Tip:
Highlight text to annotate it
X
Folk frågar mig alltid
omjag känner TylerDurden.
Tre minuter.
Nu är det dags. Vi är på plats.
Har du några väl valda ord
som passar för tillfället?
Med en pistolmynning i käften
pratar man bara med vokaler.
Jag kan inte komma på nånting.
En stund glömde jag nästan Tylers
kontrollerade rivningsprojekt,
och jag tänkte bara på
om pistolen var ren.
Nu börjar det bli spännande.
Det sägs ju,
att den man älskar, den agar man.
Ja, det är ju dubbelriktat.
Vi sitter på första parkett
för att se massförödelsen.
Rivningskommittén
för projektMayhem
har minerat tolvhusgrundermed dynamit.
Om två minuter,
utlöses laddningarna
och flera kvarter förvandlas
till grus och spillror.
Jag vet det för att Tyler vet det.
Två och en halv.
Tänk på allt vi har åstadkommit.
Plötsligt inser jag att allt det här,
pistolen, bomberna, revolutionen
alltihop har något att göra
med en flicka som heter Marla Singer.
HEJ, JAG HETER BOB
Bob. Bob hade kärring tuttar.
Det här var en stödgrupp
för män med testikelcancer.
Den där stora tjockisen som står
och hulkar övermig, detärBob.
Vi är fortfarande män.
Ja, vi är män.
Män är precis vad vi är.
Bob hade fått testiklarna bortopererade.
Och sen hormonterapi.
Han fick kärringtuttar,
för han hade förmycket testosteron
och kroppen överproducerade östrogen.
- Det var därjag kom in...
- Nu måste de dränera mig igen.
..mellan de därstora svettiga brösten
som svällde överså enormt,
som man tänkersig en gudinna.
Okej, gråt nu.
Nej, vänta. Backa. Nu skajag berätta.
I etthalvårkundejag inte sova.
När man inte fårsova...
är detsom om ingenting ärpå riktigt.
Allt ärså långtborta.
Allting är en kopia av en kopia
av en kopia.
När man utforskaryttre rymden, får
de nya upptäckterna namn efterföretag.
IBM-sfären.
Microsoftgalaxen.
Planeten Starbucks.
Du måste åka ut och ta
hand om några detaljer.
Det måste ha varit tisdag.
Han hade den blåklintsblå slipsen på sig.
Vill du attjag ska nedprioritera mina
rapporter och invänta ny prioritering?
Prioritera de här. Här är flygbiljetterna.
Ring mig om du får problem.
Han var verkligen på gång.
Kaffet måste ha sattfartpå magen.
Som så många andra hadejag helt
fallit förlkeas bosättningsinstinkt.
Ja. Jag vill beställa
plymåer Erika Pekkari.
- Vargod dröj.
- Omjag hittade nåtsnyggt,
typ ettsoffbordiform avyin-yang,
då måstejag ha det.
Hemmakontoret Klipsk.
Träningscykeln Hovetrekke.
Eller soffan Ohamshab med
den grönrandiga klädseln Strinne.
Eller lampskärmen Myslampa
av miljövänligt oblektpapper.
Jag brukade bläddra
igenom katalogen och undra
"Vilken sorts matsalsmöbel
definierar mig som person?"
Jag hade allt. Glasservisen
med bubblor och småfel,
som bevisade att de var tillverkade, av
någon ärlig, strävsam urbefolkning i...
- Vargod dröj.
- ..ja, någonstans.
Förr läste vi porr.
Nu var detmöbelkataloger.
- Nej. Man kan inte dö av sömnlöshet.
- Ja, men narkolepsi, då?
Man slumrar till och
vaknar på konstiga platser.
Man har ingen aning om hur man kom dit.
- Du måste slappna av.
- Kan du inte ge mig någonting?
Röda och blå tuinal, illröda seconal...
Nej. Du behöver en sund, naturlig sömn.
Tugga valeriana och försök motionera.
Snälla.
- Jag lider.
- Vill du se vad lidande är?
Gå till metodistkyrkan
på tisdagskvällar.
Träffa killarna med testikelcancer.
Det är lidande.
Jag ville ha tre ungar...
två pojkar och en flicka.
Mindy ville ha två flickor och en pojke.
Vi kunde aldrig enas om nånting.
Ja, nu har hon...
Nu fick hon sitt
första barn förra veckan.
En flicka.
Med... med sin... Med sin nya man.
Helvete!
Tack och lov, ja...
Jag är glad för hennes skull.
Hon förtjänar...
Låt oss allihop tacka Thomas för
att han delade med sig av det här.
Tack, Thomas.
Jag ser mig om i rummet,
och jag ser mycket mod.
Och det ger mig styrka.
Vi ger varandra styrka.
Det är dags för parstöd.
Därför ska vi alla följa Thomas exempel
och verkligen öppna oss för varandra.
Kan ni hitta en partner?
Och det varsåjag träffade tjockisen.
Hans ögon varredan grumlade av tårar.
Med knäna ihop. Små löjliga steg.
- Jag heter Bob.
- Bob?
Bob hade varitkroppsbyggare.
Ni vet de därmuskelträningsprogrammen
man serpå TVsentpå kvällen?
Det varhans idé.
Jag dopade mig.
Ja, jag tog steroider.
Diabonal och...
wisterol.
Det är sånt man använder på
tävlingshästar, för helvete.
Och nu harjag gått konkurs.
Jag är skild.
Mina vuxna barn
ringer inte ens upp
när jag har sökt dem.
När främmande människorärså
uppriktiga blirjag alldeles mjuk inuti.
Nu är det din tur,... Cornelius.
Nu får du gråta.
Och då... hände nånting.
Jag släppte kontrollen.
Det varskönt.
Jag försjönk iglömska.
Mörk och tyst och fullständig.
Jag fann friheten.
Att förlora allthopp varfrihet.
Det är okej.
Inte ens bebisarsoverså ärbra.
Jag blevberoende.
LÄNKARNA, POSITIV POSITIVISM...
TUBERKULOS
HUR VI ÖVERVINNER SJUKDOMEN
Omjag inte sa nånting
trodde folk alltid det värsta.
FRI OCH RÄDDAD
De grätmer... och då grätjag ännu mer.
HUDCANCER, LEVERSJUKDOMAR...
Nu ska vi öppna den gröna dörren,
hjärtats chakra...
Jag varju inte döende.
Jag hade inte cancer ellerparasiter.
Jag var det varma lilla centrum
som varlivi den här världen.
Tänk på din smärta som
en vit boll av botande ljus.
Den rör sig över din kropp och botar dig.
Fortsätt så. Kom ihåg att andas
och gå ut genom rummets bakdörr.
Vart leder den?
Till din grotta.
Stig på
in i grottan.
Just det.
Du går allt djupare in i grottan.
Och du hittar
ditt kraftdjur.
Glid.
Varje kväll dogjag.
Och varje kväll föddesjagpå nytt.
Jag återuppstod.
Bob älskade mig föratthan trodde attjag
också hade fått testiklarna bortopererade.
Att stå där, trycktmothans tuttar,
nära attgråta.
Det varmin semester.
Och då...
förstörde hon allt.
Det här är väl cancer?
Den här tjejen, Marla Singer,
hade inte testikelcancer.
Hon ljög.
Hon varinte sjuk alls.
Jag hade setthenne på blodparasitgruppen
"Fri och räddad"på torsdagar.
Och sen på "Hoppet"
min sickelcellscirkel.
Och så på "Fånga dagen,"
tuberkulosgruppen på fredagskvällar.
Marla,
den verkliga snyltaren.
Hennes lögn speglade min lögn.
Och plötsligtkändejag ingenting.
Jag kunde inte gråta. Så plötsligt
kundejag inte sova igen.
Nästa grupp,
efter den ledda meditationen,
när vi har öppnat våra hjärtans
chakras och detblir dags attkramas,
då skajag ta tag i den där
jävla bruden, Marla Singer, och skrika:
Marla, din lögnare! Jävla snyltare,
jag behöver dethär! Nu ska du ut!
Jag hade inte sovitpå fyra dygn.
Nu ska vi bara låta dethär torka...
När man lideravsömnlöshet,
sover man aldrig riktigt.
Och man äraldrig riktigt vaken.
Som inledningpå kvällens möte,
skulle Chloe vilja säga några ord.
Å, ja. Chloe.
Chloe såg utsom Meryl Streeps skelett
skulle göra om man fick detattgå omkring
och vara extratrevlig motalla.
Ja, jag är fortfarande kvar.
Men jag vet inte hur
länge jag kan vara det.
Ingen kan ju riktigt säga hur länge.
Men jag har en god nyhet.
Jag är inte längre rädd för att dö.
Men... jag är ganska ensam.
Ingen vill ha sex med mig.
Jag är så nära slutet, och det enda
jag vill, det är att få ett sista ligg.
Jag har porrfilmer hemma,
- och glidmedel och amylnitrat.
- Tack, Chloe.
Nu tackar vi Chloe allihop.
Tack, Chloe.
Och nu gör vi oss redo
för styrd meditation.
Du står vid ingången till din grotta.
Du går in i grottan och du går...
Omjag hade en tumör,
skullejag kalla den Marla.
Marla.
Såret igommen som skulle läka
bara du inte rörde vid detmed tungan.
Men som du inte kan låta bli.
..djupare in igrottan
vartefter som du går.
Du känner en läkande kraftrunt dig.
Nu hittar du dittkraftdjur.
Glid.
Nu ska vi dela upp oss i par.
I kväll ska du välja nån som
betyder särskilt mycket för dig.
Du.
- Vi måste prata.
- Visst.
- Jag har kommit på dig.
- Va?
Ja. Du bluffar. Du är inte döende.
Va?
I ordets filosofiska betydelse, som Sylvia
Plath använder det, är vi väl alla döende.
- Men du är inte döende som Chloe.
- Och?
Och därför är du snyltare.
Jag har sett dig. Jag såg dig på
melanom, och jag såg dig på tuberkulos.
Jag såg dig på testikelcancer!
Jag såg hur du stod och förberedde dig.
- Förberedde mig för vad då?
- För att skälla ut mig.
Går det så bra som du hoppades...
Rupert?
Jag tänker avslöja dig.
Gör det. Då avslöjarjag dig.
Krama varandra nu. Släpp fram gråten.
Herregud. Varför gör du det här?
Det är billigare än bio,
och man får kaffe gratis.
Du, det här är viktigt.
Det är mina grupper.
Jag har gått här i över ett år.
- Varför gör du det?
- Jag vet inte.
När folk tror attjag är döende,
då lyssnar de och...
Och väntar inte bara på att det
ska bli deras tur att säga nåt.
Ja. Ja.
Ni ska öppna er... helt och hållet.
Du, du ska inte ge dig in i det här.
- Det blir som ett beroende.
- Jaså?
Jag skämtar inte. Jag kan inte gråta med
en annan bluffare, och jag behöver det.
Du får hitta nån annanstans att gå.
Du får väl jobba på en canceravdelning
eller nåt. Det är inte mitt problem.
Nej, vänta ett tag.
Vi delar upp veckan,
det kan vi väl göra?
Du tar lymfom och tuberkulos.
Nej, du tar tuberkulos. Jag tror inte
mina rökvanor blir så populära där.
Okej. Bra. Jättebra. Testikelcancer
behöver vi väl inte bli osams om.
Logiskt sett harjag större rätt
till den. Du harju dina kulor kvar.
- Nu skämtar du.
- Jag vet inte. Görjag?
Nej. Nej.
- Vad vill du ha?
- Jag tar parasiterna.
Du kan inte få båda.
Ta blodparasiter.
- Jag vill ha hjärnparasiter.
- Jag tar blod, men jag vill ha demens.
- Det vill jag ha.
- Du kan få hela hjärnan.
Nu har du fyra, jag har bara två.
Okej. Ta båda parasiterna. Varsågod.
Nu har vi tre var...
Vänta! Du glömde hälften av tvätten.
- Va, säljer du dem?
- Ja!
Jag säljer lite kläder!
Nu ska vi se!
Vi har tre var. Det är sex.
Den fjärde dan, då?
Jag vill ha tarmcancer.
Flickan hade lästpå.
Nej. Nej. Jag vill ha tarmcancer.
Tycker du också bäst om den?
- Försökte du lura mig?
- Du, vi delar på tarmcancer.
Du tar första och tredje söndagen.
Kör till.
Nu ses vi väl inte mer, då.
Vi gör ingen stor grej av det.
Nej, det här kan väl vara lagom, då?
Du, Marla!
Marla!
Vi kanske borde byta telefonnummer.
Borde vi?
- Vi kanske vill byta kväll.
- Okej.
Det varsåjag träffade Marla Singer.
Marlas filosofi varatt
hon kunde dö närsom helst.
Det tråkiga var, sa hon,
att hon inte dog.
Det står inget namn!
Vad heter du? Cornelius? Rupert?
Travis? Eller nåt annat av de
olika namnen som du har varje kväll?
Man vaknarpå SeaTac flygplats.
San Francisco. Los Angeles.
Man vaknarpå O"Hare flygplats.
Dallas/Fort Worth.
Baltimore/Washington.
Stillahavstid. Centraltid.
Man vinner ellerförlorar en timme.
Incheckningen för ertflyg
börjar inte förrän om två timmar, sir.
Det härär dittliv,
och det tarslut en minuti taget.
Man vaknarpå Air Harborlnternational.
Om man vaknari en annan tid,
på en annan plats,
kan man då vakna som en annan person?
Vart man än reser,
är alltiminiatyr.
Portionsförpackningar
av socker och grädde.
Portionsförpackning avsmör.
Mikrovågad gourmetmat
i engångsförpackning.
Kombiflaska medschampo och balsam.
Varuprovsförpackning medmunvatten.
Små minitvålar.
Folk man träffarpå flyget...
är portionsförpackade engångsvänner.
Mellan start och landning
har vi vår tid tillsammans.
Det ärallt vi får.
Välkommen!
I ett tillräckligtlångtperspektiv,
blir överlevnadstaletnoll.
Jag varansvarig föråterkallande av
bilar. Jag hade en formelattgå efter.
Bebisen for rakt igenom vindrutan.
En nybil tillverkadavmin
firma körs i ungefär 90 km/tim.
Då låsersig bakre differentialen.
Tonåringens tandställning
har sattfastsig runtaskkoppen.
Det skulle vara en fin antirökannons.
Bilen kraschar och
brinner upp medalla kvari.
Nå, bör vi återkalla?
Pappan måste ha varit enorm.
Titta hur fettet har bränt fast i sätet.
Och polyesterskjortan.
Modern konst.
Tag antaletfordon ute på vägarna, A.
Multiplicera detmedsannolikheten
att differentialen låsersig, B.
Multiplicera resultatetmed det
genomsnittliga förlikningsbeloppet, C.
A gångerB gånger C
är lika med X.
Om X är mindre än kostnaden
för ett återkallande,
återkallar vi inte.
Händer det många såna här olyckor?
Du skulle inte tro mig.
Vilken biltillverkare jobbar du åt?
En av de större.
Varje gång som planetlutade
för snävt vidstart ellerlandning
badjag att detskulle krascha
eller kollidera iluften.
Vad som helst.
Man får ut tre gångerså mycketpå
livförsäkringen om man dörpå tjänsteresa.
"Om ni har placerats vid en nödutgång
och känner att ni inte kan
eller vill utföra de åtgärder
som beskrivs i säkerhetsbroschyren, var
vänlig be kabinpersonalen om en ny plats."
Det är ett stort ansvar.
Vill du byta plats?
Nej. Jag tror inte jag är
rätt man för den uppgiften.
En utrymning på 10 000 meter.
En bedräglig säkerhet.
Ja. Så är det nog.
Vet du varför det finns
syrgasmaskar på planen?
- Så man ska kunna andas.
- Man blir hög av syrgas.
I en nödsituation
tar man enorma panikandetag.
Plötsligt får man en lyckokänsla,
och man blir foglig.
Man accepterar sitt öde.
Du ser här.
Nödlandning över vatten i 1000km/h.
Uttryckslösa ansikten.
Lugna som heliga kor.
Det var...
Det var en intressant teori.
- Vad gör du?
- Vad menar du?
Vad jobbar du med?
Hur så? Så du kan
låtsas vara intresserad?
Okej.
Du har en sorts sjuk
hopplöshet i ditt skratt.
Vi har exakt likadana portföljer.
Tvål.
- Ursäkta?
- Jag tillverkar och säljer tvål.
Civilisationens måttstock.
Det varsåjag träffade...
Tyler Durden.
Visste du, att om man blandar bensin och
fryst apelsinjuice, kan man göra ***?
- Nej, det visste jag inte. Kan man det?
- Ja, det kan man.
Man kan göra alla slags sprängmedel
av vanliga saker man har hemma.
- Kan man?
- Om man vill.
Tyler, du är absolut den mest intressanta
engångsförpackade vän som jag har träffat.
- Allt på planet ärju engångsförpackat...
- Jaha, nu förstårjag. Smart.
Tack.
Hur funkar det för dig?
- Vilket då?
- Att vara smart?
Kanonbra.
Fortsätt med det, då. Verkligen.
En etikettsfråga.
När jag går förbi, skajag då
vända arslet eller skrevet mot dig?
Hurjag kom attbo med Tylerär...
Flygbolagen harbestämmelser
om vibrerande bagage.
- Tickade den?
- Kastarna vet att bomber inte tickar.
- Ursäkta, kastarna?
- Bagagehanterarna.
Men när en väska vibrerar,
måste kastarna tillkalla polis.
- Och min väska vibrerade?
- Nio gånger av tio
är det en rakapparat.
Men... nån gång ibland...
är det en massagestav.
Bolagets policy är att aldrig antyda att
nån äger massagestaven om det är en sån.
Vi måste använda obestämd artikel,
en massagestav, aldrig...
er massagestav.
Jag äger ingen...
Jag hade allti väskan.
Mina CK-skjortor.
Mina DKNY-skor. Mina AX-slipsar.
Skit samma.
Hallå där! Det är min bil!
Jag bodde i en
insatslägenhet på 15:e våningen
i ettarkivskåp föränkor och yuppies.
Väggarna varavsolidbetong.
Det är viktigtattha tjock betong
om grannen intill tittar
på frågeprogram på högsta volym.
Eller när en *** bråte
som förr var ens personliga ägodelar
åker utgenom fönstren
och brinnande seglar utinatten.
Det är välsåntsom händer.
Det finns... ingenting där uppe.
Ni får inte gå in i lägenheten.
Polisens order.
Har ni nån ni kan ringa?
Så pinsamt.
Ett helthushåll fullt
av delikatesser och ingen mat.
Polisen talade om förmig senare att
pilotlågan på spisen kunde ha slocknat
så att en liten ström gas läckte ut.
Gasen hade kanske fyllthela lägenheten,
160 kvadratmedhögti tak,
flera dagaristräck.
Sedan hade kanske kompressorn
i kylskåpetslagitpå.
Jaha?
Jag hör dig andas...
Om du frågarmig nu, kanjag inte
säga varförjag ringde till honom.
- Hallå?
- Vem är det?
- Tyler?
- Vem är det?
Vi träffades... vi träffades på flyget.
Vi hade likadana portföljer.
Killen som var så smart?
Ja, visstja.
Jag ringde för en sekund sedan.
Det var ingen som svarade.
Jag står i en telefonkiosk.
Jag slog det uppringande numret.
Jag svararaldrig i telefon.
Vad vill du?
Jo.
Du kommer inte att tro det här.
Ja, det kunde ju vara värre.
En kvinna kunde ha skurit av dig pitten
medan du sov och kastat den ur en bil.
Det ärju det, förstås. Jag vet inte.
När man köper möbler
så tänker man, det var det, det.
Det här är den sista soffan jag behöver.
Vad som än händer,
är det där med soffor avklarat.
Jag hade allt.
Jag hade en hyfsad stereo.
En garderob som började bli presentabel.
Nu var det nästan komplett.
- Skit. Nu är allt borta.
- Allt är borta.
Allt är borta.
Vet du vad ett dunbolster är?
- Ett täcke.
- En filt.
En filt. Varför ska killar
som vi veta vad ett dunbolster är?
Är det nödvändigt för vår överlevnad
i betydelsen jägare och samlare?
Nej.
Vad är vi då?
Jag vet inte. Konsumenter.
Precis. Vi är konsumenter.
Vi är biprodukter
av ett livsstilstänkande.
Mord, brott, fattigdom.
Det berör mig inte.
Vad som berör mig är kändistidningar,
TV med 500 kanaler,
nån kändis namn på underkläderna.
Rogain.
***. Olestra.
- Martha Stewarts heminredning.
- Skit i Martha Stewart.
Hon polerar mässingshandtagen på
Titanic. Och så sjunker alltihop.
Så skit i dina soffgrupper
och ditt grönrandiga tyg Strinne.
Jag tycker inte det ska bli komplett.
Jag tycker inte man ska vara perfekt.
Jag tycker bara man ska utvecklas.
Ta det som det blir.
Men det ärju barajag,
och jag kan ha fel.
Det kanske är en riktig tragedi.
Det är bara prylar. Inte en tragedi...
Du förlorade en *** praktiska
lösningar för modernt boende.
Ja. Du har rätt.
Nej, jag röker inte.
Jag får antagligen
ut det på försäkringen, så...
Vad då?
Prylar som man äger kommer
snart att äga en själv.
Gör vad du vill.
Klockan är mycket.
- Tack för ölen.
- Varsågod.
Jag ska väl leta reda på ett hotell.
- Jaså!
- Vad?
Vad då?
- Ett hotell?
- Ja.
- Fråga då.
- Vad snackar du om?
Herregud. Tre stora öl,
och du vågar inte fråga.
Vad då?
Du ringde till mig för att
du behövde nånstans att bo.
- Å, nej, nej.
- Jo, det gjorde du. Fråga då.
Skippa förspelet och fråga, då.
Skulle det inte ställa till besvär?
Är det så besvärligt att fråga?
- Fårjag bo hos dig?
- Ja.
Tack.
- Kan du göra mig en tjänst?
- Ja, visst.
Jag vill att du ska
slå mig så hårt du kan.
Vad då?
Jag vill att du ska
slå mig så hårt du kan.
Jag måste berätta lite om TylerDurden.
Tyler varnattmänniska.
När vi andra sov, då arbetade han.
Han hade ett deltidsjobb
som biografmaskinist.
En film kommer inte på en enda
stor rulle. Den kommer på flera.
Någon måste byta projektor precis
när en rulle slutar och nästa börjar.
Man kan se små prickar högst
uppe i högra hörnet på duken.
I branschen kallar
man dem cigarettmärken.
Då vet man att man ska byta.
Man byter projektor, filmen
fortsätter och publiken märker ingenting.
Varför skulle nån
vilja ha ett sånt skitjobb?
För att det erbjuder
vissa intressanta möjligheter.
Som till exempel att klippa in
en porrsekvens i en familjefilm.
Så när den uppkäftiga katten och den
modiga hunden med kändisrösterna träffas,
då kunde man se en glimt
av Tylers bidrag till filmen.
Ingen visste att de såg nåt,
men det gjorde de.
En fin stor kuk.
Inte ens en kolibri kunde
avslöja vad Tyler höll på med.
Ibland arbetade Tyler också på banketter
som servitör på eleganta Pressman hotell.
Han var restaurangernas gerillasoldat.
Titta inte.
Jag kan inte pissa när du tittar.
Han inte bara kryddade hummersoppan,
han fes i marängerna,
och vad han gjorde i
champinjonsoppan,...
Berätta då.
Ni fattar nog.
- Du vill alltså attjag ska slå dig?
- Ja. Den tjänsten kan du väl göra mig.
- Varför det?
- Jag har aldrig slagits. Och du då?
- Nej. Man det är väl bara bra.
- Då känner man inte sig själv!
Jag vill inte dö utan ärr.
- Kom igen. Slå mig innan jag ångrar mig.
- Herregud. Det är vansinne.
Gör nåt vansinnigt då! Sätt fart då.
- Jag är inte säker på det här.
- Inte jag heller.
Vad gör det? Det är ingen som ser.
Så vem bryr sig?
Det är idiotiskt.
Du vill alltså attjag ska slå dig?!
Precis.
- Var? I ansiktet?
- Överraska mig.
Det här är såjävla idiotiskt.
Satans svin!
Han slog mig på örat!
- Å, herregud, förlåt.
- Å, jävlar!
- Varför på örat?
- Jag missade.
Nej, det var perfekt.
Det är lugnt.
Det gör ont som fan.
Precis.
Slå mig igen.
Nej, nu ska du slå mig. Kom igen!
Det här måste vi göra om.
- Var har du bilen?
- Vilken bil?
Jag vetinte hur Tyler
hade fått tag i dethuset,
men han sa atthan hade bott där ettår.
Det såg utsom ettrivningshus.
De flesta fönstren varigensatta.
Det fanns ingetlås på framdörren från när
polisen ellernån hade slagitin den.
Trapporna varfärdiga attrasa.
Jag vetinte om han ägde det
eller om han bara hade flyttatin i det.
Ingetdera skulle förvåna mig.
Jaha. Här får du bo.
Här borjag. Där är toaletten. Okej?
Ja, tack.
Vilket skithål.
Ingenting funkade.
Om man vredpå en lampa
slocknade en annan nånstans ihuset.
Det fanns inga grannar.
Bara lagerlokaler och ettpappersbruk.
Röken därifrån luktade skit.
Som ströetibotten på en hamsterbur.
Vad har vi här, då?
- Tjäna, grabbar.
- Tjäna.
Varje gång detregnade
måste vi stänga avströmmen.
Efter en månadsaknadejag inte TV:n.
Jag brydde mig inte ens om
att kylskåpet varfisljummet.
Är det min tur nu?
Okej.
Lossa på slipsen.
På natten var Tyler ochjag
ensamma en kilometeråtalla håll.
Regnet droppade nergenom
taket och utefterlampfästena.
Allt trä svällde och krympte.
Överallt fanns detrostiga spikar
som man revsönderarmbågarna på.
Han som bodde här
förut var en enstöring.
Vad läser du?
Lyssna här. Det är en artikel
skriven av ett kroppsorgan i jagform.
"Jag är Jacks förlängda märg.
Utan mig,
skulle inte Jack kunna
reglera hjärtslagen eller andningen."
Det är en hel serie såna här.
"Jag är Jills bröstvårtor."
- "Jag är Jacks tjocktarm."
- "Jag får cancer. Jag dödar Jack."
Efter ettslagsmål
var alltannatpå så låg volym.
Va?
- Man kunde klara allting.
- Har du gjort färdigt rapporterna?
Om du fick slåss med vem som helst,
vem skulle du välja då?
Jag skulle nog välja min chef, trorjag.
Skulle du?
- Ja, hur så? Vem skulle du välja?
- Jag skulle välja min farsa.
Jag känner inte min farsa.
Jag menar, jag vet vem han är, men...
Han stack närjag var sex år.
Gifte om sig och fick nya ungar.
Det gjorde han vart sjätte år.
- Han byter stad och får en ny familj.
- Han sätter upp filialer, då!
Min farsa gick aldrig på gymnasiet.
- Så det var viktigt attjag gjorde det.
- Det låter bekant.
Så jag tog studenten. Sen ringde jag och
frågade, "Pappa, vad skajag göra nu?"
- Och han sa, "Skaffajobb."
- Samma här.
Nu ärjag 25.
Det kanske är dags att ringa igen.
" Pappa, vad skajag göra nu?"
Han säger, "Jag vet inte. Gift dig."
Du kan inte gifta dig.
Jag är en 30-årig liten pojke.
Vi är en generation män
uppfostrade av kvinnor.
Jag undrar om ytterligare en kvinna
verkligen är lösningen för oss.
I veckorna levde vi som
ett strävsamtgammaltpar.
Men på lördagskvällen bröt detloss.
Vi insåg så småningom
att vi inte var ensamma.
Förr närjag kom hem arg eller deppad,
brukadejag bara städa lägenheten.
Jag polerade mina skandinaviska möbler.
Jag borde välha börjatleta efter en
ny lägenhet ellerbråka om försäkringen.
Jag borde välsörja överalla
fina sakersom hade brunnit upp.
Men detgjordejag inte.
Syftet med att koppla upp kontoret
är att göra arbetet mer effektivt.
På måndagmornarna kunde
jag bara tänka på nästa vecka.
Kan jag få ikonen i blåklintsblått?
Ja visst.
Effektivitet är
första prioritet, gott folk.
För ineffektivitet är en tjuv.
Jag visade det för killen där.
Du gillade det, eller hur?
Man kan svälja en halvliter
blod innan man börjarmå illa.
Alla kunde se det,
bara de visste var de skulle titta.
Tyler ochjag bara gjorde detsynligt.
Alla hade detsom på tungan.
Tyler ochjag bara gav det ettnamn.
Kom igen, nu måste ni gå hem!
Stäng av jukeboxen. Lås bakdörren.
Varje vecka läste Tyler upp
reglerna som han ochjag bestämde.
Mina herrar!
Välkomna till Fight Club.
Fight Clubs första regel är:
Prata inte om Fight Club.
Fight Clubs andra regel är:
Prata inte om Fight Club.
Fight Clubs tredje regel är:
Om nån ropar sluta,
blir skadad eller tuppar av,
så är slagsmålet ***. Fjärde regeln:
Bara två killar i ett slagsmål.
Femte regeln:
Ett slagsmål i taget.
Sjätte regel: lnga skjortor. Inga skor.
Sjunde regeln:
Slagsmålen fortsätter så länge de måste.
Och åttonde och sista regeln:
Om det här är er första kväll på Fight Club,
måste ni slåss.
En kille påjobbet, Ricky,
kom aldrig ihåg om man hade beställt
pennor medblått ellersvartbläck.
Men han höll uti tio minuter
när han mosade en servitörfrån
kvarterets lunchrestaurang.
Ibland kunde man bara höra de hårda,
dämpade slagen uppblandade medrop.
Eller de halvkvävda skriket
när någon spydde utblod...
Sluta!
Ingenstans kände man så
starkt attman levde som här.
Men Fight Club existerade bara
från att den öppnade tills den stängde.
Även omjag skulle kunna säga
till nån atthan hade slagits bra,
skulle detinte vara
samma killejag talade med.
Den man variFight Club
var inte den man var utanför.
De som kom ditförförsta gången hade
arslen mjuka och ömtåliga som kakdegar.
Efter några veckor
var de som skurna i trä.
Om du kunde få slåss med en kändis,
vilken skulle du välja då?
- Levande eller död?
- Vilket som. Vem skulle vara tuff nog?
Hemingway. Du då?
Jag vill slåss med William Shatner.
Vi började se annorlunda på detmesta.
Vart vi än gick,
gjorde vi en bedömning av vad vi såg.
Jag tyckte synd om
killar som gickpå gym,
och försökte se utsom Calvin Klein
eller Tommy Hilfiger sa att de skulle.
Är det så som en man ser ut?
Självförbättring är samma sak som onani.
Självdestruktion däremot...
Ursäkta mig.
På Fight Club handlade det
inte om att vinna ellerförlora.
Det handlade inte om ord.
Det hysteriska skriken
var tungomålstalande,
Lika som i pingstkyrkan.
- Räcker det?
- Sluta!
När slagsmålet var över,
var detingetsom hade avgjorts.
Men ingenting betydde nånting.
Kanon.
Efteråt kände vi oss frälsta.
Samma sak om en vecka?
Om en må***?!
Irving, du kommer in här i mitten.
Du den nya, du också.
Ibland fick Tyler täcka upp för mig.
Han trillade nerför en trappa.
Jag trillade nerför en trappa.
Fight Club gjorde attman måste ha
håret kort och klippa naglarna ofta.
Okej. Nån historisk gestalt, då.
Då skulle jag välja Gandhi.
Bra svar.
- Du då?
- Lincoln.
Lincoln?
Lång kille, bra räckvidd. Magra killar
slåss tills det blir slarvsylta av dem.
Jävlar!
Till och med Mona Lisa faller sönder.
Hallå?
Var har du varit de häråtta veckorna?
Marla?
- Hur hittade du mig?
- Du hade gett etthänvisningsnummer.
Jag har inte sett dig på nåt möte.
Vi deladeju upp dem. Det varju
det vi kom överens om, kommer du ihåg?
Ja, men du har inte gått på dina.
- Hur vet du det?
- Jag fuskade.
Jag har hittat en ny.
- Har du?
- Den är bara för män.
Som den där testikelgruppen?
Du, du ringer lite olämpligt.
Jag har gått på en grupp för skuldsatta.
- De mår verkligen dåligt...
- Jag är på väg ut.
Jag med. Jag har
magen full av sömnmedel.
Jag tog vad som var kvar i burken.
Det kanske var för mycket.
Tänk erMarla Singerkasta
sig omkring isin sjabbiga lägenhet.
Det här är inget riktigt självmordsförsök.
Det är antagligen bara ett rop på hjälp.
Detta kunde pågå i timmar.
Så du stannar hemma i kväll, då?
Vill du höra mig beskriva döden?
Vill du stanna iluren och få reda
på om min ande kan prata i telefon?
Har du hörtnån dödsrossling förut?
Tylers dörr varstängd. Jag hade varit
här i två månader, och det varförsta gången.
Du kan inte tro vad jag drömde i natt.
Jag kan knappt tro nånting om inatt.
Vad gör du här?
Va?
Det här är mitt hem.
Vad gör du här?
Dra åt helvete!
Du harjävligt sjuka kompisar!
Fast viga.
Vilken jävla brud.
Jag kom hem igår kväll. Luren var av.
Gissa vem som var i telefon?
Jag förstodalltihop
innan han hade berättat.
Har du hörtnån dödsrossling förut?
Tror du den lever upp till sitt namn?
Eller blir detbara en dödsharkling?
Förbered erför utrymning avsjälen.
Tio,
nio,... åtta,...
Hur kunde Tyler, avalla människor,
tycka att det varsynd
att Marla Singerskulle dö?
..fem,
fyra...
Vänta.
Du kom snabbt.
Ringde jag efter dig?
Madrassen är klädd med hal plast.
Å, bry dig inte om den där.
Den utgör inget hot mot dig.
Å, jävlar!
Nån har ringt snuten.
- Var är 513?
- Längst bort.
Hon som bodde där
var en så trevlig, rar flicka.
Hon förlorade tron på sig själv.
- Miss Singer, låt oss hjälpa er!
- Hon är ett monster!
- Ni har alla skäl till att leva.
- Hon är en smittsam mänsklig sophög!
- Miss Singer!
- Lycka till med att rädda henne!
Om jag somnar,
är det *** med mig.
Du måste hålla mig vaken
hela natten.
Helt jävla otroligt.
Han hade tydligen
lyckats hålla henne vaken.
- Du vet, för du harju knullat henne.
- Nej, det harjag inte.
- Aldrig?
- Nej.
Du är väl inte kär i henne?
Nej! Herregud, inte alls.
Jag ärJacks ursinniga gallgång.
Är det säkert? Du kan säga det till mig.
Tro mig, det är säkert.
- Sikta mothuvetpå mig och tryck av.
- Det är bra.
Hon är en tiger som låtsas
att hon är en tamkatt. Håll dig undan.
Alla sjuka saker som kom från hennes
mun, jag har aldrig hört nåt liknande!
Herregud.
Jag har inte blivit knullad så
här sen jag gick på mellanstadiet.
Konstigt attinte Tylergillade det.
Härom kvällen satthan och klippte
in bilderpå könsorgan iAskungen.
Marla behöver inte en älskare,
bara en socialassistent.
Och så behöver hon tvätta sig.
Det här är inte kärlek, bara tidsfördriv.
Först trängde hon sig in
i mina stödgrupper, och sen imitthem.
Du. Sitt ner.
Hör på här.
Du får inte prata med henne om mig.
Varför skulle jag...
Om du säger nåt om mig till henne eller
till nån annan,... då är det *** med oss.
- Lova mig nu. Lovar du?
- Okej.
- Ja, jag lovar.
- Lovar du?
- Jag harju sagt, jag lovar. Vad...
- Nu har du lovar tre gånger.
Omjag bara hade offratnågra minuter
på attåka och se Marla Singer dö,
skulle ingenting av dethärha hänt.
Hårdare, ja! Ja, hårdare, hårdare!
Jag kunde ha flyttat till ettannatrum.
På tredje våningen,
därjag välinte skulle ha hört dem.
Men detgjordejag inte.
- Vad gör du?
- Jag skulle just gå och lägga mig.
Vill du ta över?
- Nej. Nej, tack.
- Jag hittade en cigarett.
- Vem pratade du med?
- Håll käften.
Jag blev ettlugnt centrum i världen.
Jag varzenmästaren.
ARBETSBIN KAN LEVA
DRÖNARE KAN FLYGA BORT
Jag skrevsmå haikudikter.
Jag e-postade dem till alla.
Är det där ditt blod?
Lite av det, ja.
Du får inte röka här inne.
Tag ledigt resten av dagen.
Kom tillbaka på måndag med rena kläder.
Ta dig i kragen.
Alla jag träffade på
verkade vara vresiga.
"Ja, de härskadorna ärfrån slagsmål. "
"Ja, jag trivs med det. "
"Jag är upplyst. "
Man lämnarsittbekväma livilägenhet,
man lämnarsina världsliga tillhörigheter
och flyttar till ettrisigthus
vid soptippen förgiftigtavfall,
och så måste man komma hem till dethär.
- Hallå.
- Stern, mordbrandsavdelningen.
Vi har vissa nya uppgifter om
vad som hände i erlägenhet.
Jaha.
Jag vet inte om ni känner till att
någon hade sprejat freon i dörrlåset.
Sen hade cylindern slagits
sönder med en mejsel.
Nej, det kände jag inte till.
Jag ärJacks kallsvett.
Låter det underligt?
Ja, detlåter väldigt underligt.
Väldigt underligt.
- Dynamiten...
- Dynamiten?
..lämnade en rest av ammoniumoxalat
och kaliumperklorid.
- Förstårni vad detinnebär?
- Nej, vad innebär det?
Det innebär att det var hemgjort.
Förlåt. Det här kommer
som en chock för mig, sir.
Den som placerade ut dynamiten kunde ha
släckt pilotlågan flera dagar i förväg.
- Gasen varbara en detonator.
- Vem skulle vilja göra det?
- Detärjag som ställerfrågorna.
- Säg som det är.
Tala om att befriaren som förstörde dina
tillhörigheter gav dig nya perspektiv.
Ursäkta. Ärni där?
Jag lyssnar.
Jag har bara svårt att smälta den här.
Har ni nyligen blivit ovän med någon
som har tillgång till hemgjord dynamit?
- Ovän?
- Ta avstånd från civilisationen,
särskilt materiella ägodelar.
- Dethärärallvarligt.
- Ja, jag vet att det är allvarligt.
- Jag menar det.
- Ja, det är mycket allvarligt.
Ingen tar det här mer allvarligt än jag.
Den där lägenheten var mitt liv,
faktiskt.
Jag älskade varje
liten möbel i lägenheten.
Det varinte bara en
*** prylarsom förstördes.
- Det varjag!
- Jag vill tacka Akademin.
- Ringdejag olägligt?
- Tala om att det var du som gjorde det!
Tala om att det var du som sprängde skiten
i luften! Det ärju det han vill höra.
- Ärnikvar?
- Vänta. Säger ni attjag är misstänkt?
Nej. Men jag kan behöva tala med er,
så ni får meddela mig om ni åker bort.
- Okej?
- Okej.
Utom när de knullade var Tyler
och Marla aldrig isamma rum.
Det varsamma sak med
mina föräldrariflera år.
Kondomen är för vår generation
det som skon var för Askungen.
Man tar på den när man möter en främling.
Man... dansar hela natten.
Sen kastar man bort den.
Kondomen, menarjag. Inte främlingen.
Va?
Jag köpte den här klänningen
i en andrahandsaffär för 1 dollar.
Den är den värd.
Det är en brudtärneklänning.
Någon älskade den intensivt
en dag.
Sen slängde hon bort den.
Som en julgran.
Först så speciell.
Sen...
sen ligger den vid vägkanten.
Det är fortfarande glitter på den.
Som ett sexbrottsoffer.
Med trosorna ut-och-in.
- Bunden med isoleringstejp.
- Du passar i den.
Du får låna den nån gång.
Gör dig av med henne.
- Va? Du får göra dig av med henne!
- Dra inte in mig.
Nu ärjag sexårigen och fårgå med
meddelanden mellan mamma och pappa.
- Jag tycker det är dags att du flyttar.
- Oroa dig inte, jag är på väg ut.
- Vi uppskattar dina små besök.
- Ni är så sjuka, jag hänger inte med.
Jag måste dra.
Tack. Hej då.
Jag måste hoppa av karusellen.
Hoppa av, måste hoppa av...
Hoppa av...
Småungar!
Varför kastar du bort tid på henne?
En sak får man i alla
fall säga om Marla.
Hon försöker åtminstone nå botten.
Gör inte jag det, då?
Du blir ingen kyckling bara för att
du har stuckit upp fjädrar i arslet.
Vad ska vi göra i kväll, då?
I kväll... ska vi göra tvål.
Jaså?
För att göra tvål
måste vi först koka fett.
Saltbalansen måste vara den rätta,
så det bästa fettet till
tvål kommer från människan.
- Vänta, vad är det här för ett ställe?
- En fettsugningsklinik.
Nu har vi tur!
Det rikaste, krämigaste fettet i världen.
De här har verkligen smort kråset!
Nej! Dra inte i den, dra inte i den!
- Å, herregud!
- Få hit en till.
När fettet smälter,
flyter talgen upp till ytan.
Som i scouterna.
- Jag kan inte tänka mig dig som scout.
- Fortsätt röra.
När talgen hårdnar skummar
man av ett lager glycerin.
Man tillsätter salpetersyra,
och då får man nitroglycerin.
Sen tillsätter man natriumnitrat
och sågspån, och då får man dynamit.
Ja, med tillräckligt med tvål kan man
spränga nästan vad som helst i luften.
Tyler varfull avnyttig information.
Folk märkte att kläderna blev renare om
de hade tvättats på en viss plats i floden.
- Vet du varför?
- Nej.
För länge sen hade man offrat
människor i bergen ovanför den här floden.
Kropparna hade brunnit. Det rann vatten
genom askan, så att det bildades lut.
Det här är lut.
Den viktiga ingrediensen.
När luten blandades med det smälta
kroppsfettet, blev det en vit tvållösning.
Får jag se din hand?
Vad är det här?
Det är en kemisk brännskada.
Det gör ondare än andra
brännsår och det blir ett ärr.
Meditation funkade på cancer,
det kanske funkarnu också.
- Stäng inte ute smärtan.
- Herregud!
Den första tvålen gjordes av hjältars aska,
precis som den första apan i rymden.
Utan smärta, utan offer,
skulle vi inte ha nånting.
Jag försökte attinte tänka
på uttrycketattsveda kött.
Sluta! Det här är din smärta,
det här är din brända hand.
Jag går till min grotta och
försöker hitta mitt kraftdjur.
Nej! Gör inte som de där
döende människorna! Kom igen!
- Jag förstår vad du menar!
- Nej! Vad du erfar är en första aning.
Det här är det största ögonblicket
i ditt liv, och du försöker smita!
Det görjag inte!
Håll käften!
Våra farsor var vår bild av Gud.
Om våra farsor svek oss,
vad säger det oss om Gud?
Hör här. Du måste tänka dig
möjligheten att Gud inte tycker om dig.
Han ville aldrig ha dig.
Antagligen hatar han dig.
Det är inte det värsta som kan hända.
Vi behöver inte honom!
- Jag håller med!
- Skit i fördömelsen och frälsningen.
Är vi Guds oönskade barn? Än sen då!
- Jag måste ha vatten!
- Du kan ta vatten och göra det värre...
- Eller vinäger för att neutralisera det.
- Släpp mig!
Först måste du ge upp.
Först måste du veta, inte frukta,
att du en gång kommer att dö.
Du vet inte hur det känns!
Inte förrän vi har förlorat
allt är vi fria att göra allt.
Okej.
Grattis.
Du är ett steg närmre botten.
Tyler sålde tvålarna till
varuhusen för20 dollarstyck.
Gud vethurmycket de tog för dem.
- Det här är den bästa tvålen.
- Tack, Susan.
Det varsuveränt.
Rika kvinnor fick köpa
tillbaka sitt egetfeta arsle.
Han hade den gula slipsen på sig.
Jag hade inte slips påjobbetlängre.
"Fight Clubs första regel
är att aldrig tala om Fight Club."
Nu soverjag nästan igen. Jag måste ha
glömt kvar den ikopieringsmaskinen.
"Andra regeln..." Är det här ditt?
Föreställ dig att du ärjag.
Fatta ett chefsbeslut.
Du hittar det här. Vad gör du?
Ja, jag ska säga dig,
att jag skulle vara väldigt
försiktig med vem jag talade om det här.
För den som skrev det där är farlig.
Och den välskräddade prydlige
psykopaten skulle plötsligt kunna bli galen
och sen gå omkring från rum till rum här
med en Armalite AR10
gasdriven halvautomatisk karbin,
och skjuta salva efter salva
i kolleger och arbetskamrater.
Det kan vara nån du har känt i flera år.
Någon som står dig mycket mycket nära.
Tylers ord kom ut ur min mun.
Och jag som var en så fin pojke.
Eller också skulle du kanske inte
komma till mig med allt skit du hittar.
- Avdelningen för återkallande.
- Jag kommer att bli av med brösten.
Kan du ursäkta mig?
Jag måste ta det här.
- Vad menar du?
- Du ska känna om jag har knöl i bröstet.
- Åk till sjukhuset.
- Jag kan inte ge ut pengar på läkare.
Jag vet inte, Marla.
Snälla du.
Hon ringde inte Tyler. Jag ärneutral.
Vad bra. Du kommer med mat
till Mrs Haniver and Mrs Raines.
Var är de?
Tyvärr har de dött. Men jag lever,
och jag är fattig. Vill du ha?
- Nej, nej.
- Jag har en till dig.
Tack för att du tänkte på mig.
Vad har du gjort med handen?
Ingenting.
Där?
- Känner du nånting?
- Nej.
Du måste känna efter riktigt.
Ja, jag är ganska säker.
Känner du ingenting?
Nej, ingenting.
Ja, det var väl för väl, då. Tack.
- Det var inget.
- Jag önskarjag kunde återgälda tjänsten.
Män får inte bröstcancer i min familj.
- Jag skulle kunna kolla din prostata.
- Jag tror det är bra ändå.
Ja, tack i alla fall.
- Är vi klara?
- Ja, vi är klara.
Vi ses... väl.
Cornelius?
Cornelius!
Det ärjag! Bob!
Hej, Bob.
- Vi trodde du var död.
- Nej, nej. Jag lever fortfarande.
- Hur mår du, Bob?
- Bättre än nånsin.
- Jaså? Är du med i gruppen fortfarande?
- Nej, nej.
- Jag har nånting mycket bättre nu.
- Jaså, vad är det?
Ja...
Den första regeln är,
att man inte får prata om det.
Och den andra regeln är...
att man inte får prata om det.
- Och den tredje regeln är...
- Bob, Bob. Jag är medlem.
Titta mig i ansiktet, Bob.
Så jävla... såjävla otroligt.
- Jag har aldrig sett dig där.
- Jag går tisdagar och torsdagar.
- Jag går lördagar.
- Grattis.
Ja, till oss båda, eller hur?
Har du hört om killen
som hittade på det?
- Ja, han är faktiskt...
- Man hör både det ena och det andra.
De säger att han är född på mentalsjukhus
och att han bara sover en timme per natt.
Det är en stor man.
Känner du till Tyler Durden?
Jag skadade dig väl inte?
Jo, det gjorde du faktiskt.
Tack för det här.
Tack, tack, tack.
Fight Club.
Det varmin och Tylers gåva.
Vår gåva till världen.
Jag ser mig omkring,
och jag ser många nya ansikten.
Tyst!
Det betyder att många har brutit
mot klubbens två första regler.
Jag ser i Fight Club de starkaste
och smartaste män som nånsin har levat.
Jag ser alla de här möjligheterna.
Jag ser hur de kastas bort.
För fan, en hel
generation som jobbar på mack.
Serverar.
Är på kontor.
Reklamen har fått oss attjaga
efter bilar och märkeskläder
och tajobb vi hatar,
så vi kan köpa skit som vi inte behöver.
Vi är mellangenerationen i historien.
Inget syfte, ingen plats.
Vi har inget världskrig.
Ingen stor ekonomisk kris.
Vårt krig är ett andligt krig.
Vår kris är våra liv.
Vi har blivit lurade av TV att tro
att vi ska bli miljonärer,
filmstjärnor och rockartister.
Men det blir vi inte.
Vi lär oss det så sakteliga.
Och vi blir väldigt, väldigt ledsna.
Ja!
Första regeln i Fight Club
är att inte prata...
Vem är ni?
- Vem jag är?
- Ja.
Det sitter en skylt på framdörren,
där det står Lou"s Tavern.
Det ärjag som är Lou.
Vilka i helvete är ni?
Tyler Durden.
Vem har sagt att ni får vara här, erajävlar?
Vi har en överenskommelse med lrvine.
Irvine ligger hemma med brutet nyckelben.
Han äger inte det här. Det görjag.
- Hur mycket får han för det här?
- Ingenting.
- Gratis för alla.
- Är inte det fantastiskt?
Jo, det är det faktiskt.
Din jävla idiot!
- Jag vill ha ut alla härifrån nu.
- Hallå där!
Du skulle kunna gå med i klubben.
Fattade du vad jag sa precis nu?
Du och din vän.
Fattar du nu då?
Nej inte riktigt.
Jag fattar nog inte riktig än.
Okej, Okej, nu fattarjag.
Jag fattar, Jag fattar.
Skit också, nu glömde jag det.
Tillbaka! Allihop!
Backa allihop!
Å, Lou!
Kom igen!
Vi gillar det här stället.
- Det är rätt, Lou. Ut med det.
- Håll käften.
Å, ja!
Är det inte jävla kul?
Den jäveln är inte klok, sägerjag.
Otroligt.
- Du vet inte varjag har varit, Lou.
- Herregud!
Du vet inte varjag har varit!
Snälla Lou, låt oss behålla lokalen!
Ta lokalen då, för fan! Herregud!
Jag vill att du lovar mig, Lou!
Lova mig!
På min mammas ögon.
Tack, Lou.
Du också, tjockis.
Vi ses nästa vecka.
Den här veckan ska alla få läxa.
Ni ska gå ut. Ni ska gå ut och
börja slåss med en okänd person.
Ni ska börja slåss
och ni ska förlora.
Ett utmärkt val, sir.
Se upp med vad du gör, idiot! Va!
Det ärinte så lättsom detlåter.
Jävla idiot!
De flesta, alla normala,
gör alltförattslippa slåss.
Ursäkta!
Du blötte ner mig med slangen.
Det var onödigt...
Jay! Ring polisen!
Sänk slangen.
Sluta! Sluta!
Ursäkta.
Vi måste prata.
Okej.
Vad ska vi börja med?
Med din ständiga frånvaro?
Eller ditt slarviga utseende?
Det ärju snart dags för årsvärdering.
Jag är Jacks fullständiga brist på förvåning.
- Va?
- Låt oss låtsas.
Nu är du trafiksäkerhetsverket, okej?
Någon meddelar dig att det här företaget
har framsätesmonteringar
som inte klarar krocktester,
bromsbelägg som slits ut efter 100 mil,
och bränsleinsprutning som
exploderar och bränner folk levande.
Vad händer då?
Hotar du mig?
- Nej...
- Ut härifrån. Du är avskedad!
Jag har en bättre lösning.
Behåll mig som konsult.
I utbyte mot min lön
blir min uppgift att aldrig tala om vad jag vet.
Jag behöver inte ens komma till
kontoret. Jag kan jobba hemifrån.
Vem fan tror du att du är,
din galna lilla skit?
- Säkerhetsavdelningen!
- Jag ärJacks hånflinande hämnd.
Vad i helvete är det du gör?
Det gjorde ont.
Varför gör du så här?
Herregud! Nej! Sluta!
Vad håller du på med?
Å herregud, nej! Sluta!
Av någon anledning komjag att tänka
på mittförsta slagsmålmed Tyler.
Nej!
Innanför alltsom den här
mannen hade tagitförgivet,
hade det vuxitfram någonting ohyggligt.
Hör på här.
Om du ger mig lönen som jag bad om,
så behöver du aldrig se mig igen.
Då, precis i vårt finaste
ögonblick tillsammans...
Tack gode Gud!
Slå mig inte igen.
Telefon, dator,
fax, 52 veckors lön
och 48 flygbiljetter.
Nu hade vi företagssponsring.
Därför kunde Tyler ochjag ordna
Fight Club varje kväll i veckan.
Nu var detbara de två som
slogs som varFight Clubs centrum.
Ledaren kunde vandra
genom folkmassan, utimörkret.
Tyler hade blivitstämdavPressman Hotel
för urin isoppan.
Jag ärJacks förslösade liv.
Tack, sir.
Tyler hittade på nya läxor.
Han delade ut dem i förslutna kuvert.
MAN KAN ANVÄNDA GAMMAL MOTOROLJA
FÖR ATT GÖDSLA GRÄSMATTAN
- Det finns en Fight Club Delaware City.
- Ja, jag hörde det.
Det finns en i Penns Grove också.
Bob hittade faktiskt en i Newcastle.
- Var det du som startade den?
- Nej, jag trodde det var du.
Nej.
POLISEN UPPTÄCKER BAJSKATAPULT
SCENARTIST ANTASTAD
FÖRSVUNNA APOR ÅTERFUNNA RAKADE
- Vänta ett tag.
- Vad ska vi göra?
- Vänd dig om.
- Vad ska vi göra?
- Läxor.
- Vad då?
Människooffer.
- En pistol? Säg att det inte är det.
- Det är en pistol.
- Vad ska du göra?
- Vi ses på baksidan.
- Vad fan är det du gör?
- Vi ses på baksidan.
I ett tillräckligt långt perspektiv,
blir överlevnadstalet noll.
Vad är det du håller på med?
Händerna på ryggen.
Ge mig plånboken.
Raymond K Hessel.
1320 SE Banning, lägenhet A.
- En liten sjabbig källarlägenhet?
- Hur visste du det?
Skitlägenheter får bokstäver.
Raymond! Du ska dö.
Nej!
Är det där din mamma och pappa?
Nu måste de ringa till farbror tandläkarn.
För att få din tandjournal.
Vet du varför?
- Det blir ingenting kvar av ditt ansikte.
- Å, lägg av nu!
Ett utgånget studentleg.
Vad pluggade du, Raymond?
- Lite allt möjligt.
- Allt möjligt?
Var tentorna svåra?
- Jag frågade vad du läste!
- Biologi och allt möjligt.
- Varför det?
- Jag vet inte.
Vad ville du bli, Raymond K Hessel?!
Frågan, Raymond,
var vad du ville bli?
Svara honom, Raymond, för Guds skull!
- Veterinär. Veterinär.
- Djur.
- Ja. Djur och allt möjligt.
- Allt möjligt. Ja. Så långt varjag med.
- Då behöver du plugga mer.
- Jag har pluggat tillräckligt.
- Skulle du hellre vilja dö?
- Nej, snälla...
Vill du hellre dö här, på knä,
bakom en jourbutik?
Nej, snälla.
Jag behåller körkortet.
Jag ska kolla dig.
Jag vet var du bor.
Om du inte har börjat plugga
till veterinär inom sex veckor,
dör du.
Spring hem nu.
Spring, Forrest, spring!
Jag mår illa.
Tänk dig hur han känner sig.
Hör du, det där var inte roligt!
Vad fan var det där bra för?!
I morgon kommer Raymond K Hessel
att ha den bästa dagen i sitt liv.
Hans frukost smakar bättre än
någon måltid som vi nånsin har ä***.
Det hade hanju faktiskträtti.
- Kom nu.
- Han hade en plan.
Och detbörjade verka logisktpå
nåt sättsom var typisktförhonom.
Ingen rädsla. Ingetsom distraherar.
Förmågan attinte brysig om
ovidkommande saker.
Du ärinte dittjobb.
Du ärinte hurmycket
pengar du harpå banken.
Du ärinte bilen du kör omkring i.
Du ärinte innehålleti din plånbok.
Du ärinte dinajävla kakibrallor.
Du är världens värsta häftiga skit.
Snart behöver du inte se mig längre.
Du behöver inte gå.
Jag bryr mig inte.
Nej, jag menar... Det är okej.
Går du kvar i grupperna?
Ja.
Chloe är död.
Å, Chloe.
När hände det?
Bryr du dig?
Jag vet inte.
Jag har inte tänkt på det på ett tag.
Ja...
Det var det bästa hon kunde göra.
Du...
Vad får du ut av det här egentligen?
Vad då?
Jag menar, allt det här. Varför...
Blir du lycklig av det här?
Ja, nja, ibland.
Jag vet inte. Jag förstår inte.
Varför måste en svagare människa
alltid hänga sig på en starkare?
Varför är... Varför är det så?
Vad får du ut av det?
Nej... Det är inte samma sak.
Det är helt annorlunda med oss.
Oss?
Vad menar du med oss?
- Ursäkta. Hör du det där?
- Vilket då?
- Det där oväsendet. Vänta.
- Nej, vänta!
Byt inte samtalsämne!
Jag vill prata om det här.
- Ni pratar väl inte om mig?
- Nej.
- Vad?
- När du lekte doktor. Vad hände då?
- Vad snackar du om?
- Ingenting. Ingenting.
- Det trorjag inte på.
- Vad vill du?
- Titta på mig.
- Nej. Vad då?
- Vad är det här?!
- Ingenting. Inget att bry sig om.
Herregud. Vem gjorde det här?
- En person.
- Kille eller tjej?
- Bryr du dig då?
- Bryr du dig om attjag frågar?
- Lämna mig i fred.
- Du vågar inte säga det.
- Jo, det görjag. Släpp mig.
- Nej! Snacka med mig.
Släpp mig!
- Det här samtalet...
- Det här samtalet...
- ..är över.
- ..är över.
Jag kan visst aldrig få rätt mot dig.
Det här börjar kännas lite gammalt!
Vad är... Vad är det här?
Vad tror du?
Men vad har vi för
användning av våningssängar?
Du!
För ung.
Tyvärr.
Vad är det här?
Om sökanden är ung,
ska du säga att han är för ung.
- Om han är gammal, säger du för gammal.
- Sökande?
Om sökanden väntar tre dygn
utan mat eller tak över huvudet
får han komma in och börja utbildningen.
Utbildning till vad då?
Tror du det här är en lek?
Du är för ung för att få utbildning här.
Punkt och ***.
Sluta kasta bort din tid.
Dra åt helvete.
Dåliga nyheter, min vän.
Det blir inte nåt.
Jag är ledsen om det blev nåt missförstånd.
Det är inte världens undergång.
Gå... gå din väg.
Gå.
Du är på privat område och
jag måste skicka efter polisen.
Titta inte på mig!
Du kommer aldrig in i huset!
Aldrig. Stick iväg från min trappa nu!
Stick iväg!
Förr eller senare blev vi allihop
som Tyler ville att vi skulle bli.
Jag ska gå in och hämta en skovel.
- Har du två svarta skjortor?
- Ja, sir.
- Två par svarta byxor?
- Ja, sir.
- Ett par svarta kängor? Svarta sockor?
- Ja, sir.
- En svartjacka.
- Ja, sir.
- 300 dollar till din begravning?
- Ja, sir.
Okej.
Du är för gammal, tjockis.
Du har för stora tuttar.
Stick iväg från min trappa.
Bob! Bob!
Som en apa som är beredd
att skjutas ut i rymden.
Rymdapa.
Redo att offra sig för en god sak.
Du är förjävla gammal, tjockis!
Och du... Du är förjävla...
..blond!
Ut härifrån, båda två!
Och så fortsatte det.
Lyssna här, småkryp.
Ni är inget särskilt.
Ni är inte vackra unika snöflingor.
Ni är samma ruttnande organiska
materia som allt annat.
Tyler byggde upp en egen armé.
Vi är världens värsta häftiga skit.
Vi liggerallihop isamma komposthög.
Varför byggde Tyler upp en egen armé?
Av vilken anledning?
För vilken godsak?
Vi hade tillit till Tyler.
När han sa så där,
"Du är inte dittjobb,"
sa jag bara, "Precis!"
Vad är det här för nåt?
Va!
Okej!
- Vad är det som händer?
- Vi firar.
- Vad är det vi firar?
- Gå in.
- Hej.
- Det där tarjag.
Samma underbara smak, Pepsi.
EXTRA NYHETER
Nu harpolisutredarna kommithit.
Vi harpolisens talesman Jacobs med oss.
Kan nisammanfatta för
oss vadni trorharhänt?
Det härär ettav de många
vandalbrott som vi settpå senaste tiden
och som på någotsättharsamband
med vissa hemliga boxningsklubbar.
Vi kommeratt vidta
omfattande utredningar.
Det varpolisens talesman Jacobs, som
just hade kommitfram till brandplatsen.
- Detär en allvarlig brandsom...
- Hon är så läcker.
Så tillbaka till redaktionen.
- Ja!
- Ja!
- Jävlar i helvete!
- Ja!
Vad fan har ni gjort?
Polisens mordbrandsutredare
är på plats...
Sir, projekt Mayhems första regel är
att man inte för ställa frågor, sir.
Vi vinner inte kriget mot brottsligheten
över en natt.
Det behövs hängivenhet och engagemang
och, framför allt, samarbete.
Gatorna är säkrare nu.
Det finns hopp för innerstaden. Dock...
Jag går på toaletten.
Det är de första stegen på en lång resa.
Och det är därför vi har
satt igång projektet Hoppet.
Bob.
Vårt projekt Hoppet är ett samarbete
mellan polisen och samhällets ledare.
Det blir ett kraftfullt vapen
i kriget mot brottsligheten.
- Sätt det runt pungen.
- Hans kulor är iskalla.
Du ska ställa in
din noggranna utredning.
Du ska offentligt tillkännage
att det inte finns någon hemlig grupp,
annars tar de här killarna kulorna av dig.
De skickar en till New York Times
och en till Los Angeles Times.
Hör på här.
De killar du jagar,
det är killar du är beroende av.
Vi lagar din mat. Vi hämtar dina sopor.
Vi kopplar dina samtal.
Vi kör dina ambulanser.
Vi vaktar dig när du sover.
Jävlas inte med oss.
Kolla om han har kulorna kvar!
Bob, du ska ditåt.
Då kör vi.
Jag ärJacks sårade utanförkänsla.
Du!
Ja!
Jag kände som omjag kunde
sätta en kula i varenda panda
som inte knullade föratträdda arten.
Jag ville öppna alla ventilerna i en oljetanker
och dränka alla franska stränder
somjag aldrig skulle få se.
Jag ville andas rök.
Vad var det som hände, knäppskalle?
Jag ville förstöra nåt vackert.
Ta honom till sjukhus.
Ja.
Ingen fara, Mr Durden.
Flygplatsparkering. Långtids.
Efter er, Mr Durden.
Efter er.
ÅTERVINN ERA DJUR
- Är det nåt du sitter och tänker på?
- Nej.
Jo, varför fick inte jag
reda på nåt om projekt Mayhem?
Första regeln i projekt Mayhem
är att man inte ställer frågor.
Varför fick inte jag vara med från början?
Fight Club var början. Men den har
lämnat källaren och blivit projekt Mayhem.
Vi startade ju Fight Club tillsammans.
Klubben är min lika mycket som din.
- Pratar du om dig och mig?
- Ja. Gör vi inte det här tillsammans?
Det här tillhör inte oss.
Vi är inte speciella.
Skit i det. Du skulle ha sagt nåt.
Tyler!
- Jävlar, Tyler!
- Vad vill du?!
Ska jag göra en programförklaring?
Ska jag e-posta den?
- Å...
- Du får bestämma om du vill va med!
Det vill jag! Men det är vissa
saker som jag måste få veta först!
- Första regeln i projekt Mayhem är...
- Käften!
- Jag vill veta vad du tycker.
- Skit i vad du vet!
Glöm vad du tror du vet
om livet, om vänskap,
och särskilt om oss två.
Vad ska det betyda?
Vad gör du?
Vad vill du ha gjort innan du dör?
- Måla ett självporträtt.
- Bygga ett hus.
- Och du?
- Jag vet inte. Ingenting.
- Håll dig i ditt körfält.
- Du måste veta!
Om du dog nu,
hur skulle du då tycka om ditt liv?
Jag vet inte! lnget vidare.
Är det det du vill höra?
- Skärp dig!
- Det duger inte.
Sluta larva dig! Tyler!
Herregud!
Jävla helvete! Jävla helvete!
Åt helvete med Fight Club.
Åt helvete med Marla!
Jag är trött på all din skit!
Okej.
- Sluta larva dig. Styr!
- Titta på dig!
- Styr!
- Titta på dig. Du är såjävla patetisk!
- Varför? Varför? Vad snackar du om?
- Varför tror du jag sprängde lägenheten?
Va?
Nå botten gör man inte på en helgkurs.
Det är inte nåtjävla seminarium.
Sluta försök ha koll på allt
och låt saker bara hända!
Släpp taget!
Okej. Bra.
Bra.
Jag hade aldrig varitmedinån bilolycka.
Så härmåste alla
de därmänniskorna ha känt
somjag förde in
som statistik imina rapporter.
Jävlar!
Vi harjust haft en
nära-livet-upplevelse!
I den värld som jag ser,
jagar du älg i den djupa skogen
runt ruinerna av Rockefeller Center.
Du har på dig läderkläder
som räcker hela livet.
Du klättrar på de tjocka klätterväxterna
som slingrar sig uppför Sears Tower.
Och när du tittar ner,
ser du små figurer som maler majs
och som lägger ut strimlor
av viltkött att torka på körbanan
på någon övergiven motorväg.
Krya på dig, grabben.
Och sen...
Tyler?
..Tyler hade försvunnit.
Sovjag?
Hadejag sovit?
Ni är inte vackra unika snöflingor.
Huset hade blivitlevande.
Fuktigt på insidan avså många
människors svett och andedräkt.
Det varså många människorsom
befann sig här, så hela husetrörde sig.
Planeten Tyler.
Jag strök kring väggarna.
Jag varfångadi dethär urverketavrymdapor.
Du får inte röka här!
Du vet hur mycket eter vi har här!
De lagade mat och sovi team.
Vänta ett tag.
DESINFORMATION
ÅVERKAN
Allt är under kontroll, sir.
Var är Tyler?
Sir, första regeln
i projektet Mayhem är...
Just det... Okej.
Jag äralldeles ensam.
Min farsa svek mig. Tylersvek mig.
Jag ärJacks brustna hjärta.
Nästa fas iprojektetMayhem
är detbara Tylersom känner till.
Andra regeln iprojektetMayhem är...
Ge fan i mig!
Ge fan i mig, för helvete!
Vilka är alla de här människorna?
Paper Street tvålföretag.
Får jag komma in?
Han är inte här.
Va?
Tyler är inte här.
Tyler har rest bort.
Tyler är borta.
Hämta hjälp!
Det kommer två skottskador här!
Gör plats, för fan!
Vad var det som hände? Vad hände?
Vi var på ett uppdrag.
Vi tänkte slå två flugor i en smäll.
Sabba ett företags konstutsmyckning...
Operation Latte Thunder. Nu!
..och krossa ett café i en kedja.
Vi hade tänkt ut det precis, sir.
- Det gick hur bra som helst, tills...
- Polis! Stå still!
- Va?
- De sköt Bob.
- De sköt honom i huvet.
- Jävla snutar!
Å, herregud!
- De jävla djuren!
- Idioter.
Ni springer runt i rånarhuvor
och försöker spränga saker i luften.
Och vad tror ni händer?!
Okej, fort! Bort med bevismaterialet.
Vi måste göra oss av med kroppen!
- Gräv ner honom.
- Va?
Bär ut honom i trädgården
och gräv ner honom.
- Kom då, sätt igång!
- Ge fan i honom!
Bort från honom!
Vad snackar ni om?
Det här är inte nåt bevismaterial.
Det är en människa.
Han är min vän, och ni gräver
inte ner honom i trädgården!
Han dog i tjänst för projekt Mayhem,
sir.
- Det här är Bob.
- Sir, i...
I projekt Mayhem har vi inga namn.
Nu lyssnar ni på mig.
Det här är en människa, och han har
ett namn, Robert Paulsen, Okej?
- Robert Paulsen.
- Han är människa,
och han är död nu på grund av oss.
Fattar ni det?
Jag fattar.
I döden har en medlem i projekt Mayhem
ett namn.
Han heter Robert Paulsen.
Han heter Robert Paulsen.
Han heter Robert Paulsen.
Han heter Robert Paulsen.
Okej, grabbar. Snälla. Sluta.
Han heter Robert Paulsen.
Håll tyst! Det räcker nu!
Ut härifrån.
- Tyler?
- Nej, Stern, mordbrandsavdelningen.
Jag måste träffa er...
Jag åkte till alla platsersom stodpå
Tylers använda biljetter, gickpå barer.
Jag visste inte hur eller varför, men
jag kunde bara se på en bar, och veta.
Jag söker Tyler Durden. Det är viktigt.
Jag måste prata med honom.
Jag önskarjag kunde hjälpa er,
sir.
Varenda stadjag åkte till,
med detsammajag steg avplanet
visstejag att detfanns
en Fight Club inärheten.
Hallå! Hallå!
Taxi!
Titta på ansiktet mitt. Jag är medlem.
Jag måste bara veta om ni har sett Tyler.
Jag är inte bemyndigad att
överföra sådan information till er
och inte heller skulle jag, om så
vore fallet, vid detta tillfälle...
- Ni ärju helknäpp.
- Jag måste be er lämna lokalen.
Tyler hade arbetat hårt med att
sätta upp filialer i hela landet.
Sovjag? Hadejag sovit?
Är Tylermin mardröm,
eller ärjag Tylers?
- Vi har bara hört berättelserna.
- Vilka berättelser?
- Ingen vet hur han ser ut.
- För han opererar sig vart tredje år.
Det var det dummaste jag har hört.
- Är det sant om Fight Club i Miami?
- Sätter Mr Durden upp en armé?
Jag levde i ett tillståndavständig déjà vu.
Vartjag än kom,
kändejag attjag redan hade varit där.
Det varsom attspåra en osynlig man.
Lukten avintorkatblod,
smutsiga fotavtryck som gårrunt varandra.
Lukten avgammalsvett,
som stektkyckling.
Ett golv där värmen från slagsmålet
kvällen före fortfarande varkvar.
Jag varalltidbara ettsteg efter Tyler.
Han heter Robert Paulsen...
Välkommen tillbaks, sir.
Hur har ni haft det?
Känner ni mig?
Är det här nåt slags test, sir?
Nej. Det är inget test.
Ni var här i torsdags.
I torsdags?
Ni stod precis där ni står nu och
frågade hur det var med vår säkerhet.
Den är perfekt, sir.
Vem tror ni attjag är?
Är det säkert att det inte är ett test?
Nej, det är inget test.
Ni är Mr Durden.
Det var ni som gav mig det här.
Var vänliga räta upp ryggstödet
och fäll upp bordetframför er.
- Ja?
- Marla, detärjag.
- Har vi gjort det?
- Gjort vad då?
Haft sex?
Vad är det för en löjlig fråga?
Löjlig för att svaret ärja
eller för att svaret är nej?
- Är det här nåt slags trick?
- Nej. Jag måste veta...
Vill du veta om jag tycker att
vi bara har sex eller om vi älskar?
- Vi har alltså älskat?
- Är det det du kallar det?
Svara bara på frågan!
Har vi eller har vi inte?!
Du knullar mig, och sen skiter du i mig.
Du älskar mig, och sen hatar du mig.
Du är kärleksfull,
och sen blir du en skitstövel.
Beskriver det vår relation, Tyler?
Vi harförloratkabintryck.
Vad sa du?
- Vad är det för fel med dig?
- Säg mitt namn igen!
Tyler Durden!
Jävla knäppskalle! Vad håller du på med?
- Jag kommer till dig!
- Jag är inte hemma!
- Du bröt ditt löfte.
- Herregud, Tyler.
- Du snackade med henne om mig.
- Vad fan är det som händer?
Jag bad dig om en sak. En enda sak.
Varför tror folk attjag är du?
Svara mig!
Sitt ner.
Svara. Varför tror folk attjag är du?
Jag tror du vet det.
- Nej, det vetjag inte.
- Jo, det gör du.
Varför skulle folk blanda ihop oss?
Jag vet inte.
- Nu förstår du.
- Nej.
- Jävlas inte med oss!
- Säg det.
För att...
Säg det!
För att vi är samma person.
Just det.
Du är världens värsta häftiga skit.
- Jag fattar inte.
- Du ville förändra ditt liv.
Du kunde inte göra det själv.
Allt det som du ville vara,
det ärjag.
Jag ser ut som du ville se ut,
jag knullar som du ville knulla.
Jag är smart, begåvad och, framför allt
är jag fri på alla sätt som du inte är.
Å, nej.
- Tyler är inte här. Tyler har rest bort.
- Va?
Det är omöjligt. Det är idiotiskt.
Folk gör det varje dag.
De pratar för sig själva.
De ser sig som de vill vara.
De är inte lika modiga som du,
de törs inte löpa linan ut.
Du kämpar fortfarande med det,
så ibland är du fortfarande dig själv.
- Det här borde vi göra om.
- Ibland tror du att du ser på mig.
Om ni är här för första
gången måste ni slåss.
I små steg tillåter du dig att bli...
Tyler Durden.
Du är inte ditt arbete
eller hur mycket pengar du har!
- Nej. Du har ett hus.
- Hyrt i ditt namn.
- Du harjobb, ett liv.
- Du arbetar natt för du inte kan sova.
Eller så är du uppe och gör tvål.
- Du knullar Marla, Tyler.
- Egentligen är det du. Hon bryr sig inte.
Å, herregud.
Nu förstår du vårt dilemma.
Hon vet för mycket.
Jag tror vi måste tala om hur det
här kan stå i vägen för våra mål.
Vad... Vad säger du?
Det här är skitsnack. Skitsnack,
och jag tänker inte lyssna på det!
- Du är galen!
- Nej. Du är galen.
Vi har inte tid för sånt här skit.
Det kallas aktbyte.
Filmen fortsätter
och ingen ipubliken märkernånting.
- Sir! Checkar ni ut?
- Ja. Skicka räkning.
Kan ni signera de här telefonsamtalen?
- När gjordes de här?
- Mellan 2.00 och 3.30 i morse.
Harjag lagtmig tidigare varje kväll?
Harjag sovitlängre?
Harjag varit Tylerlängre och längre?
Är det nån där?
Déjà vu igen.
Med tillräckligt med tvål kan
man spränga vad som helst i luften
Å, herregud.
- 1888.
- Vart harjag kommit?
1888 Franklin. Vaktmästeriet. Hallå?
Hallå?
1888 Franklin Street?
Ja. Kanjag stå till tjänst?
- Hallå?
- Ja, ja.
Jag måste få tala med chefen med detsamma.
- Detärjag.
- Okej, hör på här.
Någonting förskräckligt kommer
snart att hända i er byggnad.
Allt är underkontroll, sir.
- Ursäkta?
- Ingen fara. Alltär underkontroll.
2160.
Marla! Marla! Vänta!
Vänta! Jag måste prata med dig!
Marla! Marla!
Dina skalliga idioter slog mig med en
jävla sopborste! Bröt nästan armen av mig!
De höll på och brände fingrarna med lut.
Det här kräver ganska mycket av dig,
men du måste lyssna på mig.
- Nu kommer en lavin av skitsnack.
- Lite mer kan du anstränga dig.
Jag vill inte höra
nånting du har att säga.
Du har all rätt att vara...
Jag tar bara en kaffe, tack.
Sir. Vi bjuder på det ni vill ha, sir.
Varför det?
- Fråga inte.
- Skit samma.
Jag tar musselsoppa, friterad kyckling
med bakad potatis och chokladpaj.
Ren mat, tack.
I så fall avråderjag från musselsoppan.
Ingen musselsoppa. Tack.
Du får 30 sekunder på dig.
Jag vetjag har uppfört mig lite konstigt.
- Jag vetjag har två sidor...
- Två sidor?
- Du är Dr Jekyll och Mr Skitstövel.
- Jag vet. Men jag har kommit på nånting.
- Vad då?
- Jag var lite osäker på vår relation
av anledningar som jag inte vill gå in på.
- Jag har inte varit så schysst mot dig.
- Skit samma.
Nej, nej. Femton sekunder, snälla du!
Femton sekunder,
säg inte ett ljud.
Jag försöker be dig om ursäkt.
Jag har kommit på attjag
verkligen gillar dig, Marla.
Gör du?
Ja, det görjag.
Jag bryr mig om dig, och jag vill inte
att det ska hända dig nåt på grund av mig.
Marla, ditt liv är i fara.
Va?
Du måste åka bort ett tag.
Undvik alla stora städer.
- Du kan åka till nån campingplats...
- Du är inte riktigt frisk.
- Jag har dragit in dig i nåt hemskt.
- Nej. Tyst!
- Du är i fara.
- Tyst!
- Hör på mig. Jag har försökt, Tyler.
- Jag vet.
Det finns saker hos dig som jag gillar.
Du är smart, rolig.
Du är fantastisk i sängen.
Men...
du är omöjlig att stå ut med.
Du har mycket allvarliga
känslomässiga problem.
Djupt rotade problem
som du borde söka hjälp för.
- Jag vet, jag är ledsen för det.
- Du är ledsen, jag också. Alla är ledsna.
Jag kan inte vara med dig längre.
Jag kan inte, och jag vill inte.
Och jag tänker inte vara det.
Jag går.
Du får inte gå, Marla! Du är i fara!
- Marla, du förstår inte!
- Lämna mig i fred!
- Marla, jag försöker skydda dig!
- Släpp mig!
- Jag vill aldrig se dig igen!
- Det är okej...
Vänta här!
Vänta här bara! Tysta!
Ta pengarna och hoppa på bussen här.
Jag lovar, jag ska inte besvära dig igen.
Tysta!
Hoppa på bussen. Hoppa på bussen nu.
Varför gör du det här?
De tror du är ett hot. Jag kan inte
förklara nu, du måste lita på mig!
- Om jag vet var du är, är du i fara.
- Jag behåller det här, det är idiotskatt.
- Bra. Kom ihåg, inga stora städer.
- Tyler.
Du är det värsta som har hänt mig.
Hej. Ni måste anhålla mig.
Jag är ledare för en
terroristorganisation
som är ansvarig för massor av
vandalism och överfall här i stan.
I storstadsområdet
har vi troligen 200 medlemmar.
Nya avdelningar har bildats
i fem eller sex andra stora städer.
Det är en väldisciplinerad organisation
med många celler som kan arbeta
oberoende av en central ledning.
Åk till huset är ni snälla.
1537 Paper Street.
Det är vårt högkvarter.
På baksidan hittar ni en man
begravd, Robert Paulsen.
I källaren finns det några badkar,
som nyligen har använts för att
tillverka stora mängder nitroglycerin.
Jag tror planen är att spränga
huvudkontoren för kreditkortsföretag
och TRW-byggnaden.
Varför de här byggnaderna?
Varför kreditkortsföretag?
Om man raderar ut skulderna,
så är vi tillbaka på noll allihop.
Man skapar totalt kaos.
Se till att han fortsätter prata.
Jag måste ringa ett samtal.
Jag beundrar det ni gör.
Va?
Ni är modig som gör det här.
Ni är ett geni, sir.
Ni sa, att om nån skulle försöka hindra
projekt Mayhem, t.o.m. om det var ni,
skulle vi ta kulorna av honom.
- Kämpa inte emot.
- Det är en stor sak, Mr Durden.
- Det kommer att inspirera andra.
- Ni tar alldeles fel!
- Ni sa, att ni skulle säga det.
- Jag är inte Tyler Durden!
- Ni sa, att ni skulle säga det också.
- Okej. Jag är Tyler Durden.
Hör på här. Jag ger er direkt order.
- Vi avbryter projektet nu.
- Ni sa att ni definitivt skulle säga det.
Ni är fan i mej inte kloka!
Ni ärju poliser!
Är det nån som håller reda på tiden?
Håll tyst.
Jävlar!
En del av de här
uppgifterna stämmer faktiskt.
- Vi måste åka ut till Paper Street.
- Kommer.
Vänta!
- Jag har honom.
- Sir, vi måste göra det här.
- Sluta kämpa emot!
- Var är gummisnodden?
Låt mig vara!
Bort med den därjävla kniven!
Ner på golvet nu, med ansiktet neråt!
Ner på golvet!
Den första som kommer ut genom dörren
får en salva genom sig! Förstått?
Bort härifrån! Bort härifrån!
Jag sprang.
Jag sprang tills musklerna brände
och mina venerpumpade batterisyra.
Sen sprangjag ännu mer.
Vad i helvete är det du gör?
Springer omkring i kalsingarna!
Du ser idiotisk ut!
Nej. Jag är efter dig.
Jag vet vad det är på gång.
Kom, då. Jag har ordnat en helschysst
plats att se det hela från. Som betal-TV.
GARAGE RULLTRAPPOR
- Herregud.
- Vad gör du?
- Jag avbryter det här.
- Varför det?
- Det här ärju det finaste du har gjort.
- Jag kan inte låta det här hända.
Det finns 10 andra bomber
i 10 andra byggnader
När började projekt
Mayhem handla om mord?
Byggnaderna är tomma.
Vi dödar ingen. Vi befriar dem!
Bob är död. De sköt honom i huvet.
Lite måste man offra.
Nej. Jag lyssnar inte på dig.
Du är inte ens här.
Det skulle jag nog inte göra. Särskilt
om jag inte visste vilken tråd som är vilken.
Om du vet, då vetjag.
Jag kanske visste att du skulle veta,
så jag tänkte på fel trådar hela dagen.
Tror du det?
Å, herregud. Inte den gröna.
Dra i vilken som helst utom den gröna.
Jag sa, att du inte skulle göra det!
Helvete!
Tyler, bort från bilen.
Tyler, jag skämtar inte!
Bort från bilen!
Jävlar!
Ååå! Ååå!
Okej.
Nu skjuter du på din låtsaskamrat
precis bredvid 1500 liter nitroglycerin!
Lugna dig, Tyler!
Sluta!
Stanna!
Va?!
Tre minuter.
Tre minuter.
Nu är det dags.
Nu börjar det.
Vi är på plats.
Jag tror det varhär vi kom in.
Har du några väl valda ord
som passar för tillfället?
Ursäkta?
Jag kan inte komma på nånting.
Bakåtsyftande humor.
Nu börjar det bli spännande.
Två och en halv.
Tänk på allt vi har åstadkommit.
Från de här fönstren kommer vi nu
att få beskåda finansens kollaps.
Ett steg närmare ekonomiskjämvikt.
Varför är hon här?
Binder upp lösa ändar.
Släpp ner mig, skalliga idiot!
- Jag ber dig, gör det inte.
- Det är inte jag som gör det.
- Vi gör det. Det är det här vi vill.
- Nej.
- Jag vill det inte.
- Det är bara det att du inte betyder nåt.
- Vi måste glömma dig.
- Du är en röst i huvet på mig.
Du är en röst i huvet på mig!
- Varför kan jag inte göra mig av med dig?
- Du behöver mig.
Nej. Det görjag inte.
Det görjag faktiskt inte längre.
Du skapade mig. Jag skapade inte en
svag låtsaskompis för att känna mig stark.
- Ta lite ansvar.
- Det görjag. Jag är ansvarig för allt...
..det här, och jag tar på mig det.
Därför berjag dig,
var snäll och avbryt det här.
Har jag nånsin svikit oss?
Hur långt har du gått tack vare mig?!
Jag ska ta oss igenom det här.
Som alltid skajag bära dig,
sparkande och skrikande,
och till sist kommer du att tacka mig.
Tyler. Tyler.
Jag är tacksam mot dig.
För allt du har gjort för mig.
Men det här är för mycket.
Jag vill inte det här.
Vad vill du? Ha tillbaka ditt skitjobb?
Sitta i lägenheten och kolla på TV-såpor?
Jävlar! Jag gör det inte.
- Det här händer bara inte.
- Det har redan hänt, så håll tyst!
60 sekunder kvar.
Nej.
Jag kan klara mig ur det här.
Det här är inte ens verkligt.
Du är inte verklig, den där pistolen...
Den där pistolen är inte ens i din hand.
Pistolen är i min hand.
Så duktigt. Men det ändrar ingenting.
Varför riktar du en
pistol mot ditt eget huvud?
Inte mitt huvud, Tyler.
Vårt huvud.
Intressant.
Vad håller du på med, lkea-fantast?
Det är oss två det gäller.
Vänner?
Tyler.
Jag vill att du ska lyssna på mig.
Okej.
Mina ögon är öppna.
Vad är det som luktar?
- Var är alla?
- Å, nej, vad är det som händer?
Mr Durden!
Herregud!
Hur... Hur gick det, sir?
- Å, jag klarar mig, ingen fara.
- Ni ser hemsk ut, sir. Vad har hänt?
- Ingenting, det är lugnt.
- Nej, nej, nej, sir. Han skojar inte.
- Ni ser hemsk ut. Ni måste till läkare.
- Jag klarar mig.
Jag klarar mig... Allt är okej.
Sluta!
- Släpp henne.
- Herregud!
Du!
Hej, Marla.
- Lämna henne här. Vi ses där nere.
- Säkert?
Ja visst.
Ditt jävla as! Vad fan är det
för sjuk lek du håller på med?
Bara skickade iväg mig på en...
herregud, ansiktet!
Ja, jag vet.
Vad var det som hände?
- Fråga inte.
- Du har blivit skjuten.
- Ja, jag har blivit skjuten.
- Herregud.
- Hur kan han stå upp.
- En tuffjävel.
Vem är det som har gjort det här?
Det ärjag själv, faktiskt.
Jag måste ha en kompress.
Sköt du dig själv?
Ja, men det är okej. Marla, titta på mig.
Jag är okej.
Lita på mig. Allt kommer att bli bra.
Du träffade mig i ett underligt skede i mitt liv.
Ripped by W33D
SWEDISH