Tip:
Highlight text to annotate it
X
1884 hade mer än 1/4 av jordens yta
erövrats av den brittiska armén.
Ingen ära var större för en ung man
än att slåss för drottning och land.
De som vägrade vapen drog skam
och vanära över vänner och släkt.
Symbolen för deras vanära
var feghetens vita fjäder.
- Passa vänster till Jack!
- Passa fanskapet, Tom!
- Tom!
- Till Jack!
Tom!
Vad heter han?!
Ser du flickorna, Jack?
Kom igen nu!
Var beredda!
- Kom igen, Vicar!
- Spela till Trench!
Fortsätt!
Jag behöver dig i laget! Sluta!
Jag behöver dig på plan, gosse.
Harry!
Bakom dig.
Jack!
Fortsätt, Jack!
Bra gjort, gamle gosse!
Bra gjort, Jack.
Finns det mer kvar i dig?
- Hur länge ska du ligga i badkaret?
- Så länge jag vill.
Var med, Vicar!
Idiot!
- Willoughby, du ser underbar ut.
- Miss Willoughby.
- Ett hårstrå ligger fel, Tom.
- När ska herrarna bli vuxna?
- Kallade han oss herrar?
- Jag tror det.
- Jag tolererar inte det.
- Inte jag heller.
- Jag tycker om när du gör så.
- Inte mitt hår! Inte håret!
Tro inte vi tar er mer på allvar
när ni befordras, miss Willoughby.
Mina damer...
Lugn, Vicar. De är bara kvinnor.
De bits inte.
- Gör det ont?
- Ja.
- Vad skrattar ni två turturduvor åt?
- Hans öga.
- Bli inte lurad. Han målade dit det.
- Jag ger dig ett om du vill vara med.
Gör det då.
Jag vill ha ett blått öga som Jacks.
- Vill du ha ett så hjälper jag dig.
- Vill du ha ett blått öga till, Jack?
Det är bra.
- Är du nervös?
- Sluta!
- Vad håller ni två på med?
- Ingenting.
Jag vill dansa.
Inte där uppe, Ethne. Kom ner nu.
Inte förrän du dansar med mig, Harry.
Kom ner, Ethne.
- Jack, säg åt henne att komma ner.
- När lyssnar hon på mig?
- Lugn, Harry. - Hör på mig...
- Tack, Jack.
- Jag gör inga piruetter.
- Dansa med mig.
- Visst är det hemskt?
- Var inte så trist, Harry.
- Kör till då...
- Var försiktiga. - Roligt, Ethne.
Ursäkta, mr Feversham. Er far frågar
efter er och miss Eustace.
Tack.
- Överste Sutch.
- Harry, min gosse. - Ma'am.
Jag hoppades få stjäla er
till sista dansen.
Det vore mig ett nöje, general.
Er son dansar inte med mig.
- Var var du?
- Jag tog lite frisk luft, sir.
Kära du...
- Hon är väldigt vacker, Harry.
- Ja, det är hon, sir.
Min far vore stolt om han var här.
En officer som gav livet för landet
är värd vida mer aktning än jag.
Jag önskar att jag hade mött honom.
- Är du beredd, min kära?
- Av hela mitt hjärta.
Mitt herrskap: Generalen!
Dr Johnson sa en gång:
"Varje man känner sig simpel
för att inte ha varit soldat."
Det är något som ingen här i kväll
behöver frukta.
Om ni varit i aktiv tjänst eller ej
så har ni visat er redo att ge livet.
Och för det hyllar jag er.
- Skål för Royal Cumbrians!
- Royal Cumbrians!
Som jag ser det
är bara ett offer mer ädelt-
- än att lova sitt liv för sitt land.
Och det är att älska-
- och gifta sig
med en man som gör det.
- Skål för Harry och Ethne.
- Harry och Ethne!
Bilda fyrkant!
Efter denna offentliga förlovning
gifter vi oss i tysthet.
Aldrig i livet. Jag vill ha allt.
Kyrkan nära mitt hem,
ett nytt brandtal av din far...
Min far?
"När jag var i min sons ålder
var jag chef för ett helt regemente."
Han låter inte alls så.
Och du är snart regementschef.
- Jack och Isabelle gifter sig sen.
- Nej, Jack är för mycket soldat.
- Du med.
- Inte som han.
Jo, det är du. Mer än han, mer
än någon av dem. Du är min man.
God natt, damer
god natt, damer...
Ge er iväg!
Uppför er inte som barn!
God natt, herrar
god natt, herrar
God natt, Ethne
god natt, Harry
God natt, Ethne
vi får följa honom hem
Kom igen, Harry!
Kom, Jack!
- Anfall!
- Kom igen, mr Castleton, kör in den!
Mr Castleton är död!
Fiendespjut genom halsen!
Dra ut den fort!
Rör på påkarna!
Mina herrar: Översten!
Mina herrar, jag har nyheter.
En armé muhammedanska fanatiker-
- under ledning av sin
självutnämnde Messias, mahdin-
- anföll ett engelskt fort i Sudan.
Våra styrkor utkämpade en heroisk-
- men till *** hopplös reträttstrid.
De massakrerades till siste man.
Som en följd av dessa fientligheter-
- kommer flera regementen,
däribland Royal Cumbrians-
- att skickas till Sudan
inom en vecka.
Jag gratulerar er alla.
Regeringen har äntligen beslutat
att skicka ut sina soldater i krig.
Äntligen!
Mina herrar.
Gud har skänkt den brittiska rasen-
- ett världsomspännande imperium-
- på det att de må verkställa
hans höga syften i världen.
De segrar ni vinner över hedningarna-
- är segrar
för människans ädlare själ.
- Gud bevare drottningen.
- Gud bevare drottningen!
Så här påverkar nerver vuxna karlar.
Om vi nu ska ut i krig önskar jag
att vi kunde komma igång snart.
Tänker du någonsin på hur det blir
när vi kommer dit?
Hela tiden. Gör inte du?
Jag undrar ibland vad en gudsförgäten
öken mitt ute i ödemarken-
- har med hennes majestät
drottningen att göra.
Vad står på? Vad har hänt?
Är du inte rädd att inte komma hem?
Har du drömt en mardröm om mig?
Fick jag huvudet avhugget
av en av de där mahdi-vildarna?
- Ja, Jack.
- Givetvis är jag rädd.
Vad...
- Vad får dig att åka?
- Jag åker nog för att ni åker.
Du, Trench, Castleton,
till och med Willoughby.
Men framförallt du.
Ingen annan
anförtror jag hellre mitt liv.
- Vad är det här?
- Mina papper.
Tjänstledighet
söker man på annat vis.
Normalt hade jag inte beviljat
det nu, men då ni är nyförlovad...
Det är inte tjänstledig jag vill bli.
Jag vill ta avsked från min tjänst.
Om jag var ni hade jag tänkt
noga på vad jag sagt, löjtnant.
Jag har bestämt mig.
Vi tar det när ni talat med er far.
Det är inte hans beslut, överste.
Jag godtar det inte. En av mina män
får inte svika sitt regemente-
- samma vecka som vi går ut i krig!
Vad mig anbelangar
så har ni aldrig varit här.
Ni kan tacka er far för det.
Överste...
Jag vill ta avsked från min tjänst.
Lämna regementet omedelbart.
Miss Willoughby!
Jag tyckte mig känna doften
av nyutsprungna rosor i luften.
Harry har tagit avsked.
Från sin tjänst!
- Gav Hamilton honom inte ledigt?
- Hamilton gjorde ingenting.
- Det fanns ingen ursäkt.
- Du talar om Harry.
Han är nyförlovad
och tvivlar så klart.
Vi skickas ut i krig och dagen efter
tar han avsked. Det är ingen tvekan.
- Vad menar du?
- Det är uppenbart.
Det betyder att han är en ynkrygg.
- Säg det rakt ut till honom.
- Han försvann innan jag fick chansen.
- Säg det då till mig.
- Lugn, Jack.
Harry är en skam.
Han vanhedrade regementet.
- Han är regementets bäste soldat!
- Uppenbarligen inte när det gäller.
Släpp!
Jag ska säga det.
Men inte direkt till honom.
Han förtjänar att bemötas med
samma förakt som han har visat oss.
Talade han med dig om det?
Talade han med någon?
Han lämnar oss med blottad rygg
och vågar inte ens säga det till oss.
Han var min vän också, Jack.
Han kommer.
Det här måste bemötas.
Tar du, Harry Feversham,
denna kvinna till din hustru?
Ja. Ni kan kyssa bruden.
Lugn nu.
Låt mig njuta av mitt bröllop.
Det är ditt fel att vi inte kan
gifta oss förrän om ett halvår.
- Vi kan gifta oss när vi vill.
- Jag har hört det förut.
Jag har lämnat armén.
Nej, Ethne, jag har lämnat armén.
Varför?
Det sas att de kanske
skulle sända oss utomlands.
I ett år eller två.
Jag ville inte vänta så länge
med att gifta mig.
Jag hade väntat.
Eller följt med dig.
Min mor gjorde det för min far.
Jo, men det önskade jag inte för oss.
Du är det enda
som betyder något för mig nu.
Vart skulle de skicka er?
De var inte säkra.
Mr Feversham.
Är det här dina vänner som skojar?
Vad är det, Harry?
Feghetens fjädrar.
I går upplystes vi om-
- att vårt regemente skulle
till Sudan.
Att vi skulle skickas ut i krig.
Ni vet inte vart de skickar er,
sa du. Du gjorde det för min skull.
Ingen sund människa kan kalla dig
ynkrygg. Särskilt inte dina vänner.
Om det är ett missförstånd måste du
fara till regementet och reda ut det.
- Jag kan inte.
- Då gör jag det.
Jag ska säga till Trench,
Willoughby och Castleton-
- att du gjorde det för min skull.
Det har inget
med dig att göra, Ethne!
Varför, då?
Jag ville aldrig in i armén!
Jag gjorde det för fars skull.
Jag tänkte tjänstgöra i ett par år
och sen kunde jag...
Vänta tills vi var gifta
med att säga sanningen?
- Jag tänkte aldrig ljuga för dig.
- Nej, men du lät mig lura mig själv.
Tror du folk låter oss glömma det?
Jag bryr mig inte om vad folk tycker.
Jag bryr mig bara om oss.
Det handlar inte om oss, Harry.
Det handlar inte bara om oss.
Jack hade gett sitt liv för dig.
- Tror du inte att jag vet det?
- Åk tillbaka. Det är inte för sent.
Säg att du inte hade tagit avsked
om det inte hade varit för mig.
Jag hade tagit avsked.
Och jag hade inte gått ut i krig
för något eller någon.
Då är du en ynkrygg.
"Undvik
att dricka deras vatten och sprit"-
- "undvik deras barer och bordeller.
Kom ihåg att ni är kristen soldat."
Varför gav de det till mig?
Det måste vara till dig, Vicar.
Far!
Efter er.
Får jag tala med er?
Jag känner dig inte.
Jag måste få tala med er.
Britterna har tagit mahdins stad!
Brittiska förluster i Sudan!
DÖDA och SÅRADE
Det brittiska fälttåget i Sudan
Är något på tok, Jack?
Jag vet inte med er, men jag ska
dricka innan Mustafa gör det.
Det är antagligen förgiftat.
Mustafa, efter dig, min vän.
Krypskytt! Ta skydd!
Ducka!
- Ner!
- Var är han?
Ner! Ligg ner!
- Var fasen är han?
- På taket!
Kom!
Nu!
Fortsätt!
Släpp geväret.
Släpp geväret!
Släpp geväret!
Säg åt honom att släppa geväret!
Släpp geväret!
För guds skull, släpp geväret!
Gör det inte.
Skjut inte!
Släpp geväret.
Säg åt honom att släppa geväret!
- Gör det inte!
- Gjort är gjort, Harry.
- Nej, överste.
När något sådant här händer...
...så är man förlorad.
Man vet inte längre vem man är
och vad man är förmögen att göra.
Om jag inte gör något...
...kommer folk alltid
att minnas mig så här.
En fjäder.
Och så kommer jag alltid
att se mig själv: Som ynkrygg.
Jag vet bara att jag inte kan
leva med mig själv så här.
Vem gav dig den fjärde fjädern?
Jack Durrance?
Nej, sir. Det gjorde Ethne.
Käraste Ethne. Förlåt mig
för all skam jag har orsakat dig.
Jag kan blott föreställa mig
skymfen du måst utstå.
Jag hoppas att jag genom att lämna
London lyfter min skugga från dig.
Jag äger ingen rätt
till din tillit eller kärlek-
- men jag tänkte aldrig lura dig.
Jag vet inte om jag någonsin
får en chans att gottgöra det-
- men jag måste tro att jag får det.
Och jag måste tro att jag den
här gången trotsar min fruktan-
- och visar mig själv och andra
att jag inte är en ynkrygg.
- Vad betalade han dig?
- Gustave, jag...
Ta det här. Gå nu.
Kom inte tillbaka.
- Vad vill du?
- Föras till britternas läger i Korti.
- Över öknen?
- Ja.
Varför?
Kan du föra mig dit eller inte?
För ditt besvär.
- Talar du arabiska?
- Jag kan lära mig.
Jo, men kan du lära dig se ut som
en arab, om mahdins män hittar dig?
Jag för en karavan med horor
till Korti nästa vecka. Kom hit då.
Jag har beslutat
att ge dig ett par veckors ledigt.
I alla rapporter jag får lovordas du.
Du och andra officerare ska i London
övertyga politiker och allmänhet om-
- att vi snarast måste lämna Korti
för att undsätta general Gordon.
Jag stannar hellre hos regementet.
- Varför?
- Jag vill inte svika de andra.
Anhållan avvisas.
- Varför just jag, överste?
- För att du är hjälte, Jack.
Med all respekt...
Vi har inte krigat länge nog
för att ha hjältar.
Tyst! - Få tyst på dem, Saadi!
Vad betalar jag dig för?
De är prinsessor.
Infödingarna har också kungligheter.
Men britterna ger mig tre dirham
i timmen för dem. Väl värt resan.
- Är det här mahdins mark?
- Överallt är det mahdins mark.
Vad är det?
Tycker hon inte om mitt sätt?
Slyna!
Jag sa åt dig att inte se på mig!
Sluta med det där!
Sluta!
Det lär dig att uppföra dig!
Det lär dig att uppföra dig!
Tror du att hon tackar dig
för det du gjorde i dag?
- Det väntar jag mig inte av henne.
- Klart du gör. Du räddade hennes liv.
Kom.
De är som barn. De begriper inte
vad tacksamhet och lojalitet är.
Det är något ni britter inte fattar.
Ni kommer hit och försöker civilisera
dem med era kristna värderingar.
Nu tackar hon dig.
Var inte så stolt, min vän.
Låt honom vara!
Mahdin har anhängare i hela Sudan.
Rebellstammarna samlar styrkorna...
...under mahdin för att bekämpa oss.
Vi behöver inga fler förstärkningar.
Regeringen måste ge oss marschorder.
Då jagar vi fienden på flykt
och bevarar vårt imperiums värdighet.
- Har du hört av Harry?
- Nej.
- Har du?
- Nej.
Ethne, du kan inte förebrå dig.
Man får sona ett dumt misstag
livet ut.
- Jag kan inte förlåta mig själv.
- Du hade dina skäl.
Vilka skäl? Stolthet?
För att jag var rädd för
vad folk skulle säga?
Vad hade det gjort?
Jag älskade honom.
- Ethne, du måste...
- Han kom till mig, Jack.
- Han kom och jag avvisade honom.
- Det ordnar sig.
Det kommer inte
att vara så här så länge du lever.
Jag skriver till dig när jag har åkt.
Kom igen, domaren!
Gapa. Han har inga tänder.
Få väck honom.
Skicka hit dem, skicka hit dem!
Nej, han är för liten.
Jag vill se den här mannens tänder.
Han ser stark ut. Han blir bärare.
Hur många är det kvar?
Vi behöver tre till.
Vad händer?
Han kommer från en slavstam.
De andra vill inte jobba med honom.
Vi behöver all hjälp vi kan få.
Bärare!
Skicka iväg honom.
Skicka iväg honom nu! Nästa!
Käraste Jack, jag blev så lättad
när jag fick ditt senaste brev.
Hela landet firar kriget mot mahdin,
men jag känner bara fruktan.
Jag tänker bara på vår härliga
tid ihop - du, Harry och jag.
Far brukade säga
att Gud tar det käraste vi har-
- så vi ser allt vi tar för givet.
Jag önskar att jag kunde
skruva tillbaka klockan.
Så annorlunda jag hade gjort allt
om jag fick en chans till.
Var rädd om dig, Jack.
Jag struntar i om du kommer hem
med ära, bara du kommer oskadd.
Din vän för alltid. Ethne.
Omtänksamt av general Wolseley
att ge oss parasoller, va, Vicar?
Jag bränner mig i solen.
Han som sitter för sig själv.
Har ni sett honom förut?
Vem är du?
Vi håller dig under uppsikt.
Bara så att du vet.
Abou Fatma.
Jag heter Abou Fatma.
Bedu.
- Jag var spejare åt general Hicks.
- Arabiska!
Jag vet att du är engelsman.
Många i det här lägret tjänar mahdin.
När de hör att det finns
en brittisk spion bland dem-
- som iakttar dem, så dödar de
honom. Det dröjer inte länge, Bedu.
Varför skulle du varna mig?
- För pengar.
- Jag kan inte betala dig.
Vad symboliserar fjädern?
Första gången
jag dödade en människa.
Fem människor.
Tio människor. Den här...
...kommer jag snart att bära.
Jag är en duktig soldat.
Jag kommer att skydda dig.
Vem gjorde det här?
Vem gjorde det?!
Vem gjorde det?!
Vem gjorde det?!
Varför gömmer sig en brittisk spion
för de sina?
Jag är ingen spion.
Är det samma brev du läser om och
om igen eller får du nya varje dag?
Han skriver dem till sig själv.
Läs en rad för oss.
Var inte blyg. Du är bland vänner.
Seså, Jack, du kan lita på oss.
"Jag är så glad att jag kom för att
höra dig tala den dagen i London."
- Fortsätt!
- Du måste utveckla det där.
"Det fick mig att inse hur mycket
din vänskap betyder för mig."
"Kom tillbaka välbehållen
och det snart"...
..."min käraste Jack."
Min käraste Jack, minsann.
Vem är den lyckliga?
Ethne. Jag ska fria till henne.
- Gratulerar, Jack.
- Fantastiskt, Jack.
- Hon har inte sagt ja.
- Det gör hon.
- "Jag insåg hur jag älskar dig."
- "Hur mycket din vänskap betyder."
Samma sak. Skål, Jack.
Gratulerar, Jack.
- De ser ut som mahdins män.
- Jag måste få veta vart han ska.
Desertörer, sir.
Eld upphör, korpral!
Harry...
Jag är rädd att de har slagit läger.
- Varför måste du följa efter dem?
- Spionerna berättar om våra trupper.
Inte spionerna.
Dina vänner.
För att hjälpa dem. Om jag kan.
Är du desertör?
Något åt det hållet.
Jag skickades ut i krig och flydde.
- Varför?
- Varför?
Jag bara...
Det finns många skäl till varför.
Främst var jag rädd.
Jag hittade dig halvdöd
när du var på väg genom öknen ensam.
Och du säger att du är rädd?
Det är en annan slags rädsla.
Varför skyddar du mig?
Gud ställde mig i din väg.
Jag har inget val.
Gud?
En engelsman... och tillika kristen?
Du måste ha gjort något hemskt
för att förarga honom.
Du skrattar som en engelsman.
Hur skrattar en engelsman då?
Abou! De ger sig av!
De kommer undan.
Vi får inte tappa bort dem.
Då så...
Jag sitter här och väntar på dig.
Ta god tid på dig.
Det är fortet Abou Clea. De brittiska
förstärkningarna är förlagda där.
Varför rider spionerna
till ett brittiskt fort?
Fortet har tagits över
av mahdins armé.
Men våra trupper är ju på väg hit.
Abou!
Varna mina vänner.
Varna mina vänner.
Sätt på den!
Gör halt!
- Mr Trench!
- William!
Bort från dem! Låt dem vara!
- Överste?
- Rör dem inte, era jävla djur!
Egyptierna har tillfångatagit
en fiendespejare.
- Var hittade ni honom?
- Jag kom själv.
Mahdins män har tagit
ert fort i Abou Clea.
- Det var han som stal kamelerna.
- De kommer att anfalla er här!
Säg att en brittisk garnison aldrig
hade gett sig för mahdins vildar.
- Vet han straffet för att vara spion?
- Jag är inte spion.
De la liken här för att hålla er här.
Jag begraver honom levande
om han yttrar ett engelskt ord till!
Fråga vem som skickade hit honom
och varför.
- En brittisk officer skickade honom.
- En general då, va? Vad hette han?
Jag ska visa en brittisk officer.
Det här är en brittisk officer!
Det här är en brittisk officers blod.
Slicka upp det! Varenda jäkla droppe!
- Gör inget överilat!
- För bort honom.
Hör varför fienden skickade honom.
Muslimerna begraver alltid sina döda.
Även döda fiender.
Liken lämnades här i ett syfte.
Kom!
- Säg det till Hamilton.
- Det tycker jag också, Tom.
Varför?
- För säkerhets skull, Tom.
- Han försökte lura oss.
Jag har fattat mitt beslut.
Jag ödslar inte överstens tid-
- genom att låta en halvnaken vilde
berätta rövarhistorier för honom.
- Vad är det, Jack?
- Något är i görningen.
Vår Gud-
- som härskar över hela jorden-
- som är vår frälsnings herre,
hör min bön.
Du är större än människan.
Allt är som du önskar det.
Allt är som du vill ha det.
Om det vi gör är rätt
giv oss då styrka att tjäna dig.
Ty det jag fruktar mest är över mig.
Och allt jag var rädd för
möter jag nu.
- Bilda linje.
- Första kompaniet, gruppvis.
Första grupp, bajonett på!
Klara! Lägg an!
- Eld.
- Eld!
Etthundra meter. Lägg an!
- De är obeväpnade, överste.
- Eld!
Vad i herrans namn gör de?
Lägg an!
Eld!
50 meter! Lägg an!
- Eld.
- Eld!
- Tack, mr Willoughby.
- Tack, sergeant.
Stå upp!
Skyldra gevär!
Vänster om!
Vänster, höger, vänster!
- Bilda fyrkant!
- Bilda fyrkant!
Bilda fyrkant! Ställ upp kamelerna!
Gruppvis uppställning!
Lugna, pojkar, lugna.
Håll er lugna.
Lugnt och fint.
- Klara för kavalleri.
- Bataljon klar för kavalleri.
Klar för kavalleri!
1. kompaniet, klart för eldgivning.
Tvåskotts-salva!
Klart till höger, mr Castleton.
Välj ert mål.
Eld!
Eld!
Håll linjen!
Eld!
Andra kompaniet, klara.
Vi blir anfallna bakifrån.
Klart till höger, Castleton.
- Officerarna fram.
- Var klara!
Lägg an!
- Castleton?
- Eld!
Eld!
- Håll målet i siktet!
- Håll linjen!
Det brittiska kavalleriet, överste!
De retirerar!
De flyr!
Eld upphör, eld upphör!
- Gratulerar, överste.
- Slaget är inte över än.
- Vi visade dem, pojkar!
- Skicka ut skärmytslare.
Kom, Vicar. Vicar, kom!
*** fyrkanten!
Fräls mig ifrån blodskuld, Gud.
Det är inte britter, utan mahdiner!
Tillbaka!
- Skjut salva, mr Willoughby!
- Det är våra skärmytslare.
Håll fyrkanten till varje pris.
Tillbaka till fyrkanten!
Tillbaka till fyrkanten!
Tillbaka till fyrkanten! Spring!
Vicar!
Salveld, mr Willoughby! Nu!
- Willoughby, ni fick en direkt order!
- Castleton!
- Vicar!
- Tillbaka till kompaniet!
Spring!
Lägg an!
Eld!
Skjut inte!
Kom nu!
Vicar!
*** fyrkanten! Mr Willoughby!
Jack!
Vilka är era order, sir?
Blås signal till reträtt!
"Käre Jack."
"Tack för att du varnade mig om
att posten kunde vara försenad"...
Jag är en dåre.
Jag var en dåre som trodde
att jag någonsin kunde återvända hem.
Det kan jag inte.
- Din vän behöver hjälp.
- Min vän kan ta vara på sig.
Jag kan inte se.
Jag kan inte se.
Jag kan inte se!
Jag kan inte... Nej, sluta!
Vem är du? Jag har brev...
Vem är du?
Jag kan inte se. Jag kan inte se...
Jag kan inte se!
- God dag, Jack.
- Ethne...
Hur är det med dig?
Jag ville fråga generalen om råd.
- Fråga mig om råd?
- Jack Durrance har friat till mig.
Du behöver inte mitt råd.
Jack Durrance är en bra karl.
Jag har inte svarat honom än.
Jag undrar om ni har hört av Harry.
Jag har inte hört något. Och...
Jag tror inte
att jag hör av honom igen.
Vi borde ha lyssnat.
- Jag saknar honom.
- Min son älskade Jack som en bror.
Jag vet att han hade velat
att ni blir lyckliga.
- Om ett par veckor rider han själv.
- Är din botgöring *** då?
Jack...
- Inte illa.
- Du skulle ha sett mig på en kamel.
Lavendel... och lök.
Söndagslunch.
Ta in hästen i stallet
och kom och ät.
- Tack, Robert, jag klarar det.
- Det är jag, Jack.
Tom.
Äntligen kapten, miss Willoughby.
- Alla dekorationer...
- Du måste ha ett par själv.
- Hur visste du att jag var här i dag?
- Jag...
Jag träffade Harry, Jack.
Var?
I Sudan.
Jag följde vår reträtt.
Vi hade svårt.
Fienden ansatte oss hela vägen.
Öknen tog parti för dem. Vi fick
*** på vatten, sjukvårdsmateriel.
Vi fick lämna våra eftersläntrare.
Våra spejare vände sig mot oss.
Vi förlorade fler män
under reträtten än under slaget.
Försvinn!
Annars låter jag piska dig, svarting!
Som du lät piska min vän?
Harry...?
Jag skickade en man för att varna er.
Och ni lät tortera honom
för hans möda.
Jag...
- Vad hade det kostat att lyssna?
- Jag visste inte det var du.
- Du borde ha försäkrat dig.
- Jag visste inte att det var du.
Vad i herrans namn gör du här?
Och sen då?
Han bad mig om pengar och gick.
- För att komma tillbaka?
- Nej. Det gick ett...
Det gick ett rykte om
att några av de våra hade fängslats.
Harry trodde Trench var en av dem.
- Gav han sig iväg efter honom?
- Jag försökte stoppa honom, Jack.
Jag sa det var rykten, att chansen
att överleva var lika med noll.
Han ville inte lyssna.
- Ska Ethne få höra att Harry är död?
- Jag vet inte om han är död, Jack.
- Kom du för att ge henne hopp?
- Vad hade du gjort i mitt ställe?
Hållit det för mig själv, Tom.
Tills jag var säker.
Och mahdin sa
till de brittiska fångarna:
"Gud straffade er för ert högmod"-
- "för han är mäktigare
än alla era arméer."
Han sände dem till
det stora fängelset i Omdurman-
- för att invänta sin död.
- Vad sa han?
- Din vän är död.
Jag såg Trench tas levande.
Fångarna fördes till Omdurman förra
månaden. Din armé övergav dem.
Skammen är inte längre din.
Du ansvarar för dig själv och Gud.
- Inte för dem.
- Jag ansvarar för min vän.
- Jag ska hitta honom.
- Du har inte lärt något.
- Du har gjort nog.
- Det är aldrig nog.
Får mahdins män veta att jag är britt
för de mig till fängelset.
- Då hittar jag min vän.
- De hänger dig.
- Du måste hjälpa mig in i fängelset.
- Jag tar inte ansvaret för din död!
Hur skulle du kunna ansvara
för min död?
Jag dör om det är Guds vilja.
Inte sant?
Ni engelsmän vandrar
alltför stolta på jorden.
Du är en dåre...
...min vän.
Trench!
Trench!
Lbrahim! Förlora inte vår plats!
Kom, min gosse, vi får inte falla.
Vi får inte falla!
Är det bra?
Trench...
Harry?
Om du inte kom med armén,
vem skickade dig?
Du.
Hela den långa vägen för en fjäder?
Jag har lite pengar.
- Hur mycket?
- 100.
100?
Bara mat får tas med.
Alla paket öppnas.
Vilka är de där kvinnorna?
Släktingar till männen här inne.
De kommer med matrester.
Få se om vi kan
skaffa dig något att äta.
- Vad gör vi för pengarna?
- Vi kan aldrig muta Idris.
Hela hans familj utplånades
av vårt artilleri.
Hasan, å andra sidan, är
oändligt mutbar. För 100 dirham-
- hjälper han oss rymma-
- eller sticker kniven i vår rygg och
tar pengarna. Jag talar med honom.
Det första jag ska göra hemma är
att boka bord på Wilton's.
Ett privatrum. För att slippa folk!
Två glas porter, vaktmästarn!
Nu dröjer det inte länge, Harry.
Inte länge alls.
Trench? Snälla du, försök resa dig.
Kom igen, Trench.
Ni rymmer i dag.
Bär de döda till gropen.
Han är döende. Om du inte vill gå,
ruttna med honom.
Du då?
Ge mig mat, herre.
Ge mig mat.
Ge mig mat.
Ge mig mat!
- Jag har lite pengar.
- Pengar hjälper mig inte.
Jag kan inte muta vakterna längre.
Jag har inget kvar att förlora.
Inget kvar att leva för.
Ändå är jag fortfarande rädd.
Rädslan finns alltid kvar.
Be för mig, Abou.
Ta så lång tid du behöver.
Jag vandrar inte så stolt nu.
Ta lite mat.
Du ser kryare ut. Du känner det
måhända inte, men du ser så ut.
Ser jag lika hemsk ut som du
när jag är kry?
Jag ska få dig att klara det, Trench.
Jag vill inte klara det, Harry.
Jag tror inte att jag orkar längre.
Vi fick besök i dag.
Han gav oss en present.
Giftet verkar på några timmar.
Du känner ingen smärta.
Det blir omväxling.
- Försiktigt.
- Förlåt att jag glufsade i mig.
Ska vi ge dem
en sista helvetisk natt?
Det skålar jag för!
Se till att de är döda
och kasta ner dem i gropen.
- De brittiska fångarna är döda.
- Båda två?
Ja.
Samma dag?
Samma dag?
Idiot!
- Trench...
- Jag har ingen känsel i benen.
Giftet har förlamat din kropp.
Det släpper snart.
- Jag trodde att det skulle döda mig.
- Bara tillfälligt.
- Du menar att du visste det?
- Jag måste vara säker, Trench.
Sista gången du bjuder på dricka.
- Hur många patroner?
- En.
Då måste det betyda något.
- Nej!
- Jag kan inte bära honom.
Du kan.
Rädda min vän.
Rädda min vän.
- Ta hand om din vän.
- Vad ska du göra nu?
Det Gud har bestämt för mig.
Ser jag så hemsk ut?
Alla sa att du hade förändrats så.
Jag trodde dem inte.
- Kan jag få tillbaka den?
- Det var inte därför jag kom.
Jag vill ändå ha tillbaka den.
Jag beklagar nästan att ge bort den.
Den har gett mig mycket tur
under de senaste månaderna.
- Har du hört vår nyhet?
- Ja.
- Hur är det med Jack?
- Jag tror att han är lycklig.
Bra.
Han förtjänar att vara det.
Du också.
Det går över.
Du träffar någon snart.
Då kan du och hon och Jack och jag
sitta över teet och prata artigt-
- som om inget hade hänt mellan oss.
Så blir det inte, Ethne.
Det måste bli så.
Det måste det, för jag älskar dig.
Harry...
Jag älskar dig och jag kan inte...
Förlåt.
- Var det Ethnes vagn som kom?
- Hon skjutsar mig till stationen.
- Varför kom hon inte upp?
- Så vi fick vara ifred en stund.
Behöver vi vara ifred, Harry?
- Jag kom för att tacka dig, Jack.
- För vad?
För att du stöttade mig.
- Jag var inte med om fjädrarna.
- Willoughby sa att du var det.
Du är inte skyldig mig något, Harry.
Bröllopet står först om en må***.
Ethne får bestämma själv.
Hon har bestämt sig.
Du borde lita på hennes omdöme.
Skål för Castleton och alla andra
som vi lämnade kvar.
Minns du vår första
kavallerichock inför publik?
Ja, Jack. Du sopade golvet med mig.
Mina hästar hamnade hos orkestern.
Ja, det gjorde jag.
Och ja, det gjorde de.
- Ethne var där. Och tittade på.
- Ja, det minns jag.
Det borde du göra.
Du var den ende hon dansade med.
Jag har aldrig varit så svartsjuk.
Jag ville visa henne
att jag var den bättre soldaten.
- Du har alltid varit den bättre.
- Jo, men...
Hon var den första person
som jag letade efter i folkmassan-
- och hon stirrade på dig.
Alla andra applåderade mig.
Och hon stirrade på dig.
Inget har förändrats.
Hon är vacker. Visst är hon?
Jo, det är hon.
Ni är måhända borta,
men ni är inte glömda.
De som har rest långt-
- för att slåss
i främmande land vet-
- att soldatens största tröst är...
...att ha sina vänner nära.
Välkommen hem, Harry.
Tack, sir.
I stridens hetta-
- upphör det att vara
en idé som vi slåss för-
- eller en flagga.
Vi slåss i stället för mannen-
- till vänster om oss.
Och vi slåss för mannen
till höger om oss.
Och när arméer har skingrats-
- och när imperier har fallit...
...är det enda som finns kvar...
...minnena...
...av de dyrbara ögonblick...
...då vi stod sida vid sida.
- Förlåt mig. Jag kränkte dig grovt.
- Det finns inget att förlåta.
Jo, jag borde ha stöttat dig, Harry.
Jag borde ha förstått.
- Jag var så säker på allt förut.
- Det var vi båda, Ethne.
Och nu?
Och nu?
Ja, du...
Nu har jag inget val, Ethne.
Gud ställde dig i min väg.
Text: Thomas Jansson
SDI Media
Ansvarig utgivare: Mats Davidsson