Tip:
Highlight text to annotate it
X
Om bara tiden kunde skruvas tillbaka-
-om jag kunde göra allt ogjort.
Börja med lånet av kavajen.
Utmärkt. Mycket förtjusande.
-Herbert Greenleaf. Min fru Emily.
-Tom Ripley.
Ni har gått på Princeton. Ni känner
nog vår son, Dickie Greenleaf.
Vi såg er kavaj.
Från årgång 56.
Hur har Dickie det?
Det var trevligt att träffa er.
Vi hoppas ni kommer och besöker oss.
-Tack, det var mycket vänligt av er.
-Båda två. Herbert?
Ja, jag ser fram emot ert besök.
Dickie tycker ju mer om jazz.
-Kära nån.
-Han har en saxofon.
l mina öron är jazz bara oväsen.
Otrevligt oväsen.
-Det var trevligt att råkas.
-Tack detsamma.
-Vi ses på varvet.
-Ja, det hoppas jag.
Jag måste ge mig iväg.
Jag är mycket försenad.
-Du var alla tiders.
-Du också.
-Vilket förtjusande par.
-Ja. Han är en ovanlig ung man.
Tack för lånet av kavajen.
-Tack, för att du avlöste mig.
-Akta handleden. Hej, Fran!
Köp lBM nu innan aktierna splittas.
-Är ni säker?
-Ja, det borde ni göra.
Förlåt.
Du har säkert hört
att Dickie bor i Italien.
Mongibello. Söder om Neapel.
En riktig håla.
Marge, hans flickvän...
...lär skriva en bok.
Gud vet vad han gör.
Det verkar som om de är på stranden
eller seglar dagen lång.
Det är min sons största talang:
att sätta sprätt på mina pengar.
Kunde du tänka dig
att åka till Italien, Tom?
Övertala min son att komma hem?
Jag betalar dig.
Tusen dollar.
Jag har alltid velat åka till Europa.
Bra. Nu har du
en anledning att resa.
Count Basie.
Duke Ellington?
Jag har ingen aning.
Jag har ingen aning.
Jag har ingen aning.
Dizzy Gillespie.
"My Funny Valentine".
Jag vet inte ens
om det är en man eller en kvinna.
Charlie Parker?
Charlie Parker. Det här är bekant!
Det är Bird.
Ja!
Låt mig ta den. Pengarna
kan komma väl till pass.
-Ja, sir.
-Låt mig.
Ni får nog en trevlig resa.
Mr Greenleaf är god vän
med Cunards.
Namnet Greenleaf öppnar många dörrar.
Talar ni engelsk?
-Hur var namnet?
-Ripley.
Den här vägen, signor Ripley.
-Den?
-Där borta. Den där.
Bara en koffert, signor Ripley?
-Vad har du för hemlighet?
-Förlåt?
Det var bara för...
Du är väl amerikan, eller hur?
Jag har så mycket bagage.
Och du är så...
...strömlinjeformad.
Det är nästan pinsamt.
-Jag heter Meredith, förresten.
-Hej. Dickie.
-Meredith Randall.
-Dickie Greenleaf.
-Inte en av skeppsvarvsfamiljen väl?
-Jag försöker att inte vara det.
Försöker mönstra av.
Hade de
ställt dina koffertar fel?
Du stod ju under "R".
Jag tyckte jag såg dig där.
Pappa vill ha kvar mig i New York.
Han bygger båtar,
jag föredrar att segla dem.
Så jag reser under min mors namn.
-Som är?
-Emily.
Nej, det var bara på skoj.
Det lustiga är...
...att jag inte heller heter Randall.
Jag heter faktiskt Logue.
-Som i?
-Som i textilfamiljen Logue.
Jag försöker byta skepnad.
Jag reser också under
min mors flicknamn. Randall.
Rom.
Vi spelar samma maskspel.
Mongibello!
"Min fästmö har ett ansikte."
Bird.
"Detta är mitt ansikte."
Jag är förkrossad.
Då har du inte läst
mitt senaste kapitel?
Det är klart att jag ska läsa det.
Det har bara varit för varmt.
Om jag lagar middag till dig,
kunde du läsa det i kväll.
Dickie Greenleaf?
-Vem frågar?
-Det är Tom. Tom Ripley.
-Tom Ripley?
-Vi gick på Princeton samtidigt.
Kände vi varann?
Jag kände dig,
så du har väl också känt mig.
Princeton är en enda dimma för mig.
Amerika är en enda dimma.
Det här är Marge Sherwood.
Tom...vad var det nu?
-Ripley.
-Hej.
-Vad gör du i Mongi?
-Inget särskilt.
-Jag är bara på genomresa.
-På genomresa?
Så vit du är!
Har du nånsin sett en sån vit kille?
Eller grå, närmare bestämt.
Det är bara grunden.
-Vad sa du?
-Ja, du vet, grundfärgen.
Den var bra.
Det gillar Margie, hon är också vit.
Ja, och du är inte rolig.
Kom och ät lunch med oss
innan du reser vidare.
Vilket sammanträffande.
Jag kommer inte ihåg honom.
Det är lustigt.
Silvana!
Var har du gömt dig?
Var har du själv varit hela veckan?
Jag har arbetat.
-Hoppa upp nu.
-Tillsammans med den amerikanska flickan?
-Håll fast i mig.
-Jag hatar dig.
Jag hatar dig.
-Har du plötsligt glömt var jag bor?
-Förlåt, jag är ett svin.
-Klockan är fyra.
-Jag har precis vaknat. Förlåt.
Fausto och jag var ute med båten.
Vi fiskade-
-och plötsligt var det gryning.
Vi fångade inget.
-Vi har ä*** allt.
-Vi?
-Tom Ripley är här.
-Vem?
Vi trodde du hade försvunnit.
Vi tänkte eftersöka dig.
-Jag är här fortfarande.
-Tom berättade för mig om resan hit.
Jag skrattade så mycket
att jag nästan fick näsblod.
-Är det bra?
-Håll nu klaffen.
Förlåt. Förlåt.
Jag är avskyvärd.
Men jag älskar dig.
Älskar du också mig?
-Jag stör visst...
-Kan du blanda en martini?
Javisst.
Låt mig...
Jag är bra på att blanda martini.
Alla bör ha minst en talang.
Vilken är din?
Förfalska namnteckningar och ljuga.
lmitera nästan vem som helst.
Det var tre saker.
Ingen bör ha mer än en talang.
-Imitera nån.
-Nu?
Den enda talangen min son har
är att sätta sprätt på mina pengar.
Tro mig, jag älskar att segla.
Men istället bygger jag båtar...
-Sluta!
-...och låter andra segla dem.
Jag får gåshud!
Jazz. Når allt kommer omkring
är det ju bara...otrevligt oväsen.
Det är ju precis som han var här!
Förfärligt! Som om den jäkeln var här.
Det var fantastiskt!
-Hur känner du honom?
-Jag träffade honom i New York.
Det här är kusligt!
Hör här!
Får jag presentera min far:
Herbert Richard Greenleaf I.
Trevligt att råkas.
Dickie har gjort ett bra parti.
Otroligt!
Jag är inte med.
Kunde du tänka dig
att resa till Italien, Tom?
-Ta med honom hem?
-Vad?
Om du reser till Italien
och övertalar honom att åka hem-
-betalar jag tusen dollar.
Jag åker aldrig hem igen.
Tänk att betala nån för att resa hit
och släpa hem mig.
Då måste man väl vara lite knäpp?
Det är Tom.
Jag reser aldrig tillbaka.
Nej, jag tror bara...
din mors sjukdom...
Det har inget med henne att göra!
Hon har haft leuke...
Det är det jag avskyr hos honom!
Han vill att jag kommer hem igen.
Det har inget med min mor att göra.
Åk tillbaka till New York. Eller ring,
om du hittar en telefon som fungerar.
Säg att vilda hästar inte kunde
få mig att återvända!
Marge, Tom är på avskedsvisit.
Jag kommer ned nu.
Har du pratat med min far?
Du hade rätt i det med telefonerna.
Det fanns ingen som fungerade.
-Nåt problem.
-Italien i ett nötskal.
Tom, ska du verkligen ge dig av?
Vad har du för planer?
Jag reser väl tillbaka.
Så långsamt jag kan.
Väskan, nu igen...
-Du gillar jazz!
-Jag älskar jazz.
Det här är de bästa.
Baker. Rollins. Marge gillar jazz.
Men hon tror, Glenn Miller är jazz.
-Det har jag aldrig sagt.
-Perry Como då.
-Bird, det är riktig jazz.
-Fråga mig vad min båt heter.
Vad heter din båt?
Titta där! Bird!
Det är knasigt. Alla vet att båtar
inte kan uppkallas efter en man.
Han är ingen man, han är en gud.
Vi ska till Neapel!
Det finns en klubb...en källare.
-Den är förfärlig.
-Ja, men du behöver inte följa med.
Det är fantastiskt där!
Du kommer att älska det.
Hur är det?
Få upp honom hit.
Tom Ripley från Amerika!
Kom igen! Kom upp hit!
Så tar vi den tillsammans!
Jag stöter på en vän från Princeton.
En kille som heter Tom Ripley.
Han säger att han förföljer mig,
ända till jag åker tillbaka till...
...New York tillsammans med honom.
God eftermiddag.
Vad är klockan?
-Till New York tillsammans med honom.
-Åh Gud.
Skriver du alltid brev på maskin?
-Det ska vara två t-n.
-Jag kan varken skriva eller stava.
Det är ett privilegium
när man har förstklassig utbildning.
Ditt rum är längst bak däruppe.
Ermelinda har visst bäddat till dig.
-Det är verkligen hyggligt av dig.
-Säg det inte en gång till.
Nu när du är dubbelagent
och vi lurar min far-
-ska vi då inte köpa en bil
för pengarna han ger dig?
God idé.
Marge, vad säger du till det?
En Cinquecento för pappas pengar.
-Du kan ju inte ens köra bil!
-Kan du inte ens köra bil?
Vi behöver ett kylskåp mycket mer.
Stöd mig och du har en vän för livet.
Jag håller helt och hållet med Marge.
Ett kylskåp...
Ska han nu flytta in hos dig?
Bara för ett kort tag.
Han är kul.
-Det går bra, älskling.
-Annars säger du till, eller hur?
-Jag tycker bra om honom.
-Marge, du tycker om alla.
Jag tycker inte om dig.
Då flyttar jag in hos dig,
så kan du och Tom flytta ihop.
Jag tycker bra om honom.
Marge, du tycker om alla.
Jag tycker bra om honom.
Marge, du tycker om alla.
Nu vet du varför hon
alltid kommer till frukost.
Det är kaffemaskinen som drar.
Sedan han har lärt sig göra espresso,
har han känt sig riktigt vuxen.
Jag köpte kaffemaskinen.
-Är den till mig, älskling?
-Till Tom. Han klagar inte.
-Den där ringen är fantastisk.
-Tom, jag älskar dig.
Där ser du själv.
Jag har lovat att aldrig ta av den.
Annars skulle du få den.
Är den inte fin? Den är från Neapel.
Jag prutade i två veckor!
-Den var väl inte billig?
-Jo, det var den.
Jag ska hitta en present till Frances.
Du kan kanske hjälpa mig.
-Vem är Frances?
-Vi är förlovade.
Är du förlovad?
Du är som en stängd bok.
-Vem är hon?
-Dina föräldrar har träffat henne.
Jag kan se det framför mig:
"Om bara Dickie kunde lugna ner sig.
Förtjänar vi inte ett barnbarn?"
Aldrig i livet.
Jag svär vid din ring, Marge.
Jag reser aldrig tillbaka.
-Säg till när jag ska dra.
-Dra.
Jag gör fel.
Det är bättre nu, eller hur?
Det ska nog bli en sjöman av dig.
Det går riktigt bra.
-Då är baren öppen.
-Ja tack.
-Kan vi segla till Venedig?
-Ja, det är klart. Jag älskar Venedig.
"Se Venedig och dö".
Eller är det Rom?
-Är det Rom?
-Jag måste bara se Venedig.
Man gör nåt och dör sen.
Venedig är med på listan.
-Och Rom.
-Åker du skidor?
Nej, säg det inte.
Du är ju helt hopplös.
Det är nästa grej vi gör.
Vi åker till Cortina till jul.
Fantastiskt område.
Tom kan inte heller åka skidor.
Det måste vi också lära honom.
Han har ingen stil.
Har grabben inte lärt nåt?
Tur att vi inte ska gifta oss nu.
Tom skulle väl med på bröllopsresan.
Jag hatade New York.
Jag flydde till Paris för att skriva.
Jag gick alltid till ett bestämt café
i Montmartre med Jean-Jacques...
...och Dickie spelade
"My Funny Valentine".
Det var först senare jag förstod
att han bara kan sex nummer.
Men jag tyckte om att se honom.
Är du inte hos mig klockan 7,
sticker Tom och jag iväg.
Okej. Inte mig emot.
-Jag måste prata med dig.
-Ge mig ett leende.
-Du knäcker mina revben!
-Va?
Du knäcker mina revben!
Jag kunde knulla det här kylskåpet,
så mycket älskar jag det.
-Vad gjorde du egentligen i New York?
-Spelade piano på ett par ställen.
Det är bara ett jobb.
Du sa du hade flera.
-Några ställen. Det blir flera jobb.
-Mystiske mr Ripley.
Marge och jag har funderat över dig
i timmar.
Jag vill inte tänka på New York.
-Är du klar?
-Kall öl. Tack, pappa.
Skriv av därifrån.
Tog du den med till Europa?
Härligt. Du tog Shakespeare med,
men inga kläder.
Ermelinda säger att du tvättar
din skjorta varje kväll.
-Jag har mer än en skjorta!
-Hon kan göra det för dig.
Låna kläder av mig.
Ta vad du vill.
Det mesta är urgammalt.
Och så din namnteckning.
Inte "Dickie"! Din namnteckning.
Utan glasögonen är du inte ens ful.
Jag behöver dem inte.
Jag läser aldrig.
-Hur ser jag ut?
-Som Clark Kent.
Och nu som Stålmannen.
Jag vet. Min handstil liknar ett barns.
Titta på s-et och t-et.
Det visar att du är bildad och sårbar.
Det där är en hemlig smärta.
Den måste vara ytterst hemlig
för den är okänd för mig.
Inget är så avslöjande som handstilen.
Titta, du rör aldrig linjen.
-Det betyder att du är fåfäng.
-Det är ju ingen hemlighet.
-Har du nån bror?
-Nej.
Inga syskon.
Det har inte jag heller.
Det har inte Marge heller.
Vi är allihop enda barnet.
Vad betyder det?
Det betyder
att vi aldrig har delat ett bad.
Jag fryser. Får jag hoppa i?
Nej.
Jag menade inte när du var i.
Okej, hoppa i med dig.
Jag är ändå rynkig som ett russin.
Det är jag. Fotot är bara gammalt.
Var enda evig gång!
"Är det ni? Det liknar er inte..."
-Post till Greenleaf och Ripley.
-Från Fran.
"Jag saknar dig, kom snart hem.
Berätta inte hur skönt du har det.
Hur mycket du älskar Dickie...
och Marge och Mongibello."
Det här är visst från din far.
Käre Tom, jag blev glatt överraskad
av ditt brev från den 7 oktober.
-Låt mig se. Vad skriver han?
-Han håller på att tappa tålamodet.
Han vill att jag lovar honom
att du är hemma till Thanksgiving.
Du måste skaffa dig en ny kavaj.
Du måste vara dötrött på den.
Jag kan inte använda
fler av din fars pengar.
Jag älskar din ansvarskänsla.
Pappa borde göra dig
till chefsbokhållare.
När övertar, det vill säga aldrig,
så gör jag det.
När du övertar, det vill säga aldrig,
säger jag ja tack.
Jag köper en kavaj till dig. Det finns
ett bra ställe i Rom. Battistoni.
Roma, vi tar med Tom till Roma.
Vi åker till Roma.
Snygg tröja.
-Var får vi en carozza till Forum?
-Ta det nu lugnt. Ta det lugnt!
-Vi ska göra så mycket på en dag.
-Det viktigaste är: Var ska vi äta?
-Bara Freddie nu har beställt bord.
-Freddie?
Freddie Miles.
Han organiserar skidresan till Cortina.
Där är han ju.
Frederico!
Har du inte *** att knulla
varje kvinna du ser minst en gång?
-Bara en gång?
-Ja, absolut.
Tom Ripley. Freddie Miles.
Om jag är försenad...
tänk då vad hennes man tycker.
-Du ser fantastisk ut.
-Som alltid.
-Nå. Mangiare.
-Jag har beställt bord hos Fabrizio's.
Utmärkt.
Jag har fått Mongi-noja.
Jag vet. Jag har varit där.
Vi ska på en klubb
med några av Freddies vänner.
Om du vill leka turist,
så stoppa en bil-
-och så ses vi vid stationen.
Vilken klubb?
Freddie har bestämt
med några andra från skidresan.
Du kan följa med, men jag trodde
du ville göra lite sightseeing.
Det ville jag också
och kanske köpa den där kavajen.
Hör här!
Du kan få en av mina
när vi kommer hem.
Kom nu.
Ciao. Ha det nu så skoj?
Jag skulle se till att du når tåget.
Det går klockan åtta.
-Ha det så bra.
-Vi ses, Tom.
Vad gör du?
Det var bara på skoj.
Förlåt.
Ta av dig mina kläder med detsamma.
Har du på dig mina skor också?
Du sa att jag fick välja en kavaj...
Kan du klä av dig på ditt eget rum?
-Jag trodde inte du hann tåget.
-Freddie körde mig hem i sin bil.
-Är Freddie här?
-Han är därnere.
Det var bara på skoj.
Säg inget till honom.
Det var bara på skoj.
Förlåt.
Åh Gud, manchesterkavaj i Italien...
-God morgon, Tom.
-God morgon.
Kom och sätt dig.
Jag vill ha ditt jobb, Tommy.
Som jag sa precis:
Du bor i Italien i Dickies hus.
Du äter Dickies mat,
går i hans kläder...
...och hans far betalar räkningen.
Om du börjar ha tråkigt,
övertar jag gärna din plats.
Det gör jag gärna.
Du skulle hoppa i.
Det är så härligt.
Jag har det bra här, tack.
Har du det bra?
Javisst.
Det är så här med Dickie...
...att det känns som om solen
skiner på en. Allt är fantastiskt.
Så glömmer han en,
och det blir mycket kallt.
Det har jag märkt.
När man har hans uppmärksamhet,
känner man sig utvald.
Det är därför alla älskar honom.
Så är det varje gång
han träffar en ny person...
...Freddie, Fausto,
Peter Smith-Kingsley.
Han är underbar. Har du träffat honom?
Speciellt med dig.
Och det är bara grabbarna.
Kom och rädda honom!
Varför ska män alltid leka
att de dödar varann?
Han dränker mig! Han dränker mig!
-Jag är ledsen för det med Cortina.
-Vad då med Cortina?
Har *** inte berättat det?
Han pratade med Freddie.
Det går tyvärr inte.
Alla de andra kan åka skidor.
Det är nåt med var man bor.
Kom nu, Freddie.
Stanna åtminstone
till Madonnafestivalen.
Nej tack.
Jag har min egen Madonna hemma i Rom.
Varför följer du inte med?
Det finns massor med brudar.
-Åh Gud.
-Övertar du?
Styr mot Capri.
Se upp med skären.
-Vad ska du?
-Marge-behandling.
Tommy. Hur går det med spioneriet?
Hur går det med spioneriet?
Silvana!
Har nån tillkallat ambulans?
Har nån tillkallat ambulans?
Varför slåss de?
Är det inte hennes fästman?
-Varför frågar du?
-Ger de honom skulden?
Hur kan det ta en timme för ambulansen
att komma fram?
Hon är redan död, min vän.
Så kanske...
Hur kan nån påstå
att det här landet är civiliserat?
Det är det inte.
Det är jävligt primitivt.
-Jag ska ta reda på vad det är.
-Nej, jag gör det.
Jag vet varför du är ledsen.
Jag vet det där med Silvana, Dickie.
-Jag vet det där med dig och Silvana.
-Vad vet du om oss?
Du behöver inte städa!!
Jag menar det!!
-Vad då?
-Glöm det.
Hon var gravid. Visste du det?
Silvana var gravid.
-Vet du vad det innebär här?
-Jag tar gärna skulden på mig.
-Vad snackar du om?
-Du har varit som en bror för mig.
Jag har varit som en bror för dig.
Jag vill göra allt för dig, Dickie.
Hon bad om hjälp.
Hon behövde pengar.
Jag hjälpte henne inte.
Nu har hon dränkt sig
och det är min skuld.
Jag säger det inte till nån.
Varken till Marge eller polisen.
Det är en hemlighet oss emellan.
Jag kan bevara den.
"Käre Tom, då Dickie fortfarande
inte ser ut till att vända hem...
Jag hoppas resan varit angenäm,
även om ditt uppdrag misslyckades.
Du kan känna dig fri."
Det kan man inte förebrå honom.
Det kunde ju inte vara i all evighet.
Du kan ju bara skriva igen.
-Speciellt nu när vi är bröder.
-Det skulle jag aldrig kunna.
Som du själv sa,
är det min fars pengar du använder.
Men vi sög på karamellen ett bra tag?
Vi reser till Venedig ändå.
Det är det väl inget som hindrar?
Det tycker jag inte.
Du kan väl inte betala för dig själv?
Det är på tiden att vi allihop går vidare.
Jag är dötrött på Mongi.
Speciellt efter det här...
Jag vill hemskt gärna norrut.
Jag ska ta mig en *** på San Remo
nästa vecka. Hitta en plats till båten.
Det skulle vara kul
om du följde med.
De har en häftig jazzfestival.
Det vore en värdig avskedstripp.
Vad säger du om det?
Vår sista tripp!
Visst.
-Varför gör du så där med halsen?
-Vad då?
Du gör det alltid i tåg.
Kusligt.
Sa jag inte
att San Remo var tokigt?
Så ska det vara! Kom!
Skål för Mongibello
och den bästa tiden i mitt liv!
-Du verkligen på gott humör i kväll.
-Jag är glad att jag ska tillbaka nu.
Kände vi varann på Princeton?
Det gjorde vi inte, va?
-Varför frågar du plötsligt om det?
-Ingen speciell orsak.
För att du ska resa, tror jag.
Jag tror inte att du gick där.
Varför det?
Det är en komplimang.
Du har alldeles för bra smak.
De flesta typerna på Princeton
har provat allt, men har ingen smak.
Jag kallade dem Amerikas grädda:
Rika och feta.
-Freddie är det perfekta exemplet.
-Då tar jag det som en komplimang.
Jag visste det!
Marge och jag slog vad om det.
Gillar du överhuvudtaget jazz?
Eller var det bara för min skull?
Jag har börjat tycka om det.
Jag har börjat tycka om
allt i ditt liv.
Det är en enda stor kärleksaffär.
Om du anade
hur jag levde i New York...
Jag funderar på att droppa saxofonen.
Vad tycker du om trummor?
-Vad?
-Trummor är coolt.
Jag hyr en båt i morgon
och ser mig omkring.
Det var så jag hittade stället
i Mongi. Stack ut med en båt...
...åkte runt i bukten.
Första stället jag tyckte om...
...köpte jag.
Låt bli, Dickie. Inte så våldsamt.
-Dickie, sänk farten!
-Håll i dig.
Det är inte kul! Det är inte kul!
Jag älskar den här platsen!
Här vill jag bo! Vackert!
Jag ska berätta om mina planer.
Berätta.
Jag kommer tillbaks efter nyår,
för egen räkning.
-Till Italien?
-Ja.
Om jag hittar ett ställe...
...eller vi kunde dela hyran
och jag kunde få ett jobb.
Eller jag hade ett ställe i Rom,
så kunde vi skifta mellan att bo där-
-och här hos dig.
-Det tycker jag inte.
-Speciellt inte med Marge-problemet.
-Du kan bara ge mig skulden.
-Marge och jag ska gifta oss.
-Men hur då?
-Hur då?
I går tittade du på flickor och i dag
ska du gifta dig? Det är ju absurt.
-Jag älskar Marge.
-Du älskar mig. Vi skal inte gifta oss.
-Jag älskar inte dig.
-Det var inte menat som ett hot.
Jag är glad att du reser.
Vi har setts tillräckligt
för ett tag.
Va?
Du kan vara en riktig snyltgäst.
Det vet du nog.
Det är tröttsamt.
Du kan vara tröttsam.
Det lustiga är
att jag inte förställer mig, som du.
Tröttsam.
Jag har varit helt ärlig om
mina känslor för dig.
Men du! För det första...
så vet jag att det är nåt.
Den kvällen då vi spelade schack
var det tydligt.
-Vilken kväll?
-Du vågar bara inte se det i ögonen.
Nej, nej, vi är bara bröder.
Du uppför dig tarvligt på båten
och knullar Marge så vi andra hör det.
Det var förfärligt!
Du knullar till höger och vänster
och nu ska du gifta dig.
Jag känner mig förvirrad.
Du ljuger för Marge.
Du gör Silvana på smällen.
Du förstör för alla andra.
Du vill spela sax, sen trummor.
Vad vill du?
Vem är du?
En tredjeklassens snyltgäst?
Varför ska jag lyssna på dig?
Jag har inte den minsta ***
att sitta här med dig.
Du följer varje steg jag tar.
Det kryper i mig när jag ser dig.
Det kryper i mig när jag ser dig!
Det är hela tiden: "Dickie, Dickie!",
som en annan flickunge.
Håll käften!
-Åh Gud, Dickie!
-För guds skull!
Vi måste...
Jag slår ihjäl dig!
Du är död!
Sluta, Dickie, sluta nu!
Jag slår ihjäl dig.
Sluta! Sluta! Sluta!
-Får jag be om min nyckel, tack?
-Naturligtvis.
Ni måste frysa mycket.
Signor Greenleaf, eller hur?
Nej, jag...
Du skrämde mig!
-Förlåt.
-Ni har kommit tillbaka.
Hur går det med boken?
Bra, tack.
Jag är inne i en bra period.
Jag stod och tittade på dig.
Du var så tyst.
Var är Dickie?
Jag tror han har tänkt
att stanna i Rom några dar.
Sa han varför?
Jag förstår honom inte.
Jag vet inte mer än du.
Vad menar du?
Först ska jag med på skidresan.
Sen ska jag inte i alla fall...
Först är vi som en stor familj,
sen vill han vara ensam.
Sa han det?
Vill han vara ensam?
Han tänkte på dig.
Han bad mig ge dig den här.
Tack.
Han vet att jag älskar den.
Men varför kunde det inte vänta?
Första uppdraget:
Lämna parfymen till Marge.
Andra uppdraget:
Packa några kläder
och hans kära saxofon.
-Hur länge stannar han där?
-Har ingen aning.
Han har väl övergivit oss.
Jäklar!
Mår du bra?
Det låg ett brev från Dickie
tillsammans med parfymen.
Det är inte bara för ett par dar.
Han funderar på att flytta till Rom.
Du förstår...
...natten innan han stack
pratade vi om att flytta ihop.
Nånstans norrut.
Jag har nog...
...pressat honom för hårt
med att vi skulle gifta oss.
Jag har kanske skrämt iväg honom.
Han visar en sida av sig själv
när våra huvuden ligger på kudden...
...som jag vet att ingen annan ser.
Han är så öm.
Jag borde åka med dig till Rom
och konfrontera honom med det här.
Han hatar konfrontationer.
Det har du nog rätt i.
Jag ska checka in.
Jag önskar checka in.
-Signor Ripley?
-Det är jag.
Signor Greenleaf.
Naturligtvis. Välkommen tillbaka.
Jag önskar ringa ett samtal
till hotell Goldoni.
Jag vill gärna tala med Thomas Ripley.
Signor Greenleaf,
signor Ripley svarar inte.
Jag önskar lämna ett meddelande.
Är han inte där?
Får jag lämna ett meddelande?
Jag fick ditt meddelande.
Middag i kväll låter bra.
Ripley.
Dickie Greenleaf.
Ja, Greenleaf. På Grand.
Jag önskar få plånboken präglad.
Jag kan inte det italienska ordet.
-Präglad? Naturligtvis, mr Greenleaf.
-Tack.
-Herregud!
-Meredith.
Du ska åka skidor
med de där amerikanarna, va?
-Vad då?
-Till jul.
-Till Cortina med Freddie Miles.
-Hur vet du det?
Alla känner Freddie Miles.
-Är Freddie i Rom?
-Nu?
Det tror jag inte.
Jag har förståss träffat honom.
Vi har snackat lite.
Jag vet allt om dig och Marge
och Mongi.
Du är en opålitlig råtta.
Freddie säger att du är en råtta.
Och då tänkte jag:
Det är därför han reser under "R".
Jag har lämnat Marge, Meredith.
Och Mongi.
Så råttan är här i Rom.
-Förlåt mig.
-Det gör inget.
Jag har aldrig varit lyckligare.
Det är som om jag fått ett nytt liv.
Om man har haft pengar
i hela sitt liv-
-även om man avskyr det,
vilket vi gör, eller hur?
Så trivs man bäst med andra
som har pengar och avskyr det.
Jag vet vad du menar.
Det har jag aldrig sagt till nån förr.
Nej, för min vän mr Greenleaf...
...signor Greenleaf och jag
är ute och sätter sprätt på pengarna.
-Jag förstår.
-Vi uppför oss riktigt dåligt.
Jag älskar italienska pengar.
Man känner sig inte så skyldig.
Inte för många stora sedlar.
Det finns ingen som vill växla dem.
-Den här är också riktigt snygg.
-Då tar jag en i det tyget också.
I morgon.
Jag vet att du älskar jazz,
men är det så att du hatar opera?
Jag har försökt avbeställa biljetterna.
Det är i morgon.
Men om du kan finna dig i
att bli släpad dit.
Du får gärna släpa mig dit.
Feodor Chaliapin,
den ryske barytonen.
Tack för att jag fick följa med.
Står du ut?
Du är en av Freddies vänner, sägs det.
Han har "jag hatar opera"
tatuerat på bröstet.
Det finns plats till en hel libretto
på Freddies bröst.
Jag är säker på att vi har träffats förr.
Vad tror du, Ted?
*** är Herbert Greenleafs son.
-Det vet jag.
-Jag tror vi har träffats förr.
Ena stunden är ni barn
och sen ska ni tatueras.
Skål.
Förlåt mig.
-Tom!
-Marge!
Hur är det?
Vad gör du här i Rom?
-Är du här med Dickie?
-Nej.
Hej, Tom Ripley.
Peter Smith-Kingsley. Jag har hört
allt om dig från Marge och Dickie.
Var är dina glasögon?
Var gömmer du honom? Han är omöjlig.
Är han verkligen inte här?
Dickie har ju "jag hatar opera"
tatuerat på bröstet.
Jag trodde du skulle till Venedig.
Du ville ju så gärna dit.
Jag såg fram emot att ro dig runt.
Det ska jag också.
Jag ser verkligen fram emot det.
-Jag har inte varit så långt norrut.
-Skynda dig innan vi sjunker.
Här.
Låt mig ge dig mitt telefonnummer.
Va, det är ju Meredith...
Vad heter hon nu, Marge?
Några av oss
firade jul hemma hos henne.
Jag känner inte henne.
Han har inte ringt.
Knappt skrivit.
Bara ett par kryptiska kort.
Man dumpar inte människor så.
Kan vi träffas efteråt?
Eller har du sällskap?
-Jag kan inte efteråt.
-Vad säger du om i morgon?
I morgon på förmiddagen? På
Caffee Dinelli vid Piazzi di Spagna?
-Jag vet vilket du menar. När?
-Klockan halv elva?
-Vi kommer.
-Då ses vi i morgon, Marge.
Klockan halv elva?
-Det var trevligt att träffas.
-Detsamma.
Kom.
Kom, vi går in igen.
Jag förstår inte
varför Tom är i Rom fortfarande.
-Låt oss gå.
-Jag trodde du tyckte om det.
-Vi tar en månskenstur.
-Är du galen? Det är skitkallt.
Kom nu. Jag vill snacka med dig.
Bara vi två.
Oroa dig inte.
Det är verkligen snällt av dig
att ta det så.
Det är som om, Marge var här just nu.
Jag ser på dig, men ser hennes ansikte.
Jag kan inte...
Vad jag än känner för dig.
Nej, det förstår jag.
Annars kunde du inte köra iväg mig.
Nej, jag hade fått piska iväg dig.
Vill du träffa mig i morgon?
Bara för att säga ordentligt farväl.
På dagen.
Så det inte bara är...det här.
Förlåt.
Det är klart att jag vill träffa dig.
Man ska alltid gömma smärtan
och ta fram den i dagsljuset.
Vad sägs om en kopp kaffe
i morgon förmiddag på Dinelli's?
-Vid Spanska trappan?
-Ja. Klockan halv elva?
Kvart över tio.
Peter? Hej.
Det är Meredith Logue.
Förlåt. Jag är inte helt vaken.
Hur har du det?
Marge Sherwood. Meredith Logue.
Trevligt att råkas.
Slå dig ner?
Vi väntar på en vän.
Nej tack. Det är visst...
-Var du inte på operan i går kväll?
-Väntar ni på Dickie?
Känner du Dickie?
Du var också på operan.
Det förklarar...Ja, jag var där.
Tillsammans med Dickie.
Jag visste det.
Det var ju det jag sa.
Jag känner dig inte, så jag har
inte rätt till... Dickie älskar dig.
Jag tror
han är på väg tillbaka till dig.
-Hur vet du det?
-Han berättade det för mig.
Jag skulle träffat honom
för en kvart sedan, så...
Det är bäst jag går nu.
Om han inte tyckte att vi skulle mötas.
Det skulle vara elakt av honom.
-Nej, vi väntar på Tom Ripley.
-Känner du Tom Ripley?
Nej, jag har förståss hört om honom,
men jag har inte...träffat honom.
Inget till mig, tack.
Jag hoppas inte
jag komplicerat nåt.
Det hände inget...inget...
som inte fick hända mellan oss.
Inget som kan hindra dig
att ta emot honom med öppna armar.
Eller att gifta dig med honom.
De var trevligt att få träffa dig.
Hej då, Peter.
Sitt bara kvar.
Nu vet jag inte vad jag ska tro.
Tror du att han kommer tillbaka?
Ursäkta. Mina papper skulle förnyas.
Tre olika stämplar, tre köer!
-Har ni väntat länge?
-Nej, inte alls. God morgon, Tom.
Allt väl?
Du ser ut som en som har sett ett spöke.
-Dickie var i operan i går kväll.
-Det menar du inte!
-Vilda hästar kan inte släpa...
-Han var där med en annan.
Så hon har lyckats släpa dit honom.
Det är orättvist.
Jag tror jag åker tillbaka till Mongi.
Jag tror att Dickie kommer hem.
Gör du? Det var ju toppen.
Så långt har jag inte tänkt.
Det var ganska rörande att höra...
Meredith är flickan
jag såg på operan.
-Hon har träffat Dickie lite.
-Åh Gud!
Men det viktiga är,
och det vet vi alla,...
...att Dickie älskar Marge.
Och han saknar henne.
Marge förstår det inte, men när Dickie
gör nåt känner jag mig skyldig.
Som om det ger nån mening.
Dickie!
Dickie, kom igen! Det är jag.
Det är Freddie. Släpp nu in mig.
Hej, Freddie. Det är Tom.
Var är Dickie?
Hur har du det?
Bra, tack.
Han är på middag.
Känner du till Otello's?
Jag tror inte
han äter middag så tidigt.
Om du sagt att han äter lunch
hade jag kanske trott dig.
Otroligt!
Han har bara försvunnit.
Så är det väl.
Hyresvärdinnan sa,
så vitt jag kunde forstå...
...att han var hemma nu.
Men, titta efter själv då.
Varför tror du
att Dickie skulle gömma sig för dig?
Därför att han har gömt sig för mig.
-Hur blir det med julen?
-Ja, hur blir det med den?
Han skulle med och åka skidor.
Jag fick inget telegram-
-inget samtal, inget meddelande
eller...så mycket som en liten fis.
Han har ägnat sig mycket åt sin musik.
Jag tror att hans teori är...
...att man måste förpuppa sig,
innan man blir en fjäril.
Skitsnack.
Har du hört honom spela på den här?
Han kan inte.
Hur hittade du honom?
Lägenheten ligger så avsides.
Vill du ha en drink?
Nej tack.
Genom American Express.
En ung kille.
Bor du här?
Nej, nej.
Jag är här bara några dar.
Det är ett nytt piano.
Det är bäst du låter bli...
Det är bäst du låter bli...
Hyrde han möblerat?
För det är inte Dickies stil.
Här är ganska hemskt, eller hur?
Det är så...småborgligt.
Det är en...
Var försiktig med den.
Ursäkta mig.
Det enda som liknar Dickie...
...är du.
Inte alls.
Har du gjort nåt med ditt hår?
-Är det nåt du vill säga?
-Vad då?
-Är det nåt du vill säga?
-Jag tror jag säger det.
Det är nåt på gång.
Antingen har han konverterat
till kristendomen...
...eller till nåt annat.
Får jag föreslå
att du frågar Dickie själv?
Otello's ligger på Via della Croce.
Ligger det på Via della Croce?
Det säger du inte.
Du har lätt för att lära, va?
Sist kunde du inte skilja på
röv och armbåge och nu visar du vägen?
Nu är jag orättvis.
Du kunde nog skilja på röv och armbåge.
Vi ses.
Ingen Dickie Greenleaf.
Thomas Ripley.
Ciao, Dickie!
Dickie spelar inte piano.
Nu gör du så att jag skrattar igen.
Du är ju skitful!
Vad kan man göra?
Ni skulle se de andra.
Vilket svin han är.
Om jag är full,
tänk då vad hennes man säger.
-Dickie Greenleaf?
-Ja.
-Kommissarie Roverine. Får vi komma in?
-Ja, varsågod.
Det måste vara en hemsk chock?
När gick signor Miles
härifrån i går?
Det vet jag inte exakt.
Vid åtta-niotiden.
Vi hade båda fått
allt för mycket att dricka.
Men det var i varje fall mörkt
när jag följde honom till hans bil.
-Han körde och vad gjorde ni då?
-Jag gick till sängs.
Freddie är en stor man.
Jag får problem efter ett par drinkar.
Jag har haft det hemskt hela...
Vem hittade honom?
Ni förstår att jag måste be er
stanna i Rom, signor Greenleaf?
Ja, om det är till nån hjälp.
Naturligtvis.
Läkaren ska göra...
-...obduktionen.
-Javisst.
Men hans första konklusion var
att signor Miles...
...dödades senast klockan sju
i går kväll.
Han var i varje fall inte död
när han körde iväg i sin bil.
Nej.
-Dödade han Freddie?
-När kom du tillbaka?
Nej, det svär jag på
att han inte gjorde.
Jag var bara tvungen att prova igen.
Jag väntade här på honom.
Varje gång jag letar efter Dickie
hittar jag dig i stället.
-Vad har hänt med ditt ansikte?
-Dickie gjorde det.
Vi grälade. Jag sa nåt
jag inte skulle ha sagt. Om dig.
Om hur illa han behandlat oss.
Då kastade han sig över mig.
-Hoppa på?
-Va?
Hoppa på.
Så kör jag dig till honom.
-Var bor han?
-Där, där polisen stod.
Palazzo Gioia.
De vet inte att jag är i Rom.
Jag vill inte förvärra för honom.
Gå du bara. Men berätta inte
om mitt ansikte för polisen.
Om de får veta att han slog mig,
kunde han också ha slagit Freddie.
Öppna!
Jag bor här.
Kan vi gå upp? Har ni nåt emot det?
-Vad har hänt?
-Jag körde omkull med min vespa.
Fotograferna förföljde mig.
Jag känner mig jagad av pressen.
Måste ni ge dem min adress?
Det gör vi aldrig. Vi ger den inte ens
till er fästmö.
-Jag har inte *** att träffa nån.
-Inte ens er fästmö?
-Thomas Ripley då?
-Vad är det med honom?
Signor Ripley och ni reste till San Remo?
-Ja, det är flera månader sedan.
-Jag trodde det var i november.
Var det? Har ni pratat med Tom?
-Jag har hört att det var den 7.
-Jag minns inte datumen.
-När såg ni signor Ripley senast?
-För ett par dar sen.
-Bor han här hos er?
-Nej.
Man kan urskilja ett mönster.
För två dar sen dog Freddie Miles.
Han lämnar er lägenhet...
och mördas.
I går fann man
en liten båt i San Remo. Full med sten.
Ägaren berättade för polisen
att den stals den 7 november.
Vi tittade i hotellets liggare
och såg...
...att Dickie Greenleaf
uppehöll sig i San Remo.
Så kommer mannen med båten ihåg
att två amerikanare hyrde en båt.
Det är inget mönster,
men en tillfällighet.
Det finns minst 50 hotell i San Remo.
Kanske 100 som hyrde båt den dagen.
-31 personer.
-31 personer?
Ja, 31.
Nu är miss Sherwood här igen.
Låt henne bara komma in.
Det spelar väl ingen roll nu.
Nej, förresten!! Nej.
Jag vore glad om ni bad
miss Sherwood komma tillbaks senare.
Tack.
Får jag fråga...
...varför ni vill tala med er vän,
men inte med er fästmö?
Det har jag precis förklarat.
Ripley sköter mina affärerna.
Han vill inte gifta sig med mig.
Han frågar inte varje dag
om och när vi ska gifta oss.
Har ni nåt foto av signor Ripley?
Jag går inte runt med foton
av mina manliga vänner.
Nu har jag visst förnärmat er.
Förlåt. Min engelska är så onyanserad.
Den är lite onyanserad, ja.
Jag är ledsen.
-Ingen har sett Ripley sedan San Remo.
-Det har jag!
Det har miss Sherwood också.
Fråga henne.
Bara jag kom ihåg namnet på hotellet
där han bodde.
Goldoni. Tom bodde på hotell Goldoni.
Goldoni, bra.
Ja, ni har rätt.
Ni har rätt. En tillfällighet.
Jag ser fram emot vårt nästa möte.
Då ska jag se upp med min engelska.
Ett vittne påstår att hon såg
två män sätta sig i mr Miles bil.
Hon vill identifiera er
i en confronto...
En konfrontation.
I morgon, då?
I morgon.
Han är hemma,
men vill visst inte träffa nån.
***?
Jag vet att du hör mig.
Jag ville säga att jag räknar till tre
och om du då inte öppnade...
Men vill inte räkna längre...
...med dig.
Jag räknar inte längre med dig.
Vad du än gjort
eller inte gjort...
...så har du krossat mitt hjärta.
Det har du åtminstone på ditt samvete.
Och jag vet inte varför.
Jag förstår inte varför.
Kära Tom.
Jag måste bort från det här.
Freddies död.
Silvana.
Jag har tänkt gå till polisen,
men kan inte.
Jag kan inte se nåt i ögonen längre.
Jag skulle önska att jag kunde ge dig
det liv jag tog för givet.
Du har alltid förstått mig.
Det har Marge aldrig gjort.
Det är väl därför
jag skriver till dig nu.
Den bror jag aldrig fick.
Min enda vän nånsin.
Du är på alla sätt mer som
den son min far önskade.
Man kan byta umgänge...
...byta omgivningar...
...men man kan inte byta ut
sin egen ruttna personlighet.
Nu vet jag inte vad jag ska göra
eller vart jag ska åka.
Jag hemsöks av det jag gjort
och inte kan göra om.
Förlåt.
Jag har inte lyckats bra som
Dickie Greenleaf, eller hur?
Vi träffas därborta.
Jag är ledsen att du blivit inblandad.
Jag kan inte gå till polisen
med min eländiga italienska.
Tänk inte på det.
Härligt att du kom till Venedig.
Härligt att du är här,
trots alla rykten.
Enligt ryktena skulle Dickie dödat dig
och resa runt med dit pass.
Ja, jag vet det.
Det är löjligt.
Välkommen till Venedig.
Jösses vad det stinker.
Märker du inte det?
Jag fick till sist svar på
varför vi är försenade.
-Vi väntar på en från Rom.
-Har de tillkallat en från Rom?
Ja, det är väl bra.
Det trodde jag inte man gjorde här.
Varje region är ju självständig.
Jag var säker på...
Du har väl läst tidningarna.
Du vet hur stort det blivit.
Amerikansk turist mördad.
Måste vi göra det här nu?
Stanken är outhärdlig.
Han har tagit över fallet-
-eftersom den andre kommissarien
lät Dickie försvinna-
-även om han var den ende misstänkte
för mordet på Freddie.
I Rom för cirka tre veckor sen.
Det förstod jag.
Är ni homosexuell?
Intressant non sequitur.
Nej.
Officiellt finns det
inga homosexuella i Italien.
De har ett litet problem med
Michelangelo och Leonardo.
Berätta att jag är förlovad
och att Dickie också är förlovad.
Freddie Miles hade säkert
ett helt harem.
-Vad sa han?
-"Ett helt harem!"
Han frågar om du dödade
Freddie Miles och Dickie Greenleaf.
Nej! Jag dödade inte
Freddie Miles och Dickie Greenleaf.
Anklagar han mig?
Fråga honom om han anklagar mig.
-Det är bäst att inte bry sig om det.
-Men det är ju absurt!
De hittade brevet
i Dickies lägenhet i Rom.
-Har ni öppnat det?
-Naturligtvis.
Det är ett självmordsbrev.
Varför frågar ni en *** frågor,
när det står här?
Jag tror inte på Dickies brev.
Gör du det?
-Tror du på det?
-Jag vet inte längre vad jag tror.
Tänk om han har dödat Freddie.
Vad hemskt det måste vara.
Bara att behöva gå upp på morgonen.
Hur kan man det?
Bara gå upp och vara som alla andra.
Dricka kaffe som man brukar.
Vad man än har gjort
för hemska och smärtsamma saker-
-så ser man väl själv en mening i det.
Man träffar aldrig nån
som själv upplever sig som ond.
Det måste kännas förfärligt.
Man har ju dödat en människa.
Gömmer du aldrig det förflutna
i källaren-
-låser dörren och undviker att gå dit?
Så gör jag.
För mig handlar det om ett helt hus.
Så möter man en speciell person
och får *** att ge honom nyckeln.
Och säga: "Lås upp och kom in."
Men det kan man inte...
...för det är mörkt
och det finns demoner.
Och om nån såg
hur hemskt där var...
Nu är det visst musiken som talar.
Det är svårare att vara dyster
när man spelar "pekfingervalsen".
Det har jag hela tiden *** till.
Att öppna dörrarna på vid gavel.
Och släppa in ljuset.
Bara jag kunde ta ett stort suddgummi
och sudda ut allt.
Och börja med mig själv.
Men Peter, saken är den...
Om...
Ingen nyckel?
Vad roligt att se dig, Peter.
-Jag ser att du hittade Peter.
-Man kan säga att vi hittade varann.
Var är Dickies far?
Han kommer inte förrän i morgen.
Nåt med magen.
Han tål visst inte maten här.
-Jag såg fram emot att träffa honom.
-Dickie begick inte självmord.
En privatdetektiv har kopplats på.
Mr MacCarron.
-Bra idé.
-Han är amerikan.
Han säger att Dickie tog ut
1000 dollar dagen innan han försvann.
Gör man det
om man tänker kasta sig i Tibern?
-Är det din?
-Nej, det är Toms. Fint, va?
Det må jag säga!
Vem betalar?
Peter hittade den till mig.
Jag har råd till den
eftersom här är fuktigt...
...och fallfärdigt.
-Tom har gjort ett bra jobb..
-Det är imponerande.
Tom tycker att du ska bo här.
Det är bättre än mitt lilla rum.
-Jag vet hur illa du tycker om hotell.
-Ett hotell hade varit bra.
Vi måste berätta för mr Greenleaf
hur långt hans pengar har räckt.
Vad skrattar du åt?
Jag tänkte bara på
när Tom kom till Mongibello.
-Och titta på dig nu.
-På mig? Varför då?
Den födde vivören.
-Hur har du det? Du ser ut att må bra.
-Tack, sir. Jag mår också bra.
-Långt från New York.
-Ja.
-God morgon. Konstigt väder.
-Mycket.
Mår ni bättre, sir?
Ganska bra.
Jag håller mig till varmt vatten.
-Var är mr MacCarron?
-I San Remo.
Polisen är amatörmässig.
Nå, min vän...
Situationen har spetsat till sig.
Vad hoppas detektiven
hitta i San Remo?
Han är bara noggrann.
Jag lär mig mer och mer om min son.
Nu när han har försvunnit
lär jag känna honom bättre.
Jag hoppas
du kan fylla i några hål.
-Marge har berättat om Mongibello.
-Jag ska göra mitt bästa.
Jag vill naturligtvis göra allt
för att hjälpa Dickie.
Det brev han lämnad efter sig.
Polisen anser att det visar...
...att han tänkte skada sig själv.
Det tror jag inte.
Det vill du inte tro.
Jag vill gärna prata ensam med Tom.
Kanske i eftermiddag. Passar det?
Marge, vad en man säger
till sin flickvän...
...och vad han avslöjar för
en annan man...
Som vad då?
Vilket slöseri med ett liv.
Jag ger honom hundratals dollar
för att han ska sluta med eländet!
Marge vet inte ens hälften.
Och så hans passfoto...
Har du hört det?
Att skrapa bort sitt eget ansikte.
Kan du tänka dig...
...hur han har känt sig?
"Jag har tänkt gå till polisen,
men kan inte.
Jag kan inte se nåt i ögonen längre."
Jag känner mig skyldig.
Som om jag har stött bort honom.
Som det var jag som pratade
och han hörde er.
Är det inte han
som har stött bort oss?
Du har varit en god vän för min son.
Allt är nån annans skull.
Alla vill så sin vildhavre,
men några måste alltid...
Vad är det för ord jag fattas?
I samma stund nån konfronterar honom
...går han till angrepp.
Det har han alltid gjort.
Man säger att man inte kan välja
sina föräldrar...
Man kan inte heller välja sina barn.
Du kan vara en riktig snyltgäst.
Det är tröttsamt.
-Jag kommer nu.
-Så långt är det väl inte.
Jag sov.
-Har Dickies far gått?
-Hade du mardrömmar?
-Han ville gå till sängs tidigt.
-Den stackaren.
Vi knackade på dörren i evigheter.
-Mitt bh-band har visst gått av.
-Inte skyldig.
Jag fixar några drinkar.
Man går mycket i Venedig.
Mår du bra?
Jag mår fint.
-Ska jag stanna?
-Nej, jag klarar mig.
Jag kommer tillbaka senare.
Din nyckel.
Marge, jag ligger i badkaret.
Jag kommer strax.
Tom, jag måste prata med dig.
Det är viktigt.
Jag kommer nu.
-Jag hittade Dickies ringar.
-Va?
Du har Dickies ringar.
-Jag kan förklara det.
-Dickie lovade att aldrig ta av den.
Jag klär på mig,
så pratar vi om det.
-Jag måste säga det till mr Greenleaf.
-Nu är du hysterisk.
Han svor att inte ta av den
förrän vi...
Sluta!
Jag är våt,
jag tappade min handduk...
...och nu vill jag klä på mig.
Fixa några drinkar.
Fixa några drinkar.
Marge, vart ska du?
Jag snokade inte...
Jag letade efter nål och tråd,
så jag kunde sy min bh.
Parfymen du har på dig...
...den har jag köpt.
Det är så med Dickie...
...ja, det finns mycket...
Den dan då han kom sent hem från Rom,
försökte jag säga det till dig.
Han var tillsammans med en annan,
och jag tänker inte på Meredith.
En flicka som vi träffade i en bar.
Han var inte trogen i fem minuter.
Så när han lovar nåt är det inte
som när du lovar nåt-
-eller när jag lovar nåt.
Dickie lever i många verkligheter.
Och han tror på dem alla.
Han ljuger.
Han ljuger och det är hans...
För det mesta vet han det inte själv.
Och i dag...
...började jag fundera på
om han inte har dödat Freddie.
Han blev så arg
om nån sa emot honom.
Det vet du, Marge.
Det är det som är så ironiskt.
Jag älskade dig.
Det kan du lika gärna få veta.
Det är kanske absurt att säga det nu.
Så...
...skriv ner det på en papperslapp
och spara den till en regnig dag.
Tom älskar mig.
-Varför har du Dickies ringar?
-Han gav dem till mig.
-Varför? När?
-Har du inte lyssnat alls?
-Jag tror inte på dig.
-Det är sant alltihop.
Jag tror inte ett ord av det du sagt.
Du skakar ju, Marge.
Titta på dig.
Får jag hålla om dig?
Kan jag få hålla om dig?
-Vad händer här?
-Släpp ut mig härifrån!
Tom, har det hänt nåt?
Försök om du kan prata med henne.
-Jag ger upp.
-Berätta vad som hänt.
Vad har jag gjort henne?
Be henne nämna en enda sak
jag har gjort mot henne.
Du får inte vara arg på henne.
Hon är förvirrad
och behöver en syndabock.
Så hon ger dig skulden.
Jag åker hem och pratar med henne.
Och du borde skaffa dig en
rakhyvel eller odla skägg.
-Är mr Greenleaf här?
-Mr Ripley?
Mitt namn är Alvin MacCarron.
Det vet jag inte.
Men jag är helt säker.
Der finns kvinnlig intuition.
Och det finns fakta.
Marge, du borde ha väntat.
Sa Peter inte
att jag skulle hämta dig?
Marge har berättat om ringarna.
Så dumt att jag glömde att nämna dem.
Jag glömde dem helt.
Du sa kanske inget,
för att det pekar i en viss riktning.
Jag går en runda med Marge.
Mr MacCarron vill prata med dig.
-Vi kan väl gå ner i baren.
-Nej, nej.
Det är nog bäst du blir här.
Jag kan nog se mitt rum härifrån.
Jag kan se mitt hus.
När man ser sitt hus på långt håll
är det som en dröm, eller hur?
Jag är inte här för att småprata.
Jag orkar inte höra sånt.
Jag orkar inte höra sånt.
Visst du att Dickie slog halvt ihjäl
en kille på Princeton?
På en fest på grund av en flicka.
Han sparkade honom flera gånger
i huvudet. Han hamnade på sjukhus.
Killen bröt käken
och förlorade lite av sin hörsel.
Varför tror du att Dickies far
skickade honom till Europa?
Polisen i Rom tänkte inte på
att fråga mr Greenleaf.
De tänkte heller inte på att undersöka
om en Thomas Ripley...
...nånsin hade gått på Princeton.
Jag hittade en Tom Ripley...
...som hade varit pianostämmare.
I Amerika har vi nämligen lärt oss
att undersöka fakta...
...innan vi kallar det fakta.
Vi har lärt oss snoka omkring
när en flicka dränker sig.
Ta reda på om hon är gravid.
Om Dickie hade satt henne i en knipa.
Mr Greenleaf värdesätter
din lojalitet.
Marge har hundratals teorier.
Men det finns saker hon inte vet.
Vi hoppas hon aldrig får veta nåt.
Det hoppas jag också.
Tre olika personer
såg Dickie hoppa in i Freddies bil.
En man, som vägrar att vittna
för att han var otrogen den kvällen,-
-såg Dickie ta bort nummerplåtarna
på en röd sportbil.
Polisen känner den här mannen,
eftersom han råkar vara polis.
Jag fann dessa
i källaren under Dickies lägenhet.
De tillhör Freddies bil.
Mr Greenleaf har bett mig...
...tappa dem i kanalen i kväll.
Mr Greenleaf tycker sig märka
ett löfte i Dickies brev-
-som han tänker respektera.
Han tänker föra över en del av
Dickies bundna medel-
-till er.
Han tänker inte-
-informera italienarna
om Dickies förflutna.
Han hoppas att du gör likadant.
Tack ska du ha, Tom.
Jag skulle aldrig
ha sagt det jag sa härom kvällen.
Jag var helt förvirrad.
Det där med ringarna verkade så...
...ja, jag vet inte.
Men jag hoppas du sparar lappen
till en regnig dag i New York.
-Vad gör du nu?
-Det vet jag inte.
Peter spelar i Athen nästa må***.
Han vill att jag följer med.
Jag skulle hälsa och säga adjö.
Han hade repetitioner...
Varför tror jag att Ripley aldrig
har upplevt regnväder?
-Va?
-Jag vet att det var du.
-Jag vet att det var du!!
Jag vet att du dödade Dickie!
Marge, sluta nu.
Det var inte Tom.
Fråga mig om jag vill ändra på nåt nu.
-Är det nåt du vill ändra på?
-Ingenting.
Jag är iskall. Går du med ner?
Jag kommer strax.
Jag vill se solnedgången.
-Du är galen.
-Det stämmer.
Åh Gud!
God kväll, Meredith.
Jag stod och tittade på dig.
I de där kläderna.
Jag hade nästan inte känt igen dig.
Du fick syn på mig.
Då får du hittelönen.
-Va?
-Det var bara ett skämt.
Är du ensam?
Långtifrån.
Jag kunde inte varit mindre ensam.
-Faster Joan.
-Med sällskap.
Ett stort sällskap.
Bar att se dig igen.
Jag har tänkt på dig...
väldigt mycket.
Jag har också tänkt på dig.
När jag tänkte på dig
hatade jag dig för det mesta.
-Var har du gömt dig?
-Jag har inte gömt mig.
Polisen höll kvar mig.
De ville att Freddies mördare
skulle avslöja sig själv.
Det är därför de ger mig resan.
Därför den taskiga klädseln.
Och det är därför du inte hört från mig.
Alla tror att du dödade Freddie.
-Det är fruktansvärt.
-Ja, jag förstår det.
Jag kan inte prata nu. Ses vi senare?
Ses vi senare? Gör vi det?
Reser du under "R"?
Vet du vad? Det gör jag faktiskt.
Reser du med Peter Smith-Kingsley?
Det slår jag vad om att du gör.
Min faster påstår att hon såg honom.
Peter Smith-Kingsley?
Honom har jag inte sett på månader.
Nej, jag är ensam.
-Hur var den?
-Den var vacker.
Men kan vi inte stanna härinne
resten af resan?
Var det Meredith?
Vem?
Du kysste nån
som liknade Meredith Logue.
Jag gick ut för att leta efter dig.
Det var inte precis en kyss.
En avskedskyss, för att slippa henne.
Det såg inte så ut.
I alla fall inte på långt håll.
Jag ljög...för henne.
Hon trodde hon hade sett dig.
Varför ljuga?
Dickie och Peter tillsammans?
Det vore nåt att skvallra om.
-Eller Tom och Peter.
-Det vore ännu mer att skvallra om.
Jaså? Varför det?
-Jag ger upp.
-Det vet jag.
Jag är ledsen, Peter.
Det är jag som ger upp.
Jag stängs in i källaren,
eller hur?
Det är min...
Hemsk...
...och ensam och mörk.
Och jag har ljugit om vem jag är...
...och var jag är.
Ingen hittar mig nånsin.
Ljugit om vem du är?
Jag har alltid trott att det var bättre
att låtsas vara nån-
-än att vara en stor nolla.
Vad pratar du om?
En nolla är det sista du är.
Berätta nåt bra om Tom Ripley.
Nej, res dig inte.
Berätta bara några bra saker
om Tom Ripley.
Bra saker om Tom Ripley?
Det kommer att ta lång tid.
Tom har många talanger.
Tom är känslig.
Tom är vacker.
Som du ljuger.
Tom är ett mysterium.
Tom är ingen nolla.
Tom har hemligheter
han inte berättar för mig.
Det önskar jag att han gjorde.
Tom har mardrömmar.
Det är inte bra.
Tom har nån som älskar honom.
Det är bra.
Tom krossar mig.
Tom krossar mig.