Frailty - Svenska Transcript

Översättning av: Jagged Omsynkad av: Torsten Bengtsson www.SweSUB.nu FRAILTY FBI's högkvarter. Dallas, Texas. Kl. 22:25 -Vad gör ambulansen där? -Jag vet inte. Jag ska se efter. -God kväll, sir. -Hur är läget, Griff? Jag kan inte klaga... och ska inte. Är det han? Ja. Kanske bara är en knäppskalle, men jag tyckte det var bäst att ringa dig. Frågade han efter mig personligen? Nej, frågade efter agenten som har hand om "Guds Hand"-fallet. Sa att han hade viktig information om det. -Sa inte vad? -Nej. Sa att han bara pratar med dig. Är ni agenten som leder "Guds Hand"-fallet? Det stämmer. Wesley Doyle. Är det ett fotografi av dig och din mor? Jag skulle uppskatta om ni inte tog saker från mitt skrivbord. Ledsen för det. Jag har varit här inne rätt länge. Redan tittat på alla dina tavlor och hedersomnämnanden. Brydde mig inte om att se på de där. Vad kan jag göra för er, Mr...? Meiks. Mitt namn är Fenton Meiks. Lyssna, det här kan låta lite tokigt, men... jag vet vem "Guds Hand"-mördaren är. Ok, jag lyssnar. Vem? Du har inte hört vad jag ska säga än, men redan tvivlar du på mig. Varför är det så? Därför att i ett fall som det här, går ingen bara in på kontoret och säger till dig vem mördaren är. Det fungerar inte så. -Ibland trotsar sanningen förnuftet. -Jaså? Så vem är det då? Min bror. Varför tror du det? Han ringde upp mig... förra natten. Hallå? -Hallå? -Demonerna tar över världen. Adam? Jag kan inte utplåna dem alla. -Jag klarar det inte längre! -Vi kan prata om det, Adam. Men det finns inget att prata om! Det är ***... vad som än händer, så måste du ta mig till rosträdgården. Du lovade, minns du? -Det var bara tills... -Minns du? Du lovade! Meat? Det var där allt det här hände. Det är ungefär 30 mil väst från här, strax norr om Abilene. Varför åkte du till Thurman? För att begrava Adam, i rosträdgården. Varför skulle du göra det? Jag lovade honom det. För länge sedan. Det är en ganska otrolig historia, Mr. Meiks. Jag förstår inte vad, om något, det här har att göra med mitt fall. Adam är "Guds Hand"-mördaren, agent Doyle. Han är den du letar efter. Sa han det, innan han bad dig ta honom till Thurman? Om så är fallet, så lämnade du ute den biten. Jag är inte klar ännu. -Är det mer? -Mycket mer. Ursäkta mig en minut. Meats sheriffkontor. Kan jag tala med en sheriff, tack? Det här är agent Doyle från FBI. Han är inte inne för tillfället. Kan jag hjälpa dig? Jo, jag har en man här på mitt kontor, namnet är Fenton Meiks. Fenton Meiks? Vad gör han där? -Känner du honom? -Han orsakade ståhej här tidigare. Han stal en ambulans och sin brors kropp också. Stämde min historia? Ja, det gjorde den. Är jag under arrest nu? Du borde vara det. Sheriffen är villig att glömma allt, om du lämnar tillbaka ambulansen. Ingen vill anmäla någonting. -Man kan inte annat än älska småstäder. -Varför skulle du gå igenom allt det besväret, bara för att komma in hit och erkänna för mig? Jag är här för att jag inte kan leva med vad jag vet längre. Vad exakt vet du? Det är din mor, inte sant? -Ja, det är det -Jag visste det. Ni har likadana ögon. Ska vi återgå till din historia? Vad får dig att tro att din bror är "Guds Hand"-mördaren? Jag vet att det är han. Hur vet du? Det började i Thurman. Det var i början av sommaren 1979. Jag har glädje, glädje, glädje, glädje inuti mitt hjärta. Det är meningen att du ska säga "Var?" Jag vill inte sjunga den dumma sången. Du behöver inte sjunga. Säg bara "Var?" Ok. Var? Inte nu. Jag pekar mot dig när det är dags. Jag har glädje, glädje, glädje, glädje inuti mitt hjärta. -Var? -Inuti mitt hjärta. -Var? -Inuti mitt hjärta. Jag har glädje, glädje, glädje, glädje inuti mitt hjärta. Och om djävulen inte gillar det, så kan han sitta på en ***. -Aj! -Sitta på en ***. -Aj! -Sitta på en ***. Och om djävulen inte gillar det, så kan han sitta på en *** idag. -Vem var bruden som kräktes? -Katie Hagen. Hon är söt. -Men det var riktigt äckligt. Ja, verkligen. Över hela golvet! Och när rektorn föll... Jag har glädje, glädje, glädje, glädje... Vi bodde brevid Thurmans Allmänna Rosträdgård i huset som tillhörde trädgårdsmästarna på femtiotalet. Pappa hade fått det billigt när han och mamma gifte sig. De oväntade händelserna som skapar de farliga tillfällerna. Repen släppte plötsligt från alligatorn. Adam var 3 år yngre än mig. Vår mamma dog när han föddes, så jag tog hand om honom så långt tillbaks som jag kan minnas. Vår pappa jobbade som mekaniker i Jupiter. Han kom vanligtvis hem runt 17:30 och vi hade middag tillsammans. -Tjena, grabbar. -Tjena, pappa. Nått luktar verkligen gott. -Hur var din dag? -Den var okej. Nu äter vi. -Lugn, tigern. Spara åt oss. -Jag älskar verkligen ärtor. Det märks. Bäst du är försiktig, annars kanske du förvandlas till en. -Hur gick det på matteprovet? -Jag klarade det knappt. Jag var aldrig nått bra på matte heller. Jag kan fortfarande inte göra någoting utan en miniräknare. Men det kommer att vara ett nytt prov nästa vecka. -Och det kommer att vara svårare. -Du, låt inte så dyster. Vet du vad, vi sitter den här helgen och ser om vi kan förstå det där skräpet tillsammans, okej? Okej. Du, Fenton. Kan vi gå och se "Meatballs" efter skolan imorgon? -Vi har redan sett den. -Jag vill se den igen. Nä, vi ska gå och se "The Warriors". -Kan inte. Den är barnförbjuden. -Vi kan smyga in. Alla tänderna borstade? Är du säker på det, Adam? Okej. Andedräktstest. Pappa! Jag gjorde det. -Borsta dem! -Jag bara skojar med dig, ägghuvud! Ingen fara, Fenton. Jag vet att du är för stor för en godnattpuss. Sov så gott. Låt inte vägglössen bita. Det stämmer. Älskar er, killar. -Älskar dig med, pappa. -God natt, pappa. God natt, Curtis. Jag vill se "Meatballs" igen. Som du vill, du kan se "Meatballs", så ser jag "The Warriors". Men jag gillar inte att titta på filmer ensam. Synd för dig. Snälla? Okej. Sov nu. Det var vår familj. Bara vi tre. Alla mammas och pappas släktingar hade dött, så det var ingen annan än vi. Oss gjorde det inget. Vi behövde ingen annan. Vi var lyckliga tillsammans. Tills... -Fenton, vakna. -Pappa? -Jag har något att berätta för dig. -Vad har hänt? -Det är okej. Adam, vakna och lyssna. Jag vill att ni båda lyssnar på mig väldigt noga. Någonting hände. Han sa att han hade haft en syn den natten. En syn från Gud. En ängel kom till honom och berättade sanningen om den här världen och avslöjade Guds speciella syfte med vår familj. Jordens undergång kommer. Den är nära. Ängeln visade mig. Det finns demoner omkring oss. Djävulen har släppt lös dem för den slutliga striden. Den utkämpas just nu. Men ingen vet det förutom vi och andra som oss. -Jag är rädd, pappa. -Det finns inget att vara rädd för. Vi har blivit utvalda av Gud. Han kommer försvara oss. Han har givit oss speciella arbeten att utföra. Vi fruktar inte de där demonerna, vi utplånar dem. Vi plockar upp dem, en efter en och kastar ut dem från den här världen. Det är Guds avsikt med oss. Ängeln kallade oss "Guds Händer". Så vi är som superhjältar? Det stämmer. Vi är en familj av superhjältar som ska hjälpa till att rädda världen. Men, pappa, det låter inte klokt. Jag vet att det låter så, min son, men det är sanningen. Så vad är våra superkrafter? Tja... vi kan se demonerna, fast andra inte kan det. Ängeln sa till mig att Gud kommer sända oss tre vapen att dräpa dem med. Magiska vapen? Jag tror det. När får vi dem? Jag vet inte. Ängeln sa bara att det var snart. Det var allt jag fick veta, förutom att vi inte får berätta det till någon. Absolut ingen. Om vi gör det, kommer vi sätta dem och oss själva i fara. Fenton? Oroa dig inte. Det är okej. Det är mycket att förstå. Jag ville tala om det när jag hade förstått det själv. Men ängeln sa att jag måste göra det nu. Fenton? Jag visste inte vad jag skulle säga eller känna. Förstod du vad jag berättade för dig? Domedagen är här. Det var för galet att förstå eller ens kännas vid. Snart kommer vi alla vara i Himlen. Du, jag, Adam. Med mamma. Jag insåg inte vid det tillfället, i alla fall inte medvetet... Hon väntar på att få se oss i Himlen. men min glada och för det mesta, säkra värld, hade just vänts uppochner. -Och det var mörka saker därunder. -Domedagen är här. Väldigt mörka saker. Vi har blivit utvalda av Gud. Och mitt lilla pojkförstånd kunde inte hantera det. Adam! Fenton! Upp och hoppa, pojkar! God morgon, grabben. Kom igen, latmaskar. Vi är försenade. Vi försov oss. Kom igen. Kvickna till och klä på er. Jag måste till arbetet. Släpper av er på vägen. Vad är det för fel på dig? Ingenting. Låt mig få en bit av det. Ingen av oss nämnde det. Det var bara en dröm, en mardröm. Inget så knäppt kunde vara verkligt. Allting var okej, precis som tidigare. Ha en trevlig dag i skolan, pojkar. Och kom ihåg att inte berätta för någon. Vi ska inte, pappa. Hej då. Okej. Jag vill att ni kopierar den här meningen. Vi ska gå igenom strukturen. "Flickan i den blå klänningen..." Jag vägrade tro på det. -"rastade..." -Hela nästa vecka var en dröm också. "hennes... bruna hund". Som när pappa började ta hem de "magiska" vapnen. Han var på väg till jobbet... när Gud kallade på honom. Var försiktig. Jag förstår ännu inte vad handskarna är till för bara. Bara en lång, lång dröm. Jag vill att ni skriver ner det här i överkanten på sidorna med stora bokstäver. Pojkar! Pojkar, titta på det här. Vi har dem alla. Det dröjer inte länge nu. Ängeln kom igen igår natt och sa till mig att Gud kommer ge oss en lista över de sju första demonerna snart. Det var inte verklighet. Det kunde inte vara det. Jag var tvungen att vänta ut det. -Kom hit en minut, Fenton. -Jag diskar. Det kan vänta. Kom här. Jag vill prata med dig. Jag vet att du har problem med att anpassa dig till allting. Och jag är ledsen. Men Gud vill det här och vi måste lyda Gud. Kanske du bara drömde det. Jag drömde inte det. Jag skulle inte kunna hitta på något sånt, min son. Kanske... Kanske är du inte riktig i huvudet. Det hände, Fenton. Det är sant. Du kommer se det snart. Det var det jag ville prata med dig om. Jag har fått den första listan. Ängeln kom till honom, när han var på jobbet. Pappa, -det är folks namn. -Det stämmer. Och de ser ut som folk också. Men de är inte det. Ängeln sa, när jag lägger mina händer på dem så avslöjar jag vad de egentligen är. Det är vad handskarna är till för. Jag tar dem och för dem hit med handskarna på, och när de är här, så tar jag av handskarna och avslöjar dem. Du får se. Då kommer du tro. Minns någon vad det här ordet betyder? Minns du vad det här ordet betyder? Drömmen hade slutligen upphört. Allt var verklighet. Och jag måste stoppa honom. Det uppenbara var att berätta för någon vad han planerade. Men jag kunde inte göra det. Jag älskade honom, även om han blivit galen. Pappa, titta, jag fick också en lista. Var hittade du den, Adam? Gud gav den till mig. Är inte Travis Shed den där pojken som bråkade med dig i skolan förra veckan? Han är en demon. Säg sanningen, Adam. Du gjorde den här listan själv, eller hur? -Nej. Gud gjorde den. -Adam? Kom igen, precis här. Lyssna på mig nu, min son. Du kan inte hitta på saker så där. Vi utplånar demoner. Om vi använde din lista, skulle vi döda folk. Och det ska vi aldrig göra. Att utplåna demoner är något bra. Att döda människor är dåligt. Förstår du? Jag är ledsen, pappa. Ingen fara. Det är okej. Du måste bara ha lite tålamod. Oroa dig inte. Gud kommer att ge dig din egna lista när du är äldre. Okej. Gå och gör lite läxor. Det enda som återstod, var att skvallra. Det var enklare sagt än gjort. Pappa hade lovat att gå på bio med oss den kvällen, men han kom inte hem från jobbet. När kommer pappa hem? Jag vet inte. Tror du han utplånar en demon? -Det är bara fantasier, Adam. -Nej, det är det inte. Det är sant. Lyssna på mig. Inget av den där demonsmörjan är sann. Pappa hittade bara på det. -Nej, det gjorde han inte. -Det gjorde han visst. Precis som jultomten. Minns du när du kom på pappa när han stoppade våra julklappar under granen? Det är precis som det. Adam, har jag någonsin ljugit för dig? Okej, lyssna. Pappa hittade på allt det här. Namnen på hans lista är riktiga människor. Förstår du? -Men varför skulle han hitta på det? -Jag vet inte. Men jag tycker vi borde åka härifrån. Menar du... rymma iväg? Åker du med mig? Bara för -ett litet tag. -Jag vill inte lämna pappa. -Inte jag heller. Men vi kanske måste det. -Varför? Pappa kommer döda någon. Min son, kom hit. Kom igen, jag behöver din hjälp. Pappa? Kom ut hit, Adam. Lys åt det här hållet. Pappa, vem är det där? Det är en demon, min son. Kom in hit, pojkar. Det är ingen fara. Se så, var inte rädda. Gud kom till han tidigare den dagen och förklarade att tiden var inne. Efter jobbet åkte han ner till Jacksonville, ungefär 45 minuter sydväst om Thurman. Han sa att han aldrig hade varit där förut, men att han inte hade några problem att hitta dit. Gud ledde honom. -Cynthia Harbridge? -Ja? -Pappa, nej. Snälla, gör inte det. -Fenton, om jag kunde skona dig det här, så skulle jag. Men vi är Guds tjänare och Hans vilja måste uppfyllas. Var inte rädd, min son. Är det sant? Varför skulle jag hitta på det? Var är din far nu? Död. Sir, jag funderade på att åka hem. Om du inte behöver mig här. Nej. Det är lugnt. Åk du. Ha en trevlig natt, sir. Så han mördade den kvinnan framför ögonen på dig? Inte som han såg det. Du förstår, för honom hade han inte dödat en kvinna, han hade utplånat en demon. Han trodde att när han la sina händer på henne, avslöjades hennes synder. Pappa, nej! Snälla! Nej, Adam. Gör så här. Det måste göras på ett bestämt sätt. Ängeln beskrev det väldigt noggrant. Varför här ute i rosträdgården? Gud valde det. Precis som Han valde oss, förmodar jag. Gråt inte över henne, Fenton. Hon var inte mänsklig. Såg du inte det när jag rörde henne? Jag såg det, pappa. Du dödade henne. Jag dödade henne inte, min son. Jag utplånade henne. Hon var en demon. Vet du, jag var inte så säker på om jag kunde göra det själv. Jag menar, hon såg ut som en kvinna för mig också. Men efter att jag rörde henne, allt jag kunde se var ondskan. Och jag var tvungen att göra det. Jag är ledsen att du inte såg det också. Du gör det nästa gång. Ska... ska du göra det igen? Det här är vår uppgift nu, min son. Du måste acceptera det. Jag kommer inte låta dig. -Vi utför Guds arbete här. -Jag kommer skvallra. Om du gör det, kommer någon att dö. Ängeln var klar på den punkten. Förstår du? Svara mig, Fenton. Förstår du? Så du skvallrade inte? Nej. Jag borde gjort det, men jag var rädd. Jag menar, jag älskade min far, men jag var livrädd för han. Så nu förstår du varför jag vet att min bror är "Guds Hand"-mördaren? Har du några fysiska bevis? Jag läste i tidningen att endast en kropp av de sex offren hade hittats. Är det sant? Du läste det i tidningen, eller hur? Det betyder nödvändigtvis inte att det är sant. I det här fallet gör det det. Det första offret hittades stympat med en lapp där det stod att Guds Hand hade tagit honom. Alla de andra, bara lappar hittades. Inga kroppar. Hur vet du att de är döda? Vi kan inte vara säkra. Men på första lappen stod det, att vi inte skulle hitta mer kroppar efter det. Stod att han ville behålla dem. Jag har en ganska god uppfattning om var resten av de kropparna är. Rosträdgården? Varför sa du inte det direkt? Skulle du ha trott på mig? Kom igen. Här. Vad är det här? Ta på dem. Eller så tar jag på dem åt dig. Nu åker vi. Jag klarar det. Berätta en sak. Varför kom du inte och träffade mig tidigare? Du behöver ta 30-leden österut, här uppe. Jag kan inte föreställa mig hur man kan leva med att veta något sånt, så länge. Jag förmodar att jag undvek det eftersom jag ville. Du förklarade aldrig varför du bara har ett fotografi på din mor i ditt kontor. Min mor blev mördad några dagar efter att det fotografiet togs. Slaktad av någon galen mördare som din pappa. Fångade de någonsin honom? Nej. Är det därför du tog det här jobbet? Du är ganska bra på det här. Har du någonsin funderat på att bli polis? Kanske, du vet, när jag var barn. Du har instinkterna för det. En polis måste ha bra instinkter. Vet du vad mina säger mig just nu? Du gömmer något för mig. Vad tror du det är jag gömmer? Varför fortsätter du inte att prata? Kanske jag kommer på det. Är du okej, pappa? Allt är bra, min son. Här kommer jag. Pappa, varför lät Gud det här hända mig? Skyll inte på Gud, Davy. Det var inte Hans fel. Gud lät mig göra det. Vad Gud låter dig göra, är att bestämma själv vad du vill göra. -Du är inte en tråddocka. -Nej. Så Gud tvingar dig inte att göra nånting. Han vill att du bestämmer själv. Efter den natten hände inte mycket. Pappa nämnde det inte mer. Inte heller Adam. När en hel må*** hade passerat, övertalade jag mig själv att det var *** och att allting skulle bli bra. -Hej då. -Ses senare. Såg du "Dukes of Hazard" igår kväll? Kommer du ihåg när Daisy Duke böjde sig? Jag gillar Boss Hogg. Han är rolig. Jag skulle ge vad som helst för att se hennes tuttar. -Du sa "tuttar". -Håll tyst, Adam. Vill du sova över inatt? Vi kan svepa förbi Coreys hus. -Jag måste fråga pappa. -Min mamma kan fråga om du vill. -Gärna. -Vi ses snart. -Hej då. -Vad menas med "svepa förbi"? Berättar senare. Kom igen, vi springer i kapp. Kom igen! Nej, jag går runt, på vägen. -Pappa? -Här inne. Vems skåpbil är det där ute? Vår. Är den inte fin? Din kompis mamma ringde nyss. Jag sa att det inte gick ikväll. Vi har lite arbete att göra på morgonen. Pappa förklarade att det fanns tillfällen när folk kunde försvinna utan att någon visste vart de åkte eller varför. Han sa att det var tillfällen när Guds Händer kunde ta dig. Enligt pappa, kunde ingenting, inte ens en kamera, fånga oss. Vi var osynliga när vi var Guds Händer. Vad gör vi nu, pappa? Vi tar honom när han kommer ut, precis som jag berättade, minns ni? Fenton? -Jag kan inte göra det här, pappa. -"Kan inte" kunde aldrig göra något. -Jag kan göra det, pappa. -Självklart kan du, tigern. -Men, tänk om någon ser oss? -Det gör de inte. -Det är mitt på ljusa dagen. -Gud kommer förblinda dem åt oss. Där är han, pojkar. -Kom igen, Fenton. -Pappa, jag kan inte. Jo, det kan du. Skynda. Gör som jag säger till dig! Snälla, Trixie! Trixie, kom igen! Kom, Trixie! Trixie, kom igen! Vad gör du, grabben? Min hund... hon är under din bil. Jaså, låt mig se. Hjälp mig med hans ben. Hjälp mig med hans ben nu! Kom igen! Edward March. Du tror det är en oskyldig man där, eller hur? Det är det inte. Du trodde ingen visste om det där, gjorde du? -Men Gud såg dig. -Pappa, gör det inte! Snälla! Tyst! Och du kan inte fly från Guds vrede! Fattar inte att du fortfarande inte såg det. Han var en barnamördare, Fenton. Småbarn. Småbarn. Han är mördaren. Vi måste bort härifrån, Adam. -Vad menar du? -Måste rymma iväg. Sa att vi kanske måste det. Jag vill inte rymma iväg. -Vi måste det. -Varför? Lyssna på mig, Adam. -Pappa mördar folk -Nej, det gör han inte. -Han är en demondräpare. -Allt det är lögner, Adam. Nej, det är det inte. Jag ser det när han rör dem. Nej, det gör du inte. Pappa har hjärntvättat dig. Allt är en stor lögn. Han är en mördare och du hjälper honom. Nej! Vi uppfyller bara Guds vilja, Jag skvallrar till pappa! Adam! Adam! Adam! Stig upp och klä på dig. Och väck inte din bror. Sätt dig. Din bror berättade vad du sagt igår kväll. Jag vill att du ska veta att jag aldrig dödat någonting i hela mitt liv. Det är lögn och du vet det. Jag funderade och bad länge efter att du gick och la dig. Jag bad ängeln att besöka dig. Men istället besökte han mig. Och han berättade något... jag vill inte vill tro på. Vad? Det spelar ingen roll. Därför att tillsammans, du och jag, ska vi bevisa att han har fel. Du har bara ingen tro. Det är därför du inte kan se sanningen. Men vi ska ändra på det. Jag vill att du gräver en grop precis här. Behöver vara ungefär 3 meter djup och 4,5 meter vid på bägge sidor. Längden och vidden ska forma en perfekt fyrkant. -Vad? -Du hörde mig. Varför? Därför att jag är din far och du ska göra som jag säger. Förstått? -Gör du? -Ja, sir. Okej. Jag förväntar mig att hälften är grävt när jag kommer hem ikväll. -Pappa, jag kan inte göra det. -Be! Jag började gräva det förbannade hålet, men jag bad inte. Jag vägrade. Jag hatade Gud, jag föraktade Honom. Mitt hat hjälpte mig gräva, höll mig igång. Pappas, Guds eller vems plan det var, det fungerade inte på mig. Jag visste att det pappa höll på med var fel och inget skulle förändra det. Fenton? Förlåt att jag skvallrade. -Berättade du om att rymma iväg? -Nej. Förljer du med mig då? Det finns ingen anledning att åka. -Han är en mördare. -Nej, det är han inte. Jag har bett för dig. Har du bett? Nej och jag kommer inte att göra det! -Men pappa sa... -Jag bryr mig inte vad pappa sa! Han kan få mig att gräva det här hålet, men han kan inte tvinga mig att be. Stick härifrån och lämna mig ifred. Jag hjälper dig om du lovar att inte skvallra till pappa. -Jag vill inte ha din hjälp. -Men det finns en till -spade i skjulet. -Försvinn härifrån! Rövhål! Jag ville rymma iväg... långt bort, men jag kunde inte lämna Adam, oavsett hur galen pappa blev. Förresten, det fanns ingenstans att åka. -Gav du upp till ***, grabben? -Jag är där igen imorgon bitti. Kom igen, jag menade det inte så. Jag vill inte bråka med dig, min son. Jag gör inte det här för att skada dig. Önskar du kunde förstå det. Vad är det med dig? -Ingenting. -Låt mig se dina händer. -De är bra. -Låt mig se dem. Bar du inte handskar idag? Jag behövde dem inte. Jag mår bra. Här. Hjälper till att lindra smärtan. Jag sa att jag mår bra. Jag vet att du är arg på mig, men det är ingen anledning att orsaka dig själv smärta. Jag har ett extra par av arbetshandskar i skjulet. Jag vill att du använder dem, från och med nu. Det gör dig ingen nytta nu, när du har förstört dina händer, men om ett par dagar så kommer du må bra. Jag vill att du ska veta, jag är stolt över dig. Och jag vet att Gud är stolt över dig också. Ta ledigt ett tag och låt de där blåsorna bli valkar. Då kan du återgå till det, okej? God natt då. Kom igen, tigern. Sängdags. Fenton får vara uppe. Snälla, pappa? Kom igen. Borsta dina tänder. Jag kommer snart in och säger god natt. Jag fortsatte gräva. Mina händer blödde, men jag ville inte sluta. Jag fortsatte på morgonen, eftermiddag och kväll, i fem dagar. Och på den sjätte dagen, var det hålet lika mörkt som mitt hat mot pappas Gud. Du avslutade det minsann. Gissar att du inte bad en enda gång på hela tiden, eller hur? Nej. Vi påbörjade källaren efter det. I alla fall var det vad pappa kallade det. Men jag visste bättre. Vi byggde en fängelsehåla där nere. Vi byggde i princip en stor trälåda i marken. Bra, pojkar. Få över det dit. Täck över det bra. Pappa sa att det skulle hålla. Han sa att Gud såg till det. Kom tillbaka hit och hjälp mig knuffa. Kom igen. Håll det i rörelse! Knuffa det! Mer! Mer! Håll det i rörelse! Håll det i rörelse! Ni arbetade bra, pojkar. Speciellt du, Fenton. Nej. Jag gjorde bara som jag blev tillsagd. -Ska vi testa den? -Okej. Nästa natt kom han hem med ytterligare en demon. Kom ner hit. Det måste göras. Det är Guds vilja. Kom igen, gör som jag visade dig... halsen först! Fenton, kom tillbaka hit! Unge! Fenton! Jag trodde nästan att änglar eller Gud själv, skulle komma in i natten och stoppa mig. Men jag måste göra det. Det måste få ett ***. -Hallå? -1034 till alla enheter i närheten av Garden. Vi har klagomål på en 501-körning på motsatt körbana. Hallå? Hallå? Ta det lugnt, grabben. Slå inte in min dörr. Vad är ditt problem? Tokigaste saken jag har hört på länge. -Vad gör du? -Ringer din pappa. -Du får inte. -Jo, det får jag. Du borde skämmas -att hitta på såna där historier. -Men det är sant! Jag kan visa dig! Kom igen. Då går vi. -Det är på baksidan, under skjulet. -Det räcker nu, grabben. -Jag ska avsluta det här. Kom igen. -Nej... han är på baksidan. Se vad din pappa säger om allt det här. Vad står på, sheriffen? Ledsen att väcka dig, men din grabb här verkar ha ett problem. Kom in. Jag skulle precis ge mig av till Lake Thompson och fånga lite abborre. När han kommer inrusandes med den här vilda historien. -Det är en ganska otrolig berättelse faktiskt. -Det är sanningen och du vet det. Jag blir tokig när jag tänker på att han berättade för alla på ditt kontor också. Du kan vara lugn över det. Jag var den ende där. Givetvis tror jag inte ett ord av det. Men jag undrar över, varför han skulle hitta på en sån tokig historia. Jag vet inte varför han hittade på den. Gjorde det kanske för att ge igen, för att jag straffade honom tidigare. Berättade du om det? Han ljuger. Titta bara i skjulet. Jag vet inte vad jag ska göra med honom. De kommer in i puberteten, verkar förlora all respekt för dig. Jag och mina pojkar överlevde det. Det gör du med. Se efter i skjulet eller rosträdgården. Jag kan visa dig var -de är begravda. -Varför slutar du inte med det där? Snälla, jag kan visa dig. Kanske vi borde titta i skjulet, så vi får tyst på honom. Jaha, om det måste göras, så måste det göras. Vad tycker du, grabben? Måste det göras? Ser du? Jag tyckte vi borde ha en stormkällare. Gå ner och se efter. Kolla vart du går. Jag är inte mycket till snickare. Jag ser ingenting. Han var här. Förstår du vilka problem du kan hamna i, för en sån här sak? De måste ha flyttat honom, för han var här. Adam. Adam har honom någonstans. Jag vet det. -Jag tror jag har sett tillräckligt. -Men... Jag kan visa dig var kropparna är begravda. Snälla! Du måste tro mig! Må Gud välkomna dig... och behålla dig. Jag har aldrig dödat en man, före ikväll. Jag har sett dig döda massor. De var demoner. Det där var en man. Varför kan du inte se det? -Du behövde inte döda honom. -Jag måste skydda vår kallelse. Det finns ingen kallelse! Den mannen är död, på grund av dig. Ser du honom? Titta på han! Han är död därför att du inte har någon tro. Förstår du vad du tvingade mig att göra? -Du tvingade mig att begå mord! -Jag tvingade inte dig att göra någonting! Du gjorde det! Du är galen! Håll tyst! Du är rädd! Pappa, nej! Pappa, gör det inte! Jag... jag kan inte. Det är okej, pappa. Gråt inte. Vänta en minut, Fenton. Gå in, min son. Jag är där om en minut och stoppar om dig. Se så, det är lugnt. Gå. Kom in i skjulet. Kom in och stäng dörren. Är du rädd? -För vad? -Dig. Bara demoner borde frukta mig. Och du är ingen demon, eller hur? Ängeln sa att du är det. Men jag kan inte tro på det. Jag vill inte. Du är min son. Och jag älskar dig mer än mitt egna liv. Vet du vad som är lustigt med allt det här, Fenton? Jag är rädd för dig. Gå på. -Men, pappa. -Jag vill inte göra det här, Fenton, men jag måste. Jag var tvungen att döda en man ikväll. Jag kan inte låta det hända igen. Men, pappa, jag lovar att inte skvallra. Jag kan inte lita på dig. Jag önskar jag kunde det. Gå på nu. Men, pappa, jag är ledsen. Jag är också ledsen, men det här måste göras. Nu går du ner dit eller så stoppar jag ner dig där själv. -Men, pappa... -Gå! Nej! Nej! Nej! Pappa, snälla! Pappa! Pappa! Nej, snälla! -Nej! Snälla, pappa! -Du stannar tills du ser sanningen. -Snälla, pappa, gör det inte! Snälla, nej! -Be till Gud, Fenton. -Snälla, nej! -Bara Han kan hjälpa dig nu. Snälla, gör inte det här, pappa! Nej! Snälla! Snälla, det är jag, Fenton, okej? Snälla, gör inte det här. Det är jag. Det är jag, Fenton. Jag är inte en demon! Snälla! Snälla, snälla! Snälla, nej! Snälla! Snälla, gör inte det här. Nej! Nej! Nej, snälla, pappa! Fenton? Fenton! Fenton, är du okej? Adam? Adam, är det du? Adam? Adam, du måste få ut mig härifrån. Jag kan inte. Men jag är hungrig och jag måste gå på toaletten. Pappa låter mig inte ge dig mat. Men jag tog med lite vatten till dig. Han säger att du kan få ett glas om dagen. Men jag tar med mig mer, om jag kan. Lyssna, Adam, han kommer döda mig. Du måste få ut mig härifrån. Jag kan inte. Sätt munnen mot kvisthålet här. Är du beredd? Här. Vill du ha mer, eller vill du att jag sparar det -till senare? -Mer! Mer! -Du måste få ut mig härifrån. -Pappa säger att du förmodligen är ute därifrån mot slutet av veckan. Du måste bara acceptera Guds vilja. En vecka? Jag kan inte stanna -här inne så länge. -Jag ska be för dig. Adam? Adam? Adam? Dagarna kom och gick. Jag räknade dem med hjälp av ljuset genom luckan och Adams besök. Jag sov bara när jag svimmade av utmattning. Hur var det med din pappa? Kom han aldrig tillbaka? I alla fall för att kolla till dig? På den sjunde dagen. Har Gud talat till dig än? Det finns ingen Gud. Jag tappade räkningen på dagarna efter det. Det kändes som veckor. Jag gick slutligen bortom rädsla, in i totalt vanvett. Jag såg Gud. Han hade äntligen skickat mig en syn. Det var då jag förstod mitt öde, precis som pappa sa att jag skulle. Pappa! Fenton svarar inte! Fenton? Fenton? Fenton! Fenton. Vad? Kom igen, grabben. Ge mig det vattnet. Lugn, grabben. Lugn. Lugn. Här har du, grabben. Här har du, kompis. Pappa? Jag såg Gud! Försök att smutta lite bara. Ta det lugnt. Vill inte äta för snabbt, du blir bara sjuk. Så, berättade Gud för dig om demonerna? Ledsen att jag någonsin tvivlade på dig. Jag är också ledsen, min son. Vad såg Gud ut som? -Ganska svårt att förklara. -Var Han stor? Adam, låt din bror äta ifred. Han kan inte förklara nått -som det. -Men jag vill veta. -Då kanske du skulle be för det. -Det är inte rättvist. Allt jag har sett är demoner och han får se Gud. Det stämmer. Men se på priset han har fått betala. Allt det är bakom oss nu. Det är en ny dag. Eller hur, Fenton? Så, ska vi gå och fånga en demon nu? Efter ett tag. När Fenton är redo. En vecka senare var jag redo. Min första demon skulle bli Brad White från Dallas. -Där är det. -Jag ser det. Är du säker på att du är redo för det här? Ja, sir. Jag köpte de här åt dig. Du behöver dem nu när Gud har talat till dig. -Okej, då går vi. -Jag vill också gå, pappa. Inte den här gången, Adam. Du stannar här och vaktar. Var inte orolig. Din tid kommer. Kom igen. -Ledsen att störa, men... -Ja? Min son och jag, vi har punktering på vår skåpbil. -Jaså? -Jag undrade om du har ett fälgkors. Vi åkte iväg och glömde vårat hemma. Du, kompis, varför handskarna? För att byta däcket. -Vill inte smutsa ner dina händer? -Precis. Brad, vem är det? Lägg dig inte i, din jävla kärring! Förbannade kvinnor. Ja, jag tror jag har ett åt dig. -Där bak. -Utmärkt. Här bak. Låt mig se. Här är det. Fan! Ta hans ben. Brad White? Vet du, Fenton, jag har väntat på det här ögonblicket, ända sedan allt det här startade. Jag är redo att fullborda mitt öde. Jag är stolt över dig, min son. Dra åt helvete! Din fan! Ta bort dina jävla händer! Försvinn för fan! Förgör honom! Pappa! Pappa, nej, nej, nej! Nej! Jag begravde honom i rosträdgården. Vi åkte till sheriffens kontor en vecka senare och sa till dem att pappa bara inte kom hem en dag. De anmälde honom saknad, men de hittade aldrig något. Efter ett tag, sände de oss till separata barnhem. Så, ingen visste nånsin nånting om något av det här? Nej. Inte förrän nu. Hur vad det med Adam? Han berättade inte till någon? Gör det något om vi bara sitter här? Jag känner inte för att prata längre. Berätta mer om det där löftet du gav till din bror. Det var senare den natten. Adam? Om du någonsin dräper mig, lova mig att du begraver mig här. Jag lovar inför Gud att jag begraver dig här. Jag förstår det inte. Han lovade dig att han skulle begrava dig här? Ja. Om han dödade dig. Nej, inte dödad. Utplå***. Det stämmer inte. Jo, det gör det. Om mannen som står framför dig är Adam Meiks. Så du dödade alla de där människorna. Nej. Nej, jag förklarade det förut, jag har inte dödat någon i mitt liv. Fenton var mördaren. Sluta upp med skitsnacket och säg sanningen. Du kommer förstå snart. Låt mig bara visa var jag begravde Fenton. Vänta. Du tar det väldigt sakta. Här är det. Det här är platsen. Det finns för många gravar här. Det är bara sex offer. Fenton begravde inte sina offer här. Han behöll dem som troféer i sin källare. Här är det jag stoppar demoner. Du trodde att din bror var en demon? Han var det. Det var därför han inte kunde se sanningen. Pappa visste också om det. Han kunde bara inte acceptera det. Du förstår, Gud bad pappa att förgöra sin son, ungefär som han bad Abraham offra sin son Isak. Men pappa kunde inte göra det. Och Gud visade inte medlidande med pappa, som Han gjorde med Abraham. Så plikten gick i arv till mig. Fenton visste att jag skulle komma. Det var därför han lämnade de där lapparna som lockbete. Jag gissar att han trodde, att när morden blev nyheter, så skulle jag komma efter honom. Men jag var tvungen att vänta tills Gud satte honom på min lista. Om jag kommit tidigare, så hade det varit mord. Adam? Herre Gud, du tror verkligen på allt det där. Jag har alltid trott. Allt det är lögner, Adam. Nej, det är det inte. Jag ser det när han rör dem. Du är fan helt galen. Fenton, Adam eller vad ditt förbannade namn är. Jag bryr mig inte speciellt mycket. Allt jag behöver veta just nu är att du är ett mördande fanskap. Och jag har dig. Kanske. Men det kommer inte att återuppliva din mor, eller hur? Hon är död och hennes mördare kom undan, gjorde han inte? Fan ta dig. Förbannade lilla... Hur visste du? Du var på min lista. Du trodde ingen visste om det där, gjorde du? Gud visste. Det var därför han skickade mig. Jag är en FBI-agent. De kommer leta efter mig. Nej, det gör de inte. De kommer att fortsätta leta efter Fenton. Du kommer att vara hans sista offer. De har sett dig. De kommer att veta att det var du. Gud kommer att skydda mig. Jag kan inte prata just nu, jag kan inte. Jag återkommer till dig. -Här. -Tack. Är ni säkra på att ingen av er kan minnas hur han såg ut? Jag förklarade för dig, det är helt suddigt. Jag kan inte förstå det. Jag tittade rakt på honom. Jag skakade hans hand. Dave, vi har ett problem. Du måste titta på det här. Där är han. Vi har dig nu, kompis. -Vad är det där? -Alla banden ser ut så där. Förbannat! -Vi undersöker namnet han gav dig. -Det måste vara ett falskt namn. Låter falskt. Fenton Meiks. Fenton Meiks, det här är FBI! Vi kommer in! Gå! Gå! -Nånting? -Nej. Okej, leta efter fingeravtryck. Gode Gud. Det finns ingen här, sir. Vi fann den här i källaren. Är han också där nere? Inte han. 1034, möjlig 1070... Ursäkta mig. Hörde inte dig komma in. Hur kan jag hjälpa dig? Jag arbetar för FBI. Jag behöver tala med sheriffen. Är han inne? Naturligtvis. Sheriffen? -Vill du ha kaffe? -Nej, det är bra, tack. Tjena, Curtis. -God eftermiddag, Becky. Sheriffen? Ja. Jag är agent Griffin Hull från FBI. Jag behöver fråga några saker om din bror. Fenton? Ja, sir. Kom med in här bak. Jag är tacksam att du kom hit och berättade personligen. Jag ville bara att du skulle veta, innan vi går ut offentligt med det. Om det finns någonting jag kan göra, tveka inte att ringa. Jag tror vi har det ganska bra täckt. Men igen, om du kommer på något, eller om han kontaktar dig... -Självklart. -Okej. Du är en bra man, agent Hull. Är allting okej, Adam? Allting är bara bra, Becky. Guds vilja har blivit uppfylld. Prisat vare Gud. Översättning av: Jagged Omsynkad av: Torsten Bengtsson