Tip:
Highlight text to annotate it
X
Översättning:
SSG-SweSUB Group © AndreasB88
www.SweSUB.nu
-För bättre texter-
- Grattis på födelsedagen, Alice.
- Hej, pappa.
Vi har en ny patient på baksidan.
Din sorts hund.
Du får se honom efter skolan.
Vad söt han är!
- Hej, lillkillen.
- Gissa vilken hand.
- Den rätta.
En medaljong. Vad fin!
Tack, mamma. Jag älskar dig.
- Födelsedagstjejen!
- Vad larvig du är!
Raka vägen till skolan nu.
Grattis på födelsedagen.
Hej där. Hur är det?
Hjälpte pappa dig?
VÄLKOMNA TILL WAKEWOOD
Ursäkta mig...
Är den här lågallergen?
- Hallå där.
- Godmiddag, Arthur.
Är du här för att hjälpa till?
I vanliga fall hade jag gjort det,
men knät blir inte bättre.
Det är därför en yngre man hjälper mig.
Han är stadig på handen, ser ni.
Håll där.
Där har vi honom.
Hej. Ursäkta, men jag hoppades
att få nåt mot min huvudvärk.
Visst. Kom in.
Var det huvudvärk, fröken Brogan?
- Är allt bra med dig, Mary?
- Ja.
- Jag såg inte att en till kom in.
- Det är min systerdotter, Deirdre.
Hon är här på besök.
- Du verkar behöva en påfyllning.
- Ja. Tack ska du ha.
När iståndsatte du stället?
Det ser annorlunda ut.
- Alldeles nyligen.
- Nio månader sen, när de flyttade hit.
- Ventoline. Jag behöver ett recept.
- Jag har nog det här.
- Hur länge ska ni vara här?
- Vilken lättnad.
Det här gick ut förra året.
Är allt bra med dig?
- Vad gör du?
- Du vet vad jag gör.
- Det är som ett svart hål här.
- Vi kan inte slänga Alices saker.
- Nej, och vi kan inte behålla dem.
- Förstår du inte? Jag är inte redo.
Försök du och släppa det...
- Vad kan jag göra?
- Du kan låta mig gå.
Det är inte du, Patrick.
Det är inte på grund av dig.
Vet du vad?
Allt jag vill är att du ska må bra.
Kör mig till stationen.
Vad är det?
Vi kan få lite hjälp hos Arthur.
Han känner en mekaniker.
Lyssna...
Man hör det när vinden falnar.
- Vad är det här för ställe?
- Jag vet inte.
Fantastiskt.
Det här ser ut som gravstenar.
Bilen är där.
- Jag ska ringa honom.
- Jag kollar baksidan.
- Nu åker vi hem.
- Vad hände?
Louise.
- Prata med mig.
- Jag vill bara gå och lägga mig.
Louise. Patrick.
Vad gör du här, Arthur?
Jag ville bara se till att
allt var bra med er två.
- Vad menar du?
- Är det det?
Vår bil gick sönder mitt ute på vischan.
Vi gick till dig, men du var inte där.
Vad är det här, Arthur?
Bjöd du bara in dig själv till vårt hus?
Vi gör väl så på landet förmodar jag.
Du sa ju att ni kom till mitt hem.
Då är det väl okej att jag kommer hit.
- Vad fan är det här?
- Okej, jag ska gå.
Du gör ett bra jobb här, Patrick.
Vi är glada över att du valde Wakewood
och vi hoppas att du funnit tröst här.
Ja, vi har det bra.
Och hur är det med dig, Louise?
Är allt bra med dig?
Deirdre?
- Är du...
- Där är du, min lilla.
- Jag ska åka hem idag.
- Mår hon bra?
- Jag kan knappt bärga mig.
- Jag vet. Det har gått så fort.
Här. För solglasögonen.
- Kom här, gumman.
Alice har en underbar röst.
- Säg vad min dotter heter.
- Jag vet inte. Jag gör inte det.
Hon hette Alice.
Hur visste din systerdotter det?
Det som försiggår i
Wakewood är inte för alla.
- Och vad försiggår här?
- Snälla, gör en ny bebis ni kan älska.
Jag kan inte.
- Jag vet hur du känner.
- Nej, det tror jag inte du gör.
Deirdre är inte din systerdotter.
Berätta sanningen för mig.
Du vill få tillbaka
din dotter, eller hur?
Är det möjligt?
Det kan jag inte säga,
och det är sanningen.
Jag måste över till O'Sheas Kan du
hjälpa till? Jag hämtar dig om tio.
Gå! In med dig!
Gå! In med dig!
Gå! In med dig!
- Det var en jävla feber han har.
- Ja, verkligen.
Han ska få en spruta. Kan du fixa
en 35 ml? Och lite antiinflammatorisk.
Kom igen. In där!
Flytta honom dit!
Upp med honom!
- Upp! Upp med dig!
- Han vill inte röra på sig.
Kom igen!
- Låt mig se.
- Tyst, kvinna!
Tryck här.
Vi måste få honom till inhägnaden!
Dålig idé, Mick.
Ut därifrån, Mick!
- Kom igen!
- Snälla, pappa! Ut därifrån!
Öppna huvudgrinden!
Jag kan inte! Den sitter fast!
Pappa! Pappa!
Pappa.
Du gjorde allt du kunde.
Du får nog hitta nån annan som
sköter praktiken. Vi lämnar Wakewood.
- Ni är chockade. Vi pratar imorgon.
- Arthur.
Vi stannar inte.
Berätta om er dotter.
- Det är inte tid för det.
- Jag tror det är tid för det. Lyssna...
Lyssna på mig.
Jag kan få er dotter tillbaka till
livet, men bara för en stund-
-så att ni kan se henne, hålla om henne
och säga hejdå på ett riktigt sätt.
- Skulle det lindra er smärta?
- Det är inte kul.
Om hon varit död i mindre än ett år,
då kan jag få henne tillbaka.
- Endast i tre dagar. Det brukar räcka.
- Fånigt! Det är bara nonsens.
Okej, okej.
Men gör en sak för mig, Patrick.
Innan du förlöjligar mitt erbjudande...
...fråga då din fru.
Hon vet.
- Jag har redan berättat.
- Du har inte berättat nånting.
- Vad tror du jag gör?
- Var ärlig. Vad såg du?
Vad såg du?
Jag såg nåt som...
- Vad?
- Det var typ som en födsel...
Och?
Jag tror honom.
Jag tror på vad Arthur sa.
Om vi gör det här, stannar du då?
Louise?
Jag vill bara ha henne tillbaka.
Okej.
Men det är inte så enkelt, va?
Är det inte värt det,
även om vi måste ljuga?
- Vad var namnet på er dotter?
- Alice Hannah Daley.
- Föredrog hon mornar eller kvällar?
- Mornar.
- Var hennes hud fuktig eller torr?
- Fuktig.
- Gillade hon katter, kor eller hästar?
- Hästar. Ponnys, mestadels.
- Hade hon tjockt eller tunt hår?
- Det var tunt. Eller hur?
Rätt tunt.
- Vilken tid på året föddes hon?
- Den 22:a oktober.
Hur länge har er
dotter legat i jorden?
Hur länge har er dotter varit
död och begraven, Patrick?
Det har gått elva månader,
två veckor och två dagar.
Det här är vad vi kan göra. Er dotter
kommer tillbaka. Gör det bästa av tiden.
Efter det går hon tillbaka till skogen.
-Hon är bara utlå***.
- Kommer hon att vara normal?
Ja, hyfsat. Hennes hjärta kommer att
slå, hon kommer andas och hon kommer-
-ihåg den mesta av tiden med er.
Det varar bara i tre dagar.
Under den tiden måste ni hålla
Alice inom Wakewood.
Vindkraften är utanför våra gränser.
Se dem som er guide.
- Det är en fysisk nödvändighet.
- Varför bara tre dagar?
Vi tömmer ett färskt kadavers
livskraft. Tre dagar är allt vi får.
Det kanske speglar existensens,
födselns, livets och dödens stadier.
För att det här ska funka
så behöver vi en kropp.
Som ni är väl medvetna om så
drabbades vi nyligen av en tragedi.
Vi kanske ska beveka familjen.
Ritualen som framkallar återkomsten,
binder er till Wakewood.
Ni måste bosätta er här permanent
och ni ska vårda djur utan att svika-
-när byn behöver er.
Har vi en överenskommelse?
Vi vill bara träffa henne igen.
Då ska ni få det.
- Du var där. Veterinärens fru.
- Ja.
- Sätt dig.
- Tack.
Mrs O'Shea, jag beklagar sorgen.
I mina tankar är han
den unga pojken jag träffade.
Vår dotter dödades förra året.
Hon var vårt enda barn.
Det gick inte så bra när hon föddes.
Jag klarar inte mer.
Jag vet att det är
en jobbig tid för dig nu, men...
Jag måste be dig om att få använda din
makes kropp för att få henne tillbaka.
- Du förstår inte vad du ber om.
- Du har rätt. Det gör jag inte.
Jag måste få träffa henne igen.
Ni bor i Wakewood nu, va?
Men det är inte en del av er.
Ni är egentligen bara på besök.
Jag kan inte föreställa mig hur det är.
- Vi är alla födda här.
- Vi är väldigt lyckliga i Wakewood.
Stå upp.
Nej, det är inte rätt. Jag vet inte vad
det är, men jag går inte med på det.
De måste fråga, Peggy.
Du är upprörd.
Det är nåt jag inte gillar.
De måste få fråga och du
måste vara medgörlig, Peggy.
Endast så kan det här fortsätta.
Du vill väl själv träffa Mick?
Du skulle inte neka mig Micks återkomst.
De behöver din hjälp.
Ni behöver en relik från
Alice för själva ritualen.
- Som vadå?
- Just nu närmar vi oss tidsgränsen.
Reliken måste vara närmre samman-
kopplad till Alice. Som en hårlock.
Vad ni än tar med, så måste det vara
nåt personligt, på ett kroppsligt sätt.
Förstår ni?
Tror du att Peggy vet?
Är du redo?
Ni är hjärtligt välkomna.
Kom med här.
Vi måste krossa bröstkorgen först.
Förr gjordes det med en slägga.
Det blir bra!
Hjälp till här, Patrick.
Först kapar vi ryggraden.
Gör du det åt mig, Patrick?
Vi behöver reliken.
Mycket bra.
I den kraftiga vinden flyger du,
mellan den här och nästa värld.
Från skymningens rike
ser du över upphöjningen-
-från försöken från de levande
och de dödas uppvaknande.
Hjälp oss att kalla på Alice och för
henne hit i tre dagar för att-
-sedan återvända.
Gå till träden. Ligg bland rötterna.
Gå till träden. Ligg bland rötterna.
- Ta de här händerna.
- Alice.
- Ta de här benen.
- Alice.
- Ta det här hjärtat.
- Alice.
Och, Alice, ta de här ögonen.
Hissa ner honom.
Nu behöver vi levande blod.
Kvinnligt blod är bäst.
Skär mig.
Kom, kom.
Ta ett steg tillbaka!
Känn kraften ifrån omvandling-
-färdas genom era sanna jag.
Titta bort! Titta bort!
Förhindra ert stirrande!
Här kommer hon.
Här kommer hon.
Här kommer hon...
Min älskling.
Min älskling. Alice.
Ditt hår har växt så mycket.
- Jag hade en jättekonstig dröm.
- Det är över nu.
- Hennes ögon är bruna.
- Ja, Mick hade bruna ögon.
- Var är Alice?
- Hon klär på sig.
- Hej, hjärtat.
- Sov du gott?
- Huset känns lite underligt.
- Ja...det är det...
- Vi kom hit för att ta ett break.
- Jag måste ha sovit hela vägen.
Är det här på riktigt?
- Efter dig.
- Nej, du kommer inte att ta mig.
- Börja räkna.
- Ett, två, tre, fyra-
-fem, sex, sju, åtta, nio, tio...
Nu kommer jag!
Nu har jag dig!
- Jag hittade din pappa!
Han är min fånge! Du står på tur!
Alice!
Kom igen, älskling! Var är du?
Alice!
Alice?
Alice!
Al!
Alice!
Alice.
Älskling! Är du okej?
- Vad gör den där?
- Den kanske ska skrämma bort fåglarna.
- Jag hittade nåt.
- Vadå?
Vilken hand?
- Välj den andra handen.
- Fel.
- Kommer du ihåg när du fick den?
- Du gav den till mig en gång.
Dags att gå, älskling.
Hörde du musik igår kväll, mamma?
- Vad för slags musik?
- Röster, som sjöng mitt namn.
Vi tar hem honom så får jag sy honom.
Han har inget halsband.
Pappa? Får jag göra det?
Ja, gå och sätt på dig handskarna bara.
Håll den riktigt hårt.
Öppna där. Ta den biten.
Vänta. Dra genom och uppåt.
- Människor ska inte skada djur, va?
- Nej, det ska de inte.
Och djur ska inte
skada människor heller.
Det är lite annorlunda.
- Jag hörde att ni fick lite problem.
- Det kan man säga.
- Kan vi behålla honom, pappa?
- Det skulle vi kunna göra.
- Mamma sa att vi kunde det.
- Jaså, det gjorde hon?
- Jag ska kalla honom Howie.
- Howie? Jag gillar det.
Gör det inte för svårt att säga hejdå.
- Godnatt.
- Godnatt.
Jag ska hämta några filtar åt oss.
Det var en gång en bråkstake
som hette Alice.
- Nej, hon hette Louise.
- Handlar den här om mig?
Hon kallades Louise och hon bodde med
sina bröder, systrar och sin fårhund.
De bodde i ett stort hus på en
kulle med överblick över staden.
De hade även en åker och en trädgård.
Och varje år så brukade träden...
Hej, Alice. Hur mår du?
Skulle du vilja rida på vår ponny?
Jag ska rida ponny, pappa!
- Mrs O'Shea, snällt av dig, men...
- Alice vill rida vår ponny.
Jag kommer tillbaka med henne sen.
- Tyvärr, vi har planer för dagen.
- Nej, pappa, jag vill rida.
- Jag ska få rida ponny, mamma.
- Allihopa kan väl följa med?
Vi ska äta frukost först
så får vi se sen hur vi gör.
Håll henne vaken.
Vill du hoppa över ett hinder?
- Är hon redo? Hon har knappt ridit.
Hon klarar sig.
Hon är en naturbegåvning.
Såg ni? Inga som helst problem.
Vi har lite te och mackor där inne.
Vill ni komma in på det?
- Är du klar, Alice?
- Låt henne göra färdigt.
Vi kommer in när hon är klar.
Det tar inte lång tid, jag lovar.
Jag vet en lek som
du nog tycker om, Alice.
- Vad är det för lek?
- Det är en frågesport.
Jag ställer frågorna och du svarar.
Jag håller reda på resultatet.
Vad heter du, Alice Daley?
Visst, jag förstår. Berätta vad du ser
när du stänger ögonen när du är trött.
- Ser du mest gult eller brunt?
- Jag ser en stor röd skepnad.
- Ta en till, Patrick.
- Vi ska nog titta till, Alice.
De är tillbaka när som helst.
Låt mig se din hand.
När fyller du år?
Jag tror jag vet, en fågel viskade i
mitt öra. Om du inte samarbetar-
-så får du inte rida ponnyn igen.
Är du en normal liten flicka, Alice?
Varför frågar du det?
- Varför tittar du inte på mig?
- Jag har sett tillräckligt.
- Vad är det, älskling?
- Jag gillar inte den tanten.
Hon är inte rätt.
Ni måste ta tillbaka henne.
- Alice.
- Vänta, Al!
Alice!
Peggy vet. Nu tar vi chansen
och sticker ifrån Wakewood.
Då sticker vi på en gång.
Hämta bilen.
Alice!
Mamma ska komma och hämta oss.
Skrämde fru O'Shea dig?
Alice.
Alice!
Öppna dörren!
Vad hände?!
- Kör tillbaka!
- Är hon okej?
- Vad hände?
- Vi försökte sticka.
Duktig pojk, Howie!
Vi är fångade.
Hörde du nåt?
Alice måste tillbaka ner under jorden,
där hon hör hemma.
Tre dagar, vi har en dag kvar.
- Det kan inte vänta.
- Ni försökte sticka.
- Hon skrämde Alice.
- Det var nödvändigt.
Jag är besviken.
Du var tvungen att följa reglerna.
Jag trodde att jag klargjorde det.
Ge upp er sista dag.
För säkerhetens skull.
- Ni får inte ta henne.
- Ta hit henne nu, Louise.
- Vi vill att du gör det här.
- Varför är dem här, mamma?
Tre dagar, Arthur. Jag slåss mot dig
och alla andra om det så behövs.
Vi kom för att prata och
det är folk här som-
-tror att det är nåt som är galet,
nåt som inte följer planen.
- Ser du några tecken på det?
- Nej, inga alls.
Du måste berätta om du observerar nåt
oväntat, nåt bortom det vi diskuterade.
Den minsta detaljen kan
medföra katastrofala konsekvenser.
- Hon mår bra. Hon är vår lilla tjej.
- I en dag till.
Vänta här, Alice.
Patrick?
Herregud.
Varför har de gjort så här mot Howie?
- Säker på att det var dem?
- Vad menar du?
Alice.
Visa mig händerna.
- Är det här en lek?
- Ja, det är en lek.
Visa mig händerna, Alice.
- Gå till ditt rum och lek, Alice.
- Varför?
Louise.
Det här är Alices sista dag.
Idag måste du vara
stark för hennes skull.
Hon kommer att vilja gå själv.
Ni kommer inte behöva övertyga henne.
Den här kan hon ha runt nacken.
Vi kallar den "grepp." Den kommer
att få henne att känna sig bekväm.
Skulle hon streta emot så kan ni sätta
den runt hennes handleder.
Jag behöver prata med min man, Mary.
Jag kan inte göra det här.
Jag är inte redo. Vi kan fly.
Det här är fel.
Hallå?
Ja, jag kommer imorgon.
Okej, 20 minuter.
- Nej.
- Jag måste.
Vill du ha dem här, slåendes med sina
pinnar igen? Håll henne borta från Alice.
Jag kommer tillbaka innan midnatt,
så går vi till skogen.
Alice?
- När kommer bebisen?
- Va?
Alice? Var är du?
- Finns det nåt du kan göra?
- Göra *** på hans lidande.
Blir det en injektion?
Nej, han är för stor.
Alice. Alice! Älskling...
Alice! Alice!
Det är dags att gå till skogen.
Intressant...
Arthur.
Ut ur huset.
Titta inte på henne.
Titta inte på henne, Ben.
Titta bort.
Titta bort, Ben!
Gå tillbaka till träden
och lägg dig bland rötterna.
Gå tillbaka till träden
och lägg dig bland rötterna.
Vi ses senare.
Nu så...
Det där funkar inte på mig.
Alice?
- Är Alice med dig, Patrick?
- Jag tror att Alice har gjort nåt...
- Lyssna på mig, Louise!
- Jag är gravid.
- Nej, det är du inte. Det är omöjligt.
- Jag vet, men jag är gravid.
Alice fick reda på det. Hon visste det
redan menar jag. Jag har letat överallt.
Jag tror hon varit här. Kom och kolla.
Herreg...
- Var kan hon tagit vägen?
- Hem... Förr eller senare.
Vad fan har vi gjort?
- Vad är det för fel?
- Jag vet inte.
Det är nåt på vägen.
Herregud.
- Hoppa in.
- Mamma!
Alice?
- Ni tänkte lämna mig.
- Vi visste inte var du var.
Jag är här.
Är jag död, pappa?
Jag har nåt till dig, Alice.
Ska jag knäppa på det åt dig?
Tack, pappa.
- Älskar dig.
- Älskar dig, pappa. - Och dig, mamma.
Jag älskar dig med.
Jag vill stanna med er.
- Vad är det? Vad hände?
- Vi hittade henne i skogen.
- Vad har ni gjort?
- Hon har nog slutat att andas.
- Har ni "greppet" jag gav er?
- Nej, den är inte här.
Hoppas vi alla överlever.
Snälla, sätt ner mig.
Jag vill inte tillbaka.
Jag vill inte vara själv igen.
Varför gör du så här mot mig?
Vi är nästan där.
Patrick?
Kom nu, Alice. Det är dags.
Alice!
Sluta!
Mamma.
Elva månader, två veckor och två dagar.
- Du lurade mig, Patrick.
- Vi ville träffa henne igen.
- Hur länge har hon varit död?
- Ett år, en må*** och några dagar.
Du släpps när hon är begraven igen.
- Mamma! Var är du?
- Hon kommer döda min fru, Arthur.
Det hoppas jag inte.
Mamma!
Pappa!
Alice!
Alice!
Alice!
Mamma!
Det är jag, Alice!
- Hej, hjärtat.
- Varför sprang du iväg?
- Jag var rädd.
- Är du fortfarande rädd?
- Inte direkt.
- Det tror jag nog att du är.
- Lite grann då, kanske.
- Du kan komma till mig nu i alla fall.
Jag vet, men...
- ...jag är lite trött.
- Mamma?
- Ja, hjärtat.
- Kan jag få en kram?
Självklart kan du få det.
Förlåt mig.
Det är bra. Till sängen nu.
Mot filtgatan.
Vi är snart där.
Jag ska fixa sängen åt dig.
Så, ja.
Ligger du bekvämt?
Det var en gång en liten flicka-
-som gick en riktigt
lång promenad i skogen.
Hon gick och gick tills hon
upptäckte att hon hade gått vilse.
Fastän mörkret var nära visste flickan
att det inte var långt kvar att gå.
Stugan och säkerheten
var bara ett fåtal steg bort.
Några korta steg till och hon skulle
leva lycklig i alla sina dagar.
Dörren öppnades...
...och hennes mamma och pappa
omfamnade henne...
...och lät henne omslukas av värmen.
Och dörren stängde ute-
-kylan, mörkret...
...och natten.
Louise.
- Hjälp mig!
- Patrick!
Hjälp mig!
Nej!
Louise! Louise!
- Louise!
- De är borta, Patrick.
Du hittar dem inte.
Jag sa att det skulle bli konsekvenser.
- Hur är det?
- Det är bra.
- Och Alice?
- Hon mår jättebra.
Vi saknar dig.
Hon hoppas på en lillasyster.
Gör ni det?
Hur mycket kommer du ihåg?
Jag vet inte riktigt.
Jag kommer strax.