Tip:
Highlight text to annotate it
X
Översättning: eXz
www.divxsweden.net
Nyaste unde<
Det finns de fiskar som
aldrig kan bli fångade.
Det är inte det att de är snabbare
eller starkare än andra fiskar.
De har bara fått
något extra.
En sådan fisk var odjuret.
När jag föddes, var han
redan en legend.
Han smet undan drag som kostade 700
kronor mer än någon fisk i hela Alabama.
Vissa säger att den fisken
var spöket av en tjuv-
-som drunknade i den floden
för 60 år sedan.
Andra påstår att han var en
dinosaurie från "Kritaperioden".
Jag ödslade ingen tid med sådana
spekulationer eller vidskepelser.
Allt jag visste var att jag hade
försökt att fånga den fisken-
-sedan jag var en pojke,
inte större än dig.
På den dagen du föddes...
Det var dagen då jag
äntligen fångade honom.
Jag hade försökt med allt...
Mask, drag, jordnötssmör,
jordnötssmör och ost.
På den dagen hade
jag en uppenbarelse...
Om den fisken var spöket av Henry Walls,
skulle inte det vanliga agnet fungera.
Jag var tvungen att använda något
som han verkligen önskade.
-Ditt finger?
-Guld.
Jag knöt fast min ring i den
starkaste lina som tillverkats.
Stark nog att hålla uppe en
bro, bara för ett par minuter.
Sedan kastade jag
den uppströms.
Odjuret hoppade upp och bet tag
i den innan den ens slog i vattnet.
Lika fort slet han
av linan.
Ni kan se min belägenhet.
Min bröllopsring, symbolen för
min trofasthet till min fru-
-som snart skulle bli mor till mitt barn...
-Få honom att sluta.
...var nu förlorad i en mage på
en fisk som inte kunde fångas.
Vad gjorde du?
Jag följde efter den fisken
uppströms och nedströms.
Fisken, odjuret...
Hela tiden hade vi kallad den för honom,
när den egentligen var en hon.
Den skulle lägga ägg
vilken dag som helst.
Jag satt i ett
jobbigt läge.
Jag kunde ha rensat den fisken och
tagit tillbaka min bröllopsring-
-men om jag gjorde det, skulle jag dödat
den smartaste havskatten i Ashton.
Ville jag beröva min
son chansen-
-att fånga en fisk
som denna?
Denna fisken och jag...
-Vi hade samma öde.
-"Vi var en del av samma ekvation."
Nu kanske ni frågar
er själva...
Älskling, älskling, det
är fortfarande din kväll.
...varför reagerade den så snabbt på guld
när ingenting annat attraherade den?
Det var en läxa som jag
lärde mig den dagen...
...dagen då min son föddes.
Ibland är den enda vägen att fånga
en kvinna som inte kan bli fångad...
...är att erbjuda henne
en bröllopsring.
Vad, är en far inte tillåten
att prata om sin son?
Jag är en fotnot i
den historien, far...
...sammanhanget för ditt otroliga
äventyr, som aldrig skedde, förresten.
Du sålde billiga småsaker
i Wichita när jag föddes.
Kom igen, Will. Alla
älskar den historien!
Det gör de inte. Jag älskar inte den.
Inte längre. Inte efter 1000 gånger!
Jag känner till varje poäng, far.
Jag kan dem lika mycket som du!
För en natt, en natt
i ditt liv-
-kretsar inte universum
runt Edward Bloom.
-Hur kan du inte förstå det?
-Förlåt om jag skämmer ut dig.
Du skämmer ut dig själv, far.
Du ser det bara inte.
Efter den natten, talade jag inte
med min far igen på tre år.
William Bloom, United Press
lnternational. Om jag bara kunde...
Vi kommunicerade indirekt,
förmodar jag.
I hennes brev och julkort,
skrev min mor för dem båda.
När jag ringde, sade hon att far var
ute och körde eller simmade i poolen.
Vi pratade aldrig
om att vi inte pratade.
Sanningen är, jag såg ingenting
i min far som liknade mig.
Jag tror inte heller att han såg
någonting i mig som liknade honom.
Vi var som främlingar som
kände varandra väldigt väl.
När jag berättar historien
om min faders liv-
-är det omöjligt att skilja fakta
från fiktion, mannen från myten.
Det bästa jag kan göra är att berätta
på det sättet han berättade för mig.
Det kanske inte alltid låter klokt,
och det mesta av det hände aldrig.
Ge tillbaka min ring!
Tack!
Det är sådan sorts historia
som det här är.
Hans födsel satte fart
på hans osannolika liv.
Inte längre än de flesta
män, men större.
Hur märkliga hans
historier än var-
-var slutet mest överraskande
av allt.
Ja. Ja, han är här.
Det är din mor.
Vad säger Dr. Bennett?
Nej, jag ska prata
med honom.
Ja, jag väntar.
Är det dåligt?
Ja, det är mer än vad de trodde.
De ska stoppa Chemo.
-Du måste åka.
-Förmodligen ikväll.
-Jag följer med dig.
-Nej, nej, nej. Det borde du inte.
Jag följer med dig.
Vilken ska jag ta?
"Apa i en ladugård",
eller "hund på vägen"?
Den om häxan.
Din mor säger att jag inte
får berätta den längre.
-Du kommer få mardrömmar.
-Jag är inte rädd.
Inte heller var jag,
från början.
Detta ägde rum i träsket
utanför Ashton.
Barnen fick inte vara i träsket
på grund av ormarna, spindlarna...
...och kvicksanden som svalde
dig innan du ens hunnit skrika.
Det var fem av oss
ut den natten...
Jag, Ruthie,
Wilbur Freely...
...och "Price Brothers",
Don och Zacky.
Ingen av oss visste
vad som väntade.
Det är allmänt känt att de flesta
städer av en viss storlek har en häxa...
...om så bara att
äta olydiga barn-
-och enstaka hundvalpar som
vandrat in på hennes gård.
Häxor använder de benen för att
kasta förtrollningar och förbannelser-
-och göra så att de
landar ofruktbara.
-Är det sant att hon har ett glasöga?
-Jag hörde att hon fått den från zigenare.
-Vad är en zigenare?
-Din morsa är en zigenare.
Din morsa är en slyna.
Du borde inte svära.
Det finns kvinnor här.
-Fan.
-Helvete.
Skit.
Släck ficklamporna.
Hon ser er!
Av alla häxor
i Alabama...
...var det en som sades
vara mest fruktad.
Hon hade ett glasöga som sades
innehålla mystiska krafter.
Jag hörde att om man tittade på den,
såg man hur man skulle dö.
Det är S-K-I-T-snack.
Hon är inte ens en riktig häxa.
Om du är så säker,
hämta ögat.
Jag hörde att hon förvarade den i en
låda på nattduksbordet. Är du för rädd?
Jag går in och
hämtar ögat.
-Gör det, då.
-Okej, jag ska.
-Okej, du gör det.
-Okej, jag gör det.
Edward, nej!
Hon gör tvål av dig.
Det är vad hon gör.
Hon gör tvål av folk.
Mitt namn är Edward Bloom...
Det är några som vill
se ditt öga.
-Hämtade du ögat?
-Jag tog med den.
Får jag se den.
Hjälp!
Jag såg hur jag skulle dö.
Jag var gammal och jag föll.
Jag var inte alls gammal.
Jag tänkte på döden.
Om att se hur man dör.
Jag menar, om döden var
allt du tänkte på...
...kan det förstöra dig.
Det kan inte hjälpa dig,
eller hur?
Allting annat som man vet
att man kan överleva.
Jag förmodar att det jag vill säga
är att jag skulle vilja veta.
Det är så jag dör.
Hej, mor.
-Är det Dr. Bennetts bil?
-Ja. Han är där uppe med din far nu.
-Hur är det med han?
-Nej, jag tar den.
Han är omöjlig. Han äter inte. Bara för
att han inte äter, är han svagare.
Bara för att han är svag,
vill han inte äta.
-Hur mycket tid har han kvar?
-Prata inte om det.
Inte än.
Will.
Dr. Bennett. Trevligt
att träffas.
Min fru, Josephine.
Ett nöje.
-Du är i sjunde månaden.
-Precis på dagen!
Det är en pojke.
Försök få honom att dricka en av
dessa. Han gör det inte, men försök.
Far?
Vill du ha vatten?
-Du är redo för en överraskning.
-Är jag?
Att ha ett barn
förändrar allt.
Det är blöjorna, när de rapar och
de nattliga måltiderna.
-Gjorde du något av det?
-Nej.
Jag har hört att det
är fruktansvärt.
Sedan spenderar du år till att försöka
fördärva och vilseleda detta barn-
-att fylla dennes huvud med nonsens,
så visar det sig att bli alldeles perfekt.
-Tror du att jag är med på den?
-Du lärde dig från de bästa.
Drick upp halva burken. Jag berättar
för mor att du drack allt.
Alla vinner.
Folk behöver inte oroa sig så
mycket. Det är inte min tid än.
Det är inte så
här jag dör.
-Verkligen?
-Sant. Jag såg det i ögat.
-Den gamla damen vid träsket?
-Hon var en häxa.
Nej, hon var gammal och
förmodligen senil.
Jag såg min död i det ögat, och
det är inte så här det händer.
Hur händer det, då?
Överraskande ***. Jag vill
inte sabba det för dig.
Din mor trodde att vi
inte skulle prata igen.
Se på oss. Vi
pratar bra.
Vi är båda historieberättare.
Jag berättar mina, du skriver
ned dina. Samma sak.
Far...
Jag hoppas på att prata om en
del saker medan jag är här.
Du menar, medan
jag är här.
Jag måste få veta sanna
versioner av saker.
Händelser. Historier.
Du.
Din mor har inte
skött poolen.
-Om du vill, kan du fixa den.
-Ja, det ska jag.
-Vet du var kemikalierna är?
-Jag gjorde det när du var borta.
Jag var aldrig mycket för att
vara hemma, Will. För instängt.
Det här, vara fast
i sängen...
Att vara döende är det värsta
som någonsin hänt mig.
-Jag tyckte du sa att du inte var döende.
-Jag sade att jag inte skulle dö så här.
Den sista delen är
mer ovanlig.
Tro mig.
Dr. Bennett sade att jag var tvungen
att stanna hemma i en vecka.
Det är ingenting. En gång var jag tvungen
att vara kvar i sängen i tre år.
-Hade du vattkoppor?
-Det önskar jag.
Sanningen är, ingen visste
säkert vad som var fel.
För det mesta växer en
person upp gradvis-
-medan jag verkade
ha för bråttom.
Mina muskler och ben kunde inte
hinna ikapp min kropps ambitioner.
Jag spenderade den bättre delen
av tre år inspärrad i min säng-
-med uppslagsverket som min
enda mening till utforskning.
Jag hade klarat mig
ända till G-
-och hoppades att finna
ett svar på min sjukdom-
-när jag upptäckte en artikel
om en liknande guldfisk.
"Om man har guldfisken i en liten skål,
fortsätter den att vara liten.
Med större plats...
...växer sig fisken dubbelt,
tredubbelt eller fyrdubbelt så stor.
Då fick jag för mig att
anledningen för min utveckling-
-var för att jag var avsedd
för större saker.
Efter allt, en gigantisk man
kan inte ha ett normalstort liv.
När mina ben väl hade stadgat
sig i sin vuxna storlek-
-satt jag på planen att göra ett
större ställe för mig själv i Ashton.
Tigers, kör!
Edward Bloom!
Hunden! Min hund!
Min hund är fast!
Jag var det största
Ashton någonsin sett.
Tills en dag, en
främling anlände.
Lugn. Lugn, allesammans.
Lugn. Det räcker.
-Borgmästare, han åt ett helt majsfält.
-Han åt min hund.
Om du inte kommer att stoppa honom,
borgmästare, kommer vi göra det.
Jag vill inte ha gruppvåld
i denna stad.
Har någon försökt att
prata med honom?
-Man kan inte tala förstånd med honom.
-Han är ett monster.
Jag gör det.
Jag ska prata med honom.
Se ifall jag kan få honom att gå.
Den varelsen kan krossa
dig utan att försöka.
Tro mig, han måste försöka.
Hallå?
Mitt namn är Edward Bloom,
och jag vill tala med dig!
Gå din väg!
Jag går ingenstans innan
du visar dig själv!
Jag sade, gå din väg!
Beväpnad med att jag visste
hur jag skulle dö-
-visste jag att jätten
inte kunde döda mig.
Alltid samma sak, jag föredrog
att hålla mina ben obrutna.
Varför är du här?
Så att du kan
äta mig.
Staden bestämde sig för att skicka en
mänsklig offergåva, och jag var frivillig.
Mina armar är lite spinkiga, men det finns
mycket gott att äta från mina ben.
Jag menar, jag är frestad
att äta dem själv.
Jag förmodar...
Om du bara kan få det överstökat snabbt,
för jag gillar inte smärta, direkt.
Kom igen. Jag kan inte gå tillbaka.
Jag är en mänsklig offergåva!
Om jag går tillbaka, kommer de
tro att jag är en ynkrygg.
Jag blir hellre middag
än en ynkrygg.
Här.
Du kan börja med min hand.
Det blir en aptitretare.
Jag vill inte äta dig.
Jag vill inte äta någon.
Jag blir bara så hungrig.
Jag är bara för stor.
Har du aldrig tänkt på att
du kanske inte är för stor-
-utan att det är staden
som är för liten?
Jag har hört, att i riktiga städer,
finns det byggnader som är så höga-
-att du inte ens kan
se toppen av dem.
-Verkligen?
-Jag skulle inte ljuga för dig.
Och stora bufféer.
-Du kan äta mycket, eller hur?
-Det kan jag.
Varför kastar du bort din
tid i en liten stad?
Du är en stor man. Du borde
vara i en stor stad.
Du försöker bara få mig
att gå, eller hur?
-Vad är ditt namn, jätte?
-Karl.
Mitt är Edward.
Ärligt...
Jag vill få dig att gå, Karl.
Jag vill gå tillsammans med dig.
Jag menar, du tycker att denna
stad är för liten för dig?
Den är för liten för en
man med mina ambitioner.
Vad säger du?
Hänger du med?
Okej.
Okej.
Först måste vi göra dig
redo för staden.
Edward Bloom, första sonen
av Ashton...
...är det med ett tungt hjärta
som vi ser dig gå.
Ta med dig denna nyckel
till staden...
...och när som helst när
du vill komma tillbaka...
...är alla dörrar öppna
för dig.
Den eftermiddagen när jag lämnade
Ashton, verkade alla ge mig råd.
Finn en trevlig flicka!
Akta ditt högmod, Edward Bloom!
Det var en person vars råd
stod högre än alla andras.
Hon sade att den största
fisken i floden...
...blir så stor genom
att aldrig bli fångad.
-Vad sade hon?
-Det slog mig.
Det fanns två vägar
ut ur Ashton.
En ny som var asfalterad och
en äldre som inte var det.
Folket använde inte
den gamla längre-
-och den hade utvecklat ett
rykte att den var hemsökt.
Sedan jag inte hade någon tanke
på att återvända till Ashton...
...verkade det här vara ett bra tillfälle att
ta reda på vad som lade ned den gamla.
-Känner du någon som tagit den vägen?
-Den där poeten, Norther Winslow, gjorde det.
Han var på väg till
Paris, Frankrike.
Jag förmodar att han gillade det.
Ingen hörde något från honom igen.
Jag ska säga dig.
Du går den andra vägen.
Jag kutar igenom här, och möter
dig på andra sidan.
Du försöker bara smita
iväg, eller hur?
Här.
Bara för att vara säker,
kan du ta min packning.
Varför, din jävla...
Det kommer en tid när
en resonabel man-
-sväljer sin stolthet och erkänner att
han gjort ett fruktansvärt misstag.
Sanningen är, jag var aldrig
en resonabel man.
Vad jag kommer ihåg av
söndagsskolan var att-
-ju svårare någonting är, desto
mer belöning finns det i slutet.
Kamrat! Välkommen!
-Vad heter du?
-Edward Bloom.
-"Bloom" som en blomma?
-Ja.
Här! Här är du, precis här.
"Edward Bloom."
Vi väntade inte på
dig än.
-Väntade ni på mig?
-Inte än.
-Du måste ha tagit en genväg.
-Ja. Den tog nästan livet av mig.
Sånt är livet. Ärligt talat,
den längre vägen är lättare.
-Den är längre.
-Mycket längre.
Här är du nu, det
är det som räknas.
Vad är det här
för ställe?
Staden Spectre. Bäst bevarade
hemligheten i Alabama!
Det står här att du är från
Ashton, eller hur?
Den senaste personen vi hade här
från Ashton var Norther Winslow.
Poeten?
Vad hände med honom?
Han är fortfarande här. Låt mig köpa
dig en drink. Jag berättar allt.
Jag låter honom berätta!
Jag måste möta någon,
och jag är redan sen.
Jag har redan sagt det
till dig. Du är tidig.
Säg mig, är det inte är den
godaste paj du någonsin ä***.
Det är den verkligen.
Allting smakar bättre här.
Även vattnet är sött.
Det blir aldrig för varmt,
för kallt, för fuktig.
På natten blåser vinden genom
träden så du svär på att-
-det var en hel symfoni som
spelade bara för dig.
Hallå! Jenny!
Kom tillbaka!
Jenny!
Hallå, jag behöver dem.
-Det finns inget mjukare underlag än stan.
-Det rimmar nästan.
Han är vår hovpoet.
Kom igen.
Jag gick med på att spendera eftermiddagen,
om bara för att förstå-
-det mystiska med att ett ställe kunde
kännas så främmande men ändå så bekant.
Jag har jobbat på den
där dikten i tolv år.
Verkligen?
Det är många förväntningar. Jag
vill inte göra mina fans besvikna.
Får jag?
Den är bara tre
rader lång.
Detta är varför man aldrig borde visa
ett arbete som är under produktion.
Jag fick honom!
Det är blodiglar där i.
-Såg du den kvinnan?
-Hur såg hon ut?
-Hon var...
-Var hon naken?
Ja, det var hon.
Det är ingen kvinna. Det är en fisk.
Ingen fångar henne någonsin.
Fisk ser annorlunda ut
för olika människor.
Min far sade att den liknade en hund
som han hade när han var ett barn...
...tillbaka från de döda.
Fan.
-Hur gammal är du?
-18.
Jag är åtta. Det betyder att
när jag är 18, är du 28.
-När jag är 28, är du 38.
-Du är duktig på uträkningar.
När jag är 38, är du 48.
Det är inte mycket skillnad.
Nu är det väl stor
skillnad?
Hallå, Edward!
"Rosor är röda, violer är blå..."
"Jag älskar Spectre..."
Ursäkta mig.
Jenny tycker att du är en bra
fångst. Det gör vi alla.
Vad?
Jag sade, du är en
bra fångst.
Jag måste gå.
I natt.
Varför?
Denna stad är mer än vad
en man kan be om.
Om jag bosatte mig här, skulle jag
betrakta mig själv som lycklig.
Sanningen är, jag är inte redo
att bosätta mig någonstans.
Ingen har någonsin gått.
Hur ska du klara av
det utan dina skor?
Jag misstänker att det kommer
att göra ont. En del.
Jag är ledsen, men...
Farväl.
-Du hittar inte ett bättre ställe.
-Det förväntar jag mig inte heller.
Lova att du kommer
tillbaka.
Jag lovar. En dag.
När det är meningen.
Den natten kom jag fram
till två slutsatser.
Den första var att en farlig
stig är värre när det är mörkt.
Den andra var att jag var hopplöst
och oåterkalleligt vilse.
Dessa skogar skulle komma
att bli min gravplats.
Fast det var svårt att komma till Spectre,
var det mitt öde att komma dit slutligen.
Efter allt, ingen man kan undvika
att nå slutet av hans liv.
Sedan förstod jag att detta
inte var slutet på mitt liv.
Så här dör inte jag.
Kamrat.
-Vad hände med dina skor?
-De ramlade av mig.
Jag vet inte om ni såg det,
men Josephine hade några bilder-
-i "The Most Recent Newsweek".
Verkligen?
Vad underbart.
Jag spenderade en vecka i Marocko
för den nyheten. Det var otroligt.
Vi får skaffa oss
en kopia.
Jag vet inte om du är medveten
om det, Josephine...
...men afrikanska papegojor i
Kongo pratar bara franska.
Verkligen?
Man har tur om man får ur
dem fyra engelska ord.
Om du går genom
djungeln...
...kan du höra dem prata
en utarbetad franska.
Dessa papegojor pratar om allt.
Politik, filmer, mode.
Allt förutom religion.
Varför inte religion, far?
Det är oförskämt att tala om religion.
Man vet aldrig vem man kränker.
Josephine var faktiskt
i Kongo förra året.
Då vet du.
Hej.
Hej. Hur känner du dig?
Jag drömde.
Vad drömde du om?
Vanligtvis så kommer
jag inte ihåg-
-om det inte är speciellt illavarslande.
Vet du vad det ordet betyder?
Det betyder att man drömmer om
något som kommer att hända.
Som en natt, jag
hade en dröm-
-när denna kråka
kom och sade...
"Din moster kommer att dö."
Jag var så rädd att jag
väckte mina föräldrar-
-som sade att det bara var en
dröm och att jag skulle somna om.
Nästa morgon var min
moster, Stacy, död.
Det är fruktansvärt.
Fruktansvärt för henne, men tänk på
mig, ung pojke med sådana krafter.
Tre veckor senare kom kråkan
tillbaka till mig i drömmen-
-och sade,
"Din far kommer att dö."
Jag visste inte vad
jag skulle göra.
Jag berättade till *** för
min far, men han sade...
"Oroa dig inte." Jag kunde
se att han var nervös.
Nästa morgon, var han
inte sig själv.
Han såg sig omkring, väntade på att
någonting skulle falla på hans huvud.
Kråkan sade inte hur det skulle
gå till, bara dessa ord...
"Din far kommer att dö."
Han lämnade huset tidigt och
var borta en lång tid.
När han äntligen kom tillbaka,
såg han fruktansvärd ut...
...som om han väntade på
att yxan skulle falla.
Han sade till
min mor...
"Jag har just haft den
värsta dagen i mitt liv."
Hon sade, "Du tror att
du haft en dålig dag?"
"Imorse dog mjölkmannen
direkt på verandan."
För att, du förstår, min
mor låg med mjölkmannen.
-Kan jag få ta en bild på dig?
-Du behöver inte en bild.
Leta bara upp ordet
"stilig" i ordlistan.
Snälla?
Okej.
Jag har bilder från bröllopet
som jag kan visa.
Det finns ett bra kort
på dig och min far.
Jag vill se bilder från ditt bröllop.
Jag har aldrig sett några.
Det är bara för att vi inte hade
något utmärkande bröllop.
Din mor skulle egentligen
inte gifta sig med mig.
-Hon var förlovad med någon annan.
-Det visste jag inte.
Berättade aldrig Will?
Det var nog bäst så.
Han hade sagt fel, iallafall.
All fakta, inte smaken.
Så detta är en lång
berättelse.
Den är inte kort.
Jag hade just lämnat Spectre och
var på väg att upptäcka mitt öde.
Ovetande vad exakt
det kunde vara...
...undersökte jag varje
möjlighet som närvarade sig.
Coco! Coco! Där är de.
Mina damer och herrar!
Ni kanske tror att ni har
sett det ovanliga.
Ni kanske tror att ni
har sett det bisarra.
Jag reste till de fem
hörnen av världen...
...och låt mig säga er, jag har
aldrig sett någonting liknande!
När jag mötte denna man...
...plockade han apelsiner
i Florida.
Hans medarbetare kallade honom
El Penumbra. "Skuggan."
När man arbetade
bredvid honom...
...blockerade han dagsljuset!
Inte för att skrämma upp dig,
men om han ville...
...kunde han krossa ditt
huvud mellan hans tår...
...som en liten valnöt.
Men han gör det inte.
Nej. Nej, mina damer
och herrar...
...han kommer inte att
skada henne...
...för att han är vår
egna vänliga jätte.
Mina damer och herrar,
jag ger er Colossus!
Mina damer och herrar,
pojkar och flickor...
...tack för att ni kom.
Kör hem säkert, allesammans.
Tack för att ni kom.
Det var på den kvällen
som Karl mötte sitt öde.
Jag mötte min, nästan.
De säger att när man möter sitt
livs kärlek, stannar tiden.
Det är sant.
Vad de inte säger är när
väl tiden startar igen...
...rör den sig extra snabbt
för att hinna ikapp.
Vad är ditt namn?
-Det är Karl.
-Karl.
Säg mig, Karl, har du någonsin
hört termen "ofrivillig träldom"?
-Nej.
-"Orimlig överenskommelse"?
-Nej.
-Bra.
Här har du.
Mr. Soggybottom,
kom hit...
...så han kan använda din
rygg att skriva på.
Okej. Tack. Ja.
Hej, grabben.
-Din vän blev just en stjärna.
-Vad bra.
-Min ombudsman, Mr. Soggybottom.
-Trevligt att träffas.
En ära att träffa dig.
Vad är det? Jag har aldrig sett
en kund som är så deprimerad-
-sedan elefanten satt på
den där bondens fru.
"Deprimerad"?
Ser du? Den stora killen
gillar det.
Jag såg just kvinnan som
jag ska gifta mig med.
Jag vet det. Jag
tappade bort henne.
Hårt slag.
De flesta män måste gifta sig
innan de förlorar deras fruar.
Jag ska spendera resten av mitt liv genom att
leta efter henne. Det eller att dö ensam.
Fan, grabben.
Låt mig gissa.
Riktigt vacker?
Rödblont hår?
Blå dress?
Ja!
Jag känner hennes farbror.
Vänner till familjen.
Vem är hon?
Var bor hon?
Glöm det. Slösa inte bort tiden.
Hon är utanför ditt område.
-Vad? Du känner mig inte ens.
-Det är klart att jag gör.
Du var populär i Hickville, men här i den riktiga
världen blev du tvungen att huka dig.
Du har inte en plan
eller ett jobb.
Ingenting förutom kläderna
på din rygg.
Jag har en hel ryggsäck
full med kläder.
Någon stal min ryggsäck.
Du var en stor fisk i en liten
sjö, men det här är havet...
...och du drunknar. Åk
tillbaka till Puddleville.
-Du blir lycklig där.
-Du säger att jag inte har någon plan. Det har jag.
Jag ska finna den flickan, gifta mig med henne
och spendera resten av mitt liv med henne.
Jag har inget jobb, men jag skulle
vilja ha om du gav mig ett.
Jag har kanske inte
mycket...
...men jag har mer beslutsamhet än någon
annan man du någonsin kommer att träffa.
Jag är ledsen, grabben. Jag ger inte
allmosor. Kom igen, stora pojken.
Vänta. Jag arbetar dag
och natt för dig...
...och du behöver inte
betala mig.
Du kan bara säga
vem hon är.
För varje må*** du
arbetar för mig...
...säger jag en sak om henne.
Det är mitt sista erbjudande.
Låt oss börja.
Från den stunden, gjorde jag
allt Mr. Calloway bad om.
Jag höll på i tre dagar utan
att stanna upp och äta.
Fyra dagar utan
att sova.
Det som fick mig att fortsätta var löftet
om att träffa den där flickan...
...som skulle bli
min fru.
Hålla ihop, det är
så det ska vara.
-Det var så det var, och alltid kommer att vara.
-Mr. Calloway?
Det har gått en
må*** idag.
Denna flicka, kärleken
i ditt liv...
Hennes favoritblommor
är påskliljor.
-Köp dem...
-Påskliljor.
Påskliljor.
Påskliljor.
Han stod fast vid
sitt ord...
Varje må*** berättade
Amos någonting nytt...
...om kvinnan i
mina drömmar.
Ha det så trevligt,
ha det så trevligt
Hon går på gymnasiet.
Gymnasiet. Hon går
på gymnasiet.
Hon gillar musik.
Musik. Hon gillar musik.
Över månaderna, lärde jag mig mycket om
kvinnan som jag ville gifta mig med-
-men inte hennes namn, och inte
var jag kunde finna henne.
Den tiden hade kommit.
Jag kunde inte vänta längre.
Mr. Calloway?
Det är Edward Bloom.
Jag behöver prata med dig.
Mr. Calloway?
Nej. Vänta!
Den natten upptäckte jag att det mesta
som man anser vara onda eller konstiga-
-är bara ensamma och
saknade socialt.
Jag dödade ingenting,
eller hur?
Ett par harar. Jag tror att
en av dem redan var död.
Det förklarar matsmältningsbesväret.
Tack.
Jag hade fel om dig,
grabben.
Du kanske inte har mycket, men
det du har, har du mycket av.
Du kan få vilken
flicka du vill.
Det finns bara en
jag vill ha.
Hennes namn...
...är Sandra Templeton.
Hon går på Auburn.
Lovet är nästan över, det är
bäst att du skyndar dig.
Tack. Tack.
-Lycka till, grabben!
-Tack!
-Farväl.
-Farväl, Edward.
Efter att jag sagt farväl,
åkte jag tre olika tåg-
-för att komma till Auburn
den eftermiddagen.
Du känner inte mig, mitt
namn är Edward Bloom...
...och jag älskar dig.
Jag har spenderat de senaste tre åren
med att försöka ta reda på vem du är.
Jag har blivit skjuten, knivhuggen, nedtrampad
ett par gånger. Jag bröt mina revben två gånger.
Det är det värt för att
få se dig här nu...
...och äntligen få
prata med dig.
Jag är ämnad att gifta
mig med dig.
Jag visste det när jag såg dig på
cirkusen, jag vet det mer än någonsin.
-Jag är ledsen.
-Du behöver inte be om ursäkt.
Jag är den lyckligaste som man
kan hitta nu för tiden.
Nej, jag är ledsen,
jag ska gifta mig.
Du har fel. Jag känner dig.
Åtminstone dina rykten.
Edward Bloom från Ashton.
Jag är egentligen förlovad med
en kille från Ashton. Don Price.
Han var ett par år
äldre än dig.
Grattis.
Förlåt om jag störde.
Sluta! Det är inte roligt.
Stackars pojke.
Ödet har en grym gång när den
cirklar runt omkring dig.
Efter allt arbete med
att lämna Ashton-
-var flickan, som jag älskar, förlovad
med en av de största idioterna.
Det finns en tid då
en man måste kämpa-
-och en tid när han måste acceptera
att hans öde gått förlorat...
...skeppet har seglat, och att
bara en dåre skulle fortsatt.
Sanningen är, jag har
alltid varit en dåre.
Sandra Templeton, jag älskar dig,
jag kommer att gifta mig med dig!
Som ni kan se, om vi lägger på dessa
regler till vårat alldagliga liv-
-förstår man mycket mer av
tillgångar och efterfrågan.
om ni tar en *** på nästa grafiska
framställning, blir betydelsen starkare...
I tre timmar.
Se!
-Påskliljor!
-De är dina favoritblommor.
Hur fick du tag
på så många?
Jag ringde överallt
i fem stater.
Jag sade åt dem att det var det enda sättet
att få min fru att gifta sig med mig.
Du känner mig inte ens.
Jag har resten av mitt liv
på mig att göra det.
Sandra!
Det är Don. Lova att
inte skada honom.
Om det är vad du vill,
svär jag att jag inte ska.
-Bloom?
-Don.
Vad fan gör du?
Detta är min flicka. Min!
Jag visste inte att
hon tillhörde någon.
Vad är det? Är du för rädd
för att slå tillbaka?
Jag lovade att jag
inte skulle göra det.
Sluta!
Don, sluta!
Medan jag tog emot mitt livs misshandel,
var Don Price slutligen besegrad.
All den fysiska aktiviteten hade försämrat
ett medfödd fel på hjärtklaffarna.
Hans hjärta var helt
enkelt inte starkt nog.
Don! Jag tänker aldrig
gifta mig med dig.
Vad? Menar du att du
älskar den här killen?
Han är nästan en främling, och
jag föredrar honom framför dig.
Sandra kunde fortfarande behålla
sitt datum vid kyrkan.
Bara att det var en
annan brudgum
Jag tyckte att du sade att du
inte hade ett kyrkbröllop.
Vi skulle ha det, men det
fanns en komplikation.
Är det medicinen som
gör dig törstig?
Sanningen är, jag har varit
törstig i hela mitt liv.
Jag har aldrig riktigt
vetat varför.
Det var en tid, då
jag var elva år...
Du pratade om
ditt bröllop.
Det glömde jag inte bort. Jag
försökte bara avvika från ämnet.
De flesta män berättar en
historia rakt igenom.
Det blir inte komplicerat,
men inte heller intressant.
Jag tycker om dina
historier.
Jag tycker om dig.
När man jobbar för en cirkus,
har man ingen ordinarie adress.
Efter tre år fanns det många
brev som jag inte hade fått.
Under de fyra veckorna som
jag låg på sjukhuset-
-kom äntligen brevbäraren
till mig.
Det verkade som att medan mitt
hjärta tillhörde Sandra-
-så tillhörde resten av
min kropp regeringen.
En tjänst i armén, varade upp emot
tre år vid den tidpunkten...
...och att ha väntat tre år
på att träffa Sandra...
...visste jag att jag inte kunde överleva
att vara ifrån henne så länge.
Jag tog alla farliga uppdrag
som jag kunde finna-
-med hopp om att få ned
tiden till under ett år.
Hoppa! Hoppa!
När jag blev erbjuden ett
hemligt uppdrag-
-som gick ut på att stjäla planerna
för Wong Kai Tang Kraftverk...
...hoppade jag för att få en
chans att tjäna mitt land.
Hoppa! Hoppa!
Har någon av
er behov?
Hur kunde du missa
din stickreplik?
Du får mig att se ut som
en fåne där ute ensam.
Du var inte ensam!
Vem fan är du?
Jag ska inte skada er.
Klart som fan att
du inte ska.
Vakt!
Säg åt dina mannar att
inte störa oss!
Dra för gardinen!
Snälla, jag behöver er hjälp.
Vad får dig att tro att
vi vill hjälpa dig?
Nästkommande timme, beskrev jag min
kärlek för Sandra K. Templeton...
...och pärsen som
varade innan det.
Som det alltid hade varit, var
denna kärlek min räddning.
Det var bestämt av ödet.
Vi kom på en utarbetad
rymningsplan...
...som även involverade ett
skepp till Ryssland...
...en pråm till Kuba, och en
liten, smutsig kanot till Miami.
Vi visste alla att det
skulle bli farligt.
Vad ska vi göra när vi
kommer till Amerika?
Jag kan få er bokade.
Jag känner den största mannen
inom underhållningsbranschen.
Bob Hope?!
Större.
Redo?
Tvillingarna och jag
började vår resa...
...halva vägen runt
jorden.
Olyckligtvis, fanns det inget sätt att
skicka ett meddelande till Amerika.
Så det var ingen överraskning att
armén trodde att jag var död.
Nej, herregud!
Efter fyra månader hade Sandra
kommit över det värsta.
När telefonen ringde, trodde
hon inte att det var jag.
När en bil körde förbi, tittade
hon inte ut genom fönstret.
Jag talade med din
far igår kväll.
Du berättade aldrig hur
dina föräldrar möttes.
De träffades på Auburn.
Hur var det med detaljerna?
Hur de blev kära.
Cirkusen. Kriget.
Du berättade aldrig
någonting om det.
Det är bara för att det
mesta aldrig hände.
Det är romantiskt.
-Vad?
-Vad, jag vet bättre...
...än att argumentera romantik
med en fransyska.
Älskar du din far?
Alla älskar min far. Han är
en väldigt omtyckt person.
Älskar du honom?
Du måste förstå.
När jag växte upp, var han
borta för det mesta.
Jag började tro han hade ett
andra liv någon annanstans.
En annan familj,
ett annat hus.
Han lämnar oss för att
gå till dem.
Eller, eller...
Eller det kanske inte finns en andra familj.
Han kanske aldrig ville ha en familj.
Hur det nu än är, gillar han sitt andra
liv bättre och han berättar historier-
-bara för att han inte står
ut med detta tråkiga ställe.
-Det är inte sant.
-Vad är sant?
Han har aldrig sagt någonting
som varit sant.
Jag vet varför du
tycker om honom.
Jag vet varför alla
tycker om honom.
Du måste säga mig att
jag inte är galen.
Det är du inte.
Jag tycker att du borde
tala med honom.
Larry Pucketts Chevrolet låter
kunderna sköta snacket.
Larry Pucketts GM-auktoriserade
fordon är det garanti på.
Du kan spara upp till
40% av vanliga MSRP.
-Berättade jag någonsin för er...?
-Ja.
Lönnträdet och din Buick?
Vi har hört den.
Jag vet någon som
inte har.
Trädet föll på bilen,
spillde ut sin sirap.
Det attraherade flugorna
som fastnade i det...
...och flög iväg
med hela bilen.
Den riktiga historien är
hur jag fick den bilen.
-Ni förstår...
-Far?
Min son.
Kan vi prata?
Jag tror att jag ska
börja med disken.
Jag hjälper dig.
-Du känner till isberg, far?
-Gör jag?
Jag såg ett isberg
en gång.
De bogserade ned den till Texas för
att den skulle bli dricksvatten.
De räknade inte med att det skulle
vara en infrusen elefant i den.
-Den ulliga sorten. En mammut.
-Far!
Vad?
Jag försöker att göra
en metafor här.
Du borde inte ha börjat
med en fråga-
-för att folk vill
svara på frågor.
Du borde ha börjat med,
"Saken med isberg är..."
Okej, okej. Saken om isberg är
att du bara ser 10% av den.
De andra 90% är under vattenytan
där man inte kan se den.
Det är precis...
...som det är med
dig, far.
Jag ser bara en
liten bit...
...som sticker upp
över ytan.
Du ser bara ned till min
näsa? Min haka? Min...
Far, jag har ingen aning
om vem du är...
...för att du aldrig har
berättat någon fakta.
Jag har berättat 1000 fakta, Will.
Det är vad jag gör, jag berättar historier.
Du berättar...lögner, far.
Du berättar underhållande
lögner.
Historier som man berättar för
en femåring vid läggdags.
De är inte utarbetade
mytologier du berättar-
-när din son är
10, 15, 20 och 30.
Jag trodde på dig.
Jag trodde på dina historier så
mycket längre än jag borde.
När jag förstod att allting
du sade var omöjligt-
-kände jag mig som en dåre för
att jag hade trott på dig.
Du är som jultomten
och påskharen.
Lika charmig och
lika falsk.
Du tror att jag
är falsk.
Bara på ytan, far. Det är
allt jag någonsin sett.
Lyssna.
Jag ska snart ha...
...ett eget barn.
Det skulle ta kål på mig om han
gick igenom hela sitt liv-
-fast han aldrig förstod mig.
Det skulle ta
kål på dig?
Vad vill du, Will? Vem vill
du att jag ska vara?
Bara dig själv.
Bra, dålig, allting. Visa för mig
vem du är för en gångs skull.
Jag har varit mig själv
sedan dagen då jag föddes.
Om du inte kan se det, är det
ditt problem, inte mitt!
Din far bestämde sig för att
han behövde ett kontor...
...och självklart skulle det inte göra
någonting att ha kontoret i huset.
Så...
Du vet bättre än mig
vad som är viktigt.
Vad är det?
Det var under kriget.
Din far var försvunnen.
De trodde att han var död.
Det hände verkligen?
Allt din far säger
är inte påhitt.
Jag ska gå och titta
till honom.
Jag måste lägga mig
ned ett tag.
Okej, gå.
Efter kriget kom sönerna i Alabama
hem och letade efter arbete.
Alla hade fördel
förutom jag.
De levde medan jag var
officiellt bortgången.
Med mina möjligheter-
-tog jag ett jobb som en resande
försäljare. Det passade mig.
Om det fanns en sak att
säga om Edward Bloom-
-var det att jag var
en social person.
-Grattis.
-Tack.
Jag kunde vara borta i
flera veckor i sträck.
Varje fredag stoppade jag
undan pengar jag tjänade-
-till ett konto för
ett fint hus...
...med ett vitt staket.
Jag skulle vilja ta er tid och
berätta för er om min nya produkt...
"The Handi-matic."
Ett par år senare lade jag till
andra produkter och andra städer-
-tills mitt territorium sträckte sig
från kusten till västra Texas.
Edward?
Edward Bloom!
Det är jag, Norther Winslow.
Jag kan inte tro det.
Jag var häpen över att se den största
poeten i både Ashton och Spectre-
-ända här ute
i Texas.
Jag vill att du ska veta att när du
lämnade Spectre, öppnades mina ögon.
Det fanns ett helt liv där
ute som jag inte levde.
Så jag reste.
Jag såg Frankrike, Afrika,
halva Sydamerika.
Varje dag, ett nytt äventyr.
Det är mitt motto.
Det är bra, Norther.
Jag är glad för din skull.
Vad gör du nu?
Jag ska råna det
här stället.
Okej, Ned!
Hallå! Skicka över
den bara.
-Kan du ta upp den?
-Vad?
Pistolen.
Jag ska rensa kassaapparaterna...
...och min kompanjon här
ska ta hand om valvet.
Okej, du!
Hjälp min vän, okej?
Kom igen!
Jag är ledsen.
Det är jag.
Jag vill bara att ingen
ska bli skadad.
Det är inte det.
Det är bara...
Det finns inga pengar.
Vi är totalt bankrutt.
Säg inte det till någon.
Det visade sig att "Savings & Loan"
redan hade blivit rånade...
...inte av beväpnade banditer,
utan av spekulanter i Texas.
Okej, vi drar!
Norther!
Ja! Det måste nästan vara
2800 kronor här!
Det är bara från
kassaapparaterna.
Får jag se vad du fick
från valvet.
Är det allt?
Hela valvet?
Jag är rädd för det.
Det är din insättningsblankett.
Jag ville bara att du inte
skulle åka där ifrån tomhänt.
Det är en sak som du borde veta.
Anledningen till att de inte har pengar...
Jag berättade för Norther om
infallet för Texas oljepengar-
-och dess effekt på
fastighetspriser-
-och hur lösa framtvinganden
av anförtrodda processer-
-hade fått besparingar och
lån särskilt utsatta.
När Norther hörde detta, drog
han en sista slutsats...
Jag borde åka till Wall Street.
Där finns alla pengar.
Jag visste då att när mina dagar
som kriminell var över...
Tack för att du räckte
mig en hand!
...började Northers precis.
När Norther fick sin
första miljard-
-sände han mig en check
på 70.000 kronor.
Jag protesterade, men han sade att det
var mitt arvode som hans rådgivare.
Det räckte till att köpa ett
fint hus till min fru-
-med ett litet
vitt staket.
Det var allt en man
någonsin velat.
Jag torkade ut.
Jag förstår.
Jag tror att vi borde
skaffa dig en växt...
...så vi kan spreja dig
som en ormbunke.
Kom, nu.
Jag tror inte att jag
någonsin torkar ut.
Fortsätt. Jag ska se...
Hej.
-Är du Jennifer Hill?
-Det är jag.
Du är Will.
Jag har sett ett fotografi av dig.
Det är så jag kände igen dig.
Lyssna, Kenny, vi skippar
lektionen idag.
Vi kan fortsätta
nästa vecka.
Måste jag ge tillbaka
det till min mor?
Jag säger ingenting om
du inte gör det heller.
Hur kände du min far?
Det var på en rutt...
...så han åkte igenom här hela tiden,
och alla i staden kände honom.
Hade ni en affär?
Du sade just det.
Jag förväntade mig att vi skulle
cirkla runt det här en stund till.
Jag har sett honom med kvinnor. Han
flirtar. Det har han alltid gjort.
På vissa nivåer antog
jag att han...
...var otrogen mot min mor.
Jag hade aldrig bevis.
Kan jag få ställa
en fråga?
Om du fann den här gärningen,
varför frågade du bara inte Eddie?
För att han är döende.
Jag vet inte hur mycket
du vill veta om det här.
Du har bara en bild
av din far...
...och det vore fel av mig
om jag ändrade den...
...speciellt så här sent
in i spelet.
Min far berättade om saker
som han aldrig gjorde-
-och jag är säker på att han gjorde
många saker som han aldrig pratade om.
Jag försöker bara
förena de två.
Den första saken
som du måste förstå...
...är att det aldrig var meningen
att din far skulle kommit hit.
Men det gjorde han.
Två gånger.
Första gången var han tidig.
Andra gången var han sen.
Vid den tiden arbetade
din far för han själv.
Om det fanns en sak att
säga om Edward Bloom-
-var det att han var en social person,
och folk fick förkärlek för honom.
En natt kom han tillbaka
från tre veckor på vägen-
-när han stötte på ett åskväder
som inte liknade någonting annat.
Ödet har en tendens att
återkomma till en man...
...och ta honom med
överraskning.
En man ser saker annorlunda vid
olika tillfällen i hans liv.
Denna stad verkade inte vara den
samma nu när han var äldre.
En ny väg hade tagit den yttre
världen till Spectre-
-med dess banker
och skulder.
Nästan var man än tittade,
var folk bankrutta.
Aktionen idag är för
staden Spectre.
-Öppningsbudet blir 70.000 kronor.
-Så, Edward Bloom-
-bestämde sig för att köpa staden.
-350.000 kronor.
-Jag kunde inte tro mina ögon...
-Han var aldrig någon rik man...
...men han hade gjort andra män rika,
och nu bad han om deras hjälp.
-Jag försöker spara...
-De flesta av dem hade aldrig sett Spectre.
De hade bara Edwards
ord beskrivna.
Det var allt han behövde.
Han sålde dem på drömmen.
Först köpte han
bondgårdarna.
Sedan köpte han husen.
Sedan köpte han affärerna.
Vad han än köpte, bad han aldrig
folket att lämna eller betala hyra.
De blev bara tillsagda att
göra som det brukade.
På det sättet kunde han försäkra
sig om att staden aldrig dog ut.
Inom sex månader hade hela
staden köpt hans trohet.
Med ett undantag.
Du måste vara Edward Bloom.
Hur vet du det?
Ingen kommer ut hit om det
inte är för affärer.
Ingen skulle ha affärer
med mig förutom du.
Du köper staden.
Till synes har jag överseende med
den här, och jag vill gottgöra det.
För att staden ska bevaras måste
jag äga detta hus i sin helhet.
Jag har hört det.
Jag erbjuder dig mer än den är
värd. Du behöver inte flytta.
Ingenting kommer att förändras förutom
namnet på avtalet, du har mitt ord.
Låt mig få klarhet
i det här.
Du köper träsket från mig,
men jag bor kvar?
Du äger huset, men det
är fortfarande mitt?
Jag är här, och du kommer
och går som du vill.
Har jag rätt?
I så många ord, ja.
Ja, då tror inte jag
det, Mr. Bloom.
Om inget kommer att ändras, är det
lika bra att det inte gör det-
-på det sättet som saker inte
har ändrats på hela tiden.
Det är inte som om du förlorar någonting.
Du kan fråga vem som helst i staden.
Varför köper du denna
mark, Mr. Bloom?
Någon sorts medelålderskris?
Istället för att köpa en
cabriolet, köper du en stad?
Att hjälpa folk
gör mig glad.
Jag är inte övertygad om
att du borde vara glad.
-Jag är ledsen. Har jag kränkt dig?
-Nej.
Du gjorde precis
vad du lovade.
Du kom tillbaka.
Jag väntade på dig tidigare.
Du är Beamens dotter.
Ditt namn är annorlunda.
Har du gift dig?
Jag var 18. Han var 28. Det visade
sig att det var en stor skillnad.
Jag säljer inte detta
hus, Mr. Bloom.
Jag förstår.
Tack för din tid.
-Den sitter fast.
-Ja.
-Jag är ledsen!
-Det är okej. Bry dig inte om det.
-Nej, jag...
-Snälla! Gå bara.
-Men...
-Gå.
De flesta män i den situationen hade accepterat
sitt misslyckande och gått vidare.
Edward var inte som
de flesta män.
Stanna!
Båda hade fullständigt olika
karaktärer, men...
...bara ett par ben.
Medan månaderna passerade, fann han
fler och fler saker att reparera...
...tills kåken inte längre
liknade sig själv.
Den bästa delen var att komma
på det nya materialet.
Vid den tiden då tvillingarna och
jag hade kommit till Havanna-
-kom vi på en helt ny rutin, att
bara använda en ukulele och munspel.
Du kan bara lämna
den där.
Nej.
Nej, gör inte så.
Bli inte generad. Jag borde aldrig
ha lå*** dig tro det...
Jag är förälskad
i min fru.
Ja, jag vet.
Från den första dagen jag såg
henne, tills den dagen jag dör...
...är hon den enda.
Lyckliga flicka.
Jag är ledsen, Jenny.
Det är jag.
Vänta! Edward.
En dag gav sig
Edward Bloom av...
...och återvände aldrig mer till
staden som han hade räddat.
Och för flickan...
...var den allmänna tron
att hon blev en häxa...
...och en galen sådan.
Hon blev någonting
av en legend.
Historien slutade
där den började.
Logiskt sett kan inte du
vara häxan, för hon var...
...gammal när han var ung.
Det är logiskt om du
tänker som din far.
Du förstår, för honom finns
det bara två kvinnor...
Din mor...
...och alla andra.
En dag...
...förstod jag att jag var förälskad i en
man som aldrig kunde älska mig tillbaka.
Jag levde i en saga.
Jag är inte säker på att jag
skulle ha sagt något av det här.
Nej, nej, nej, jag ville
veta. Jag är...
Jag är glad nu.
Jag ville bli lika viktig
för honom som du var.
Jag är...
Det blev jag aldrig.
Jag var påhittad.
Hans andra liv, du...
Du var riktig.
Mor?
Josephine?
Josephine?
Will!
Vad hände?
Din far fick en stroke.
Han är där uppe med din
mor och Dr. Bennett.
Kommer han bli okej?
Jag förmodar att jag
inte kan...
...stanna här hos honom,
jag menar, ifall...
Ifall att han vaknar upp,
borde jag verkligen vara här.
Jag stannar.
Gå du hem med Josephine.
Jag stannar här inatt.
-Är det okej?
-Bra.
Will, ring om det
är något...?
Jag ska. Jag ska.
Jag ringer.
-Vill du ha en liten stund med far?
-Ja. Tack.
Skönt att se att du inte försöker
ha en innerlig konversation.
En av mina största
förargelser är när-
-människor försöker tala
med de som inte hör dem.
Vi har en förmån.
Min far och jag talas
aldrig vid.
Har din far någonsin berättat
om dagen då du föddes?
Ja, 1000 gånger. Han fångade en
fisk som inte kunde bli fångad.
Inte den. Den riktiga historien.
Har han någonsin berättat den?
Nej.
Din mor kom in ungefär
15.00 på eftermiddagen.
Hennes granne körde henne på grund av att
din far var iväg och gjorde affärer...
...i Wichita.
Du föddes en vecka för tidigt,
men det fanns inga komplikationer.
Det var en perfekt förlossning. Din far
var så ledsen över att inte vara där.
Det var inte vanligt att en man var
i rummet under en förlossning-
-så jag kan inte se att det skulle
varit så stor skillnad om han varit där.
Det är den riktiga versionen
hur du föddes.
Inte så värst spännande,
eller hur?
Jag förmodar att om jag fick välja
mellan den sanna versionen-
-och en utarbetad version som innehåller
en fisk och en bröllopsring...
...skulle jag ha valt
fantasiversionen.
Det är ju bara jag.
Jag tyckte om din version.
Far?
Hallå, far? Vill du att
jag ska hämta sköterskan?
Vad vill du ha? Vad kan jag göra?
Vad kan jag hämta?
Vill du ha lite vatten?
Vill du ha lite vatten?
Floden.
Floden?
Berätta hur det händer.
Hur vad händer?
Hur jag dör.
Du menar, det du
såg i ögat?
Jag känner inte till den historien,
far. Du berättade aldrig den.
Okej. Hallå, okej,
Jag ska försöka.
Jag behöver din hjälp.
Berätta hur den börjar.
Så här.
Okej. Okej.
Okej, det är på morgonen...
...du och jag är på sjukhuset, jag
har somnat. När jag vaknar upp...
...och jag ser dig,
verkar du må bättre.
Far?
Du är förändrad.
-Far.
-Låt oss gå här ifrån.
Sedan säger jag...
Far, du är inte stark nog...
Ta den där rullstolen.
Skynda på! Vi har
inte mycket tid!
När vi tagit oss bort från denna
våning, är det fritt.
Vi sätter dig i rullstolen...
-Fortare!
-Som om vi rymmer från sjukhuset.
Vad gör du?
Vi passerar Dr. Bennett,
som försöker att sakta ned oss.
-Stoppa dem!
-Vi flyger ned för korridoren.
Sjukvårdare efter sjukvårdare
jagar oss.
Mor och Josephine
finns i slutet.
Ingen tid att förklara!
Stoppa dem!
Vi kom flygandes ut
över trottoarkanten...
...och din gamla röda Charger står
där. Den är ny. Helt ny.
Jag tar upp dig...
...och på något vis väger du nästan
ingenting. Jag kan inte förklara det.
Lämna den! Vi behöver
den inte!
Vatten. Jag behöver vatten.
-Vart ska vi?
-Till floden.
Vi måste åka igenom Glenville
för att undvika trafiken-
-för att den förbannade kyrkan
gör så att folk kör för sakta.
När vi kommer närmare
floden...
Han är här!
...ser vi att alla
redan är där.
Jag menar...
...alla.
Det är otroligt.
Historien av mitt liv.
Det konstiga är att det inte
fanns någon med en ledsen min.
Alla var bara så glada
att se dig...
...och skicka iväg
dig rätt.
Hejdå, allesammans!
Farväl! Adjö!
Min flicka i floden.
Du blir vad du alltid
har varit.
En väldigt stor fisk.
Det var så det hände.
Ja.
Exakt.
Mor?
Herren är min herde.
Han får mig att ligga ned
i gröna betesmarker.
Han leder mig bredvid
stilla vatten.
Han återställer min själ.
Han guidar mig i rättrådighetens
spår för hans namns skull.
Fastän jag vandrar igenom
dalen av dödens skugga...
...skall jag ej frukta någon
ondska, för du är med mig.
Godhet och kärlek följer mig
alla dagar i mitt liv.
Har du någonsin hört ett skämt så många
gånger att du glömt varför den är rolig?
Sedan hör du den igen och
plötsligt är den helt ny.
Du kommer ihåg varför du älskade
den för första gången.
Han sade att han kunde slåss mot
en jätte som var 4½ meter hög!
-Aldrig!
-Far! Det är riktigt, eller hur?
Ganska mycket.
Ser du? Han var
en jätte.
Det var min fars sista
skämt, förmodar jag.
En man berättar hans historier så många
gånger att han själv blir de historierna.
De lever vidare
efter honom.
På den vägen blir
han odödlig.
Översättning: eXz
www.divxsweden.net
Nyaste undertexterna på nätet.