Tip:
Highlight text to annotate it
X
INDIANA JONES
Jakten på den försvunna skatten
Översatt av: Rocky
www.divxsweden.net
-nyaste svenska undertexterna på nätet
- Hovitos är nära.
- Hovitos är nära.
Giftet är fortfarande färskt,
tre dagar.
De följer efter oss.
- Om de visste att vi var här,
hade de redan dödat oss.
- Här är det.
Det var här Forrestal
fick ge sig.
- En kompis till dig?
- En konkurrent.
Han var duktig.
Han var väldigt, väldigt duktig.
- Señor... ingen har
kommit ut därifrån levande.
Snälla...
Señor.
- Stanna.
Håll dig ifrån ljuset.
Forrestal.
- Nu skyndar vi oss.
Här finns inget att frukta.
- Det är det som skrämmer mig.
Stanna här.
- Om ni insisterar, señor.
- Ge mig piskan.
- Kasta hit figuren.
Ingen tid att diskutera.
Kasta hit figuren,
så kastar jag över piskan.
- Ge mig piskan!
- Adios, señor.
- Adios, Satipo.
- Doktor Jones.
Återigen ser vi att det finns
inget som du kan ha,
som jag inte kan ta ifrån dig.
Och du trodde att jag hade gett upp.
Du valde fel vänner.
Den här gången får du betala för det.
- Det är synd att Hovitos...
inte känner dig som jag
gör det, Belloq.
- Ja, mycket synd.
- Du skulle kunna varna dem,
om du bara talade
deras språk.
- Jock! Starta motorerna!
Få upp det!
Jock, motorerna!
Starta motorerna, Jock!
Det är en stor orm
i planet, Jock!
- Det är bara min kompis Reggie!
- Jag hatar ormar, Jock!
Jag hatar dom!
- Kom igen!
Visa lite ryggrad, va?
- "Neo", betyder "ny".
och "lithic"...
...betyder "sten".
Okej, då går vi tillbaka
till den här sajten:
Gravhögen Turkdean, nära Hazelton.
Består av en central passage
och tre kammare, eller cystor...
...förväxla inte detta med
stöld, med vilket vi menar
bortförande av innehållet
i gravhögen.
Den här sajten visar också...
...en av de stora farorna
med arkeologi...
inte för liv och lem,
även om det också händer...
nej, jag talar om folkliga traditioner.
I det här fallet,
talade sägnen om
en guldkista som skulle
vara begravd i högen,
och detta förklarar alla hål
som är grävda i högen,
och det allmänt dåliga
skicket på fyndet.
Hur som helst, kammare
nummer tre, var orörd
och den orörda kammaren
och sakerna i graven
som hittades i en annan, eh...
i närheten, ger oss en a...
Eh...
...anledning...
att, eh, att datera detta,
eh, fynd som vi har.
Eh...
Några frågor då?
Inte? Okej, då slutar
vi för idag då.
Eh, glöm inte...
Michaelson, kapitel fyra
och fem tills nästa gång
Och jag kommer att vara på mitt kontor
på torsdag, men inte på onsdag.
Jag hade den, Marcus.
Jag hade den i min hand.
- Vad hände?
- Gissa.
- Belloq?
- Vill du höra historien?
- Inte alls.
Jag är övertygad om att
allt du gör för museet
stämmer överens med den
internationella överenskommelsen
för skydd av antikviteter.
- Den är vacker, Marcus.
Jag kan skaffa tillbaks den.
Jag har räknat ut allting.
Det finns bara ett ställe där
han kan sälja den: Marrakech.
Jag behöver $2000. Hör...
- Lyssna på mig nu, gamle gosse.
Jag har med mig några
personer som vill träffa dig.
- Se här.
Jag har de här sakerna.
Det är fina saker, Marcus.
Titta.
- Indiana...
Ja, museet köper dem,
som vanligt, ingen tvekan.
Ja, de är fina.
- De är värda minst
vad en biljett till
Marrakech kostar.
- Men personerna som jag
har med mig är viktiga,
och de väntar.
- Vilka personer?
- Arméns underrättelse.
De visste att du var på väg
innan ens jag visste.
De verkar veta allt.
De ville inte berätta vad de ville.
- Men varför skulle jag
vilja träffa dem?
Har jag hamnat i trubbel, eller?
- Ja, Dr. Jones,
vi har hört talas mycket om dig.
- Har ni?
- Eh, professor i arkeologi,
expert på det ockulta,
och, eh, hur ska man säga det?
Insamlare av sällsynta antikviteter.
- Det är ett sätt att säga det.
Vill ni inte sitta ner?
Det är bekvämare så.
- Åh, tack så mycket.
- Tack.
- Du har många talanger.
Du studerade under
professor Ravenwood
vid universitetet i Chicago.
- Ja, det gjorde jag.
- Har du någon aning om
vad han sysslar med nu?
Eh... bara rykten, faktiskt.
Någonstans i Asien, tror jag.
Jag har inte pratat
med honom på tio år.
Vi var vänner, men, eh...
vi har kommit ifrån varandra,
är jag ledsen att säga.
- Dr. Jones, nu måste du förstå
att allt detta är
högst konfidentiellt?
- Jag förstår.
- Eh...
I går eftermiddag, lyckades
vår europeiska sektion
få tag på...
en tysk rapport
som skickades från
Kairo till Berlin.
- Ni förstår, under de sista två åren,
har nazisterna haft
mängder av arkeologer
runt om i världen
som har letat efter alla
möjliga religiösa ting.
Hitler är tokig i det.
Han är galen.
Han är besatt av det ockulta.
Och, just nu,
så är det tydligen
någon slags tysk
arkeologisk utgrävning
på gång i öknen
utanför Kairo.
- Vi har lite information här,
men vi förstår ingenting av det,
men ni kanske kan.
''Tanis utveckling fortgår".
''Skaffar huvudstycke, Ras stav".
"Abner Ravenwood, U.S.''
- Nazisterna har hittat Tanis.
- Vad betyder det för er,
eh, Tanis?
- Jo, det...
- Staden Tanis
är en av flera möjliga
ställen där den försvunna
arken kan finnas.
- Den försvunna arken?
- Ja, förbundets ark.
Kistan som hebréerna använde
för att bära med sig
de tio budorden.
- Vad menar du med budorden?
Talar du om de tio budorden?
- Ja, de ursprungliga
tio budorden.
De första stentavlorna
som Moses fick med sig ner
från berget Horeb och krossade,
om man tror på sådana saker.
Gick någon av er i söndagsskola?
- Jo, jag...
- Hör här.
Hebréerna tog
de krossade delarna
och la dem i arken.
När de slog sig ner i Kanaan,
så ställde de arken på et ställe
som hette Salomons tempel.
- I Jerusalem.
- Där den fanns i många år.
Tills helt plötsligt,
borta.
- Vart?
- Ingen vet vart eller när.
- Hur som helst, en Egyptisk farao...
- Shishak.
- Ja.
...invaderade Jerusalem
ungefär runt 980 före Kristus,
och han kan ha tagit med sig arken
tillbaks till staden Tanis
och gömt den
i en hemlig kammare
som kallas "själarnas källa".
- Hemlig kammare?
- Ungefär ett år
efter att farao skulle ha
återkommit till Egypten,
blev staden Tanis
övertäckt av öknen
av en sandstorm som
varade i ett helt år.
Utplå*** av Guds vrede.
- Jaha.
- Uppenbarligen har vi
kommit till rätt personer.
Ni verkar veta allt,
om det här Tanis, då.
- Nej, nej, inte alls.
Ravenwood är den verkliga experten.
Abner gjorde det första seriösa
arbetet om Tanis.
Samlade ihop en del av dess reliker.
Han var nästan besatt
av det, faktiskt.
Men han hittade aldrig staden.
- Uppriktigt sagt, så är vi lite miss-
tänksamma mot Mr. Ravenwood.
En Amerikan som omnämns
på detta vis
i ett hemligt Nazistiskt meddelande.
- Äsch, struntprat.
Ravenwood är inte nazist.
- Men, vad vill nazisterna
med honom då?
- Uppenbarligen så letar
nazisterna efter
huvudstycket
till Ras stav,
och dom tror att Abner har det.
- Exakt vad är huvudstycket
till Ras stav för något?
- Jo, staven är bara en pinne...
jag vet inte,
ungefär så här hög,
ingen vet med
säkerhet hur hög...
och den är... är, eh...
den är utsmyckad
med ett utarbetat huvudstycke...
format som solen,
med en kristall i mitten.
Och det man gjorde var att...
man tog staven
till ett speciellt rum i Tanis...
ett kartrum med en miniatyr
av staden,
byggd på golvet-
och om man ställde staven
på ett speciellt ställe,
vid en viss tidpunkt på dagen,
så sken solen igenom här
och formade en stråle
som träffade golvet här...
och då fick man det exakta
läget av "själarnas källa".
- Där arken med budorden
förvarades, eller hur?
- Och det är exakt vad
nazisterna letar efter.
- Hur ser den här arken ut?
- Det finns en bild av den här.
Där är den.
- Gode Gud.
- Ja, det är precis vad
hebréerna tänkte.
- Eh...
...vad ska det föreställa
som kommer ut därifrån?
- Ljussken...
eld...
Guds kraft, eller någonting.
- Jag börjar förstå
Hitlers intresse av det här.
- Ja.
- Bibeln berättar hur
arken jämnar berg,
och ödelägger hela regioner.
En armé som bär
arken framför sig...
är oövervinnlig.
- Du fixade det, eller hur?
- Dom vill att du åker dit.
- Åh, Marcus!
- Dom vill att du får tag på
arken innan nazisterna,
och dom är villiga att
betala bra för det.
- Och museet?
Museet får arken när vi är klara?
- Oh, ja.
- Budordens ark.
- Ingenting annat har varit i närheten.
- Detta representerar ju varför
vi började med arkeologi
från första början.
- Mmm!
Du vet, för fem år sedan,
hade jag gett mig iväg själv.
Jag är faktiskt rätt avundsjuk.
- Jag måste hitta Abner.
Jag tror att jag vet
var jag ska börja.
Tror du att hon fortfarande
är med honom?
- Kanske det, men...
Marion är det minsta
av dina bekymmer nu,
tro mig, Indy.
- Vad menar du?
- Jo, jag menar att
i nästan 3000 år,
har man sökt efter
den förlorade arken.
Det är inget man ska ta lätt på.
Ingen känner till dess hemligheter.
Det är inte som någonting
du har gett dig efter tidigare.
- Åh, Marcus.
Vad är det du försöker,
skrämma mig?
Du låter som min mamma.
Vi har känt varandra länge.
Jag tror inte på magi,
en *** vidskepligt
hokuspokus.
Jag ger mig ut efter ett föremål
av fantastisk,
historisk betydelse.
Och du pratar om spöken.
Du vet ju vilken försiktig kille jag är.
- Trevligt att se er igen,
Dr. Jones.
- Tack så mycket.
- Ge honom utrymme!
Ge honom utrymme!
- Kom igen, Regan!
- Hej, Marion.
- Indiana Jones.
Jag visste, att du en dag,
skulle komma tillbaks
genom min dörr.
Det har jag aldrig tvivlat på.
Någonting gjorde det oundvikligt.
Så, vad gör du här i Nepal?
- Jag behöver en av sakerna
som din far hittade.
- Jag har lärt mig att hata dig
de senaste tio åren.
- Jag menade aldrig att såra dig.
- Jag var ett barn.
Jag var förälskad.
Det var fel och du visste det!
- Du visste vad du gjorde.
- Nu vet jag det!
Detta är mitt ställe.
Ut med dig!
- Jag gjorde vad jag gjorde.
Du behöver inte vara glad för det
men vi kanske skulle kunna
hjälpa varandra nu.
Jag behöver en av sakerna
som din far hittade.
En brons-sak, så här stor,
med ett hå i sig, i mitten,
med en kristall.
Vet du vilken jag menar?
- Ja.
Jag känner till den.
- Var är Abner?
Var är Abner?
Abner är död.
- Marion, jag är ledsen.
- Vet du vad du gjorde mot mig,
med mitt liv?
- Jag kan inte säga att
jag är ledsen fler gånger.
- Säg det igen, ändå.
- Ledsen.
- Ja, alla är ledsna.
Abner var ledsen för att han
släpade med mig över hela jorden
när han letade efter
sina små skräp-bitar.
Jag är ledsen för att jag
har fastnat i den här hålan.
Alla är ledsna för något.
- Det är ett värdelöst
hängsmycke, Marion.
Tänker du ge mig det?
- Kanske.
Jag vet inte var den är.
- Du kanske kan hitta den.
3000 dollar.
- Ja, det hade ju tagit mig tillbaka,
men inte i stil.
- Du kan få två till när vi kommer
tillbaks till staterna.
Det är viktigt, Marion.
Lita på mig.
Vet du smycket jag menar?
Vet du var det är?
- Kom tillbaks i morgon.
- Varför?
- För att jag säger det.
Ha!
Vi ses i morgon, Indiana Jones.
- God kväll, Fraulein.
- Baren är stängd.
- Vi... Vi är...
inte törstiga.
- Vad vill ni?
- Samma sak som din vän
Dr. Jones ville ha.
Han berättade väl
att det fanns fler
som var intresserade.
- Han glömde väl det.
- Han verkar vara... glömsk.
Jag hoppas för din skull,
att han inte fick den.
- Varför det, är ni beredda
att erbjuda mer?
- Åh, det kan du tro.
Har du den fortfarande?
- Nej.
Men jag vet var den är.
Hur skulle det vara med
något att dricka?
- Din eld är på väg att dö.
Varför talar du inte om
var den är direkt?
- Hör nu, Herr Mac...
Jag vet inte med vilka ni är
vana att handla med,
men ingen ger mig order
i mitt eget hus.
- Fraulein Ravenwood,
låt mig visa dig
vad jag är van vid.
- Bort med tassarna från mig!
Släpp mig!
Vänta lite.
Vänta, j... jag kan diskutera.
- Den tiden är förbi.
- Du behöver inte den där.
Vänta...
Jag ska säga allt.
- Ja, det vet jag nog.
- Släpp henne.
Whiskey.
- Skjut dem.
Skjut dem båda.
- Min medaljong!
- Jo, Jones, du har
åtminstone inte glömt
hur man roar en dam!
- Gosse, du är verkligen något!
- Ja, låt mig säga dig en sak.
Tills jag får tillbaks mina $5000,
så ska du få mer än du
prutade till dig.
Jag är din partner nu!
- Kairo, de levandes stad.
Ett paradis på jorden.
- Tystnad!
Varför glömmer ni er?
Vad är det här?
Varifrån kom det här djuret?
- Åh... åh, nej.
Gullig.
Vilken älskvärd liten krabat.
- I så fall är den
välkommen i vårt hus.
- Ni behöver inte behålla den
här bara för min skull.
- Jag visste att tyskarna
skulle anlita dig, Sallah.
Du är den bästa
grävaren i Egypten.
- Mina tjänster är helt
oviktiga för dem.
De har anställt eller kidnappat
alla grävare i Kairo.
Utgrävningen är enorm.
De anlitar bara starka män
och de betalar nästan inget.
Det är som om faraonerna
har återvänt.
- När hittade de kartrummet?
- För tre dagar sedan.
- De har inte någon hjärna
bland dem.
Förutom en.
Han är mycket smart.
Det är en fransk arkeolog.
- Vad heter han?
- De kallar honom "Bellosh".
- Belloq. Belloq.
Tyskarna har ett stort
övertag på oss.
De är nära att upptäcka
själarnas källa.
- Dom kommer inte att
hitta den utan den här.
Vem kan berätta för oss
om de här märkena?
- En man som jag känner
kanske kan hjälpa oss.
Indy...
det är en sak som bekymrar mig.
- Vad då?
- Arken.
Om den är där, i Tanis,
då är det inte menat att
man ska störa den.
Den har alltid varit omgiven av död.
Den är inte av denna jord.
- Behöver vi verkligen apan?
- Du överraskar mig, Jones-
att prata så om vår baby.
Han har utseendet efter dig.
- Och din hjärna.
- Jag har märkt det.
Hon är en smart liten sak--
smart.
Hördu!
Hallå, vart ska du?
- Hon klarar sig.
Ta en dadel.
Kom igen. Kom igen.
- Okej...
- Marion.
- Vad är detta?
- Det är en dadel.
Man äter dem.
- Hur kommer det sig att du inte har
hittat någon flicka att slå dig till ro med,
skaffat åtta eller nio barn,
som din vän Sallah?
- Vem säger att jag inte har det?
- Jag.
Pappa genomskådade dig
för länge sedan.
Han sa att du var en luffare.
- Åh, vad generöst av honom.
- Den mest talangfulla luffare
han någonsin hade tränat upp.
Du vet att han älskade
dig som sin son.
Det krävdes mycket av
dig för att försvinna.
- Inte mycket, bara dig.
Marion, ta dig här ifrån!
Ducka!
- Okej då.
- Marion!
- Hjälp! Här borta, Indy!
- Ur vägen med er!
Flytta! Flytta er!
- Hjälp mig!
Ni får inte göra så här!
Jag är amerikan!
Indy!
Indiana Jones!
Hjälp mig, Jones!
Hjälp mig!
- Marion!
Indy!
- Marion...
- Dr. Jones.
- Letar ni efter mig?
Belloq.
- God eftermiddag, Dr. Jones.
- Jag borde döda dig direkt.
- Inget särskilt ensligt
ställe för ett mord.
- Tja, de här araberna bryr sig
inte om vi dödar varandra.
De blandar sig inte
i våra affärer.
- Det var inte jag som blandade
in flickan i våra affärer.
Var snäll och sitt ner
innan du trillar ihop.
Vi kan väl åtminstone bete
oss som civiliserat folk.
Jag ser att du väljer dina
vänner precis som förr.
Så lustigt att det skulle
sluta så här för oss,
efter så många
stimulerande möten.
Jag ångrar det nästan.
Var ska jag hitta
en ny motståndare
så nära min egen nivå?
- Kolla i det lokala avloppet.
- Du och jag är så lika.
Arkeologi är vår religion,
men vi har båda tappat
vår rena tro.
Våra metoder har inte skiljt
sig så mycket som du vill tro.
Jag är en skuggig
avbild av dig.
Det skulle krävas mycket lite
för att du skulle bli som jag,
för att knuffa dig in i skuggan.
- Nu börjar du bli otäck.
- Du vet att det är sant.
Vad trevligt.
Se på denna.
Den är värdelös.
Tio dollar hos en
handlare på gatan.
Men om jag tar den,
och begraver den
under sand i tusen år,
så blir den ovärderlig...
precis som arken.
Män kommer att döda för den.
Män som du och jag.
- Hur är det med din chef,
der Führer?
Jag trodde att han väntade
på att ta över ägandet.
- Allt i sinom tid.
När jag är klar med den.
Jones, inser du vad
arken är för något?
Den är en sändare.
Den är en radio
för att tala med Gud.
Och jag har den inom räckhåll.
- Vill du prata med Gud?
Kom så träffar vi honom tillsammans.
Jag har inget bättre för mig.
- Farbror Indy, kom tillbaks hem nu!
- Farbror Indy!
- Nästa gång, Indiana Jones,
kommer det att behövas mer
än barn för att rädda dig.
- Farbror Indy!
- Jag trodde nog att
jag skulle hitta dig där.
Bättre än marinsoldater, va?
- Marion är död.
- Ja, jag vet.
Jag med! Jag med!
Jag är ledsen.
Livet går vidare, Indy.
Där är beviset.
Jag har mycket att berätta.
Först kör vi dem hem,
och sedan ska jag ta dig
till den gamle mannen
- Jag fattar inte hur
Belloq gjorde det.
Hur har han fått tag i en
kopia av huvudstycket?
Det finns inga bilder,
inga kopior någonstans.
- Jag berättar bara vad jag såg
med mina egna ögon:
Ett huvudstycke som det där,
förutom de runda kanterna,
som var kantigare.
I mitten, hade fransmannen
lagt in en kristall,
och... och runt om
kristallen, på ena sidan,
fanns där upphöjda märken,
precis som på den där.
- Har dom gjort beräkningarna
i kartrummet?
- I morse.
Belloq och den tyske chefen,
Dietrich.
När dom kom ut
från kartrummet,
gav dom oss en ny
plats att gräva på,
en bit ifrån lägret.
- Själarnas källa, va?
- Kom, kom, titta.
Se här... titta.
Sitt ner.
Kom, sitt ner.
- Vad är det?
- Det är en varning
att inte störa
arken med budorden.
- Hur är det med stavens längd?
Fick Belloq ut något därifrån?
- Ja.
Det står här.
Detta var det gamla sättet,
det betyder sex kadam hög.
- Ungefär 72 tum.
- Vänta!
''Och ta bort en kadam
för att hedra den hebreiske
Guden vars ark detta är.''
- Du sa att deras huvudstycke
bara hade märken på ena sidan.
Är du helt säker?
Belloqs stav är för lång.
Dom gräver på fel plats.
- "Jag är havets monark"
"Jag regerar över"...
Dåliga dadlar.
- Jag sa åt er att inte
vara för snabba
i er skrivelse till Berlin.
Arkeologi är inte någon
exakt vetenskap.
Det går inte att följa
givna tidplaner.
- Der führer är inte
någon tålmodig man.
Han kräver konstanta rapporter,
och han förväntar sig framsteg.
Ni fick mig att tro...
- Ingenting!
Jag lovade ingenting.
Jag sa bara att det
såg väldigt bra ut.
Dessutom, med den
information vi har nu,
så var mina beräkningar korrekta.
- Gosse, dom skojar inte,
eller hur?
Vid vilken tid når
solen kartrummet?
- Ungefär vid 9:00 på morgonen.
- Då har vi inte mycket tid, då.
Var gräver dom efter
själarnas källa?
- På höjden där...
Men kartrummet är där borta.
- Vi går dit, kom.
Sallah.
Sallah!
- Dom är här.
- Min vän,
vad är på tok?
Jag hämtar vatten.
Jag ska hämta det till er.
Om ni vill ha vatten,
så ska jag hämta vatten.
Inga problem, inga problem.
- Jag trodde du var död.
Dom måste ha bytt korgar.
Är du skadad?
- Nej. Du måste få mig
härifrån, kvickt.
Dom är tillbaks vilken
minut som helst.
Skär loss mig.
Snabbt.
Dom frågar om dig hela tiden.
Vad du vet.
Vad är det?
Skär loss mig.
- Jag vet var arken är, Marion.
- Är den här?
Jag kommer med dig, Jones.
Få mig härifrån!
Skär loss mig!
Du kan inte lämna mig här!
- Om jag tar dig härifrån nu,
så finkammar dom
stället efter oss.
- Jones, du måste
ta mig här ifrån!
Kom igen, Jones, är du galen?
- Marion, jag gillar inte det här,
men om du inte sitter
still och håller tyst,
så kommer allting
att misslyckas.
Jag kommer tillbaks
och hämtar dig.
- Jones, vad gör du?
- Där är det.
- Vem vet?
Arken kanske
fortfarande väntar
i någon liten kammare
på att vi ska upptäcka den.
Det kanske fortfarande finns
någon ledtråd som lurar oss.
Kanske...
- Kanske kan flickan hjälpa oss.
- Precis vad jag tänkte.
Hon hade ju original-
stycket i åratal.
Hon kanske vet mycket,
om hon blir väl motiverad.
- Jag säger ju,
att flickan inte vet någonting.
- Jag är överraskad
att finna dig så blödig.
Du har inte det ryktet.
Men du behöver inte bry dig.
Jag har den perfekta mannenför den typen av arbete.
- Heil Hitler.
- Indy! Här!
Vi har mött sten!
- Rensa den.
Kom igen, hitta kanterna.
-Bra, bra, bra.
- Ser du, Indy? Ser du?
- Okej, sätt in hävstängerna.
- Som ett lag, pojkar! Som ett lag!
- Tryck!
- Få in dem där.
In med dem.
Bra, bra, så ja.
Akta tårna.
- Försiktigt, försiktigt!
- Förlåt, Indy.
- Indy...
varför rör sig golvet?
- Ge mig din fackla.
Ormar.
Varför måste det vara ormar?
- Asps.
Mycket farliga.
Du får gå först.
- Om du försöker
fly till fots,
så är det öken tre veckor
åt alla håll,
så var snäll och ät något.
Jag måste be om ursäkt för
deras sätt att behandla dig.
- Ja. Vems idé var det?
Ingen mat, inget vatten.
Vad är det för slags folk,
dina vänner?
Vid denna tidpunkten och platsen
är de ett nödvändigt ont,
för att jag ska kunna
utföra mitt jobb.
De är inte mina vänner.
Men, med de
rätta kontakterna,
till och med på denna sidan jorden,
så är vi inte helt ociviliserade.
- Den är vacker.
- Jag skulle väldigt
gärna se dig i den.
- Det kan jag tänka mig.
Okej.
Vad har ni att dricka häromkring?
- Vi har inte gott om tid.
Snart kommer de
och gör dig illa,
och jag kommer inte att
kunna stoppa dem,
om du inte kan ge
mig någonting
att lugna dem med.
Någon, eh, liten
information...
som jag kan använda
för att skydda dig.
- Jag har redan berättat
allt jag vet.
Jag är inte lojal mot Jones.
Han har bara ställt till
med trubbel för mig.
- Marion, du är vacker.
- Jag tror inte vi behöver
något förkläde.
- Stadigt.
Stadigt.
Ner...
Ner...
Försiktigt, försiktigt!
Är du okej, Indy?
Lungt nu, pojkar.
Stilla, stilla!
Jag sa ju att du skulle klara det.
- Sallah, kom ner nu!
- Häll upp du.
Åh, den var bra.
- Hoppsan.
- Vad är det här
för någonting, Rene?
- Jag växte upp med det.
Det är min familjs märke.
- Jaha... nu måste
jag gå, Rene.
Jag gillar dig, Rene,
väldigt mycket.
Vi kanske träffas någon gång
under andra omständigheter.
- Vi träffas igen, Fräulein.
Ni amerikaner,
är alla lika dana.
Ni klär alltid upp er
vid fel tillfällen.
Så...
vad ska vi tala om?
- Okej... upp med den!
Stilla!
- Du är lika envis som flickan.
- Du tycker för mycket
om henne, tror jag.
- Dina arkeologiska metoder
är för primitiva för mig.
Du skulle använda en bulldozer
för att hitta en... porslinskopp.
Shliemann! Väck dina män!
- Indy, facklorna är på
väg att ta ***.
- Gå du, ta dig upp härifrån.
Sallah!
- Hallå!
Hallå!
Men, Dr. Jones,
vad i hela friden gör du
på ett så otrevligt ställe?
- Att du inte kommer ner!
Så visar jag dig!
- Tack min vän,
men jag tycker att vi har det
väldigt bekvämt här uppe.
Det stämmer väl, eller?
Ja vi har det väldigt
bra här uppe.
Så, ännu en gång, Jones,
det som för en liten stund
var ditt, är nu mitt.
Vilket passande ***
på ditt livs ansträngningar.
Du kommer att bli ett
permanent tillägg
till detta arkeologiska fynd.
Vem vet?
Om tusen år kanske till
och med du är värd något.
- Helvetes jävlar.
- Jag är ledsen, men vi måste
dra oss nu, Dr. Jones.
Vi har priser att hämta i Berlin.
Men jag vill inte lämna dig
där nere helt ensam.
- Slemmiga gris, låt mig gå!
Sluta!
- Marion!
Håll i dig.
Tappa inte...
- Indy!
- Tappa inte taget!
Marion, Jag kommer!
Jag kommer! Jag kommer!
- Förrädare!
Ta händerna från mig!
Ormar!
Vid dina fötter!
- Flickan var min!
- Vi har ingen nytta av henne.
Endast vårt uppdrag för
führern spelar någon roll.
Ibland undrar jag, Monsieur,
om du alltid kommer ihåg det.
- Det var inte menat, chérie.
- Era jävlar!
Ni ska få för detta!
- Indiana Jones...
adieu.
- Nej!
- Ta denna.
Vifta med den mot
allt som slingrar sig.
- Tack.
Herre Gud,
hela stället slingrar sig.
Indy!
- Aj! Jesus!
Var har du fått denna ifrån?
Från honom?
- Jag försökte fly.
Jag fick ju ingen hjälp av dig.
- Hur hårt försökte du?
- Och var fan var du någonstans?
- Akta, akta.
- Vad gör du?
- För elden!
- Hur fan ska vi ta oss ut härifrån?
- Jag jobbar på det!
Jag jobbar på det!
- Vad du än gör, gör det fortare.
Vart ska du?
- Genom väggen där.
Gör dig redo att springa,
vad som än händer med mig.
- Vad menar du med det?
Indy!
Fan! Du får inte lämna
mig ensam här nere!
Indy!
- Nu gäller det!
Gör dig redo!
- Indy, facklan är ***!
Indy?
- Marion!
Titta. Titta.
De tänker flyga ut den härifrån.
När de lastar på arken,
ska vi redan
vara på planet.
- Ah, monsieur, låt oss skåla
för vår framgång i öknen.
För arken.
- När vi är mycket
långt här ifrån
- Det får gå.
- Hallå, du... kom hit!
Kom hit!
- Indy!
- Stanna vid arken!
Stanna vid arken!
- Se upp!
Herre Gud.
- Marion.
- Här inne! Här uppe!
Indy, come on!
- Håll i dig!
- Akta dig!
Den kommer att sprängas!
Den har fastnat! Indy!
Jag får inte upp den!
Den har fastnat!
- Vrid den! Vrid den!
- Den har fastnat!
- Vrid den där!
Strunta i det!
Backa undan! Backa undan!
- Få iväg arken härifrån
ögonblickligen.
Sätt den i en bil.
Vi får flyga den ifrån Kairo.
Och Gobler, jag vill ha
massor av skydd.
- Jones.
- Herre jösses, mina vänner,
Jag... jag är så glad
att ni inte är döda!
Indy, Indy, vi har inte tid.
Om du fortfarande
vill ha arken,
den lastas på
en lastbil till Kairo.
- Lastbil?
Vilken lastbil?
- Då kör vi!
- Ta dig tillbaks till Kairo.
Ordna en transport åt
oss till England-
båt, flygplan, vad som helst.
Vi träffas på Omars.
Vänta på mig.
Jag sticker efter lastbilen.
- Hur?
- Jag vet inte.
Jag hittar på efter hand.
Usch!
- Där är han!
Idiot! Idiot!
- Allting har blivit
ordnat till ***.
- Arken?
- Den är ombord.
Ingenting fattas,
nu när du är här.
Eller det som är kvar av dig.
- Litar du på de här killarna?
- Ja.
Mr. Katanga.
Mr. Katanga,
det här är mina vänner.
De är min familj.
Jag kommer att få höra det,
ifall de inte behandlas väl.
- Min hytt är deras.
Mr. Jones...
Jag har hört mycket om er, sir.
Ni ser ut precis som jag
har föreställt mig.
- Hej då.
- Se efter varandra.
Jag saknar er redan.
- Du är en bra vän.
- Sallah.
Den var till Fayah...
den var till dina barn...
och denna är till dig.
Tack så mycket.
"- En engelsk stjärna
är en flygande själ"
"Fri som en bergsfågel"
"Hans energiska knytnäve
ska vara redo..."
"...en diktator..."
- Vart tog du vägen?
- Jag städar upp.
- Var fick du tag på den?
- Av honom.
- Vem honom?
- Katanga.
Jag har känslan av att jag
inte är den första kvinnan
som reser med de
här piraterna.
- Den är förtjusande.
- Jasså?
- Ja.
- Verkligen?
- Ja.
- Vad sa du?
- Vänta...
jag behöver ingen hjälp.
- Det vet du att du gör.
Du är inte samma man som
jag kände för tio år sedan.
Det är inte åren, gumman,
det är sträckan.
- Du är...
- Snälla, jag behöver
ingen sjuksyster.
Jag vill bara sova
- Var inte ett sådant barn.
- Marion, låt mig vara ifred.
- Vad är det här?
- Gå din väg.
Ja, det gör ont.
- Jamen fan, Indy,
Var gör det inte ont?
- Här.
Här.
Här är det inte så illa.
Här.
- Jones...
Jones?
Vi verkar aldrig få en
chans, eller hur?
- Vad är det?
- Motorerna har stannat.
Jag ska kolla varför.
Vad händer?
Vi har mycket viktiga vänner.
- Jäkla skit.
- Jag skickade en kille efter er.
Du och flickan måste försvinna.
Där finns ett ställe
i lastutrymmet.
Kom igen, gå, gå, gå.
Kom igen, gå, min vän, gå.
- Var är Dr. Jones?
- Vad är det frågan om?
Släpp!
Du rör mig inte.
- Hur blir det med Jones?
- Inte ett spår ännu, sir.
- Jones är död.
Jag dödade honom.
Vi hade ingen
användning för honom.
Flickan däremot, har ett
visst värde dit vi ska.
Jag får ett bra pris för henne.
Herr Överste,
lasten som ni har tagit-
om det är ert mål,
försvinn med den,
men lämna flickan åt oss.
Det skulle minska förlusten
på den här resan.
- Vilde!
Du är inte i position
att be om någonting.
Vi tar vad vi vill.
Och sedan bestämmer vi-
om vi spränger ert
skepp från vattnet.
- Flickan åker med mig.
Hon blir en del
av min ersättning.
Jag är säker på att er
führer inte misstycker.
Om hon inte behagar mig,
så får ni göra vad
ni vill med henne.
- Då ödslar jag ingen mer
tid på henne nu.
- Ursäkta mig.
- Jag hittar inte Mr. Jones, kapten.
Jag har letat överallt.
- Han måste vara
här någonstans.
Leta igen.
- Jag har hittat honom.
- Var?
- Där.
- Altaret är förberett enligt
era instruktioner, sir.
- Bra.
För dit arken direkt.
- Monsieur...
Det känns inte riktigt
bra med tanken på
denna... judiska ritual.
Är du säker på att
det är nödvändigt?
- Låt mig fråga dig:
Hade det känts bättre för dig
att öppna arken i Berlin,
framför din führer?
Och inte förrän då, få reda på
om de heliga bitarna
av budorden är där?
Och inte förrän då,
få reda på ifall
du har klarat
ditt uppdrag,
att hämta hem den
enda riktiga arken?
- Hallå!
- Jones.
Jones!
- Jag tänker spränga arken,
Rene.
- Din envishet förvånar
till och med mig.
Du kommer att ge
legosoldater dåligt rykte.
- Dr. Jones...
du tror väl inte att du kan
rymma från den här ön.
- Det beror på hur vi kan
komma överens.
Det enda jag vill ha är flickan.
- Om vi vägrar?
- Då får er führer ingen leverans.
- Okej, backa undan.
Allihop, backa undan.
Backa undan.
Okej, Jones.
Du vinner!
Spräng den i bitar.
- Ja, spräng den i bitar!
Spräng den tillbaks till Gud.
Hela ditt liv har du tillbringat
på jakt efter arkeologiska reliker.
Inuti arken finns skatter bortom
dina vildaste ambitioner.
Du vill se den öppen
lika mycket som jag.
Indiana...
vi passerar bara
genom historien.
Detta...
Detta är historien.
Gör som du vill.
- Marion, titta inte på det.
Stäng ögonen, Marion.
Titta inte på det,
vad som än händer.
- Det är vackert!
- Indy?
- Titta inte, Marion!
Håll ögonen stängda!
Marion.
- Du har gjort ditt land en stor
tjänst, och vi tackar dig
och vi hoppas att du fann
belöningen tillfredställande.
- Åh, pengarna är bra.
Men situationen är
totalt oacceptabel.
- Jaha, mina herrar,
Då ska vi väl vara klara här.
- Var är arken?
- Jag trodde vi var klara med det.
Arken är någonstans,
väldigt säker.
- Från vem?
Arken är en källa av
onämnbar kraft
och den måste undersökas.
- Och det kommer den att bli,
jag försäkrar er, Dr. Brody,
Dr. Jones.
Våra bästa män arbetar
med det just nu.
- Vilka?
- Våra bästa.
- Hallå, vad hände?
Du ser inte så glad ut.
- Idioter.
Byråkratiska idioter.
- Vad sa de?
- De vet inte vad de har där.
- Men jag vet vad jag har här.
Kom igen.
Jag bjuder på en drink.
Du vet...
en drink?
HEMLIGT
FÅR EJ ÖPPNAS