Tip:
Highlight text to annotate it
X
Textad av: BRONSON och Jahakob.
Baserad på verkliga händelser.
1941 bombade japanerna
Pearl Harbor.
Den amerikanska flottan
var lamslagen.
Tio timmar senare
på andra sidan Stilla havet, -
- anfaller de Filippinerna,
för att senare invadera öarna.
De amerikanska styrkorna,
varav 10.000 amerikaner-
- och 60.000 filippiner,
drog sig tillbaka till Bataanhalvön.
Utan en räddande flotta
och omgärdade av havet, var de fångade.
Trots löften om det motsatta,
bestämde sig president Roosevelt-
- för att först och främst
fokusera på Europa och Hitler.
Den här strategin
beseglade filippinernas öde-
- och männen som var
fångade på Bataanhalvön.
Mot sin vilja flyr general McArthur till
Australien, men svär att återvända.
Efter fyra månaders strid
utan förnödenheter -
- kapitulerar svältande amerikanska och
filippinska trupper inför japanska armén.
Det är det största enskilda
nederlaget i amerikansk miltärhistoria.
Oförmögna att hysa 70.000 krigsfångar-
- tvingar japanerna soldaterna
till en brutal 10 mil lång marsch.
De som faller ur ledet blir
avrättade med bajonett eller skjutna.
15.000 dukar under i det som
kom att kallas "Bataans dödsmarsch".
De överlevande krigsfångarna
flyttades in i läger, -
- vid O'Donnell, Cabanatuan och
Palawan.
De japanska vakterna som ser kapitulation
som vanära, behandlar dem brutalt.
Tusentals dör av sjukdomar,
svält och misshandel.
Men 1944 vänder stridslyckan.
För varje ny seger avancerar
de amerikanska styrkorna.
Och efter varje nederlag blir
den japanska armén alltmer desperat.
Underblåsta av propaganda, förmodade de
att amerikanerna inte skulle visa någon nåd.
Regeringen i Tokyo uppmuntrade
den här rädslan och övertygade folket-
- att de måste försvara
landet intill döden.
Den första Augusti, 1944-
- skickar Tokyos krigsdepartement
ut ett PM som dikterar-
- de nya riktlinjerna för den japanska
armén när det gäller krigsfångar.
Målsättningen är att inte låta någon fly.
Att tillintetgöra alla utan
att lämna några spår.
Palawanskt fångläger
- Varför ska vi in i skyddsvärn?
- Jag vet inte.
Gå!
Vad gör de?
- THE GREAT RAID -
Följande händelser ägde rum
under fem dagar i Januari 1945.
Sjätte Arméns Högkvarter
Calasio, Luzon, Filippinerna
DAG 1
27 Januari
Landstigningen i Leytebukten
var den största marina operation-
- som någonsin ägt
rum i Stilla havet.
Över en kvarts miljon man
kom iland.
Redo för den sista framryckningen
i Filippinerna.
Jag var en Stanfordstudent som
inkallats genom reservofficerskåren.
Jag var inte intresserad av
en soldatkarriär.
Jag ville bara göra min del och
åka hem till min hustru.
Jag var kapten i
sjätte Rangerbataljonen.
Min befälhavare var
överstelöjtnant Henry Mucci.
- Är du med i spelet eller?
- Funderar på det...
Om du funderar
har du redan förlorat.
Ska jag ta av hatten så
du kan se mig bättre?
Nej, jag...
Westpointskolade Mucci var
en av de driftigaste personer jag mött.
Han tog sig an vad
många tyckte var omöjligt.
Uppgiften att lära upp okunniga
nykomlingar till en grupp elitsoldater.
Till att börja med fick han färskingarna...
Grabbar från landet eller småstäder.
Med lite eller ingen
stridserfarenhet.
Sergeant...
- Har du sett överste Mucci?
- Ja, han spelar poker.
Bäst att du inte stör honom,
jag tror han förlorar.
För helvete...
Löjtnant Foley, ge mig en ny kortlek.
Känns som att jag har tur.
När ni stoppar pipan i munnen
vet jag att ni ligger illa till!
Överste, jag är klar...
- Vet du vem det där är?
- Nej.
- Vakt!
- Ja, sir?
Ta reda på vem
cowboyen är.
Vi hade spenderat månader på att öva
men ingenting hände.
Armén såg på oss som överstens
personliga experiment.
Mucci hade bestämt sig
för att visa att de hade fel.
- General...
- Henry...
Du känner överste White.
Det här är major Lapham.
Det här är överstelöjtnant Henry Mucci,
befälhavare, sjätte Rangerbataljonen.
Major Lapham deltog i
Bataankampanjen.
Han leder gerillaförband här i Luzon.
Gerillan har varit den viktigaste
underrättelsetjänsten sen kollapsen.
- Det är en ära.
- Tack.
Major Lapham, berätta för överste
Mucci vad du berättade för oss.
Åtta kilometer öst om Cabanatuan...
...finns det ett japanskt fångläger med
500 överlevande från dödsmarschen.
Om vi rycker fram mot området, kommer de
att mördas, snarare än släppas.
Dessvärre har
major Lapham förmodligen rätt.
I Palawan blev 150 krigsfångar infösta
i skyddsvärn och brända levande,-
- efter nyheten om
McArthurs invasion.
Vår huvudoffensiv
går rakt mot det lägret.
Om vi inte stöter på något oväntat
så kommer vi att vara i Cabanatuan-
- i slutet av veckan. Det kan vara för sent.
Vad säger underrättelsestaben?
De japanska trupprörelserna
har blivit allt mer obestämbara.
De retirerar på natten och gömmer sig
på dagen för att undkomma våra plan.
Det innebär att vi inte vet
var fienden befinner sig.
De är bara 8 mil från våra
frontlinjer...
Över 30.000 japaner
bara i det området, överste.
Henry, utveckla en plan och lämna till
staben imorgon. Jag fattar ett beslut då.
General Kreuger har inte bestämt sig än,
så du måste komma på en bra plan.
Spanarna informerar oss vid fem,
sen har du tid fram tills morgonen.
Sir, när ni sa att ni skulle följa
med på det här uppdraget...
Oroa dig inte, kapten.
Du ska leda stormningen, inte jag.
- Hur många vakter finns i lägret?
- Kanske så många som 200.
- Några stridsvagnar?
- Den här byggnaden verkar dölja något.
- Är det här de bästa bilderna vi har?
- Du kommer snart att få allt du behöver.
Det är svårt att bestämma antalet män
som behövs, utan detaljerad information.
Dessvärre har vi inte den lyxen, Bob.
Du valdes för din flexibilitet.
Du får 24-timmars försprång, löjtnant.
Räcker det till att få fram vad han vill ha?
Vi kommer att rapportera
till er 08:00 den 29:e.
- Sätt igång.
- Ja, sir.
Det svåraste blir sista sträckan.
Inget skydd på över 700 meter.
Det är platt som en pannkaka...
Cabanatuan Krigsfångeläger
Hur långt tror du Hewitt har kommit?
Vad spelar det för roll?
Japsarna fångar honom snart.
Du kunde tagit med dig något
lättuggat...mango eller banan.
...stuvade gravråttor,
men jag tänkte...
...att det skulle vara att
skämma bort dig.
Är det tandköttet,
gör det ont i tänderna?
Det börjar i tandköttet, fortsätter
i skallen och slutar i nacken...
Oroa dig inte, det är
inte malaria.
Slå dig ner.
Vi har just översatt ett telegram till
överste Mori.
McArthur har erövrat de södra
öarna. Han är här på Luzon.
Käre gamle Doug.
Han kanske solar sig i några dagar-
- för att sedan åka tillbaka till
Australien, som han gjorde förra gången.
Informationen är korrekt,
jag är inne på kontoret dagligen.
Vi vet inte hur nära McArthur är eller
när han når Cabanatuan.
Säg åt mannarna att behålla lugnet
och vänta tills vi vet mer.
Ge informatören det här.
De har fångat Hewitt.
Vem vaktar honom?
Den dumme fan kunde inte ens
vänta tills det blev mörkt...
Ni ansvarar för det här!
Ni ger upp likt ynkryggar
och springer iväg likt hundar!
Han kommer att dö för att ingen av er
hade modet att stoppa honom!
Cabanautan
6 kilometer väster om fånglägret
Det är dags...
Jag behöver mat.
Colvin...
...se efter honom.
- Hur mycket?
- Fem.
- Du borde inte ha kommit.
- Inte du heller.
Vi har inget val, folk är
för rädda för att hjälpa oss.
- Hur är det med Margaret?
- Bra.
Vakterna har blivit svåra att muta.
Vi måste ha mer medicin.
Carlos förhördes av
japanerna förra veckan.
De bevakar oss.
Säg åt Margaret att
sluta ta risker.
Tror du att hon hör på?
Är det något mer
du vill säga henne?
Att hon ska vara rädd om sig.
Det finns lite kinin bland nötterna,
ta lite själv.
Du ser inte ut att må bra.
Vem är Margaret?
Hur så?
Han frågade just om henne.
Hon är en amerikansk sköterska som var
gift med hans befälhavare.
Han dog i malaria för
ett år sedan, i ett annat läger.
- Har majoren ett förhållande med henne?
- Vad får dig att tro det?
Inget...
Men han lät bekymrad.
Han hade aldrig ett förhållande med
henne men han borde haft det.
Hennes man brydde sig aldrig om henne,
Gibby brydde sig inte om nåt annat än henne.
- Varför gjorde han inte något åt saken?
- Han är en gentleman.
Han skulle aldrig vänsterprassla med någons
hustru...jag skulle däremot kunna det.
Var är hon nu?
Hon är fortfarande i Manila och
arbetar med motståndsrörelsen.
Vem tror du smugglar
in all medicin i lägret?
Manila
Vi hörde rykten att
motståndsrörelsen leds av en kvinna.
Vi visste inte att
hon var utlänning.
Det här är inte tillräckligt.
Vi kom överens om 300.
Fröken, det finns
väldigt lite kinin kvar i Manila.
Det här är värt
minst 500.
Hur ska annars dina
fångar överleva?
Jag hämtar pengarna.
Vi åker, det är en fälla...
In i lastbilen.
Cora, hoppa in!
Lediga!
Jag är här för att tala om
att dassryktena är sanna.
Vi har äntligen fått ett
uppdrag som är oss värdiga.
Vi ska ta oss genom frontlinjen,
in i japsarnas bakgård-
- och rädda 500
amerikanska krigsfångar.
Det kommer att bli tufft.
En regelrätt stormning som bara kan lyckas
med snabbhet, överraskning och eldkraft.
Det är därför ni har blivit utvalda.
Innan ni börjar lyckönska er själva...
Ni har inte presterat ett dugg hittills.
Ni är den bäst tränade, minst
beprövade bataljonen i den här armén.
Det här är er chans att
göra någonting åt det.
Hur ni klarar av de närmsta
48 timmarna kommer att-
- fastställa hur ni bedöms
i resten av era liv.
Män, värdiga att tjänstgöra
i den här armén, eller...
...en förlägenhet som
med tiden glöms bort.
Det är upp till er.
Jag anser det förra...
Därför följer jag med på stormningen.
Det finns ingen annan grupp män i armén
jag hellre skulle anförtro mitt liv.
Ni är de bäst förberedda soldater det
här landet någonsin sänt ut i krig.
Och jag förväntar mig att
ni bevisar det!
- Är det förstått?
- Ja, sir!
Generalen gillade din plan.
Fattar inte att översten sade
"Bär inga gradbeteckningar".
Med sån mustasch ser till och med
infödingarna att han är befäl.
Ska jag vara utan hjälm?
Jag har den till matlagning, tvättning...
Hjälmen väsnas för mycket ute på fältet.
- Jag hörde inte vad Aldrige sade.
- Det gjorde jag.
Aldrige, du är bästa skytten i kompaniet.
Har du avfyrat en sån här?
Nej, jag gillar mitt gevär.
Välj ut en laddare...
Lucas.
- Är du säker?
- Ja.
Nybörjare...
Har du tid en stund?
Visst, Top.
Jag läste tjänstgöringslistan.
Jag är inte inskriven.
Mucci sa att han ville
ha med ogifta män, så jag strök dig.
Men du är ju gift.
Jag tror att din fru skulle sakna
dig mer än vad min skulle sakna mig.
Det är jag som planerar det här, tvinga
mig inte handla mot mina instruktioner.
Jag ber dig bara att vara
en klok kompanichef.
Vi har soldater därute som inte ens
hört sina första skottsalvor ännu.
Du behöver mig på det här uppdraget,
precis som du behöver något mot fotsvampen.
På officersutbildningen var jag fyra
veckor från att skickas till Bataan.
Jag stoppades av en visdomstand.
Mina vänner hamnade i de där lägren.
Jag kan leva med de här fötterna...
Kanske det, men du kommer
att få svårt att leva utan mig.
Okej, jag ska prata med översten.
Tack. Godnatt.
DAG 2
28 Januari
Vi lämnade högkvarteret
med väldigt lite information.
Den enda fördelen vi hade var
överraskningsmomentet.
Framför oss hade vi två dagars
marsch i öppen terräng, bevakad av fienden.
Om en enda japansk spanare såg oss,
skulle uppdraget vara över.
Dags att åka!
Alla visste att den ädla idén att rädda
fångar inte var av strategiskt värde.
Vi tänkte inte så mycket på det.
Vi skulle rädda dem eller
dö på kuppen.
Ska de bara lämna oss här?
Jag fattar inte vad de håller på med.
Ta det här kininet till läkarna,
du kan rutinerna, sjukast först.
De retirerar, till och med
höjdaren sticker.
Major, Mori sticker också.
Det verkar som du hade rätt.
General McArthur har fått de på flykten!
De flyr inte, de har order
att slåss till sista man.
- Det är en fälla.
- En genomtänkt en!
Går vi härifrån får de en
anledning att döda oss.
Sen när behövde de en anledning?
Jag sticker innan de ändrar sig!
Hur långt tror du att du kommer? Även
om de flyr så är djungeln full av dem.
Vad gör det, vi är väl soldater,
eller hur?
- De flesta av oss kan inte ens gå!
- Jag bad dig inte att följa med.
- Vad händer med de som blir kvar?
- Alla kan inte klara sig, men några kan.
Om vi väntar klarar alla sig,
våra trupper kan inte vara långt borta.
Det verkar som du
fått en lärljunge, Gibby.
Du kanske skulle lyssna på honom...
Om du går nu
gör du inte saken lättare.
Oroa dig inte, jag rymmer inte
utan ditt tillstånd.
Den stackaren trodde ändå på Gud.
Om vi inte kan rymma,
kan vi lika gärna äta.
Var sitter Mori?
Jag ska skita på hans tallrik!
- Var har du lärt dig det?
- Jag har inte alltid varit ett helgon.
- Vad är det?
- De här ransonerna var till oss.
De svälte oss avsiktligt.
Se till att de på sjukhuset
också får lite.
Försiktigt Red, din mage är inte van.
Jag bryr mig inte, det känns som att
suga på Rita Hayworths bröst!
Jag tycker snarare Mae West.
Japankontrollerat område
48 kilometer från fånglägret
- Vad är det, Top?
- Japsarna var här för ett par timmar sen.
De måste ha gömt sig
för våra plan.
Vi vet inte var de är, så vi kan
leta lite innan vi fortsätter.
De flyr, kapten.
Det är allt vi behöver veta.
Plutoner, dags att gå!
Du ser lite ostadig ut, Bob.
Inget ett par nya stövlar inte fixar.
Han kan vara en jobbig jävel,
det vet jag.
- Men det finns en orsak till galenskapen.
- Det är hans bataljon...
Jäklar!
Vi kan inte fastna här.
De är nog på väg mot lägret.
Floden förgrenas 800 meter österut.
Där kanske finns en bro
så vi kommer förbi konvojen.
Japanerna övervakar
en sådan flodåder.
Jag tycker att vi kollar det.
Den här trafiken minskar inte.
1941 ansågs Manila
vara orientens pärla.
En internationell stad,
där folk från hela världen bodde.
Allt det förändrades
när japanerna tog över.
De tyckte att de erövrade filippinerna
skulle göra som de blev tillsagda.
De som inte lydde fängslades,
torterades eller avrättades.
Vilket gjorde bandet mellan
filippiner och amerikaner starkare.
Motståndet växte i landet.
1945 hade hundratals
gått med i motståndsrörelsen.
De har övervakat dig i veckor.
Japanerna har förhört oss förut.
Det behöver inte betyda något.
De vet att amerikanerna närmar sig och
att vi kan bevisa deras krigsförbrytelser.
Don Antonio har rätt...
Det här var inte som förut. Nu vet
de vad endast en informatör kunnat säga.
Varför släppte de dig då?
Ledsen Carlos, men om du
är oroad får du gärna åka.
Jag blir inte besviken...
Jag blir inte besviken på någon av er.
Jag flyr bara om alla gör det.
Det vet ni.
Jag kan inte fly, inte så länge det
finns fångar kvar i Cabanatuan.
- Margaret, jag har träffat Daniel.
- Hur är det med honom?
Han såg inte frisk ut.
Han har nog fått malaria igen.
Jag vet att min far vill vänta,
men då är det för sent för Daniel.
Nej, din far har rätt,
det är för riskabelt.
- Lyssna inte på mig...
- Vi träffas utanför sjukhuset, som vanligt.
Jag måste gå...
Det var tack vare mig
du träffade Margaret.
Visst...
När jag kollar på himlen så här,
kunde jag varit var som helst i världen.
- Var är du nu?
- Halvvägs genom djungeln.
Jag bröt mot dina order och nu är jag
bara en bit ifrån civilisationen.
- Skåla för mig när du kommer fram.
- Vad vill du att jag säger Margaret?
Om hon fortfarande är intresserad...
Om hon inte är det, då friar jag själv...
Och vet du vad?
Du får vara bestman
eftersom du inte lär rymma med henne.
Om jag hade någon som henne
väntandes utanför en öppen grind...
- De där tillhör inte Armén...
- Det är militärens specialstyrka.
Ge dem inte det nöjet!
De är snart döda.
Stred ni i Bataan, major?
Ni var befälhavare över en bataljon
infanterister vid Mamalifloden?
Ni kan få mitt namn,
rang och id-nummer.
Vi hittade de här
i er barack.
Jag förmodar att de smugglades in
av Filippinska motståndsrörelsen.
Det står:
"Hav förtröstan, McArthur kommer".
- Vi har levt på såna rykten i tre år.
- Fast nu är de sanna...
Era styrkor återtar
Filippinerna inom några veckor.
- Varför berättar ni det här?
- För att väntan inte är lång.
Ni har högst rang.
Om ni hjälper mig hålla ordning,
kan jag göra er tid här uthärdlig.
Men om någon försöker fly,
kommer jag att döda tio andra.
- Är ni gift, major?
- Nej.
Men ni har en anledning
att överleva kriget?
Jag vill vara med
när ni kapitulerar...
Var det allt?
Rizal Bron
18 kilometer från lägret
Verkar som de är på väg mot Balincarin.
Där vi ska sammanstråla med spanarna.
Helvete...
Det var de sista,
jag kan inte se fler.
- Inte nu i alla fall.
- Nu slösar vi inte bort mer tid.
Vi ligger redan två timmar efter.
Kom nu.
DAG 3
29 Januari
Dåliga nyheter...Wittinghill tror
att du har elakartad malaria.
- Hur lång tid har jag kvar?
- Tre-fyra dagar, utan kinin.
Han vill skicka dig till
Sankt Pers sjuksal.
- Du är närmast anhörig nu.
- Jag skojar inte.
Om du dör...
Vad hindrar då mig från att sticka?
Du vet vad Nagai sade...
- Ställ inte till det, kriget är snart över.
- Jag tror inte på Nagai.
Vad är det du inte tror på?
Att tio dör om en flyr?
Det är anledningen till att
jag inte lärt känna någon här.
Dig har jag däremot
aldrig blivit av med.
Håll ut nu, kompis. Tänk på
allt du har att se fram emot.
Tänk på Margaret i en
genomskinlig négligé...på din rygg.
- Kommer du nånsin att lägga av?
- Nej.
Kom igen nu, din jäkel.
Bli frisk.
Sjukhuset i Manila
Tjugo av det här, tack.
Tack.
De mördade Cora.
Jag är förföljd.
Bakom oss...i brun väst.
- Är han ensam?
- Jag tror det.
Jag måste hjälpa dig härifrån.
Kininet ligger i påsen.
Packa dina saker...
- Nej, jag tänker inte...
- Mina, fly!
Försök att föra medicinen till Cabanatuan.
Annars...bege dig mot bergen.
- Hur ska du klara dig då?
- Tänk inte på mig.
Vad gör du?
Balincarin...
Allt säkrat...vad är det, Top?
Stridsvagnar...
Hämta översten.
Vänta lite, jag går i förväg.
- Kapten Pajota.
- Överstelöjtnant Henry Mucci.
- Vad har hänt?
- Japanerna kom hit igår, med stridsvagnar.
För att bestraffa de som
hjälpte mina män.
Över 100 dödades.
Spanarna...
- Kompanichefen?
- Följ med mig...
Lägret är uppdelat i rutor,
vi har bara sett fångar i sydöst.
Vaktbarackerna finns i det här området.
Det står vaktposter i tornen.
Två vid grindarna,
fem i vakthusen.
Vi har inget exakt antal,
de kan vara mellan 50 och 100 man.
- Det här är inte tillräckligt, sir.
- Tillräckligt till vad?
Vi kan bryta igenom, men det är
stor skillnad på 50 och 100 man.
Man kan inte alltid vara säker,
ibland måste man gissa.
Om vi hamnar i eldstrid därinne, kommer
många av de vi tänker rädda att dö.
Löjtnant Able, vi har tolv timmar kvar.
Kan ni ordna en mer detaljerad rapport?
Det blir knepigt...
All öppen terräng i fullt dagsljus.
- Vi behöver mer tid så de kan komma nära.
- Inga fler fördröjningar!
De stackarna har fått tre års fördröjningar.
Vi håller oss till din plan, Bob.
Med all respekt, sir...
Ni valde mig för att jag var flexibel.
Under såna omständigheter kan jag inte
garantera fångarnas säkerhet.
Sir, ni måste nog fördröja.
Varför det?
En japansk konvoj färdas norrut, de kommer
att passera rakt framför lägret ikväll.
- Var fick ni den här informationen?
- Från våra spioner i Cabanatuan.
Är det fakta eller djungeltelegrafen?
Det var djungeltelegrafen som talade om
för mig att ni skulle komma hit idag.
Sätt vårt eget folk på det här.
Som det ser ut nu, ger vi oss av inatt.
Ni hörde, gör det ni ska...
Har du tid en stund?
Jag vill diskutera planen.
Mina män har iakttagit lägret i tre år.
Vi hade tänkt storma det själva.
- Varför gjorde ni inte det?
- De flesta fångarna är sjuka krymplingar.
De friska förs till arbetsläger i Japan.
Om vi räddar dem...
Hur ska vi vårda dem?
Hur tänkte du
förflytta dem från lägret?
- I dragkärror...
- Du har inte kärror till 500 fångar.
Ge mig 24 timmar, så har jag...
Men, du måste övertyga din överste
att flytta till en annan by.
Det är inte säkert här.
Vilken by föreslår du?
Ursäkta ifall jag gick
över gränsen förut.
- Jag pratade precis med kapten Pajota...
- Vi väntar 24 timmar, meddela Kreuger...
- Det var allt.
- Ja, sir.
- Margaret Utinsky?
- Ja...
- Du arbetar på sjukhuset i Manila?
- Hur så?
Jag är japansk militärpolis,
var snäll och följ med mig.
- Utinsky är ett tyskt namn?
- Litauiskt...
- Du är född i Litauen?
- Kovno.
- Du pratar bra engelska.
- Jag har växt upp i Kanada.
Har du ett pass som
bekräftar att du är Litauer?
- Mina papper finns i lägenheten, jag kan...
- Kan jag få dina nycklar?
- Jag kan hämta dem åt dig.
- Dina nycklar...
Japans Operationsbas
Manila
- Varför blev du kvar här när kriget kom?
- Jag är sköterska, jag ville hjälpa folk.
- Tror du att folket vill ha Amerikas hjälp?
- Jag är Litauer, inte amerikan.
- Ditt pass är förfalskat.
- Jag har rest överallt med det passet.
- Känner du en kvinna vid namn Mina?
- Nej.
Imorse överföll du en man,
som förföljde henne.
Jag blev själv överfallen.
Om det är det du menar?
Mina är medlem i
Filippinska motståndsrörelsen.
Hon och hennes far
är ansvariga för...
...att ha stulit många saker,
från sårade Japanska soldater.
Och smugglat in det
till Amerikanska krigsfångar.
Jag är medborgare i ett neutralt land, och
har inget samröre med motståndsrörelser...
...eller med Amerikanska krigsfångar.
- Är det här din bibel?
- Vet inte... Tog du den från min lägenhet?
Du har varit gift
med ett Amerikanskt befäl.
Jag har aldrig varit gift.
Vem är den här mannen?
Din make?
Din älskare?
Nej.
Men du har ett fotografi
på honom i din bibel.
- Varför måste vi gräva skyddsvärn?
- Vet inte...
Från Manila.
Vill ni sitta, major?
Lite vatten?
Tror era läkare att
de kan bota er?
Om de hade tillgång
till medicin, kanske...
De kunde föra er till ett japanskt sjukhus.
Våra läkare skulle kunna rädda ert liv.
Varför skulle ni
vilja rädda mitt liv?
Känner ni henne?
Jag kände henne flyktigt.
Hur så?
Hon påstår att hon kände er väl.
Hon påstår...
...att hon stannade på Filippinerna
för att kunna vara nära er.
Det tror jag inte.
Jag gjorde inte något intryck på henne.
Hon gjorde tydligen intryck på er.
Vill ni träffa henne igen?
Vad rör det er?
Den här kvinnan är ledare för
motståndsrörelsen i Manila.
Ansvarig för insmuggling av
stulen medicin till det här lägret.
Om ni förmår henne att erkänna
och ge oss namnen på medbrottslingarna...
... garanterar jag er frihet att
lämna Filippinerna tillsammans.
Och om jag inte...?
Då återförs ni till fältsjukhuset,
för att dö...
- Jag antar att hon fick samma erbjudande?
- Det vet jag inget om.
Hon måste ha tackat nej,
annars hade jag inte stått här nu.
Jag erbjuder er en framtid, major...
Min framtid ligger inte i era händer...
Vi har hittat de vi letade efter.
Skugga henne.
Hon kommer att leda oss till de andra.
Allt är bra...
Du är i säkerhet.
- De dödade Mina.
- Jag vet.
Jag var inte medveten.
Du vet inte vad jag har sagt...
Du sade inte nånting.
Mina och hennes far greps inatt-
- på väg till Cabanatuan.
Det var inte på grund av dig.
Det var mitt fel att hon åkte.
- Hon visste att jag ville hjälpa Daniel.
- Hon ville också hjälpa honom.
Jag skulle ha stoppat henne.
Men jag tänkte bara på...
... honom.
Vad du än tycker du gjort fel,
så har du moral, och tack vare den-
- får hundratals krigsfångar leva.
Nej! Jag kunde ha väntat.
Och stannat hos honom.
Du kommer att vara hos honom snart.
Jag har vänner
som kan föra dig till bergen -
- och gömma dig tills amerikanerna kommer.
Men, Margaret, lyssna på mig...
Du måste ha tilltro till något
starkare än dig själv.
Fader!
Japanerna... De är här.
Ta hand om Margaret.
Jag tar itu med dem.
Grip alla ni kan hitta.
Gå runt till baksidan.
Fly, se dig inte om.
Ni behöver inte gå in i kyrkan.
Det finns ingen där.
Det finns ingen i kyrkan.
- Raring, du ser jättefin ut.
- Det gör ni med.
- Synd att vi inte har skönhetstävling...
- Typiskt.
Jag har en sak till dig.
- Jag hoppades att det var kinin.
- Du börjar bli petig, va?
Det kom inte fram...
Din vän, Nagai, har
stoppat arbetsenheter ända till Cabanatuan.
Han tvingar oss gräva
skyddsvärn istället.
- De smugglar nog in det ändå.
- Då är det för sent, min vän.
- Du tänker väl inte lämna mig?
- Jag tror inte Nagais män vill ha mig här.
Jag vet minst tio som vill det...
Som sagt, du är den enda jag bryr mig om.
Du och grabben.
Gör det inte...
Vi ses, Gibby.
Säg åt Duke och Pitt
att hålla ett öga på honom.
PLATERO
tre kilometer från fånglägret
Överste, får jag prata med er om
mina mäns del i uppdraget?
Era män kommer att
hålla sig på flankerna.
Det här är vårt krig också.
Vi har slagits mot japanerna i tre år.
Jag förstår din ilska över det
japanerna gjorde idag.
Jag hade också velat hämnas.
Men det här uppdraget har egna mål.
Mina män är disciplinerade kämpar.
Det som hände var inget nytt för dem.
Dina män
behövs på flankerna...
Löjtnant O'Grady...
Tacka byborna för gästfriheten.
Det ordnar jag, sir.
Vill du att jag tar
en *** på fötterna?
Ja.
Fattar inte hur du kan
gå med de här, Bob.
Tur för dig att översten
inte känner till det här.
Förstår du dig på den mannen?
- Mucci?
- Ja.
Varje gång jag tror det, överraskar han mig,
inte alltid på ett dåligt sätt.
Han är anledningen till att jag
tog värvning i Rangers.
Ett tag följde jag honom överallt.
Åt alltid ur hans hand.
Han gillar kanske inte att du säger ifrån,
men det var nog därför han valde dig.
Kan inte finnas någon annan anledning till
att bortse från de här djungelfötterna.
Förresten tror jag han står därute
och känner sig i händelsernas centrum.
Det är konvojen
kapten Pajota pratade om.
Tusan, de ser ut att förstärka.
Duke, vakna.
Det är din tur att vakta Red.
Ja, okej.
Skicka ett meddelande till Tokyo.
"Bränslesändning mottagen.
Avvaktar order att undanröja fångarna."
Du är sen! Nu är de för många.
Skynda på!
Det här är allt jag har.
Japanerna tog allt annat.
Kom tillbaka imorgon,
när du har mer.
Här är för oss alla tre.
Dag 4
30 Januari
Han är borta!
Han är borta, för helvete.
Du somnade.
På grund av att en man inte lyder...
... måste tio andra betala.
Det var mitt fel.
Snälla...
Snälla...mitt fel.
De fyllde på förråden igårkväll.
Förde in bränsle och nya trupper.
Verkar som att något är på gång.
- Hur många?
- Mellan 150 och 200 stycken.
Kapten?
Jag tänkte att andra pluton skulle hålla
bron, men om de är så många i lägret-
- behövs alla i stormningen.
Vi kanske kan hålla bron med färre män.
Kan du klara dig med
en grupp ur Rileys pluton?
Tror inte det, Pajota sade att
de förstärkte på bron igårkväll.
Önskar Pajota hade talat om det tidigare.
Då får vi se...
CABU BRON
800 meter öster om fånglägret
Räkna antalet.
Med respekt, sir.
Vad ska räknas?
Löjtnant Riley har rätt.
Det finns tusen man därborta.
Får jag visa en sak?
Här är bron...
Överste...
De andra börjar tappa förtröstan, va?
- De kommer inte att svika er.
- Det handlar inte om att svika mig.
Vi har samlat ihop ett bra förband,
de förtjänar sin chans till ära.
Jag tror inte alla är här för äran.
Jag menar inte att bli omtalad.
Jag menar stoltheten man
bär inom sig resten av livet.
När man gjort något värt att minnas.
Något som har gjort en skillnad.
Den enda uppskattning jag vill ha
är från killarna i lägret.
Inget i våra liv kommer
nånsin att bli så viktigt som det här.
- Försöker du få mig att ångra mig?
- Nej, sir.
Jag tänkte säga att
vad ni än beslutar, så blir det rätt...
Nånting som inger förtröstan...
Kapten Pajota erbjöd sig att hålla bron.
Om ni vill höra vad han har att säga...?
Bäst du lämnar mig ensam med honom,
så jag kan förödmjukas...
De svarar med stridsvagnar. Vi väntar tills
de är här, sen spränger vi bron.
Vi har inte tillräckligt med sprängämnen.
Det räcker att skada den så pass att deras
fordon stannar. Soldaterna får komma fram.
Om jag sätter folk på var sida
om vägen...fångar vi dem i korseld.
De använder inte bron.
De går runt er.
Japaner går inte runt stridande Filippiner.
De ser inte oss som soldater.
- Hur är det med de andra?
- Rädda...
Vi vill höra vad ni har att säga, sir.
Jag vet inte längre vad jag ska säga.
Jag kan göra ett uttalande åt er...
Tills ni känner er starkare.
Är du bra på att skriva brev?
Det beror på vilken typ av brev.
Det vet jag inte ens själv...
Jag har börjat flera gånger...
och rivit sönder det.
Det finns...penna och papper
under min matta.
- Vem är det du skriver till?
- En dam vid namn Margaret.
Jag vet inte hur väl jag känner henne.
Jag har levt i fantasin så länge.
Jag är rädd att jag skriver ett galet
kärleksbrev, och skämmer ut oss båda.
Red verkade inte tro det.
Vad sade han?
Att hon hade samma känslor som dig.
Att hon hade lämnat sin man,
om du ville det.
Jag tänkte att...
Om jag bara gör rätt, så blir det bra.
Märkligt...jag har tillbringat
de senaste tre åren...
... funderande på vad
jag skulle säga till henne.
Nu vet jag inte ens
hur jag ska börja.
Vad sägs om:
"Kära Margaret".
Vid 17:00 kommer våra styrkor
att lämna Platero.
Vi delar upp oss här,
vid Pampanga floden.
Pajota, ni fortsätter till Cabubron
och upprättar en vägspärr.
Joson, ni gör samma sak på vägen, ifall
japanerna förstärker från Cabanatuan.
Syfte: Att spärra av
området under stormningen.
Om japanska förstärkningar
kommer förbi er...når de oss.
Vi måste ha helt mörkt
för att få ut fångarna ur lägret.
Alltså börjar vi i dagsljus,
med risk att upptäckas.
Vid trädgränsen går Rileys pluton
mot östra sidan av lägret.
Resten av oss avancerar
med låga ställningar mot grinden.
Hur mycket skydd?
Det finns periodvis skydd
tills 200 meter från lägret.
Sen är vi helt utlämnade tills vi
når ett *** 30 meter från grinden.
Det här är lägret...
Förbindelsevägen...
Fångbaracker...
Allt besatt av fienden... Förmodat
stridsvagnsskjul... Infartsgrind...
Här är diket vi vill nå...
Återigen...innan dess
är vi helt utlämnade.
Så vi måste nog skapa en
avledning i det här skogspartiet.
Vad sägs om ett flygplan?
Kan ett av era flygplan passera över lägret?
- Inte utan att bryta radiotystnaden.
- Ingen dålig idé, kan vara värt risken.
Medan vi närmar oss, tar sig Riley
fram längs det här diket.
Och lämnar män med 20 meters lucka,
för att kämpa mot och reducera fienden.
När ni är i position här, i sydöstra hörnet,
blir ert första skott en startsignal.
Vi andra stannar här.
När vi får signalen, tar Foleys andra grupp
ut tornet och vaktkuren.
Och täcker första grupp, som öppnar grinden.
När de kommit in, flankerar de höger, -
- skjuter nerhållande mot befälsområdet och
täcker de som ska mot stridsvagnsskjulet.
Aldrige med laddare springer 200 meter dit.
Någon måste ersätta om de stupar.
- Stridsvagnar är bekymmer.
- Ja, sir.
Fritagning nu...
O'Grady... Andra pluton går förbi grinden
och bryter sig in i fångområdet.
Första grupp sprider sig vid södra stängslet
och skjuter nerhållande i ryggen på fienden.
Syfte: Se till att fångbarackerna
inte blir beskjutna av fienden.
När det är uppnått, samlar O'Gradys andra
grupp in fångarna och för dem till grinden.
Där väntar doktor Fisher
och sjukvårdarna...
Målet är att komma tillbaks till floden
där dragkärrorna väntar på fångarna.
När jag är nöjd att ingen lämnats kvar,
avfyras en röd lysgranat som slutsignal.
Frågor?
- Vem är siste man ut?
- Det är jag.
- Ni täcker mig vid grinden.
- Ja, sir.
Något annat?
Informera ert folk och gör dem klara.
Vi ger oss av om två timmar.
Vad är det?
- Hur så?
- Bara undrar...
250 japsar i lägret.
Tusen vid floden.
Tiotusen till i närheten.
Bara 120 av oss...
Vi behöver nog
ett mirakel.
Ta den, jag har fler.
Vad ska jag göra?
Kyssa den?
Klockan är 17:15.
Prick...
Planet passerar 18:00.
Riley skjuter första skottet 19:30.
Pajota spränger bron 19:45.
Om Gud vill är vi ute 20:00. Frågor?
Försök komma tillbaks i ett stycke.
Lycka till, mina herrar.
Vägen till Cabanatuan
800 meter väster om lägret
Cabubron
800 meter öster om lägret
Var fan är flygarna?
Det är ett av våra, sir!
Skicka tillbaks dem till sina poster.
Skärp bevakningen.
Vakter,
gå tillbaka till era poster!
Cabanatuanvägen
Sir!
Det är dags.
Sergeant...
När jag drar igång det här,
vill jag veta säkert att alla är på plats.
Jag kollar...
Kom igen, Riley.
Vad tusan håller Riley på med?
- Löjtnanten vill veta om ni är klara.
- Det har vi varit i tio minuter...
Gerillan är otåliga, de är rädda att
bron sprängs innan stormningen börjat.
Fan också...
Vi är på plats.
Ni ska skjuta...
Eld!
Japsarna skjuter oss.
De tänker döda allihop!
Framåt!
Aldrige och Lucas!
Framåt!
Klar!
- Framåt!
- Ni hörde, sätt fart!
Eldavbrott...!
Riley!
Lugn! Vi är amerikaner!
Vi ska ta er härifrån.
De som kan gå... Mot grinden.
De som inte kan det väntar på oss.
Ni ska hem...
Skynda på!
Stridsvagn!
Snabba på!
- Eldriktning vänster!
- Eldriktning vänster...
- Täck mig!
- Täcker...
- Täckande eldgivning!
- Täcker...
Jag är amerikan.
Jag ska hämta hem dig.
Var inte rädd.
Vi är här för att hjälpa er.
Åka hem... Förstår du?
- Du ska åka hem.
- Jag kan inte lämna honom.
Vi lämnar honom inte.
Jag tar honom själv...
Säg till mina män
att det finns folk som måste bäras.
Kan du göra det?
Okej, skynda dig!
Jag har dig.
Varsågod...
Vänta.
Det finns sjuklingar kvar.
Pajota och hans män har fullt upp.
Japanerna flankerar dem 50 meter nedanför.
Bäst jag kollar.
Gå in och hjälp dem.
Ingen eldgivning.
Ge mig lysgranaten.
Vänta tills jag lyser upp dem.
Tillbakadragning!
Sergeant, ta dem härifrån!
Fungerar granatkastaren?
Den är skadad, men fungerar.
Sikta på infartsgrinden.
Doktor Fisher, vänta lite,
det är inte säkert ännu.
Jag väntar på andra sidan vägen.
Jag hjälper dig.
Dra er tillbaka!
Granat!
Ner!
Lägg eld mot den jäveln!
- Hjälp den här mannen.
- Ja, sir.
Daly, kom.
- Rusa mot grinden, jag täcker dig. Redo?
- Redo...
Granat!
Allihopa, ner!
Upp igen! Spring!
Fortsätt framåt!
Upp med dem!
Bort från grinden!
Skynda på!
Granat!
Daly, håll honom nere!
Jag går runt!
Sergeant!
- Är ni oskadd?
- Daly, var har du varit?
Kan någon ta hit en sjukvårdare!
Soldat, hur är det?
Jösses! Jimmy...
Det är en granatskada.
Han har förlorat mycket blod.
- Jag tror inte vi kan flytta honom.
- Vi har inget val.
- Jimmy?
- Flytta mig...
För honom till Platero
och stanna hos honom!
Håll ut, doktorn.
Prickskytt!
Fientlig eld vänster!
Jag såg honom vid fönstret!
Avbryt eldgivning!
- Ingen eldgivning!
- Tillbaka!
Tillbaka!
- Daly...Daly!
- Följ med, nu!
Kom igen, Daly.
Han är borta...
Hjälp dem över.
Allt kommer att bli bra, major.
Ni ska åka hem.
Kapten Prince.
Hur gick det för oss?
Vi fick med alla.
- Hur många förluster?
- En stupad...menige Daly.
Doktor Jimmy är sårad.
Det är kritiskt.
Vi flyttade honom till Platero.
Jag tror inte han överlever.
Tack, kapten.
Mer plasma...
Fick vi ut dem...?
Fick vi ut dem!?
Allihop.
Bra.
Bäst att förflytta, Henry.
Vi ger oss av nu.
DAG 5
31 Januari
Talevera
Amerikanska frontlinjen
- Ursäkta, har du sett major Gibson?
- Tyvärr...
- Sex dollar.
- Jag sade att jag säljer inte...
- Tio dollar?
- Jag kan inte.
- Det är den enda jag har.
- Vadå den enda du har?
- Du sade att du hade många.
- Jag ljög.
Mamma gav den här till mig.
Vad säger din mamma
om tio dollar?
Jag vet vad din mamma
säger om tio dollar...
- Ursäkta, har du sett major Gibson?
- Han var med oss vid floden.
- Kolla med sjukvårdarna nere vid kärrorna.
- Tack ska du ha.
- Margaret...
- Var är han?
Han ville att
du skulle ha det här.
Kära Margaret.
Efter tre långa års bevittnande
av så mycket förödelse och lidande...
... känns ett enkelt
brev så menlöst.
Jag har ofta undrat hur mitt liv
skulle sett ut om vi varit tillsammans.
Men efterhand som tiden går
inser jag att det nog aldrig inträffar.
En sak vill jag att du ska veta...
Du har kommit att betyda allt för mig.
Och inte bara för mig...
För alla här.
Du har gett mig styrkan
att ge de här männen hopp.
Och kanske en dag...en andra chans.
Jag saknar dig mer än du kan föreställa dig.
Och är skyldig dig mer än du kan förstå.
All min kärlek... Daniel.
Kapten Prince!
General, det här är mannen
som ledde stormningen...kapten Prince.
Gratulerar, kapten.
Jag beklagar era förluster.
- Ni har tjänat ert land väl.
- Tack.
- Hur känns det?
- Bra.
Jag är stolt över dig.
Tack.
Aldrig i vår historia har så många män
utstått så mycket, och klagat så lite.
De flesta vägrade tro att
deras land hade övergett dem...
Lämnat dem att dö
i främmande land.
Det sades att de var
betydelselösa för krigsförloppet.
Men för mig... Att rädda dem
var att ställa saker tillrätta.
Det är sant.
De hade blivit lämnade, men aldrig glömda.
30 Januari 1945,
efter nästan tre år i fångenskap, -
- räddades 511 krigsfångar
från fånglägret i Cabanatuan.
Under stormningen dog två armésoldater.
Gerillan förlorade 21 man.
En krigsfånge dog
efter att ha blivit befriad från lägret.
Överste Henry Mucci belönades
med "Tjänstekorset för tapperhet".
Kapten Robert Prince
fick samma hedersbetygelse.
President Truman belönade Margaret
Utinsky med "Frihetsmedaljen" -
- för "utomordentligt hjältemod
och viljestyrka".
Stormningen i Cabanatuan kvarstår som den
mest lyckade räddningsaktionen -
- i amerikansk militärhistoria.
Textad av: BRONSON och Jahakob.