Tip:
Highlight text to annotate it
X
Översättning: Marianne Marty
Synk: stoffinho17
www.SweSUB.nu
Detta är otroligt.
Det finns ingen annan stad som denna.
-Du agerar som om du aldrig varit här
-Kommer för sällan. Det är problemet.
Tänk dig hur himla underbar stan är
i regn. Tänk dig stan på 20-talet.
Paris på 20-talet...i regn.
Konstnärerna och författarna!
Varför måste alla städer vara i regn?
Vad är så underbart med att bli blöt?
Skulle du kunna tänka dig
att flytta hit när vi har gift oss?
Herregud, nej! Jag skulle aldrig
kunna bo nån annanstans än i USA.
Om jag stannat här och skrivit
romaner och inte blivit...
Ja, du vet, börjat skriva
rutinmässiga filmmanus.
Jag skulle lämna villan i Beverly
Hills, poolen, allt, på en sekund.
Det var här Monet bodde och målade.
Vi är 30 minuter från stan.
Tänk dig att vi två slår oss ner här.
Vi skulle kunna om min bok gör succé.
-Du är kär i en fantasi.
-Jag är kär i dig.
-Vi måste åka till middan i stan.
-Då gör vi det.
-Där kommer våra turister.
-Att se ännu en charmig boulevard...
-Vilken stad!
-Ja, att besöka.
Jag skulle kunna bo här.
Parisarna förstår mig.
Jag kan se mig vandra på vänstra
stranden med en baguette under armen-
-på väg mot Café de Flore för att
skriva. Vad var det Hemingway sa?
-"En fest för livet."
-Med denna trafik är det ingen fest.
-Skål för Johns nya affärssatsning.
-Skål!
-Gratulerar.
-Tack.
Spännande med fusionen mellan våra
anställda och det franska företaget.
Men i övrigt är jag ingen frankofil.
-John avskyr deras politik.
-De är inga USA-vänner precis.
Man kan inte klandra dem för att inte
ha följt oss in i kaoset i lrak.
-Nej, inte den diskussionen igen.
-Din far och jag kan ha olika åsikter
Det är demokrati. Din far försvarar
republikanernas högerfalang-
-och jag råkar tycka att man måste
vara komplett galen, men det-
-betyder inte att vi inte respekterar
varandras åsikter. Har jag rätt?
-Kan vi tala om bröllopsplanerna?
-Ja, det gör vi.
lnez?
Paul? - Carol?
-Herregud! Vad gör du här?
-Vad gör du här?
-Vad roligt! Hur mår du?
-Bra, tack.
Paul och Carol Bates. Min mamma
och pappa. Ni känner förstås Gil.
-Ni sa inte att ni skulle hit.
-Det kom lite plötsligt.
-Paul inbjöds att föreläsa på Sorbon.
-Sorbonne!
Äh, vad trevligt.
Pappa är här i affärer och vi...
-...hängde med.
-Perfekt. Då kan vi umgås lite.
-Vi har ju en del åtaganden, men...
-Vadå?
Vad gör ni i morgon?
Vi ska till Versailles.
-Jag längtar efter att se Versailles.
-Men det är så att...jag tror vi...
l morgon har vi en viktig lunch
på Brasserie Lipp.
-Nej, inte ska vi...
-Jodå, det är redan...
Jag hade en lärare som åt middag där
och såg James Joyce.
Alltså för miljoner år sen och Joyce
åt visst frankfurter med surkål.
-Är det slutet på historien?
-lngen historia. Det var en detalj.
-Vi åker gärna med till Versailles.
-Vad bra.
-Var inte så asocial i morgon.
-På vad sätt var jag asocial?
Snälla du, alltså, man fattade ju
att du inte ville följa med.
De är ju dina vänner och
jag gillar honom inte alls som du.
Han är ett geni. Jag var dökär i
honom på college och Carol är smart.
Han är pseudointellektuell.
Bara en aning.
Skulle knappast föreläsa på Sorbonne
om han var pseudointellektuell.
-Du borde be honom läsa din bok.
-Varför det?
Han skulle kunna ge dig kritik
och förklara varför det går så trögt.
Det går trögt för jag är
en Hollywoodmedelmåtta-
-som aldrig satsat på
riktig litteratur förrän nu.
Gil, älskling, lova mig bara en sak.
Om boken inte blir nån succé,
så slutar du pressa dig själv-
-och återgår till att göra
det du gör bäst.
Filmbolagen älskar dig ju.
Du är efterfrågad.
Vill du verkligen ge upp allt
bara för att kämpa?
Tja...
Varför skulle du vilja det?
Jag tror Ludvig
flyttade hit sitt hov 1682.
Förr var det bara sumpmarker här.
Faktum är att, om jag inte tar fel-
-betyder "Versailles" nåt i stil med
mark som rensats från ogräs.
Mellanpartiet här är fransk
klassisk stil när den är som bäst.
Skapat av Louis Le Vau, Mansart
och Charles Le Brun, tror jag.
-Kan tänka mig sommarhus som detta.
-Det vet jag.
Jag också. Fast då fanns bara badkar
och jag föredrar definitivt dusch.
Vart tänker ni flytta
när ni har gift er?
-Malibu.
-Verkligen?
Jag skulle föredra
en vindsvåning i Paris, men...
La Bohème?
-Bara tuberkulosen som saknas.
-Exakt. Tack.
Problemet är att han inte är säker på
att han kan skriva en roman.
Alltså, älskling,
det du hittills presterat...
-Alla älskar ju dina filmer, så...
-Lättare att skriva filmmanus.
-Berätta om det du jobbar på nu.
-Jag diskuterar inte det jag gör.
-lnte allt, bara huvudkaraktären.
-Nej, det tänker jag inte göra.
-Han jobbar i en nostalgishop.
-Vad är en nostalgishop?
En butik där de säljer Shirley
Temple-dockor, gamla radioapparater?
-Vem köper sånt? Vem vill ha det?
-Folk som lever i det förflutna.
Folk som tror de varit lyckligare
om de levt i en tidigare epok.
Vilken epok skulle du föredra
att leva i, Miniver Cheevy?
Paris på 20-talet, i regn.
När regnet inte var surt regn.
lngen global uppvärmning, TV, själv-
mordsbombare, kärnvapen,drogkarteller
-De vanliga skräckhistorierna.
-Ni vet att nostalgi är förnekande.
-Förnekande av det smärtsamma nuet.
-Ja, men Gil är en total romantiker.
Han skulle vara överlycklig över att
leva i ett tillstånd av förnekande.
Och denna villfarelse kallas
"guldålderstänkande".
-Touchél
-Ja, den felaktiga tanken att...
...en annan tidsperiod är bättre
än den man lever i.
Svag punkt i inbillad romantism hos
folk som har svårt att leva i nuet.
-Den är det.
-Den finaste vi sett.
Diamanter i en vigselring
är det man ska välja.
Alla längst bak kommer se den
när han sätter den på mitt finger.
Äh, lnez, det blir
en så stor händelse.
-Jag bara önskar att...
-lnte det igen!
-Valet är ju ditt. Vad kan jag säga?
-Gil är...intelligent och han är...
-...mycket framgångsrik.
-Men talar om att flytta hit.
-Ja, han talar om det.
-Det skrämmer mig.
Detta är Rodins mest berömda staty.
En kopia placerades vid hans grav.
Rodin ville den skulle ses som
hans gravsten och gravskrift.
Den skulle stå i Meudon. Han dog
av influensa, om jag inte tar fel.
-1917, tror jag.
-Alldeles riktigt.
-Han är så kunnig, inte sant?
-Ja.
Så mycket av Rodins verk
påverkades av hans fru Camille.
Ja, hon inspirerade
men Camille var hans älskarinna.
-Camille? Nej.
-Rose hette frun.
-Han var aldrig gift med Rose.
-Jodå, de gifte sig sista året.
-Jag tror ni tar fel.
-lfrågasätter du guiden?
-Ja, det gör jag.
-Nej, jag är säker, monsieur.
Hon har faktiskt rätt. Jag läste
nyligen en biografi om Rodin.
Rose var definitivt frun,
Camille var älskarinnan.
-Var läste du det?
-Jag blev förvå***, trodde också...
...att det var tvärtom.
Lätt att ta fel.
-l kväll bjuder pappa på vinprovning.
-Äh, vad roligt!
-Paul är expert på franska viner.
-Du skämtar?
Okej. En expert...
-När läste du biografin om Rodin?
-Jag? Varför skulle jag läsa den?
Jag föredrar kaliforniskt vin men
Napa Valley är nästan 1 000 mil bort.
-John, gamle gosse, hur mår du?
-Hej, vad gör du här?
Kom. Jag tål inte den typen.
-Om vi skulle testa fler viner?
-Ja, vi börjar här.
-Vilket föredrog du?
-Vi bör nog vara metodiska...
-...och testa alla igen.
-Varför är du så röd om kinderna?
-De är ljusröda.
-Kan bero på dina feromoner...
-De här feromonerna gör mig galen.
-Sluta.
Sex och alkohol...ökar begäret men
sänker prestationen enligt poeten.
-Tala för dig själv.
-Har du smakat på 61:an? Gudomligt!
Paul valde det.
- Vad är det som händer?
Aningen strävare än 59:an.
Jag föredrar en rökig känsla.
Carol och jag ska gå och dansa
på ett toppenställe. lntresserade?
Jag vill ju inte vara glädjedödare,
men jag behöver lite frisk luft.
Kom igen. Fast om du bara sitter och
kollar in var brandutgångarna är...
Vill Gil inte följa med
delar jag Paul med dig.
Jag är mycket demokratisk
och Paul dansar fantastiskt.
Om det är okej för din del,
hellre en promenad och sen i säng.
-Så dansar vi en annan kväll.
-Okej, men jag kan väl gå, inte sant?
-Vill du gå?
-Ja.
Jag är inte trött och känner för
att dansa. Vi ses på hotellet sen.
-Jag tar väl hand om henne.
-Vi tar taxi.
-Okej, men du borde ta taxi.
-Nej, jag promenerar.
-Nej, du kommer gå vilse.
-Det är lugnt. Jag promenerar.
Är han en bra författare?
Har du läst hans texter?
-Han låter ingen göra det.
-lnte?
Om han vill läser jag gärna
hans roman och ger kritik.
-Det vore toppen.
-Jag tror det är vad han behöver.
Att någon läser den.
Du skulle inte undanhålla sanningen?
-Absolut inte. Det vet du.
-Nej. Det vet jag.
Problemet är att för författandet
respekterar han inga andras åsikter.
lnte det?
Ursäkta, parlez-vous...
Talar ni engelska?
Hotel Bristol?
-Kom, hoppa in!
-Kom!
-Jag hörde inte.
-Kom nu.
-Kom, hoppa in i bilen!
-Jag tror ni tar mig för nån annan.
Va? Jag förstår inte.
Jag har druckit lite för mycket.
En gammal Peugeot?
En vän samlar såna i Beverly Hills.
-Kom och ta en drink.
-Vi ska till så många fester.
-Häng med på fest!
-Ska ni på fest? Okej.
Ge mig handen.
Sätt dig här.
Låt oss upptäcka Paris.
Vart är vi på väg?
Det här är inte rättvist, för jag har
redan druckit en *** rödvin ikväll.
Jag tycker om champagne. Ja, visst.
-Natten är ung. Drick upp.
-Jag dricker.
Drick, drick, drick...
-Du ser vilse ut.
-Nej, jag är bara...
-Är du amerikan?
-Om du räknar in Alabama som jag gör.
-Saknar hembränd gin. Vad gör du?
-Jag är författare.
-Vad skriver du?
-Just nu på en roman.
Jag heter Zelda, förresten.
- Scott! Scott!
-Vad vill du, älskling?
-Han är författare från...
-Varifrån?
-Kalifornien.
-Scott Fitzgerald. Och vem är du?
-Gil...
-Har ni samma namn som...
-Som vadå?
-Scott Fitzgerald och...
-Scott och Zelda Fitzgerald.
-Är hon inte vacker?
-Jo, jo! Ja, det är...
Vilket sammanträffande.
Du har glansiga ögon. Chockad,
förbluffad, bedövad, lobotomerad.
Jag tittar hela tiden på pianisten
och, tro det eller ej-
-jag känner igen honom
från nåt gammalt skivomslag.
Jag skulle kunna skriva musiktexter.
lnte melodierna, men jag försöker.
När jag hör hans låtar inser jag att
jag aldrig kommer skriva nåt bra.
-Att min talang är att dricka.
-Helt klart.
Han skrev inte musiken, va?
Det är inte möjligt.
Så...vad för slags böcker skriver du?
Jag...jobbar på en...
-Var är jag?
-Jag är ledsen.
Känner du inte värden? Några vänner
har ordnat fest för Jean Cocteau.
Hörru du, skämtar du?
Jag vet vad du tänker. Tråkig fest.
Jag håller med. Till Bricktop's!
-Jag är uttråkad, han, alla är det.
-Alla är uttråkade. Till Bricktop's!
Säg till Cole och Linda att
följa med. - Gil, kommer du?
Ett av de finaste ställena i Paris.
Deras whiskey sour är rena dynamiten.
Bonsoir, tout le mondel
Hej på er. Ni får ursäkta.
Jag har mixat korn och grappa.
-Det här är en författare. - Gil, va?
-Gil Pender.
Hemingway.
-Hemingway?
-Du tyckte om min bok.
Tyckte om?
Jag älskade alla era böcker.
En bra bok för den var uppriktig.
Det är vad krig gör människan.
Det är inte fint och ädelt att dö
i leran, om man inte dör med stil.
Då är det inte bara ädelt,
utan modigt.
-Läst min story? Vad tyckte du?
-En del var bra, men så ofullbordad.
-Klart du skulle hata den.
-Älskling, du är för känslig.
-Du gillade storyn men han hatar mig.
-Du gör allt så svårt.
Jag är nervös. Plötsligt gillar jag
inte atmosfären här. - Vart ska du?
Han ska till St.Germain. Jag med.
Ska du stanna och dricka med honom
följer jag med toreadoren.
-Kom tillbaka med henne i rimlig tid.
-Hon driver dig till vansinne.
-Hon är spännande. Och har talang.
-Denna må*** böcker, förra nåt annat.
Du är författare. Skriv, rumla inte
runt. Hon förstör dig för hon tävlar.
Håller du inte med? Säg nåt, för fan.
Jag frågar om han begår ett misstag.
-Jag känner inte Fitzgeralds så väl.
-En författare observerar.
Kan vi inte diskutera mitt liv
inför alla?
Hon är avundsjuk på hans talang.
En fin och sällsynt talang.
-Gillar du hans böcker?
-Sluta!
-Gillar du Mark Twain?
-Jag ska leta rätt på Zelda.
Gillar inte tanken
att hon är med spanjoren.
Får jag? Jag är faktiskt ett stort
Mark Twain-fan. Man kan säga att-
-all modern amerikansk litteratur
härstammar från "Huckleberry Finn".
-Boxas du?
-Nej, nej.
Jag menar, det gör jag inte, nej.
-Vad skriver du?
-Roman.
-Om vadå?
-Den handlar om en man...
-...som arbetar i en nostalgishop.
-Vad fan är det för nåt?
De säljer gamla ting att minnas.
Och det som... Låter det hemskt?
lnget är hemskt om storyn är sann
och språket rent och ärligt.
Och om det bekräftar mod och välvilja
under press.
Får jag...får jag be om
världens största tjänst?
Nej, jag kan inte.
Skulle du vilja läsa den?
-Din roman?
-Ja, den är 400 sidor lång...
-...och jag skulle vilja ha en åsikt.
-Min åsikt är att jag hatar den.
-Du har ju inte ens läst den.
-Är den dålig hatar jag den för det.
Är den bra hatar jag den mer. Du vill
inte ha en annan författares åsikt.
Det är bara det att...
Jag har svårt att hitta nån
jag litar på som kan bedöma den.
-Författare är tävlingsmänniskor.
-Jag tävlar inte med dig.
Vara självutplånande är inte manligt.
Är du författare, säg att du är bäst.
Men inte så länge jag lever
om du inte vill boxas om det.
Nej, det vill jag inte.
Jag tänker inte läsa din roman men
jag tar med den till Gertrude Stein.
-Hon är den enda jag litar på.
-Visa min roman för Gertrude Stein?
-Ge mig den.
-Jag kommer med den.
-Hon kommer från Spanien i morgon.
-Jag ska hämta den.
Vilken kick! Det här ger mig ett sånt
lyft att hjärtat bultar för fullt.
Men hur...
Jag hämtar den och kommer tillbaka.
Seså, Gil, lugna ner dig.
Du har haft en händelserik natt.
Fitzgerald! Hemingway! Pappa!
Du måste...
Okej, vi sa aldrig nåt om
var vi skulle ses.
TVÄTTOMAT
Du gjorde rätt i att inte följa med.
Du hade hatat musiken och allt folk.
Men jag hade kul.
Vad tänker du på?
Du verkar vara nån annanstans.
Om jag säger att
jag tillbringade kvällen-
-med Ernest Hemingway och
Scott Fitzgerald, vad säger du då?
Var det det du drömde om?
Dina litterära idoler.
-Ja, men om jag inte drömde...
-Vad betyder det?
Om jag var med Hemingway
och Fitzgerald och Cole Porter...
Jag skulle tänka "hjärntumör".
Zelda Fitzgerald är precis
så som vi lärt känna henne genom-
-allt man läst i böcker och artiklar.
Hon är charmig men nyckfull till max
och hon gillar inte alls Hemingway.
Scott vet Hemingway har rätt om henne
men tvekar för han älskar henne.
Kom nu. lnget mer meningslöst snack,
för då kommer vi för sent.
Jag tror jag stannar och arbetar på
romanen. Jag vill bättra på den lite.
Det kan du göra sen. Mamma sa vi får
använda hennes konto. Upp med dig.
Kom och se på de här, lnez.
Vore väl fina i strandvilla i Malibu?
-Combien, monsieur?
-18 000.
-Vad är det?
-Ett fynd på 18 000 dollar.
-18 000 för den här?
-Det är euro, så det blir mer.
-Uppåt 20 000 dollar.
-Nog ännu mer, skulle jag tro.
Jag vet, men det är svårt
att hitta sånt här därhemma.
-Hon har rätt, Gil.
-Vi har inte ens hittat hus än och...
...vi ska hålla kostnaderna nere, så
jag slipper korrläsa andras alster.
Tja, man får vad man betalar för.
Billigt är billigt.
-Vill ni promenera tillbaka?
-Promenera?! Nej, det börjar regna.
-Skönt att promenera i regn. Vackert.
-lnte alls vackert att gå i regnet.
-Glöm inte att vi bjuder på middag.
-Jaha, toppen.
Jag har en stor överraskning åt er
efter middan.
-Nej, jag gillar inte överraskningar.
-Denna kommer du gilla.
Säkert att du inte vill promenera?
Vår sista chans...
-Jag promenerar inte.
-Det är inte alls så otrevligt.
-Okej.
-Låt oss bara...
-Jag förstår inte. Vart ska vi?
-Vi är nästan framme.
Du stressade igenom middan. Pappa
hann inte äta sina petit-chouer.
Glöm petit-chouerna. Du ska strax
få uppleva ditt livs största äventyr.
-Var?
-Snälla du...
-Varför tog du med manuskriptet?
-Du får se, och när du gör det...
...blir du mållös
och du vet jag inte överdriver-
-så säger jag att det är otroligt,
så är det...
Okej.
-Jag förstår bara inte.
-Jag vet.
Du undrar varför jag betett mig
underligt. Du får strax veta det.
Och du kommer då undra varför jag
inte betedde mig ännu underligare.
-Det här är så...
-Jag vet, jag vet.
Jag vet inte vad du svamlar om
men det är då inget äventyr för mig.
Jag är trött efter gym och massage,
så jag tar den här taxin. - Taxi!
Nej, lnez. Vi väntar lite till.
Vill du vandra runt i Paris
på nätterna, så gör du det.
-Jag läser en bok Carol lånat mig.
-Tio minuter! Sen promenerar vi hem.
Om jag sover när du kommer,
väck mig inte.
Vad gör jag för fel?
Såvida hon inte har rätt
och jag borde gå till en neurolog.
Du gick ifrån vinprovningen, var lite
full men hade inte tappat kontrollen.
Vilse, vandrade vidare.
Det var här och...
Kanske det var nåt
som bara händer en gång.
Klockan slog tolv.
Hej.
Hej, mister Hemingway!
Låt mig bara få hoppa in.
Vi skulle inta kullen. Vi var fyra.
Fem med Vicente som förlorat en hand-
-när en granat exploderade,
så han kunde inte slåss som förr.
Kullen var blöt efter flera dars regn
och sluttade ner till en väg.
Många tyskar stod på vägen.
ldén var att sikta på första gruppen.
Siktade vi bra kunde vi fördröja dem.
-Var du rädd?
-För vadå?
Att dödas.
Du kommer aldrig skriva bra
om du är rädd för att dö. Är du det?
Jag skulle säga att det nog är
det jag är allra räddast för.
Det är nåt alla före dig har gjort,
nåt alla kommer göra.
-Jag vet, men...
-Har du älskat med en härlig kvinna?
Min fästmö är faktiskt rätt sexig.
Och när ni älskar
känner du äkta, vacker passion?
Och då, åtminstone just då,
glömmer du din dödsångest.
Nej, så är det inte.
Jag tror sann och verklig kärlek
skapar anstånd från döden.
Feghet kommer av att inte älska,
eller inte älska bra. Samma sak!
När en modig och lojal man
med stort mod konfronterar döden-
-som noshörningsjägare jag känner
eller Belmonte, som ju är så modig-
-är det för de älskar så kraftfullt
att de lyckas få döden ur sinnet-
-tills den kommer tillbaka,
vilket den gör för alla.
Och då måste man älska
riktigt bra igen.
Tänk på det.
Alice! Hur fan mår du? Bra? Bra.
Jag ser att hon är här. - Följ mig.
Gil Pender. - Miss Stein.
-En ung amerikansk författare.
-Jag är glad du är här.
Vem har rätt? Jag sa just till Pablo
att porträttet inte liknar Adriana.
Det är allmängiltigt
men inte objektivt.
Se hur han målat, drypande av
sexuell anspelning, köttslig glöd.
Hon är vacker men det är en subtil
skönhet, underförstådd sensualitet.
Jag menar, vad är
ditt första intryck av Adriana?
Exceptionellt vacker.
Ja, du har rätt. Man fattar förstås
varför han förlorat all objektivitet.
Målar en varelse från Place Pigalle,
en hora med enorm aptit.
Med dig i enrum, ja, för hon är
din älskarinna, men inte för oss.
Du dömer som en liten borgare
och gör henne till sexobjekt.
Det är mer ett stilleben
än ett porträtt.
Och din bok jag hört talas om...
Är det den här? Jag ska läsa den.
-Har du läst den, Hemingway?
-Nej, du är alltid bästa kritikern.
"'Svunna Tider' hette butiken
och dess produkter bestod av minnen."
"Det som var enformigt och vulgärt
för en generation"-
-"hade omvandlats under årens lopp"-
-"och fått statusen av att en gång
varit magiskt och tilltalande."
Jag älskar den.
Jag är redan fast. - Fast?
Jag börjar läsa i kväll. - Men först
har vi två en sak att prata om.
Jag har väntat i två månader
på svar från förläggaren.
Jag skickade honom stycket vi två
tittat på, plus fyra kortare.
Jag gav honom en kopia på historien
och den jag skrev om.
Men ändå, två månader
och inte ett ord.
Fastnade du verkligen för
inledningsraderna?
Det förflutna har alltid
haft karisma för mig.
För mig också.
Stor karisma för mig.
Jag säger jämt att
jag föddes för sent.
Jag också. För mig hade la belle
époque och Paris varit perfekt.
Jaså? Bättre än nu?
Alla känslorna...
Gatulamporna, kioskerna,
hästarna och vagnarna.
Och så Maxim's!
Du talar mycket bra engelska.
-Nej, inte särskilt.
-Jodå.
Hur länge har du varit med Picasso?
-Herregud, sa jag det nyss?
-Förlåt?
Jag menar inte att...jag menade inte
att snoka. Är du född i Paris?
Jag är född i Bordeaux.
Jag flyttade hit för att studera mode
men du vill inte höra det här.
Jodå. Jo, fortsätt. Du flyttade hit
för att studera mode.
Jag...kom för att studera
hos Coco Chanel-
-och jag blev förälskad i Paris.
Och också i...en mycket mörkögd,
pressad judisk-italiensk målare.
Jag visste Amedeo hade en annan, men
jag kunde inte låta bli att flytta-
-till honom, när han bad mig göra det
och det var underbara sex månader.
lnte Modigliani?!
Levde du med... Modigliani?
Du frågade mig så jag berättar
min tragiska historia.
Braque hade också en annan kvinna.
Många.
Och nu...med Pablo.
Han är ju gift, men...
Varje dag är det till och från...
Jag fattar inte att någon kvinna
kan stanna hos honom. Han är så svår.
Herregud, du höjer konstgroupies
till en helt ny nivå.
-Förlåt?
-Nej, det var inget.
-Men berätta om dig själv.
-Jag vet inte. Vad kan jag säga?
Har du kommit till Paris
för att skriva?
För du vet att...
Nuförtiden är det så många amerikaner
som känner behov av att flytta hit.
Är inte Hemingway attraktiv?
-Jag älskar hans böcker.
-Ja. Jag vet.
-Jag är faktiskt bara på besök här.
-Äh, du måste stanna här.
-Måste jag?
-Ja.
Det är en underbar stad för
författare, konstnärer.
Jag vet, jag skulle vilja,
men det är inte så lätt.
Och...
Jag blev vansinnigt förälskad
i din bok.
-Blev du?
-Så jag vill höra fortsättningen.
Tyckte du verkligen om den?
För jag slipar på den än...
Pender! Vi går upp till Montmartre
och tar en drink.
Vi diskuterar boken så snart jag
har läst klart. Var når jag dig?
Jag kommer hit igen i stället för att
du ska hitta mig, om det är okej?
-Vi har alltid öppet hus här.
-Bra.
-Följer du med?
-Ja, jag...
Önskar jag kunde det. Förhoppningsvis
ses vi igen, så småningom...
Det vore trevligt. - Nu går vi.
Endera dan tar jag dig ifrån detta
geni som är stort, men ingen Miró.
Jag är Gil Pender. Jag var
med Hemingway...och Picasso.
Pablo Picasso och Ernest Hemingway.
Jag är Gil Pender från Pasadena.
Vargunge, fick underkänt i engelska
första året i high school.
Men lille Gil Pender har sin roman
hos Gertrude Stein.
Den tjejen var så...härlig.
Synd ni inte följde med på bio i går.
Vi såg en så rolig amerikansk film.
-Vilka spelade i den?
-Vet inte, har glömt namnen.
Underbar men snabbt glömd. Låter som
en film jag sett. Jag skrev den nog.
Jag vet att den var idiotisk
och barnslig och-
-var varken kvick eller trovärdig,
men John och jag skrattade ändå.
-Var det den här vägen vi kom?
-Var det det?
-Hur dags kom du hem igår kväll?
-lnte så sent.
Mina nattpromenader är bra för mitt
skapande, utan dagens distraktioner.
Jag går nog en sväng i kväll också.
-Ja, vi får se.
-Ja, vi får se.
-Vad sägs om de här?
-Se på de underbara glasfigurerna.
-Ja, mycket vackert.
-Äh, du är amerikan.
-Tycker du om Cole Porter?
-Ja, jag är ett stort fan.
Ser mig gärna som medlem av Lindas
och Coles inre cirkel. Jag skämtar.
-Mycket vackra ord, roliga.
-Förtjusande.
Gil...
-Gil!
-Ja?
Vi måste gå. Vi ska träffa Paul och
Carol på museet för en privat visning
Paul råkar vara expert på Monet, så
du tycker säkert det är upplysande.
Låt oss insupa lite kultur.
Sammanställningen av färgerna är
fantastisk. Denne man var abstrakta-
-expressionismens verklige fader.
Jag tar tillbaka det. Kanske Turner.
Jag älskar Turner men det här
är bara så överväldigande.
Detta tog honom två år och han målade
ute i Giverny där han ofta var.
Jag hörde att en sak
som Monet försökte med...
Jag försöker höra vad Paul säger.
Han fick ofta besök av Caillebotte,
en underskattad konstnär enligt mig.
Och nu... Här är en superb Picasso.
Om jag inte misstar mig målade han
detta underbara porträtt av sin-
-franska älskarinna Madeline Brissou
på 20-talet.
-Paul, där går våra åsikter isär.
-Gil, hör på. Du kanske lär dig nåt.
Om jag inte misstar mig var detta
ett misslyckat försök att fånga en-
-ung flicka, Adriana, från Bordeaux,
om mitt minne stämmer-
-som kom till Paris för att studera
kostymdesign för teater.
Hon hade en affär med Modigliani.
Sen med Braque och det var så
Pablo träffade henne. Picasso.
Det man inte ser i detta porträtt
är hennes subtila skönhet.
Hon var en pangbrud.
-Vad har du rökt?
-Jag säger inte tavlan är underbar.
Det är mer en liten borgares bild
av hur Pablo ser henne. Såg henne.
Han är distraherad av det faktum
att hon var rena vulkanen i sängen.
För fet för mig.
Vad sysslar Gil med?
Arbetet. Han vandrar runt i Paris.
Sättet stan lyses upp på natten
inspirerar honom.
Men det är okej,
för jag ska ut och dansa med Paul.
-Var är Carol?
-l sängen, åt ett dåligt ostron.
Så vi ses senare.
Tack för middan, pappa.
Hej då, gumman.
-Vart tror du Gil går varje kväll?
-Han vandrar och får idéer.
-Du låter skeptisk.
-Jag vet ju vad han tjänar...
...men ibland verkar han rubbad.
Jag gillade inte det han sa om-
-Tea Party-republikanerna. Anständiga
människor som försöker återta landet.
lnga "dolda fascister
och idiotiska zombier".
Hursomhelst gillar jag inte
din idé om att skugga honom.
-Jag vill veta vart han går.
-Vi vet att han inte dansar.
Äh, förlåt mig.
-Besvärar denne herre er?
-Äh, hej igen!
-Hej, hur mår du?
-Jag hoppades vi skulle ses här.
-Vilken härlig fest!
-Bra.
-Trevligt att se dig här.
-Tack.
-Delphine! - Gil, vi ses väl senare?
-Visst, kul att se er.
-Vilken överraskning!
-Ja, jag var hos Gertrude Stein...
...som läser min roman. Så mötte jag
Archibald MacLeish. "Kom", sa han.
Jag går inte oinbjuden på fest, men
han sa du och Pablo var här, så...
Pablo är hemma. Vi grälade.
Du såg ut att tycka om att dansa
med Djuna Barnes.
Var det där Djuna Barnes?
lnte så konstigt att hon ville föra.
-En underbar plats att ha fest på.
-Ja, toppen.
Bara Fitzgeralds kan ordna det.
Jag vill visa dig en sak. Följ med.
-Hur går det med din bok?
-Den tar form.
Se...på den där.
Från sekelskiftet.
Visst är den vacker.
Det är min favoritepok. Jag älskar
den så mycket. Allt var så perfekt.
-Så trevligt att ses i kväll.
-Jag säger detsamma.
Adriana! Den lilla parisiska drömmen.
Alltid en fest...
Märk mina ord. Jag stjäl dig från
flyktingen från Malaga på nåt sätt.
-Belmonte eller jag, vem väljer du?
-Ni är båda perfekta.
Han är modigare, står oftare
öga mot öga med döden.
Väljer du honom blir jag besviken
men jag skulle förstå.
Hon valde Picasso, men för Pablo hör
kvinnor till sängen eller staffliet.
-Vad säger du?
-Kvinnor är jämlika män i mod.
-Har du skjutit ett rasande lejon?
-Aldrig.
-Vill du veta hur det känns?
-Jag tror inte det.
-Jagat nån gång?
-Nej.
-Och du?
-Bara efter fynd.
Så högljutt här. Ska vi gå nånstans
där vi kan höra oss tänka lite grand?
-Hej då.
-Vem vill slåss?
Hoppas det inte är allvarligt bråk
mellan dig och Pablo.
Han är lynnig och dominerande.
Konstnärer är som barn.
Du förstår väl att alla vill måla dig
som har det vackraste ansiktet nånsin
Det är så intressant, det är så...
Du är också intressant.
på ett vilse sätt.
Vilse? Ja, jag är nog vilse.
-Berätta mer om din bok.
-Min bok är liksom en...
Vet du vad? Jag struntar totalt
i min bok i kväll.
Jag vill bara vandra runt med dig.
-Jag glömmer att du bara är turist.
-Milt uttryckt.
Jag kan aldrig bestämma om Paris
är vackrare på dagen eller natten.
Nej, du kan inte välja men jag kan ge
dig goda argument för båda delarna.
Jag tänker ibland, hur ska nån kunna
skriva, måla, komponera, skulptera-
-och konkurrera med en
fantastisk stad? Det går inte.
Varenda gata, varenda boulevard,
har sin egen speciella konstform.
När man tänker på att i det kalla
våldsamma universum finns Paris-
-och denna belysning. lnget händer
på Jupiter eller Neptunus.
Men ute i rymden kan man se ljusen.
Kaféerna, folk som dricker, sjunger.
Vad vi vet är Paris den mest
spännande platsen i universum.
-Du är en poet.
-Det där var bara... Rart av dig.
Men mitt babblande är inte poetiskt.
Även om jag gjorde bra ifrån mig nu.
-Ser du nåt du gillar?
-Jag attraheras av dem alla.
Jag gillar billig sex,
så jag är väl ytlig.
När jag gick i katolska skolan
betalade min rumskamrat och jag-
-en flicka från Pigalle för att
hon skulle lära oss alla tricks.
-Uppriktigt?
-Ja.
Wow, det är ju... Ja, det är...
Det ska jag komma ihåg.
Jag älskar att promenera med dig.
Du är så snygg.
-Herregud, är det den jag tror?
-Vad gör hon här?
Stirrar ner i vattnet... Herregud!
-Zelda, vad gör du?
-Snälla, jag vill inte leva.
-Vad är det?
-Scott och den vackra grevinnan.
Så uppenbart att de viskade om mig.
Ju mer han drack ju kärare blev han.
Nej, Scott älskar dig.
Det kan jag säga helt säkert.
-Han är trött på mig.
-Du har fel. Jag vet.
-Hur vet du det?
-Lita på mig. Jag vet.
-lbland känner man för folk och...
-Jag avskyr mitt utseende.
Nej, gör inte så! Gör inte så!
-Här, ta det.
-Vad är det?
-***. Det får dig att må bättre.
-Går du omkring med medicin?
lnte vanligtvis. Sen jag förlovade
mig med lnez får jag panikångest.
Det går säkert över efter bröllopet.
-Aldrig hört om ***. Vad är det?
-Det är framtidens piller.
-Du har inte sagt nåt om giftermål.
-Det är inte än på ett tag.
Lycka till med boken.
Och med bröllopet.
Du skulle nog gilla lnez. Hon är
smart, har humor och är attraktiv.
-Men vi är ju inte överens om allt.
-Om allt viktigt.
Ja, eller allt oviktigt. lbland
tycker vi olika om viktiga saker.
Hon vill bo i Malibu och
att jag ska arbeta i Hollywood.
Men jag kan säga att
vi båda gillar indisk mat.
lnte all indisk mat men pitabröd.
Vi tycker båda om pitabröd.
Jag tror de kallas "naan".
-Jag borde gå. Pablo kommer sakna mig
-Okej, jag följer dig hem.
Nej, drick du upp.
Jag bor runt hörnet.
-Seså, jag ska inte...
-Jag vill vara ensam en stund.
Men tack för i kväll. Hej då.
Monsieur, det är verkligen synd.
Vi möttes tidigare i kväll.
På festen.
-Dalí. Sí?
-Ja.
-Dalí!
-Jag minns det.
Dalí! Ja. - En flaska rödvin!
Tack.
Så...
Ett glas till herrn också.
Jag älskar språket, franskan.
Servitörerna? Nej.
Tycker du om noshörningens form?
Noshörningens?
Jag har aldrig funderat över den.
Jag målar noshörningar.
Jag målar dig.
Sí... Dina sorgsna ögon
och tjocka läppar som smälter-
-över den heta sanden.
Med en tår.
Ja, och i din tår, ett annat ansikte.
Kristus ansikte.
Ja. Och noshörningar.
Ja, jag ser nog ledsen ut. Jag
befinner mig i en knepig situation.
Här är de.
Luis! Hör här! Luis!
Mina vänner...
Det här är señor Buñuel.
-Buñuel?
-Buñuel och monsieur Man Ray.
-Man Ray! Herregud!
-Det här är Pender. Pender!
-Det här är...
-Pender!
Och jag är...Dalí!
Du måste komma ihåg det.
Pender är i en knepig situation.
Det låter dumt. Ni kommer tro jag är
full men jag måste berätta för någon.
Jag är från en...annan tid.
En annan epok. Framtiden.
Jag kom från 2000-talet och hit.
Jag hoppar in i en bil
och forslas genom tiden.
Stämmer precis. Du bor i två världar.
Jag ser inget underligt i det.
Ja, ni är ju surrealister
men jag är en normal kille.
l ett liv ska jag gifta mig med
kvinnan jag älskar...tror jag.
Säkrast det för jag ska ju gifta mig.
Noshörningen älskar
genom att bestiga honan.
Men...är det någon skillnad
vad gäller skönheten-
-mellan två noshörningar?
-Finns där en annan kvinna?
-Ja, Adriana, och...
Jag är mycket attraherad av henne.
Jag tycker hon är extremt förförisk.
Problemet är att andra män, stora
konstnärer, genier, också gör det.
Och hon tycker att...dom är det.
Så så är det med det.
En man som är förälskad i en kvinna
från en annan epok. Jag ser ett foto.
Jag ser en film.
-Jag ser ett...oöverstigligt problem.
-Jag ser...
...en noshörning.
-Fick du något gjort i går kväll.
-Ja, jag börjar tro att kanske...
...min bok är för realistisk,
att jag missar tillfällen att-
-låta min fantasi liksom skena iväg,
och inte vara så förbannat logisk.
Wow! Varför ser du alltid
så bra ut på morgonen?
-Vi måste klä oss nu.
-Kom! Jag har jobbat som en galning.
Måste bli klar med den, men kan inte
motstå dig när du är så förförisk.
Paul sa vi måste ut på landet och
bjuder på lunch på vackert värdshus.
Men vill du inte komma så kom inte.
Jag missar det inte på grund av dig.
Hallå!
Bonjour!
Jag har en snabbfråga till er
om Rodin.
Om jag förstår rätt älskade han
både sin fru och sin älskarinna.
Tror ni det är möjligt att
älska två samtidigt?
Han älskade dem båda två
men på olika sätt.
-Ni vet...
-Det är så typiskt franskt.
Ni har kommit så mycket längre
i utvecklingen vad gäller det, än vi.
Minns ni mig?
Jag var med i gruppen som...
Ja, gruppen med den...
pedantiske gentlemannen.
Pedantisk.
Ja, det är ett perfekt ord.
DULUC PRlVATDETEKTlV
Här är...hans foto. Jag vill veta
vart han går varje natt.
-Vad misstänker ni?
-Han ska gifta sig med min dotter.
Vill vara säker på att hon tar rätt
beslut. Diskretion är av största vikt
Ni har kommit till rätt ställe. Herr
Tisserant kommer skugga gentlemannen-
-och rapportera om var
han håller hus om nätterna.
Tack för att du stannade.
-Gil Pender.
-Tom Eliot.
Tom Stearns Eliot? T.S. Eliot?
T.S. Eliot?
"Prufrock" är som mitt mantra.
Okej, förlåt, förlåt.
Där jag kommer ifrån mäter folk
sina liv med kokainskedar.
-Hallå! Fröken Stein...
-Pender!
Jag diskuterar din bok strax. Jag har
läst klart. Vi har en personlig kris.
-Ska jag komma igen? Vill inte störa.
-lngen hemlis.
Adriana lämnade Pablo och flög till
Afrika med Hemingway.
De skulle på kudujakt men hon kommer
tillbaka. Skrikande hyenor när man-
-försöker sova i tält driver en till
vansinne. Kilimanjaro är inte Paris.
-Tog han med henne till Kilimanjaro?
-Apropå din bok. Verkligen ovanlig.
Nästan som science-fiction. Vi är
alla rädda för döden, ifrågasätter-
-vår plats i universum. Konstnärens
jobb är inte att förtvivla-
-utan hitta ett motgift
till tomheten i livet.
Du har en klar och vital röst.
Var inte en sån defaitist.
Be Gil ta med sin kostym
då vi har en formell middag i morgon.
Jag glömde säga det men Gil följer
inte med till Mont Saint-Michel.
Varför inte? Jag förstår inte.
För han skriver. Han skriver om.
Han skriver om det han skrivit om.
Han sa: "Picasso lämnade aldrig sin
ateljé. "Jag sa: "Du är inte Picasso"
-Och han bara tittade på mig.
-Han går miste om en underbar helg.
Har du Cole Porter-skivor?
-Hej.
-Hej.
-Jag minns dig.
-Gör du?
-Han var din vän.
-Cole Porter. Ja. Glöm inte Linda.
-Också en vän. Du inser jag skämtade?
-Ja, jag insåg det. Du är lite ung.
Ja, du verkar lite ung
för att vara så bekant med hans verk.
Det är för han skrev
många sånger om Paris.
Och varför det?
Var han kär i din hemstad eller nåt?
-Är du parisiska?
-Ja, monsieur.
Ja, monsieur.
Du får gärna kalla mig...Gil.
-Vad blir jag skyldig?
-För den här?
-1 8 euro.
-Okej.
Kan ni översätta det här?
Talar ni engelska?
Okej, då. Tack.
"Att Paris existerar
och att nån väljer att bo"-
-"nån annanstans i världen kommer
alltid vara ett mysterium för mig."
"Middag med Pablo och Henri Matisse."
"Pablo är störst konstnär
men Matisse är störst målare."
"Paris på sommaren..."
"Vilken känsla det måste ha varit
att sitta mitt emot sin älskare"-
-"på Maxim's i dess bästa dagar."
"Jag är kär i en amerikansk
författare jag träffat, Gil Pender."
"Det omedelbart magiska
man hör talas om hände mig."
"Jag vet att både Picasso
och Hemingway är kära i mig"-
-"men av nåt slags..."
"...oförklarligt skäl som
hjärtat har, så dras jag till Gil."
"Kanske för han verkar
så naiv och anspråkslös."
"Som alltid i detta trista liv ska
han gifta sig med en kvinna, lnez."
"Jag drömde att han kom till mig
med en liten present."
"Det var örhängen. Och vi älskade."
Örhängen!
-Herregud! Vad har ni för er?
-Pappa har ont i bröstet.
-Har han? - Är du...?
-Säkert bara matsmältningsbesvär.
-Vi kan inte chansa på det.
-Kärlplastik för tre år sen.
-De satte in en ballong i mig.
-Jag söker hotellets läkare. Rum 7 28.
Ring inte efter doktorn!
-Varför är du så uppklädd?
-Jag? Nej då! Har bara skrivit lite.
-Uppklädd och parfymerad?
-Jag hoppade in i duschen en stund...
...för jag tänker bättre i duschen
och får fart på de positiva jonerna.
Halvvägs till Mont Saint-Michel blev
pappa likblek. Läskigt! Så vi vände.
Ja, det måste ni ju.
- John, vill du ha nåt?
Din färg ser okej ut,
men jag är ingen läkare.
Jag mår bra.
Säkert den burgundiska köttgrytan.
-Vad är det?
-Var?
-l din hand.
-lngenting.
-Det är en present.
-Jag vet.
Jag menar, det är det inte, men...
-Pour moi?
-Ja, bara från loppmarknaden, så...
-Får jag öppna?
-Nej, det är ju det jag säger.
Det är vid en speciell middag
som jag ska ge dig den.
Är det ett smycke? l min smak?
För det där månstenshalsbandet...
Jag trodde du gillade månstenen.
Den är underskattad men elegant.
-Det är vad du alltid säger.
-"Billigt är billigt", säger jag.
Du såg inte halsbandet. Jag ska
visa dig. Du förstår genast varför.
-Alla är plötsligt emot månstenen.
-Ja, de är ju...lite enkla.
-Jag trodde du älskade deras enkelhet
-Det är problemet. De är för enkla.
Vad vet jag? "För enkla."
Var är mina pärlörhängen?
Tog du med dem? Jag minns inte
att du packade ner dem.
-Jodå, jag har haft dem på mig här.
-Nej.
-Äh, du måste ha tappat dom.
-Båda två? Jag har hål i öronen!
-Du skulle lägga allt i kassaskåpet.
-Tror du det var städerskan?
-Alltid städerskan!
-Jag såg dem här i morse.
-Jag skulle anmäla stölden direkt.
-Så arrogant när jag bad henne bädda.
lnga förhastade slutsatser!
Man anklagar inte utan vidare.
Jag vill anmäla en stöld.
Kan ni skicka upp säkerhetsansvarig?
-Häxjakt! Så gör man inte mot folk.
-Jo, om de har stulit.
-Jag gillade henne inte från början.
-Hon var söt, trevlig, lättsam.
Du står alltid på de svagas sida.
Därför pappa kallar dig kommunist.
-Bonsoir, jag är doktor Gerard.
-Äh, vad bra.
-Lite mer vatten?
-Det är bra, tack.
-Han har genomgått kärlplastik.
-Jag behövde det inte.
Titta! Är det de här?
Jag vet inte, kan de...
-Var hittade du dom?
-l badrummet.
-l badrummet?!
-På handfatet.
-Vad fan gjorde de i badrummet?
-Jag vet inte. De låg...
Du kanske tappade dom...när du
la undan dom, och så plockade-
-städerskan upp dom och la dom så vi
skulle se dom. Omtänksamt av henne.
-Jag tappar inte mina pärlörhängen.
-Viktigast är att de inte är stulna.
Pender! Jag sa just till Matisse att
vi köper en tavla till vår samling.
500 franc är ett rimligt pris.
500 franc för en Matisse?! Det låter
rimligt. Kan jag få köpa sex, sju...
-Vad har vi här?
-Första kapitlen i min bok om igen.
Om du kunde säga om du tycker jag
tar rätt rikting vore jag tacksam.
-Lämna den.
-Okej, toppen. Hört ifrån Hemingway?
De kom tillbaka för flera dar sen.
Resan ordnade inget. Det är ***.
Med Picasso också.
Hon är i butiken Deyrolle. Ensam.
En tokig surrealist ska gifta sig.
De gifter sig där.
Hon blir glad över att se dig.
-Vad gör du här?
-Jag kom för att hitta dig.
-Gjorde du?
-Det här kanske kommer oväntat...
...men som författare är jag bra på
att känna igen vibbarna folk avger.
Särskilt kvinnor, jag känner att det
kanske är komplicerade känslor...
-...som du har för mig.
-Ska inte du gifta dig?
Allt är lite osäkert just nu. Jag
vet inte vad som kommer att hända.
Kan vi gå nånstans och prata,
kanske lite tystare?
-Javisst.
-Kom.
Herr Buñuel!
Jag har en fin filmidé åt er.
Några personer är på middagsbjudning.
När de sen vill lämna rummet-
-så kan de inte göra det.
-Varför inte?
-De kan inte ta sig ut genom dörren.
-Men varför?
-Ja... momento...
När de tvingas vara kvar tillsammans
bleknar snabbt civilisationens fasad-
-och det som blir kvar
är vad de verkligen är, djur.
-Varför går de inte bara ut?
-Tänk på saken. Vem vet? Kanske du...
-...vid rakningen en dag gillar idén.
-Men vad håller dem kvar i rummet?
Vad gör du?
Jag vet inte.
Det kändes under en minut, medan jag
gjorde det, som om jag var...odödlig.
-Men du ser så ledsen ut.
-För livet är så gåtfullt.
Detta är den tid vi lever i.
Allt går så fort och
livet är bullrigt och komplicerat.
Ja, men jag har alltid varit logisk.
Har aldrig betett mig alltför galet.
Stannade inte här första gången,
tände inte direkt på författaryrket.
Jag bara liksom... "Äh, jag tar
betalt för att skriva åt Hollywood."
Det känns som om jag vill
bryta med det där.
Här...
De här är...underbara.
Sätt på dom.
De är så vackra.
Titta.
Monsieur! - Mademoiselle!
Nu åker vi!
-Vem är ni?
-Kom nu. Vi kommer för sent.
Kom, kom!
Äh, mon Dieu,
det här är bara så vackert.
Helt otroligt. Alla tavlor jag sett
och här är den... la belle époque!
Jag vet inte vad det är med
den här stan.
Jag måste skriva till Handelskammarn.
Bonsoir.
-Bonsoir. Bienvenue.
-Tack.
-Vilken vacker klänning. Avant-garde!
-Avant-garde, ja.
Kom och drick lite champagne.
Det är fest.
Är det inte fantastiskt? Första
gången vi sågs nämnde jag denna plats
Och la belle époque och här är vi nu.
Jag vet inte varför jag har
den här känslan av att jag-
-inte kan fatta vilken tur jag har.
-Jag vet exakt vart jag vill gå sen.
-Du leder vägen.
Titta.
Äh, herregud! Pablo beundrar honom
så mycket. Jag måste säga hej.
-Vi kanske inte ska störa.
-Följ med, jag är nervös.
Vi vet att han är så ensam.
Han vill säkert ha lite sällskap.
-Kom.
-Okej, då går vi dit.
-Monsieur Lautrec?
-Oui.
-Han ber oss slå oss ner.
-Så mycket franska förstår jag.
Och så gesten...
Ja, jag är amerikan.
Jag älskar också era teckningar.
-Paul Gauguin.
-Wow!
Så spännande! Se skissen. lngen kan
rita så idag. lnte Picasso, Matisse.
-Otroligt. - Parlez-vous anglais?
-Han kan lite.
Nej då, jag talar bra.
Du ska få se.
Degas och jag talade om
hur det här...detta...
Han säger den här generationen
är tom och saknar fantasi.
Hade varit bättre att ha levt
under Renässansen.
Nej! Detta är guldåldern.
-Det är guldåldern.
-lnte alls. Renässansen var bättre.
-Vad gör ni i verkliga livet?
-Studerar haute couture.
Därför ni är så elegant.
Jag förstår nu
de skandalösa kläderna.
Du borde presentera henne
för Richard.
Han vill Degas ska presentera
sin vän Richard för dig.
Han söker någon som kan göra
kostymerna till den nya baletten.
-Balettkostymer?
-Ja.
Herregud! Jag bor inte här.
-Alltså, jag gör det, men...
-Gå inte in på detaljer.
Vi passerar bara tillfälligt.
Får jag tala med dig en minut?
Ursäkta...
Det tog inte Gauguin lång tid
för att börja flörta med dig.
Aldrig tillbaka till 20-talet, vi
stannar. Början på la belle époque.
Det är den bästa, den vackraste
epoken Paris någonsin upplevt.
Men 20-talet, då, och Charleston,
Fitzgeralds och Hemingways?
Alltså, jag älskar ju de grabbarna.
Men det är ju nuet. Det är tråkigt.
Tråkigt?
Det är inte mitt nuvarande liv.
Jag är från 2010.
Vad menar du?
Jag besökte din epok på samma sätt
som vi besöker 1890-talet.
Gjorde du?
Jag försökte fly mitt liv som du
försöker fly ditt till en guldålder.
lnte tycker du väl att
20-talet är en guldålder?
Jo, för mig är det det.
Jag är från 20-talet och jag säger
att guldåldern är la belle époque.
Se på de här killarna.
För dem var guldåldern Renässansen.
De byter ut la belle époque mot att
få måla med Titian och Michelangelo.
Och de tyckte säkert att livet
var bättre på Kubla Khans tid.
Jag börjar förstå. Bara lite, men...
Det förklarar ångesten i min dröm.
-Vilken dröm?
-Jag drömde häromnatten. En mardröm.
Mina Zithromax-piller var ***
och tandläkarn hade inga Novocain.
lnser du vad jag säger?
De har ingen antibiotika.
-Vad talar du om?
-Adriana, om du stannar här...
...och detta blir ditt nuläge, så
tycker du snart en annan tid var...
Ja, du vet, guldåldern.
Så är nuet, lite otillfredsställande.
För livet är
lite otillfredsställande.
Det är problemet med författare.
Ni är så fulla med ord.
Jag är mer känslosam och jag ska
stanna och leva i Paris under dess-
-mest gloriösa tid. Du valde att
lämna Paris en gång och ångrade det.
Ja, det var ett dumt beslut
men åtminstone ett riktigt val.
Detta sätt tycker jag är tokigt.
Det fungerar inte riktigt.
För att kunna skriva något läsvärt
måste jag bli av med mina illusioner.
Att jag skulle ha varit lyckligare
i det förflutna är nog en av dem.
Så...
Adjö, Gil.
Adjö.
Pender, jag har läst och du är
på rätt spår. Du har förstått.
Blir resten lika bra,
har du något värdefullt.
Toppen! Jag lyssnade ju på dig
och är glad över att höra-
-att jag verkar göra framsteg.
Det betyder så mycket för mig.
Hemingway läste också. Han tror
det blir en bra bok, men han hade-
-ett förslag för intrigen.
Han tror inte på att huvudpersonen-
-inte ser att hans fästmö har
en affär rakt framför hans ögon.
-Med?
-Den andra personen, den pedantiske.
Det kallas förnekande. Tack.
Du är tokig. Paul och jag?!
Var har du fått nåt så tokigt ifrån?
Varifrån? Från Ernest Hemingway. Han
listade ut det och det låter vettigt.
-Gil, din hjärntumör aktiveras igen.
-lnget är tokigt med Hemingway...
-...Fitzgerald, Gertrude Stein, Dalí.
-Förutom att de varit döda i åratal!
Det förflutna är inte dött, inte ens
förflutet. Vet du vem som sa det?
Faulkner! Och han hade rätt.
Vi sågs på en middag.
-Du är komplett galen.
-Nej, jag är svartsjuk och godtrogen.
Det är kognitiv dissonans.
Scott Fitzgerald talade om det.
-Du kan lura mig men inte Hemingway.
-Herregud, jag talar med en galning.
Okej. Jag gjorde det!
Jag låg med Paul några nätter.
För han är romantisk och talar
franska och du jobbade jämt.
Kanske berodde det på den här knäppa
stans mystik, men glöm det, Gil.
-Se det sen i rätt perspektiv hemma.
-Jag åker inte hem.
-Vad sa du?
-Jag stannar här.
Det har inget med din lilla romans
att göra. Paris är ju Paris.
Vad oss beträffar är det uppenbart
att vi inte är rätt för varann.
-Va?
-Jag tror att vi...
Vad säger du?
Vad är det du pratar om?
-Kommer ni med och simmar?
-Vi gör ***. Gil flyttar till Paris.
-Jag visste det.
-Vad pågår?
Jag stannar i Paris men...
bara för att vi...
Om jag är olycklig flyttar jag
tillbaka, men för stunden...ja.
-Med vem?
-lngen alls.
Alla dina hallucinatoriska vänner?
Mamma har rätt om dig. Du är rubbad.
-Jag sa det först.
-Alla vars huvudpersoner lever av...
...att sälja leksakspistoler
och Joan Crawfords urklippsböcker.
Jag försöker inte vara martyr
men du har det nog bättre utan mig.
-Det tror jag.
-Vi skulle ha det.
Gå bara, gå bara!
Promenera omkring på gatorna.
Låt dig hänföras av
belysningen i Paris och hustaken.
Adjö, lnez.
Säg hej till Trotskij.
Du vet att...jag anlitade en privat-
detektiv, visste han hade nåt för sig
-Gjorde du?
-Lita på det!
Han såg honom stiga in i en bil
varje kväll och han följde efter.
-Vad hände?
-Jag vet inte.
Detektivbyrån säger att
detektiven försvunnit.
-Vem har jag den äran...
-Jag har gått vilse. Jag gick fel.
Vakter! Vakter!
Han ska halshuggas!
Han ska halshuggas!
-Hej.
-Hej!
Wow!
Kul att få se dig.
-Vad gör du här?
-På väg hem från middag med vänner.
-Jag bor här. Och du, vad gör du här?
-Jag gick bara en promenad.
Jag har just bestämt mig för
att flytta till Paris.
Du kommer säkert älska det.
-Tror du det?
-Ja.
-Jag tänkte på dig häromdan, för...
-Gjorde du?
Min chef fick ett nytt album
med Cole Porter-låtar.
Och då tänkte du på mig?
Jag gillar att man tänker på mig så.
Är du på väg hem nu?
Ja.
Får jag promenera med dig?
Bjuda på kaffe eller...?
Äh, nu börjar det regna.
Det gör inget.
Jag har inget emot att bli blöt.
-Säkert?
-Ja.
Faktum är att Paris är allra vackrast
när det regnar.
Det är vad jag alltid brukar säga.
Jag är helt överens med dig.
Ja, stan är vackrare.
Förresten, jag heter Gabrielle.
Gil.
-Kul att träffa dig.
-Det är ett vackert namn.
Översättning: Marianne Marty
Synk: stoffinho17
www.SweSUB.nu