Tip:
Highlight text to annotate it
X
Jag drömde så konsttigt...
Det är fredag,
och vi är på sjukhuset.
Fast det är inget sjukhus,
utan nån sorts skog.
Och det vet jag,
för att bredvid dig sitter en björn.
En grizzly som svalkar tassarna i ån.
Och så helt oväntat
börjar förlossningen...
...och jag kommer inte fram till dig.
Men det gör björnen,
och helt plötsligt...
...står han där
med vår vackra pojke i famnen.
Och här blir det konstigt.
Han tuggar av navelsträngen.
Men konstigt nog
känns det helt okej.
Det måste vara ett gott tecken.
Synk: stoffinho17
www.SweSUB.nu
"Theodore" är jättefint, men minns
du artikeln om att ta berömdas namn?
Teddy får inte känna sig usel
om han inte hamnar på Mount Rushmore.
"Arthur." Den var svår.
Myter, runda bordet, allt det där.
Men minns du den där rimleken?
"Art-Art-bo-Bart, Banana-Fana-fo-Fart."
Vilket för oss till Casey.
Casey, Jordan, Dylan, Drew, Taylor
och Skylar kan vara tjejnamn.
Då kan han lika gärna heta Cindy.
Atlanta... Jag vill härifrån.
Det är i Denver det händer.
Där har de sin konspirationsteori
om "skuggregeringen".
Snacket går på webbforumen.
Jag måste ta det här.
Hej, älskling.
-Hörde du mitt meddelande?
-Halva, men nu måste jag ta en paus.
Haha. Du ska inte känna
att jag avfärdar dina namnförslag.
-Det är bara ett så stort beslut.
-Ja, du tar det visst på stort allvar.
-Vad har du på dig?
-Armani Exchange.
Jag pratar med min...
Det är chauffören, älskling.
Jag ska kliva av nu.
Jag älskar dig.
Och jag dig. Lycklig resa.
Varsågod...
-Vad i hela...?
-Den bara flög av.
Du körde på min bil!
Dörren lossnade ju.
Jag beklagar. Mår alla bra?
Jag kör ju limousineservice!
Då har man företräde.
Det där är en riktig skada.
Din är ingenting!
Min svåger kommer att slå ihjäl mig.
Gick det bra?
Min kompis har nog krökat till.
-Dricker ni tillsammans i bilen?
-Vi har inte druckit.
Vi delade ett sexpack.
Med enlitersflaskor.
Vet du?
Min farsa brukade säga en grej.
Börjar dan så här
kan det bara gå uppåt.
-Det stämmer inte.
-Jo, pappa sa så.
-Det kan bara gå neråt, säger man.
-Men alla vill ju vara uppe.
Neråt är enklare.
Din farsa fattade inte ett skit.
Jag sköter det här.
På dem, Hollywood!
-Ursäkta, kan ni plocka upp det här?
-Det går inte.
Man får inte röra andras packning
på flygplatser.
Man tar hand om sitt eget bagage.
Bagagekontroll.
Är det här din väska?
Jag ska bara leta igenom den snabbt.
-Tidningen MAD? Kul.
-Den är inte min.
Det är väl din väska?
-Jackpot.
-Min väska har blivit förväxlad med...
-Har du packat väskan själv?
-Ja, men inte den här. Jag drogar aldrig.
-Du kanske är knarkkurir.
-Ser jag ut som en sån?
-Hur ser såna ut? Som jag?
-Vem har sagt det?
-Du sa det med ögonen.
-Sa min mun nånting?
Måste du slänga upp allting?
-Du luktar fan inte tårta...
-Du är verkligen extremt ohövlig.
Mycket har jag blivit kallad,
men "ohövlig" var i värsta laget.
Herregud... Titta bara, Sonny.
Tjusigt! Jag måste ha dött
och hamnat i himlen.
Ursäkta? Märker du inte
att det sitter nån här?
Nämen hejsan!
Hur står det till?
Vad gör du i första klass?
Den plats jag köpte...
-Jag satt i underklass, men fick byta.
-Ekonomiklass heter det.
Min turdag. Trevligt att ses igen.
Jag beklagar sättet vi träffades på.
Vet du vad?
Vi förväxlade nog våra väskor.
Jag vet. Din väska blev beslagtagen
eftersom den innehöll en marijuanapipa.
Det är medicinsk utrustning.
Jag har grön starr.
Säkert...
Jag ber er stänga av
all elektronisk utrustning.
Har ni laptop,
vänligen lägg undan den nu.
Du? De sa precis
att du måste stänga av den där.
Vet du varför?
De blir lite obekväma-
-eftersom terrorister utlöser bomber
med mobiltelefon.
-Undvik det ordet.
-"Terrorist" eller "bomb"?
-Nu sa du båda två.
-Vad jag försökte säga...
Kan du lyssna? Man ska undvika ord
som folk blir nervösa av.
Jag ville bara upplysa dig.
-Kan ni och er vän följa med?
-Min "vän"?
Jag måste be er följa med mig.
-Jag har aldrig sett pajasen förr.
-Jo, vi bytte ju bagage.
Det var av misstag, och...
Sir? Federala flygpolisen.
Gå till fören av planet.
-Släpp apparaten.
-Det är en BlackBerry.
-Släpp den!
-Vadå, tänker du skjuta mig?
Ingen fara,
det var bara en gummikula.
Goda nyheter, mr Highman.
Ert bagage fanns på planet.
-Tyvärr är planet över Kansas nu.
-Typiskt.
Men er mobiltelefon ska ni få.
-Här är ett frigivningsformulär.
-Så att jag inte stämmer er?
Där står att vi agerade i enlighet
med delstatens lagar, med mera.
Vi ordnar hemleverans av bagaget.
Nej, jag hämtar det i Los Angeles.
När går nästa plan?
Om en timme, men ni får inte åka med.
Ni är belagd med flygförbud.
-Varför då?
-Det står här. Ni och er vän.
Vem? Jag har aldrig sett
den där jubelåsnan förut.
-Han hade bara gott att säga om er.
-Flygförbud? Det är ju löjligt!
Min fru är gravid.
Jag måste tillbaka till Los Angeles.
-Vad ska jag göra?
-Har ni sett "Forrest Gump"?
Han sprang genom hela landet,
och han var rätt korkad.
Jag tror på er.
Ni är fri att gå.
-Vadå för ''incident''?
-Jag överdrev säkert.
Den hanterbara sorten.
Dock med konsekvensen
att jag fick flygförbud.
Fick du ett utbrott?
Nej, jag var lugn och samlad hela tiden.
-Jag hade rätten på min sida.
-Du kan tappa humöret ibland.
-Hur ska du komma hem?
-Jag har en plan.
Tyvärr är plånboken ute och reser
ihop med mitt leg.
Jag har försökt hyra bil,
och jag utforskar alla möjligheter att...
-Hej! Jag har letat överallt efter dig.
-Håll dig borta!
-Men jag har nånting som är ditt!
-Jag ringer upp dig, älskling.
Peter?
-Har du mina saker?
-Jag tog den innan jag blev bakbunden.
-Rally-apan? Min plånbok, då?
-Den såg jag inte.
-Var är min väska?
-Jag kunde inte ta den.
Jag höll ju i apan.
-Vad skaffade du för bil?
-Ingen. Körkortet ligger i plånboken.
-Vilken himla oflax.
-Det kan man säga. Tack för dockan.
Jävla idiot...!
-Vill du ha skjuts med oss?
-Nej, tack. Jag är ingen hundmänniska.
Vi kom snett från början.
Men jag är en skön typ
när man lär känna mig!
Jag har 90 Facebook-vänner.
Tolv avvaktande, men ändå.
Jag står för utgifterna.
Du kan betala i Hollywood.
"LA." Man säger inte Hollywood,
utan Los Angeles.
Fast jag ska till Hollywood.
-Vad heter du?
-Peter.
Jag heter Ethan Tremblay.
Och den här sötnosen...
Den här snuttjullen heter Sonny.
Det vore en ära för oss att ge dig lift.
Kom igen.
Det blir kul.
JK. LOL. HI - "Hoppa in."
Livet är bra märkligt, va?
-Har du några syskon?
-Nej.
-Har du hund?
-Nej.
-Och vad har du för favoritfärg?
-Blå.
-Coolt! Jag har grönt.
-Wow.
Gillar du varmkorv?
Själv föredrar jag corn dogs.
En gång åt jag en lång en på nudiststrand.
Det gör jag inte om.
-När förlorade du oskulden?
-Det vill jag inte diskutera.
Jag var nio år gammal.
En riktig toppentjej. Sheila Pimples.
Jag börjar få huvudvärk,
men inte på grund av dig.
Jag är stressad.
Vi ska ha barn på fredag.
Det är han som ska få apan.
Det blir kejsarsnitt.
-Så om vi kunde...
-Jag förstår helt och fullt.
Jag skulle träffa en agent i Hollywood,
men han sköt upp mötet.
-Då är du skådespelare?
-Japp.
Jag skulle faktiskt inte ha nåt emot
dina synpunkter på...
Ursäkta mig. Titta här.
Håll koll på vägen...
Aha, dina porträttbilder.
Här har du en soft typ med Hawaii-skjorta.
Fast beväpnad.
Farsans favorit. Han tyckte att min
själ lyser igenom, och jag håller med.
-Och här har vi...
-En gängmedlem och en byggjobbare.
-Och en nörd.
-Nej. Malcolm X.
Han tror att han är människa,
dumskallen.
-Varför var du i Atlanta, Peter?
-Jag jobbade.
-Vad jobbar du med?
-Jag är arkitekt.
-Hur började du med det?
-College. Jag försöker äta.
Förlåt, men det skadar väl inte
att lära känna varann?
Okej då.
Ethan, vad gjorde du i Atlanta?
Min pappa har dött.
Jag var på begravningen.
Det visste jag inte. Jag beklagar.
Han var toppen. Det var han
som peppade mig att börja med teve.
Teve... Det är en tuff bransch
att ta sig in i.
Hård konkurrens.
Jag har en kompis i branschen.
-Jobbar han med "2 1/2 män"?
-Nej.
Synd, för den serien är orsaken till
att jag ville bli skådis.
Speciellt andra säsongen.
Här är planen.
Vi är strax utanför Birmingham.
Vi kom iväg sent, så vi hinner bara
precis fram till Louisiana.
Vi går upp tidigt och kör 16-18 timmar.
Då når vi Phoenix i Arizona,
åtta timmar från Los Angeles.
-Om vi kan stanna vid Grand Canyon...
-Det ska vi inte.
-Det vore nämligen en omväg på 20 mil.
-Synd.
-Pappa hade älskat Grand Canyon.
-Varför har du den där?
Det är min pappa. Hans aska.
Varför har du din fars aska
i en kaffeburk?
För att han är död, Peter.
Lyssnar du aldrig på vad nån säger?
Normala människor har askan i en urna.
-Den är vakuumförsluten.
-Du öppnade den när du hällde ut kaffet.
Att hälla i askan och sätta på locket
var ingen återförslutning.
Det var det dummaste
jag nånsin har hört.
Vi borde inte ha gått hit.
Jag är allergisk mot våfflor.
Kom, Sonny...
-Vi måste stanna till i Birmingham.
-Vi skulle ju köra till Shreveport.
-Det är bara tio minuter härifrån.
-Vad ska du göra i den hålan?
-Jag glömde starrmedicinen på planet.
-Ditt gräs, menar du?
-Medicinsk marijuana, Peter.
-Nej, det är gräs.
Jag vill inte stanna och köpa knark.
Jag ville inte spela ut det här kortet,
men vem har en Subaru Impreza? Jag!
Vem har pengarna? Jag!
Vem har en vinnande personlighet? Jag!
Vad har du? Ett vackert hårfäste
och markerade käkben, visst.
Men en sak ska du veta:
du behöver jobba på din personlighet.
Herregud! Vill du följa med
till Kalifornien eller inte?
-Ja, tack.
-Bra. Håll i pappa.
-Pappa!
-Förlåt. Jag tar den.
Herrejösses,
det är som att resa med ett barn!
-Har du varit på toaletten?
-Smart, jag är kissnödig.
-Peter?
-Krisen avblåst. Jag kör.
-Får jag snacka med henne?
-Jag träffade nån på hyrbilsfirman.
Ska du köra 300 mil
med nån du just har träffat?
Sarah? Ethan Tremblay här.
Hur står det till?
Bra. Hur är det själv?
Bara bra. Ditt paket är i fin form.
-Jag levererar honom på torsdag.
-Tack så mycket.
Förresten,
har du nån bra frisör där borta?
Jag har pentat håret nyligen.
-Har du pentat håret?
-Ja. Permanentat, alltså.
-Det ser ohyggligt ut.
-Kan jag få tala med min man?
-Hon vill prata med dig.
-Jag vet.
Det är så jag har det.
Må Gud välsigna oss alla.
-Var inte nervös.
-Nejdå.
Hon är legitim.
Hon fanns på Craigslist.
Vem är det?
Det är Ethan. Jag ringde förut.
Två minuter.
Köp det, och sen åker vi.
Hej. Det var kvickt jobbat.
Vi var i närheten.
Vi heter Ethan och Peter.
-Är du snut?
-Hurså? Du har ju apotekarlicens.
Du ser så officiell ut.
Och frågar man en snut om han är snut
så måste han säga ja.
Det är faktiskt en myt, men nej.
Han är arkitekt.
-Är det en myt?
-Ja.
Det hade jag inte en jävla aning om!
Du är ju rent kuslig!
Kom in, Ethan. Apoteket är i köket.
Kan du se efter ungarna
medan vi sköter...det där?
En liten stund.
-Vem är du?
-Jag heter Peter.
Vi heter Alex och Patrick.
"Alex." Mamma gav dig ett pojknamn.
-Vad menar du?
-Alex kan vara ett pojknamn också.
Oschysst morsa.
Jag slant med handen.
Det är en afghansk blandning
på Wild Widow och AK-47.
Jag är inte så förtjust i blandningar.
Ruset blir liksom lite formlöst.
En purist...
Då gillar du nog Northern Lights.
Det har kraftig kropp
och är lättrökt som fan.
-Det är Barry. Han är inneboende.
-Hej, Barry. Läget?
-Skulle jag banda "Judge Mathis"?
-Ja. TiVon är på, kolla menyn bara.
Jäkligt snygg permanent.
Tack, men det är naturligt.
Det är ingen som permanentar sig längre.
-Vänta... Har du permanent?
-Ja, det har jag.
-Är det inte naturliga lockar?
-Var tusan permanentar man sig?
Jag skämtade bara.
Det är ingen permanent.
-Det är ingen permanent på riktigt.
-Tack och lov!
Där lurade du oss.
Det är ju bara riktiga sopor
som permanentar sig. Den var bra!
-Var kommer du ifrån?
-Los Angeles.
Är det dit du ska?
Får vi följa med?
Nej, men det finns
en barnskyddsmyndighet.
-Vad är det där?
-Har du aldrig sett en slips?
Varför har du en sån?
Den ser fånig ut.
Men det är den inte. Rör mig inte.
Var snäll och sluta med det där.
-Nu på en gång.
-Det är ju Reggie!
Då kanske Reggie skulle vila lite.
Lägg av. Jag skämtar inte.
Mår du bra, vännen?
-Vad är det?
-Inget.
Just precis.
"Och nu kommer du till mig och säger:"
"Don Corleone, ge mig rättvisa."
"Men du har inte ens hyfs nog
att kalla mig Gudfader."
"Och du kommer hem till mig
på min dotters bröllopsdag..."
"...och ber mig döda någon.
För pengar."
"Men det är inte rättvisa."
Helt otroligt. Jag rös under
hela andra stycket, med mordet...
-Det där var jävligt bra, Ethan.
-Tack. Jag har jobbat med gesterna.
-Har du skrivit manuset själv?
-Nej. Maffian skrev det.
Ta det coolt, annars får du en till.
-Redo?
-Jajamän.
-Har de skött sig?
-Jovars.
-Vad bra. Det är jättefina ungar.
-Allt lugnt?
Vi ses. Och lycka till
med skådespeleriet.
När man som skådespelare
läser en scen-
-måste man läsa om den
flera gånger.
Innan man jobbar med den
måste man låta den jobba.
Läs materialet om och om igen.
Helst hela manuset.
Du, Hollywood.
Ditt kort godkändes inte.
-Vad sa du?
-Ditt kort funkar inte.
Jäklar också.
Jag tömde det nog på hyrbilen.
-Hur mycket kontanter har du?
-60 dollar.
-Har du 60 dollar...totalt?
-Ja.
-Hur mycket kostade din "medicin"?
-Runt 200 dollar.
Och du sparade 60 dollar
till alla andra omkostnader?
Hon har monopol i stan.
Hur tänkte du när du köpte knark
för nästan alla våra pengar?
Jag tänker inte så.
Jag är varken kamrer eller jude.
-Är du vuxen?
-Ja, jag är 23 år!
Världens pundigaste 23-åring.
-Att du inte har kört över dig själv...
-Det har jag.
-Hur har du överlevt?
-Mest tur.
Som jag trodde. Bondtur.
Det är kört, Ethan.
Du har köpt gräs för alla våra pengar!
-Det är bara en grop i vägen.
-Min fru får föra över pengar.
-Du har ju inget leg.
-Hon får föra över till dig.
Så löser vuxna sina problem.
Nu åker vi.
-Jag sa ju att jag hade tur.
-Hoppa in.
Jag ska bara hämta en broschyr
till mitt album.
-Hur stavar ni ert efternamn?
-T-R-E-M-B-L-A-Y.
500 dollar till Ethan Tremblay.
Då måste jag bara se legitimation.
Det står inte Tremblay.
Det står Ethan Chase.
Sjutton också... Han har rätt.
-Vad menar du?
-Ethan Tremblay är mitt artistnamn.
-Och ditt riktiga namn?
-Ethan Chase. Det är inget skådisnamn.
Jo, det är det.
Ethan Tremblay låter inte klokt.
-Det låter påhittat.
-Ja, jag hittade på det.
Jag vet! Men varför lät du min fru
föra över pengar till ditt artistnamn?
Jag tänkte inte efter.
Jag försöker bli ett med mitt nya namn.
-Vill ni diskutera det här utanför?
-Har du något annat personbevis?
Visst, ja! Vad tänkte jag på?
-Han har två namn.
-Underbart.
Ett ögonblick.
-Vad fan är det här?
-En identitetshandling.
Jag kan inte godta det heller.
Det är bara ett foto.
Alla kan plåta sig i halvpolo
och skriva nåt namn på.
-Vem gör sig sånt besvär för 500 dollar?
-Ja, säg det.
Så nu får min gravida fru
köra tillbaka till Western Union-
-göra om allting och föra över
till rätt namn, så är det lugnt?
Absolut. Men det får bli i morgon,
för vi stänger om fem minuter.
-Klockan är ju 18:35.
-Är det du som avgör arbetstiderna?
Vi stänger om fem,
för jag har bokat bord på Chili's .
Bokat bord på Chili's ?
Smart. Det är mycket folk på onsdagar.
-Tänker du stirra ut mig?
-Gör ditt jobb, bonnläpp.
Dröm vidare, fikus. Inte en chans.
Ursäkta mig, Peter.
Jag beklagar, men han måste till LA
för att vara med om sitt barns födelse.
Vad fint. Gissa var jag var
när min dotter föddes?
-På Chili's ?
-Irak.
Ska jag fråga min sergeant
vad han tycker om er snyftis?
-Tar inte det ganska lång tid?
-Han var sarkastisk, Ethan.
Och så fick han in
att han är "krigsveteran".
Han gjorde väl en sketen vända
som han inte kan hålla käft om.
-Snyggt.
-Du är ju sjuk.
Nu har du gjort bort dig rejält.
Har jag gjort bort mig rejält?
Du spottade på ditt eget fönster.
Vi drar härifrån.
Du, kompis? Vad sa du
om min sketna militärtjänstgöring?
-Ursäkta, jag visste inte...
-Att jag är "handikapabel"?
-Hur skulle du veta det?
-Nej, det kunde jag inte. Förlåt.
Det är mitt fel. Jag har en dålig dag.
Dålig dag? Värre ska den bli.
Lägg undan den där innan ni...
-Det där sved, va!
-Jävla lantis!
Sabbar ni mina middagsplaner
så ska jag sabba er.
Den där kallar jag för "skottkärran".
Den står firman för!
Vart tänkte du ta vägen?
-Ring polisen!
-Skit i polisen. Här kommer tåget!
Stängningsdags
Dags att rulla ner till Chili's
och käka med grabbarna
-Hur mår du, kompis?
-Riktiga kompisar försvarar en.
-Han var handikappad, Peter.
-"Peter" går bra. Eller "mr Highman".
Så kallar jag dig "mr Chase".
Om inte det också var falskt.
Jag fattar inte att du har artistnamn.
Du är ju ingen riktig skådespelare.
-En riktig skådespelare kan agera.
-Ge mig en scen, då.
Jag vill inte.
Eller okej. Jag är Julia Roberts.
Du är döende i cancer.
Vi är förlovade. Berätta för mig.
Julia Roberts...
Som du vet är vi förlovade.
Jag är döende i cancer.
Horribelt. Beklagar,
men det är mitt omdöme.
-Jag tyckte att det var bra.
-Nix. Men du får en chans till.
Det är cupfinal.
Du är lagledare med ojämn karriär.
Ni ligger under med 31 poäng.
Du stormar in i omklädningsrummet
för att elda på grabbarna.
-Såna dumma scener görs inte.
-Det görs en vartannat år!
Nu måste vi ut och kämpa, grabbar.
Ge järnet.
Pollard, vad håller du på med?
Är du en liten flicka, eller?
Jackson, du måste bita ihop.
Är du en liten flicka, eller?
Vi höjer insatsen.
Din fru ringer och vill skiljas.
-Lagledarens fru?
-Lagledarens fru vill skiljas.
Ring, ring.
Hallå?
Det här tar en minut, killar.
Min fru vill skiljas.
Hej, älskling.
Vad sa du?
Nej, säg inte...
Du kan inte göra så här nu.
Jag har just förlorat pappa,
jag orkar inte förlora dig nu!
Jag vill inte bli lämnad ensam!
Jag saknar honom så oerhört!
Du får inte göra så här!
Det finns läsk och vatten.
Tack.
-Vilket galet regn.
-Helknäppt.
Det får räcka för i dag.
Vi sover i bilen.
Vi kör igen det i morgon.
Vad jobbade din pappa med?
Han var vägtullsoperatör.
Han älskade att jobba med människor.
Han skrattade alltid åt
hur lång just hans kö var-
-eftersom han pratade
med alla förbipasserande.
Var är din pappa, då?
Ingen aning.
-När såg du honom senast?
-1977.
Aj...
Han kom upp på mitt rum och bad mig
väcka honom halv sex nästa morgon.
Jag blev överlycklig,
för han bad mig aldrig om nånting.
Jag visste knappt
om jag fanns för honom.
Så det blev en jättegrej för mig.
Jag ställde klockan,
men kunde ändå knappt sova.
Halv sex smög jag in till honom
och väckte honom försiktigt.
Han log mot mig.
Det var första gången jag såg honom...
...le.
Han hade packat väskorna,
och så stuvade han in dem i bakluckan...
...och körde iväg.
Det var sista gången jag såg honom.
Vad dråpligt!
Så hade pappa aldrig gjort.
Han älskade mig!
-Vad är det där för ljud?
-Vadå för ljud?
Det slutade.
-Nu började det igen.
-Det är jag som onanerar.
-Varför då?
-Det är så jag somnar.
Men låt bli, snälla du.
Jag ligger ju precis bredvid.
-Det är bara att blunda.
-Det gör jag. Men ljudet...
Vänta lite, bara.
Hur lång tid tar det?
Det dröjer längre om du avbryter.
Jag brukar klara av det på 35 minuter.
Inte mer?
Hundjäveln håller också på!
Sluta, Sonny.
Fy, Sonny. Sluta.
Duktig ponke.
Kom här, soptryne...
Tänk inte på det.
Det var nödvändigt.
Låt bli. Han var outhärdlig.
Outhärdlig.
Helvetes jävla skit...!
Fan.
Okej...
Vi har församlats här i Herrens närvaro
för att sörja en viss herr...
Jag minns fan inte vad han hette.
Chase. Alias Tremblay.
Må han för alltid dväljas
i solsken och helighet.
Amen.
Jag skulle vilja förklara för er
hur ni hamnade på motorvägen, sir.
Det är inte ert fel, utan er sons.
Han är enormt svår att resa med.
Jag har faktiskt svårt att inse
varför ni inte ströp fanskapet i vaggan.
-Hej, kompis.
-Glömde du nåt?
Nej, jag har fixat kaffe.
Och Dunkin' Donuts.
-Jag trodde att du hade stuckit.
-Nej, jag fixade frukost bara.
-Varför lämnade du mina grejer, då?
-De är ju dina.
Det låter rimligt.
-Vill du att jag kör?
-Det är ditt skift.
Jag tar de andra sakerna.
Jag tänkte väl
att du inte hade stuckit!
Visst har vi kommit ihop oss,
men ändå.
-Det är ju inte ens min bil.
-Precis!
Hoppa in, Sonny.
Min hjärnas vägar är gåtfulla.
Varför skulle nån vilja resa ensam?
-Skön dusch?
-Utmärkt!
Rastplatser har
väldigt trevliga duschar.
-Vad varmt kaffet var.
-Ja, kaffet är varmt.
-Har vi åkt över Mississippi?
-Vi är i Texas, så det var länge sen.
Synd. Det hade varit
en fin viloplats för pappa.
Hälla askan i floden,
låta den flyta ner till New Orleans.
-Fira Mardi Gras där nere...
-Jag tar en lur.
Det fanns inget han älskade
mer än jazz. Och kvinnotuttar.
Snarkade jag i natt?
Jag beklagar det. Jag sover djupt.
Du vet uttrycket "Han kan sova igenom
en jordbävning." Det har jag gjort.
Och under en anställningsintervju.
Jag sov inget i natt,
så jag ska försöka nu.
Du borde onanera. Jag fick en
praktutlösning och sov som ett barn.
Hallå! Vakna!
Vakna, för tusan!
Jag har ingen känsel i armen...
Vad hände?
Undrar om hyrbilsavtalet ligger i...
Vet du vad?
Försäkringen gäller. Skönt.
-Håll dig borta.
-Mår du bra?
Ser det så ut?
Jag har brutit armen, tre revben,
och har sju stygn i armhålan.
Var det svar på frågan?
Nej, jag mår inte bra.
-Jag är ledsen.
-Jaså? Men du har inte en skråma.
Läkaren sa att jag sov så djupt
att jag inte spände mig.
Sa läkaren något om det olämpliga i
att somna vid ratten?
Jag skulle bara vila ögonen.
Försök att inte spänna dig nästa gång.
-Vem är det där?
-En riktig vän som ska hämta upp mig.
-Jag sitter fram!
-Inte "oss".
Bara mig. Vi är färdiga med varann.
Det har varit ett nöje.
Men för mitt samvetes skull vill jag
berätta varför du inte får följa med.
Inte för att du fick mig utkastad
från planet-
-eller för att du bara glodde när jag
blev manglad av en handikappad lantis.
Och inte för att du nästan hade ihjäl mig
under mitt livs viktigaste vecka.
Mina skäl är betydligt
mer grundläggande.
-Jag föraktar dig på cellnivå!
-Det har jag hört förut.
Fint! Lyssna noga nu.
Åk inte till Hollywood.
Gatorna är inte belagda med guld,
utan med liken efter puckon som du.
"Jag ber er, undvik det." Shakespeare.
Har du hört talas om honom?
Ja, han var en berömd pirat.
Förresten heter han Shakesbeard.
Du ska få ett råd.
Ingen som kallar sig "Hollywood"
har nånsin lyckats i Hollywood.
-Den var ny.
-Hejdå, Sonny. Ditt fula skrynkelfejs!
-Jag har då aldrig nånsin...
-Bäst du vänjer dig.
Nu åker vi. Nu på en gång.
Vad står på? Vem var det du skrek åt?
-En galning jag har rest med.
-Han ser jävligt ledsen ut.
Och du spottade just på hans hund.
Jag såg rött. Han kan vara
väldigt enerverande. Nu åker vi.
-Hur länge har vi känt varann?
-Tjugo år.
Sabba inte din karma
när du har ett barn på väg.
Du måste bli sams
med krulltotten igen.
Lita på mig.
Ställ det till rätta.
Kom hit, Hollywood.
Ser du vad jag har att jobba med?
-Jag har lugnat ner mig.
-Tänker du be om ursäkt?
I helvete! Nu kör vi!
Lugna ner dig, Peter.
Fixa det här nu.
Förlåt att jag spottade på Sonny.
Jag minns det inte ens.
Om du ska åka med till Los Angeles
måste du få några förhållningsregler.
Nummer ett: om du ställer
en enda fråga får jag spel.
-Förstår du?
-I stora drag.
Två: om du somnar av något annat skäl
än att du ligger i sängen på kvällen-
-så sliter jag tarmarna ur dig.
Förstod du det?
Tre: undvik våfflor om du är allergisk.
-Åk inte till Waffle House, då!
-Håll käften och hoppa in.
-Håll Sonny.
-Nej. Jag sliter honom i tu.
Coola ner innan du brinner upp.
Och på grund av honom
fick vi flygförbud.
Det blev värre och värre.
Jag tror att han är sjuk.
Han kan sätta sig och runka
rakt framför en.
-Ingen lotion?
-Nej, han pumpade torrt.
-Är det ett dräneringsdike jag ser?
-Ja, det är det.
Skulle du kunna...? Riktigt fort!
-Gick det bra, Ethan?
-Visst.
Spänn dig inte så mycket nästa gång.
Där kommer ett till...
-Vi kan inte ta din bil.
-Jo, jag föredrar ändå pickupen.
-Jag låter köra tillbaka den.
-Nej, jag är i LA på fredag.
-Vad ska du göra där?
-Jag tänker väl inte missa födseln?
Känns det inte jobbigt
med kejsarsnittet?
Den där kroppen var ju så perfekt!
-Hur kände du till kejsarsnittet?
-Hon berättade. Kaffe?
Gärna.
Vad är det som händer här?
Varför vet han sånt där om din fru?
Var de ihop i college?
-Det var för 20 år sen.
-Men ser du inte?
Han är en snygg
och charmig fotbollsspelare.
Han har jättevackra händer.
Jag tror att de fortfarande
har nåt ihop!
När togs den här bilden
av dig och Sarah?
I februari i San Diego.
Har hon inte berättat om det?
Hon nämnde
att ni råkade träffas, men...
Vi söp till och hade lite kul.
Återupplevde gamla minnen.
Hon är en riktigt bra tjej.
Februari?
Är inte det nio månader sen?
-Inga frågor.
-Nio-tio månader.
Nio.
Hur går det med namnen?
Hon sa att du är kinkig.
-Sa hon så?
-Ja, i ett mejl.
Utbyter ni mejl med varann?
Vad mer utbyter ni?
Kroppsvätskor?
Vad snackar han om?
Vi mejlas bara.
Får du textejakulationer?
Så heter det när urinen blir vit.
Ny regel: du får inte...
...säga ett jävla ord.
Kaffet smakar kattsand.
-Det var ju utsökt.
-Ja, jag tog kaffet ni hade med er.
-Det är hans pappa.
-Jag köper väl nytt kaffe då.
Nej, hans pappa är kaffet.
Han är död och askan låg i kaffeburken.
Ut med honom.
Både skägget och hunden!
Jag fattar.
Det tog bara åtta minuter, eller hur?
Herregud, vad dum jag är!
-Var är pappas aska?
-Ta det lugnt.
Det var en olyckshändelse.
Där jag pekar, vid kaffebryggaren.
Där står burken.
Det här tar vi hand om.
Lugna ner dig lite.
-Gud...!
-Kan du slappna av?
Det är ingen fara.
Jag hjälper dig att ta upp det.
Jag beklagar att vi drack din far.
Det är lugnt.
-Är det säkert?
-Ja, det finns mycket kvar av honom.
Darryl gjorde bara tre koppar.
Det finns åtta koppar pappa kvar.
-Han smakade bra, i alla fall.
-Inte illa alls. Starkt.
Han hade fyllig smak.
Robust.
Han njöt verkligen av kaffe.
Och sen blev han avnjuten som kaffe.
-Livets kretslopp, liksom.
-"Lejonkungen."
Frågeförbudet är officiellt upphävt.
Fråga på.
Hur känns armen? Tror du
att Darryl har legat med din fru?
-Nej.
-Det tror jag.
Varför skulle han annars låna ut bilen
och en *** pengar?
För att han är min vän.
-Har du varit på San Diego Zoo?
-Jag har en fråga.
Hur kom du på de tre frågorna?
Jag tänkte på
hur Darryl gjorde din fru gravid-
-och att deras barn
kanske skulle se ut som ett zebraföl.
Och jag har ju aldrig sett en zebra,
så jag borde gå på San Diego Zoo...
Nej, jag har aldrig varit där.
Nästa fråga.
Hej, älskling.
Det är bara din evigt trogne make
som ringer från västra Texas.
Jag kom direkt till svararen.
Pratar du med Darryl?
Han berättade för mig
om er härliga helg i San Diego.
Det rimmade illa med din version,
så du kanske kan justera den.
Om du måste säga nåt, eller om jag får
en överraskning i förlossningssalen-
-så skulle jag uppskatta
om du raderade... Ring mig.
-Hade jag rätt eller fel?
-Om vad?
-Om Darryl och din fru.
-Hon sover. Jag lämnade ett meddelande.
Din opassande lediga ton
gör mig lite irriterad.
Jag uppskattar om du låter bli det.
-Jag har köpt fika.
-Tyvärr måste du köra.
Själv har jag tagit Vicodin
och får inte.
Om du så mycket som ser ut
att slumra till så går jag till angrepp.
Då stryper jag dig med scarfen.
Jag virar den runt halsen på dig
och drar.
-Lite väl drastiskt.
-Ta av solglasögonen.
-Jag vill ju visa upp dem!
-Det är kväll.
-Har du aldrig fått en plåtskada förr?
-Ta av dem.
Jolt-cola? Drick upp.
-Du är inte min chef.
-Drick, bara.
Om du vill vara så vänlig.
Duktig pojke.
Att jag somnade
var en engångsföreteelse.
-Jag är faktiskt vuxen.
-Kom du ihåg att gå på toaletten?
Vilka grejer, alltså...
Fönstret funkar inte.
Jag låste dem
för att få till en fin flumbastu.
Så att Sonny också fick bli stenad.
-Är jag stenad?
-Känner du dig stenad?
-Men hur slutade det?
-Ostrivaren låg under madrassen.
Sofistikerat,
men ändå med mycket hjärta.
-Hur kan du så mycket om den?
-Jag driver en fansajt om serien.
Jag startade den på ett nätkafé
där jag brukade tvätta fötterna.
-Vad heter sajten?
-It'sRainingTwoAndAHalfMen.com.
Vad sublimt...! Jag tar tillbaka
allt nedsättande jag har sagt om dig.
Det var snällt av dig, Peter.
Skickar du en Bugle?
Tackar.
Kan du ge en till djuret också?
Kör vi fortfarande på motorvägen?
-Lugn, jag har koll.
-Är det säkert?
Du har blivit nojig av gräset.
Ser du flaggan?
-Det ser ut som gränsen till Mexiko.
-Men för tusan...!
Jag tyckte att det stod Texaco.
-Men det är ingen fara på taket.
-Vad ska du göra?
Jag säger att vi har gjort ett misstag
och vill vända tillbaka.
Var tyst och sitt ordentligt.
Säg ingenting.
-Men om de frågar nånting?
-Låt mig sköta det.
-Ajdå, han tittar rakt på mig.
-Var tyst bara, Peter.
-Hejsan! Det hände en märklig grej...
-Är ni amerikanska medborgare?
-Ja, det är vi.
-Båda två?
-Får jag se era pass?
-Vi har inga.
Vi tänkte inte åka hit,
jag måste ha tagit fel avfart.
Men nu är vi här,
så vi kanske kan få vända tillbaka?
-Vill ni vända om?
-Ja, det var som sagt ett misstag.
-Vad är det med er vän?
-Låt bli, Peter...
Ni har glasartad blick.
Har ni festat?
-Nej, jag har starr.
-Har er vän också starr?
Svara honom.
Nej, han har inte starr.
Hunden, då? För hans ögon
är glasartade så in i helvete.
Slå av motorn och ge mig nycklarna.
Vänta här.
-Sabbade jag det?
-Inte alls.
Du är iskall.
Kan du räcka över Sonny?
Jag höll på att flippa ur.
Kan du ge mig pappas aska?
Vad gör du?
Vi tog fel avfart, har jag sagt.
Hur många gånger ni än frågar.
Du låter som Jason Bourne.
Vet inte vart du ska. Inget leg.
Jag vill tala med konsulatet.
Jag har mina rättigheter.
Visst. Ramon,
han vill tala med konsulatet.
Godkväll, sir.
Välkommen till amerikanska konsulatet.
Det där var oacceptabelt.
Vad skrattar ni åt?
Det här är allvar.
Ni smiter in i landet med era droger
och ligger med våra kvinnor.
Nåt sånt har jag aldrig hört talas om.
Det brukar vara motsatsen.
-Nu är jag trött på din arroganta stil.
-Jag ber om ursäkt.
Du försökte föra narkotika
över en nationsgräns...polarn.
Allvarliga saker.
Idioten tror att han åker in
på grund av en påse gräs...
-Rätt bra grejer, ändå.
-Fattas bara. Det är mot starr.
Okej, pappa...
Stanna!
Hjälp!
Rackarns...!
-In till kanten!
-Vad i helvete?!
-Kör in till kanten!
-No habla inglés!
Håll i dig, Sonny.
Ethan? Hollywood!
Fanken också.
Hur gick det, Peter?
-Hur många lagar bröt vi just?
-Nåt sextiotal?
Jag visste inte var jag var,
men så såg jag dig.
Men du var inte dig själv.
Du såg helt vansinnig ut!
Ja, jag är i stealthläge.
Du var värsta kommandosoldaten!
En comanche-krigare.
Sitt still. Är du redo?
Där har du din nya porträttbild.
Det är givet.
Vad ont det gör...!
Mejlar du den till mig?
Ta inte för många.
En våghalsig räddningsaktion.
Du kom tillbaka till mig.
Vad du är modig!
Jag lovade ju
att jag skulle få hem dig i ett stycke.
Jag tänker ge dig en kyss.
-Kom nu här, gullet.
-Sluta! Jag kör ju!
Du är ju sjuk!
Det är antingen upp eller ner med dig.
Jag står i skuld till dig. Jag hade
aldrig fått träffa mitt barn utan dig.
Jag gillar dig skarpt.
Samma här, Peter.
Ojdå...
Jag är verkligen ledsen.
Du vet ju
hur svartsjuk jag kan bli.
Jag sa ju att vi sprang ihop där nere.
Ja, och det har inget med dig att göra.
Det är min skit.
Lyssna på mig. Säg ingenting.
Jag skulle aldrig bedra dig.
Vi är en familj nu.
Det är allt som betyder nånting.
-Du har helt rätt.
-Ta dig hem, bara.
-Jag älskar dig.
-Jag älskar dig också.
Vakna, Ethan. Kolla.
Nåt sånt skulle jag inte hitta på.
-Jag trodde att den var konstgjord.
-Stämmer inte.
Mycket gammal, bildad under eoner.
Grand Canyon.
-Men jag har fotogeniskt minne, så...
-Jag lovar, Ethan.
Det är Grand Canyon,
inte Hoover-dammen.
Nej, Hoover-dammen
byggdes ju av kolonisatörerna.
-Också inkorrekt.
-Magnifik är den i alla fall.
-Du hade inte behövt stanna.
-Det är en perfekt plats.
-Vi borde nog sätta fart.
-Vad menar du? Vi har gott om tid.
-Slappna av.
-Vi håller oss till planen.
Det här ingick väl i planen?
Vad är det jag har missat?
Vad håller du på med?
Du sa ju att Grand Canyon
hade varit det perfekta stället.
Efter Mississippi sa du:
"Synd, han älskade tuttar och jazz."
-Vi har ju saker att göra...
-Jag vet att det är svårt att ta farväl.
Jag kände inte din pappa,
men han verkar ha varit toppen.
En cool kille.
Så jag har ett förslag.
Om du klarar av det...
...så förtjänar han en stor gest.
Kom, Sonny.
Kom här, gubben...
Pappa, du var som en far för mig.
Jag vet inte
hur jag ska klara mig utan dig.
Men jag vet
att du kommer att vaka över mig.
Jag ska göra dig stolt.
Det lovar jag.
Jag älskar dig.
Hälsa mamma.
Hejdå, pappa.
Du hade älskat honom.
Han var precis som jag.
Jag måste berätta en sak.
Nånting jag har dåligt samvete över.
Jag måste få lätta mitt hjärta.
Jag stack från rastplatsen i Louisiana.
Jag tänkte inte komma tillbaka.
Väldigt illa...
-Varför gjorde du det?
-För att jag är en skitstövel.
Men du kom tillbaka med munkar.
Det säger mer om dig
än att du stack, så...
Du är nåt extra. Tack.
Det var skönt.
Det finns en sak
som jag också har tänkt berätta.
Jag är inte 23 år på riktigt.
Jag vet. Det är lugnt.
Den andra saken är...
Jag har din plånbok,
och jag har haft den hela tiden.
Vad snackar du om?
Peter... Lyssna på mig nu.
-Varför då?
-Jag såg den på planet.
Jag ville inte vara ensam.
Jag var sårbar på grund av pappa.
Jag ville inte resa över hela landet
utan sällskap.
Allt är kvar. Pengarna, kreditkorten.
Allt som jag behövde.
Hela tiden...
-Är det lugnt?
-Gjort är gjort.
Vad kan man göra åt det?
Tack, Peter.
Ja, men då åker vi.
Tar du Sonny så kör jag.
Jag skulle kunna slå ihjäl dig!
Din jävla tjuv...!
Lugna ner dig!
Räkna till tio, det hjälper.
Det ringer!
Det är på gång, Peter.
Vattnet har gått.
-Hur då?
-Var är du?
-Grand Canyon. Jag är där om en minut.
-Sa du Grand Canyon?
Peter?
-Han är vid Grand Canyon, mamma.
-Herregud...
-Vem var det?
-Min fru har värkar.
-Vi skulle ju få kejsarsnitt.
-In med dig.
Du klev på mina dansskor.
Okej, okej! Vi åker.
Din dåre...!
Jag hinner inte.
Toppen, jag missar födseln.
-Jo, vi hinner.
-Det finns inget "vi".
-För det första: i framtiden...
-Jag först. Tyst.
Jag sa ju att jag såg rött.
Jag har ett problem.
Jag beklagar att du blev drabbad,
men jag varnade dig. Förlåt.
Visst. Men i framtiden,
när vi hänger med varann-
-så låt bli ansiktet om vi slåss.
Du vet ju att det är mitt levebröd.
-Det blöder fortfarande.
-Det finns nog plåster i handskfacket.
Tvätta av dig.
Kolla här...
Rackarns...!
Hur lyckades jag med det där?
Jag är verkligen ledsen, Peter.
Gud, vad pinsamt. Stanna bilen.
Nej, jag vill köra vidare.
Jag vill inte stanna.
-Stanna nu! Jag är i chock!
-Det gör ont!
Ingen panik! Ingen panik!
-Å nej...!
-Jo, där har du det.
-Förlåt mig!
-Strunt i det. Vi behöver en gasbinda.
-En vinda?
-Nej, en binda.
Vad fan sysslar du med?
Stå still!
-Du måste lägga om såret.
-Du måste till sjukhus!
Vi är redan på väg till sjukhus.
Ingen panik nu. Det är lugnt.
Vi gör en liten skådespelarövning
som vi gjorde förut.
Du är sergeant och jag är menig.
Du har lovat att ta hem mig
till min ungdomskärlek.
-Okej...
-Tagning.
Peter? Jag spydde på såret.
Jag vet. Det är okej.
Men nu måste vi köra.
In i baksätet, soldat.
Är du en liten flicka, eller?
-Suveränt. Nu rullar vi.
-Okej.
-Har du kommit på vad han ska heta?
-Det ger sig när jag ser honom.
-Vad sägs om Sonny?
-Han döps inte efter en runkande hund.
Strunta i honom, han älskar dig.
Fy, Sonny!
Beklagar det...
Jag klarade det...
Apan!
Vi är snart tillbaka, Sonny.
Jag har den.
-Blivande far med skottskada!
-Jag kan vägen.
Vänster här.
Rackarns...
Jag glömde att öppna fönstret åt Sonny.
-Dörren är ju av.
-Visst ja.
Tillsammans tänker vi på allt.
Vi tar och snyggar till dig lite.
Jag tar glasögonen...
-Det är nu det sker...
-Vi döljer blodet med västen här.
Har jag sagt
att du har skitfin permanent?
Tack, Peter.
Titta vem som har ändrat sig!
Sarah?
Den här vägen.
Göm handklovarna i fickan.
Här har du Rally-apan.
-Sarah?
-Peter?
Hörde du?
Darryl...!
-Vem fan är det?
-Du måste härifrån.
-Peter!
-Den här vägen!
Älskling! Du hann!
-Hur är det fatt?
-Lite blodförlust, bara.
Alla lugnar ner sig.
Vi måste hitta ett sjukhus.
-Vem är du?
-Ethan Tremblay. Din makes bäste vän.
-Trevligt att träffas.
-Detsamma.
Nu får vi ut den där bebisen
ur vaginan.
Titta på bebisarna...
Och titta på den där.
Titta vad du har gjort, din spjuver!
Vad söt...! Vilken vacker pojke.
-Det är faktiskt en flicka.
-Nej, du.
Enligt dr Greene
kan ultraljud vara opålitliga.
Lilla Rosie...
-"Rosie Highman." Lite märkligt, väl?
-Nej, det är jättefint.
-Sarah trodde att du skulle gilla det.
-När sa hon det?
Strax efter
att jag klippte navelsträngen.
Livslänken mellan mor och barn...
Den fick jag klippa av.
Allvarligt?
Jag sparade en bit i plånboken.
Bra mot ömma vrister och sånt.
Wow... Herregud.
Jag har drömt om det här, Ethan.
Det är ju inte klokt.
Jag hade en märklig dröm om i dag.
Där fanns en björn.
Den tuggade av navelsträngen.
Klockrent om man tänker på det.
Förstår du?
Glöm det, förresten.
Det måste vara ett gott tecken.
Jag ska väl lämna dig i fred med familjen
och träffa den där agenten.
Ja, det är ju fredag. Lycka till.
Här ska du få en sak.
Här finns mina kontaktuppgifter.
Om du vill ta en läsk
eller behöver en barnvakt.
Jag sparar den.
-Det var några riktigt galna dagar.
-Helknäppa.
Vi borde göra om det nån gång.
-Visst.
-Ring mig i morgon om saken.
-Om jag inte...
-Ring i morgon.
-Jag kanske mejlar. Ta inte illa upp.
-Nej, mejl är bra.
-Hejdå, Sonny.
-Får vi ta bilen?
Varsågoda.
-Det var ett nöje.
-Det var många saker.
Tack.
Du, Ethan.
-Välkommen till Hollywood.
-Ska jag komma tillbaka?
Nej, jag menade rent allmänt.
Staden välkomnar dig.
Se till att ringa i morgon.
Jag ringer.
-Hejsan?
-Hej. Jag är Stu, privatläraren.
-Är det du som är Jake?
-Nej, jag är hans far.
Jag är Stu, privatläraren.
-Har du rökt på?
-Inte alls, sir.
Du kanske känner lukten av min katt.
-Din katt?
-Han är utekatt.
-Han är ju rolig!
-Sansa dig. Det är serien som är rolig.
-Kom igen, nu. Du älskar honom.
-Jag överlevde honom.
Charlie?
Det här är Jakes privatlärare, Stu.
Jag är inte hög. Det är katten.
-Lugn, vi är inga snutar.
-Ni ser såna ut.
Som en klocka... Jag sa ju
att vi skulle ringa efter programmet.
Om hon säger hans namn
så får jag panik.
Pitabröd? Hummus?
Som sagt, nej tack.
-Har du mer gräs?
-Inte för nio dollar i timmen.
Eller jag vet inte vad du menar.
Synk: stoffinho17