.
Vi åt oxarna.
Alla hästarna.
Till och med min egen hund.
Det räckte i nån må***.
Efter det fick vi ta
våra bälten...och skor.
Rötter som vi kunde gräva upp,
men det finns ingen näring i dem.
Vi var fortfarande utsvultna.
Den dag när Jones dog
var jag ute och samlade ved.
Han hade dött av undernäring.
När jag kom tillbaka
höll de på att tillaga hans ben.
Hade jag hejdat det
om jag hade varit där?
Det vet jag inte.
Men jag måste säga...
...att när jag kom in i grottan...
Doften av stekt kött...
Jag tackade Herren.
Jag tackade Herren.
Sen gick det inte att styra.
Jag åt sparsamt.
Andra vräkte i sig,
köttet räckte inte ens en vecka.
Snart var vi hungriga igen,
men nu var hungern annorlunda.
Mer...
...allvarlig.
Djurisk.
Särskilt överste lves
var otillfredsställd.
Janus var den förste som dödades.
Sen herr MacCready.
Överste lves, fru MacCready
och jag var kvar.
Då var mina dagar räknade.
Jag skäms för att säga
att jag betedde mig mycket fegt.
Det hade varit ädlare att stanna
och skydda fru MacCready, men...
...jag var svag.
Jag flydde.
Bara med försynens hjälp
tog jag mig hit.
-Fru MacCready... Är hon kvar?
-Och överste lves, vad jag vet.
Vi packar. Vi måste dit,
det är vårt jobb.
Jag också?
Till dig... Till Toffler... Reich har
sitt eget gevär. Jag har min pistol.
Grottan ligger 3-4 dagars vandring
härifrån. - Vad är det, George?
Windigo.
Det är en gammal indianmyt
från norr.
En man äter en annans kött...
Det är oftast en fiende.
Och han...
...tar - stjäl - hans styrka,
livskraft, hans ande.
Och...hans hunger
blir glupande, omättlig.
Ju mer han äter,
desto mer vill han ha.
Ju mer han äter,
desto starkare blir han.
De gör väl inte så fortfarande?
De vita äter Kristi lekamen
varje söndag.
Major Knox, vi ger oss av nu. Ni har
befälet - här är nyckeln till vapnen.
Martha och Cleaves är tillbaka
om några dagar.
För mycket bourbon i hans bourbon.
-Mår han bra?
-Han repar sig snart.
Herr Colqhoun... Klär ni på er?
Jag följer med, annars har ni
inte en chans att hitta henne.
Ni har rätt, ni är en bra karl.
Överste Hart...
Tack! Den behöver jag.
Överste Hart...
Var är mina andra glasögon?
För Guds skull... - Förlåt.
...stora lön
När Du hör bön
Från trogen tjänare
Tjänare... Länare...
Dänare... Ränare... Mänare...
Vänare.
Som känner för Dig
Tro mycket vänare
Vänare.
Bourbonrast. Nu stannar vi!
Vill ni ha?
Colqhoun? - Reich?
Herr Colqhoun...
Ni sa att när ni åt mannen...
Gör det nåt att jag frågar?
Ni sa att er hunger
blev annorlunda efteråt.
Ja.
Kände ni er fysiskt förändrad?
-Starkare?
-Jag minns...nånting sant.
En viss...virilitet.
Hur så?
Titta, titta! Det är ett ben!
Ett ben...
Han klarade sig!
Gick det bra?
Jag skulle gärna vilja ha
lite bourbon nu.
-Bourbon nu!
-Boyd...
Kan ni ge lite av det här
till Toffler? Tack.
Krigshjälte... Törs ni inte se blod?
Vad är det?
Vad är det? Vakna!
Vakna.
Toffler, hur är det fatt?
-Han slickade på mig.
-Vad?
Han...slickade på mig.
Han slickade på mig!
-Reich!
-Ja!
Reich. . . Sätt nya bandage
på Tofflers sår.
-Herr Colqhoun, följ med mig ut.
-Han kan sova där ute!
-Ni också, Boyd.
-Den sjuka karln ska ut!
-Överste Hart, jag kan förklara. . .
-Förklara!
Det är inte som ni tror.
Jag drömde en mardröm.
En mardröm.
Han skrek, jag vaknade, jag låg över
honom med läpparna mot hans sår.
Förlåt.
Bind mig, överste Hart.
Jag går inte att lita på.
Jag insisterar.
Windigo.
Jag antar att det är grottan.
Då så...
George, kom.
-Nej, låt bli! Nej, snälla!
-Tyst!
Titta inte!
Snälla, jag vill inte!
Boyd...
Fru MacCready!
-De dödar mig!
-Håll tyst!
Överste lves!
Reich...
Ta en lykta. - George, Toffler,
stå på vakt där ni är.
Ni måste följa med Reich. Beklagar,
men jag behöver ha en officer där.
Kom inte i vägen för mig.
Om hon inte är här
går vi väl hem igen?
Går vi hem?
Vi går hem.
Jaha... Blod.
Boyd...
-Vad gör du?
-Åh, förlåt...
Efter er...kapten.
-Kapten...
-Förlåt.
Herr Colqhoun!
Herr Colqhoun!
-Han är skrämd.
-Han skrämmer mig.
Reich! - Boyd!
Reich, översten ropar på oss.
Reich.
...två, tre, fyra, fem.
-Hur många sa han? Sex?
-Hur så?
Vem är det här?
Ives, herregud...
Det är en fälla!
Han dödade allihop.
Colqhoun dödade allihop!
Överste Hart!
Döda honom!
Så irriterande!
Spring.
Spring, spring, spring!
Överste Hart!
Herregud.
-Gud...
-Han fick George.
Var är Toffler? - Toffler!
Där. Kom!
Boyd. Boyd!
Ni kan inte hjälpa honom.
Han är död. Skynda på nu!
-Har ni laddat?
-Självklart.
Då ska vi döda den jäveln.
Kom, skynda på! Skynda på!
Reich. Reich... Jag vänder.
Hitta honom.
Herregud.
Kom hit.
Bort från mig. Bort från mig!
Fryser du, Reich? Gör det nåt
om jag tar din rock? Jag är iskall.
Vad tycker ni, major?
Ska vi stanna här...
...eller storma kullen?
Säg bara vad jag ska göra.
Ni måste... Ni måste säga
vad jag ska göra.
Säg vad jag ska göra.
Åh, Gud!
Förbanne dig, du är död.
Du är död. Du är i säkerhet nu.
Du är i säkerhet nu.
Boyd? - Martha, Knox, det är Boyd!
Håll i er.
Martha, jag måste prata med dig.
Jag måste... Windigo.
Jag måste få veta
hur man får stopp på det.
Jag beklagar att din bror dog. Men
det var inte jag som dödade honom.
-Martha, hur får man stopp på det?
-Det går inte.
Har du nånsin gett dig själv?
Windigo äter. Måste äta mer. Mer.
Aldrig tillräckligt.
Han...tar. Aldrig, aldrig ger.
För att starta Windigo
ger man sig själv.
Man måste dö.
Inga spår. Varken efter överste
Harts grupp eller några andra.
-Ni hittade grottan.
-Det finns inget där!
Inga blodspår.
Inget rep. Inga kroppar.
-Ni tror mig inte?
-Fyra soldater saknas spårlöst.
Vi behöver en hållbar förklaring.
Er historia om "vindigo"
är rena sagan.
Skruva inte på er, Lindus. Jag vet
att jag sa fel. Jag resonerar.
Vi behöver fakta, kapten. Inte myter.
-Jag har berättat fakta, general.
-Om ni ändrade er berättelse nu...
...skulle det inte betraktas som
att ta tillbaka en lögn, bara...
...att förtydliga ett oklart minne.
När vi talades vid
var ni yr av feber.
-Jag tänkte klart då, och nu också.
-Ni kanske tappade bort kompaniet.
Det är därför jag ger er
en ny möjlighet.
Jag skulle råda er...
att ändra er berättelse.
-Vem är det?
-Ny överste.
Översten är här.
Vi tog in en tillfällig befälhavare
tills vi kan ersätta överste Hart.
Det här är överste lves.
- Kapten Boyd.
Hur är det med benet?
Vi går ut.
-Vad är det med er, kapten Boyd?
-Det är han.
Det är han som är Colqhoun.
-Det var han som dödade allihop.
-Är ni galen?
Be major Knox att titta på honom.
-Major Knox?
-Be major Knox att titta på honom.
Han ser inte bekant ut, general.
Jag minns att han hade skägg.
Men som jag sa,
mådde jag inte så bra.
-Ni var full.
-Boyd, ni säger att ni sköt honom.
Träffade honom i axeln.
-Det blir väl ett sår, general?
-Det antar jag.
Det kan vi kontrollera.
- Överste lves...
Kan ni göra som jag säger
en stund...?
Kan ni... Kan ni vara vänlig
och ta av er skjortan-
-så att jag får se er axel, överste?
Jag ber.
Min senaste läkarundersökning var...
...inte för så länge sen.
Major Knox vill väl inte
höra mig hosta?
Andra axeln, tack.
Tack, överste.
Det var så lite.
-Är det nåt fel?
-Inte på er, överste.
Vi måste fara nu
för att undvika stormen.
Boyd sa till generalen
att överste lves dödade allihop.
Han sa att överste lves
var den skyldige.
Boyd har blivit vrickad.
Jag tror att det var hans fel.
Jag måste varna er.
-Jaså, kapten?
-Nu är ni varnade.
-Behöver du den här?
-Nej, kapten.
Bra.
-Vill ni inte ha revben, överste?
-Nej, major.
Jag kan aldrig glömma
att det har varit ett djur.
Sentimentala typ.
-Kapten Boyd då? Äter ni inte kött?
-Bara som sista utväg.
Så synd.
Boyd! Nej!
Tusan.
Schack matt.
Jaha, ja...
En hel del av oss behöver nog vila.
Gå och lägg er.
Det klarnar.
Jag hittade menige Reich.
Det som var kvar. Du åt inte upp.
Jag klandrar dig inte - han var seg.
Men...det ska ju en god soldat vara.
För inte så länge sen
kunde jag inte göra så.
Jag kunde knappt andas utan att
hosta upp blod. Tuberkulos.
Det i kombination med
svår huvudvärk...
Depression.
Självmordstankar.
Jag var i riktigt usel form.
Faktum var...
...att jag skulle till ett sanatorium
för att få vård - eller snarare dö.
På vägen dit berättade en indiansk
spejare en märklig historia för mig.
En man äter en annans kött.
Han stjäl hans styrka.
Han tillgodogör sig
den andre mannens ande.
Jag var tvungen att försöka.
Sålunda åt jag spejaren först.
Han hade helt rätt.
Jag blev...starkare.
Senare kom min grupp vilse
i Klippiga bergen.
Den historien har jag hört.
Jag åt fem män på tre månader.
Tuberkulosen...försvann.
Liksom de mörka tankarna.
När jag kom till Denver den våren
var jag glad...
...och frisk.
Och viril.
Åt du upp henne också?
-Jo, faktiskt...
-Du är äcklig.
Ett år senare känner jag mig
mer levande än nånsin.
Jag förstår mig inte på dig.
Du har smakat det. Känt kraften.
Ända gör du motstånd.
-Varför?
-För att det är fel.
Moral.
Det sista försvaret...för en ynkrygg.
Förlåt mig.
Har jag förolämpat dig?
Minns du det här?
Du känner lukten.
Dofter väcker alltid minnen,
inte sant?
Minns du energin?
Nån annans kraft som rusar
genom dina ådror? Nån modig.
Besvikelsen när den försvinner.
När styrkan glider ur ditt grepp.
Det växande, mördande behovet
av att fylla på.
Jag behöver inte påminna dig.
Du känner det nu.
Jag ska döda dig.
-Han dör, du dör.
-Vad i helskotta gör ni?
-Kapten Boyd anföll mig.
-Lögnare! - Han ljuger!
Boyd, jag sätter dig i förvar.
Martha, väck Cleaves
och lås in Boyd.
Cleaves!
Hittade du Cleaves?
Har du letat där ute?
Men leta där ute då, kvinna!
Cleaves!
Major Knox! Major!
Alla hästarna - dödade!
Himmel.
Det var för Cleaves,
det här är för min häst.
Martha... Överste lves och jag
har kommit fram till-
-att Boyd bör flyttas
till ett militärfängelse.
Nån av oss måste gå till San Miguel
till fots och hämta general Slauson.
Frivilliga...?
Ta det försiktigt, Martha.
Knox! Major Knox?
Major Knox!
Knox!
-Säg nåt. Jag vill veta att ni lever.
-Tyst, Boyd.
Överste lves...
-Min sabel saknas.
-Ursäkta?
Min sabel. I salongen,
ovanför eldstaden.
Jag har inte sett den.
-Vad är det ni lagar?
-Det är en...stuvning.
-Behöver ni hjälp?
-Nej då. Fast...
-...senare kanske ni kan...bidra.
-Säg bara till.
-Ives. Ives!
-Ja, kapten?
När dödade du Cleaves och
hästarna? Jag såg dig hela tiden.
Håll tyst om Cleaves och hästarna!
Hör du det?
Annars knockar jag dig igen.
Hur har dörren gått upp?
Så där.
Knox?
Knox!
God dag, Boyd. Jag tyckte inte om
att göra så där.
Min kosthållning har vissa
läkande egenskaper, Boyd.
Få honom på fötter.
Fortfarande ont i benet?
Det behöver du inte ha.
Ni dödade Cleaves. Och hästarna.
Vad har hänt med er?
Jag trodde att jag var död.
Jag minns paniken
när mitt liv gled bort.
Det var som att drunkna i mörker,
och sen fanns det ingenting.
När jag vaknade
höll lves på att mata mig.
När jag väl kom till sans
fanns det ingen återvändo.
-Jag mår fantastiskt.
-Så ni tänker döda mig.
Nej. Det är ensamt att vara kannibal.
Svårt att få goda vänner.
Jag gillar dig, Boyd.
Vi vill visa dig vägen.
Du måste äta.
Färdig?
Major Knox svaghet för bourbon
gjorde honom blodfattig.
Ta över.
"Det uppenbara ödet. "
Expansion västerut.
I april...börjar alltihop om.
Tusentals guldhungriga amerikaner
far över bergen...
...på väg mot nya liv...
...och passerar rakt förbi här.
Vi ska inte döda urskillningslöst.
Nej, selektivt.
Herregud... Vi vill ju inte
splittra familjer.
Folk är inte dumma.
-Ni åker fast.
-Om det bara är vi två.
Käre gamle Hart och jag.
Det är därför vi behöver fler.
Dig, till exempel.
General Slauson.
Vi vill inte rekrytera alla. Vi har
många munnar att mätta ändå.
Vi behöver bara ett hem.
Och det här landet...
...strävar efter att bli helt.
Det sträcker ut sina armar,
och slukar alla det förmår.
Vi följer bara efter.
Inte jag.
Det är inte mod att stå emot mig.
Det är mod att acceptera mig.
Du är redan en av oss.
Tja...
...nästan.
Du längtar efter det.
Du vill bara inte finna dig i det.
Det är inte så svårt egentligen.
Underkastelse.
Det är faktiskt lätt.
Man ger bara efter.
Jag kan inte.
Nåja...
Då...
...dör du.
Det är inte dödligt. Inte om du
vidtar de nödvändiga åtgärderna.
Stuvning á la major Knox.
Det här piggar upp dig.
Fyllot var starkare än han verkade.
Några doser, så är du frisk och kry -
och dubbelt så stark.
Det här var väl civiliserat?
Vet ni vad?
Ben Franklin sa en gång:
"Ät för att leva.
Lev inte för att äta. "
Det är ett enkelt beslut, Boyd.
Du kan svälta eller festa.
Leva eller dö.
Kom-kom-kom, höns...
Spring! Spring för livet!
-Har du roligt?
-God morgon.
Generalen är på väg.
Du är uppe. Mår du bättre?
"Den som spar, han har. "
Ben Franklin.
-Hur är det med såret?
-Inte en skråma.
Det stämmer.
Jag skulle vilja ha lite frisk luft.
Kan man lita på dig?
Nej.
Valnöt, Boyd?
Böckerna är borta. Jag kommer att
sakna dem. Platon, Aristoteles...
2 000 års tankar om människans
natur, idealsamhället, moral.
I grund och botten är det samma
frågor som vi inte kan lösa i dag.
Lycka och hur man uppnår den.
Aristoteles sökte sanning,
inte lycka.
Jag försökte leva rätt och sant,
och var hamnade jag? Fort Spencer.
Skyndå på, general...
-Ni måste släppa mig.
-Det kan jag ju inte.
-Varför inte?
-Vi är inte ensamma.
Jag har fortfarande mardrömmar.
-Reich. Cleaves. Knox.
-Nej! Jag vill inte höra!
Det finns ingen återvändo! Förstår
du inte? Du behöver bara döda.
Du måste döda för att leva!
Du maste döda!
Nu så...
Frukost, lunch, förstärkning.
Jag tänker döda honom.
Ta kniven.
Du måste göra mig en tjänst först.
Du måste döda mig.
Jag kan inte leva så här längre.
Gör det.
Skynda dig.
Ives!
Det där var...verkligen...
...lömskt.
Du vet...
Om du dör först...
...så kommer jag att äta dig.
Frågan är:
Om jag dör...
Vad gör du då?
Smaklig måltid.
Ät...
...eller dö.
Ät...eller...