Pathfinder - Svenska Transcript

600 år före Columbus, invaderades nordamerika av skoningslösa plundrare. Något stoppade dem. Här följer legenden. Han kan inte stanna hos oss. Hans hud... Ögonen... Liksom en ond ande som aldrig sett solen. En demon. Han är ingen demon. Han är en pojke. Blod är troget. Han kommer att bli ett monster som sina fäder. Om vi lämnar det här barnet i kylan för att dö... Vilka är monster då? Pojken har sitt öde bland folket. Han stannar. Vem är du, lille vän? Lilla vilde. Döda den här ohyran. Du är inte min son. 15 ÅR SENARE Du är tidigt ute inför vårhandeln. Sen när började vägvisaren göra handelsresor? Jag har fler ärenden än så. Titta, det är den tyste. Spela för oss. Det gick en lavin under vinterjakten. - Hur många döda? - Tre av de fyra jaktgrupperna. Bland dem min efterträdare. Har du valt ut en ny? Det blir en av dem. Men vem? Det vet jag ännu inte. Din dotter har blivit kvinna. - Och vi förvandlas till gamla män. - Det har ni varit ett tag nu. I kväll hyllar vi krigarna. Du kanske kan närvara vid ritualen? Vad ser du? Förutsägelsen... ...är på väg att uppfyllas. Gryningsfolket har alltid haft en vägvisare. Vår tradition förpliktigar folket... ...att välja hans efterträdare. Min dotter... Han ska först förtjäna rätten att vara här. Du plågas ännu av demonerna ur ditt förflutna. Innan du konfronterat dem får du aldrig veta ditt riktiga jag. Min son... Om jag inte får vara krigare... ...vem är jag då? Du är född åt drakmännen, men tillhör oss. Farväl, min son. Farväl, mor. - Var försiktig. - Ghost! Nej. Gå nu. Kom. Gå inte för långt på egen hand. - Varför är du alltid så allvarlig? - Jag måste se efter dig. Tar du hand om min hund också? Båda två. Jag lovar. Följ med henne. Mor... Vänta! Visa lite respekt för vår värd. Även fast de är vildar- - bör de behandlas ärofullt. Dö under svärdet! Den här ser annorlunda ut. Han kanske kan hantera ett svärd. Ta undan det innan han skadar sig. Ge mig hans huvud! Den här vilden kan våra metoder. - Var är hans huvud? - Jag tappade bort honom. Idiot! Han kommer att leda oss till nästa by. Jag vill döda dem allihop. Bra. Utplåna dem och rensa upp innan vi bosätter oss här. - Det kom därifrån. - Jag hörde också det. Ge er av. Far! Han är nära. Du måste sova. Det måste även jag. Vad drömmer du om? Vår vän är ofarlig. Den här bär drakfolkets märke. Det är de som jagar honom. - Tänk om de kommer hit? - Då dödar de er. Män, kvinnor och barn. Din by då? De är döda. - De kommer att följa ditt spår hit. - Jag sa att ni skulle lämna mig. - Ni skulle ha lyssnat. - Vi stannar och slåss. De är rustade med de här vapnen. Och bär ett skinn som stenpilar inte tränger igenom. Fly, så kanske ni får leva. Slåss mot dem... Sök igenom grottan. Ni två måste leda vårt folk till bukten. Gå västerut mot bergen. När ni kommer till delningsmärket följer ni spåret österut. Våren är tidig, så det västra spåret är inte säkert, det finns risk för laviner. Vi har förlorat många nog. Vad tänker du göra? Döda så många jag kan. Sen då? Det blir inget "sen". Far, du får inte låta honom gå. Han måste söka sin egen väg. Hans hjärta är fyllt av hämnd. Gå tillbaka. Gå med de andra. Det här är dalgången där alla stigar möts. Ja... ...här tar vi emot dem. Vägvisarens dotter är inte här. Hon är borta. Jag ska leta upp och ta hit henne och drakledarens huvud! Vi går österut som vägvisaren säger. Askan är fortfarande varm. De är nära. Släck facklorna. Min far säger att du är fylld av hämnd. Du kan inte vara här. Det kämpar två vargar inuti alla män. Den ena är kärlek. Den andra är hat. Vilken vinner? Den du matar mest. De är på väg. Nu! Vänta i grottan. Vänta. Inte ännu. Nej! Ta honom! Jag ser ingenting. Har du fått nog av din hämnd ännu? Berätta var nästa by ligger. Ta honom. "Är man inte stark nog att döda björnen vänder man björnens styrka mot den." Ta min väg... ...så tar jag din. Berätta nu! Slit honom i stycken! Kan du berätta var byborna är nu? För många år sen kom ett skepp hit. Ombord fanns en pojke. Sonen till en mäktig vikingakrigare. Jag kände din far. Var är de? Vänta! Jag leder er dit och blir er vägvisare... ...om ni låter henne leva. Jag visste att du kunde prata som en människa. Gunnar! Öga för öga! Jag bestämmer vem som dör. Jag minns mitt hem hos drakmännen och den ändlösa vintern. De kan snö och is som ingen annan. Men de vet inget om våren här. Vart har de tagit vägen? Vänta. På andra sidan bergen. Jag vet vart de gått. Vi tar igen oss här. Vilka är de? Varför kom de hit? De är odjur, inga män. De lever för slakt och plundring. Lever och dör under svärdet. De har det i blodet. Har du det i blodet? Titta. Framåt. De kommer att hitta de andra. Vad gör du? Som din far lärde mig. Res dig upp, din klumpiga slyna! Vi ska västerut. Då leds vi bort från kusten. Tror du jag är dum, pojke? Det jag säger är sant. Ta hit slynan. Titta! Framåt. Bäst att gå runt isen. Han försöker sinka oss. Nej, det är säkrare att gå runt sjön. Vi är inga ynkryggar. Få upp honom. - Låt honom dö. - Det var din idé att korsa isen. Han behövs ett tag till. Är det kallt, pojkjävel? Vi går runt sjön. Vi binder ihop oss. Stigen är alltför riskabel. Du tar täten. Bind ihop er. Hon stannar hos mig. Han leder oss ingenvart. Jag vill att du slår till mig. Slå till mig. Slå till mig! Nu räcker det! Du är son till en viking. Visa det! Visa det! Kom hit. Lyssna på mig! - Ge dig av! - Nej, jag tänker inte lämna dig! Ge dig av! Lita på mig. Snälla! Ge dig av! Du satte vildar över ditt eget folk. Dö i tårar, pojke... ...för att du inte kan minnas vem du är. Jag vet vem jag är! Jag vet vem jag är! Gör det. Låt mig dö under svärdet. Jag är den sista av din sort i det här fördömda landet. Du är inte min sort. De är borta. Liksom min far före mig blev jag gryningsfolkets vägvisare. Han vakade över kusten och letade spår efter drakmännen- - för att hålla hatets vargar borta från våra stränder. Han hade funnit sin väg. Av två folkslag var han ingetdera- - men ändå båda. Han förändrade mitt liv och vårt folks öde. *** Översatt av: BRONSON