Tip:
Highlight text to annotate it
X
Körsång
Dies irae, dies illa...
Och när lammet bröt
det sjunde inseglet-
-uppstod i himlen en tystnad
som varade vid pass en halv timme.
Och de sju änglarna,
som hade de sju basunerna-
-gjorde sig redo till
att stöta i sina basuner.
-Vem är du?
-Jag är Döden.
-Kommer du för att hämta mig?
-Jag har redan länge gått vid din sida.
-Det vet jag.
-Är du beredd?
Min kropp är rädd, inte jag själv.
-Vänta ett ögonblick.
-Jag lämnar inga uppskov.
-Du spelar ju schack.
-Hur vet du det?
Jag har sett det på målningar
och hört det i visorna.
Jag är en skicklig schackspelare, men
varför vill du spela schack med mig?
-Det är min sak.
-Det har du rätt i.
Jag får leva, så länge jag står dig
emot. Spelar jag dig matt friar du mig.
-Du fick svart!
-Det passar ju bäst så. Inte sant?
Sjunger
Hållas mellan rona
på en luderkona
det är livsens välbehag
för en man som jag
Upptill sitter Herran
Han är ganska fjärran
Men din broder Satan
möter du på gatan
I Färjestad talade man om
järtecken och ruskigheter.
Två hästar åt varandra under natten
och på kyrkogården var gravar öppna.
De dödas lämningar
låg kastade över hela platsen.
Det var fyra solar på himlavalvet
i går eftermiddag.
Kan du säga vägen till värdshuset?
-Visade han vägen?
-Inte precis.
-Vad sa han?
-Ingenting just.
-Men han var högeligen vältalig.
-Jaså.
Men talet han höll var dystert.
God morgon på dig. Har du fått frukost?
Tråkigt nog kan jag inte äta gräs.
Kan inte du lära mig?
Vi har det knapert. Folk är inte så
konstintresserade i den här landsändan.
Körsång
Mia, vakna! Jag har sett något
som jag måste berätta.
-Har det hänt något?
-Jag har haft en syn.
-Det var alldeles som verkligt.
-Jaså, har du haft en syn igen!
Jag såg henne i alla fall.
-Vem? Vem såg du?
-Den heliga jungfrun Maria.
-Såg du henne riktigt?
-Hon hade guldkrona på huvudet.
Och blå klänning med blommor av guld.
Hon var barfota och hade små händer.
Hon höll i barnet och lärde honom gå.
Hon såg att jag såg henne
och då log hon.
Jag fick tårar i ögonen och när jag
torkade bort tårarna försvann hon.
Och det blev alldeles andlöst tyst
överallt i himlen och på jorden.
-Kan du förstå det?
-Tänk, vad du kan hitta på.
Jag märker att du inte tror mig.
Men det var verklighet, säger jag dig.
En annan sorts verklighet.
Som när du sa att fan stod och målade
hjulen röda med svansen som pensel.
-Varför drar du alltid upp det där?
-Och du hade rödfärg under naglarna.
Det var påhitt, men det var för att ni
skulle tro på mina riktiga syner.
Du ska hålla styr på dina syner
så du inte blir betraktad som en fåne.
Det är du inte än, så vitt jag vet.
Fast jag undrar.
Jag kan inte hjälpa
att röster talar till mig-
-och att den heliga jungfrun visar sig,
och att änglar och djävlar söker mig.
Har jag inte sagt er en gång för alla
att jag behöver sova på mornarna?
Jag har bönfallit er, men ingenting
hjälper. Därför säger jag: tyst!
Barnskrik
Mikael, Mikael, puttiputti...
-Måtte Mikael få det bättre än vi.
-Mikael ska bli en stor akrobat.
Eller en jonglör som utför
det omöjliga konststycket.
-Vad är det för konststycke?
-Att få en boll att stanna i luften.
-Men det är ju omöjligt.
-Ja, för oss, men inte för honom.
-Du med dina fantasier.
-Jag har gjort en sång.
Jag tänkte ut den i natt. Jag låg vaken
nästan hela natten. Vill du höra den?
Läs upp den. Jag är väldigt nyfiken.
Han sjunger
Det sitter en duva på liljekvist
i midsommartider
Hon sjunger så fagert om Jesu Krist
I himmelen är en stor glädje
-Mia! Sover du?
-Det var en mycket vacker sång.
-Den är inte *** än.
-Jag hörde, men jag ska sova lite till.
-Du kan sjunga resten sen.
-Du bara sover och sover.
Passar det här en skådespelare? Om inte
prästerna betalade, skulle jag vägra.
-Ska du spela Döden?
-Skrämma hyggligt folk med fånigheter.
-När ska vi uppföra spelet?
-I Helsingör vid helgonfesten.
-Vi ska spela på självaste kyrktrappan.
-Ska vi inte spela något oanständigt?
-Det tycker folk bättre om.
-Fåntratt.
Det lär gå nån elak sjukdom i landet.
Prästerna spekulerar i ond bråd död.
-Vilka roller får vi?
-Du som är så dum ska spela själen.
-Det är förstås en dålig roll.
-Vem är det som bestämmer?
Betänk du dåre denna lag,
din levnadstråd är mäkta svag.
Kort är din dag.
Kommer kvinnorna att älska mig
i den här kostymeringen?
Jof!
Stå alldeles stilla. Säg ingenting.
-Jag är tyst som muren.
-Jag älskar dig.
Klockringning
-Vad ska det här föreställa?
-Det är Dödsdansen.
-Döden dansar iväg med dem.
-Varför håller du på med sånt kludderi?
-För att påminna folk om att de ska dö.
-Det blir de inte gladare av.
Varför ska man alltid göra folk glada?
Man kan ju skrämma dem lite ibland.
Då blundar de och ser inte din tavla.
En dödskalle är mycket intressantare
än ett naket fruntimmer.
-Om du skrämmer dem och de tänker...
-Då blir de ännu räddare.
Och så kilar de i famn på prästerna.
Du bara målar din dödsdans.
Jag bara visar hur det är.
Tänk vad vissa ska bli förbannade.
Då målar jag strax något roligt. Man
måste ju leva - tills pesten tar en.
Pesten. Det var otäckt.
Du skulle se bölden
under den sjukes hals.
Du skulle se hur kroppen dras samman
så lemmarna blir som rep av galenskap.
-Det ser illa ut.
-Ja, det ser illa ut!
Han försöker slita svulsten ur sin
bädd. Han biter sönder sina händer.
Han river upp ådrorna med naglarna,
hans skrik hörs överallt. Vart du rädd?
Rädd? Då känner du inte mig.
Vad har du målat där borta för strunt?
Det märkliga är att människorna
ser farsoten som en Guds straffdom.
Nu drar syndaträlar fram och piskar sig
och varandra, Herran till välbehag.
Slår de sig själva?
Det är en otäck syn och man
gömmer sig helst i diket när de kommer.
Har du lite brännvin?
Jag har druckit vatten hela dan.
-Jag är törstig som en kamel i öknen.
-Jag tror du blev rädd i alla fall.
Klockringning
Jag vill bikta mig så uppriktigt
jag kan, men mitt hjärta är tomt.
Tomheten är en spegel
vänd mot mitt eget ansikte.
Jag ser mig själv
och grips av vedervilja och skräck.
Genom min likgiltighet för människorna
har jag ställts utanför gemenskapen.
Nu lever jag i en spökvärld, innesluten
i mina drömmar och fantasier.
-Och trots det vill du inte dö.
-Jo, jag vill.
-Vad väntar du på?
-Jag vill ha vetskap.
-Du vill ha garantier.
-Kalla det vad du vill.
Är det så grymt otänkbart
att fatta Gud med sina sinnen?
Varför gömmer han sig i en dunstkrets
av halva löften och osedda under?
Hur ska vi tro de troende
när vi inte tror oss själva?
Vad blir det av oss som vill tro
och dem som varken vill eller kan tro?
Varför kan jag inte döda Gud inom mig?
Varför lever han vidare inom mig-
-så smärtsamt trots att jag förbannar
honom och vill bli av med honom.
Varför är han trots allt en gäckande
verklighet som jag inte kan bli kvitt?
-Hör du mig?
-Jag hör dig.
Jag vill ha vetskap, inte tro,
inte antaganden, utan vetskap.
Jag vill att Gud räcker mig sin hand,
avtäcker sitt ansikte, talar till mig.
Men han tiger.
Jag ropar i mörkret, men ibland
är det som om det inte fanns någon där.
-Det kanske inte finns någon där.
-Då är levandet en orimlig fasa.
Ingen kan leva med döden för ögonen
och vetskapen om alltings intighet.
De flesta reflekterar inte över sådant.
En dag står de ju på livets
yttersta näs och ser mot mörkret.
-Ja, den dagen...
-Jag förstår vad du menar.
Vi måste göra ett beläte av vår rädsla
och det belätet ska vi kalla Gud.
Du oroar dig.
Döden besökte mig i morse.
Vi spelar schack tillsammans.
-Fristen låter mig uträtta ett ärende.
-Vad för ett ärende?
Mitt liv har varit ett jagande, talande
farande utan mening eller sammanhang.
Det har varit en intighet.
Jag säger det utan självförebråelse.
Jag vet att nästan alla människors liv
är beskaffade på det sättet.
Men mitt uppskov vill jag använda
till en enda meningsfull handling.
Därför spelar du schack med Döden?
Han är en skicklig taktiker, men än
har jag inte givit upp en enda pjäs.
Hur ska du kunna överlista
Döden i ditt spel?
Jag spelar en kombination av löparen
och springaren som han inte upptäckt.
I nästa drag
river jag upp hans ena flank.
Det ska jag lägga på minnet.
Du är en förrädare och du lurar mig.
Men vi träffas väl igen.
Och jag ska nog finna en väg.
Vi möts vid värdshuset.
Där spelar vi vidare.
Detta är min hand.
Jag kan röra den,
blodet pulserar i den.
Solen står fortfarande
högt på himlen och jag...
Jag, Antonius Block,
spelar schack med Döden.
Jag och min herre har varit utomlands
och kom just hem. Förstår du?
-Korståget?
-Precis.
l tio år i det heliga landet lät vi
ormar hugga oss, vilddjur bita oss-
-hedningar slakta oss, vinet förgifta
oss, kvinnor lusa oss, löss uppäta oss-
-och febrar förmultna oss,
allt till Guds ära.
Till Guds ära.
Ja, vårt korståg var så dumt att bara
en idealist kunde ha funnit på det.
De skrattar
-Det där om pesten var otäckt.
-Det är värre än så.
Ack ja. Hur man än vänder sig har man
rumpan bak. Det är en stor sanning.
Rumpan bak, rumpan bak,
det är en djup sanning.
Här ser du väpnaren Jöns.
Han flinar åt Döden, flabbar åt Herren-
-skrattar åt sig och ler mot flickorna.
Hans värld är en Jöns-värld,
trovärdig för ingen utom honom själv.
Löjlig för alla, meningslös i himlen
och likgiltig i helvetet.
Det var en förbannad lukt på din soppa.
Hon har haft
köttsligt umgänge med den lede.
-Nu sitter hon i stocken.
-Hon ska brännas i morgon bitti.
-Vi måste hålla djävulen ifrån oss.
-Gör ni det med den stinkande smörjan?
Bästa medlet - blod och galla
av en stor svart hund.
Den onde fördrar inte lukten.
Inte jag heller.
-Har du sett djävulen?
-Du ska inte tala till henne.
Kan det vara så farligt?
Det anses att hon är skuld
till den farsot som övergår oss alla.
Han läser på latin
Hon jämrar sig och skriker
Jöns sjunger
Ack ödet är en rackare
du själv min vän en stackare
Än du spritter rask
än du krälar i en mask...
-Måste du sjunga?
-Nej.
Varför ser du så förvå*** ut?
Jag stjäl från de döda.
Numera är det ett ganska lönande gebit.
Du tänker springa till byn
och skvallra. Det tjänar inget till.
Var och en räddar sitt eget skinn.
Så enkelt är det med den saken.
Försök inte skrika.
Det är ändå ingen som hör dig.
Är det inte värt att förvåna sig över?
Jag känner igen dig. Du är Raval
från prästseminariet i Roskilde.
Du är Doctor Mirabilis, Coelestis
et Diabilis. Har jag inte rätt?
För tio år sedan övertygade du min
herre om att dra på ett finare korståg.
Blev du orolig? Fick du ont i magen?
Nu förstår jag meningen med de här
tio åren som tycktes mig bortkastade.
Vi hade det för bra, vi var för nöjda,
Herren ville tukta vårt belåtna högmod.
Därför sände han dig och du förgiftade
riddaren med ditt himmelska etter.
-Jag var i god tro.
-Men nu har du blivit tjuv istället.
En mer välanpassad syssla
i denna värld för uslingar och skurkar.
Har jag inte rätt?
För all del, jag är inte blodtörstig.
Men nästa gång vi råkas-
-ska jag märka dig i ansiktet som man
gör med små skurkar av din sort.
Egentligen kom jag hit
för att få min vattensäck fylld.
Jöns var namnet.
Jag är en trevlig och pratsam ung man-
-som bara tänkt vänliga tankar
och utfört vackra och ädla gärningar.
Farväl, min flicka.
Jag kunde ha våldtagit dig-
-men oss emellan är jag trött på sån
kärlek. Det blir lite torrt i längden.
När jag tänker på saken behöver jag
en hushållerska. Lagar du bra mat?
Jag är gift men hyser gott hopp
att min fru ska vara död nu-
-så jag behöver en hushållerska.
Kom då! Jag har räddat dig från döden,
så du är skyldig mig åtskilligt.
-Jävla taskspelare.
-Di bara åbäkar sig.
Låt bli det där, skråpukar.
Jag är inte med här i början
så jag går bakom skynket.
Stå inte där och glosa!
Sjunger
Hästen sitter i trädet och gal
Å hu! Å hu!
Vägen är bred men porten smal
Den Svarte dansar på stranden
Hönan jamar i mörkaste sjö
Mjau! Mjau!
Dagen är röd men fisken död
Den Svarte hukar på stranden
Ormen flaxar i himlens höjd
Å hu! Å hu!
Jungfrun är blek men musen nöjd
Den Svarte ränner på stranden
Bocken väser med tänderna två
Blåsten är tung och vågen slår
Den Svarte mökar på stranden
Hästen sitter i trädet och gal
Å hu! Å hu!
Vägen är bred men porten smal
Den Svarte dansar på stranden
Hönan jamar i mörkaste sjö
Mjau! Mjau!
Dagen är röd men fisken död
Den Svarte hukar på stranden
Ormen flaxar i himlens höjd
Å hu! Å hu!
Jungfrun är blek men musen nöjd
Den Svarte ränner på stranden
Suggan värper och katten sår
Å hu! Å hu!
Natten är sot och mörkret står
Den Svarte stannar, stannar
stannar, stannar på stranden
Solvet saeclum in favilla
*** David *** Sibylla
Quantus tremor est futurus
Quando judex est venturus
Cuncta stricte discussurus
Tuba, mirum spargens sonum
Per sepulcra regionum
Coget omnes ante thronum
Mors stupebit et natura
*** resurget creatura
Judicanti responsura
Lacrymosa dies illa
Qua resurget ex favilla
Judicandus *** reus
Huic ergo parce Deus
Gud har sänt sin straffdom över oss.
Vi ska alla förgås i den Svarta Döden.
Ni som står där som gapande fäkreatur
och ni som sitter där-
-i er dästa självbelåtenhet, vet ni
att detta kan vara er sista timme?
Döden står bakom er rygg. Jag kan se
hur hans hjässa blänker i solen.
Hans lie blixtrar när han höjer den
bakom era huvuden!
Vem av er ska han drabba först?
Du där, som står och bligar som en get-
-ska din mun innan kvällen förvridas
i den sista oavslutade gäspningen?
Och du kvinna, som blomstrar av
livets *** och välbehag-
-ska du blekna och slockna
innan morgonen gryr?
Du där med din svullna näsa
och ditt enfaldiga flin-
-har du ett år kvar att smutsa jorden
med ditt avskräde?
Vet ni alla, förstockade dårar,
att ni ska dö-
-i dag eller i morgon eller nästa dag,
därför att ni alla är dömda?!
Hör ni ordet! Dömda! Dömda! Dömda!
Ja!
Herre, förbarma dig över oss.
Vänd inte bort ditt ansikte,
utan varkunna dig över oss-
-för din sons Jesu Kristi skull.
De sjunger
Dies irae, dies illa
Solvet saeclum in favilla
*** David *** Sibylla
Quantus tremor est futurus
Quando judex est venturus
Cuncta stricte discussurus
Tuba, mirum spargens sonum
Per sepulcra regionum...
Detta jävla undergångssnack. Ska det
vara föda åt moderna människor?
Ska vi verkligen ta dem på allvar?
Ja, nu flinar du åt mig, herre.
Jag har läst, hört och upplevt
de flesta sagor vi människor berättar.
-Ja, ja.
-Spökhistorier om Gud, änglar...
...Jesus och den heliga anden har jag
inhämtat utan större sinnesrörelse.
Ha! Jag är smeden Plog
och du är väpnaren Jöns.
-Har du sett min hustru?
-Nej, men om hon liknade dig...
...skulle jag skynda mig att glömma
att jag hade sett henne.
-Så då har du inte sett henne?
-Hon kanske har rymt.
-Vet du nånting?
-Ja, men inte om din hustru.
På krogen kan du få besked.
Pesten drar fram utmed hela
västra kusten. Folk dör som flugor.
Annars kan man göra fina affärer
så här års, men jag säljer ingenting.
De talar om den yttersta dagen.
Och det är hemskt med alla järtecken.
En kvinna i byn har fött ett kalvhuvud.
Alla flyr och drar pesten med sig.
Om det är sant, får man väl se om
sitt hus och leva så länge man kan.
Många har renat sig med eld och dött-
-men prästen säger att det är bättre
att dö renad än att leva för helvetet.
Detta är slutet.
Vi vet det allihopa,
men ingen vågar säga det högt.
Människorna är som tokiga av rädsla.
Och tacka fan för att man är rädd.
Yttersta dagen går mot kväll, änglarna
stiger ner och gravarna öppnas.
Det blir hemskt att se.
-Ska du ha den här silverringen?
-Den är säkert för dyr för mig.
Förlåt, men har ni sett min hustru?
-Har hon kommit bort?
-Hon lär ha rymt med en skådespelare.
Har hon så dålig smak
så tycker jag du ska låta henne löpa.
Min tanke var närmast
att jag skulle slå ihjäl henne.
-Det är ju en annan sak.
-Jag ska slå ihjäl skådespelaren också.
-Den som hon har rymt med.
-Varför det?
-Har du svårt för att fatta?
-Jaså, skådespelaren? Nu förstår jag!
Såna finns det för många, så slå ihjäl
honom bara för att han är skådespelare.
-Du sitter här och ljuger för smeden.
-Ljuger jag?!
Du är skådespelare. Det är väl din vän
som snoppat iväg med Plogs käring.
Är du skådespelare du också?
Jag...?! Det är verkligen så lite.
-Då borde vi ju slå ihjäl dig.
-Du är lustig du.
Du är blek. Har du något på samvetet?
Du är lustig du. - Tycker inte du också
att han är lustig? Jaså, inte det.
Vi skulle kanske märka dig med kniven
som man gör med små skurkar som du.
Var har du gjort av min fru?
Tänker ni göra mig illa? Varför? Har
jag retat någon eller suttit i vägen?
Jag ska gå och inte visa mig här mer.
Res på dig, så att alla hör dig.
Men tala högre.
Stå på huvudet, så vi får se
om du är en duktig skådespelare.
Var har du gjort av min hustru?
-Ligg inte och gnäll. Upp och dansa.
-Jag vill inte.
-Du ska härma en björn.
-Jag kan inte härma en björn.
-Upp igen. Var en duktig björn.
-Jag orkar inte vara björn mer.
Kommer du ihåg vad jag skulle göra
med dig om vi möttes igen?
Jag är en ordhållig människa.
-Vad heter han?
-Mikael.
-Hur gammal är han?
-Han är över ett år.
-Han är stor för sin ålder.
-Tycker du? Ja, han är ganska stor.
-Ni spelade ju teater i eftermiddags.
-Tyckte du att det var dåligt?
Du är vackrare när du inte är målad
och den där klänningen klär dig bättre.
Jonas Skat har lämnat oss,
så nu är vi i en riktig knipa.
-Är det din man?
-Jonas...?! Nej.
Den andra karlen är min man.
Han heter Jof.
Nu är det bara han och jag. Det blir
till att börja göra konster igen.
-Gör ni konster också?
-Ja, och Jof är en skicklig jonglör.
-Ska Mikael också bli akrobat?
-Jof vill att han ska bli det.
-Men han kanske ska bli riddare!
-Det är inte särskilt roligt.
-Nej, du ser inte glad ut. Är du trött?
-Ja, och jag har tråkigt sällskap.
-Menar du din väpnare?
-Nej, inte honom - mig själv.
-Åh, jag förstår!
-Gör du verkligen det?
Ja. Jag brukar ofta undra över
varför människorna plågar sig själva.
-Mia!
-Jof, vad är det?
Men snälla Jof, vad har du gjort?
Kom och sätt dig här.
Var har du varit nånstans?
Kom. Ja, vad skulle du på krogen
att göra? Och så söp du förstås.
Aj, säger jag. Jag söp inte det minsta.
Du satt väl och skröt om dina änglar
och djävlar. Folk tycker inte om sånt.
-Jag sa inte ett ord om änglar!
-Sjöng och dansade du?
Att du aldrig kan låta bli att spela
teater. Folk blir arga för sånt också.
Titta här vad jag har köpt åt dig.
-Inte har du råd med det.
-Men nu gjorde jag det i alla fall.
-Jof!
-Åh, vad de klådde mig!
-Varför klådde du inte tillbaka då?
-Jag blev rädd och arg.
Arg blev jag.
Det ska du tro. Jag röt som ett lejon.
-Blev de rädda?
-Nej, de bara skrattade.
Joller
Åh, Mikael, Mikael...
-Känner du vad gott han luktar?
-Och stadig är han. En riktig akrobat.
Ja, det här är min man Jof.
God afton.
Jag sa till din hustru att du har en
präktig son. Han lär göra dig glädje.
-Har vi ingenting att bjuda på, Mia?
-Jag har plockat en korg smultron.
Och en skvätt mjölk,
har vi faktiskt mjölkat...
Så om riddaren vill hålla till godo...
-Slå er ner så kommer jag med maten.
-Varsågod.
-Vart tänker ni er härnäst?
-Upp till helgonfesten i Helsingör.
Pesten går den vägen längs kusten
söderut. Människor dör i tiotusental.
Iland skorpar det till sig med besked.
Ni kan följa mig i natt och stanna
på min gård eller följa östra kusten.
-Där är ni antagligen säkrare.
-Det är skogssmultron från backen.
Jag har aldrig sett så stora.
Känn så de doftar.
-Smaklig spis.
-Jag tackar vördsamt.
Ditt förslag är bra,
men jag måste fundera en stund.
Skogen lär vara full av troll
och gastar och djävlar och rövare.
Jag måste bara tänka mig för. Sen Skat
stack är jag ansvarig för truppen.
Jag har blivit sällskapets direktör
när allt kommer omkring.
-Ska ni ha lite smultron?
-Han har räddat mitt liv. Slå er ner.
Riddaren Jöns framför sitt tack.
-Å, vad det är skönt.
-En liten stund.
Den ena dagen är den andra lik.
Det är ingenting konstigt med det.
Sommaren är förstås bättre än vintern,
för då slipper man frysa.
-Men våren är det allra bästa.
-Jag har skrivit en dikt om våren.
Inte nu. Gästerna är kanske inte roade.
Jag skriver själv små sånger.
Riddaren harklar sig
Jag har till exempel en lustig liten
visa om en lättfärdig fisk.
Ni kommer inte att få höra den heller.
Vissa uppskattar inte min konst.
Jag är en känslig själ.
-Man oroar sig för så mycket.
-Det är bättre när man är två.
-Har du ingen att vara tillsammans med?
-Jo, det hade jag nog.
Var hon din käresta?
Vi var nygifta och lekte tillsammans.
Skrattade ganska mycket.
Jag skrev sånger till hennes ögon,
hennes näsa och hennes små öron.
Vi gick på jakt tillsammans
och på kvällarna dansade vi.
Ska du ha lite smultron?
Tron är ett svårt lidande, vet du det?
Det är som att älska någon i mörkret
som aldrig visar sig hur man än ropar.
Allt det där tycks mig overkligt
när jag sitter här med dig och din man.
Vad det plötsligt är likgiltigt.
-Nu ser du inte så högtidlig ut.
-Jag ska minnas den här stunden.
Stillheten,
skymningen, skålen med smultron-
-skålen med mjölk
och era ansikten i kvällsljuset.
Mikael som ligger och sover,
Jof med sitt strängaspel.
Jag ska försöka komma ihåg
vad vi talat om.
Jag ska bära minnet mellan mina händer
lika försiktigt som vore det en skål-
-bräddfylld med nymjölkad mjölk.
Och detta ska vara mig ett tecken
och en stor tillräcklighet.
Jag har väntat.
Ursäkta. Jag blev en smula uppehållen.
Eftersom jag har förrått min spelplan
för dig, så slår jag till reträtt.
-Det är ditt drag.
-Varför ser du så nöjd ut?
-Det är min hemlighet.
-Självfallet.
-Nu slår jag din springare.
-Det gjorde du rätt i.
-Har du lurat mig?
-Javisst. Du gick i fällan.
-Jag ställer dig schack.
-Vad skrattar du åt?
Bry dig inte om det.
Rädda din kung i stället.
-Du är ganska övermodig.
-Vårt spel roar mig.
Det är ditt drag. Skynda dig.
Jag vet att du har mycket att bestyra,
men vårt spel kommer du inte ifrån.
Du följer gycklarparet
genom skogen i natt?
De där som heter Jof och Mia
och har en liten son?
-Varför frågar du det?
-För ingenting.
-Har du sett till Jöns? Vi måste iväg.
-Jag tror att han är på värdshuset.
Herregud i himlen, är det inte
smeden Plog som lipar i sin ensamhet?
Ja, titta på smeden, han tjuter
och jämrar sig som en pissdränkt kanin.
-Är det frun fortfarande?
-Ja, jag har inte hittat henne.
Helvetes kvinnor. Man borde slå
ihjäl dem mens det är som roligast.
-Käringtjat och svinmat.
-Barnskrik och pissblöjor.
-Vassa naglar och spydigheter.
-Hugg och slag och satans svärmor.
Och när man ska lägga sig och sovav
Tårar, gnäll och jämmer i himlens höjd.
Varför kysser du mig inte godnatt?
Varför älskar du mig inte som förr?
-Varför tittar du inte på min nya särk?
-Du vänder ryggen till och snarkar.
-Fy fan.
-Fy fan. Och nu är hon borta! Gläd dig!
Jag ska knipa dem i näsan med tången.
Jag ska bulta dem på bröstkorgen.
Jag ska knacka dem
så lätt i skallen med stora släggan.
-Titta, nu bölar han igen.
-Jag kanske älskar henne.
Då ska jag tala om för dig att kärlek
är ett annat ord för lusta plus lusta-
-plus en förbannad *** bedrägeri.
Ja, men det gör ont i alla fall.
Kärlek är den svartaste av alla pester,
men den går nästan alltid över.
-Nej, min går inte över.
-Jodå, din också.
Det är bara några stackars fårskallar
som dör av kärlek.
Av allt ofullkomligt i vår ofullkomliga
värld är kärleken mest fullkomlig-
-i sin fullkomliga ofullkomlighet.
Du är lycklig du som är oljad i käften
och tror på din egen rappakalja.
Tror! Vem har sagt att jag tror?
Men jag älskar att ge goda råd.
-Jag är egentligen en studerad karl.
-Jag kan väl få följa er genom skogen?
Jag är så ensam och vill inte gå hem,
för där skrattar alla åt mig.
Bara du inte lipar hela tiden,
för då löper vi ifrån dig.
Lille broder!
-Akta dig, Jöns. Han vill bara slåss!
-Nu lipar han i alla fall.
Jag är ledsen om jag gjorde dig illa,
men jag har ett sånt temperament.
Ta mig i handen.
-Kom i min famn, lille broder.
-Tack, lite senare kanske.
Klockringning
Se, vad är det jag ser! Vem är det
som skymtar fram där borta-
-om inte min högt ärade
med vidhängande aktör!
Vrålar
Akta dig du!
Du är således den smutsiga smeden
som förolämpat min skönaste Kunigunda.
-Vad sa du att hon hette?
-Kunigunda! Har du blivit döv?
Lisa heter hon - Lisa Tok eller Slok!
-Lisa den trolösa! Rumplisa!
-Vad han är rå!
Eller något snuskigt som du själv
kan hitta på, din förgyllda sketjohan.
Du hiskligt snaggade ***,
om jag vore i dina lusiga paltor-
-skulle jag drabbas av en sån skam-
-att jag strax befriade naturen
från min uppsyn.
-Passa dig, din parfymerade...
-Slabbedask.
...slabbedask,
så jag inte lägger av en fjärt-
-som för dig ner till taskspelarnas
eget glödheta, där ni kan sitta och...
Läsa monologer.
Tills det dammar ur öronen på fan själv.
Akta dig så jag inte piper dig i magen
så tarmarna far ut genom öronen.
Jag ska ge dig, så du inte ens kan göra
dina konster för turkar och kannibaler.
Vad skrattar du åt?
Ide sydliga länderna finns människo-
liknande djur som kallas apor.
-Plog, lilla Plogen min...
-Va?
-Lilla rara Plog, förlåt mig för allt.
-Om ett ögonblick börjar hon gråta.
Jag måste gråta. Den där herren
har lurat mig så förskräckligt.
-Om nu sanningen ska fram så...
-Snart kommer älsklingsrätterna.
Plog, när vi kommer hem ska jag laga
kroppkakor med rotmos och lingon.
Det är det bästa du vet.
Inte sant, lille Plog?
-Först måste jag slå ihjäl honom där.
-Slå ihjäl honom riktigt ordentligt.
-Jag tycker inte om honom längre.
-Gud, varför gav du oss kvinnan?
Han är bara lösskägg, löständer,
falska leenden och tom som en burk.
Slå ihjäl honom, du!
Om du trodde att jag skulle hålla
något försvarstal, så misstog du dig.
Slå ihjäl mig bara.
Jag kommer att tacka dig efteråt!
Han skapar gripenhet och förvirring.
-Stå inte bara där och glo!
-Han måste ju slåss med mig.
Han måste åtminstone reta upp mig.
Jag sänker denna dolk i mitt bröst
och min overklighet kommer att övergå-
-till en ny, solid verklighet.
Likets absoluta påtaglighet.
Jag menade ju inte så illa.
Jag förlåter dig, Kunigunda.
- Farväl. Be för mig nån gång.
Kära nån, kära nån!
Inte menade jag så, inte.
-Jag började ju tycka bra om honom.
-Han är död. Alldeles kolossalt död.
Det är sorgligt det här,
fast han ville det själv.
-Och henne ska man vara gift med!
-Nu har du fått din lilla Lisa tillbaka.
-Är du inte nöjd?
-Jöns, i största förtroendev
-Är inte livet ganska...
-Jo, men tänk inte på det.
Det är kollrigt - det är vad det är.
Nu gjorde jag en bra scen.
Jag är allt en bra skådespelare, jag.
Nu klättrar jag upp i ett träd-
-så att inga björnar, vargar
eller spöken får tag i mig.
Imorgon söker jag upp Jof och Mia.
Sen far vi till helgonfesten.
Sågljud
Nu ska jag sjungav Jag är en liten fågel
som sjunger hur han vill...
Hantverkare i skogen - det var skönt.
Är det mitt träd de sågar ner?
- Hörru, din förpuppade taskfrans!
Vad tänker du göra med mitt träd, va?
Kan du inte svara åtminstone?
Jag sågar ner ditt träd,
eftersom din tid är ute.
Det går inte, jag har inte tid.
Jag har min föreställning.
Den är inställd på grund av dödsfall.
Ditt kontrakt är uppsagt.
-Min familj, mina barn.
-Fy skäms, Skat!
Ja, jag skäms. Jag skäms.
Finns det inga särskilda regler
för skådespelare?
Inte i det här fallet.
Inga smyghål, inga undantag?
Nu gick månen ur moln.
-Det är bra, då ser vi vägen bättre.
-Jag tycker inte om månen i kväll.
-Träden står så stilla.
-Det är för att det inte blåser.
Han menar nog att de står mycket stilla.
Det är alldeles tyst.
Om man åtminstone hörde en räv.
Eller en människoröst utom sin egen.
Äsch...
Å hej!
-Vart ska ni ta vägen?
-Till brännplatsen.
Varför bränner ni mitt i natten? Folk
har ont om förströelse nu för tiden.
-Hon har djävulen med sig överallt.
-Då är herrarna åtta modiga herrar.
Man har fått betalt.
Uppdraget var ju frivilligt.
Hör du mig? De säger
att du har varit i lag med djävulen.
-Varför frågar du det?
-Det är av högst personliga skäl.
-Jag vill också möta honom.
-Varför?
Jag vill fråga honom om Gud.
Han måste ju veta. Han om någon.
Du kan se honom när du vill.
Men då måste du göra som jag säger.
Se in i mina ögon.
Nå, vad ser du? Ser du honom?
Jag ser en stel skräck i dina ögon,
ingenting annat.
Ingen, ingenting, ingen?
Nej.
Står han inte heller bakom din rygg?
Nej. Där är tomt.
Jag behöver bara räcka ut handen,
så kan jag känna hans hand.
Han är hos mig nu också.
Elden gör mig inte illa.
-Har han sagt det?
-Jag vet det.
Du måste se honom nånstans.
Prästen och knektarna kunde se honom.
De är så rädda
att de inte ens vågar ta i mig.
-Varför har ni krossat hennes händer?
-Det är inte vi. Fråga munken där.
Vad har du gjort med flickan?
-Slutar du aldrig att fråga?
-Nej, jag slutar aldrig.
Men du får ju inget svar.
Jag funderade på om vi skulle slå ihjäl
knektarna, men hon är nästan död.
Jag har sagt att ni ska akta er.
Kom inte nära henne.
Ät det här, så stillnar smärtan.
-Vad ser hon?
-Hon har inte ont mer.
Vem tar hand om det där barnet?
Är det änglarna, Gud, Satan
eller bara tomheten?
Det kan inte vara så!
Hennes medvetande håller på att göra
en upptäckt. Tomheten under månen.
Vi står maktlösa. Vi ser det hon ser.
Vår skräck och hennes är densamma.
Det där lilla barnet! Jag gitter inte!
En uggla ***
Mia nynnar
Sång
Han sjunger så fagert om Jesu Krist
Ihimmelen är en stor glädje...
Snart kommer gryningen. Ändå hänger
värmen över oss som varmvåta bolster.
Jag är så rädd.
Vi känner att det ska hända oss något,
men vi vet inte vad det är.
Kanske den yttersta dagen.
Någon kvider
Har ni lite vatten?
Kan ni inte ge mig lite vatten?
-Jag har pesten!
-Håll dig därborta.
Jag är rädd för att dö!
Jag vill inte dö! Jag vill inte!
Kan ni inte förbarma er över mig?
Hjälp mig...
Tala åtminstone med mig!
Det tjänar ingenting till.
Det tjänar ingenting till.
Det tjänar inte någonting till.
Jag ska dö... Jag...
Vad ska hända med mig?
Kan ni inte trösta mig?
Har ni inte lite barmhärtighet?
Ser ni inte att jag...
Är det ingen... Får jag lite vatten?
Det är meningslöst.
Det är fullständigt meningslöst.
-Jag säger dig att det är meningslöst.
-Hjälp mig!
Hör du inte att jag tröstar dig?
Vrålar
-Ska vi spela vårt spel till ***?
-Det är ditt drag.
-Nu tog jag din drottning.
-Det såg jag inte.
Mia! Jag ser något hemskt.
Nåt som jag nästan inte kan tala om.
-Riddaren spelar schack.
-Det är väl inte så hemskt?
-Ser du inte vem han spelar med?
-Han sitter där ensam.
-Vem är det då?
-Han spelar med Döden själv.
-Vi måste försöka komma undan.
-Inte kan man det.
Om vi ger oss av helt tyst,
märker de oss inte.
Det är ditt drag, Antonius Block.
-Har du tappat intresset för vårt spel?
-Tappat intresset? Tvärtom!
Du ser ängslig ut. Döljer du något?
-Ingenting undgår dig, eller hur?
-Ingenting undgår mig.
Ingen undgår mig.
-Jag är ängslig, det är sant!
-Du är rädd.
Jag har glömt hur pjäserna stod.
Men jag har inte glömt.
Så lätt ska du inte slippa undan.
-Nu ser jag något intressant.
-Vad ser du?
Du är matt i nästa drag.
Det är sant.
-Hade du glädje av ditt uppskov?
-Ja, det hade jag.
Det gläder mig. Nu går jag ifrån dig.
När vi möts nästa gång
är din och dina följeslagares tid ute.
-Och du uppenbarar dina hemligheter.
-Jag bär inte på några hemligheter.
-Så du vet ingenting?
-Jag är ovetande.
-Ser du en sån underlig dager?
-Det är väl åskan som kommer.
-Det är något annat, något hemskt.
-Det är nog regnet.
Det är inte regnet.
Han har sett oss! Han följer efter oss!
Han har hunnit ikapp oss!
In i vagnen, Mia. Vi kryper in fort.
Det är mordängeln som går förbi oss.
Och han är mycket stor.
Känner du vad kallt det är?
Åskknallar
Vinden viner
Jag hörde av folk från korståget
att du var på väg hemåt.
Jag har väntat dig här.
Alla de andra har flytt för pesten.
Känner du inte längre igen mig?
Du har också förändrats.
Nu kan jag se att det är du.
Nånstans i dina ögon-
-nånstans i ditt ansikte,
men gömd och skrämd-
-finns pojken som gav sig iväg
för så många år sen.
Det är *** nu och jag är lite trött.
-Ångrar du din resa?
-Nej.
Jag ångrar ingenting,
men jag är lite trött.
Jag ser det.
Där borta står mina vänner.
Be dem komma in.
Jag ska duka till morgonvard.
"Och när lammet bröt
det sjunde inseglet"-
-"uppstod i himlen en tystnad
som varade vid pass en halv timme."
"Och de sju änglarna,
som hade de sju basunerna"-
-"gjorde sig redo att stöta i dem"...
Det bankar på porten
"Och den förste stötte i sin basun."
"Då kom hagel och eld
blandat med blod"-
-"och det kastades ned på jorden,
och tredjedelen av jorden brändes upp."
"Och tredjedelen av träden
brändes upp"-
-"och allt gräs brändes upp."
"Och den andra ängeln
stötte i sin basun."
"Då var det som om ett brinnande berg
hade blivit kastat i havet"-
-"och tredjedelen av havet blev blod."
Var det nån där?
Nej, herre, jag såg ingen.
"Och den tredje ängeln
stötte i sin basun."
"Då föll från himmelen
en stor stjärna"-
-"brinnande så som ett bloss."
"Och stjärnans namn var Malört."
God morgon, ädle herre.
Jag är Karin, riddarens hustru-
-och hälsar dig höviskt välkommen
i mitt hus.
Jag är smed, och ganska skicklig
om jag får säga det själv.
Min hustru Lisa...
- Nig för den höge herren, Lisa.
...är lite svår att tas med ibland
och vi har haft lite kalabalik-
-men inte värre än de flesta människor.
Ur vårt mörker ropar vi till Dig, Herre.
Gud, ha förbarmande med oss-
-för vi är små och utan vetskap.
I det mörker
där du påstår att du vistas-
-finner du ingen som lyssnar till din
klagan eller rörs av dina lidanden.
Tvätta dina tårar.
Gud, Du som finns nånstans,
ha förbarmande med oss.
Du kunde fått en ört
att laxera ut dina evighetsbesvär.
Känn i den sista minuten triumfen
att rulla med ögonen och röra på tårna.
-Tyst, tyst!
-Jag ska vara tyst, men under protest.
Det är fullbordat.
Barnet jollrar
Mia! Jag ser dem, Mia! Jag ser dem!
Där borta på den mörka ovädershimlen.
De är där allihop.
Smeden och Lisa och riddaren
och Raval och Jöns och Skat.
Den stränge herren Döden
bjuder dem till dans.
De ska hålla varandra i händerna
och tråda dansen i en långan rad.
Först går den stränge herren
med lie och timglas-
-men Skat slinker på sladden
med sitt strängaspel.
De träder bortåt,
bort från gryningen i en högtidlig dans.
Bort mot de mörka landen, medan
regnet sköljer över deras ansikten.
Tvättar deras kinder från tårarnas salt.
Du med dina drömmar och syner!